Blog Archive
Ni har säkert inte missat att eventuella utdelningar för hösten har varit på tapeten de senaste dagarna. Diskussionen fick extra bränsle av att Holmen och Wallenstam både nyligen meddelade att de kallar till extra bolagsstämma för att ta beslut om utdelning i höst istället för den som ställdes in/sköts upp i våras. Idag uttalade sig Joakim Bornold i DI om att han till och med trodde bankerna skulle våga dela ut pengar i höst. Trots att både ECB och FI uppmanat bankerna till att inte dela ut 2020.
Personligen har jag svårt att se den politiska laddningen i detta med utdelningar. Men det verkar jag ganska ensam om, de flesta anser att det är självklart att man inte ska kunna dela ut pengar om man fått statligt stöd under corona. För det första tycker jag man kan diskutera om det främst är företagen som fått stödet eller om syftet främst är att skydda de anställda från uppsägningar. Men visst, på kort sikt gynnar stöden arbetsgivaren då det hade blivit dyrare att säga upp personal med uppsägningstider etc. Det jag inte förstår är vad som blir bättre för att bolagen inte skulle tillåtas dela ut pengar just under 2020.
Om Volvo har 50-60 miljarder i kassan som de inte får dela ut något av till ägarna sparar inte några pengar för staten. De har redan beviljat och betalat ut stöd för Volvos korttidspermittering. Volvo kommer ju inte slösa bort pengarna på ett sätt som gynnar ekonomin eller betala de i skatt bara för att de inte få dela ut dom. Pengarna kommer bara ligga kvar i kassan och delas ut 2021 eller 2022 och framåt istället. För den totala ekonomin hade det troligtvis varit betydligt bättre om Volvos 250 000 aktieägare fick ut pengarna än att de ligger på Volvos konto och skräpar.
Att artister som knappt har några andra än sig själva anställda i sina bolag och gjort mångmiljonvinster i flera år kan få stödpengar tycker jag på sätt och vis är konstigt. Men om de sen väljer att ta ut pengarna de fått som utdelning eller inte tycker jag är en ickefråga. Skadan i form av en kostnad för staten är redan skedd oavsett om de tar ut pengarna som utdelning eller lön i år eller någon gång i framtiden. Och i slutänden kanske det ändå på något sätt är rimligt att även bra artister som tjänat mycket pengar har rätt till samma stöd som dåliga artister som inte skulle överleva utan stöd. Precis som ett välskött bolag som normalt sett gör stor vinst ska kunna få samma stöd som ett sämre skött bolag som gjort mindre vinst.
Då jag redan hade bestämt mig för att återinvestera alla utdelningar under 2020 så spelar det mindre roll för mig personligen om det blir utdelning i höst eller mer utdelning kommande år istället. Den fina grafen med tvåsiffrig procentuell ökningen av utdelningen varje år från från 2015-2019 är ändå körd. Hur tänker ni? Sitter ni som på nålar och hoppas på besked om utdelningsförslag för hösten?
Trots att vi ännu inte lever på utdelningarna och därför ska återinvestera allt så följer jag nyheterna kring årets utdelningar med stort intresse. När beskedet om iställda, osäkra och framflyttade utdelningar började komma för ett tag sen ändrade jag alla som var osäkra till 0 kr i mitt Exceldokument. Kvar var exempelvis ABB, Castellum (höjer som vanligt), Telia (sänkt utdelning jämfört med ursprungliga förslaget), Volvo (slopad extrautdelning), JNJ (höjer som vanligt) och mina preferensaktier. Kone hade redan hunnit dela ut när Corona kom till Europa på allvar.
När jag satte några av mina största utdelare Investor, Industrivärden, H&M och Sampo till noll fick det stor effekt på totala prognosen. Det handlade om en prognos på över 50% sänkt utdelning jämfört med 2019 när det såg som mörkast ut. Nu börjar det dock ljusna lite igen.
- Imorgon får jag in Fortums utdelning (1,10 Euro som vanligt).
- Igår meddelade Investor att man föreslår 9 kr i utdelning nu i vår och att nytt beslut tas senare angående höstens utdelning (jämfört med 13 kr förra helåret).
