Blog Archive
Jag vill tacka dig, Erik Sprinchorn, att du tar er tid att svara på dessa frågor. Emellertid är jag inte direkt förvånad, då du, men såklart även Carl, om några har visat en transparens få andra fondförvaltare har gjort. Dels har ni ert månadsbrev (som man kan prenumerera på), dels öppna investerarträffar via Youtube. Utöver detta har ni även TIN Analytics med mera.
Då ni har blivit intervjuade av flera, såsom Nicklas aka. "Investeraren" aka. ”Mr. google” (snart ”Mr. duckducko”?) Andersson på Avanza, har många frågor redan avhandlats och diskuterats. Jag skall göra mitt bästa i att inte återupprepa dessa.
1.Ni förvaltade tidigare Swedbank Robur Ny Teknik och gjorde detta extremt framgångsrikt. Varför lämnade ni denna ”trygga” plats? Frihet? Pengar? Ett sorts ”vad har jag åstadkommit i mitt liv”-val?
Vi har drivit egen verksamhet förut och vet en hel del om för- och nackdelar med entreprenörskap respektive tjänstemannarollen. Vi trivdes verkligen med alla smarta och duktiga kollegor i förvaltningen på Robur. Men när vi såg chansen att starta eget var det aldrig någon tvekan – skulle vi fortsätta springa fort var det nödvändigt. Vi tror mycket på pilotskolan och skin in the game. Många studier visar också att förvaltare som är delaktiga och delägare i verksamheten gör bättre ifrån sig över tid. Den vanligaste frågan vi fick på Robur var ”vad händer med fonden om ni slutar?”.
Nu har vi surrat oss vid masten och kommer förhoppningsvis göra vad vi gör i decennier. Att driva egen verksamhet har också gjort det möjligt att skapa saker som hade varit svårt eller omöjligt inom en större institution. Ta TIN Analytics som exempel. Jag känner personligen att det också är lättare att se, uttrycka och verka för ett större ”Varför?”, ett högre syfte, nu. Om vi kan göra vår del, ge vårt lilla bidrag till att fler innovativa bolag startas, växer och blir kvar i Norden så har vi gjort något bra för samhället.
2.Hur ser arbetsfördelningen ut för er? När ni hittar ett bolag som väcker ert intresse förstår jag att ni besöker det, men därefter? Är någon ansvarig att studera och analysera de mer mjuka värdena och en de finansiella dito? Då ni har känt varandra så länge – finns någon risk att ni ej klarar av att säga ”nej” till varandra, dvs. att ni har ett för starkt emotionellt band? Djävulsadvokat?
Vi har jobbat tillsammans länge och har ett grundmurat förtroende för varandra. Det finns många vägar till Rom och det finns ingen mall eller recept för hur man driver en optimal förvaltning. För mig är den optimala storleken på förvaltningsteamet två personer. Jag brukar ofta likna det vid militärens stridspar. Ett väl sammansvetsat sådant har högre stridsvärde än 3 – 5 enskilda soldater. Sedan antiken är stridsparet ”atomen” i alla militära organisationer. Rent praktiskt finns det många fördelar. Man kan ha fyra ögon och öron på allt. Man kan växeldra i möten, ställa frågor, anteckna, studera motparten och så vidare. Mentalt finns ännu större fördelar. Rollen som förvaltare är ganska utsatt – marknaden går dit den vill på kort sikt och även om du har en sund strategi går det ofelbart dåligt från tid till annan.
Du vet bättre än de flesta hur vi människor är våra värsta fiender och vilka mentala fällor som finns. Förlustaversion är kanske den jobbigaste att hantera. Tillsammans kan vi förhoppningsvis hantera demonerna bättre. Definitivt bättre än om vi förvaltat på egen hand. Vi tror inte vi kan dela upp arbetet, vi måste båda vara mer eller mindre ”full stack”. Tänk om någon av oss blev sjuk eller gick framför en buss? Delade vi upp arbetet hårt skulle kanske halva portföljen ligga för fäfot om något tråkigt händer. Vi är självklart inte kloner av varandra och självklart ser vi på saker utifrån egna erfarenheter och kynne. Men vi har sällan friktion – tvärtom går nästan inte en dag utan ett gott skratt. Vi har helt enkelt väldigt kul ihop. Skulle vi ha helt olika syn på ett bolag så får vi helt enkelt avstå från att investera.
