Blog Archive
Jag har tidigare skrivit om enkelhet relativt dess motsats, dvs. komplexitet. Begrepp och modeller såsom ”Keep It Simple Stupid” (KISS) har diskuterats, men inte fullt ut ingående. Idag, fredag den 16/4, kom även min kära vän, professor Kalqyl, ut med sitt sedvanliga veckobrev där han lyfter fram KISS-modellen och hur han har utvecklats som investerare. Prenumererar du inte på detta brev är det min starka rekommendation att du nu börjar med det.
Varför drivs vi till det enkla? Varför söker vi alltid det mer lätthanterliga istället för det som erbjuder mycket motstånd? Och varför tenderar vi att tröttna på det enkla bara för att det är just det – för enkelt? Hur går detta ihop? Ömsom vill vi ha det lätt, ömsom tröttnar vi snabbt på det, då det inte erbjuder oss något värde(?).
En del av svaret har jag diskuterat tidigare på såväl bloggen som i mina två psykologiböcker och jag tänker inte upprepa mer än att hjärnan lever kvar i den tid då föda, och med det energi, var en råvara som inte fanns lättillgängligt. Hjärnan var således noga med att hushålla på den energi som den fick i sig och således var det aldrig tal om ett fys- eller löppass, eller att sätta sig ned och räkna ut Einsteins formel, eller pi:s relevans. Risken att bli uttömd på energi bedömdes för farlig och således premierades enkelhet. Samma ser vi idag; google istället för boken, genvägen till jobbet, bil/buss istället för promenaden, beställa hem Linas matkasse, Foodora et cetera.
Ovan är som sagt en del av svaret på varför vi ömsom drivs mot enkelheten, ömsom mot komplexiteten. Det mer ingående svaret stavas komplexitetbias. Detta är en bias där vi jagar det mest enkla och lättsamma förfarandet (till, såklart, det bästa resultatet), men där vi också vill ha en viss form av mental och kognitiv utveckling. Får vi inte ett visst motstånd tenderar vi att tröttna och tappa såväl motivation som intresse. Får vi för mycket motstånd händer samma sak; intresset och motivationen minskar för att snabbt också försvinna. Det vi önskar är en gyllene medelväg – vi söker ett ”lagom”, likt de svenskar vi är.
När vi möter ett motstånd som vi relativt snabbt upplever som för svårt kopplas försvarsmekanismen igång och vår hjärna säger: ”För svårt – för komplicerat för dig. Ödsla och slösa inte livsviktig energi på detta”. Förvisso klokt och bra förr, men inte lika så idag. Vad vi i stället bör och ska göra är att medvetet anstränga oss att syna problemet, för mer ofta än sällan är det inte så komplicerat som vår hjärna vill få oss att tro. Syna ditt kognitiva motstånd och bli medveten om att det är en ”antik” skyddsfunktion. Absolut finns det problem, utmaningar med mera som just nu och för dig är för komplicerade, men ofta är fallet mer som sådant att du låter dig övertalas att det är mer komplicerat än vad det de facto är.
När du analyserar bolag och upplever att det är för svårt – för komplext, fråga dig då varför du upplever det som så och varför tankar och en groende vilja säger dig att avsluta och lägga ned, ty det är ju för svårt, för komplext. Kanske saknar du verkligen mycket av alla de förkunskaper som krävs och således måste börja med Ettans Mattebok, innan du ger dig på Tvåans, Treans och Fyrans. Ge dock inte upp.
Jakten på att ömsom hålla det enkelt, ömsom känna ett fortsatt och helst stigande intresse och motivation stavas ”lagom” med motstånd. Dock inte bara det, utan också insikt om att hjärnan tenderar att använda ursäkt ”för komplext” så fort motståndet höjs ett snäpp. Det som historiskt har varit ett sorts skydd mot att vi skulle "överanstränga ihjäl oss" är idag inte ett skydd, utan ibland det raka motsatta.
Kom utöver ovan ihåg att vi idag har såväl ett McDonalds som Burger King vid vart och vartannat gatuhörn. Föda, och därmed energi, är inte en bristvara, snarare tvärtom!
Upplever du dig lida av detta bias mer ofta än sällan?
Ju fler år som hinner att passera från 2008, desto färre kommer nog känna till en helt okej film med namnet ”Tropic Thunder”, där Ben stiller, Robert Downey Jr, Tom Cruise m.fl. tar sig an ett par roller. Filmen kom att bli minst lika omtalad för dess skådespeleri och handling som för vissa minnesvärde klipp, såsom när Robert D. Jr. ska förklara risken med att aldrig, någonsin, gå ”all in” i något, vare sig det är skådespeleriet i allmänhet eller livet i synnerhet.
