Blog Archive
Sedan tidernas begynnelse har det presenterats allt från EM- till VM-elvor och det kan diskuteras om det är bra, eller mindre bra, att så göra. För vem är denna EM-elva passande? Inom vilken tidshorisont är elvan tänkt att vara spelbar? Med mera med mera. Därtill kan den också riskeras att tanklöst kopieras av läsare som inte orkar, förmår eller ens vill göra sin egen analys och när/om skiten träffar fläkten står de där, tveksamma på om det ska göras några byten eller ändras i Söderbergs taktikpärm.
Med detta sagt; detta är en EM-elva som ja har tagit fram utifrån bolag som finns i min portfölj. Dessa passar mig, mitt kynne och min strategi. Detta betyder inte att den passar/är passande till dig. Kom alltid ihåg att vi alla är unika och således måste skapa en egen bas att stå på, för annars kommer det torn du bygger att få tornet i Pisa att framstå som spikrakt när det stormar. Portföljen består mest av s.k. "gamla goá gubbar" och även om de säkert aldrig kommer vinna guld att byta om snabbast, eller ha flest sponsorkontrakt med allt från Calvin Kleins kalsonger till Head & Shoulders mjällschampo, är det min övertygelse att få kommer klara av att, som grupp, slå dem på 10-15 år.
En stabil målvakt som är erfaren och mogen. En Buffon. Här finner jag Investor vara passande. Oavsett vem som anfaller och skjuter har de stått, och fortsätter så göra, pall. Erfaren ledning, stabil finansiell ställning och en bred, diversifierad portfölj med såväl noterade som onoterade innehav.
En backlinje ska dels ha smidiga och snabba, dels starka och fysiskt spelande spelare. Jag tänker mig Svolder, Latour, LVMH samt Sampo. Bredden i denna linje; detta bastanta block kommer att kräva sin Messi för att lyckas komma igenom. Ständigt har de bevisat att de kan stå såväl finansstormar som virus bi. Ja, jag tappar lite av snabbheten som bör finnas hos ytterbackarna, men det är en ”kostnad” jag är beredd att ta.
Mittfältet. Här vill jag del ha spelare som är likt Claes Ingesson, Stefan Swartz och Håkan Mild. Inget jävla dryftande och snyftande. Det är fotboll, ben som knäcks, blod som rinner och svett som droppar. Jag vill ha spelare som är á la ”Tunnlar du mig igen slår jag in näsbenet på dig”, som Ingesson ska ha sagt när hans lag mötte Manuels Rui Costas Fiorentina.
Sedan vill jag även ha en innermittfältare som kan agera som spelfördelare – en Kevin De Bruyne eller Verratti, om än att sistnämnda är lite mer defensiv. På kanterna vill jag sedan ha snabba, lättrörliga och hårt arbetande ”spjut”. De ska orka och ha en kondition som får löparna i Monty Phytons ”Maraton för män med små blåsor” att framstå som kortdistanslöpare.
En mittlinje som bildas i mitt huvud är således belgiska Sofina S.A., som förmår att spela bollen i exakt rätt tillfällen och till rätt spelare, en given innermittfältare. Franska Wendel måste ses som min Verratti, defensiv men mycket alert och som ofta överraskar med snabba utspel. Svenska Öresund samt schweiziska BB Biotech sätts på kanterna. Lite aktivitet som stöds med lite droger mm. från schweizergardet. Förvisso inte de snabbaste, men de orkar och är aktiva; de håller sig ofta i framkant…
Som anfall vill jag ha två snabbfotade och hungriga spelare – två som är beredda att springa likt skållade råttor. De ska vara ettriga, ständigt ”på” och alltid hungriga – Pinterest samt Unity. Båda är ”små” relativt många av sina peers. Dock har de en edge – något eget som övriga ej har. Min tro är att dagens Pinterest är vad Zlatan var i början av sin tid i Ajax, innan han verkligen blommade ut.
Det är svårt att inte se, läsa och höra om handeln i b.la. Gamestop och AMC. Jag är en av de som mer ser med ena ögat öppet, då jag väljer att prioritera andra, för mig, mer viktiga händelser, såsom de rapporter som inkommer.
