Den senaste tiden har jag fått ovanligt mycket frågor från personer som grubblar på hur de ska lägga upp de kommande åren i sin kamp mot ekonomisk frihet och möjligheten att jobba mindre och friare. Jag tror det är årsskiftet ihop med att många jobbat hemifrån under Corona som gjort att frågorna hopar sig just nu. Kanske har även det goda börsåret bidragit.
På detaljnivå skiljer sig så klart frågorna och funderingarna åt, men väldigt många verkar fått smak på ett friare liv under hemarbete och gillade inte när friheten minskade under hösten när de skulle tillbaka till kontoret i större utsträckning. Många har också beskrivit det på liknande sätt som jag själv reflekterade kring på bloggen många gånger under mitt yrkesliv att de inte direkt vantrivdes med jobbet i sig, utan snarare själva fenomenet att vara styrd och jobba heltid för någon annan. Man saknar mening och passion för sitt jobb och tycker det tar för mycket tid, men tror inte det skulle bli bättre av att byta jobb.
Det här är jättesvåra frågor att ge några råd kring. Dels får man nästan alltid en ganska kortfattat och vag bild av situationen, dels vet man inte alla alternativ som finns och framförallt passar inte samma lösning för alla. Men i flera fall har personer som jobbat ganska kort tid och därmed är i ett tidigt skede av sin sparresa med under 1 miljon i portföljvärde velat ha synpunkter på om det kan vara läge att börja jobba mindre eller omskola sig med förhoppning att hitta någon roligare bransch eller byta till ett friare med mindre välbetalt jobb.
Det kan så klart finnas exempel på att man valt fel bransch och att man kommer på det efter att ha pluggat 4 år och sen jobbat 2 år. Och tänker man sig ett yrkesliv som ska pågå till 67 är det så klart inga problem att skola om sig som 28 åring, vara klar för jobb i ny bransch som 31 åring och sen jobba 36 år med förhoppning om att trivas bättre. Men kontaktar man mig utgår jag ifrån att man är intresserad av en resa som mer påminner om min än att jobba till 67.
Jag tycker det är för tidigt att börja krångla och jobba mindre, friare eller frivilligt sänka lönen vid 1 miljon i portföljvärde. 1 miljon är mycket pengar och en utmärkt krockkudde om man verkligen vantrivs på jobbet eller om det händer något. Men om man inte direkt vantrivs utan bara känner allmän omotivation för jobbet och inte är övertygad om att det blir bättre på annat ställe skulle jag rekommendera att man biter ihop, jobbar på, försöker få upp lönen, ser över sina kostnader, funderar på möjligheten till extrainkomster etc. Det vill säga gör sparandet till en rolig hobby som skapar mening med ett ganska trist och omotiverande arbetsliv där varje löneutbetalning blir en ljuspunkt i tillvaron. Detta till portföljen är uppe i runt 3 miljoner kronor.
3 miljoner kronor motsvarar 10 000 kr i månaden enligt 4% regeln. Det skiljer så klart väldigt mycket hur långt det räcker för olika människor men få kan leva uteslutande på det. Däremot är det ändå ett belopp som gör skillnad på riktigt. Med 10 000 kr i månaden i passivt kassaflöde blir valmöjligheterna i alla fall ganska stora. Man kan tex:
- Känna att man kommit så långt att snöbollen nu rullar riktigt fort och bita ihop några år till när lönen och ansvaret på jobbet kommit upp lite. Varje år till där man jobbar vidare och fortsätter stoppa in pengar varje månad kommer få stor effekt eftersom portföljen och nysparandet nu båda jobbar i allt högre takt. Kanske är sista arbetsdagen nu bara 1-10 år bort.
- Börja jobba mindre så man inte längre kan nyspara några pengar från lönen men låta portföljen ligga orörd några år till vilket troligtvis gör att den över tid växer lika snabbt i kronor som de första åren där du sparade så mycket du bara kunde via lönen.
- Börja jobba ännu mindre så att lönen inte täcker kostnaderna men med hjälp av de 10 000 kr i månaden från portföljen gå runt på en låg eller ojämn lön.