- Idag meddelade Sampo att man föreslår 1,50 Euro i utdelning (jämfört med 2,85 Euro förra året).
H&M är jag rätt säker på kommer stå fast vid 0 kr i år, dvs inte ta något nytt beslut och köra extra stämma i höst. Det låter klokt med tanke på läget och att så många butiker är stängda och att man räknar med att kvartal 2 blir ett minuskvartal.
Vad gäller Industrivärden tror jag på en extrastämma och liten utdelning i höst. Ordförande Fredrik Lundberg är dock en försiktig general så kanske vill han behålla pengarna i bolaget för säkerhets skull. Även i Essity som är ett av Industrivärdens största innehav (och som jag också äger separat) har styrelsen lovat återkomma i frågan om utdelning.
I Nordea vet jag faktiskt inte hur senaste tongångarna gått, de har skjutit upp stämman mot det först planerade och den ska nu gå av stapeln den 28 maj. Att ändå Sampo väljer att dela ut 1,50 Euro kanske tyder på att man räknar med en liten skvätt i utdelning från Nordea också. I så fall borde väl förslag komma närmaste dagarna?
Jag skulle gissa att våra totala utdelningar i år kommer landa på 130.000-150.000 kr vilket är klart lägre är ursprungliga målet 200.000 kr. Då består vår portfölj till ca 45% av indexfonder utan utdelning. Inför framtiden tycker jag ändå det känns tryggt. Med vår nya plan att ha 1,5 års utgifter på sparkonto den dagen då vi jobbar ännu mindre än idag så klarar vi betydligt större sättningar på börsen och större nedgångar än 30-40% i utdelningarna. Med det sagt så säger jag inte att faran är över för denna gång, effekterna av Corona kan absolut ge effekt på utdelningarna både 2021 och 2022 om det vill sig illa. Och ännu större kriser kommer säkert under de kommande 40 åren.
Efter ett par år i rad med starka utdelningshöjningar verkar det här året bli rätt normalt. Förra året höjde hälften av bolagen i min portfölj med 8% eller mer. Visserligen sänkte då sorgebarnet Ratos utdelningen med 75%, men totalen blev ändå väldigt starkt då Ratos var mitt minsta innehav och flera av verkstadsbolagen höjde utdelningen med över 15%.
Långsiktigt hoppas jag på en utdelningstillväxt för bolagen i min portfölj på i genomsnitt på 3% per år. Ett mål jag haft många år och många har kommenterat att det är en för försiktig målsättning. Men jag tror 3% om året i utdelningstillväxt på en portfölj med ungefär 4% i direktavkastning är ett rimligt antagande över tid. Det stämmer också bra överens med den så kallade 4% regeln där man lever på 4% av portföljens värde vid starten och sen höjer uttagen med inflationen. Om inflationen håller sig under 3% kommer alltså köpkraften stiga över tid om utdelningstillväxten blir 3%. Jag försöker ha detta i åtanke när jag balanserar portföljen och köper några bolag med över 4% direktavkastning med mindre chans till höjning men vill att ett bolag med bara 3% direktavkastning ska höja utdelningen med minst 4-5% om året över tid för att dra sitt strå till stacken.
Då jag i år kommer återinvestera all utdelning så borde det också kunna innebära runt 7% högre utdelning 2021 jämfört med i år 2020, kanske lite mer och jag även lyckas nyspara några kronor förutom återinvesteringen. I år siktar jag på 200 000 kr i utdelning, då ska nämnas att 45% av portföljen utgörs av fonder utan utdelning.
Bland de bolag som redan lämnat besked ser det ut såhär:
Volvo +30% (inkl extrautdelning både förra året och i år)
Investor +7,6%
Castellum +6,5%
Telia +3,8%
Kone +3%
Stora Enso +0%
H&M +0%
Dessutom är det redan klart att Sampo och Nordea sänker utdelningen. Även Kindred kommer så klart sänka, men den aktien ägde jag inte redan vid förra årets utdelningsbesked. Så den aktien är inköpt med vetskapen om att utdelningen blir lägre än förra årets och det blir tillväxten från årets utdelning och framåt som blir intressant att följa för att se om den bidrar eller belastar 3% målet.
