- Recensioner och mediaframträdanden om "Livet, Börsen & Allting"
- Min bok: "MER Börspsykologi" - recensioner, utlåtanden, media etc.
- Min bok - "Börspsykologi - så blir du en bättre investerare"
- Portföljsutveckling
- Utdelningar & totalt kapital
- Dokumentärer och serier
- Sidor där jag finner underlag för aktier/investeringar
- Poddar
- Gaius Marius - Roms Tredje Grundare
Blog Archive
En helt vanlig dag valde lilla Nils, blott 10 år, att ha sin endags-PRAO på Industrivärden. Som avlägsen släkting till Fredrik Lundberg och uppvuxen i en familj tillika släkt som uppmuntrar till investeringar, företagande och entreprenörskap var det aldrig något snack om saken – in med blodet i familje- (och släkt)företaget bá!
Klockan 08:00
Nils är ensam på plats. Visst finns här en sekreterare, men annars gapar de fina och rymliga lokalerna tomma. Nils passar på att gå runt för att inspektera och ser att här finns en fin kaffemaskin och diverse konfektyr med allt från fruktskålar till fat med bakverk och godis. Nils passar på att testa en espresso, som han hört att man ”ska dricka” som entreprenör. Det gör alla framgångsrika ledare. Det har han nämligen sett i filmer. Och i den där rosa tidningen pappa alltid läser.
Klockan 08:30
Nils känner sig energisk. På 30 minuter har han hunnit med att testa såväl en espresso som två cappuccino (oj vad gott med skummad mjölk!). Därtill har en nybakad croissant samt två snickerskakor inmundigats. Allt detta trots att Nils vet vad hans mamma och pappa sagt om godis och sockerprodukter (inget förrän på fredags- och lördagskvällar och först efter att han ätit upp alla sina grönsaker).
I ögonvrån ser han hur sekreteraren sitter vid sitt skrivbord och ser upptagen ut och när han lite försiktigt går in på hennes rum är hon så koncentrerad att hon inte märker av lilla Nils.
”Vad gör du?”
”Ehh… jag kontrollerar lite planerade utkast”, svarar hon medan hon frenetiskt förösker klicka ned ett webfönster som visar något som tycks se ut som en webbversion av candy crush. Det som ”mamma alltid spelar och som pappa alltid stör sig på”.
”Okej. Det ser ut som ett spel min mamma spelar. ”
Sekreteraren fuktar läpparna och tycks ta i för kung Lundberg och fosterland Industrivärden att få det låsta fönstret att minimeras.
”Haha… jaså… ehh… men det är det inte. Verkligen inte.”
Klockan 08:52
Nils hör steg från den väldiga hallen och skyndar sig att se presentabel ut. Snabbt ställer han undan kaffekopparna och godispapperet.
In träder Karl Åberg och Jan Öhman, bärande på sådana där väskor han sett många vuxna ha; sådana vari det får plats med padelracketar.
”Men hej”, säger Åberg och kastar ett snabbt öga på Öhman. De tycks lite tagna på sängen, så Nils skyndar sig att presentera sig och vad han gör där, alldeles ensam.
”Just det. Kul att du är här, Nils”, säger Öhman och tillägger. ”Vi skulle egentligen ha varit här kl 08:00 och tagit emot dig, men… hmm, saker kom emellan.”
Nils förstår det och tänker att dessa stora män måste ha en diger agenda. Säkert jobbar de dygnet runt.
De frågar Nils om han vill ha något. En kaka? En frukt? Kanske varm choklad?
”Jag har alltid velat testa en sådan där expresso”, svarar Nils, helt tagen av tidigare koffeinkickar.
”Menar du en espresso? Självklart kan vi fixa en sådan, men är det okej för din mor och far att dricka så starkt kaffe?”
”Det är det!”, nästa skriker Nils ut. Påtagligt påverkad av redan alldeles för mycket koffein.
Klockan 09:17
In kommer Helena Stjernholm och Fredrik Lundberg, lågt diskuterande om något. Kanske vädret? Nils kan inte höra, men han tycks höra något om Pernilla Wahlgren och misstänker att det kanske är det där programmet som många svenskar brukar se på torsdagskvällar. Vad heter det nu igen… just det – Wahlgrens värld.
