Jag fick en fråga baserat på mitt senaste inlägg om det här med att jobba lite extra när man egentligen är ekonomiskt fri och inte behöver jobba. Frågan handlade om ifall jag hade några tips på hur man hittade roliga och bra extrajobb.
Det här skiljer så klart mycket från person till person. Både vad man tycker är roligt och vilken typ av jobb man kan få, beroende på erfarenhet, kunskap och kontaktnät. Men några tankar har jag väl fått eftersom det gått några år sedan jag slutat jobba och jag även har en del kontakt med andra i liknande situation. Här kommer några tankar.
1. Utnyttja dina kontakter
FIRE bygger ändå på hårt jobb under 10-30 år. Troligtvis har du lärt dig något under dessa år och dessutom knutit kontakter. Låt dessa veta att du nu finns tillgänglig men bara är intresserad av roliga småjobb. Tanken är ju inte att du ska börja jobba heltid hos någon som under ditt yrkesliv varit en kund eller leverantör, men de kan säkert vara intresserad av att få köpa 10 timmar av din erfarenhet från andra sidan. Nu när du är fristående och kan vara ärlig.
2. Utnyttja din konkurrensfördel
Förutom dina personliga kunskaper och erfarenheter anser jag att den som är ekonomiskt fri har en stor fördel i form av sin flexiblitet. Flera av de konsultjobben jag har gjort har varit av typen att jag träffat någon som driver ett företag och behöver lite hjälp. Vid det första mötet har det inte varit 100% konkret utan mer att de haft någon idé de velat bolla. Vid dessa möten har jag gjort klart vad jag är intresserad av att göra och kanske tackat nej till annat som jag inte är sugen på. Och framförallt meddelat att jag finns tillgänglig med kort varsel. Blir det 5 timmar under en dag så är det ok och blir det 50 timmar utspritt på 2 månader så funkar det också.
Jämfört med någon som konsultar som heltidsjobb så är det här väldigt flexibelt då många vill jobba just 50-100% med ett visst uppdrag, eftersom de behöver det för att få in lagom mycket lön och det blir rörigt att jobba 5% på 20 olika uppdrag. Framförallt med väldigt begränsad framförhållning där det blir 0 timmar ena veckan och 8 timmar veckan efter.
3. Testa grejer med låga kostnader
Tänk dig att du har en passiv inkomst som du räknar med ska räcka resten av livet, men som du gärna drygar ut med lite roliga småjobb för guldkant på livet. Det här är ju en guldsits för att testa galna idéer. Om vi jämför med många företagare som har kanske 6 eller 12 månader på sig att få snurr på verksamheten innan de behöver börja kunna plocka ut en lön på minst X kr i månaden. Annars är det bara att lägga ner. I bästa fall. Vissa behöver till och med förskott för att kunna göra jobb som inte tar i närheten av 6 månader.
Skriv en bok, i värsta fall så blir det inget men då har det inte kostat något mer än strömmen till din dator under tiden du skrev. Sätt upp lappar i området om att du erbjuder privatlektioner i piano. Kontakta lokala idrottsföreningen och föreslå att ni ska dra igång ett motionslopp där du som projektledare får 10% av överskottet med i övrigt jobbar gratis. Starta en hemsida där du skriver om ditt stora intresse Storsjöodjuret där du kan ha lite Google-annonser eller sälja klistermärken och kylskåpsmagneter med Storsjöodjuret på som trycks upp och levereras efter lagt beställning och utan lagerkostnad för dig.
4. Tiden är din vän
Du har både tid att fundera och tid att vänta på första ekonomiska bidraget från ditt extrajobb. Sätt som mål att du kvartal 4 nästa år ska dra in minst 5 000 kr på något som du hittills inte kommit på och som du tycker är roligt. Det är så lite pengar och så långt bort att ingen normalt funtad företagare ens skulle tänka tanken. Men kanske kommer du på något som ger 5 000 kr i månaden redan kvartal 2 nästa år och därefter 5 000 kr i månaden varje kvartal de kommande 10 åren.
