Förra veckan läste jag ett blogginlägg av Oskar "Farbror Fri" som jag även kommenterade på. Läs det blogginlägget här. Som både jag och Oskar själv jag skrev i kommentaren under blogginlägget så är det lite intressant hur man kan se såpass olika på saker och ting även om utgångsläget är ungefär det samma.
För er som inte följer Oskar så är han kanske den mest kända FIRE-personen (dvs en person som via sparsamt leverne har kunnat sluta jobba i tidig ålder) i Sverige då han och hans fru valde att släppa på anonymiteten i samband med att de slutade jobba och därmed även förkommit en del i media. Utifrån sett är vi nog väldigt lika även om detaljer skiljer våra resor åt. Jag började spara direkt när jag började mitt första jobb medan Oskar och hans fru kom på ett tag efter att de fyllt 30 att de trivdes väldigt bra med att leva lite enklare och då började spara. Min sparresa tog också lite längre tid än Oskars då jag ville få ihop ett lite större kapital innan jag ville ta steget. Men sånt är så klart detaljer på det stora hela, vi sparade båda mycket, investerade på börsen och slutade jobba runt 40 årsåldern.
Även efter att vi slutade jobba som anställda finns det likheter i att det kommit in lite pengar på olika sätt av mer lustfyllt och frivilligt arbete, tex har vi båda skrivit böcker. Här funderar nu Oskar och Maribel på att köpa en större bil, delvis för att kunna hyra ut den och att bygga om hemma för att öka uthyrningsmöjligheten i huset. Och här blir skillnaden mellan oss väldigt tydlig.
Jag är helt ointresserad både av att hyra ut vår egna bil och ha okända människor boendes i vårt hus. Och om jag tack vare extrajobb fått ihop pengar som jag inte räknat med så är ombyggnad för uthyrning det sista jag skulle göra. Jag skulle snarare tänka att det var skönt att jag dragit in lite extrapengar så att jag verkligen aldrig kommer behöva fundera på att hyra ut min bostad när jag själv var bortrest, utan med gott samvete kunde låta huset stå tomt.
Här finns det så klart inget rätt och fel, utan man gillar och drivs av olika saker. För mig är det mycket frihet och att känna mig oberoende och trygg. I Oskars fall handlar det mycket om att stötta det lokala samhället och att få bort slöseri i form av att massa resurser står oanvända.
Det får mig att tänka på något jag skrivit om många gånger här på bloggen. Att sluta jobba och uppnå frihet inte bör vara ett slutmål utan något som möjliggör annat i livet. Och vad "det andra" är kommer sen vara väldigt olika för olika personer. Jag har hört flera personer som uttalat sig negativt om FIRE med hänvisning till vad en enskild "FIRE-person" ser ut att fylla sin lediga tid med. "Att sitta i skogen med en plastmugg kaffe från en termos och sen sätta sig och läsa tidningen på stans bibliotek känns inte direkt lockande, då kan jag lika gärna jobba vidare". Men det är inte alls det som det handlar om, utan friheten att göra just det man själv vill.
Hatar man skogen och kaffe och plastmuggar och bibliotek så ska man givetvis göra något annat på dagarna. Och vill man inte hyra ut sin bostad så struntar man så klart i det. Får man då pengar över så fixar man inte uthyrningsdel i huset utan investerar kanske i stället i ett börsnotetar fastighetsbolag som hyr ut bostäder minst 10 mil från det egna hemmet så man slipper se hyresgästerna.
När jag i söndags bloggade om en intervju med Andreas Cervenka i DN om orättvis lotto-ekonomi kom jag i kontakt med en målgrupp jag inte så ofta möter. Jag tweetade om det och tweeten har i nuläget nått cirka 140 000 personer, vilket så klart innebär att den nått personer som inte brukar följa mig på Twitter eller blogg.
Jag tänker då främst på personer som själva säger vara väldigt ointresserade av ekonomi, vilket så klart inte är så vanligt bland mina vanliga läsare/följare. Det som jag tycker är lite intressant är att många av dessa personer jag kommit i kontakt med dessutom gör en poäng av att de inte har några pengar, men är glada ändå.