Lundberg får syn på Nils och kastar snabbt frågande blickar på Öhman och Åberg, som sitter med en kaffe och croissant medan de förlustar sig i TikTok. Öhman är snabbast med att presentera Nils och vad han gör här.
”Just det. Välkommen Nils”, säger Lundberg och skakar hans hand medan han ser osäker och något... hmm, obekväm ut.
Nils känner sig stolt. WOW! Nu ser han fram emot en spännande dag och hur ett sådant anrikt företag som Industrivärden styrs.
”Har du fått något att dricka och äta?”
Nils är så tagen att han inte förmår öppna munnen. Istället nickar han kraftigt på huvudet.
”Bra. Det är bara att du tar för dig när du vill, men ät inte för mycket. Snart är det lunch och jag tänkte att du ska få följa med mig på restaurang. Allt på aktieägarnas bekos…. Förlåt. Jag menar att jag bjuder, såklart.”
Klockan 10:23
Nils har tristess. Sedan alla anställda kommit har inget spännande hänt. Vissa har druckit kaffe, medan andra bara gått runt i telefon. De tycks ha väldigt konstiga arbetsuppgifter här. Nils hade trott att de skulle diskutera bolag, värderingar, framtid, världsmarknaden och så vidare.
”Nej du, Claes”, säger Lundberg. ”Eller Nils, menar jag. Vad säger du om en förmiddagsfika och att sitta ned med övriga i ledningen?
Nils svarar jakande och tar sin tredje espresso sedan 08:00. Och sin fjärde snickerskaka. Allt till ett klagande läte från magen, som just nu får processa lika mycket socker som en medelstor by under tidig medeltid.
Klockan 11:00
Mötet har varit igång i 17 minuter, men Nils har svårt att känna om det egentligen händer något. Alla tycks sitta och göra sitt bästa för att vända bort blicken, eller se upptagna ut.
”Men vad fan, liksom. Inte kan vi köpa MER Volvo, Handelsbanken och Sandvik?! Tror ni inte vi ser lite… ähh, slöa ut? Har vi liksom inte gjort exakt detta sedan dinosaurierna dog ut? Helena... det kanske inte var så klokt att vid ditt tillträde säga att vi skulle leta nya innehav, för alla vet ju att vi bara fortsätter köra samma. Visst är det så jag... jag menar 'vi' vill ha det, men ändå. Folk kan ju prata... ”
Ingen möter Lundbergs blick. Öhman öppnar sin vackra, läderinbudna fil&fax och tycks studera ett intressant blyertsstreck likt hans liv hängde på det.
Åberg, å sin sida, tycks leta efter eventuella krypskyttar, för sällan har Nils sett någon som spanat så fokuserat genom ett fönster.
Helena är den enda som tycks möta Lundbergs blick, men när Nils tittar mer noggrant ser han att hennes blick är fäst på klockan bakom dennes rygg.
”Men hallå!? Igen?! Allvarligt?”
Tystnad.
Tystnad.
Öhman harklar sig.
”Klockan närmar sig ju nästan lunch. Kanske borde vi börja avsluta? Jag ska nämligen luncha med Petter Stordalen och sedan ska vi spela padel. Därtill ska vi aldrig förhasta oss. Kom ihåg vad allas vår Buffe brukar säga: 'var girig när andra är giriga och det där' Eller var det försiktiga? Hmm... aja, ni vet vad jag menar.”
”Bra idé”, säger Åberg. ”Jag hade tänkt ta en tidig lunch för att sedan åka ut och se över fritidshuset i Skärgården. Mycket nu med allt från renovering till utbyggnad. Därefter har även jag en padelmatch.”
Lundberg ser uppgiven ut.
”Hmm… äh, som ni säger. Det är ju snart lunch och bolagen finns ju kvar imorrn. Men ska vi ändå klubba att köper för ett par tre miljarder i de vanliga innehaven? Något måste vi väl göra, så att folk inte tror att vi bara lallar runt här på kontoret. Är vi eniga om detta?”
