Få, om ens någon, har inte fått lyssna till berättelsen om de tre små grisarna och den stora stygga vargen. De tre bacongenererande önskar att bygga sig varsitt hus där de kan leva och verka ostört; precis som vilken vanlig gris som helst… Dock rimmar detta illa med vargens önskan om att få sig en härlig stek till söndagsmiddag och således ger han sig på den första av de tre grisarna. Den första grisens hus har förvisso en dörr med ett lås, men det har tyvärr även ett halmtak och eftersom vargen har lungor som skulle få Tarja Turonen att bli grön av avund spelar dörren med dess lås föga roll.
Grisen tar sin tillflykt den andra i ordningen och när vargen, nu ännu hungrigare, kommer dit upprepas samma handelskedja, men med den skillnad att det är ett tak av kvistar och grenar och inte halm.
Det är först hos den tredje grisen som vargen möter sitt överhus. Här har det inte byggts med halm, grenar eller annat ”nonsens”, utan här är det hederligt tegel. Således nödgas vargen att vara innovativ och med detta blir det en resa upp på taket och ned genom skorstenen, likt vore han jultomten.
Grisarna följer såklart händelseutvecklingen och sitter såklart beredda med en kokande kittel och när vargen glider ned är det det absolut sista som han gör i sitt liv. Den tredje grisens stabila bygge blev vargens överman/hus.
Det finns flera sensmoraler i denna fabel och det är främst en, utifrån två olika perspektiv, som jag kommer att tänka på.
Alla av oss investerar och eftersträvar att bygga oss en sådan stabil och pålitlig portfölj som möjligt. Vi vill att den ska vara vargsäker (dvs. stormsäker). Emellertid vet vi att det är många av oss som har drabbats, eller kommer att så göra, av tvivel, mindre kloka investeringar, motgångar eller dylikt och hur detta har fått portföljens (halm)tak att rasa in. Vid dessa situationer är det viktigt att acceptera faktum och inte komma med mindre underbyggda ursäkter eller bortförklaringar. Visst svider det att ha gjort mindre bra investeringar och visst är det hemskt att sälja till förlust, men vad är alternativet? Att bo kvar i ett hus vars tak är lika starkt som Dalashim i Street Fighter II?
Den mer belästa märker att vi kommer in på de psykologiska begreppen sunc cost fallacy, men även förlustaversion. Ständigt finns dessa där, lurandes och väntandes på att lura oss till mindre kloka förfaranden.
Samma sensmoral, men från ett annat perspektiv, är att leta efter bolagen med stabila ägare, ledning samt vallgravar. I den senaste Aktiespararen (september) skriver Christoffer Ahnemark om enkelhetens charm och i samma nummer intervjuas Wallenstams VD, Hans Wallenstam. Detta bolags aktie torde kunna ses som ett levande bevis på vad en långsiktig, stark och lyhörd ledning/VD/ägare kan göra för ett bolag (vars aktie du kan bli ägare till).
När kursgrafer för bolag som just Wallenstam, Castellum, Investor, Svolder, EVO med flera studeras framkommer att det vid flera tillfällen har funnits en varg som har försökt att blåsa, men dessa futtiga pustar endast har resulterat i några få, knappt synliga, hack.
Det är, för en börsnörd likt jag själv, alltid lika roligt att reflektera kring allt utifrån ett börsperspektiv. Lek själv med tanken utifrån sagor såsom De tre bockarna bruse, Guldlock et cetera. Vad får du för insikter? Har du följt den moral som vi fick oss "tilldelade" som barn och unga?
Till tonerna av Metallicas senaste album med San Francisco Orchestra sitter jag och reflekterar, likt så ofta är fallet. Vi som investerar har flera gånger fått se bilden och läst citatet om att det ”… idag sitter en man i skuggan av ett träd, för denna var klok nog att så och vattna dess frö för längesedan”.
Detta tankesätt kan – och ska – appliceras på mer än bara det ekonomiska planet. Har du sått ditt träd gällande förvärvande av kunskap? Av att skapa möjlighet att uppleva nöje, eskapism et cetera?
