Enligt en artikel i DN har FIRE-trenden nu nått Kina. (Jag vet inte om, hur och för vilka artikeln går att läsa då den antagligen ligger bakom betalvägg för de flesta.)
I Kina kallas tydligen FIRE för "tang ping" vilket betyder ligga platt. Och intresset verkar vara enormt enligt fler medier än DN upptäckte jag när jag sökte runt lite på nätet. Fast frågan är om vi inte återigen riskerar att överdriva styrkan i en sådan här trend. Jag har länge varit lite skeptisk mot det som beskrivs som sen enorma "FIRE-trenden" i Sverige och tror tex Judo-trenden är minst lika stark (det är tydligen 20 000 personer som håller på med Judo i Sverige såg jag nyss på OS-magasiet). Och den enorma Judotrenden är det ganska lite snack om tycker jag.
Fenomenet tang ping verkar dessutom väldigt nytt i Kina. Som jag fattar det så föddes hela uttrycket i april i år. Och några av de grupper som nämns där fenomenet diskuterats har haft "nästan 10 000 medlemmar", vilket inte låter så imponerande med kinesiska mått mätt. Så kanske är det mer en media-hype än något som bubblar där ute på de kinesiska fabriksgolven. I Kina är det tydligen vanligt med något som kallas 996-jobb. Vilket betyder att man jobbar 9AM till 9PM, 6 dagar i veckan. Det vill säga en 72 timmars arbetsvecka. Så det låter ju inte helt orimligt att många gärna skulle vilka komma bort från det där om de kunde. Eller i alla fall gå ner på halvtid och jobba en svensk heltid.
Det stora intresset har dock inte fallit i god jord hos de styrande som inte vill riskera att folk får idéer och gör verklighet av det hela. Om några lyckas och berättar hur bra det är finns så klart risken att fler och fler får upp ögonen för det. Kina behöver enligt de styrande ökad konsumtion och högre BNP med hjälp av flitiga och lydiga medborgare. Censuren har därför slagit till mot grupper där fenomenet diskuteras och man får inte sälja produkter med budskapet tang ping på. Statlig media har även gått ut med det tydliga budskapet "Att ligga platt är skamfyllt. Bara hårt arbete ger lycka".
Så passa på att njuta av bloggen innan censuren slår till även här i Sverige.
I senaste avsnittet av Penserpodden intervjuas "Pengabingen" (som har ett stort Instagramkonto med 140k följare) om sin resa mot ekonomisk frihet och FIRE. På många sätt liknar hans resa min även om detaljer skiljer. Exemplvis nådde han sitt mål något år snabbare än vad jag gjorde, trots att han har två barn. Imponerande med tanke på att han dessutom hade avsevärt lägre lön än mig. Lite lägre målsumma och lite bättre genomsnittlig årlig avkastning är förklaringen till det.
En sak jag tyckte var extra intressant var inledningen på podden där värden för podden Daniel Ljungström, som jobbat med privat banking och rådgivning åt rika kunder i många år, berättade sina erfarenheter på hur de förmögna kunder han träffat blivit rika. Han delade upp det hela i fyra grupper.
- Arv.
- Personer som gjort vinster i ett bolag de fortfarande äger och driver.
- Anställda som fått optioner och blivit delägare i bolag som blivit framgångsrika.
- Entreprenörer som sålt eller börsintroducerat sina bolag.
Han beskriver dessa händelser som engångshändelser (rimligtvis med undantag för punkt två ovan). Och att den gamla tumregeln är att man behöver ta risk för att "bli rik" och sen diversifiera sig för att "förbli rik".
Jag vet ju inte riktigt hur rika personer Daniel syftade på. Men för att få möjlighet till Private Banking på Erik Penser Bank räcker det med ett kapital på 2 miljoner. Det vill säga avservärt mindre än vad både jag och Pengabingen lyckats spara ihop på ett helt annat sätt än punkterna ovan. Det vill säga genom att diversifiera sig redan från starten, inte vara beroende av engångsevent och som anställda med vanlig lön. Dessutom på en relativt kort period om 10-15 år.