- Testa någon form av företagande där du bara behöver tjäna så mycket pengar att du täcker upp mellanskillnaden mellan dina kostnader och din passiva inkomst. Behöver du 20 000 kr i månaden för att överleva är det betydligt enklare att dra in 10 000 kr i månaden efter skatt på ditt företagande och låta den passiva inkomsten lösa de resterande 10 000 kr än att du behöver kunna ta ut alla 20 000 kr i månaden från ett nystartat företag. Dessutom blir skatten mycket lägre.
Sammanfattning för dig som vill skapa frihet och inte jobba heltid till 67:
Så länge du inte direkt vantrivs på jobbet blir alltså mitt generella råd att bita ihop, jobba på och fundera inte så mycket på alltför alternativa vägar innan du kommit upp i 3 miljoner. Där öppnat helt plötsligt betydligt större möjligheter. Men ska vi börja karva på snöbollen redan när vi nått den första miljonen riskerar det att bli en lång och krokig resa till ekonomisk frihet. Även om du känner dig jätterik när du nått din första miljon så är det inte så mycket pengar när det kommer till möjligheten att jobba mindre.
Ingen regel utan undantag så klart. Många kan säkert få ett utmärkt liv av att jobba mindre hela vägen, byta bransch ofta, ta sabbatsår och allt möjligt krångel som leder till jobb fram till 67. Men hade det varit det bästa för er får ni skylla er själva som hörde av sig till mig för råd.
Idag fick utdelningsåret 2022 en rivstart med lite över 11 000 kr i inkomna utdelningar. Rolig kuriosa är att dessa 11 000 kr blev helt fria från beskattning då de skilts av aktiepriset innan årsskiftet, då värdet för skatten stäms av, för att nu åter tillföras till portföljen fem dagar efter årsskiftet.
Det var inte mycket att fundera på utan utdelningarna återinvesterades direkt på morgonen då det var halvdag idag och stängd börs imorgon. Största köpet blev 15 st Sampo (där jag nu höjt upp målet från 1000 aktier till 1100). När det kommer till utländska aktier brukar jag göra lite större köp för att hålla nere courtaget, även om växlingsavgiften är det största problemet. Där bakom blev det 18 st Kindred (2 köp så nära 996 kr som möjligt för att få lägsta möjliga courtage) och 90 st Sagax D (3 köp så nära 996 kr som möjligt). Sen var det slut på det roliga ungefär kvart över 9 och det är bara att invänta kommande utdelningar för att få nöjet att köpa mer.
Det här med att vara tålmodig och bara sitta och vänta är en stor del av långsiktigt sparande på börsen. På sätt och vis är det så klart ett väldigt tacksamt läge att få flera 100 tusen kronor om året i utdelningar som kan återinvesteras. Det vill säga jag behöver inte göra något mer än överleva och vänta så kommer jag ha fler aktier än nu när året är slut.
Under mina senaste 17-18 år av regelbundet och långsiktigt sparande har motivationen varierat lite. Jag har aldrig tröttnat helt på att spara och jag pausade inte sparandet under en enda månad under alla de år då jag jobbade. Men motivationen och peppen på att få köpa mer fonder och aktier varierade från ganska hög, till hög till ibland jättehög. I tider av extremt hög motivation kan jag uppleva att det kändes bättre att göra något aktivt för att maximera sparandet. Till exempel jobba lite extra eller dra ner på någon kostnad. Och även om man inte gjorde något extra var det vanliga lunken att gå till jobbet varje vardag något som ändå kändes som man aktivt närmade sig nästa månads 25e och därmed möjlighet att stoppa in nya pengar i portföljen, eftersom det gick att räkna ut hur mycket man tjänade på varje dag på jobbet.
