Ingen har väl missat att vi befinner oss mitt i brinnande utdelningssäsong. Förra veckan kom det in runt 30 000 kr från Investor, Volati pref och Akelius D vilket återinvesterades i nya aktier. Med förhoppning om att utdelningarna 2022 ska slå utdelningarna för 2021 med minst 7%.
Jag har länge eftersträvat en direktavkastning för portföljen på runt 4% och en genomsnittlig utdelningstillväxt på befintliga innehav på 3% per år. Det betyder att om utdelningarna återinvesteras bör den totala utdelningen kunna stiga med runt 7% om året utan nysparande. På den tiden jag sparade och stoppade in nya pengar var det inte ovanligt att utdelningen växte med 20-30% om året.
Nu har dock den genomsnittliga direktavkastningen på portföljen gått ner till runt 3,5%. Trots att jag varit ihärdig med att köpa preffar och D-aktier med över 6% utdelning det senaste halvåret. Främsta orsaken är helt enkelt att börsen stigit mer än utdelningarna. Inte minst för de två största innehaven Investor och Industrivärden, där Investor handlas till under 2% direktavkastning och Industrivärden trots extrautdelning landar på klart under 3% till aktuell kurs. H&M har blivit ett ganska litet innehav, men att utdelningen tills vidare är helt nollad ger så klart viss effekt på totalen.
Jag tycker 4% total direktavkastning är ett bra långsiktigt mål. På så sätt bör portföljen ha god chans att höja utdelningen minst i takt med inflationen den dagen inget återinvesteras. 4% har dessutom historiskt visat sig vara ett ganska säkert årligt uttag. Nu består portföljen till runt 45% av fonder utan utdelning så exakt utdelningsnivå är inte helt avgörande, utan vi kan kompensera utdelningarna med att sälja 2-6% av fonderna årligen beroende på aktuellt behov.
Att direktavkastningen nu ligger klart under målet 4% gör att jag fortsätter köpa en hel del preffar och D-aktier för att vikta upp dessa och för varje köp kämpa mig någon hundradels procent närmare målet 4% direktavkastning för hela portföljen. I planen över hur många aktier jag vill få ihop av varje sort saknas det en hel del Investor och Industrivärden, men historiskt låga rabatter gör att jag inte känner mig superpeppad på att fylla på här just nu. Och köp i dessa skulle dessutom föra mig ännu längre bort från målet om 4% direktavkastning på portföljen som helhet. Skulle börsen gå ner eller rabatterna gå upp kommer det runt 60 000 kr i utdelning i höst också och då fyller jag mer än gärna på i Investor till 20-25% substansrabatt.
Den aktie jag köpt mest senaste veckorna är Klövern Pref. Här kommer jag tacka ja till att växla över dessa till Corem D i samband med samgåendet. Räknat på dagens kurs blir direktavkastningen ganska precis 7% för Corem D eftersom man får 12% fler Coremt D än vad man hade Klövern pref, till samma utdelning. Jag tycker det känns rimligt och Corems plan att få ner belåningsgraden ytterligare och målet att nå "Investment Grade" inom 2 år bör göra risken i Corem D låg.
I fredags köpte jag även 25 stycken Sampo. Här saknas nu bara ytterligare 25 aktier till målet om 1000 stycken. Ett mål jag räknar med vara uppnått innan maj månad är slut. Utdelning och återinvestering är rätt kul ändå.
Imorgon får jag utdelning från Kone vilket inleder utdelningssäsongen, eller regnperioden då det regnar pengar från bolagen som man ibland brukar skoja till det och säga. Det blir lite mjukstart nu med Kone och sen Johnson&Johnsons kvartalsutdelning i nästa vecka innan det om några veckor drar igång på riktigt med de stora svenska bolagen. Totalt handlar det om ca 150 000 kr i utdelning från nu fram till mitten av maj, sen blir det lite lugnare med bara lite kvartalsutdelare under sommaren fram till nästa större omgång under sept-nov i höst.
