Blog Archive
Jag är en narr. Medveten narr, likväl en narr. Jag kan tro mig veta, men vet lika mycket att jag egentligen ingenting vet. Jag kan prognostisera. Det är ett finare begrepp för att gissa och, i vissa fall, tro. Skillnaden är att, om det görs rätt, jag vid en prognos grundar mina antaganden på fakta. Fakta tagen från källor som i bästa fall är av varandra oberoende och gärna skrivna med såväl andra som ifrågasättande perspektiv. Emellertid kan jag detta till trots aldrig veta. Och att veta att jag inte vet ger mig en kittlande känsla – en som skriker ”läs på mer”!
Jag är en narr. Medveten narr, likväl en narr. Jag ser, men ser aldrig allt. Jag kan inte se allt, trots att en del av mig intalar sig det. Vad jag ser är vad jag tror, men också vad jag inte tror. Jag tror även vad jag ser, men ofta ser jag vad jag tror. Det är en fälla jag dagligen drabbas av – skotomisation.
Jag är en narr. Medveten narr, likväl en narr. Jag vill, men vet samtidigt inte allt jag vill. Ömsom finns viljor åt än det ena, än det andra. Det skiftar. Från dag till dag, vecka till vecka, månad till månad och år till år. Dock investerar jag med fokus på att om allt världens skit träffar fläkten (ett kapat ben, en hemsk sjukdom e.d.) så ska jag inte lida en ekonomisk skada. Jag investerar för trygghet. För stabilitet. För en god natts sömn.
Jag är en narr. Medveten narr, likväl en narr. Jag tror mig vara stark, men vet att jag är svag. Svag där andra är starka. Stark där andra är svaga. Men jag är inte en Herkules eller Zeus. Jag är en vanlig dödlig och måste varje dag intala mig de visdomsord slaven viskade till den triumferande generalen: ”memento mori”. Likväl vaknar jag upp nästa dag och tror mig vara Akilles minus hälen. Kanske är jag en narr?
Är jag en narr?
God jul och lova mig att du är närvarande med familj, släkt och vänner. Pengar är irrelevant om du ej har någon eller några nära. Och är du inte nära dem när ni umgås kommer de snart inte vara just det, nära.
Ingen är immun mot sig själv. Det är en lärdom jag ofta gör och ju äldre jag blivit, desto mer ödmjuk har jag dels blivit till att erkänna det, dels inse att jag kommer fortsätta trampa snett och gå på mentala minor. Bara för att jag har skrivit två böcker om (börs)psykologi och har en tredje bok om investeringar, mindset, viktiga frågor att ställa sig med mera betyder inte detta att jag tror mig sitta i ett sorts elfenbenstorn, eller att jag på något mystiskt sätt sitter på facit till precis alla frågor. Tvärtom drar jag lika stor risk som du och alla andra att drabbas av alla de fallgropar människan ständigt utsätts för. Med det sagt har jag, och du som har valt att verkligen investera i samt lära känna dig själv, större sannolikhet att undvika många. Och det är en vinst. Tänk om du kan ta bort 25 procent av alla de fallgropar du hittills begått, eller som du potentiellt skulle riskeras att drabbas av, är det en enorm vinst.
Det handlar om att ta ansvar, ansvar för sig själv och sina investeringar. Det kan låta glasklart, likväl är det alltid många som ofta och återupprepande blir mer lättsamma, mer nonchalerande. Liksom applicerar ”äh… det kommer bli bra. I slutändan”. Jag ämnar inte peka finger och den som är fri från synd står först i kön att kasta den första stenen. Det jag istället vill säga att börsen inte har någon biktstol. Går det fel går det fel och mer ofta än sällan svider det. Börsen har inget överseende med att du tummat lite på dina krav och riktlinjer. Du kan komma med vilken ursäkt som helst, men det ändrar inte faktum – du är ytterst ansvarig för att ta ansvar. Ansvar för hur du förvaltar de pengar du dagligen sliter för.
När man ser det från detta perspektiv blir det än mer skrämmande. Dagligen går jag/du till jobbet och sliter för att få en lön i ersättning. Sedan sätter vi oss en fredagseftermiddag och känner hur skönt det ska bli med helg. Axlarna sjunker, spänningarna släpper. Börsen går upp och det där bolaget vi följer och så ofta har varit nära att investera i fortsätter stiga. Fredagskänslan ökar. Ikväll ska du och familjen ha det mysigt med det svenska paketet: taco, Idol, godis och chips á la Fredagsmys. ”Ähh… jag köper, för vad kan gå fel, liksom? I långa loppet, liksom. Liksom…”
Vadå ”liksom”?! Skulle du agera på samma sätt med att köpa en bil, eller köpa en bostad? ”Ähh… bilen är ju f*n svindyr och den kostar mer än det värde jag får ut av den, men… ähh, jag slår till.”