Ytterligare en aspekt av detta var att mitt sparande i början var förhållandevis lågt. Med ett sparande på 8 000 kr i månaden kändes det meningsfullt att vidta åtgärder som gjorde att sparandet kunde ökas med 2 000 kr, det vill säga 25%, en enskild månad. Nu genererar portföljen 550 000 kr om året i möjligt uttag (enligt 4% regeln) men då dessa pengar inte tas ut kan det ses som det belopp som återinvesteras under ett år. Sätter jag sedan detta belopp i relation till hur mycket extra jobb (eller sänkta kostnader) det skulle innebära att dra in 55 000 kr extra efter skatt för att kunna öka sparandet med 10% så blir det väldigt svårt att hitta motivation för detta på samma sätt som jag kunde bli väldigt peppad år 2006.
Kanske är detta ändå något bra för den person som börjar spara i 20-25 årsålders. När man är ung pigg och hungrig mellan 20 och 30 gör extra åtgärder skillnad. Medan man får en anledning att lugna ner sig med det värsta sparandet mellan 35 och 50. För att sen komma in på sista utmaningen att våga plocka ut pengar i rätt tempo mellan 50 och 100.
Idag är det kanske sista arbetsdagen inför jul för många av er läsare. Några är kanske redan lediga och andra kör nog halvdag. Det här är en av de få saker jag kan sakna med att jobba.
Det kanske låter lite sjukt att säga att det man saknar med att jobba är känslan när man är på väg hem från jobbet på fredagen. Men det är kanske lättare att njuta av en lördag efter en hård jobbvecka än att njuta av att det är lördag mitt under en 5 veckor lång semester. På sätt och vis påminner det här mig om en diskussion jag hörde med två personer angående hård träning. Ena personen satsade hårt på löpning medan den andra var en riktig soffpotatis. Löparen lyfte fram hur skönt det var direkt efter sista intervallen i ett hårt pass varpå den andra sa att du kan man ju lika gärna slå sig själv med ett vedträ i huvudet, även då är det ju skönt när man slutar. Eller hur man njuter av att vara frisk i några timmar efter att man varit sjuk, men sen snabbt glömmer bort att njuta.
Här har man helt klart en utmaning som ekonomiskt fri som kan ägna dagarna åt det man själv vill. Man njuter den första månaden och sen tycker man helt plötsligt att det är fullt normalt att inte behöva ställa väckarklockan och att inte ha ont i magen inför mötet kl 09.00 imorgon bitti.
Till viss del kan man behålla känslan av helg genom att äta och dricka lite annorlunda på fredag/lördag än övriga veckan. Att kolla TV-program enligt tablå har jag nästan helt slutat med så här får jag inte längre någon hjälp med fredagskänslan av ex På Spåret eller liknande.
Här kommer ett par tips på hur man kan göra för att komma ihåg att njuta av friheten för den person som inte längre behöver jobba:
- Åk samma väg som du tidigare åkte till jobbet en vardagsmorgon. Tex ställ klockan och bussen, tunnelbanan eller spårvagnen till rätt hållplats, kliv av ihop med skocken arbetare, gå mot entrén på jobbet men fortsätt sedan bara gå förbi. Bör med fördel utföras när det är bra väder.
- Ta en bild av din kalender någon vecka när det var extra jävligt på jobbet. Spara bilden. Ta fram bilden en söndag kväll och titta på den lite och fundera lite på hur du ska hinna med allt du måste göra och även om du ska hinna med något kul frivilligt som inte står i kalendern. Ställ väckarklockan och lägg dig i sängen. Innan du somnar ställer du sedan av väckarklockan och tänker några minuter på hur skönt det var att allt tråkigt i kalendern inte gällde den kommande veckan på riktigt.
- Ladda batterierna till din pannlampa och muttra lite över att det kommer vara mörkt under morgondagens träningspass trots att du jobbar in lunchen och kör träningen direkt efter jobbet dvs redan kl 16.30. Dra sen ur sladden till laddningen (innan det hinner kosta för mycket pengar med tanke på aktuella elpriset) och bestäm att morgondagens träningspass kör du kl 13.00. Utan pannlampa. Om du bor norr om Kiruna får du spara detta tips några veckor.