Jag älskar att lära mig och att utvecklas. Jag älskar känslan av att känna hur ansträngning leder till resultat; hur insats leder till avkastning. Att läsa, memorera, lära sig och införliva gör att kunskap lagras och denna ligger sedan till grund för en annan/ny sådan, vilket således betyder att kunskap ackumuleras.
Att läsa, se TED Talks, videor på Youtube, lyssna på poddar… allt detta ger kunskap och genom att variera tränar du olika sinnen. Således tränar du hjärnan att ständigt vara observant; ständigt beredd att se, lyssna, känna och av detta lära.
Det går inte fort och det kräver sin insats. Det kräver att du bereder samt tar dig tid och sedan exekverar. Det handlar om bestämdhet, övertygelse, ihärdighet och vilja. Har du dessa kommer du att lyckas. Om det är jag hundra procent övertygad.
Många säger ofta att de ”… inte har tid”. Jag förstår att det är en semantisk lek, men… alla har tid. Det handlar om prioritet och de som säger att de inte har tid säger egentligen att ”jag vill, men just nu vill jag annat än mer och således prioriteras detta”. Följaktligen är det viktigt att verkligen veta vad du vill och satsa på det. Är du en av dem som säger ”åhh… jag önskar att även jag kunna läsa femtioelva böcker i veckan” eller ”åh… jag vill också lära mig ett nytt språk” är mina frågor följande: 1) vill du detta och 2) hur mycket vill du detta (relativt annat i ditt liv)?
Om jag valde att spela Fortnite från 16:30-22:30 skulle inte jag heller hinna med att läsa, lyssna på poddar och så vidare. Jag skulle nog tillhöra dem som sade sig vilja just detta, men det är (ju!) skillnad på att vilja och att verkligen vilja (med följden att exekvera). Eller med andra ord; many are good at talking, but not quite so good with walk the talk.”
Människan – du och jag – har också en benägenhet att alltid gå ”all in”. Är det gymmet är det årskort, beställa hem de dyraste, vilket inte alltid är de bästa, kläderna tillika redskapen et cetera och inte sällan hinner vi inte undvika ”väggen” efter ett fåtal trämningspass, för att därefter återgå till Netflix och tankar/drömmar om att ”det nog vore bra att träna, men…”.
Samma är det med läsning, lära sig ett nytt språk och så vidare. Börja försiktigt. Känn dig för att utgå från vilja och motivation. Ladda ned Dolingo, läs bara ett kapitel i en bok per dag, lyssna på 20min podd/dag. Känn dig för och var då ärlig med och mot dig själv.
Hur kan du, idag, investera i dig själv som inte bara får dig att må bra här och nu, utan även för resten av ditt liv? Jag har tidigare skrivit om hur Spindelmannens mantra, om än med en annan ordföljd, är så passande; With great responsibility comes great powers.
Det som tar ansvar kommer att få mycket kraftiga ”krafter”. Den som tar ansvar för sin ekonomi kommer att ha mycket starkare ”krafter” än den som i framtiden gråter ut över fattigpensionen i valfri aftonblaska. Den som tar ansvar för sin hälsa kommer att ha det mycket bättre än den som framtiden klagar på att den aldrig får den vård som den har rätt till (och som dessutom är ”dyr”). Den som tar ansvar för att skaffa sig kunskap kommer att bli erbjuden de jobb och tjänster som andra antingen bara sådär förväntar sig och därefter iklär sig offerkoftan när så ej blir fallet.
Vad krävs för att slå index e.d.? Jag tror det är många (i.e. alla) som åtminstone någon gång har reflekterat kring detta och likt alltid är svaret inte glasklart, ej heller detsamma för alla, ty dessa och envar är unika och som uttrycket gör gällande ”finns det lika många strategier som det finns investerare”. Med en egen strategi har vi också egna hinder/problem och således finns det inte något ”unikt” svar på hur man bäst slår index.
