Ofta beskrivs det här med att gå i pension vid så ung ålder som en ganska extrem företeelse. Vilket jag delvis själv varit med och skapat då jag under ett antal år levde väldigt sparsamt och dessutom tyckte det var kul att framhålla denna sparsamhet i en blogg som med tiden blev ganska stor. Ett sådant exempel var att jag under tiden jag bodde i lägenhet i en bostadsrättsförening som hade ett rum för källsortering (vanliga soporna slängdes i sopnedkast). Jag satte då i system att passa på att ta med pantburkar hem som grannarna slängde i tunnan för metall. Under en period skrev jag upp hur mycket pant jag hittade och det blev drygt 500 kr på ett år. Under den här perioden sparade jag runt 300 000 om året från min lön, vilket gjorde att panten ökade mitt sparande med 0,16% om året.
För den som gör det till en sport att kunna sluta jobba så tidigt som möjligt blir så klart varje sparad krona som kan investeras en liten pusselbit mot målet. Det gäller liksom att tänka både stort och smått på samma gång för att kunna spara så mycket det går. Bara för att man gjort stora grejer som sparar många tusenlappar så kan man tycka det är roligt och motiverande att spara den där extra 50-lappen också. Men om vi inte längre siktar mot absolut tidigaste möjliga datum för möjlig pension/FIRE så tänker jag att det finns två huvudspår.
1. Många bäckar små
Att i grunden leva som alla andra men göra små aktiva val som sparar några procent av kostnaderna. Det vill säga äta samma mat som alla andra men köpa den i stor butik och inte hemkörd kasse. Åka på semesterresor men hoppa över ölen och räkmackan för 350 kr på Arlanda. Ha fin bil men välja bort de där sista hästkrafterna när det finns två alternativ på motorstyrka. Ta en fyra istället för en sexa när det är dags för drink på krogen. Förhandla bolånet varje gång banken försöker smyghöja räntan. Dricka cava istället för champagne. Träna på Friskis och Svettis istället för SATS. Betala räkningarna i tid så det inte blir påminnelseavgifter. Spara ihop pengar först och köpa sen istället för avbetalning. Cykla istället för bil när man ska kortare än 3 km och det inte regnar. Säga upp prenumerationen på postkodlotteriet som rullar på varje månad och istället spela på trav några enstaka gånger under året. Städa själv istället för att anlita städhjälp, även om städhjälpen ger skattereduktion.
Låt säga att man på detta sätt kan spara 5 000 kr per månad via 10-15 olika smååtgärder som var och en innebär en besparing på 100-1000 kr i månaden. Den som börjar med det här direkt vid första jobbet och investerar pengarna på börsen kan troligtvis sluta jobba runt 55 istället för 67. Lite beroende på hur mycket man tjänar, det vill säga hur stor procent av lönen som dessa 5 000 kr utgör. Möjlig pension vid 55 är inte fy skam när man man alltså gjort ungefär samma saker som de som inte sparat en krona. Det vill säga varit utomlands lika många gånger och då bott på samma standard av hotell, alltid haft bil av samma märke och årsmodell, bott i samma typ av boende i samma område, varit med ute och tagit en drink, haft gymkort etc.
2. Hitta en enskild stor å
En annan variant är att hitta en riktigt stor besparing som själv kan motsvara alla ovanstående smågrejer. Till exempel att man i ett parförhållande väljer att inte skaffa barn. Två barn mindre delat på två vuxna innebär till exempel en besparing på någonstans mellan 5 000 och 10 000 kr i månaden i genomsnitt. Det betyder alltså att om vi räknar lågt på 5 000 kr per månad per barn så kan en person som som lever i ett parförhållande utan barn sluta jobba vid 55 års ålder om den förutom barnen lever exakt som vad den hade gjort om den haft två barn. Och då har man alltså enligt exemplet ovan käkat räkmackor på Arlanda, skitit i att förhandla bolånet, tränat på SATS, prenumerarat på postkodlotteriet, haft städhjälp och köpt TVn på avbetalning.