”’Allt kommer att gå åt helvete till slut’, är den ständiga bakgrundsmelodin […]”
3.Peter Lynch sägs ha sagt ” If You Spend 13 Minutes A Year On Economics, You’ve Wasted 10 Minutes”. Min tro och tolkning är att ni lägger just 3 minuter på makroanalyser, likväl… hur mycket vikt lägger ni på detta? Fonden har många tillväxtfokuserade bolag och även om aktiekursen, i långa loppet, följer vinstutvecklingen spelar makro roll, eller?
Vi lägger inte särskilt mycket tid på makro. Vårt arbete handlar ju om att hitta bolag med vettiga affärsmodeller och duktig ledning. Bolag som kan växa lönsamt och producera värde över tid. Personligen lägger jag kanske en timme i veckan på makro, oftast genom att lyssna på podden Macrovoices. Det kanske låter konstigt, men det är skönt att få lyssna på övervägande negativa åsikter som motvikt till vår egen grundmurade framtidsoptimism. ”Allt kommer att gå åt helvete till slut”, är den ständiga bakgrundsmelodin, men med intressanta perspektiv på saker vi normalt inte funderar särskilt mycket på där emellan.
4.Ni har över 70 bolag(!?) i TIN Ny Teknik därtill har ni även World Tech by TIN. Hur ser teamet bakom dessa ut? Hur fördelar ni arbetsuppgifterna med att studera och följa upp dessa?
Vi förvaltar båda fonderna tillsammans. Antalet bolag i TIN Ny Teknik är som du uppmärksammar lite högre än tidigare. Vi gick in i det här året med ökande osäkerhet på många håll – 2020 var ett år med extrema rörelser ned och upp. Varken investerarna eller vi gillar volatilitet och vi har helt enkelt velat sprida riskerna något. Jag vill tillägga att vi historiskt förvaltat fler fonder med ännu fler innehav i ännu fler segment och sektorer. Vårt fokus nu – innovationsdrivna bolag – hjälper oss verkligen hålla ännu bättre koll på portföljerna. Med det sagt kommer vi aldrig att kunna undvika att saker går fel, det är omöjligt i en verksamhet som i så hög grad präglas av slump.
5.Hur var och är känslan av att ha fått emottaga ett sådant stort och varmt välkomnande av fondinvesterare i form av inströmmande kapital som ni har fått? Det om något torde vara av kvitto på att alla, mig själv inklusive, har högt förtroende för er? Och… har ni känt att detta skapar en sorts prestationsångest, eller är det enbart positiva krafter ni tar med av detta?
Allt jag kan säga är: tack för förtroendet! När vi startade TIN hade vi en förhoppning om att någon andel av alla som investerat i fonder vi förvaltat tidigare skulle hitta oss. Detta trots att ingen startat något liknande – ett fondbolag som riktar sig till de många, vanliga spararna – på mycket länge. Så här långt har allting gått klart mycket bättre än vi någonsin vågat hoppas. Vi vet inte exakt, men tror att mellan 350 och 400 tusen personer anförtrott oss med en del av sitt kapital.
Att starta en fond är ett vågspel, man kan aldrig veta om tidpunkten är rätt. Men vi hade tur och fick en bra start. Många hittade oss och gillar vad vi gör – igen, stort tack för det! Avkastningen har ju också varit väldigt god fram till nu, trots att vi under stor del av tiden levt med en pandemi. Det känns som om mycket längre tid har förflutit än de dryga två åren sedan start. Starten vi haft och mottagandet vi fått, allt engagemang från våra investerare. Detta är väldigt peppande och ger oss ytterligare energi att anstränga oss under lång tid framöver.
”[…]men om det inte kommer några vinstvarningar i början av juli är det ändå en ”hund som inte skäller” av positiv karaktär.”
6.Snart stundar Q2-rapporter, men även semester. Hur ser det ut på TIN Fonder under denna tid. Är det mobilen i hängmattan, eller sitter ni på kontoret?
Money never sleeps…skämt åsido, vi kan arbeta varifrån som helst så länge det finns en bra uppkoppling. Det blir naturligt ett lite lägre tempo under sommaren, färre aktiviteter på grund av att vi alla, hela näringslivet, tar semester på ett sätt eller ett annat. Vi ska försöka titta lite mindre på skärmen under några veckor, samla energi inför vad vi vet kommer bli en intensiv höst. Sedan börjar ju som du säger rapporterna för andra kvartalet att komma in. Många mjukvaruföretag vet väldigt snabbt hur det har gått och traditionellt har mycket av försäljningen skett i slutet av kvartalen. Därför har första veckan i det nya kvartalet varit vinstvarningssäsong, både upp och ned. Tendensen har blivit mindre i takt med att bolagen gått över mer och mer åt att leverera mjukvara som tjänst (SaaS), men om det inte kommer några vinstvarningar i början av juli är det ändå en ”hund som inte skäller” av positiv karaktär.