Att förra veckan var dramatisk på börsen tror jag inte någon missade. Jag höll mig ganska lugn och tittade bara till börsen någon gång per dag och passade på att köpa aktier för 10 000 kr i vanliga portföljen och 10 000 kr i pensionsportföljen. Nu har det stabiliserats några dagar men jag har ingen aning om ifall det är för tidigt att ropa faran över med Coronas påverkan på börsen. Jag skulle inte ha något emot att vi håller oss ungefär på dagens nivå fram till utdelningarna hunnit återinvesteras. Även om det kändes dramatiskt under en vecka med -10% så är mitt minne kort nu känns Investor runt 500 kr med runt 3% direktavkastning fullt rimligt och en nivå jag trivs bra på.
Inför året planerade jag att främst köpa Investor, Industrivärden, Sampo och Volati Pref under 2020 och den grundplanen ligger kvar. Nu har äntligen Volati Pref kommit ner lite i pris så den handlas i över 6% utdelning (vilket är en viktig gräns om man ska leva på 4% uttag som ska höjas i takt med en inflation på runt 2%). Jag fick låg andel preffar i portföljen när Akelius pref löstes in ska jag försöka åtgärda detta genom att prioritera Volati pref lite extra så länge den håller sig under 660 kr. Man borde kunna få lite mer än 6% per år på börsen över tid, men jag tycker stabiliteten i utdelning från preffar gör att de förtjänar upp mot 5-10% av portföljen när man som oss ska leva på utdelningar. Då det i nuläget handlar om ca 2% preffar i vår portfölj är det bara bita i och fylla på nu när tillfälle ges.
Återigen ett inlägg om utdelning och utdelningstillväxt. Dåligt fantasi kanske ni tänker, men jag får skylla på årstiden. Det är ju stort fokus på utdelningar just dessa veckor.
Som en liten uppföljning på mitt mål om 3% organisk utdelningstillväxt på aktiedelen av vår portfölj tänkte jag kommentera en fallgrop som jag tycker finns i de siffror som publicerats i dagarna där man tittat på utdelningstillväxten historiskt och även på OMXS30 bolagen som gett besked hittills i år. Denna bild publicerade tex Avanza idag på Twitter och man skrev då att den genomsnittliga utdelningstillväxten var 6,9%, nu har jag inte kontrollräknat men det känns ju absolut rimligt med stöd av bilden nedan. Det kan då vara lätt att tänka att om vi har alla bolag i portföljen likaviktat så kommer vår totala utdelning i kronor stiga med 6,9% om året. Portföljens löneförhöjning som det populärt brukar kallas.
Jag hävdar däremot att det är ganska svårt att få 6,9% utdelningstillväxt i kombination med en portfölj med en direktavkastning på runt 3,5-4%, dvs där snittet för storbolagen brukar ligga. Hur går det ihop. Om nu bolagen delar ut 3,5% i snitt och höjer utdelningen med 6,9% i snitt?
Jo hade man haft en likaviktad portfölj med alla OMXS30 bolag så hade inte utdelningen i kronor varit likaviktad. Och över tid kan vi vara ganska säkra på att de bolag som höjer utdelningen med över 10% om året är bolag som har en låg direktavkastning. Medan bolag som tvingas sänka eller ligga kvar på samma nivå som förra året är bolag med högre direktavkastning. Dvs förra årets utdelning i kronor för portföljen som helhet hade utgjorts till mycket större del av Nordea, Swedbank, Handelsbanken, H&M, Telia (dvs bolag långt till höger på bilden) då dessa hade en direktavkastning på över 5% förra året jämfört med Ericsson, Getinge och SCA (dvs bolag långt till vänster på bilden) då dessa alla hade en direktavkastning på under 2%.
Tänk en portfölj som ser ut så här:
Du har en likaviktad portfölj värd 1 miljon kronor där varje bolag står för 20%. Förhållandet mellan direktavkastning och utdelningstillväxt är rimliga om vi tittar på en bred portfölj med bolag i olika branscher. Direktavkastningen för portföljen som helhet är 4% och räknar man bara ett snitt på utdelningstillväxten så är den 7%. Men vår totala utdelning i kronor till portföljen stiger bara med 4,2%, från 40 000 kr till 41 660. Och det är ju denna siffra som är intressant om vi ska leva på portföljens utdelning och maten och hyran stiger i pris med 2% om året.