Andra besparingar i nivå med 5 000 kr per person och månad som ger effekt månad efter månad i 18 år kan vara lite svårare att hitta. Men något som ändå i många fall skulle kunna ligga på den nivån är att aldrig resa utomlands eller inte skaffa någon sommarstuga eller att leva ett helt liv utan bil.
Nu är det ju inte riktigt så enkelt att alla som inte har en sommarstuga eller lever utan bil kan spara 5 000 kr i månaden och sluta jobba vid 55. Jämförelsen blir alltså alltid med en person som har samma lön och övriga förutsättningar. Jobbar man på ett jobb med låg lön där ingen av kollegorna har råd med en bil som kostar 5 000 kr i månaden blir just den jämförelsen och den besparingen inte relevant. Men när jag och min fru båda jobbade heltid så hade vi löner som våra kollegor med samma lön drev runt boende på 150 kvadrat i Stockholms utkant plus sommarstuga i Sörmland plus två bilar plus två barn. Hade vi nöjt oss med att spara för att kunna sluta jobba vid 55 hade vi alltså kunnat välja bara någon av alla dessa grejer att avvika på.
För att vara tydlig så menar jag så klart inte att den som vill ha barn ska avstå det för att kunna sluta jobba vid 40, 50 eller 55. Men den som av andra skäl inte skulle vilja ha barn har här en möjlighet till att bygga ett stort kapital utan att göra några andra förändringar från det som anses vara ett vanligt liv.
Förra veckan läste jag ett blogginlägg av Oskar "Farbror Fri" som jag även kommenterade på. Läs det blogginlägget här. Som både jag och Oskar själv jag skrev i kommentaren under blogginlägget så är det lite intressant hur man kan se såpass olika på saker och ting även om utgångsläget är ungefär det samma.
För er som inte följer Oskar så är han kanske den mest kända FIRE-personen (dvs en person som via sparsamt leverne har kunnat sluta jobba i tidig ålder) i Sverige då han och hans fru valde att släppa på anonymiteten i samband med att de slutade jobba och därmed även förkommit en del i media. Utifrån sett är vi nog väldigt lika även om detaljer skiljer våra resor åt. Jag började spara direkt när jag började mitt första jobb medan Oskar och hans fru kom på ett tag efter att de fyllt 30 att de trivdes väldigt bra med att leva lite enklare och då började spara. Min sparresa tog också lite längre tid än Oskars då jag ville få ihop ett lite större kapital innan jag ville ta steget. Men sånt är så klart detaljer på det stora hela, vi sparade båda mycket, investerade på börsen och slutade jobba runt 40 årsåldern.
Även efter att vi slutade jobba som anställda finns det likheter i att det kommit in lite pengar på olika sätt av mer lustfyllt och frivilligt arbete, tex har vi båda skrivit böcker. Här funderar nu Oskar och Maribel på att köpa en större bil, delvis för att kunna hyra ut den och att bygga om hemma för att öka uthyrningsmöjligheten i huset. Och här blir skillnaden mellan oss väldigt tydlig.
Jag är helt ointresserad både av att hyra ut vår egna bil och ha okända människor boendes i vårt hus. Och om jag tack vare extrajobb fått ihop pengar som jag inte räknat med så är ombyggnad för uthyrning det sista jag skulle göra. Jag skulle snarare tänka att det var skönt att jag dragit in lite extrapengar så att jag verkligen aldrig kommer behöva fundera på att hyra ut min bostad när jag själv var bortrest, utan med gott samvete kunde låta huset stå tomt.
Här finns det så klart inget rätt och fel, utan man gillar och drivs av olika saker. För mig är det mycket frihet och att känna mig oberoende och trygg. I Oskars fall handlar det mycket om att stötta det lokala samhället och att få bort slöseri i form av att massa resurser står oanvända.