Ja det var några punkter jag själv kom på. Ni läsare kanske kan komplettera med några fler tips till frågeställaren.
Jag såg att Oskar Lindberg skrev ett blogginlägg förra veckan där han jämförde timlönen mellan de extrajobb han främst sysselsatt sig med de sex åren sedan han slutade jobba heltid som anställd. Slutsatsen var att det var mycket bättre betalt att hoppa in extra i skolan som vikarie än att skriva böcker, blogga och föreläsa om ekonomisk frihet.
Jämförelsen grundar sig troligtvis i en kritik som både jag och Oskar har fått ibland. Det vill säga att det är lite "fusk" att säga att man slutat jobba och sen göra det till ett avlönat jobb att berätta om hur det är att sluta jobba. Vilket så klart blir svårare att kopiera för person nummer 10 000 som ska göra samma sak, då det finns en begränsad efterfrågan kring att höra samma historia genom blogg, bok och föreläsning från 10 000 olika personer. Men om man är ute efter att kunna lägga ner ett par timmar om dagen eller veckan på någon form av aktivitet som ger liten inkomst så är möjligheterna väldigt stora även för person nummer 10 000 som slutar heltidsarbeta vid 40. Eftersom det finns mycket mer lönsamma saker att göra än att blogga om tidig pensionering.
Jag har egentligen ingen bra uppskattning på vad böcker och annat jobb gett för timlön, men min magkänsla är ändå att det varit helt ok. Sen är den stora grejen för mig att göra saker som upplevs roliga och fria vilket gör att det är nästan omöjligt att räkna timmarna. Skulle jag logga all tid jag kollat om det kommit någon kommentar på bloggen, svarat på mail eller kollat Twitter skulle timlönen varit usel. Inte minst om jag skulle slå ut det över alla år sen när jag började blogga 2006 eftersom intäkterna på bloggen var väldigt låga de första 10 åren. Men att jag tjänat drygt 10 000 kr i månaden efter skatt i genomsnitt under åren 2018-2021 på något som jag upplever motsvarar runt 10% arbetsinsats (men som alltså säkert är mycket mer och man verkligen skulle räkna totaltiden) är jag själv väldigt nöjd med. Eftersom det samtidigt varit fritt och roligt och jag tror det är bra att ha något att tänka på och bygga lite struktur runt i vardagen. För även om allt mitt jobb är fritt och roligt så bygger det ofta på att jag levererar vissa saker som jag tagit på mig och att jag får avsätta lite tid och struktur för att få det på plats.
Skulle jag ge något råd till en person som ska ta steget och "sluta jobba" så skulle det ändå vara att räkna med att klara sig helt utan extrainkomster. Så det verkligen har förutsättningarna att blir lustfyllt och fritt och inte känns som en press att man måste söka jobb. Inte minst om man tänker sig extrainkomsterna i form av egen firma snarare än att ta ett deltidsjobb som timanställd. Så det är ju fullt möjligt att göra en kalkyl som är rätt tight utan extrajobb och låta extrainkomsterna vara sådant som inte krävs för överlevnad, men ger en trevlig krydda i tillvaron. Att däremot veta att man behöver hitta ett jobb på minst 5 timmar i veckan de kommande 30 åren för att ha råd med mat och boende skulle inte passa mig. Jag tror heller inte riktigt på att jämställa 3 300 kr i månaden efter skatt från extrajobb med en miljon i kapital enligt 4% regeln, eftersom det är väldigt stor skillnad på en passiv inkomst som ramlar in månad efter månad resten av livet med något som man gör kommande månad och får betalt för det vid ett tillfälle.