Skulle vara intressant att se om läget förändrats om 10-20 år. Kanske är det då lika vanligt med personer som sparat ihop sina miljoner som personer som fått de via en engångshändelse. Eller så är det redan vanligt bara det att dessa miljonärer inte kontaktar Erik Penser Bank för Private Banking och rådgivning eftersom de redan hittat en metod som passar dem under sitt sparande på resan mot målet.
Jag har ett par gånger skrivit om vårt nya upplägg där vi lägger extrainkomster i en pott som måste konsumeras, för att träna oss på att lyxa till det lite och att ett ytterligare sparande på säg 50 000 kr om året inte tillför så mycket. Nyligen fick jag ett mail från en läsare som hade inspirerats men funderade på sitt egna upplägg.
Mailaren som var runt 60 och hade tack vare ett ökat sparade de senaste 10 åren just kunnat gå ner i tid och siktade på att jobba halvtid fram till ordinarie pensionsålder. Hon hade nu kommit på att hon ville åka iväg på en tema-resa en gång om året (tex yoga) vilket inte riktigt ingick i hennes ordinarie budget och plan, eftersom detta intresse var något som hon fått upp ögonen för på senare tid. Resan kostar runt 18 000 kr om året. Första tanken hade då varit att hon skulle jobba lite mer än halvtid och lägga den extra lönen i en pott som kunde gå till tex yogaresan eller andra saker som hon ville unna sig utanför ordinarie beräknade budget. Det vill säga ungefär som vår "roliga pott". Resan motsvarar bara 1 500 kr i månaden vilket inte krävde så mycket mer jobb enligt henne. Men nu hade hon kommit på ett upplägg som hon ville stämma av vad jag tyckte om det.
Planen var nu istället att jobba och spara ihop betydligt mer än 18 000 kr och investera dessa pengar i en aktie med hög och stabil utdelning, som tex Telia. Sen återinvestera utdelningen och fortsätta jobba lite extra något år tills dess att utdelningen var uppe i 18 000 kr varje år. För att sen kunna åka på en "gratis" yoga-resa varje år resten av livet. Hon räknade med att det skulle krävas Teliaaktier för runt 300 000 kr för att det skulle täcka en resa om året för evigt. Tanken är väl alltså då att Telia ska höja utdelningen ungefär i den takt som priset höjs på resor.
Jag ska väl erkänna att jag själv lekt med liknande tankar tidigare. Inte minst nu när vi kan återinvestera utdelningar som vi inte riktigt räknat med så har jag ibland tänkt att vi borde stoppa in dessa utdelningar på ett separat konto som kan gå till något extra eftersom den ordinarie portföljen bör täcka våra vanliga kostnader resten av livet. Men svaret jag gav på frågan var ändå att jag tycker det låter lite bakvänt med hennes upplägg.
Jag tycker nämligen inte att det tillför så mycket att ha aktie- och fondportföljen uppdelad på olika konton där vissa aktiers utdelning ska vara dedikerade för just en speciell utgift. Visst jag förstår tanken med att det känns skönt att veta att man har en gratis yogaresa varje år som inte går ut över ordinarie budgeten. Men det är ändå en lek med siffror vilken aktieutdelning som täcker vilken kostnad. Om hon nu planerat att gå ner på halvtid och har en budget på exempelvis 25 000 kr i månaden och sen har kommit på att hon vill höja kostnaderna för att ha råd att åka på en yogaresa så tycker jag snarast hon ska se det som att hon numera vill ha en budget på 26 500 kr per månad. Sen försöka välja de aktiviteter, varor och tjänster som ger bäst värde för de pengarna. Kommer hon på att hon hellre vill köpa en ny TV än åka på yogaresa nästa år så är det bara att göra det. Eller så äter hon lite mindre ute och får råd med både TV och resa det året.