7.Fonder har vissa restriktioner, såsom att ett innehav inte får uppta mer än 10 procent. Har detta varit er mer till godo än till ondo? Är de fondbestämmelser ni måste förhålla er till otympliga?
Är du redo för lite bokstavssoppa? Fonderna vi förvaltar är så kallade UCITS-fonder, vilket är en EU-standard. Det betyder helt enkelt att de är av den enklaste karaktären som går att erbjuda till det största antalet investerare i Europa. Det innebär bland annat att man måste hålla sig inom ramar för riskspridning, den så kallade 5/40-regeln. Inget bolag får utgöra mer än 10 procent av fonden och de innehav som utgör 5 procent eller mer får tillsammans inte utgöra mer än 40 procent av fonden. Om man räknar lite på det så inser man att en UCITS-fond inte kan ha färre än 16 bolag i sig, och då sladdar man nog på regelverket nästan dagligen med alla rörelser som sker. Det här är det vatten vi simmat i länge och vi har inga problem med fondbestämmelserna.
8.ESG – ett extremt brett och misstolkat begrepp som har fått en enorm spridning. Grunden i de värden som akronymen står för är goda och viktiga, likväl är definitionen från alla och envar inte ensidig eller enkel. Hur reflekterar ni kring ESG i era innehav? Hur stor vikt lägger ni vid detta? Har alla bokstäver – E, S och G – samma vikt?
Hållbarhet är en mycket viktig del i vår förvaltning, men jag håller med om att definitionen av vad exakt hållbarhet är kan vara lite utmanande. Jag tror det är en sak där vi, var och en av oss, har en egen bild av vad som är viktigt. I finansvärlden är ESG ett försök att strukturera upp det, Environment, Social och Governance, det vill säga bolagsstyrning.
Från början var ordningen en annan, man pratade om GES. Det var mer logiskt i min värld. Allt börjar och slutar med bolagsstyrning och vilket ansvar man tar där, som samhälle, företag och investerare. Vår viktigaste hållbarhetsfråga är faktiskt att få så många innovativa, växande och framtidsorienterade bolag som möjligt att bli kvar här i Norden. Det är därför vi gärna välkomnar dem till börs, där entreprenörer kan behålla kontrollen och använda börsen som finansieringsplattform för fortsatt expansion.
Vi försöker också ta vårt ansvar genom att delta i valberedningsarbete i de bolag där vi har ett ägande som motiverar det. Dialog och ägarinflytande är överlag det främsta sättet vi försöker få bolagen att arbeta hållbart. Vi tror inte man löser särskilt mycket genom att exkludera företag utan att man kan påverka mer genom att engagera sig i dialog med företagen. Vi har inget stort koldioxidproblem i fonderna, det är ju en stor andel digitala bolag i portföljerna. Snarast ser vi många av bolagen tvärtom som nycklar till en mer hållbar framtid, då digitala lösningar kan ersätta fysiska, mer koldioxidintensiva produkter.
Ett tema som inspirerar är dematerialiserad tillväxt, vilket innebär att man med mer digitalisering kan se en fortsatt växande ekonomi utan att vi för den skull tär mer på vår planet. Ettor och nollor istället för atomer.
9.Då jag tidigare (och fortfarande) har god kontakt med dig, Erik, förstår jag att du läser mycket litteratur. Skulle du kunna ge din ”topp tre” böcker att läsa och en kortfattad motivering till varför? Den första jag tänker på är Oryx & Crake av Margaret Atwood. För det första skriver hon fantastiskt bra. För det andra kom boken tillbaka på näthinnan för mig när teorin om att pandemin uppstod efter en läcka från labbet i Wuhan flyttades upp från konspirationsteori till vad som verkar vara den mest troliga. Slutligen aktualiseras den av framstegen vi ser i giftermålet mellan datavetenskap och biologi.
Den andra boken har jag läst mer nyligen och den gjorde verkligen intryck. Den heter Flocken och är skriven av journalisten Johan Anderberg. Boken skriver historien om hur Sverige hanterade inledningen av pandemin och hur folk tänkte vid olika tidpunkter. Väldigt välskriven samtidshistoria! Om man vill förstå företag på djupet kan det ibland vara nyttigt att läsa biografier. Jag vet att Calle nyligen läst biografier av både Walt Disney och Disneys före detta VD Bob Iger som givit mycket inspiration (Cristofers kommentar: Greatest Ride of a LIfetime).