Genom att ta ansvar. Genom att investera i dig själv via att läsa om människan och hennes styrkor därtill svagheter. Genom att verkligen, verkligen klä av och syna dig kommer du bli starkare. Emellertid måste du först ta dig igenom obehaget över att blotta dig. För såväl dig själv som andra. Det är priset du måste betala. Men är inte det priset tämligen lågt relativt den potentiella avkastning du kan nå? För mig är det en icke-fråga och att mäta könsorgan slutade jag med för länge sedan. Jag hoppas även att du har gjort detsamma.
Tidigare har jag skrivit om Peter Parkers farbror, Ben, och dennes utlåtande: ” With great power comes great responsibility” has a simple meaning” och hur det kan inverteras, dvs. att med stort ansvarstagande får du stor makt - makt att förvalta, men även använda.
Med cirka en månad kvar av detta räkenskapsår är det min önskan och förhoppning att du ger dig själv denna julklapp. Investera i dig själv. Klä av dig så att du sedan kan klä på dig bättre och mer passande tillika hållbara kläder. Det kommer att skava lite till en början, likt att sätta på sig styrkta kalsonger (eller trosor, även om jag aldrig testat det…), men det går över. Eller hur?
Var är du idag och var vill du vara i morgon? Hur kan du ta dig dit med minsta möjliga risk för att irra dig vilse på denna karta som stavas ”mitt liv”? Svaret sitter du och enkom du på.
Innan jag gick på semester (känns som en evighet sedan) hade jag en lust att läsa om Marcus Aurelius Självbetraktelser – en bok som jag läste för länge sedan och som varit med mig sedan dess. Stoicism är ett begrepp som ibland bemöts med misstänksamhet och nedvärdering, såsom att alla dessa stoiker tror sig vara förmer e.d. De som ser på stoikerna som vore de överst på livets piedestal har ytterst sällan förstått vad ”det” handlar om. För en stoiker är skillnaden mellan vad man kan och inte kan kontrollera i tillvaron som är avgörande. Det absolut viktigaste här är att man kan kontrollera hur man förhåller sig till allt och alla i livet. Som du märker är vi inne på dagens ACT (Acceptance and commitment Therapy) – acceptera, förhåll dig till detta och verka utifrån detta.
Man eftersträvar den stoiska likgiltigheten - apatheia – med vilken menas att man inte(!) ska vara fullt rationell och känslokall, utan ha en rimlighet i den vikt man läger till såväl känslorna som förnuftet i beslutsprocesser. Det faller sig väl med SAOL:s beskrivning av ordet: ”Anhängare av stoicismen […] karaktärsfast och behärskad person […] stoisk är den människa som uthärdar allt med lugn och självbehärskning.”
För och hos individer som inte har denna självbehärskning kan detsamma ses som ett sorts hot. Person A som hotar och är oförskämd mot person B kan bli än mer ar och frustrerad över den senares lugna, accepterande och fasta inställning. Vi kan ofta se det i vårt vardagliga liv, såsom när vissa ilar omkring likt nackade höns och kuckelurar mot allt och alla, medan det finns några få som tycks står mitt i allt och mer observera, reflektera, kalkylera et cetera. Detta betyder inte att de tror sig vara förmer, men i andras ögon kan det se ut som så.
En, av många, viktig sak(er) jag har med mig från Aurelius bok är en passage i Bok 2, där den tidigare kejsaren skriver att ”oavsett om du kommer leva i 3 eller 30 000 år, kom ihåg att ingen förlorar ett annat liv än det han lever eller lever ett annat än det han förlorar. Alltså är det längsta livet likvärdigt med det allra kortaste. Ty det nuvarande ögonblicket är lika för alla och därför är det som förloras lika, och förlusten visar sig sålunda vara för ögonblicket. Ingen kan förlora det förflutna eller framtiden – ty hur skulle man kunna beröva någon det han inte har?”