Precis innan alla ska gå yttrar sig ännu en gång herr Lundberg.
"Just jävlar. Vi ska ju släppa rapport imorrn. Vem är ansvarig att skicka ut den här klockan 08:00 imorgon? Själv kan jag inte då jag har... hmm, saker inplanerat."
Tystnaden som klädde rummet innan är nu än mer talande.
"Men kom igen nu. Lite möda för lönen kan ni väl göra?!"
Stjernholm suckar.
"Okej då - jag gör det väl, men nästa gång är det banne i mig någon annans tur."
Nickarna som möter henne är lika falska som tacksamma.
Efter att alla snabbt lämnat konferensrummet återstår det bara för Nils att följa med fredde på lunch. När han senare under kvällen ligger i sängen och spelarpå Roblox reflekterar han kring dagen. "En helt okej dag", reflekterar han. Trots att hans föräldrar sagt att han ska sova går det inte, ty all koffein sitter kvar i blodet likt en blodigen på kroppen. Någon sömn under natten kommer det inte bli tal om. Däremot många toalettbesök. Men det vet inte NIls just nu.
Industrivärden är, på många sätt, ett mycket bra och fint bolag. Jag är själv mycket för att behålla och bevara innehav, men jag upplever att de är för defensiva och återhållsamma med det kapital som de har. Visst vet jag - och övriga - inte allt som de gör på kontoret, men visst har man ibland undrat hur en typisk arbetsdag ser ut hos dem givet den aktivitet vi sett de senaste fyra-fem åren? Jag vill också passa på att länka till min bloggkollega - Miljonär Innan 30, som skrev ett bra inlägg förra veckan.
Jag har ägt Industrivärden sedan sommaren 2015 och avkastningen har inte varit fenomenal, emellertid ej heller dålig. Lite mellanmjölk, slarvigt uttryckt. Jag har tidigare skrivit att jag har som ambition att en stor del av min portfölj ska bestå av investmentbolag, då jag tror att de fortsatt kommer prestera några procentenheter över det breda indexet kommande decennier. I mångt och mycket grundar jag min tro på historia och som alla(?) vet är historia enbart historia och ingen garant för framtiden (dvs. det finns inte någon sorts lagbundenhet att den återupprepas), men ponera att historien i alla fall rimmar så kommer det vara lyckosamt att ha en exponering mot de svenska investmentbolagen. Min placeringshorisont är "pension och därefter", men när ett investmentbolag når en premie om 100 procent, likt Creades gjorde hösten 2020, trycker jag på sälj/hyvla.
I det längsta vill jag även ha en sådan självspelande portfölj som möjligt. Absolut finns risker och avigsidor i alla av de svenska investmentbolagen, men jag ser mer fördelar/styrkor i de som jag äger.
Lundbergs har jag alltid varit intresserad av. När jag började investera och mer aktivt var jag mer avig, då jag då ville ha en relativt hög direktavkastning i portföljen. Nu, när ett sorts utdelningsmål redan uppnåtts, är fokus mer på värde och att mer skydda än riskera kapitalet/nysparandet. Alla investeringar kommer alltid med en risk, men denna varierar från bolag till bolag. Givet Lundbergs stabila finanser har jag svårt att se dem som en högriskaktie.
Utdelning finns, men är låg/liten och fokus hos detta investmentbolag är mer att återinvestera än dela ut.
Fokus är alltså:
Tillväxt
Låg risk i bolaget
Utdelningstillväxt
Självspelande innehav
Som ovan skrivits äger jag sedan 2015 Industrivärden. En storägare i nämnda är… Lundbergs. I sistnämndas portfölj står Industrivärden för 18,1 procent. Därtill delar de båda investmentbolagen även Handelsbanken, Sandvik samt Skanska. Det rör sig allt om allt om cirka 40 procent delade innehav/korsägande.