Om det bara handlade om intelligens skulle alla med hög sådan kvot äga alla söderhavsöar samt alla yachts som finns och vi skulle se Mensas medlemmar åka runt i Teslas och vaska champagne likt vore det vatten (vilket iof skulle vara en syn väl värd en viss summa).
Om det bara handlade om att läsa på skulle alla som har den tiden vara de främsta bland likar. Grattis till alla som antingen redan är ”pensionärer”, ”lediga”, permitterade e.d. och synd om alla som jobbar 08-16:00-jobb. Att bara läsa är som att bara tillsätta alla ingredienser då du tillagar något så enkelt som pannkakor, men utan att röra om, blanda och steka. Att bara läsa men inte applicera förkovrad kunskap är… ja, det är en onödig ballast.
Om det bara handlade om att räkna skulle alla mattesnillen vara miljardärer idag och jag själv skulle vara den fattiga kyrkråttan. Förvisso klarade jag av matte-c-kursen på gymnasiet, men förutom att träna dans på idrottslektionerna (fortf. mardrömmar) var detta bland det tråkigaste som jag visste.
Om det enbart handlade om att ha ett psyke lika hårt som en betongväg och ett sinne lika lugnt som en filbunke skulle alla ”Timon & Pumbas” därute vara som klippt och skurna för börsen – hakuna matata.
Listan kan göras längre, men jag vågar utgå från att poängen framkommer. Jag vill hävda att det handlar om att ha flera olika sorters kompetenser tillika egenskaper och det som skiljer agnarna från vetet är de som förmår att skapa bästa möjliga häxdrycker av dessa. Att vara denna Miraculix är inte lätt och det krävs träning. Mycket träning, för att vara ärlig. Många kittlar kommer att flyga i luften och många brygder kommer inte bara att smaka illa, utan även att ge mindre önskvärda resultat, men genom att aldrig ge upp torde du komma ett steg närmare för varje försök. Detta givet att du är metodisk, fördomslös och ärlig med och mot dig själv. För journal. Skriv och diskutera och sträva efter att för varje dag bli lite bättre än gårdagen. Likt allt i livet är varje utmaning en tusenmilafärd och dessa börjar alltid med ett steg.
Jag är inte den skarpaste matematikern, men jag strävar efter att ständigt utvecklas. Jag är inte heller den mest intelligenta i rummet, men jag försöker i alla fall att utveckla mitt sådana (fråga inte hur det går…).
Vad gör du? Ligger du i vattenpölen och försöker övertala dig att det är ett hav, som det i alla fall är mer ”tillåtet” att drunkna i, eller gör du som vi alla vet att man ska göra; reser sig, tar kampen och fortsätter framåt?
I min nuvarande bok ägnas första kapitlet till varifrån mitt intresse tillika applicerande till psykologi kom att väckas. Då jag ej vill ”spoila” tänker jag i detta inlägg nämna en del som jag valde att inte ta med, då jag bedömde det inte spela någon som helst signifikant roll. Detta framför allt för att det mer är förknippat med filosofi än psykologi, men gränsen dessa två vetenskaper emellan kan ibland vara svår att skönja och det händer ofta att de med fördel bör kompletteras. Förvisso är det rent ”larv”, eller är det egentligen det? Jag fick också subtans för detta inlägg då jag just nu läser David Christians Berättelsen om allt och i denna parafraserar nämnda Terry Pratchett: "Den förhandenvarande uppfattningen kan uppfattas sålda: I begynnelsen fanns ingenting och det exploderade”, men även efter en artikel i den senaste utgåvan av Forskning & Framsteg, där de lyfter fram biblioterapi, ett begrepp som etablerades år 1916.
