Blog Archive
Jag har ägt Industrivärden sedan sommaren 2015 och avkastningen har inte varit fenomenal, emellertid ej heller dålig. Lite mellanmjölk, slarvigt uttryckt. Jag har tidigare skrivit att jag har som ambition att en stor del av min portfölj ska bestå av investmentbolag, då jag tror att de fortsatt kommer prestera några procentenheter över det breda indexet kommande decennier. I mångt och mycket grundar jag min tro på historia och som alla(?) vet är historia enbart historia och ingen garant för framtiden (dvs. det finns inte någon sorts lagbundenhet att den återupprepas), men ponera att historien i alla fall rimmar så kommer det vara lyckosamt att ha en exponering mot de svenska investmentbolagen. Min placeringshorisont är "pension och därefter", men när ett investmentbolag når en premie om 100 procent, likt Creades gjorde hösten 2020, trycker jag på sälj/hyvla.
I det längsta vill jag även ha en sådan självspelande portfölj som möjligt. Absolut finns risker och avigsidor i alla av de svenska investmentbolagen, men jag ser mer fördelar/styrkor i de som jag äger.
Lundbergs har jag alltid varit intresserad av. När jag började investera och mer aktivt var jag mer avig, då jag då ville ha en relativt hög direktavkastning i portföljen. Nu, när ett sorts utdelningsmål redan uppnåtts, är fokus mer på värde och att mer skydda än riskera kapitalet/nysparandet. Alla investeringar kommer alltid med en risk, men denna varierar från bolag till bolag. Givet Lundbergs stabila finanser har jag svårt att se dem som en högriskaktie.
Utdelning finns, men är låg/liten och fokus hos detta investmentbolag är mer att återinvestera än dela ut.
Fokus är alltså:
Tillväxt
Låg risk i bolaget
Utdelningstillväxt
Självspelande innehav
Som ovan skrivits äger jag sedan 2015 Industrivärden. En storägare i nämnda är… Lundbergs. I sistnämndas portfölj står Industrivärden för 18,1 procent. Därtill delar de båda investmentbolagen även Handelsbanken, Sandvik samt Skanska. Det rör sig allt om allt om cirka 40 procent delade innehav/korsägande.
Via att ta in Lundbergsföretagen får jag dels mer fastigheter (som jag redan har en relativt stor exponering mot), dels mer skog, vilket uppskattas. Därtill tillkommer Husqvarna, Indutrade samt Essity (bild 1 = Lundbergs. Bild 2 = Industrivärden). Då jag redan äger diverse fastighetsbolag, såsom Castellum, samt Spiltan, som har det snart noterade KlaraBo, Bonäsudden, P&E Fastigheter samt Amhult2 finns det mycket som talar emot att ta in Lundbergs.
En stor del av Lundbergs historiska avkastning beror på Indutrade, som har haft en fenomenal utveckling. Detta är viktigt att beakta när den historiska (total)avkastningen studeras. Just Indutrade är ett bolag jag på ett eller ett annat sätt skulle vilja äga, men givet nuvarande värdering tar det emot att köpa det som enskilt innehav.
Jag går med tron att herr Lundberg kommer att slå samman de båda investmentbolagen när han slutligen väljer att tacka för sig. Dels korsägandet, dels hans maktambitioner talar för detta. Just sistnämnda är något jag är kluven till, men fakta visar ändå att han är duktig på att skapa en bra (totalavkastning) över en lång tid.
Det finns mycket mer att skriva om de båda investmentbolagen i allmänhet, men Lundbergsföretagen i synnerhet. Emellertid ämnar jag ej skriva en bok (om detta, iaf.). Frågan som ställs till dig: Vilka för- respektive nackdelar finns för mig att bygga en position i Lundbergs, som när detta skrivs handlas kring sin substans. Jag är medveten om att jag istället kan addera enskilda innehav från Lundbers, emn att ta in Indutrade på dessa nivåer... nej.
Ännu tvistar de lärda om vad som är bäst – att sprida och äga flera bolag verksamma inom olika sektorer, eller att fokusera på ett fåtal eller till och med ett och kunna dessa/detta utan och innan, likt vore de ens egna fickor. Det finns argument såväl för som emot men jag ämnar inte dryfta dessa i detta inlägg. Istället ska dessa rader handla om hur mina innehav i diverse investmentbolag dels väger i förhållande till inköpsvärde samt nuvarande värde, dels hur de har presterat relativt min totala portfölj samt OMX 30 GI under det hittills gånga räkenskapsåret.