Själv läste jag för inte så länge sedan om bröderna Nobel och deras affärer i Ryssland. Böcker kan inspirera på så många olika sätt. Själv började jag fundera på alla de handskrivna brev mellan bröderna som bevarats och vidare på alla digitala bolag av idag. Det lär inte finnas särskilt många handskrivna saker – utom den där affärsidén på baksidan av en servett förstås. Men det är lika angeläget att deras historia bevaras, dokumenteras och uppmärksammas!
10.Slutligen, och tack för att du har tagit dig den tid dessa frågor har tagit (notan tar jag… senare) – vad kan man förvänta sig som fondinvesterare av er kommande år, såväl i singularis som pluralis?
Det kanske låter tråkigt, men man ska inte förvänta sig särskilt mycket i termer av nytt beteende eller arbetssätt. Vi kommer fortsätta göra det vi gör så gott vi bara kan. Om något ska vi försöka bygga ännu mer kvalitet i våra processer, skapa ett fondbolag som kan stå sig under riktigt lång tid. Lite kaizen, ständig förbättring, till exempel inom TIN Analytics. Vi har inga interna mål vad gäller avkastning, det är helt enkelt omöjligt att prognosticera. Jag kan bara säga att vi är framtidsoptimister och övertygade om att innovativa bolag har kapacitet att fortsätta skapa värde.
I veckan hörde jag av mig till Patrik Wahlén, grundare och ordförande i Volati. Jag har följt honom länge och beundrar sättet han skapar aktieägarvärde, men också för hans genomtänkta och viktiga tweets om allt från litteratur till politik. Att han hejar på Arsenal drar tyvärr ned helhetsbehållningen, men jag ska inte ge mig an att tävla i den svenska nationalsporten (att klaga). Det faktum att jag hörde av mig på torsdagen, den 29/4, och fick svar redan samma dag och under kommande fredag (detta samtidigt som bolaget hade sin årsstämma) vittnar om en person som verkligen ställer upp för sina investerare. Jag vill rikta ett stort tack till Patrik och för er som ej följer honom, eller Volati, är det en stark rekommendation.
Volati har haft ett starkt år och står idag starkare än innan corona bröt ut. Det finns många anledningar till detta, b.la. fokuserad ledning och tydliga mål. Om du tillåter dig själv att tänka tillbaka på det senaste året – vad är de främsta saker som ni tar med er? Vilka nycklar hittade ni och vilka fällor kom ni dels att trampa på, dels att lära er av?
Jag mins så väl min första diskussion med Mårten och Andreas, VD och CFO på Volati. Jag var i Österrike på sportlov och vi nåddes av rapporter att några banker skulle sätta personal som varit utanför Sverige i karantän. Spontant tyckte jag att det var en överreaktion och att vi skulle följa utvecklingen noga men inte agera. Under kvällen slog det mig att jag tagit för lätt på signalerna. Att det fanns en uppenbar risk att detta skulle kunna bli en stor utmaning. Så på morgonen tog vi ett nytt telefonmöte för att starta upp arbetet med att förbereda vår organisation på de utmaningar som potentiellt låg framför oss. Så min första lärdom är att man skall agera snabbt.
Den första fasen av vårt arbete handlade om att få upp krismedvetenhet i våra bolag. Att få alla våra ledare att förbereda sig för olika scenarion. Min andra lärdom är att man behöver en robust styrmodell och inte minst duktiga ledare och medarbetare. Jag är väldigt stolt över hur våra bolag reagerade och den 31 mars 2020 skickade vi ett pressmeddelande med anledning av Corona och noterade att vi dittills sett mycket begränsade effekter på vår verksamhet. Vi skrev också:
”I syfte att ha beredskap för eventuella kommande negativa avvikelser har Volati sedan cirka tre veckor arbetat systematiskt med åtgärder för att säkerställa hälsa och säkerhet, stärka likviditet samt trygga lönsamhet i koncernens verksamheter. Det finns också planer för hur affärsenheterna ska agera om situationen skulle försämras.”
En tredje lärdom från pandemin är viktigt av att ha ordning på balansräkningen. Går man in i en kris med för hög belåning och för dålig likviditet är risken stor att man drabbas hårt.
Belåning tycks vara något som är legio i såväl bolag som hos gemene man. En lagom sådan är inga fel, utan kan tvärtom vara bra. Emellertid visar fakta från såväl diverse myndigheter, såsom Kronofogden, att Sveriges befolknings skuldkvot ökar. Det tycks finnas en mentalitet att ”någon annan betalar” samt att ”det löser sig”. Är du rädd för att vi kommer ha en nationell kris inom 3-5 år vars främsta orsak är den unga generationen som har vuxit upp med allt från SMS-lån till kreditbetalningar?