På tal om extrainkomster. I veckan fick jag siffrorna på hur mycket mina båda böcker lånats ut på biblioteken under 2020. Här får man alltså som författare lite över 1 kr varje gång någon lånar ens böcker och pengarna kommer i oktober året efter. Detta gav mig en ersättning på runt 4 000 kr för förra årets utlåning. Det är så klart småpengar. Tänker man istället på det hela som att jag har en basinkomst från portföljen, på det så tjänar jag lite pengar på att skriva om ekonomi i blogg och andra kanaler, på toppen av det har skrivit två böcker som säljs och ger inkomst, på toppen av såldes några böcker till olika bibliotek och på toppen av det så får jag lite ersättning när böckerna se lånas ut från dessa bibliotek. Flera år efter att jag la ner jobbet och skrev boken. Någon som förhoppningvis dessutom kan fortsätta ytterligare några år. Ser man på det så blir 4 000 kr per år plötsligt riktigt bra tycker jag.
Det har varit en hel del FIRE (högt sparande för möjlig tidig pension) i media på senare år. Många gånger har det kallats en trend. Men frågan är om det inte tagit en extra fart i media de senaste veckorna:
Magasinet Filter gjorde en artikel (som tyvärr inte går att läsa gratis)
Sveriges Radios program Kropp & Själ pratade FIRE 32:30 in i senaste programmet
Sanna Samuelsson skrev en krönika i Göteborgsposten
Sveriges Radios program Plånboken gjorde ett reportaege om FIRE
Fredrik Hofflander skrev en krönika i Mölndals-Posten
Många tveksamma slutsatser på sina håll, men också en del vettigt. Jag orkar inte gå in och kommentera enskilda dumheter då vissa verkar uppleva oss som gillar FIRE som en sekt som gärna går i försvarställning. Men kan ändå komma med en generell reflektion att jag tycker det är lite intressant att så många har behov av att berätta att de själva inte lockas av FIRE när de ska skriva om det eller kommentera det. Det spelar liksom ingen roll om de intervjuar någon som säger sig trivas jättebra med att spara mycket så ska det problematiseras.
Jag upplever kanske inte detta behov är lika starkt i andra sammanhang.
Tex om någon ska skriva en artikel eller krönika om rekordförsäljning av elbilar, men måste poängtera att den själv minsann har en bensinbil som drar 2 liter milen som den är väldigt nöjd med. Eller om någon ska skriva om den lokala ungdomsgruppen som ska ha en uppvisning i hip-hopdans i Gallerian på lördag, så kan den ofta hålla sig från att den själv minsann dansar hambo varje tisdag och att hambo är en jättebra dans. Men när de ska skriva om FIRE känns det helt plötsligt viktigt att berätta att de själva ser det som ett jätteproblem vad de skulle göra med all sin tid om de slapp jobba.
Vad tycker ni? Är rapporteringen om FIRE nyanserad och bra eller känns det ofta som grundinställningen är negativ redan innan journalisten satt sig in i frågan?
Tillägg: Jag fick ett tips om en artikel jag missat. Då den nämner FIRE och är i Sveriges största tidning Aftonbladet och publicerades idag bör den så klart vara med i sammanställningen. Även om den till skillnad från vissa andra var fri från egna värderingar från journalisten i fråga så stärker den tesen att FIRE är hett som eld just nu.
Monica kan gå i pension vid 55
Jag fick en fråga från en läsare för ungefär en vecka sedan som jag funderat på en del sedan dess. Läsaren i fråga var ungefär ett år ifrån att kunna sluta jobba och börja leva på det ihopsparade kapitalet. Men frågan gällde inte de vanliga och praktiska frågorna i stil med hur mycket pengar som behövdes, hur mycket som kunde tas ut varje år, om det är klokt att ha en årslön utanför börsen eller något liknande. Frågeställaren hade istället en helt annan fundering och oro inför det stundande livet fritt från lönearbete.
Frågan löd (förkortad och lite omskriven av mig):
"Om man jobbar mycket och lever billigt och kan spara 30 000 kr i månaden så kan man acceptera att livet är rätt hårt och tråkigt under den fasen. Eftersom varje månad som går skapar möjligheter för framtiden så känns det ok att livet inte är perfekt här och nu. Man lägger här och nu ner ett jobb som gör att det ska bli bättre i framtiden. Den dagen man ska njuta av allt hårt jobb så blir kraven mycket större. Och därmed risken för besvikelse större."