Tanken att jobba lite extra nu under några år och försöka få ihop lite mer pengar än den ursprunliga budgeten hon hade tänkt sig tycker jag absolut inte behöver vara fel. Tycker hon det känns tight att få råd med de saker hon vill göra, som att åka på en yogaresa varje år, på den ursprungliga budgeten behöver hon ju helt klart öka upp den. Vilket är ganska lätt gjort om man ska jobba 5-7 år till och först tänkt jobba halvtid men kan tänka sig att jobba 60 eller 70% under en period.
Men att stoppa alla extrapengar på ett speciellt konto och 100% investerat i en specifik aktie som ska täcka just en specifik kostnad för resten av livet tycker jag personligen känns lite bakvänt. Då är det enligt mig bättre att varje år värdera vad man vill göra för den totala potten pengar som finns tillgänglig.
Vad säger ni? Kanske finns det en motivarande effekt av att ha en pott aktieutdelning som ska gå till något som känns lite lyxigt och som man inte vill använda till att betala elräkningen med? Kanske var jag onödigt negativ när jag svarade på mailet och sa att jag inte riktigt förstod vitsen med upplägget.
Jag såg en bild på Twitter. Och även om den var tänkt som ett skämt eller hån mot sparsamma FIRE-personer som mig själv så tycker jag den hade något.
För det är ändå så att för den som har ett heltidsjobb och själv väljer att sluta i ung ålder för att leva på ett ihopsparat kapital så är just tillfället man väljer att sluta en väldigt avgörande faktor när det kommer till det ekonomiska. I vardagen kanske man tar små sparsamma beslut där man sparar 10 kr här på att köpa sill på kampanj och 25 kr där på att ta cykeln istället för bussen. Men när det kommer till tidpunkten för att sluta jobba kanske varje extra arbetsdag inbringar 1000-1500 kr efter skatt. Och har man jobbat 10-30 år för att spara ihop kapital nog för att kunna sluta jobba så gör inte en extra vecka på jobbet någon jätteskillnad rent mentalt, men faktiskt ändå en mätbar skillnad rent ekonomiskt.
Jag kommer själv ihåg dilemmat när jag sagt upp mig och fick frågan av min chef om jag inte kunde jobba kvar lite längre och slutföra ditt och datt. En vecka till på jobbet gjorde väl inte till eller från och 8 000 kr extra blir ju ändå några extra burkar Pepsi Max att lyxa till det med under de kommande åren. Och mycket mer än vad jag dragit in på alla besök i återvinningsrummet där jag passat på att ta med mig lite pant upp till lägenheten igen. Men jag var fast besluten och hade tänkt igenom det hela innan jag tog mötet med chefen och det var uppsägningstiden som gällde, punkt slut. Sen gjorde vi ändå en kompromiss och jag fick en extra månadslön mot att jag fanns tillgänglig på distans under en period efter att jag slutat. Vilket kändes helt ok.
Det man glömmer i bilden och exemplet ovan är dock att man inte alltid får möjlighet att själv sluta jobba precis när man vill. Jag känner till flera personer som sparat mot FIRE och sen väldigt nära när de tänkt sluta jobba så har något hänt. En hamnade mitt i en omorganisation och kunde frivilligt säga upp sig och få ett antal månadslöner (vilket inte hade gått att tacka ja till 6 månader senare), en gick in i väggen och blev sjukskriven och en annan började vantrivas på den nivån att varje söndag innebar extrem ångest och varje extra dag på jobbet var ett hot mot den mentala hälsan.
I sådana lägen kan faktiskt det där sparsamma beslutet man tog för 15 år sedan som gjorde att de löpande månadskostnaderna blev 500 kr lägre, pengar som sedan kunde investeras med ränta på ränta, göra en tydlig skillnad. Tack vare dessa sparsamma beslut kan kalkylen för att sluta jobba här och nu hålla. Istället för att antingen behöva bita ihop på ett jobb där jag direkt vantrivs eller söka ett nytt jobb där jag bara ska jobba några månader.