Jag har som rutin att alltid fokusera på Volvos, Sandviks, Atlas, Caterpillar samt Investors rapporter. Inte bara för att jag äger dem, vissa direkt, andra indirekt, utan för att jag upplever att det jag kan läsa i deras rapporter ger mig en mycket klar bild om hur världsekonomi går samt om vad envar bolags ledning säger om den (närmaste) framtiden.
Även om det blir mycket makro finner jag detta givande. Förvisso kan man argumentera att bolag såsom Trelleborg, SKF, Boliden m.fl. borde tillhöra ovan lista, men någonstans måste en gräns dras.
Vad säger då ledningen från ovan bolag? Finns några mönster att se?
Sandvik: ”Den dagliga orderingången i december var negativ med medelhöga ensiffriga tal jämfört med samma period föregående år och med en förbättring under de första veckorna i januari och orderingång var i negativa låga ensiffriga tal jämfört med föregående år", säger Sandvik-chefen angående affärsområdet.”
Atlas: ” Det andra kvartalet 2020 var fjolårets svagaste för verkstadsföretaget Atlas Copco – därifrån har återhämtningen varit ganska 'V-formad', alltså ganska snabb” […] ” Överlag är jag (VD) hyggligt nöjd med det gångna kvartalet. Inom vissa områden var utvecklingen bättre än vad bolaget hade räknat med, samtidigt som marknaden emellertid är osäker.”
Caterpillar (konferenssamtalet): ” It's difficult for us to quantify how much better it will be just based on the pandemic. And we mentioned several bright spots whether we - continued strength in China, continued strength in residential activity in the United States, which drives our smaller construction business. We’re generally - continue to be bullish on mining still some concerns around heavy construction and quarry and ag, which impact Resource Industries. But again, it’s – it isn't so much a concern about downside as it is uncertainty as to how much better things will get this year.”
Investor: ”2020 var tveklöst tufft, kraftigt påverkat av covid-19. När vi nu går in i 2021 ser vi positiva faktorer såsom utrullning av vaccin för att hantera pandemin och möjligheter till tillväxt och effektivitetsförbättringar kopplade till ny teknologi. Viruset är dock inte under kontroll, de globala spänningarna inom handel och teknologi har ökat och vissa branscher står inför strukturella utmaningar. Dessutom har den enorma likviditet som centralbankerna tillhandahållit lett till en mycket låg kapitalkostnad och avsevärd tillgångsinflation. Detta skapar betydande risker för aktiemarknaden på medellång sikt om inflation och räntor skulle börja stiga snabbare än förväntat. Som alltid är framtiden svår att förutspå. Därmed är hög flexibilitet fortsatt av största vikt.”
Volvo: ”Situationen är ansträngd i många delar av leverantörskedjan och det kommer att bli produktionsstörningar och ökade kostnader. För närvarande finns det en global brist på halvledare för många branscher. Som en konsekvens kommer vi att tvingas anpassa produktionen åtminstone under Q1. Många kollegor och affärspartners arbetar hårt för att minimera antalet fordon som berörs. Därutöver fortsätter den pågående Covid-19-pandemin att skapa osäkerhet och den kan fortfarande leda till nya inskränkningar för samhällen och företag, vilket kan påverka oss, våra affärspartners och våra kunder.”
Slutsats
Som framkommer är det en ytterst försiktig optimism som framkommer. Självklart är förespråkarna för bolagen noga med att inte säga för mycket och med det sätta en (orimlig?) förväntan inför kommande Q1, men även för hela räkenskapsåret 2021. Min tolkning är att det mer andas optimism än pessimism och som bekant står de flesta av de svenska industri- och verkstadsbolagen starka. Utan att ha underlag för det vågar jag påstå att 95 % av alla bolag har gjort kraftiga effektiviseringar, skräddarsytt kostnadskostymen (modell mindre, mer slimmad) samt sett över produktions- och inköpsled. Att i detta även ta i beaktande att kopparpriset har stigit kraftigt samt läsa hur Volvos VD diskuterar ”… många delar av leverantörskedjan och det kommer att bli produktionsstörningar och ökade kostnader. För närvarande finns det en global brist på halvledare för många branscher” gör att det går att skönja en efterfrågan. Det är således inte bara en sorts reddit-attack mot halvledarbolag, såsom nederländska ASML Holdning, utan det finns en underliggande substans.