Jag tycker Ray Dalio skrivit mycket klokt om skuldcykeln. Mycket tyder på att vi är i slutet på den långa skuldcykeln och att vi kommer behöver minska den totala skuldsättning genom en kombination av tillväxt, besparingar inflation och skuldavskrivningar. Det är oerhört viktigt att politiker och riksbanker klarar av den här utarmningen. Annars är risken stor för en ny kris.
Ni ämnar dela ut Bokusgruppen – skall detta tolkas som att ni inte tror på affärsidén? Är böcker och framför allt fysiskt tryckta sådana något som är på utdöende?
Det kort svaren är Nej och Nej.
För det första så förändrar en utdelning av Bokusgruppen ingenting för oss som ägare. Vi äger idag Bokusgruppen via Volati och efter utdelningen kommer vi äga aktierna direkt.
Bokusgruppen är på många sätt ett missförstått bolag. Omsättning har de senaste åren legat stabilt kring knappt 1,8 miljarder och EBITA stabilt strax över 80 miljoner. De digitala kanalerna växer och stod i Q1 för 54% av omsättningen. Det vi vill göra nu är accelerera satsningarna på omnikanal och ljudböcker samtidigt som vi succesivt öka EBITA-marginalerna från 4,5 till 6%
På tal om böcker är du, likt jag själv, en läsare. Jag ser ofta att du tweetar och rekommenderar diverse titlar från olika genrer, men framför allt faktarelaterade sådana. Vilka titlar har påverkat dig mest genom ditt liv och varför?
Att leva och verka till 100% av Stephen Covey – En bok som jag läste för första gången för mer än 30 år sedan. Jag återkommer fortfarande till de sju goda vanerna Covey beskriver
1. Var proaktiv
2. Börja med målet i sikte
3. Gör det viktigaste först
4. Tänk vinna/vinna
5. Försök först att förstå, sedan att bli förstådd
6. Skapa synergi
7. Vässa sågen
Man kan fundera på värdet av den här typen av råd, men för mig har det fungerat i många olika situationer. Om man tar det första rådet att vara proaktiv handlar det om att fokusera på det du kan påverka. Det är en princip jag tillämpade mycket under förra årets arbete med att hantera effekterna av Corona.
Påverkan av Robert B. Cialdini är nog den bok jag läst flest gånger näst efter mina Hjortfots pocket. Cialdini har påverkat mitt sätt tänka kring besluts, ledarskap, försäljning etc. Att förstå hur beslutsprocesser, egna och andras påverkas är helt central för så många delar av livet.
Att ha en preferensaktie har såväl sina för- som nackdelar. Allt fler, bland annat SBB och Akelius, har istället valt att använda sig av en D-aktie. Varför har ni valt att fortsätta med er preferensnotering? Därtill kan det redan nu finnas en oro hos vissa att ni ämnar lösa in den på 625 kr om fyra år (april 2025) – är denna oro befogad?
Preferensaktier är rätt använt en väldigt bra komponent i en genomtänkt kapitalstruktur. Jag är förvånad att inte fler bolag utanför fasatighetsektorn arbetar mer med sin finansiering. Ur ett bolagsperspektiv preferensaktier evigt kapital med ett lägre avkastningskrav än stamkapital. Det skapar därmed möjlighet till en större hävstång och en högre ROE. Som investerare är fördelen att du kan får en stabil och relativt hög avkastning till måttlig risk. Vad gäller D-aktier så är det ett aktieslag som konturerats för att möjliggöra en högre kreditrating. Eftersom vi inte har ett behov av rating finns det ingen anledning för oss ta kostnader och arbete för att göra denna typ av förändring.
Vad gäller inlösen skall man som investerar självklart hålla koll på de i bolagsordningen reglerade möjligheterna för inlösen.
Du grundade Volati 2003 och har varit med på hela resan fram till idag. Du har således varit med i såväl lyckliga som mindre lyckliga tider och har även fått uppleva finanskrisen 2008-2009. Att påstå något annat än att du är erfaren vore en grov lögn. Att vara så erfaren är såklart en styrka och tillgång för dig själv samt bolaget, men finns inte en risk att du kan bli förblindad av ”hur vi alltid har gjort”? Hur lagar du för att alltid vara öppen, nytänkande och självkritisk?