Det finns många som har hört talas om författaren Terry Pratchett och min förhoppning är att lika många har läst hans alster (plural). Dock vet jag att så ej är fallet och om du, som läser denna text, ömsom söker bra böcker, med bra fabler och där språket och andemeningarna är så tragikomiskt absurda att du inte vet om du skall ge författaren en stående ovation för dennes förmåga att träffa ”mitt i prick”, eller om du vill ge honom en lavett för barnsligheten, ömsom vill få dig ett gott skratt är det min starka rekommendation att läsa dessa. En majoritet av böckerna finns översatta och jag har läst samtlig av dessa och de resterande på originalspråket. Ofta hörs röster som att ”de är bättre på sitt originalspråk”, men i detta fall tycker jag att det är en sanning med en stor modifikation - läs med den svenska översättningen, för du kommer inte att bli ”drabbad”.
Pratchett, må han vila i frid, har skapat en värld som heter ”Skivvärlden” (eg. ”Discworld”), en platta som bärs upp på elefantryggar som i sin tur står på en enorm sköldpadda. Denne simmar runt utan något uttalat mål i det väldiga universum. På denna väldiga kontinentala platta ryms och bor flera, synnerligen mycket ”annorlunda”, karaktärer. Här finns mormor Esmeralda Vädervax, som är en häxa men inte är mycket för häxkonster. Nej, hon använder istället ”huvudologi”…
Här finns Rensvind, som är en trollkarlsstudent (av sina kollegor ansedd som den magiska motsvarigheten till numret noll) vid Osynliga universitetet i Ankh-Morpork. Denne tillbringar mesta delen av sin tid att springa ifrån olika personer som, av diverse orsaker, vill döda honom. Han är också språkbegåvad och kan skrikande be om nåd på nitton språk och bara skrika på ytterligare fyrtiofyra.
Här finner du även Cohen Barberaren och hans tappra, och mycket gamla, barbarer (varav vissa har rullstol, eller rullator) …
Och ja, även DÖDEN (pratar alltid med versaler) spelar en viktig roll. I en av böckerna - ”The reaper man”, drabbas denna av en depressios och en hög dos av tvivel på sin existens och varför han ens ”lever”/finns. Gissa om det blir problem när döden är sjukskriven.
Det finns många, många fler karaktärer men detta inlägg skall ej handla om dessa, utan den absurda ändock träffsäkra filosofi, likväl psykologi, som Pratchett levererar. Jag kommer på mig själv att mer ofta än sällan applicera denna då det kommer till investeringar till allmänhet, men livet i synnerhet.
“Real stupidity beats artificial intelligence every time.”
“The trouble with having an open mind, of course, is that people will insist on coming along and trying to put things in it.” (
“Wisdom comes from experience. Experience is often a result of lack of wisdom.”
“HUMAN BEINGS MAKE LIFE SO INTERESTING. DO YOU KNOW, THAT IN A UNIVERSE SO FULL OF WONDERS, THEY HAVE MANAGED TO INVENT BOREDOM.”
“Sometimes glass glitters more than diamonds because it has more to prove.”
“If you don't turn your life into a story, you just become a part of someone else's story.”
“There isn't a way things should be. There's just what happens, and what we do.”
Nu skall jag inte ordbajsa hela din dag med citat från Pratchett, utan det jag vill säga är att om du uppskattar att bli ställd,; att reflektera och filosofera samtidigt som du läser en bra och medryckande berättelse är det min starka rekommendation att du ger dig an en, eller flera, bok i denna serie. De behöver inte läsas i ordning, men det är en fördel. Vissa böcker finns även som yv-serier och den senaste att filmatiseras är en bok som författaren skrev med Neil Gaiman – God Omen.
Jag väljer att avsluta med Pratchetts version/alludering av det som Jesus skall ha sagt om att ge en man en fisk, eller att istället lära denne att fiska: “Give a man a fire and he's warm for a day, but set fire to him and he's warm for the rest of his life.”
Det är ofta vanligt att man som investerare knyter an, kopplar och relaterar allt mer av det vardagliga till investeringar och börsen – upplever du samma sak? Därtill - läser du Prathett?