I takt med att börsen stiger, stiger även ivern och vilja att ha mer; att få än mer avkastning. ”Igår var procentuppgången bra, men idag vill jag ha mer.” Detta är typiskt människan och hennes hjärna; mer vill ha mer och ju längre börsuppgången får fortgå, desto större är sannolikheten att många blir fartblinda. Man börjar investera mer och mer kapital, kanske belånar och aktiverar hävstänger. Man är så ”van” med att det bara kan gå upp och att risken därmed är obefintlig. Skulle skiten träffa fläkten finns ju centralbankerna…
Hybris har alltid straffat sig – om du är osäker kan vi besöka antikens Grekland, där bland annat Oddyseus, Ikaros, Sisyfos och Kung Oidipus fick lära sig vad som händer när man agerar i övermod. Oddyseus fick irra omkring på medelhavet i tio år innan han tilläts finna sitt hemland därtill sin fru; Ikaros vingar kom att smälta och han själv störta handlöst mot marken; Sisyfos fick rulla upp en sten för ett berg för att sedan börja om igen, 24/7 365; Kung Oidious skar ut sina ögon då hans högmod hade gjort att han, trots klar blick, ej förmått se sanningen (så vad skulle han ha ögonen till?).
Det är lätt att dras med när man ser hur bra det går för såväl sig själv som alla andra. Varje dag postas skärmdumpar på kursgrafer och portföljutveckling. Taxichauffören (ack… jag vet; tråkig fantasi) berättar medan han kör hur han var med och tjänade storkovan i GME för att sedan korta Thunderfull Group; din svärmor som berättar hur hon såg möjlighet till en noteringsspekulation och tog hem "feta 20 %" i Fractal Gaming med mera. Det är helt enkelt lätt att dras med.
Det ligger i människans natur att alltid jämföra sig med sina fränder, ty på den där uttjatade savannen för 30 000 år sedan var vi beroende av flocken. Utan den och vi skulle bli lämnade ensamma bland farliga djur, växter och andra hotande stammar. Ekvationen, bestående av dig och ensamhet på plätten, skulle aldrig gå ihop och det skulle inte ens vara någon kamp – döden skulle vara en lika säker utgång som det är säkert att ”Steffe” kommer fortsätta komma med än kraftigare magplask till uttalanden.
Om du inte kan hävda dig relativt andra i din närhet (obs: idag är vår ”närhet” inte som förr, då sociala medier gör att precis alla är nära. Alla) är du svag och därmed dels inte värdig en plats i flocken, dels en som motsatta kön inte vill para sig med. Du är en avart. Något oönskat. Detta tänk – att ständigt jämföra dig med allt och alla – får dig att, såväl undermedvetet som medvetet, öka insatserna och därmed riskerna i kampen att få vara ”någon att räkna med”. Reflektera om du verkligen, djupt inom dig vill och måste detta. Vem tvingar dig? Vem trycker en pistolmynning mot ditt pannben och säger, med en iskall röst á la Samuel Jackson ”Öka. Investera mer. Ta mer risk. Gå all in you m*******er!”
I dessa lägen och när börsen är på dessa nivåer är det än viktigare att agera rationellt och utgå från din strategi, din placeringshorisont, din riskprofil, din ekonomi och ditt placeringssyfte. När känslan av iver kommer, återgå till din journal och dina nedskrivna portföljsregler. Detta kommer kanske inte ge dig de där ”extra” procenten, men det kommer högst sannolikt rädda dig från mindre genomtänkta aktioner som du kan få ångra under en lång tid.
Innan februari 2020 stod börsen på ATH och undra hur många, som bara dagarna innan, lät sin iver få leda dem till att inte bara belåna portfölj, hus och familj, utan även hunden och tamagotchin för att sedan gå all in i bull x25.
Fråga dig själv om det du just nu lockas till är värt risken. Helt ärligt – är det det, egentligen? Säger inte fabelns sensmoral att det är sköldpaddan och inte haren som vinner? Utgå från dig själv och enkom dig själv. Ha kontroll på hur du förhåller dig till dina känslor och ”never, ever, go full retard.” Never. Ever. Full. Retard.