Och här kommer ett omvänt tips för dig som fortfarande jobbar:
Varje fredag på väg hem från jobbet tar du en lite annan väg än övriga dagar. En väg som du bara tar just på fredagar och aldrig riskerar att passera vid annan tidpunkt. Det kan vara att du hoppar av bussen på en annan hållplats, cyklar en annan väg den sista biten hem eller går en liten omväg hem från tunnelbanan. Gör detta varje fredag i 10 veckor och se till att aktivt känna in den positiva och avslappnade känsla du har i kroppen inför den stundande helgen. Lägg märke till något specifik i naturen som en lyktstople eller ett specifikt träd och tänk intensivt på hur skönt det är med fredag eftermiddag. Efter dessa 10 veckor fortsätter du gå denna väg hem på fredagarna men behöver inte lika aktivt tänka på vilken dag det är och detaljer i naturen.
Den 24e varje månad (eller annan dag om du får lön vid annan tidpunkt än 25e) tar du nu samma väg hem och tänker istället aktivt på hur skönt det skulle vara att ha fredagskänslan varje dag. När du kommer hem är motivationen på topp och då sätter du dig direkt vid datorn och skruvar upp ditt månadssparande lite till inför den kommande lönen så den fria dagen kommer lite närmare i tid.
Hoppas dessa tips kan komma till användning. De är framtagna av mig och saknar helt stöd i vetenskapen.
God jul alla läsare! Jag åker bort ett par dagar över jul, men räknar med att blogga igen i mellandagarna.
Kommentarer: Som ni säkert märkt har Trade Venue haft problem med mycket spamkommentarer från robotar vilket dels är allmänt störigt men också gör det svårt att hålla koll när det kommer riktiga kommentarer på inlägg som är äldre än de absolut senaste. Jag har därför säkert missat många frågor och kommentarer som drunknat i högen av robotar. I ett försök att komma till rätta med detta har Trade Venue inför ett nytt sätt att kommentera. Hoppas ni får det att fungera, det är nytt för mig också men jag tycker det ser lovande ut.
Jag har just läst de tre första böckerna i Per Anders Fogelströms "Stadserie" som handlar om människor som bodde i Stockholm 1860-1925 (serien består av totalt fem böcker och går fram till 1968). Böckerna är så klart fiktiva och inte baserade på exakt verkliga människor, men jag uppfattar det som att de ändå ger en bra bild av hur det var för människor att leva på den här tiden.
Förutom att det var fattigt och eländigt för många är det något som slår mig hur exremt svårt det ändå var att ta sig ur denna situation. Visst de skötsamma människorna jobbar och sliter och stoppar undan några kronor vilket gör att de kan klara sig även under sämre tider med lågkonjunktur eller längre strejk. Medan de som super och missköter sig lever i ännu värre misär än de fattiga som sköter sig. Men att få en riktig ekonomisk trygghet för en fattig person var nästan omöjligt, jobbade man i hamnen och fick ont i ryggen var det bara att ställa sig in på att ens barn inte skulle kunna äta sig mätta om ett par månader. Oavsett hur sparsam man varit innan ryggskottet.
Med risk för att förstöra spänningen för er som inte läst böckerna så kan jag avslöja redan nu att det fanns ingen nätmäklare som man enkelt kunde föra över 10% av lönen via autogiro den 25e varje månad till billiga indexfonder 1875. Det fanns heller inga poddar eller bloggar där man kunde få hjälp att förstå effekten av att spara 10% av lönen till 8% årlig avkastning i 40 år. Det var å andra sidan inte så många som hann jobba 40 år innan de dog av någon sjukdom på 1800 talet.
Så jag tänker mig att problemen var flera när det kommer till ekonomi och möjlighet att ta sig ur den ekonomiska nivån som gjorde att många verkligen led. Lönerna var låga och man fick klämma ihop sig i ett rum och hyra ut köket till en annan familj så det totalt bodde 6-8 personer i en etta med kök. Så fick man lite mer pengar så fanns det många hål att stoppa pengarna i här och nu snarare än investera för framtiden. Möjligheterna att spara på något meningsfullt sätt och få avkastning var också mycket små för en vanlig arbetare. Men jag kan ändå inte låta bli att tänka på att personerna i boken i många fall slösade en hel del.