Egentligen är det väl lite samma sak som alla heltidsarbetare med semester i så fall borde uppleva varje år? Under 47-48 veckor per år jobbar de och sliter och sparar ihop till 4-5 veckors semester. Och det finns kanske många som upplevt det att semestern inte blir så fantastisk som man tänkt sig och sett fram emot. Så till viss del förstår jag tanken i frågan.
Jag tänker mig själv att risken är extra stor för en person som känner att den har lite svårt att komma sig för och göra saker och ta tag olika grejer. Man kanske gillar att aktivera sig men är lite lat i grunden. Eller egentligen gillar att träffa folk men samtidigt är lite blyg och introvert. Under en period där fokus ligger på att spara pengar kan det då gå att motivera att jobba så mycket som möjligt och göra så lite som möjligt annat. Att bara jobba och sen gå hem och ligga i sängen och stirra upp i taket är egentligen inte så kul. Men det går att förklara bort med att det fyller ett större syfte och är bra för sparkvoten och framtiden. Den dagen du inte längre ska spara några pengar går det inte att motivera ett liv där du inte tar tag i saker och gör allt det du egentligen vill fylla dagarna med.
Ser man tillbaka på en månad utan jobb med att man bara legat hemma i lägenheten hela månaden så kanske missnöjet blir större än vad det hade blivit om månaden i alla fall medfört ett sparande på 30 000 kr och en tro på att det i framtiden ska föra något gott med sig. Så en månad som bara varit en 3a på skala 1-10 i händelser/upplevelser vägs upp av ett sparande på 30 000 kr vilket gör att betyget blir en 7a. Den dagen det inte finns något sparande att lägga i vågskålen måste man skapa 7an eller ännu hellre 9an själv.
Ja det kanske ligger något i det hela? Jag vet faktiskt inte riktigt hur stor risken är. Känner ni igen förhågan från frågeställaren oavsett om ni är tidigt eller sent i er sparresa?
Själv är jag mycket mer nöjd med livet sen jag slutade jobba. Men då vi ännu inte plockat ut pengar ur portföljen kanske vi till viss del "dopat" känslan med att vi på sätt och vis fortfarande bygger inför framtiden. Om det nu ligger något i frågeställarens farhåga.
Jag hoppas jag tolkat frågan rätt och att ni förstår ungefär hur tankarna går. Vad tror ni?
För ungefär en vecka sedan skrev Oskar "Farbror Fri" Lindberg ett blogginlägg som jag tyckte var extra intressant. Jag har träffat Oskar vid flera tillfällen de senaste 4 åren, och vi har dessutom följt varandra på avstånd via varandras bloggar under fler år innan det. Så jag ser honom som en kompis som tänker ungefär som mig om många saker som arbete, frihet och "frivillig enkelhet".
Om vi börjar med några likheter så vi båda 40-45 år, har gjort lite karriär med jobb med en lön över genomsnittet, bor för närvarande i hus som kostar runt 3 miljoner med låg belåning och vi slutade båda jobba lite innan vi fyllde 40 år. Även om vi båda slutat jobba och ser oss som ekonomiskt fria som inte behöver jobba så har vi båda fortsatt göra saker som kan liknas vid jobb via egna företag, vi har exempelvis båda skrivit två böcker var som jag tror sålt ungefär lika bra. Vi gillar också båda att vara ute i naturen, föreningsliv och att skapa en vardag på hemmaplan som man inte hela tiden vill resa bort ifrån. Vi har bil men försöker mest använda cykeln i vardagen. Vi har genom många sparsamma år lärt oss uppskatta ett liv i materiell enkelhet och en normal månad spenderar vår respektive familj mellan 20 och 25 000 kr. En skillnad är dock att Oskar och hans fru har 3 barn medan jag och min fru har 0 barn, vilket bör innebära att vi med lika stor månadsbudget på färre personer är något sämre på att hålla kostnaderna nere. Men så långt är det på det stora hela väldigt likt skulle jag säga.