Beträffande historia i allmänhet, men människans i synnerhet finns mycket att säga. Jag tror att vi är många (alla?) som är benägna att hålla med i att det finns inte bara en gnutta, utan mycket av samma i såväl Oscar Wildes ”History do not repeat itself, but it rhymes” som George Santayanas ”Those who cannot remember the pasta re condemned to repeat it” och Voltaires ”History never repeat itself. Man alway does”. Dessa har gemensamt att de berättar hur människan, likt alltid men som ändå tycks ta många ”på sängen”, är skyldig och ansvarig för var hon idag befinner sig och för vilka vägar hon valt som har lett henne dit.
När vi investerar begår vi misstag. Vissa mer än andra, men alla, precis alla, har begått och kommer fortsätta begå misstag. Om man är duktig, klok, intresserad av att lära sig och att utvecklas, men framför allt av att lyssna, kommer dessa misstag inte bara bli färre till antalet, utan även mindre påverkande på totalen.
Growth mindset, eller dynamiskt mindset som det även kallas, är en nyckel till all utveckling som inte kommer av att man har en talang. Precis som vi är få som säger emot Stenmarks visdomsord om att ”det är fascinerande, men ju mer jag tränar och anstränger mig, desto mer tur har jag”, tror jag vi är få som säger emot att fokus, vilja, insats och motivation slår talang alla dagar i veckan. Om inte kan John McEnroe tas som ett passande exempel. Medan Björn Borg tränade och verkligen satsade, levde den vänsterhänta amerikanen (född västtysk!) livet och mer ”chillade”. Finalen 1980 ger ännu rysningar, även för mig som inte är lika såld på tennis som t.ex. Claes i Kvalitetsaktiepodden.
Vad har dynamiskt/statist mindest och människans historia för likheter? Många och den jag vill lyfta fram är att vi alltid tycks upprepa tidigare begångna misstag. Varför? Varför gör du om samma misstag gång på gång, trots att du redan vid första tillfället sa till dig själv; ”aldrig mer”?
Kanske har du gjort som jag och många förespråkar, dvs. att skriva ned dina analyser, tankar och känslor samt föra journal över dina transaktioner och de beslut som har legat till grund? Kanske har du även haft en djävulsadvokat som lyssnat till dina argument och där du lyssnat till dennes motsatta dito? Men trots detta har du upprepat samma misstag. Gång på gång. Varför?
Svaret är detsamma som för människan generellt. Trots att vi efter WW1 sa ”aldrig mera krig” stod vi i skyttegravarna bara 11 år senare... Trots att ”alla” strateger sade att Ryssland/Sovjetunionen är omöjligt att invadera försökte såväl Karl XII som Napoleon och Hitler sig på detta uppdrag. Svaret stod i historieböckerna. Svaret gick att lyssna till från de lärda. Allt som behövdes var att lyssna.
Läs gärna det sista, för det är ingen mirakelkur som behövs. Anledningen att du tycks upprepa samma misstag är att du inte lyssnar. Du kanske hör, men lyssnar du? Det är en stor skillnad, då sistnämnda erfordrar fokus och att man är aktiv, medan sistnämnda, dvs. att höra, är något passivt (jag hör radion i bakgrunden, men jag lyssnar inte "aktivt"). Historien talar till oss, men lyssnar vi? Ytterst sällan och de få som gör det befinner sig i kraftig minoritet relativt resten av mänskligheten. På börsen och inom investeringar syns det än tydligare vilka som lyssnar; Warren Buffett, Per-Håkan Börjesson, Jacob Wallenberg, Bill Ackman med flera. De lyssnar aktivt.
Något som tyvärr har blivit allt vanligare de senaste åren är att folk arbetar så hårt att de går in i väggen; de bränner ut sig. Just studen käftsmällan kommer är för vissa en chock, men det borde inte vara det. Ej heller skulle den hemska situationen ha behövt inträffa, för hade vderbörande lyssnat till kroppens och knoppens signaler, kollegornas och vännernas varnande röster mm. hade nog Rockys högerkrok kunnat undvikas.
Även om ovan är en tråkig och "hemsk" metafor är andemeningen densamma som i hela inlägget; tenderar du att gång på gång återupprepa tidigare begågna investeringsmisstag? Varför? Varför lyssnar du inte? Varför visar du dig själv inte den respekten?
Är du en god lyssnare, eller är du mer den som låtsats och mer spelar intresserad medan dina tankar är någon annanstans? Varför? Historien talar till dig!
Något jag alltid är noga med är att påminna mig själv om att vara ödmjuk. Ödmjuk inför andra, men framför allt mig själv. Jag vet vilka styrkor jag besitter och jag vet vilka svagheter jag har. Jag vet var jag historiskt har gått bet och var jag historiskt har lyckats. Dock är historia inget annat än historia och således betyder det inte att bara för att jag en gång har lyckats med X kommer fortsätta att så göra. Detsamma gäller såklart där jag har gått bet. Det viktiga gällande sistnämnda är att inte försöka med samma metod, för då är det att förverkliga Einsteins ”definitionen på idioti är att göra samma sak om och om igen, men förvänta sig ett annat resultat”.