Någon köper en gitarr, ett par gifter sig och lägger alla sina pengar på en byrå, nästan alla dricker kaffe för att inte tala om hur mycket sprit många drack ute på krogen. Om jag hade en lön som precis gick att överleva på om jag hade en familj boende i mitt kök och visste att jag vid nästa strejk riskerade att inte ha råd att köpa mat till mina barn skulle jag inte köpa någon jävla gitarr och absolut inte lägga ett öre på kaffe (som ju faktiskt är en helt meninglös dryck för en fattig person då den kostar pengar utan att ge kolhydrater/fett/protein som gör att man inte svälter ihjäl).
Jag prioriterade inte ens att köpa gitarr och kaffe när jag 150 år senare sparade 80% av min lön. Och hade jag varit fattig och osäker på att ha mat och tak över huvudet om ett år hade jag med glädje förvarat mina kläder i en trälåda hellre än en dyr byrå. Men kanske var det främst tack vare att det i mitt liv fanns något vettigt att göra för pengarna i form av sparande. Hade jag fått lönen i mynt som jag visste skulle tappa i värde av inflationen hade jag nog varit mer benägen att köpa en kaffebryggare 2005. Vilket kanske gjort att jag precis som en arbetare 1860 hade levt från lön till lön och varit orolig för framtiden.
Säga vad man vill om dagens samhälle och problem. Jag tror få skulle vilja flytta tillbaka till 1860 och hyra in sig i ett kök hos en familj som behöver dela hyran med någon eftersom de lagt alla sina pengar på en byrå. Och säga vad man vill om klassklyftor och orättvisor, i dagens Sverige lever de fattigaste på en högre materiell standard än den rikaste promillen på 1860-talet. Och i dagens Sverige kan en vanlig arbetare bli miljonär på bara några år och vem som helst får öppna ett ISK-konto med tillgång till billiga indexfonder. Det är bara att tacka och ta emot och utnyttja att vi lever i en så bra tid!
Ingen har väl missat senaste tidens diskussioner om det höga elpriset. Och vi har kunnat läsa många kommentarer i bloggar, artiklar och uttalanden av diverse experter om vad en dusch, dammsugning eller laddning av elbilen kostade när elen var som dyrast någon eftermiddag i början av veckan.
Jag måste säga att det känns lite bakvänt för mig som alltid varit sparsam och inte dragit mig för att krångla till livet lite i syfte att spara pengar att stå helt utanför detta fokus. För jag kan ärligt säga att vi inte påverkat vårt liv det minsta på grund av elpriset.
Vi har fjärrvärme med fast pris per kWh för varmvatten och uppvärmning av huset så själva elen är inte så betungande med ca 500 kr per månad i snitt hittills under 2021. Och då har vi ändå en bastu som går på el (fast vi bastar inte så ofta) och dessutom har jag en fru som tycker det är trevligt med lampor som lyser i fönster i rum som ingen befinner sig i för närvarande. Att diska för hand eller planera dammsugning utifrån aktuellt elpris har faktiskt inte känts det minsta aktuellt.
Egentligen är det väl annars ytterligare en fördel med FIRE att man äger sin tid och kan planera vilken tid på dygnet man gör sysslor som kräver el. Precis som att man kan åka på utlandssemester de veckor som resorna är billigast och handla i butiken när köerna är kortast.
Kanske är det ett friskhetstecken att kunna koppla bort det här med kostnader och leva ett enkelt och bekymmersfritt liv. Och konstigt vore det väl annars i och med att vi har en portfölj som vi bör kunna plocka ut minst 40 000 kr i månaden från som vi inte behöver röra för närvarande. Vilket egentligen betyder att vi sparar 40 000 kr i månaden i form av att vi inte tar ut pengar vi skulle kunna ta ut. Att då krångla till livet för att förutom dessa 40 000 kr få ytterligare 100 kr i månaden över tack vare att vi sparat in på elen vissa dagar är helt enkelt inte prioriterat.
En annan typ av ekonomisk frihet kan man kanske säga?