"Det är skönt att bo i hyresrätt idag när alla pratar om högre ränta. Alla borde få ha den känslan av att inte vara beroende av marknadens svängningar när det gäller boendet" och "Jag har aldrig öppnat mitt orangea kuvert och kommer säkert få lägsta möjliga pension, tur det finns viktigare saker än pengar" är bara två av många exempel. Och så här får man så klart tycka om man vill.
Det jag funderar på är om det kanske är ganska vanligt att framgång föder intresse och att intresset sen möjliggör ytterligare framgångar inom ett visst område, som skapar större intresse. Och när man känner att något är svårt eller att man inte är så bra på det eller inte haft "samma tur som andra" så blir det tråkigt och man intalar sig även i nästa steg att det inte är så viktigt. Nu känner jag inte personerna som skrev citaten ovan om pengar, men tycker mig känna igen tendenserna inom ett antal olika områden från min omgivning och mig själv. Jag tänkte därför testa teorin på er med ett påhittat exempel.
Kalle har slutat jobba vid 40 års ålder efter att ha byggt upp ett kapital på 6 miljoner kronor. Det möjliggör ett uttag på 240 000 kr per år enligt 4% regeln, vilket är mindre än vad Kalles jämnåriga kamrater som jobbar heltid tjänar. Kalle trivdes inget bra på jobbet och uppskattar friheten mer än hög konsumtion.
På sin fritid spelade Kalle en del schack när han jobbade och var jämnbra med några kompisar som han brukade spela mot online. Nu när han plötsligt frigjort 40 timmar i veckan tänker han verkligen ge schackspelandet en chans. Han ska gå från 1000 rankingpoäng till 1500 på ett år. Och krossa alla sina kompisar som inte hinner träna schack utan bara spelar någon snabb match i veckan på kvällen när barnen lagt sig.
Det börjar bra. Efter ett par veckor har Kalle spelat jättemycket och kollat klipp på Youtube och är redan uppe i 1100 rankingpoäng. 1500 innan året är slut blir en barnlek. Schack är jättekul och att han har lite mindre pengar än de som jobbar spelar ju ingen roll när det finns ett så roligt gratisnöje som att kolla schackklipp på Youtube. Det blir inga problem att leva på 20 000 kr i månaden. Han ägnar inte sina investering en tanke, de får ligga i en billig indexfond så kan han lägga tiden på roligare saker ån att fundera på pengar och investeringar. Spela schack till exempel.
En månad senare har Kalle fortfarande 1100 rankingpoäng. Trots att han läst böcker, kollat klipp och tränat så blir han inte bättre. Han verkar nått sin maximala nivå och inser att 1500 poäng nog bara är att glömma. Just när det känns som mest meningslöst med schack kommer Kalle på en riktigt bra affärsídé som med ganska lite och framförallt väldigt roligt jobb kommer generera 10 000 kr i månaden efter skatt under de kommande 10 åren. Helt plötsligt känns det här med pengar mycket roligare och viktigare. Att leva på 20 000 kr i månaden är ju inte alls lika kul som att leva på 30 000 kr, eller kanske leva på 25 000 kr och lägga 5 000 kr i månaden på roliga investeringar som komplement till de tråkiga indexfonderna. Och vad spelar det för roll om han har 1100 eller 1500 rakningpoäng i schack? De bästa i världen har ändå långt över 2000 poäng.
Det vill säga när Kalle hade mindre pengar än sina kompisar och schackspelande gick bra så intalade han sig att schack var viktigt och roligt och pengar oviktigt och tråkigt. Men när förhållandet lite senare var det omvända var helt plötsligt oviktigt med schack men mer intressant med pengar.