Oskar skriver mycket om vardagen och det enkla lokala livet vilket baserat på punkterna ovan gör att jag väldigt ofta känner igen mig i hans betraktelser och blogginlägg. Men förra veckan när det för en gångs skull blev ett blogginlägg lite mer av den typen jag kanske brukar skriva. Det vill säga inriktat på pengar, aktier och att leva på avkastningen från en aktieportfölj blev det ändå tydligt att vi på denna punkt tänker rätt olika.
Oskar skrev ett inlägg fullt av optimism av hur bra ekonomin hade utvecklats under de fyra år då varken han eller hans fru jobbat som anställda med lön varje månad. Trots uttag hade deras totala förmögenhet ökat och det fanns flera olika "kuddar" i form av olika marginaler. Men när jag läste inlägget kände jag hur det kröp i hela kroppen av läskigt små marginalerna kändes för mig. Enklast är nästan att ni läser hans inlägg och bildar er en egen uppfattning. Men enkelt uttryckt handlar det om att Oskar och hans fru Maribel sparade ihop till tidig "pensionering" på mindre än halva den tid som det tog för mig. Dessutom till stor del via löneväxling och pensionssparande, ett kapital som de får ut först vid 55 och som jag inte ens räknar in i min 4% regel.
Det betyder att de hade ett fritt kapital i form av aktier och kontanter på runt 2,7 miljoner när de slutade jobba. Medan jag och min fru hade runt 9 miljoner i motsvarande kapital när jag gjorde min sista arbetsdag. Nu 4 år senare har Oskar och Maribel plockat ut ungefär 1 miljon, men kapitalet har "bara" minskat med runt 400 000 kr till 2,3 miljoner. Under ungefär samma period har vårt fria kapital i form av en aktie- och fondportfölj vi kan komma åt omgående ökat från 9 till 13 miljoner. (Sen har de som sagt lite större pensionsportfölj än oss, men dessa pengar är minst 10 år bort i tiden.)
Med ungefär samma månadskostnader och dessutom ansvaret det innebär att försörja tre barn kan man tänka sig att Oskar borde lägga betydligt mer tid än mig framför Excel för att fundera på om kalkylen verkligen håller. Men istället är det tvärt om. Han och Maribel är otroligt avslappnade kring att det här kommer funka utan problem och kostaterar glatt och både pensionsportföljen och huset har stigit i värde de senaste åren.
På sätt och vis är det så klart lite av en svaghet hos mig att fundera så mycket på pengar och aktieportföljen. Som Oskar skrev i kommentarsfältet kan man argumentera för att man inte ska sluta jobba och kolla på arbetsgivarens exceldokument för att sen lägga sin fritid på att maniskt kolla sina personliga exceldokument. Men jag tycker det är roligt och ser det som en hobby. Till viss del känner jag igen det hela från tiden när jag jobbade. Jag kollade alltid mailen regelbundet även under semestern för att jag gillade känslan av kontroll. För mig upplevs det mer stressande att koppla bort allt än att lägga några minuter per vecka på att kolla av läget.
En annan person i liknande situation som jag träffat flera gånger och pratat mycket med är användarnamnet Kermit som brukar kommentera här på bloggen. Han och jag tänker mycket mer lika och bollar ofta olika investeringar och strategier för uttag. En stor del av vårt fokus brukar ligga på säkerhetsmarginal, vilket i stort sett handlar om hur kalkylen ska gå från 99,5 till 99,6% säker att hålla livet ut. Medan Oskar och Maribel glatt plockar ut 8-10% av den tillgängliga aktieportföljen varje år brukar jag och Kermit bolla om man genom lite extrainkomster och det goda börsklimatet ska kunna gå ner till 3% årligt uttag och göra portföljen motståndskraftig även mot världshistoriens största börsras. Eller kanske 2,5%. Men först om några år, under 2022 kanske man kan dra in lite pengar så portföljen får ett år till på sig utan uttag...