Under medeltiden och fram till slutet av renässansen/början av upplysningen kom människan att styras av religionen. Prästerna hade hjärntvättat Europas (okunniga tillika obildade) befolkning om treståndsläran, dvs. att det fanns tre sorts klasser, vilka gud hade skapat; de som bad, de som stred och de som arbetade. Då dessa var skapade av gud var det hans mening att envar skulle uppfylla sin roll och om inte väntade motsatsen till Sankte Pers portar. Detta fick såklart bönderna att bli mer aviga till uppror och revolt mot sin dåliga situation och mot feodalsamhället. Att präster därutöver kom att absorbera mer makt via andra förfaranden, såsom ägande av mark som genererade saktteintäkter, ”egen” tolkning av bibeln, kyrkotiondet, skattebefrielsen et cetera, kom enbart att stärka deras och kyrkans makt.
För människan var det en tid där mycket styrdes av religionen, som till mångt och mycket sade till var och en vad denna skulle göra (för att hamna i himlen). Den fria viljan existerade inte, i alla fall inte till den grad som idag finns. Det var först då renässansen och upplysningen kom att uppkomma som folket fick vetskap och insikt i hur lurande och bortfintade som de hade blivit under hundratals år. Därifrån kom utvecklingen att gå från Descartes och dennes ”cogito ergo sum” via Nietzsche, som basunerade ”Gud är död”, för att slutligen, under 1900-talets modernistiska rörelse ebba ut i existentialismen. Självklart kom kyrkan att få lida pin, men för många människor kom pinan att bli en värre.
Många vill ha och söker sig till frihet; att äga sin tid. Hos vissa stannar det vid en önskan och en dröm, medan det hos andra blir realiserat. Vissa längtar så mycket att de ser till att inte bara börja i ett högt tempo, utan de spurtar från den första till den sista metern, s.k. ”FIRE”.
"[...]Att ”orka” skapa sig en mening i tillvaron[...]"
En risk som jag ser med FIRE, och som har debatterats hos flera bloggare och profiler, är att hitta och skapa en mening, för från och med dag ett har den styrande handen, som under hela löneslaverijobbet, försvunnit, likt kyrkan och religionen gjorde för de djupt religiösa. Till en början tror jag att alla finner känslan och tiden som alldeles, alldeles underbar, för att parafrasera tjuren Ferdinand, men efter ett tag tror jag att det finns en stor risk för en sorts existentiell kris – vad skall jag göra och varför? Vad är meningen, egentligen? Även om det är kopplat till arbete är studierna och boken lika aktuell på livet; Rober Kegan, professor på Harvard, har länge forskat om människan och hennes plats på och i arbetet. Från att tidigare främst ha drivits av löner och fina titlar, är det idag mer mening och en känsla av tillhörighet, bidra samt att vara behövd som är essentiella för människor då de söker jobb. I sin bok The Evolving Self (1982) och i Immunity to Change: How to verocome it and unluck the potential in yourself and your organization (2009) presenterar han slutsatser som i mångt och mycket dels överenstämmer med de trender som det idag syns i flera medier, dels det som jag upplever mig se hos fleta av de som har exikivierat FIRE - de har (skapat sig) en mening.
Även om det inte är helt rättvist med ovan parafrasering kan vissa liknelser göras, då det samhälle som vi idag lever i är kantat av valmöjligheter och då ett val är ekvivalent med att 1) något väljs medan 2) resten, per automatik, väljs bort, skapar detta stress, obehag och olust hos människor. Detta då de 1) inte vill välja, för tänk om de väljer fel(?) och 2) att välja kräver energi, vilket hjärnan vill spara på (ty, den lever kvar på savannen för 30 000 år sedan, då mat var en bristvara och således viktigt att hushålla på). Därtill söker sig människan alltid till lättja och den snabbaste, för stunden, bästa möjliga lösningen. Detta även om det i längden leder till ett negativt resultat.