Det här blir så klart en höna och ägget-historia. Bryr man sig inte om pengar och pensionssparande för att man har dåligt med pengar eller har man dåligt med pengar för att man inte bryr sig. Men det jag funderar på är om små grejer som kan få bollen i rullning i tidigt läge kan skapa ett intresse. Precis som att vi väl alla är överens om att den som är duktig på fotboll på lågstadiet tycker det är roligare att spela och i större utsträckning söker sig till en klubb och skillnaden därmed blir ännu större mot klasskamraten som alltid blir vald sist på gympan.
Jag får ganska ofta frågan om det blivit som jag tänkt mig att sluta jobba. På sätt och vis är det en lite svår fråga då jag inte alltid kommer ihåg exakt hur jag tänkte mig att det skulle bli, trots att jag så klart tänkte på det här nästan dagligen i runt 10 år.
Om vi börjar med det ekonomiska så har det blivit mycket bättre än vad jag räknade med då inkomsterna för familjen varit högre än beräknat 2018-2021 och börsen dessutom gått mycket bättre än vad jag räknade med i mina defensiva antaganden. Det här tror jag är rätt vanligt då många som ägnar sig åt FIRE är försiktiga och räknar med 0 i inkomst, 0 i statlig pension och gärna är lite försiktig med 4% regeln som redan den är baserat på ett scenario runt de sämsta 1-10% av möjliga utfall. De flesta som slutar jobba inleder helt enkelt inte med en börsnedgång på 50% de första två åren utanför arbetslivet samtidigt som man givetvis måste ta höjd för det eftersom det skulle kunna hända.
Tittar vi utanför det ekonomiska så tror jag det blivit som jag tänkt på det mentala planet. Jag är mer harmonisk, nästan aldrig stressad eller orolig, somnar lättare på kvällen och sover nog runt 1 timme mer per dygn. Däremot har skillnaden blivit lite mindre än vad jag tänkte mig när det kommer till konkreta och praktiska saker i vardagslivet. Om jag tidigare jobbade 9 timmar och la 1 timme på transport till jobbet och sen hade 5 timmar utanför jobbet som jag gjorde X antal saker på så skulle man ju kunna tänka sig att det nu skulle bli 3X antal saker gjorda på en dag eftersom det finns 15 fria timmar istället för 5. Nu går det så klart inte att räkna sin fritid i "antal saker gjorda per dag" men jag hoppas ni förstår vad jag menar.
Jag har alltså absolut blivit mindre tidseffektiv. Förutom kunde jag göra något ärende som att hämta ut ett paket hos postombudet på vägen till jobbet även om det blev lite omväg och jag började jobba kl 8. Nu tänker jag att det där som tar 10 minuter att fixa får jag ta i imorgon eftermiddag för jag ska ju träffa Anders och spela badminton klockan 10 och sen är det ju dags för lunch.
En detalj i sammanhanget som kanske har med ålder att göra men som troligtvis har med mer fritid att göra är att jag har börjat uppskatta att äta frukost. Vilket jag aldrig gjort tidigare, inte ens på helgerna. Jag har ibland ätit frukost och då pliktskyldigt tryckt i mig något och under långa perioder har jag kört intermittent fasta enligt 16/8 dvs bara ätit lunch, mellanmål och middag. Men nu njuter jag verkligen av att äta frukost runt kl 8 varje morgon och har ytterst sällan något bokat innan kl 9.30. Och för första gången i mitt liv så tycker jag verkligen att kaffe smakar gott. Jag borde ju kunnat få denna upplevelse i alla fall på helgen tidigare, men kanske var två dagar av sju inte tillräckligt för att skapa vanan och börja uppskatta det?
Att jag skulle börja gilla att äta frukost och tycka det var gott att dricka kaffe hade jag aldrig trott skulle bli en av förändringarna av att jag slutade jobba. Kul att man kan överraska även sig själv ibland.
I förra veckans avsnitt av Danske Banks podd Nextconomy pratade de en del om FIRE (tidig pensionering via högt sparande). För er som inte hört podden tidigare så drivs den av Danske Banks anställda Maria Landeborn som är en känd finansprofil/sparekonom och Ludvig Rosenstam Åhman som bland annat skrivit ett par böcker som getts ut på samma förlag som mina böcker. Ludvig skriver inte bara egna böcker, har även medverkat i Sparpodden många gånger och pratat om andra ekonomiböcker då han är en beläst herre.