Via att ta in Lundbergsföretagen får jag dels mer fastigheter (som jag redan har en relativt stor exponering mot), dels mer skog, vilket uppskattas. Därtill tillkommer Husqvarna, Indutrade samt Essity (bild 1 = Lundbergs. Bild 2 = Industrivärden). Då jag redan äger diverse fastighetsbolag, såsom Castellum, samt Spiltan, som har det snart noterade KlaraBo, Bonäsudden, P&E Fastigheter samt Amhult2 finns det mycket som talar emot att ta in Lundbergs.
En stor del av Lundbergs historiska avkastning beror på Indutrade, som har haft en fenomenal utveckling. Detta är viktigt att beakta när den historiska (total)avkastningen studeras. Just Indutrade är ett bolag jag på ett eller ett annat sätt skulle vilja äga, men givet nuvarande värdering tar det emot att köpa det som enskilt innehav.
Jag går med tron att herr Lundberg kommer att slå samman de båda investmentbolagen när han slutligen väljer att tacka för sig. Dels korsägandet, dels hans maktambitioner talar för detta. Just sistnämnda är något jag är kluven till, men fakta visar ändå att han är duktig på att skapa en bra (totalavkastning) över en lång tid.
Det finns mycket mer att skriva om de båda investmentbolagen i allmänhet, men Lundbergsföretagen i synnerhet. Emellertid ämnar jag ej skriva en bok (om detta, iaf.). Frågan som ställs till dig: Vilka för- respektive nackdelar finns för mig att bygga en position i Lundbergs, som när detta skrivs handlas kring sin substans. Jag är medveten om att jag istället kan addera enskilda innehav från Lundbers, emn att ta in Indutrade på dessa nivåer... nej.
Ännu tvistar de lärda om vad som är bäst – att sprida och äga flera bolag verksamma inom olika sektorer, eller att fokusera på ett fåtal eller till och med ett och kunna dessa/detta utan och innan, likt vore de ens egna fickor. Det finns argument såväl för som emot men jag ämnar inte dryfta dessa i detta inlägg. Istället ska dessa rader handla om hur mina innehav i diverse investmentbolag dels väger i förhållande till inköpsvärde samt nuvarande värde, dels hur de har presterat relativt min totala portfölj samt OMX 30 GI under det hittills gånga räkenskapsåret.
Jag har som mål och ambition att cirka en femtedel till en fjärdedel av min totala portfölj ska bestå av investmentbolag. Detta på grund av flera orsaker. Den första är att de historiskt har visat sig duktiga på att leverera avkastning som inte så sällan har presterat bättre en det breda indexet. Den andra är att dessa har balansräkningar som aldrig får mig att ligga sömnlös. Det kan rasa och det rejält, men att det hos de svenska investmentbolagen skulle till en påtvingad nyemission krävs det mycket för. Jag lockas även av de innehav som finns i respektive investmentbolags portfölj, om än med vissa avvikelser.
Som sagt ska jag inte dryfta om man ska, och i sådana fall hur mycket, diversifiera sig och äga 10–12 bolag inom olika sektorer eller ej, men det är intressant att studera ett bolag som Investor. De gör ju just detta, dvs. äger bolag verksamma inom olika sektorer och ”trots” det har de levererat en överavkastning så imponerande att jag nästan har lust att lägga allt mitt kapital hos dem. Varför gör jag inte verkstad av snacket? Historia är historia. Du är aldrig bättre än din senaste prestation och den får dig inte att vinna guldmedaljen idag. Jag tror att historien har en tendens att om inte återupprepas, så åtminstone rimma. Emellertid vågar jag ej ta gift på det. Inte om jag inte måste.
Jag äger just nu 11 investmentbolag, varav sju är svenska och de övriga fyra är noterade i Frankrike, Schweiz samt Belgien. Jag räknar inte konglomerat såsom Sampo och LVMH hit, utan har samma definition som är grunden för ibindex.se.
När jag studerar innehavens vikt utifrån de summor (exk. värdetillväxt) jag har investerat relativt totalt investerat kapital (exk. värdetillväxt) framkommer att de står för 14,9 %. Med andra ord står ”mina” investmentbolag för 14,5 % av min totala portfölj.