Att bara köpa växande bolag med 1-2% direktavkastning hade så klart gjort att man kunde räkna med en fin utdelningstillväxt. Men för den som vill leva på utdelningen krävs då ett väldigt stort kapital. Så jag vidhåller att 4% direktavkastning och 3% utdelningstillväxt är en bra och rimlig målsättning som gör att du kan ta ut 4% av portföljens värde årligen och räkna med att utdelningen över tid stiger lite snabbare än inflationen. Men att räkna med 5-10% utdelningstillväxt i kronor för portföljen som helhet är svårt. Även om dina bolag skulle höja med den siffran i genomsnitt.
Utdelningsåret är visserligen inte riktigt slut än, jag kommer i december få knappt 2000 kr från JNJ. Men då jag inte kommer köpa några fler JNJ innan dess så vet jag vad utdelningen kommer bli och kan således summera 2019 som utdelningsår redan nu. Totalt kommer året landa på 183.000 kr i utdelningar. Då ska nämnas att ganska precis halva vår portfölj består av fonder utan utdelning. Genom att sälja 4% av fondernas värde skulle vi landa strax över de 30 000 kr i månaden vi räknat med att kunna leva på som passiv inkomst. Dvs en bas som kommer in varje månad även om vi inte kliver ur sängen, sen är det en bra gissning att några kronor kommer ramla ut utöver detta även i framtiden.
Så här har den årliga utdelningen utvecklats sen jag la om strategin att köpa och behålla aktier på evig sikt 2015 (jag har klippt bort åren 2008-2014 då dessa mest bestod av fonder och in och utträde i aktiemarknaden vilket inte ger någon vettig bild när det kommer till utdelning Jag hade en del likvider under sommaren och hösten 2015 vilket sattes i arbete och förklarar den snabba utvecklingen både i procent och kronor mellan 2015 och 2016. Men sedan dess har ökningen enbart bestått av nysparande, återinvestering av utdelning och utdelningstillväxt.
Diagrammet störs lite av att amerikanska fastighetsbolaget HCP delades upp i två varav vi fick aktier i det avknoppade QCP. Aktier som jag sålde rätt omgående, men dessa aktier räknades som utdelning vilket "dopade" stapeln 2017 och gjorde att det blev kämpigt att få till en ökning till 2018. Men under 2017 hade vi fortfarande dubbla löner och månadssparade friskt vilket gav effekt 2018.
Att vi lyckats få över 20% tillväxt i utdelning för portföljen som helhet mellan 2018 och 2019 känns väldigt bra. Då har vi lagt runt 80% av vårt nysparande på sparkonto, ca 10% i fonder och ca 10% i aktier. All utdelning har dock återinvesterats i aktier. Att vi lagt så pass mycket fokus på sparkonto är främst för att vi ville bygga upp en buffert på ett helt års förbrukning av pengar för att från den dagen min fru också slutar jobba hela tiden ha ett års framförhållning på de pengar vi ska leva på från portföljen. Denna buffert ville vi få klart till årsskiftet 2019/2020. Nu talar inget för att inkomsterna blir noll redan 2020 vilket gör att vi redan nu vet att hela utdelningen för 2020 också kommer kunna återinvesteras och att trots det kommer gå in i 2021 med en årsförbrukning pengar på sparkonto.
Frågan är då vad ett rimligt mål för utdelning 2020 skulle kunna vara? Att vi sparat mest på konto i år skapar främst effekt på utdelningen nästa år, så några 20% är inte längre att tänka på. Frågan är om portföljen klarar 3% organisk utdelningstillväxt (dvs 3% högre utdelning för portföljen som helhet om jag inte hade köpt några nya aktier) vilket är målet över tid. Några lite halvstora innehav som Sampo och Nordea kommer sänka och Volvo hade 2019 en fet extrautdelning. Jag siktar trots allt på 7% total tillväxt där ungefär 4% kommer från att jag köpt fler aktier under 2019 för utdelning och visst nysparande (och hinner köpa lite till löpande under nästa år innan utdelningarna skiljs av i bolagen) samt att jag trots allt hoppas på 3% tillväxt. Fixar jag 7% skulle det betyda att utdelningen landar på 195 000 kr nästa år. En liten nyckel blir så klart vad jag gör med pengarna från Akelius Pref, men tanken är väl att flytta dessa till någon annan högutdelare med liknande direktavkastning som Akelius pref.