I podden var det dels lite "debatt" med mer personliga reflektioner där man väl kan sammanfatta det som att Maria var lite skeptisk till att spara jättemycket av lönen för att kunna sluta jobba tidigt medan Ludvig var mer positiv. Som en stor beundrare av FIRE så är det alltid mest intressant att höra argumenten mot.Ludvig gick även igenom 4% regeln och ett par studier som gjorts kring den.
På tal om 4% regeln fick jag i dagarna även ett meddelande från en läsare som tycker att 4% regeln ibland missuppfattas och tas lite för lättvindigt, så även bland vissa läsare som kommenterat min blogg i stil med att det troligtvis går att plocka ut mer än 4% om året bara man kan acceptera att det inte blir några pengar kvar till arv. Och även jag slarvar nog ibland och säger att 4% regeln gör att pengarna räcker för evigt som att det skulle vara någon garanti, när det egentligen handlar om att det är väldigt troligt att pengarna räcker i 30 år. Många menar också att man bör kombinera aktier med ränteplaceringar för att 4% regeln ska funka och dagens låga ränta gör att det krävs något lägre än 4% årligt uttag för att vara nästan säker på att det ska funka.
I den här studien ville man ha minst 90% chans att pengarna räckte i 30 år. Frågan är då om man ska lägga sig på 3% för att vara 100% säker eller om man ska lägga sig på 5% och nöja sig med att det kanske funkar vid 50% av fallen.
Som jag skrivit väldigt många gånger förut tror jag egentligen det är mycket viktigare att man är lite flexibel och följsam i sitt uttag än att man prickar rätt precis på decimalen vid första årets uttag. För att veta exakt hur mycket man kan ta 2022 och sen höja uttagen med exakt den officiella inflationen för att den sista kronan ska ta slut exakt på dödsbädden skulle man behöva gissa exakt hur både börsen och inflationen går varje enskilt år och dessutom lista ut ganska precis när man ska dö. Vilket så klart är helt omöjligt.
4% är helt enkelt en tumregel. Den som kan tänka sig spendera lite mindre när börsen går dåligt, ta ett extrajobb när chansen dyker upp eller något bolag i portföljen har det kämpigt och ställer in utdelningen och kan tänka sig dricka 1 kopp kaffe till frukost istället för 2 koppar som vanligt under perioden när kaffepriset rusar pga någon strejk kommer alltid klara sig. Det senare får mig osökt att tänka på att jag för första gången som jag kan minnas verkligen upplever än hög inflation ute i min vardag just nu, mer om det i kommande inlägg.
4%-regeln tror jag de flesta som läser den här bloggen känner till. Det vill säga att du kan ta ut 4% är en rimlig gissning på hur mycket kapital du kan ta ut från din portfölj varje år. Med hjälp av den här metoden räknar många som vill sluta jobba tidigare än normal pensionsålder ut hur mycket kapital som behövs för att man ska kunna hålla en viss månadsbudget. Om man till exempel vill spendera 20 000 kr i månaden så blir det 240 000 kr om året vilket kräver ett kapital på 6 miljoner kronor (eftersom 240 000 är 4% av 6 miljoner). Så långt inget nytt under solen.
Fördelen med metoden är att det blir ganska lätt att förhålla sig till siffran redan under tiden när man jobbar och sparar ihop pengarna. Eftersom hur mycket pengar man spenderar varje månad är något som de flesta med intresse för sparande vet. Kanske lever man lite billigare under några år för att kunna spara mer, men då kan man samtidigt ganska enkelt räkna upp kostnaderna för vad den konsumtion man önskar lägga till kommer landa på. Det hela blir då en fråga om hur länge man vill jobba, hur mycket man kan spara varje månad och hur mycket man önskar spendera varje månad efter att man slutat jobba. Det går helt enkelt att räkna ut att om jag jobbar si och så länge till innan jag slutar så hinner jag spara ihop 100 000 kr till vilket gör att jag varje månad resten av livet (även om inte 4% regeln är 100% säker att fungera ett helt liv så är det troligt) kan spendera 333 kr till i dagens penningvärde.