Industrivärden är ett stort innehav (ca 8% av portföljen) så utdelningen där som meddelas i slutet på veckan kommer påverka totalen för året märkbart. Det är väl ingen vågad gissning att det blir 6 kr per aktie vilket motsvarar en höjning med 4,3%. Även om de sålt aktier i ICA och fått ner belåningen tror jag inte de låter det påverka utdelningen då deras policy är att få mer i utdelningen från portföljbolagen än vad de skickar vidare. Dvs förändringar i portföljen i form av köp och sälj ska inte påverka utdelningen. Nu är de visserligen storägare i Volvo som vräkt ut pengar i extrautdelningar både 2019 och nu 2020, men jag tror Fredrik Lundberg hellre använder de inom Industrivärden än skickar ut till oss ägare. Det spelar egentligen mindre roll hur mycket Industrivärden väljer att dela ut då jag ändå ska återinvestera pengarna. Antingen delar de ut lite mer och jag kan köpa lite fler aktier (vilket troligtvis inte blir i just Industrivärden) eller så delar de ut lite mindre och kan sätta pengarna i arbete inom sin egen verksamhet. I båda fallen borde det möjliggöra högre utdelning för mig från 2021 och framåt.
Som så många påpekar är det ju ändå en liten lek med siffror det här med utdelningen och om bolagen ska sätta pengarna i arbete själva eller skicka ut det till oss ägare. Inte minst om man som ägare ändå återinvesterar del av eller hela utdelningen. Men jag tycker ändå det blir ett relavant mått på om det är realistiskt att kunna leva på avkastningen på sin portfölj då man får en extra säkerhet i att bolagens styrelser delar uppfattningen att det är rimligt att plocka ut ungefär 4% av portföljens värde årligen utan att utarma värdet. När portföljen svänger med 100 000 kr om dagen är det ändå skönt och lite mer konkret att mäta utdelningen i kronor år från år.
En svaghet med att mäta utdelningen som helhet är att extrautdelningar av engångskaraktär kan ge stora svängningar enskilda år. Inte minst om det är som i fallet med ABB där de sålt en division för 100 miljarder. Nu vet jag ännu inte om det blir extrautdelning, återköp eller något annat. Men denna typ av engångsgrejer får man nästan räkna bort och tvinga sig själv att återinvestera även den dagen man ska leva på utdelningarna fullt ut. För att ta ett konkret exempel, låt säga att Investor skulle sälja hela Atlas och Mölnlycke och dela ut 100 kr i extrautdelning lurar man ju sig själv om man tar dessa pengar och köper en ny sportbil. Dessa pengar måste då investeras i fler aktier för att inte utdelningen kommande år ska riskera att minska då man i praktiken fått en mindre portfölj än innan försäljningen och utdelningen.
Det är ett kvartal kvar till bolagen kommer med besked om utdelningarna för nästa år, men redan i samband med Q3-rapporterna har vi fått lite ledtrådar som gör att det är svårt att låta bli att börja spåna på utdelningarna. Att några bolag höjer och några sänker hör till men det övergripande målet för mig är 3% organisk utdelningstillväxt, dvs att jag hade fått 3% högre total utdelning i kronor om jag inte hade köpt en enda ny aktie. Det kommer så klart också slå mellan åren där utdelningen stiger 6% något år och ligger still nästa. Men 3% är målet varje år. Nu kommer jag återinvestera all utdelning under 2019 och har dessutom nysparat lite under några månader. Vilket gör att totala utdelningen i kronor bör växa med minst 7% för att motsvara 3% organisk tillväxt.