Att vara ödmjuk är något som de gamla grekerna ständigt påminde varandra om. Hybris – högmod och att göra gudarna arga – var belagt med katharsis och denna själsrening var inte sällan minst den dubbla relativt hybrisen. Utanför orkalets tempel i Delfi stod ”Know thyself (känn dig själv)” och sällan är detta budskap inte minst aktuellt och viktigt på börsen.
Att vara ödmjuk betyder inte att man lägger sig ned och förklarar sig besegrad, utan det är att erkänna att man aldrig är bättre än den senaste prestationen och att det nu är en ny spelplan med nya spelregler, precis som en dag avslutas och en ny gryr.
Ödmjukhet är något som karaktäriserar de flesta av alla framstående investerare, såsom Seth Klarman, George Soros och Charlie Munger. De vet att de är duktiga, men att de också kan fortsätta lära. De vet att de inte är perfekta eller att de är ofelbara. De vet att för varje steg som de tar måste de sondera terrängen, så att det inte ligger någon mina där de avser att sätta sitt nästa steg. Bara för att de hittills har lyckats avencera genom ett minfält utan några bestående men, såsom ett bortsprängt ben, är ingen garant för att de så kommer fortsätta göra.
Som småsparare/småspararinvesterare som har fått blodad tand, vilket inte alls ter sig osannolikt efter börsutvecklingen sedan april 2020, är risken för hybris och brist på ödmjukhet inför såväl Mr. Market som sig själv hög. Genom att ständigt påminna sig själv om sin strategi, filosofi samt att det alltid finns en gnutta tur med i alla ökar man sannolikheten att inte begå ödesdigra misstag.
Alla har vi olika sätt att hantera såväl börsuppgång som börsnedgång och det finns ingen gyllene regel, utan likt vi alla är unika tillika olika har vi olika metoder. Själv förespråkar jag att alltid återgå till mina egna och för mig gällande checklistor, läsa om mina anteckningar från tider då Mr. Market mer tagit än gett samt påminna mig om att jag inte vet det minsta lilla om framtiden. Den som påstår att hen vet vad som nalkas redan den nästkommande timman är en spekulant – tro inget annat. Vi kan nog alla enas om att sommaren är i antågande, men kommer den att infinna sig? Är det verkligen 100 % säkert? Nej. Sannolikt, ja. Men säkert? Nej. Förvisso drar jag det till sin spets, men för att förtydliga min poäng finner jag det viktigt att så göra.
Ett citat, bland många, jag alltid bär med mig är följande: ”Knowing what you don’t know is more useful then being brilliant”.
Genom att veta vad jag inte vet (och även vad jag vet) är mer användbart än att vara ett geni. Som jag skrev i inledningen till detta inlägg är medvetenhet om allt från sina styrkor till svagheter essentiellt för att inte bara lyckas på börsen, utan även i livet. Hur lagar du för att alltid vara ödmjuk?
Jag har gång på gång återkommit till vikten av att läsa och att läsa brett. Jag blir alltid glad när jag hör, ser och får mig berättat om hur såväl elever som nära och bekanta läser. Även om jag själv inte förstår tjusningen med deckare á la Camilla Läckberg (vill dock betona att jag gärna läser Baldacci, Deaver m.fl.), ger läsningen möjlighet till eskapism i allmänhet, men till att förstå människan i synnerhet. När vi läser lär vi oss om såväl oss själva som om andra; om människan, hennes tankar, gärningar, historia med mera och inte sällan reflekterar vi om var vi själva befinner oss i detta. Vad hade jag gjort? Vad gör jag? Vad tror och tycker jag om X? Hade jag agerat annorlunda? Kan Y inträffa idag, trots att vi har sagt ”aldrig mera X”?
Att framför allt läsa historia och kulturhistoria kommer att ge dig en mycket bra bas för att förstå världen. För att förstå börsen måste man förstå dess grundmekanism. Den uppmärksamma läsaren noterade att jag skrev "mekanism" i singular och jag gjorde det med flit. Börsen är skapad och uppbyggd av människan. Den kan ses som ett derivat av människan styrkor och framsteg, men också hennes svagheter och misslyckanden.