Det får mig att tänka på något jag skrivit om många gånger här på bloggen. Att sluta jobba och uppnå frihet inte bör vara ett slutmål utan något som möjliggör annat i livet. Och vad "det andra" är kommer sen vara väldigt olika för olika personer. Jag har hört flera personer som uttalat sig negativt om FIRE med hänvisning till vad en enskild "FIRE-person" ser ut att fylla sin lediga tid med. "Att sitta i skogen med en plastmugg kaffe från en termos och sen sätta sig och läsa tidningen på stans bibliotek känns inte direkt lockande, då kan jag lika gärna jobba vidare". Men det är inte alls det som det handlar om, utan friheten att göra just det man själv vill.
Hatar man skogen och kaffe och plastmuggar och bibliotek så ska man givetvis göra något annat på dagarna. Och vill man inte hyra ut sin bostad så struntar man så klart i det. Får man då pengar över så fixar man inte uthyrningsdel i huset utan investerar kanske i stället i ett börsnotetar fastighetsbolag som hyr ut bostäder minst 10 mil från det egna hemmet så man slipper se hyresgästerna.
När jag i söndags bloggade om en intervju med Andreas Cervenka i DN om orättvis lotto-ekonomi kom jag i kontakt med en målgrupp jag inte så ofta möter. Jag tweetade om det och tweeten har i nuläget nått cirka 140 000 personer, vilket så klart innebär att den nått personer som inte brukar följa mig på Twitter eller blogg.
Jag tänker då främst på personer som själva säger vara väldigt ointresserade av ekonomi, vilket så klart inte är så vanligt bland mina vanliga läsare/följare. Det som jag tycker är lite intressant är att många av dessa personer jag kommit i kontakt med dessutom gör en poäng av att de inte har några pengar, men är glada ändå.
"Det är skönt att bo i hyresrätt idag när alla pratar om högre ränta. Alla borde få ha den känslan av att inte vara beroende av marknadens svängningar när det gäller boendet" och "Jag har aldrig öppnat mitt orangea kuvert och kommer säkert få lägsta möjliga pension, tur det finns viktigare saker än pengar" är bara två av många exempel. Och så här får man så klart tycka om man vill.
Det jag funderar på är om det kanske är ganska vanligt att framgång föder intresse och att intresset sen möjliggör ytterligare framgångar inom ett visst område, som skapar större intresse. Och när man känner att något är svårt eller att man inte är så bra på det eller inte haft "samma tur som andra" så blir det tråkigt och man intalar sig även i nästa steg att det inte är så viktigt. Nu känner jag inte personerna som skrev citaten ovan om pengar, men tycker mig känna igen tendenserna inom ett antal olika områden från min omgivning och mig själv. Jag tänkte därför testa teorin på er med ett påhittat exempel.
Kalle har slutat jobba vid 40 års ålder efter att ha byggt upp ett kapital på 6 miljoner kronor. Det möjliggör ett uttag på 240 000 kr per år enligt 4% regeln, vilket är mindre än vad Kalles jämnåriga kamrater som jobbar heltid tjänar. Kalle trivdes inget bra på jobbet och uppskattar friheten mer än hög konsumtion.
På sin fritid spelade Kalle en del schack när han jobbade och var jämnbra med några kompisar som han brukade spela mot online. Nu när han plötsligt frigjort 40 timmar i veckan tänker han verkligen ge schackspelandet en chans. Han ska gå från 1000 rankingpoäng till 1500 på ett år. Och krossa alla sina kompisar som inte hinner träna schack utan bara spelar någon snabb match i veckan på kvällen när barnen lagt sig.
Det börjar bra. Efter ett par veckor har Kalle spelat jättemycket och kollat klipp på Youtube och är redan uppe i 1100 rankingpoäng. 1500 innan året är slut blir en barnlek. Schack är jättekul och att han har lite mindre pengar än de som jobbar spelar ju ingen roll när det finns ett så roligt gratisnöje som att kolla schackklipp på Youtube. Det blir inga problem att leva på 20 000 kr i månaden. Han ägnar inte sina investering en tanke, de får ligga i en billig indexfond så kan han lägga tiden på roligare saker ån att fundera på pengar och investeringar. Spela schack till exempel.