Hur ser det då ut? Mina tre största innehav är Investor, Industrivärden och Castellum. Skulle Investor fortsätta att höja med 1 kr motsvarar det 7,5% höjning av utdelningen. Industrivärden sänkte sin utdelning 2016 och har sedan dess höjt med ca 5% om året och med tanke på att man minskat skuldsättningen när man sålt ICA så borde till och med försiktiga Lundberg kunna unna sig och oss andra ägare att höja med 25 öre som tidigare år vilket motsvarar en höjning med ca 4,5%. Castellum har ökat förvaltningsresultatet med 7% under Q1-Q3 och i VD-ordet på senaste rapporten används 7% utdelningstillväxt i ett exempel på vad vi kan vänta oss. Så det känns som en rimlig gissning för nästa år. Så här långt ser det ju lovande ut för målet 3% tillväxt om de tre största bolagen skulle höja med 4,5%, 7% och 7,5%. Men allt är inte guld och gröna skogar.
Jag har ett par procent preferensaktier i portföljen och där blir det ingen höjning. Sen har jag ca 2% Nordea och ca 2% Sampo som både aviserat att det blir en sänkning nästa år. Att H&M skulle höja sina 9,75 kr känns avlägset, även om risken för sänkning bör minskat.
Ja det kan bli en rysare, men tack vare att jag återinvesterat två års utdelningar sen jag slutade jobba och att hela 5 bolag höjde utdelningen med mer än 15% i år känns det helt ok om det blir ett mellanår där 3% organiskt och 7% totalt i rena pengar tack vare nya köp blir precis på gränsen. Över tid är jag trygg med att en portfölj med runt 4% direktavkastning i genomsnitt kommer kunna generera 3% i utdelningstillväxt över tid för att kompensera för inflationen.
Har ni börjat räkna på era utdelningar för 2020 redan nu eller tar ni det som det kommer?
Idag på morgonen fick jag utdelning från Johnson&Johnson och även om det är en amerikansk kvartalsutdelare tycker jag att idag därmed kan betraktas som starten på två månader med väldigt mycket utdelningar. Det är visserligen lite mjukstart nu med Stora Enso i slutet av mars och Klövern pref precis i början av april, men sen drar det på med över 10 000 kr i veckan de flesta veckor i april och maj. All utdelning kommer återinvesteras löpande med målet att hela tiden vara så gott som fullinvesterad. Det gör att jag nu har börjat fundera skarpt på vilka bolag jag vill fylla på i först.
De senaste 2-3 åren har mina största köp varit Sampo, Akelius pref och Investor. Bolag som jag ville hinna vikta så tungt som möjligt innan jag slutade jobba eftersom jag tänkte mig att det skulle bli betydligt mindre köp när lönen slutade komma in. Planen var inte från början att återinvestera hela utdelningen under 2018 och 2019 så de köp som skett det senaste året och kommer ske den närmaste tiden är lite av en bonus.
Målet har som jag skrivit tidigare varit att vikta preffarna lite tyngre, då det är ett aktieslag jag fått upp ögonen för ganska sent och gärna skulle vilja komma upp i runt 5% av portföljen. De stabila utdelningarna är inte så dumma om man ska leva på utdelning. Men både Klövern och Akelius känns för dyra just nu, vill inte köpa till under 6% direktavkastning. Vilket även gäller om jag skulle ta in någon ny stabil pref som tex Hemfosa. Att köpa Hemfosa pref till 5,3% direktavkastning funkar inte om man ska plocka ut 4% om året, återinvestera någon procent för att kompensera för inflationen och dessutom betala schablonskatten på ISK/KF. Så i den bästa av världar hade Akelius fallit till 330 och Klövern till 310 (utan bolagsnyheter) så hade jag sluppit fundera så mycket.
Nu lutar det istället åt att jag kommer prioritera Kindred (ett bolag som jag börjat köpa in nyligen, tycker bolaget verkar gå bra och den har stigit på de senaste rapporterna men sen sjunker den där emellan), Stora Enso (plasten ska bort och ersättas av miljövänliga skogsprodukter) och Industrivärden (som fått stå tillbaka till förmån för Investor i min portfölj de senaste åren, men rabatten har kommit upp lite och jag tror de kan göra något bättre med ICA-pengarna). Bakom dessa tre kommer det bli en hel del Investor och Sampo också.
Ser verkligen fram emot att få köpa lite aktier då det varit betydligt glesare mellan köpen på slutet än vad jag är van vid. 2017 gjorde jag till exempel ungefär 300 köp. Det är nog det enda jag saknar med att jobba.