Idag finns studier som visar att allt fler människor upplever stress och ett exempel är skolan och elever, vilka har många viktiga val att göra, men lite tid, kunskap, mognad et cetera att göra dem bra. Andelen av elever med psykisk ohälsa tycks förvisso just nu ha stagnerat, men har ökat markant de senaste decennierna. Samma mönster står att finna i flera olika åldersgrupper och absolut finns fler orsaker än ”val” till det psykiska lidandet, likväl är det en av de främsta anledningarna.
"[...]Att inte ha tankar kring detta vore som att begå seppuku[...]"
Människan är ett mycket bekvämt däggdjur; hon vill ha lugn, ro och att allt skall vara som vanligt, ty rutiner och mönster är hennes favoritord. Som ovan nämnts bottnar detta från tiden som nomad och jägare på savannens slätter, men den psykologiska och kognitiva utvecklingen sedan dess har varit näst intill obefintlig. Att ”orka” skapa sig en mening i tillvaron kan bli en uppgift för mäktig för många och även om jobbet inte är just den meningen som alla vill ha, kan det bidraga till strävan efter något annat, oklart vad, likväl en drift; ett sökande. När jobbet försvinner kan det bli som så att individen står där. Meningen var mer jakten än vad som komma följa därefter, likt Karin Boyes I Rörelse, och vad händer då? Kan man bara sådär, på stört, finna en ny mening?
Många har proklamerat att de söker FIRE och att de då ämnar gör si och så – således har de för stunden klart för sig vad de vill ägna tiden åt. Att inte ha tankar kring detta vore som att begå seppuku, med skillnaden att nämnda i alla fall går snabbt och är, relativt, smärtfritt.
Många unga, relativt nya, bland bloggosfären och på twitter jagar en frihet. Inget ont med det, men vad skall de ägna åren efter de trettio fyllda? Vet man redan vid denna ålder det som man behöver veta? Förvisso är livet en ständig utveckling, men är trettio en ålder att ta steget? Jag komme rinte ihåg vem, men en av de som syns i mitt twitterflöde, och som är kring de trettio, har gång på gång sagt att "jobbet suger" och att han "räknar dagarna" till det att han kan skriva f**k You på avskedsansökan och sedan leva på ca 200 000 kr i utelningar per år. Jag vet ej mycket om denna individ; intressen, kärlek, önskan, driv, mål, verskamheter vid sidan av et cetera och skall således inte uttala mig. Jag kan dock uttala mig utifrån det jag de facto vet och ser och då låter det som att jakten på FIRE enbart är att sätt att fly en tråkig samt mindre angenäm livssituation och frågan är om just FIRE är den medicin som vederbörande behöver? Allt kan inte lösas med gips likväl att en Ipren inte dämpar allt och att medicinera med fel medikur kan visa sig vara ödestigert.
Voltaire lät Candide yppa ”Kom och låt oss odla vår egen trädgård”. Descartes framhöll att människan är en tänkande varelse och att det är denna förmåga som ger hennes en existens och Nietzsche dödade gud. Därefter kom Sartre, Camus med flera och satte mer passande ord på existentialismen och dess kärna, men begreppsliggörandet till trots lider alla av dess sjukdom. Är FIRE en medicin för detta? Jag tror att den största farhågan hos vissa är när de tänker ett steg längre - okej, jag är fri, men vad skall jag göra och varför - what's the point? Förvisso kan samma sak sägas om jobbet och skall det hårdras kan vi ta in absurdismen och dess essens, som hos Samuel Beckett görs synlig i pjäsen I väntan på Godot; vi föds och vi dör - vad som däremellan används som fyllning är absurt, för när det kommer till kritan spelar det föga roll. Är detta en sanning?
Likt det ofta blir på denna blogg är filosofin ständigt närvarande och ibland finns inga klara svar, men att reflektera kring mening, FIRE, vad som skänker lycka et cetera tror jag är tankar som måste ges mer rum hos gemena man. Jag uppfattar att de som vistas på Twitter och i bloggosfären tänker mycket mer på detta än Svenssons, men finns det även en risk att tänka för mycket på det? Que sera, sera?