Jag har som mål och ambition att cirka en femtedel till en fjärdedel av min totala portfölj ska bestå av investmentbolag. Detta på grund av flera orsaker. Den första är att de historiskt har visat sig duktiga på att leverera avkastning som inte så sällan har presterat bättre en det breda indexet. Den andra är att dessa har balansräkningar som aldrig får mig att ligga sömnlös. Det kan rasa och det rejält, men att det hos de svenska investmentbolagen skulle till en påtvingad nyemission krävs det mycket för. Jag lockas även av de innehav som finns i respektive investmentbolags portfölj, om än med vissa avvikelser.
Som sagt ska jag inte dryfta om man ska, och i sådana fall hur mycket, diversifiera sig och äga 10–12 bolag inom olika sektorer eller ej, men det är intressant att studera ett bolag som Investor. De gör ju just detta, dvs. äger bolag verksamma inom olika sektorer och ”trots” det har de levererat en överavkastning så imponerande att jag nästan har lust att lägga allt mitt kapital hos dem. Varför gör jag inte verkstad av snacket? Historia är historia. Du är aldrig bättre än din senaste prestation och den får dig inte att vinna guldmedaljen idag. Jag tror att historien har en tendens att om inte återupprepas, så åtminstone rimma. Emellertid vågar jag ej ta gift på det. Inte om jag inte måste.
Jag äger just nu 11 investmentbolag, varav sju är svenska och de övriga fyra är noterade i Frankrike, Schweiz samt Belgien. Jag räknar inte konglomerat såsom Sampo och LVMH hit, utan har samma definition som är grunden för ibindex.se.
När jag studerar innehavens vikt utifrån de summor (exk. värdetillväxt) jag har investerat relativt totalt investerat kapital (exk. värdetillväxt) framkommer att de står för 14,9 %. Med andra ord står ”mina” investmentbolag för 14,5 % av min totala portfölj.
Gör jag samma översyn men tar med värdetillväxt på såväl innehaven som det totala kapitalet, dvs. vad ömsom bolagen, ömsom det totala kapitalet är värt idag då dessa rader skrivs utkristalliserar sig sifforna 21,4 %.
Då Det ej tycks gå att ha fler än nio bolag att jämföra sin egen utveckling med ska det noteras att OMX 30 GI är upp cirka 27,3 % när dessa rader skrivs. Jag kan ej ta med BB Biotech, då det är telefonorder för det bolaget. Ej heller tar jag med Spiltan, som började handlas den 26/10.
Jag är inte missnöjd, men inte heller nöjd med dessa siffror. Min ambition är, som ovan skrivits, att gruppen ska stå för cirka en femte- till en fjärdedel och detta syftas till investerat kapital. Inte värde. Att dock bara köpa och investera för att uppnå en fjärdedel är ej klokt, utan det gäller att ha tålamod och invänta tillfällen då jag upplever mig få bra värde till ett bra pris – GARP. Är Investor med cirka 12 % rabatt bra pris relativt värdet? Jag vill hävda det, men är detta till trots inte beredd att öka ännu. Mer kommer jag fokusera på att bygga upp innehavet i Spiltan tills jag nått hälften av det totala kapital jag kan tänka mig ha investerat i dem. Skulle något mot förmodan inträffa… varför skriver jag ”mot förmodan”? Inträffar det inte alltid något och detta när vi som minst anar det? .. .. Nåväl – skulle skiten träffa fläkten och då menar jag verkligen T.R.Ä.F.F.A den där snurrande makapären kommer jag inte tveka att aktivera min kreditlina för att öka i alla investmentbolag som jag äger.
Spiltan Aktiefond Investmentbolag? Absolut vet jag att den finns, men då jag har en fetisch för utdelningar (ex. Spiltan) har jag valt att äga investmentbolagen direkt. ”Men du kan ju alltid applicera 4-procentregeln!”. Absolut även här, men istället för att tvingas skala då och då, när ett av dessa ”då:n” kan vara vid inte mindre passande börsperiod, väljer jag här det mest passiva, dvs. ser till att de ger mig pengarna 1–2 gånger per år. Pengarna kan jag sedan investera i de bolag jag vill öka i/ta in. Vissa applicerar samma metod och tankesätt som jag, andra inte. Jag har respekt och förståelse för alla parter och önskar inte diskutera varje metods för- och nackdelar, för vi kan enas om att de har just det – ömsom för-, ömsom nackdelar.
Det finns många tankar som väcks när jag skriver detta inlägg – vilket fantastiskt verktyg det är att skriva och med det kommunicera med sig själv. Jag kommer sannolikt att återkomma om detta. Kan i skrivande stund även lyfta fram att utdelningarna har passerat ett nytt ATH. Just om detta kommer jag återkomma senare i år. Till dess – allt gott.