Medan vi alla ser, hör och läser om varandras liv, må det vara via bloggar, twitter, Instagram eller satans fasters kusins dagbok har vi lätt att tappa fokus på oss själva. Likt jag lyfter fram i min första bok är risken stor att vi skapar oss ett Frankensteins monster via ackumulationsstress. Undvik detta. Gläds av och med dem du följer, men försök inte att leva deras liv, för då kommer du förlora ditt. Lev i ditt nu. Acceptera och förhåll dig till det du ej kan kontrollera, såsom dina tankar och känslor. Acceptera och förhåll di till att du inte har X, men att du i stället har Y (som någon annan inte har). Tillåt dig själv att vara just dig själv. Vilken större gåva finns att ge till sig själv?
När man kommer till denna acceptans känner och inser man också att många ting är irrelevanta. De har föga värde för dig och ger dig inget mer än jobb. Båten, fjäll- och sommarstugan, lägenheten i Spanien, dina två kaffemaskiner och så vidare. Vilken nytta och vilket värde ger de dig? Om du är tveksam på detta är fallet nog som så att du innerst inne inte vill ha eller behöver dem. Måttlighet ger en genuin njutning och uppskattad tillvaro. Det behöver inte göras svårare än, även om just det enkla ofta är svårt. I alla fall intalar man sig det.
Att känna sig själv, hur man är, och veta att man har kontroll över hur man förhåller sig till händelser och tankar är en extremt stark kraft. Även om vi idag lockas att se hur Spindelmannen, He-Man och Wonder-Woman med flera spöar skiten ur sina nemesis vill jag hävda att deras krafter inte har så mycket att komma med relativt den kraft som finns i stoicismen och dess fokus på att kunna kontrollera sitt förhållningssätt till tankar och känslor.
Kanske har du läst Talebs bok Antifragile: Things that gain order from disorder? Kanske har du stött på begreppet, men aldrig mer än så? Kanske har du aldrig ens hört talas om det? Och hur detta fenomen existerar på såväl börsen som i våra vardagliga liv?
När vi tränar bryter vi ned våra muskler. En sannerligen destruktiv process om det inte vore för att vi därefter ser till att vila samt äta bra och passande föda. Genom detta låter vi musklerna byggas upp, starkare än tidigare. På pappret låter det som en härlig och smärtfri process, men alla som har tränat vet att milen i spåret en kall höstkväll eller spinningpasset en tidig onsdagsmorgon sällan är en ”alldeles, alldeles underbar upplevelse”. Det ska erkännas att jag själv älskar just känslan av att ta ut mig, känna blodsmaken i munnen och hur kroppen knappt orkar bära sin egen tyngd. Dock är det jag och många andra delar inte denna känsla.
Ett träningspass kan, rent ut sagt (and pardon my french), vara förjävligt. Tråkigt, hemskt, utmanande och allt annat än just ”underbart”. Det känns, såväl psykiskt som fysiskt, och många frågar sig om det är värt det, egentligen. Svaret är ”ja”, men det är inte lätt att övertyga sig om det när det känns som mest. När blodsmaken fyller gommen. När svetten forsar likt Niagarafallen. När musklerna smärtar som vore de den spanska inkvisitionens skruvstäd.
Att börsen går ned är normalt. Läs det gärna igen – det är N.O.R.M.A.L.T. Snittet för det breda index, som alla inklusive jag själv ständigt tjatar om, är ca +7 % per år. Vissa år är det + 79 %, andra -56 %. Snittet av alla positiva och negativa börsår är dock just 7 %. Att klara av att härda ut nedgångar, att vara motståndskraftig men även samtidigt öppen för att förändra, adaptera och utvecklas är den kostnad som vi alla måste betala - antifragilitet. På engelska benämns detta oftast som ”cost of admission” och ska vi översätta till svenska landar vi kring en sorts ”inträdesavgift”, vilket inte blir fullt ut korrekt korrekt. Kostnaden är mer av en sorts aas-model. Låt oss kalla det ”FoDaaS”, vilket står för Feelings of Discomfort as a Service. Inte så lockande, eller hur?
” Där… där fick du ingredienserna till den hemliga såsen.”
Ja, idag och just nu känns det förjävligt att betala den dagliga avgiften, för vi får ju bara skitserier och skitfilmer för den. Om du dock äger stabila och finansiellt starka bolag som verkar inom en växande sektor är sannolikheten stor att du om 1 månad, 6 månader, 12 månader, 18, 24, 36 och så vidare kommer känna att detta träningspass (som kommer att följas av flera, vissa lättare, andra mycket mer utmanande) var värt det. Gånger två. Ja, kanske till och med gånger tre.