Gör jag samma översyn men tar med värdetillväxt på såväl innehaven som det totala kapitalet, dvs. vad ömsom bolagen, ömsom det totala kapitalet är värt idag då dessa rader skrivs utkristalliserar sig sifforna 21,4 %.
Då Det ej tycks gå att ha fler än nio bolag att jämföra sin egen utveckling med ska det noteras att OMX 30 GI är upp cirka 27,3 % när dessa rader skrivs. Jag kan ej ta med BB Biotech, då det är telefonorder för det bolaget. Ej heller tar jag med Spiltan, som började handlas den 26/10.
Jag är inte missnöjd, men inte heller nöjd med dessa siffror. Min ambition är, som ovan skrivits, att gruppen ska stå för cirka en femte- till en fjärdedel och detta syftas till investerat kapital. Inte värde. Att dock bara köpa och investera för att uppnå en fjärdedel är ej klokt, utan det gäller att ha tålamod och invänta tillfällen då jag upplever mig få bra värde till ett bra pris – GARP. Är Investor med cirka 12 % rabatt bra pris relativt värdet? Jag vill hävda det, men är detta till trots inte beredd att öka ännu. Mer kommer jag fokusera på att bygga upp innehavet i Spiltan tills jag nått hälften av det totala kapital jag kan tänka mig ha investerat i dem. Skulle något mot förmodan inträffa… varför skriver jag ”mot förmodan”? Inträffar det inte alltid något och detta när vi som minst anar det? .. .. Nåväl – skulle skiten träffa fläkten och då menar jag verkligen T.R.Ä.F.F.A den där snurrande makapären kommer jag inte tveka att aktivera min kreditlina för att öka i alla investmentbolag som jag äger.
Spiltan Aktiefond Investmentbolag? Absolut vet jag att den finns, men då jag har en fetisch för utdelningar (ex. Spiltan) har jag valt att äga investmentbolagen direkt. ”Men du kan ju alltid applicera 4-procentregeln!”. Absolut även här, men istället för att tvingas skala då och då, när ett av dessa ”då:n” kan vara vid inte mindre passande börsperiod, väljer jag här det mest passiva, dvs. ser till att de ger mig pengarna 1–2 gånger per år. Pengarna kan jag sedan investera i de bolag jag vill öka i/ta in. Vissa applicerar samma metod och tankesätt som jag, andra inte. Jag har respekt och förståelse för alla parter och önskar inte diskutera varje metods för- och nackdelar, för vi kan enas om att de har just det – ömsom för-, ömsom nackdelar.
Det finns många tankar som väcks när jag skriver detta inlägg – vilket fantastiskt verktyg det är att skriva och med det kommunicera med sig själv. Jag kommer sannolikt att återkomma om detta. Kan i skrivande stund även lyfta fram att utdelningarna har passerat ett nytt ATH. Just om detta kommer jag återkomma senare i år. Till dess – allt gott.
OBS: Jag måste tyvärr meddela att Marius, likt många andra böcker, har drabbats av diverse flaskhalsar och den tidigare planerade releasen den 11/11 nu är förskjuten till den 22/11. Tyvärr inget jag/förlaget kan påverka, utan det är enbart för oss att dels acceptera, dels förhålla oss till dessa störningar. Håll emellertid ut, ty snart finns den "där böcker finns". Vill du vara med i utlottningen om ett exemplar gör du det på denna länk. "Vem f*n är Marius?!". Om det är din fråga rekomenderas detta inlägg.
Det är svårt att inte se, läsa och höra om handeln i b.la. Gamestop och AMC. Jag är en av de som mer ser med ena ögat öppet, då jag väljer att prioritera andra, för mig, mer viktiga händelser, såsom de rapporter som inkommer.
Jag har som rutin att alltid fokusera på Volvos, Sandviks, Atlas, Caterpillar samt Investors rapporter. Inte bara för att jag äger dem, vissa direkt, andra indirekt, utan för att jag upplever att det jag kan läsa i deras rapporter ger mig en mycket klar bild om hur världsekonomi går samt om vad envar bolags ledning säger om den (närmaste) framtiden.