Hur tänker ni? Är det meningslöst att spara på smågrejer som lätt kompenseras av en extra vecka på jobbet?
När jag började spara riktigt hårt körde jag med jämna mellanrum så kallade snålmånader där jag under en månad drog ner mina i grunden låga kostnader ytterligare ett snäpp. Tanken var att boosta sparandet under en månad, men också att verkligen reflektera över vilka kostnader som var nödvändiga. Det blev en typ av träning i att leva billigt.
Jag slutade rätt snart med snålmånaderna men hade tack vare dessa hittat en nivå av låga kostnader som jag kunde hålla år ut och år in. För några år sedan bestämde vi oss så för att öka upp kostnaderna lite. Det innebar till exempel att vi köpte bil och stoppar undan lite pengar varje månad för att kunna byta bil regelbundet, vi stoppar också undan pengar till resor och har gjort en mindre allmän uppjustering av de löpande kostnaderna. Det här funkade väldigt bra och de 4-5 000 kr i månaden som kostnaderna ökade med kändes verkligen som de gjorde nytta.
I slutet av förra året bestämde vi att alla pengar jag tjänar skulle sättas in på ett separat konto som är dedikerat för rolig konsumtion. Här blir så klart gränsen lite flytande då vi hade köpt vissa av dessa saker ändå, men tanken är främst att känna att det finns pengar på ett konto som är ren bonus och inte något vi räknat med. Finns det 50 000 på ett särskilt konto så kan det vara enklare att slå till och unna sig något. Tex som när min fru köpte pjäxöverdrag i vintras och slapp frysa om fötterna vid skidåkning. Eller att vi nyligen valde att bo en natt på hotell istället för på vandrarhem på en längre bilresa som egentligen hade gått att sträckköra. Så precis som jag skrev i februari när vi testat detta upplägg några månader har det till stora delar funkat bra.
En annan tanke var också att det skulle vara roligare och mer motiverande att tjäna lite pengar för mig. 5 000 kr efter skatt gör inte så mycket skillnad om det ska stoppas in i en aktieportfölj på 10-15 miljoner. Men 5 000 kr räcker till ganska mycket om man ska köpa något annat än aktier för det. Det är så klart lyxigt att kunna jobba lite med roliga saker och sen lägga 100% av nettolönen på roliga saker, jämfört med att jobba och slita och knappt få några pengar över när det mest nödvändiga är betalt. Här har jag dock märkt att motivationen sjunkit då önskelistan av saker att spendera pengar på är väldigt kort i förhållande till saldot på kontot. Nu är vi nästan tillbaka på ruta ett att det skulle kännas minst lika motiverande att jobba några timmar för att kunna köpa 10 nya aktier i Kindred som att köpa nya löparskor.
Det finns i nuläget nästan 50 000 kr på kontot och inga stora och planerade inköp ligger för dörren. Och även om jag skulle köpa nya skidor till vintern så har garanterat kontot fyllts på med pengar motsvarande fem nya skidor tills dess. Så hoppet på kort sikt står till lite löpande småkostnader när vi ska resa runt lite i Sverige i sommar ska vi försöka påminna oss om att pengarna finns där och är till för att användas. Och vid dyrare köp än planerat kan mellanskillnaden tas från "roliga kontot". Men det är inte så lätt att köpa en strut med två kulor glass för 50 kr när man vet att man får flera liter glass för det priset på Willys. I Aftonbladet var det nyligen ett reportage om en mamma som hade det kämpigt med ekonomin och berättade att "allt kostade pengar, till och med att gå till stranden". Själv har jag snarast omvänd erfarenhet "det rinner knappt ut några pengar alls trots att vi aktivt försöker".