Jag grundande Volati tillsammans med Kalle Perlhagen 2003. Vi sitter båda i styrelsen och är i högsta grad involverade i bolaget. Vårt fokus idag är det samma som 2003 - att skapa långsiktig värdetillväxt genom att förvärva och utveckla bolag. Vi vuxit vårt resultat mer än 30% per år sedan start 2003. Den tillväxt takten innebär att man blir dubbelt så stor på tre år. Skall man lyckas med det så måste man hela tiden utvecklas. Så även om vi i grunden gör samma sak så gör vi det på ett helt annorlunda sätt. De senaste 15 månaderna har vi tagit många steg för att förbereda Volati för nästa resa. Så parallellt med att vi hanterat Corona har vi förvärvat fem bolag, avyttrat två bolag och därmed avvecklat ett affärsområde, genomfört en extra utdelning på 800 miljoner, beslutat att dela ut Bokusgruppen, ökat självbestämmandet för Salix bl.a. genom att tillsätta en styrelse, bytt VD och rekryterat en ny CFO. Det finns absolut en risk att man stagnerar men än så länge klarar vi av att hålla uppe både tillväxt och förändringstakten.
Sannerligen en fantastisk insats! Har du/ni haft några förebilder för skapandet och byggande av bolaget? Detta kan vara såväl personer som andra bolag – vilka och varför?
Jag har tittat mycket på olika bolag och olika personer. Det viktiga är att skapa sin egen model för gör man som alla andra så går man samma avkastning som alla andra. Vi har sökt inspiration från familjebolag, pe-bolag och investment bolag. Sedan har jag tittat mycket på investerare som Buffett, Munger, Marks mfl. Jag ser oss som en en mix av investerare och företagsbyggare.
Att ni dels förvärvar, dels delar ut (bolag) gör det svårt att kalla er för ”compunders” och på er egens hemsida samt i era rapporter tillika kommunikation presenterar ni er som en industrikoncern. Förvisso bara semantik, likväl finns några tydliga särdrag i envar begrepp. Compunders har ofta premievärdering och bolag såsom Indutrade, Hexagon, Embracer med flera har och fortsätter visa hur den ”svenska modellen” mer tycks vara en framgångssaga än dess antonym. Ser ni er själva som compunders? Om inte – varför?
Jag förstår att man vill etikettera bolag. Men bolagen du räknar upp är ganska olika. Det de har gemensamt är att de jobbar aktivt med förvärv. Men Hexagon har en väldigt spännande historik som kan lära sig mycket av. De var under en period ett väldigt spretigt konglomerat för att sedan successivt sälja och renodla. Man kan också se hur Berman & Beving som framgångsrikt delat upp sig ett antal gånger.
Vårt fokus är att skapa långsiktig värde tillväxt. Ibland kommer sker det bäst genom förvärv. Ibland genom att man säljer något eller spinner ut ett bolag.
Du är mycket aktiv på twitter, vilket jag ser som positivt. Finns det dock inte en risk att dina personliga åsikter kan ses som bolagets? Hur reflekterar du kring din närvaro på sociala medier och det som du skriver?
Att allt för många är allt för ängsliga. Vi behöver många röster och många perspektiv i samhällsdebatten.
Det har nu kommit till årets sista "intervju" och det är ingen mindre än twitters egen pingvin (nej, inte han från Batman...). Som tidigare profiler är detta synnerligen intressant och jag vill ånyo framför min tacksamhet till nämnda, men även alla andra som detta (och även tidigare) år har varit med. Finansblogger/finanstwitter är sannerligen en underbar plats! Nu till inlägget. Håll tillgodo!
Jag har två starka minnen av pengar från min uppväxt. Ett minne är när jag som barn var tvungen att lägga av med hockey för att mina föräldrar inte hade råd att betala utrustning, avgifter och bilskjuts. Jag var väldigt ung då och förstod inte deras problem. Jag hade en tiokronorssedel sparad som jag erbjöd att bidra med, men när de ändå sa nej blev jag så arg och ledsen att jag rev sönder den. Det andra minnet är inte kopplat till en specifik händelse utan till den period då man fyller 18 år och får ta körkort. Mitt minne består av känslan av utanförskap när de flesta av ens vänner tar körkort men jag själv inte har råd. Jag kommer inte ihåg var min kompisar fick pengar ifrån, men jag vet att det är ganska vanligt att man får en slant av sina föräldrar. Mina föräldrar låg i skilsmässa och det fanns inga pengar till nåt körkort.
Jag har också minnen från 20-årsåldern då jag utan utbildning och med lågavlönade jobb harvade mig fram på existensminimum. När jag hade svårt att sova brukade jag fantisera om två saker. Det ena var att Björklöven vann SM-guld och det andra var att jag vann 1 miljon kronor på Lotto.