Även om det blir mycket makro finner jag detta givande. Förvisso kan man argumentera att bolag såsom Trelleborg, SKF, Boliden m.fl. borde tillhöra ovan lista, men någonstans måste en gräns dras.
Vad säger då ledningen från ovan bolag? Finns några mönster att se?
Sandvik: ”Den dagliga orderingången i december var negativ med medelhöga ensiffriga tal jämfört med samma period föregående år och med en förbättring under de första veckorna i januari och orderingång var i negativa låga ensiffriga tal jämfört med föregående år", säger Sandvik-chefen angående affärsområdet.”
Atlas: ” Det andra kvartalet 2020 var fjolårets svagaste för verkstadsföretaget Atlas Copco – därifrån har återhämtningen varit ganska 'V-formad', alltså ganska snabb” […] ” Överlag är jag (VD) hyggligt nöjd med det gångna kvartalet. Inom vissa områden var utvecklingen bättre än vad bolaget hade räknat med, samtidigt som marknaden emellertid är osäker.”
Caterpillar (konferenssamtalet): ” It's difficult for us to quantify how much better it will be just based on the pandemic. And we mentioned several bright spots whether we - continued strength in China, continued strength in residential activity in the United States, which drives our smaller construction business. We’re generally - continue to be bullish on mining still some concerns around heavy construction and quarry and ag, which impact Resource Industries. But again, it’s – it isn't so much a concern about downside as it is uncertainty as to how much better things will get this year.”
Investor: ”2020 var tveklöst tufft, kraftigt påverkat av covid-19. När vi nu går in i 2021 ser vi positiva faktorer såsom utrullning av vaccin för att hantera pandemin och möjligheter till tillväxt och effektivitetsförbättringar kopplade till ny teknologi. Viruset är dock inte under kontroll, de globala spänningarna inom handel och teknologi har ökat och vissa branscher står inför strukturella utmaningar. Dessutom har den enorma likviditet som centralbankerna tillhandahållit lett till en mycket låg kapitalkostnad och avsevärd tillgångsinflation. Detta skapar betydande risker för aktiemarknaden på medellång sikt om inflation och räntor skulle börja stiga snabbare än förväntat. Som alltid är framtiden svår att förutspå. Därmed är hög flexibilitet fortsatt av största vikt.”
Volvo: ”Situationen är ansträngd i många delar av leverantörskedjan och det kommer att bli produktionsstörningar och ökade kostnader. För närvarande finns det en global brist på halvledare för många branscher. Som en konsekvens kommer vi att tvingas anpassa produktionen åtminstone under Q1. Många kollegor och affärspartners arbetar hårt för att minimera antalet fordon som berörs. Därutöver fortsätter den pågående Covid-19-pandemin att skapa osäkerhet och den kan fortfarande leda till nya inskränkningar för samhällen och företag, vilket kan påverka oss, våra affärspartners och våra kunder.”
Slutsats
Som framkommer är det en ytterst försiktig optimism som framkommer. Självklart är förespråkarna för bolagen noga med att inte säga för mycket och med det sätta en (orimlig?) förväntan inför kommande Q1, men även för hela räkenskapsåret 2021. Min tolkning är att det mer andas optimism än pessimism och som bekant står de flesta av de svenska industri- och verkstadsbolagen starka. Utan att ha underlag för det vågar jag påstå att 95 % av alla bolag har gjort kraftiga effektiviseringar, skräddarsytt kostnadskostymen (modell mindre, mer slimmad) samt sett över produktions- och inköpsled. Att i detta även ta i beaktande att kopparpriset har stigit kraftigt samt läsa hur Volvos VD diskuterar ”… många delar av leverantörskedjan och det kommer att bli produktionsstörningar och ökade kostnader. För närvarande finns det en global brist på halvledare för många branscher” gör att det går att skönja en efterfrågan. Det är således inte bara en sorts reddit-attack mot halvledarbolag, såsom nederländska ASML Holdning, utan det finns en underliggande substans.