OBS: Jag måste tyvärr meddela att Marius, likt många andra böcker, har drabbats av diverse flaskhalsar och den tidigare planerade releasen den 11/11 nu är förskjuten till den 22/11. Tyvärr inget jag/förlaget kan påverka, utan det är enbart för oss att dels acceptera, dels förhålla oss till dessa störningar. Håll emellertid ut, ty snart finns den "där böcker finns". Vill du vara med i utlottningen om ett exemplar gör du det på denna länk. "Vem f*n är Marius?!". Om det är din fråga rekomenderas detta inlägg.
Det är svårt att inte se, läsa och höra om handeln i b.la. Gamestop och AMC. Jag är en av de som mer ser med ena ögat öppet, då jag väljer att prioritera andra, för mig, mer viktiga händelser, såsom de rapporter som inkommer.
Jag har som rutin att alltid fokusera på Volvos, Sandviks, Atlas, Caterpillar samt Investors rapporter. Inte bara för att jag äger dem, vissa direkt, andra indirekt, utan för att jag upplever att det jag kan läsa i deras rapporter ger mig en mycket klar bild om hur världsekonomi går samt om vad envar bolags ledning säger om den (närmaste) framtiden.
Även om det blir mycket makro finner jag detta givande. Förvisso kan man argumentera att bolag såsom Trelleborg, SKF, Boliden m.fl. borde tillhöra ovan lista, men någonstans måste en gräns dras.
Vad säger då ledningen från ovan bolag? Finns några mönster att se?
Sandvik: ”Den dagliga orderingången i december var negativ med medelhöga ensiffriga tal jämfört med samma period föregående år och med en förbättring under de första veckorna i januari och orderingång var i negativa låga ensiffriga tal jämfört med föregående år", säger Sandvik-chefen angående affärsområdet.”
Atlas: ” Det andra kvartalet 2020 var fjolårets svagaste för verkstadsföretaget Atlas Copco – därifrån har återhämtningen varit ganska 'V-formad', alltså ganska snabb” […] ” Överlag är jag (VD) hyggligt nöjd med det gångna kvartalet. Inom vissa områden var utvecklingen bättre än vad bolaget hade räknat med, samtidigt som marknaden emellertid är osäker.”
Caterpillar (konferenssamtalet): ” It's difficult for us to quantify how much better it will be just based on the pandemic. And we mentioned several bright spots whether we - continued strength in China, continued strength in residential activity in the United States, which drives our smaller construction business. We’re generally - continue to be bullish on mining still some concerns around heavy construction and quarry and ag, which impact Resource Industries. But again, it’s – it isn't so much a concern about downside as it is uncertainty as to how much better things will get this year.”
Investor: ”2020 var tveklöst tufft, kraftigt påverkat av covid-19. När vi nu går in i 2021 ser vi positiva faktorer såsom utrullning av vaccin för att hantera pandemin och möjligheter till tillväxt och effektivitetsförbättringar kopplade till ny teknologi. Viruset är dock inte under kontroll, de globala spänningarna inom handel och teknologi har ökat och vissa branscher står inför strukturella utmaningar. Dessutom har den enorma likviditet som centralbankerna tillhandahållit lett till en mycket låg kapitalkostnad och avsevärd tillgångsinflation. Detta skapar betydande risker för aktiemarknaden på medellång sikt om inflation och räntor skulle börja stiga snabbare än förväntat. Som alltid är framtiden svår att förutspå. Därmed är hög flexibilitet fortsatt av största vikt.”
Volvo: ”Situationen är ansträngd i många delar av leverantörskedjan och det kommer att bli produktionsstörningar och ökade kostnader. För närvarande finns det en global brist på halvledare för många branscher. Som en konsekvens kommer vi att tvingas anpassa produktionen åtminstone under Q1. Många kollegor och affärspartners arbetar hårt för att minimera antalet fordon som berörs. Därutöver fortsätter den pågående Covid-19-pandemin att skapa osäkerhet och den kan fortfarande leda till nya inskränkningar för samhällen och företag, vilket kan påverka oss, våra affärspartners och våra kunder.”