Det handlar, som så ofta, om psykologi och rätt mindset. Om mentala modeller och förhållningssätt. Om att aldrig investera med pengar som du ej har råd att vara utan i minst 5 år. Det handlar om att känna sig själv, sina styrkor och svagheter. Du är såväl din egen bästa lärare som bästa elev. Genom att investera i dig själv – verkligen våga erkänna dina (tillfälliga) ”brister” och tillkortakommanden, men även styrkor, kan du utvecklas. Växa. Bli starkare. Precis som dina muskler växer om du följer ett tränings-, kost- och viloschema. Ihärdighet. Fokus. Motivation och ett dynamiskt mindset. Där… där fick du ingredienserna till den hemliga såsen.
Vi står oss själva närmast är ju ett uttryck som är lika självklart som att Socialdemokraterna tar varje tillfälle att skylla på de borgerligas tidigare styre (detta trots att just Socialdemokraterna suttit på makten mest av alla partier sedan tidigt 1900-tal…). Uttrycket till trots är det (nog?) ofta vi kommer på oss själva att tappa fokus från vårt mål, våra ambitioner, vår egen livs- och ekonomiska situation. För att inte nämna hur vårt sociala liv ser ut.
Vi ser och läser om vad alla andra gör och då vi ständigt bombas med nya ”data” (Lisa gör si, Hans så och Greta gör något annat. Allt detta med Nicklas gör Y och Hedvig berättar om Z et cetera). Vi blir fast i ett brus bestående av så mycket ”oviktiga” ting att vi lurar oss att tro att allt detta har en viktig och essentiell påverkan i och på våra liv, medan fallet mer ofta än sällan är det motsatta.
Brus finns i alla former. Vi kan prata om nyhetsbrus, känslobrus med mera och visst kan det vara bra att vi har definitioner och begrepp på dem, likväl ändrar det inte faktum att det de alla har gemensamt är att de är just det, brus.
På finanstwitter, finansfacebook och alla andra ”finans”-sociala kanaler kan detta brus störa oss från att hålla fokus på vår väg. På våra mål. Det är lätt hänt att man har en bra strategi och plan, men i ett svagt ögonblick tillåter man stundens hetta, som är beroende av tillfälliga känslor och tankar, vinna över system 2 – den del av hjärnan som är mer reflekterande, långsiktig och kalkylerande. Förvisso går många av dessa ”tillfälligheter” att justera, men ibland vill det sig illa. Riktigt illa.
Visst är det bra att exponera sig mot andra duktiga investerare och dra lärdom av dem. Det är ju just så som vi kan utvecklas och därmed utveckla vår egen strategi. Dock ska justeringar inte göras för ofta och för tätt. För att kunna värdera strategi X krävs tid och ger du dig själv aldrig denna kommer du aldrig veta vad som gjort gott och vad som gjort ont. Istället kommer du stå villrådig, utlämnad till att alltid ta rygg på alla och envar som du bedömer har mer än en pommes frites på tallriken.
För att undvika att drabbas av bruset och den delen av hjärnan (system 1) som vill haka på det tåg som alla andra redan tycks sitta på ska du börja att skriva. Skriv ned om
- Din livssituation (jobb, ekonomi, familj, nöjen et cetera)
- Vad är ditt mål och ambition med dina investeringar?
- Vad är din placeringshorisont?
- Hur mycket vikt mot aktier, fonder och andra tillgångsslag vill du ha? Vad passar just dig?
- Alla har vi svaga punkter. Vissa är mindre duktiga på att räkna, medan andra är mer utsatta för mentala fallgropar. Identifiera vad dina svaga sidor är och lägg fokus, energi och tid på att utveckla dessa så att de istället för att vara svagheter blir styrkor.
- Följ upp med jämna mellanrum, vilket kan vara allt från en gång i veckan till en gång i månaden. Hur går det för dig, dina investeringar et cetera. För du dagbok över detta kommer du snabbt kunna se var att fördela mest fokus och energi. Hitta ditt 80/20, dvs. Paretoprincipen.
Förlåt min franska, men SKIT i alla andra. Dina vänner finns där och de slutar INTE vara dina vänner bara för att du väljer att avstå en investering i Gamestop eller Zordix. Och gör de det är de nog inte dina vänner… Det handlar om dig. Dina pengar. Ditt liv. Din familj. Där ska fokus vara. Glöm inte det mitt i allt detta ständiga brus.
Vi står oss själva närmast och varför då också inte ta hand om sig? Det handlar om dig!