Överlag är jag mycket nöjd med hur ”mina” bolag har rapporterat – t.o.m. Swedbank och Handelsbanken. Här är jag fullt medveten om att det kommer vara till en fart av en sengångare de kommande 2-3 åren, men min tro är att inflation kommer driva räntorna. Om inte snarare, så åtminstone senare. Till dess står de så stabilt att jag inte går runt och är orolig.
Vad är din tolkning utifrån ”de storas” rapporter?
Jag får ofta svar på hur min portfölj ser ut, eller om jag i alla fall kan presentera några av dess innehav. Gång på gång har jag svarat att då jag har elever som befinner sig i en mycket tidig fas i sitt sparande ser jag en ”risk” i att de, trots att jag är mycket tydlig med att aldrig ta rygg på någon eller något, gör just det. Tar rygg, alltså. Det finns inget administrativt eller juridiskt ansvar hos mig, men jag minns själv hur det var när jag började; jag drogs till allt och alla och det var mer ofta än sällan som jag köpte för att X gjorde det. Således upplever jag ett moraliskt ansvar och detta är jag noga med att ständigt kommunicera.
Emellertid har jag nu varit med i diverse poddar, intervjuer, artiklar, skrivit krönikor, debattexter et cetera och i flera av dessa har jag betonat vikten av att antingen ha indexfonder eller investmentbolag som en bas och således faller det sig naturligt att även jag har det, eller hur? För mig är det viktigt att praktisera vad du lär (ut) och att vara ärlig.
Jag har tidigare berättat att jag aldrig mäter ett specifikts bolags vikt utifrån aktuellt börsvärde, utan jag utgår från det kapital som jag har satsat. Jag har aldrig haft som regel att jag ska ”skala av” så fort något innehav övergår XX procent, men en konsekvens av mitt sätt att beräkna vikt är att det inte kan överstiga XX procent om jag inte aktivt investerar en sådan stor summa. Det finns för- och nackdelar med att beräkna bolagens vikt i portföljen på detta sätt, men dessa ämnar jag inte att dryfta här. Beträffande exponering i allmänhet, men fokusering och att ”skala av” i synnerhet vill jag hänvisa till ödlan Magnus Anderssons texter på den nya portalen ”Fredagskrönikan”, där nämnda skriver mycket bra om berörda ämne i detta och sedan detta inlägg.
Mina fem största innehav är (mest insatt kapital överst):
Handelsbanken - 3,7 %
Sampo – 2,9 %
Investor – 2,85 %
Industrivärden – 2,85 %
SJR – 2,8 %
Om jag istället tittar på hur viktningen är om det utgås från aktuellt börsvärde framkommer nedan.
Att mitt största innehav ”bara” står för 3,7 % kan te sig som lite och det är jag mer än väl benägen att hålla med om. Emellertid har jag valt att fokusera på att bygga upp i andra innehav, som jag också vill ha mot topp 7/topp 5. Bolag som jag vill ha upp hit är b.la. Svolder (1,8 %), Latour (1,9 %), Wendel (1,5 %) och Creades (2,1 %). Till viss del "vill" jag även ha Öresund (2,1 %) här, men jag, är just skall tilläggas, något konfundersam till innehaven i allmänhet, men just dessa ständiga ökningar i Bilia i synnerhet.
Utöver ovan nämnda "märklighet" kan det även te sig ”märkligt” att se SHB i allmänhet, men SJR i synnerhet så här högt upp, speciellt då jag just förespråkar investmentbolag. Förklaringen gör gällande att jag valde att köpa relativt mycket (på en (för) kort tid) i dessa i samband med den grekiska elden sommaren 2015, då det var lite oroligheter på börsmarknaden.
Ångrar jag detta? Nej och jag vet att deras vikt kommer att minska i takt med att andra växer. Att bygga en portfölj är ett maratonlopp. Om detta är det nog få som motsätter sig. Emellertid är det av vikt att betona det faktum att detta inte ska används som en ursäkt, men så länge det används som en förklaring finner jag den adekvat.
Hur beräknar du din portföljsvikt och vilka är dina fem största innehav?