Visst har vi avbrutit lite av snöbollen genom att jag slutat jobba och min fru gått ner i tid. Men kan utdelningen växa med 7% till nästa år och även 7% till 2021 (vilket är rimligt eftersom vi räknar med att kunna återinvestera all utdelning under 2020) så börjar det se rätt bra ut ändå. Snöbollen är mäktig och tuggar på nerför berget även om man inte stoppar in så mycket ny snö från sidan. Efter 2021 vågar jag inte redan nu räkna med mer än 3% tillväxt om året i snitt, men även det bör vara bra om inflationen håller sig runt 2%. Sen kommer det så klart pendla lite upp och ner mellan åren och inte alltid bli just 3%, jag tror dock det är en rimlig och ganska försiktig förhoppning över tid.
Jag hoppas att ni som jobbar heltid och fick lön idag matar portföljen ordentligt. I så fall bör det inte handla om några löjliga 7-8% tillväxt i utdelning i era fall utan betydligt mer än så.
Idag handlades Castellum utan höstens utdelning på 3,05 kr per aktie och nästa vecka betalas pengarna ut. Det blir för oss inledningen på höstens utdelningssäsong där vi kommer få ut ungefär 40 000 kr fram till att Kindred delar ut i mitten av november. Sen blir det bara lite småskvättar via preffar fram till den stora omgången utdelningar nästa vår. Den här höstens utdelningar kommer jag återinvestera men det kan eventuellt vara sista gången som det sker beroende på var vi bor och hur mycket min fru jobbar om ett halvår när den lite större omgången med utdelningar kommer. På sikt är tanken att spara utdelningen på sparkonto för att ha att leva på under kalenderåret efter, dvs utdelningen från vår och höst 2020 blir det vi lever på från 1/1 2021 om det inte kommer in tillräckligt med nya pengar under 2020. Vi har nu buffert så vi klarar hela 2020.
Det här med att dela ut två gånger om året är lite nytt i Sverige där stora utdelningsbolag som tex H&M, Investor, Telia och Castellum har börjat med det under de senaste åren. Vissa tycker det är bra för att man som ägare får ett jämnare flöde av pengar över året, andra hävdar att det är dåligt eftersom utdelningen egentligen är förra årets vinst, dvs pengar som delas ut i oktober/november har vi fått vänta på i ett helt år. Jag tycker frågan är lite uppförstorad för egentligen tycker jag inte det spelar någon större roll om vi får utdelningen en eller två gånger om året. Jag förstår att det kan ha lite effekt just när man gör övergången från att dela ut en gång per år till två gånger, både för bolaget (som får några månader till på sig att skrapa ihop pengarna för halva utdelningen) och för ägarna (som får vänta några månader på pengarna). Men när man väl bytt system så rullar det ju på och påverkar egentligen varken bolaget eller ägarna längre.
Jag tycker även det här med att man delar ut förra årets vinst är lite överdrivet, för riktigt så svart och vitt är det ju inte med utdelning. Ett bolag som gör 1 miljard i vinst 2019 kan dela ut 2 miljarder 2020 om man anser sig ha råd med det. Dvs det är inga speciella pengar som kommer från ett års vinst som läggs i en låda och väntas på att delas ut.
Den stora fördelen med utdelningar tycker jag ändå är att man som liten passiv privatsparare får hjälp av bolagets styrelse med att avgöra hur mycket pengar man kan plocka ut ur portföljen på ett uthålligt sätt. Och tycker bolaget att det är bäst att dela ut två gånger om året så är det på sikt också bäst för oss som äger bolaget.