Överlag är jag mycket nöjd med hur ”mina” bolag har rapporterat – t.o.m. Swedbank och Handelsbanken. Här är jag fullt medveten om att det kommer vara till en fart av en sengångare de kommande 2-3 åren, men min tro är att inflation kommer driva räntorna. Om inte snarare, så åtminstone senare. Till dess står de så stabilt att jag inte går runt och är orolig.
Vad är din tolkning utifrån ”de storas” rapporter?
Jag får ofta svar på hur min portfölj ser ut, eller om jag i alla fall kan presentera några av dess innehav. Gång på gång har jag svarat att då jag har elever som befinner sig i en mycket tidig fas i sitt sparande ser jag en ”risk” i att de, trots att jag är mycket tydlig med att aldrig ta rygg på någon eller något, gör just det. Tar rygg, alltså. Det finns inget administrativt eller juridiskt ansvar hos mig, men jag minns själv hur det var när jag började; jag drogs till allt och alla och det var mer ofta än sällan som jag köpte för att X gjorde det. Således upplever jag ett moraliskt ansvar och detta är jag noga med att ständigt kommunicera.
Emellertid har jag nu varit med i diverse poddar, intervjuer, artiklar, skrivit krönikor, debattexter et cetera och i flera av dessa har jag betonat vikten av att antingen ha indexfonder eller investmentbolag som en bas och således faller det sig naturligt att även jag har det, eller hur? För mig är det viktigt att praktisera vad du lär (ut) och att vara ärlig.
Jag har tidigare berättat att jag aldrig mäter ett specifikts bolags vikt utifrån aktuellt börsvärde, utan jag utgår från det kapital som jag har satsat. Jag har aldrig haft som regel att jag ska ”skala av” så fort något innehav övergår XX procent, men en konsekvens av mitt sätt att beräkna vikt är att det inte kan överstiga XX procent om jag inte aktivt investerar en sådan stor summa. Det finns för- och nackdelar med att beräkna bolagens vikt i portföljen på detta sätt, men dessa ämnar jag inte att dryfta här. Beträffande exponering i allmänhet, men fokusering och att ”skala av” i synnerhet vill jag hänvisa till ödlan Magnus Anderssons texter på den nya portalen ”Fredagskrönikan”, där nämnda skriver mycket bra om berörda ämne i detta och sedan detta inlägg.
Mina fem största innehav är (mest insatt kapital överst):
Handelsbanken - 3,7 %
Sampo – 2,9 %
Investor – 2,85 %
Industrivärden – 2,85 %
SJR – 2,8 %
Om jag istället tittar på hur viktningen är om det utgås från aktuellt börsvärde framkommer nedan.
Att mitt största innehav ”bara” står för 3,7 % kan te sig som lite och det är jag mer än väl benägen att hålla med om. Emellertid har jag valt att fokusera på att bygga upp i andra innehav, som jag också vill ha mot topp 7/topp 5. Bolag som jag vill ha upp hit är b.la. Svolder (1,8 %), Latour (1,9 %), Wendel (1,5 %) och Creades (2,1 %). Till viss del "vill" jag även ha Öresund (2,1 %) här, men jag, är just skall tilläggas, något konfundersam till innehaven i allmänhet, men just dessa ständiga ökningar i Bilia i synnerhet.
Utöver ovan nämnda "märklighet" kan det även te sig ”märkligt” att se SHB i allmänhet, men SJR i synnerhet så här högt upp, speciellt då jag just förespråkar investmentbolag. Förklaringen gör gällande att jag valde att köpa relativt mycket (på en (för) kort tid) i dessa i samband med den grekiska elden sommaren 2015, då det var lite oroligheter på börsmarknaden.
Ångrar jag detta? Nej och jag vet att deras vikt kommer att minska i takt med att andra växer. Att bygga en portfölj är ett maratonlopp. Om detta är det nog få som motsätter sig. Emellertid är det av vikt att betona det faktum att detta inte ska används som en ursäkt, men så länge det används som en förklaring finner jag den adekvat.
Hur beräknar du din portföljsvikt och vilka är dina fem största innehav?