Det viktigaste i mitt liv just nu är mina barn, min familj, min hälsa och mitt mående. Men pengar finns också där. Pengar är viktigt för mig. Kanske för att jag fortfarande levt fler år med begränsad åtkomst till god ekonomi än som aktiemiljonär? Kanske för att mina minnen från barn- och ungdomen lärt mig att inte ta pengar för givet, och att jag faktiskt behöver pengar. Det är lätt att tro att pengar inte betyder något om man har fått sitt körkort betalt och har sin pension säkrad genom villa och sommarhus som man en sorglig dag kommer att ärva. Jag har inget kommande arv utan min pension och min framtida ekonomi hänger helt på mig själv och mitt eget sparande. Jag berättar om det här för att jag har många vänner som förknippar sparande och särskilt aktiesparande med girighet. I min bekantskapskrets har det alltid visat sig att de med en sådan attityd ändå har sin pension och sin ekonomi säkrad. Ett tag kände jag mig nästan lurad när jag insåg att de hela tiden hade haft dolda tillgångar och plötsligt stod där med ett fint sommarhus som de tagit över, eller att de kan vänta sig ett hus med tomt i arv. Jag kan inte stå bredvid och låtsas att jag inte heller bryr mig om pengar. Jag behöver egentligen en jävla massa pengar om jag någon gång ska ta familjen ur hyresrätten, köpa sommarhus OCH ha pengar över till barnens körkort och min pension. För jag vill ha det!
Mitt sparande då? Det var först när jag hade blivit 30+, utbildat mig och fått ett jobb som jag började spara. Jag minns att jag satt med några kollegor och diskuterade pensionssparande. De andra var igång med pensionssparandet sedan länge men jag hade ännu inget sparande. Jag berättade att jag hade sett Uppdrag Granskning på tv och att väldigt mycket av pensionssparandet åts upp av avgifter. Man ska spara själv se de i inslaget, och jag tänker spara i fatt er, sa jag på både skämt och allvar.
2 år senare hade jag sparat ihop lite pengar på sparkonto och köpte mina första aktier i Astra Zeneca. Tyvärr var mitt tålamod kort och jag sålde med förlust bara ett kort tag senare. Det viktiga var dock att jag var igång.
Det var en intressant tid att börja spara i eftersom vi precis hade haft en finanskris. Med tanke på min bakgrund och att jag äntligen hade en lön som tillät sparande blev jag snabbt taggad. Jag köpte böcker och gick med i Aktiespararna. Jag lästa DI och och pratade med min dåvarande sambos far som länge hållit på med aktier. Jag hade nog en del tur också som fick se pengarna växa. Det gjorde mig sporrad att fortsätta.
Min strategi då (och nu) var dels att följa Aktiespararnas gyllene regler och dels att investera i stora kända svenska bolag. En av mina första aktieböcker var Per H Börjessons "Så här kan alla svenskar bli miljonärer" och jag hämtade mycket inspiration från den boken. För mig har det varit otroligt viktigt att lyssna på andras erfarenheter och klokskaper.
Jag kan egentligen väldigt lite om ekonomi och om aktier. Ändå har jag blivit miljonär på mitt aktiesparande. Jag kan inte göra egna analyser enligt komplicerade beräkningar, jag läser inte årsrapporter och jag förstår inte allt fackspråk. Vad betyder ROE och ROA? Ingen aning? Jag menar att det ändå går att bli framgångsrik inom aktiesparande.
I stället är jag bra på att välja ut källor och att vara källkritisk. Jag är också bra på att sänka risknivån och att spara disciplinerat. Jag har ett väldigt stort intresse för aktier och ekonomi så jag följer tidningar, bloggar, poddar och nyheter. Idag med smartphones och poddar är det ganska lätt att hänga med. Jag lyssnar t.ex. alltid på någon podd när jag promenerar. Jag följer nyheter om mina bolag och jag tänker att jag är långsiktig. Jag är bra på att hantera känslor och framförallt allt att erkänna att jag har och påverkas av känslor. Det går inte att komma ifrån att vi har känslor, men det kan skilja sig åt hur vi reagerar på känslor. Just att hantera känslor tror jag är en enormt viktig egenskap om man ska placera pengar i aktier. När vi refererar till Buffet och andra stjärnor ska vi komma ihåg att en smäll för dem inte är samma sak som när vi med våra surt sparade slantar har råkat fånga en fallande kniv. Vi känner förmodligen mer smärta. Även om jag skriver att jag är bra på att hantera känslor är jag inte fri från påverkan av dem. Det är ingen som är det och det är viktigt att erkänna.