En månad senare har Kalle fortfarande 1100 rankingpoäng. Trots att han läst böcker, kollat klipp och tränat så blir han inte bättre. Han verkar nått sin maximala nivå och inser att 1500 poäng nog bara är att glömma. Just när det känns som mest meningslöst med schack kommer Kalle på en riktigt bra affärsídé som med ganska lite och framförallt väldigt roligt jobb kommer generera 10 000 kr i månaden efter skatt under de kommande 10 åren. Helt plötsligt känns det här med pengar mycket roligare och viktigare. Att leva på 20 000 kr i månaden är ju inte alls lika kul som att leva på 30 000 kr, eller kanske leva på 25 000 kr och lägga 5 000 kr i månaden på roliga investeringar som komplement till de tråkiga indexfonderna. Och vad spelar det för roll om han har 1100 eller 1500 rakningpoäng i schack? De bästa i världen har ändå långt över 2000 poäng.
Det vill säga när Kalle hade mindre pengar än sina kompisar och schackspelande gick bra så intalade han sig att schack var viktigt och roligt och pengar oviktigt och tråkigt. Men när förhållandet lite senare var det omvända var helt plötsligt oviktigt med schack men mer intressant med pengar.
Det här blir så klart en höna och ägget-historia. Bryr man sig inte om pengar och pensionssparande för att man har dåligt med pengar eller har man dåligt med pengar för att man inte bryr sig. Men det jag funderar på är om små grejer som kan få bollen i rullning i tidigt läge kan skapa ett intresse. Precis som att vi väl alla är överens om att den som är duktig på fotboll på lågstadiet tycker det är roligare att spela och i större utsträckning söker sig till en klubb och skillnaden därmed blir ännu större mot klasskamraten som alltid blir vald sist på gympan.
Jag får ganska ofta frågan om det blivit som jag tänkt mig att sluta jobba. På sätt och vis är det en lite svår fråga då jag inte alltid kommer ihåg exakt hur jag tänkte mig att det skulle bli, trots att jag så klart tänkte på det här nästan dagligen i runt 10 år.
Om vi börjar med det ekonomiska så har det blivit mycket bättre än vad jag räknade med då inkomsterna för familjen varit högre än beräknat 2018-2021 och börsen dessutom gått mycket bättre än vad jag räknade med i mina defensiva antaganden. Det här tror jag är rätt vanligt då många som ägnar sig åt FIRE är försiktiga och räknar med 0 i inkomst, 0 i statlig pension och gärna är lite försiktig med 4% regeln som redan den är baserat på ett scenario runt de sämsta 1-10% av möjliga utfall. De flesta som slutar jobba inleder helt enkelt inte med en börsnedgång på 50% de första två åren utanför arbetslivet samtidigt som man givetvis måste ta höjd för det eftersom det skulle kunna hända.
Tittar vi utanför det ekonomiska så tror jag det blivit som jag tänkt på det mentala planet. Jag är mer harmonisk, nästan aldrig stressad eller orolig, somnar lättare på kvällen och sover nog runt 1 timme mer per dygn. Däremot har skillnaden blivit lite mindre än vad jag tänkte mig när det kommer till konkreta och praktiska saker i vardagslivet. Om jag tidigare jobbade 9 timmar och la 1 timme på transport till jobbet och sen hade 5 timmar utanför jobbet som jag gjorde X antal saker på så skulle man ju kunna tänka sig att det nu skulle bli 3X antal saker gjorda på en dag eftersom det finns 15 fria timmar istället för 5. Nu går det så klart inte att räkna sin fritid i "antal saker gjorda per dag" men jag hoppas ni förstår vad jag menar.
Jag har alltså absolut blivit mindre tidseffektiv. Förutom kunde jag göra något ärende som att hämta ut ett paket hos postombudet på vägen till jobbet även om det blev lite omväg och jag började jobba kl 8. Nu tänker jag att det där som tar 10 minuter att fixa får jag ta i imorgon eftermiddag för jag ska ju träffa Anders och spela badminton klockan 10 och sen är det ju dags för lunch.