Slutsats
Som framkommer är det en ytterst försiktig optimism som framkommer. Självklart är förespråkarna för bolagen noga med att inte säga för mycket och med det sätta en (orimlig?) förväntan inför kommande Q1, men även för hela räkenskapsåret 2021. Min tolkning är att det mer andas optimism än pessimism och som bekant står de flesta av de svenska industri- och verkstadsbolagen starka. Utan att ha underlag för det vågar jag påstå att 95 % av alla bolag har gjort kraftiga effektiviseringar, skräddarsytt kostnadskostymen (modell mindre, mer slimmad) samt sett över produktions- och inköpsled. Att i detta även ta i beaktande att kopparpriset har stigit kraftigt samt läsa hur Volvos VD diskuterar ”… många delar av leverantörskedjan och det kommer att bli produktionsstörningar och ökade kostnader. För närvarande finns det en global brist på halvledare för många branscher” gör att det går att skönja en efterfrågan. Det är således inte bara en sorts reddit-attack mot halvledarbolag, såsom nederländska ASML Holdning, utan det finns en underliggande substans.
Överlag är jag mycket nöjd med hur ”mina” bolag har rapporterat – t.o.m. Swedbank och Handelsbanken. Här är jag fullt medveten om att det kommer vara till en fart av en sengångare de kommande 2-3 åren, men min tro är att inflation kommer driva räntorna. Om inte snarare, så åtminstone senare. Till dess står de så stabilt att jag inte går runt och är orolig.
Vad är din tolkning utifrån ”de storas” rapporter?
Jag får ofta svar på hur min portfölj ser ut, eller om jag i alla fall kan presentera några av dess innehav. Gång på gång har jag svarat att då jag har elever som befinner sig i en mycket tidig fas i sitt sparande ser jag en ”risk” i att de, trots att jag är mycket tydlig med att aldrig ta rygg på någon eller något, gör just det. Tar rygg, alltså. Det finns inget administrativt eller juridiskt ansvar hos mig, men jag minns själv hur det var när jag började; jag drogs till allt och alla och det var mer ofta än sällan som jag köpte för att X gjorde det. Således upplever jag ett moraliskt ansvar och detta är jag noga med att ständigt kommunicera.
Emellertid har jag nu varit med i diverse poddar, intervjuer, artiklar, skrivit krönikor, debattexter et cetera och i flera av dessa har jag betonat vikten av att antingen ha indexfonder eller investmentbolag som en bas och således faller det sig naturligt att även jag har det, eller hur? För mig är det viktigt att praktisera vad du lär (ut) och att vara ärlig.
Jag har tidigare berättat att jag aldrig mäter ett specifikts bolags vikt utifrån aktuellt börsvärde, utan jag utgår från det kapital som jag har satsat. Jag har aldrig haft som regel att jag ska ”skala av” så fort något innehav övergår XX procent, men en konsekvens av mitt sätt att beräkna vikt är att det inte kan överstiga XX procent om jag inte aktivt investerar en sådan stor summa. Det finns för- och nackdelar med att beräkna bolagens vikt i portföljen på detta sätt, men dessa ämnar jag inte att dryfta här. Beträffande exponering i allmänhet, men fokusering och att ”skala av” i synnerhet vill jag hänvisa till ödlan Magnus Anderssons texter på den nya portalen ”Fredagskrönikan”, där nämnda skriver mycket bra om berörda ämne i detta och sedan detta inlägg.
Mina fem största innehav är (mest insatt kapital överst):
Handelsbanken - 3,7 %
Sampo – 2,9 %
Investor – 2,85 %
Industrivärden – 2,85 %
SJR – 2,8 %
Om jag istället tittar på hur viktningen är om det utgås från aktuellt börsvärde framkommer nedan.
Att mitt största innehav ”bara” står för 3,7 % kan te sig som lite och det är jag mer än väl benägen att hålla med om. Emellertid har jag valt att fokusera på att bygga upp i andra innehav, som jag också vill ha mot topp 7/topp 5. Bolag som jag vill ha upp hit är b.la. Svolder (1,8 %), Latour (1,9 %), Wendel (1,5 %) och Creades (2,1 %). Till viss del "vill" jag även ha Öresund (2,1 %) här, men jag, är just skall tilläggas, något konfundersam till innehaven i allmänhet, men just dessa ständiga ökningar i Bilia i synnerhet.
Utöver ovan nämnda "märklighet" kan det även te sig ”märkligt” att se SHB i allmänhet, men SJR i synnerhet så här högt upp, speciellt då jag just förespråkar investmentbolag. Förklaringen gör gällande att jag valde att köpa relativt mycket (på en (för) kort tid) i dessa i samband med den grekiska elden sommaren 2015, då det var lite oroligheter på börsmarknaden.
Ångrar jag detta? Nej och jag vet att deras vikt kommer att minska i takt med att andra växer. Att bygga en portfölj är ett maratonlopp. Om detta är det nog få som motsätter sig. Emellertid är det av vikt att betona det faktum att detta inte ska används som en ursäkt, men så länge det används som en förklaring finner jag den adekvat.
Hur beräknar du din portföljsvikt och vilka är dina fem största innehav?