Vill man dra det ett steg längre så kan man alltså sätta det i relation till en specifik sak. Till exempel jobba vidare ett tag till enligt exemplet ovan för att kunna gå på en kafeteria och köpa bulle och kaffe för 80 kr varje måndag resten av livet. Vantrivs man på jobbet och tycker det är smidigare att fika hemma och redan har plats för bryggkaffe och knäckemacka med ost i sin budget finns det kanske inget behov av att jobba vidare i just det exemplet. Men det kan vara lättare att väga x månaders arbete mot något konkret som en återkommande utgift än bara fler kronor på kontot.
Här kommer några exempel på vad olika återkommande aktiviteter kräver för kapital enligt 4% regeln.
Det här är så klart bara exempel och det går säkert att hitta på bättre saker och framförallt diskutera om siffrorna för dyrt vin eller medeldyr bil är rätt. Men det är inte riktigt poängen här, så ta siffrorna för vad de är.
Jag tycker det här sättet går att använda på flera olika sätt:
- Att prioritera och lägga sina pengar på sånt som ger mest glädje. Dvs får jag mest glädje av lunch ute, dyrare vin eller finare bil? För ekonomi handlar ju om att prioritera (eller hushålla med begränsade resurser som själva ordet betyder). Kanske en finare flaska vin hemma på fredagen om man kör matlåda på torsdagen. Eller några färre hästkrafter på nya bilen kanske frigör pengar till en lite finare cykel.
- Att hitta några billiga alternativ som man tycker funkar bra och inte är några problem att hålla sig till. Till exempel hitta några luncher som man tycker är bra som bara kostar 10 kr som man kan tänka sig äta en eller några gånger i veckan resten av livet utan att känna att det är en uppoffring. Själv tycker jag såväl ärtsoppa, sill och potatis, blodpudding och linsgryta är fyra luncher som jag äta ofta utan att känna att min livskvalité påverkas det minsta åt det negativa. Om man köper något för 10 eller 20 kr vid ett tillfälle spelar ingen roll. Men är det en återkommande grej som man förbrukar flera i veckan av så blir det 10 000-tals kronor i minskat kapitalbehov.
- Men det går så klart att använda åt andra hållet också. Säg att man bestämt sig för att 20 000 kr i månaden och 6 miljoner är rätt nivå för att kunna sluta jobba. Men sen funkar det bra på jobbet och det känns inte lika akut att sluta jobba ett visst datum. Eller man har egentligen slutat men får ett erbjudande om ett extrajobb som ger bra betalt under en begränsad period. Finns det då samtidigt saker som man vill göra i framtiden som inte riktigt ryms i 20 000 kr budgeten så kan man alltså lätt räkna ut vilken extra lyx man kan unna sig resten av livet om man drar in dessa extra pengar. Vilket gör att jag tycker det blir lättare att värdera om dessa pengar är bra i förhållande till arbetsinsatsen.
- Dessutom kan den som redan lever på kapitalet men inte behöver plocka ut hela möjliga beloppet enligt 4%-regeln en viss månad se hur det påverkar kommande månaders budgetar. Säg att du kan ta ut 25 000 kr i månaden enligt 4% regeln men under en månad bara spenderar 15 000 kr. Då kan du så klart välja att spendera 35 000 kr månaden efter för att hålla dig till snittet 25 000 kr per månad. Men du kan också låta de 10 000 kr ligga kvar vilket höjer budgeten från 25 000 kr till 25 033 kr resten av livet. 33 kr varje månad resten av livet som kan höjas med inflationen eller fläska på med något lyxigt för 10 000 kr nästa månad. Bara att välja.