En detalj i sammanhanget som kanske har med ålder att göra men som troligtvis har med mer fritid att göra är att jag har börjat uppskatta att äta frukost. Vilket jag aldrig gjort tidigare, inte ens på helgerna. Jag har ibland ätit frukost och då pliktskyldigt tryckt i mig något och under långa perioder har jag kört intermittent fasta enligt 16/8 dvs bara ätit lunch, mellanmål och middag. Men nu njuter jag verkligen av att äta frukost runt kl 8 varje morgon och har ytterst sällan något bokat innan kl 9.30. Och för första gången i mitt liv så tycker jag verkligen att kaffe smakar gott. Jag borde ju kunnat få denna upplevelse i alla fall på helgen tidigare, men kanske var två dagar av sju inte tillräckligt för att skapa vanan och börja uppskatta det?
Att jag skulle börja gilla att äta frukost och tycka det var gott att dricka kaffe hade jag aldrig trott skulle bli en av förändringarna av att jag slutade jobba. Kul att man kan överraska även sig själv ibland.
I förra veckans avsnitt av Danske Banks podd Nextconomy pratade de en del om FIRE (tidig pensionering via högt sparande). För er som inte hört podden tidigare så drivs den av Danske Banks anställda Maria Landeborn som är en känd finansprofil/sparekonom och Ludvig Rosenstam Åhman som bland annat skrivit ett par böcker som getts ut på samma förlag som mina böcker. Ludvig skriver inte bara egna böcker, har även medverkat i Sparpodden många gånger och pratat om andra ekonomiböcker då han är en beläst herre.
I podden var det dels lite "debatt" med mer personliga reflektioner där man väl kan sammanfatta det som att Maria var lite skeptisk till att spara jättemycket av lönen för att kunna sluta jobba tidigt medan Ludvig var mer positiv. Som en stor beundrare av FIRE så är det alltid mest intressant att höra argumenten mot.Ludvig gick även igenom 4% regeln och ett par studier som gjorts kring den.
På tal om 4% regeln fick jag i dagarna även ett meddelande från en läsare som tycker att 4% regeln ibland missuppfattas och tas lite för lättvindigt, så även bland vissa läsare som kommenterat min blogg i stil med att det troligtvis går att plocka ut mer än 4% om året bara man kan acceptera att det inte blir några pengar kvar till arv. Och även jag slarvar nog ibland och säger att 4% regeln gör att pengarna räcker för evigt som att det skulle vara någon garanti, när det egentligen handlar om att det är väldigt troligt att pengarna räcker i 30 år. Många menar också att man bör kombinera aktier med ränteplaceringar för att 4% regeln ska funka och dagens låga ränta gör att det krävs något lägre än 4% årligt uttag för att vara nästan säker på att det ska funka.
I den här studien ville man ha minst 90% chans att pengarna räckte i 30 år. Frågan är då om man ska lägga sig på 3% för att vara 100% säker eller om man ska lägga sig på 5% och nöja sig med att det kanske funkar vid 50% av fallen.
Som jag skrivit väldigt många gånger förut tror jag egentligen det är mycket viktigare att man är lite flexibel och följsam i sitt uttag än att man prickar rätt precis på decimalen vid första årets uttag. För att veta exakt hur mycket man kan ta 2022 och sen höja uttagen med exakt den officiella inflationen för att den sista kronan ska ta slut exakt på dödsbädden skulle man behöva gissa exakt hur både börsen och inflationen går varje enskilt år och dessutom lista ut ganska precis när man ska dö. Vilket så klart är helt omöjligt.
4% är helt enkelt en tumregel. Den som kan tänka sig spendera lite mindre när börsen går dåligt, ta ett extrajobb när chansen dyker upp eller något bolag i portföljen har det kämpigt och ställer in utdelningen och kan tänka sig dricka 1 kopp kaffe till frukost istället för 2 koppar som vanligt under perioden när kaffepriset rusar pga någon strejk kommer alltid klara sig. Det senare får mig osökt att tänka på att jag för första gången som jag kan minnas verkligen upplever än hög inflation ute i min vardag just nu, mer om det i kommande inlägg.