Människan är i sin grund en optimist och det måste vi vara; vi är förprogrammerade (hardwired) att överleva och jakten på denna överlevnad bottnar i en optimistisk tro (annars skulle vi ej ha överlevandsdrivet inom oss). Samma optimism visar sig bland livets alla sektorer och sfärer och jag tror du säkert känner igen detta bara genom att blunda, ta ett steg tillbaka och reflektera kring dig själv och var du är just nu samt var du vill vara om +10 år – det är tro och tankar på en ”ljusare framtid”, eller hur?
Människan opportunistiska grundbult kan även vara oss till nackdel. Om vi studerar alla börsbubblor, men även mer ”lokala” sådana i diverse enskilda bolag, visar sig detta. Just nu är GME och AMC passande exempel att nämna och jag ämnar inte på några sätt att ”hänga ut dem” eller de som investerar i dem, utan läs bara detta som att jag har valt att exemplifiera med dem.
Finns det ett hundra procent objektivt inneboende värde i Gamestop, vars aktie fredagen den 13 mars stängde på $264? Om så är fallet – vad är detta? Det är den frågan alla investerare frågar sig och den är inte exklusiv för bara GME och AMC, utan för alla aktier - vad är det inneboende, sanna och objektiva värdet och vad är jag beredd att betala för detta? Just nu drivs denna aktie – men även alla andra i hela världen – av en viss form av spekulation och var går gränsen mellan objektivism och spekulation; mellan investering och spekulation? De som hävdar sig vara strikt rationella och logiska hävdar att de investerar, men de lurar enbart sig själva, ty optimism agerar och lever i symbios med spekulation och vice versa. Det svåra som investerare, om du såväl är day trader eller momentuminvesterare, är att veta var gränsen mellan en för farlig och ”lagom” spekulation är?
Likt alltid kan vi bara i efterhand – hindsight – se var gränsen var. Det är så lätt att i efterhand säga; jag såg att det var en bubbla; jag såg att det skulle ske; jag "visste" att X skulle inträffa (hindsight bias), men att i stunden innan den spricker räkna ut var den sista lilla decimalen av uppgång finns är en omöjlig uppgift och för de som lyckas handlar det mer om tur och tillfälligheter än ren skicklighet (något jag skriver mer om i Mer Börspsykologi).
Jim Grant, författare och grundare av bland annat Grant’s Interest Rate Obsserver, har sagt: “To suppose that the value of a stock is determined purely by a corporation’s earnings discounted by the relevant interest rates and adjusted for the marginal tax rate is to forget that people have burned witches, gone to war on a whim, risen to the defense of Joseph Stalin and believed Orson Welles when he told them over the radio that the Martians had landed.” Reflektera gärna över detta träffande citat.
Optimism övertrumfar alltid. Det måste det. Det rätta priset på en tillgång är vad någon annan är villig att betala för den, eftersom alla tillgångspriser är beroende av subjektiva antaganden om framtiden. Och som en blind man som inte vet var en mur är förrän han stöter på den, kan marknaderna inte veta exakt hur mycket människor är villiga att betala förrän de går lite för långt och säger ”Ah, så det var där gränsen var…”.
Eftersom människan är så opportunistisk betyder det att hon alltid kommer att sträva efter utveckling och förbättrande av allt från en enkel tvål till en månraket; från en enkel musli till helautomatisk espressomaskin… hon kommer alltid att jaga utopin (som hon aldrig kommer att nå) och detta kommer att synas i form av att såväl nuvarande som kommande bolag skapar nytta och därmed (aktieägar)värde. Genom att vara långsiktig – optimistisk – kommer du att få ta del av denna underbara resa.
"Show me a pessimist and I’ll show you someone whose economic well-being hasn’t turned out the way they imagined; show me an optimist and I’ll show you someone whose career has exceeded their expectations." (M. Houssel)
Fråga dig själv; kommer världen vara mer utvecklad om +10 år? Kommer dagens och och kommande bolag ha bidragit till att skapa en bättre värld, även om det fortfarande kommer finnas mycket ondska och andra negativa delar? Kommer Apple, Johnson & Johnson, ABB, Volvo, Brookfield Renewable Partners med flera ha utvecklats och skapat mer (aktieägar)värde? Jag tror det – för jag är optimist. Således spekulerar jag jag. Således bedömer jag mig vara en spekulerande investerare. Obotlig optimist? Kanske, men vem vill, långsiktigt, tro på detta och även investera utifrån det? En värld á la Mad Max? En värld där värde mäts i antalet konservburkar och patroner?
Är du en spekulant, en spekulerande investerare, eller är du en investerare?