Långsiktigheten är något jag vill komma tillbaka till. Jag har alltid sagt att jag är långsiktig och jag säger det nu med. Men i ärlighetens namn har jag aldrig haft samma portfölj i flera år. Jag önskar att jag var långsiktig, men jag petar alldeles för ofta i min portfölj. Det är svårt att stå emot när jag lyssnar på för många poddar, läser för många bloggar om snabba pengar och klickar mig igenom DI:s rubriker med "säkra tips från analytikern". Det är något jag fortfarande behöver lära mig. Att se sina brister är också en viktig väg till miljonen! Tålamod är oerhört viktigt. Den tid vi har nu år 2020 med snabba kursdubblingar är overklig och tillfällig. Det tog 7 år för mig att nå min första miljon. Jag blir själv frestad att hitta genvägar när jag läser om de som sparat hälften så lång tid som mig men som ändå har mer än dubbelt så mycket pengar.
Coronakraschen gav mig möjligheten att ta mig ur den utdelningsstrategi jag hade fastnat i. Jag brydde mig alldeles för mycket om utdelningar och fastnade i fel bolag. När det plötsligt sjönk sålde jag storbanker, nischbanker och annat och bytte till bolag som Hexagon, Atlas Copco, Boliden, Vitec, Stillfront mm. Det är bolag som jag länge önskat att jag hade köpt men som nästan alltid har känts för dyra. Som så många andra har jag omvärderat att tillväxt och kvalitet är viktigare än höga utdelningar. Senare har jag också investerat i några amerikanska bolag som jag önskar vara långsiktig i, men även nu är jag och petar i portföljen. Detta trots att min erfarenhet säger att om jag hade behållit mina AstraZeneca från 2009 hade de mer än dubblats två gånger!
Om jag ska välja ett ekonomiskt nyårslöfte för 2021 så är det att inte logga in och titta på min portfölj stup i ett.
Vad ska jag ha mina pengar till då? Från att ha haft skulder till kompisar till att jag nu är miljonär är en resa som jag är stolt över. För mig är sparandet så mycket! Det är en säkerhet, ett ansvar, ett samhällsengagemang och en hobby.
Livet är självklart enklare när skulder ersatts av buffert. Att spara är att ta ansvar för sig själv, men också mot sin omgivning. Vilken jobbig jäkel var jag inte när jag alltid behövde låna pengar? Sparandet är också ett ansvar mot mig själv (och min familj) inför pensionen och inför tider som kan bli svåra. Vem hade förutsett pandemin? Och vad gäller pensionen vet vi att samhället inte kommer att klara av att vara lika generösa när vi blir allt fler äldre. Vissa kan ha så begränsad ekonomi att det är svårt att spara, men man kan alltid undersöka om man har något som man lägger pengar på som kan bytas mot sparande. Till exempel cigaretter, snus, bil, prenumerationer, skräpmat, alkohol, spel, konsumtion, äta ute/matlåda, onödiga kaffe latte, kläder, trisslotter etc. Listan kan göras mycket längre och nästan alla kan hitta något att plocka bort.
Aktiesparande är också ett samhällsengagemang i den bemärkelsen att jag som aktieägare är med och tar risk i ett bolag som vill bidra eller utveckla något. T.ex. vindkraft, solenergi eller bostäder. Att vara en del av resan kan ge ett engagemang som är större än aktievinsten.
Jag kommer ihåg när jag berättade för min mor att jag hade blivit miljonär, Han var först alldeles stum. Sedan sa hon: tänk om din mormor hade fått veta det här! Hon som levde fattig skulle ha blivit glad om hon vetat att hennes barnbarn skulle få samma chans som andra att bli rika. Det var precis det hon ville! Och det är där jag står i min mission på twitter och som figuren Sparpingvin. Att demokratisera sparandet! Att inspirera andra och att visa att även du som inte kan något om aktier kan lära dig tillräckligt för att lyckas. Det kräver ett visst engagemang, tålamod och självreflektion, och det ger utveckling och ekonomisk trygghet.
Följ mig på twitter som Sparpingvin eller nå mig på sparpingvin@gmail.com
Detta är den andra delen av de öppenhjärliga texterna från Kariyou77 och missade du den första från i fredags, den 11/12, finns den att läsa här.
Jag har genom livet läst oerhört mycket och det började i låg ålder, någonstans innan jag var 12 läste jag ordet aktie och på den här tiden var inte Google något som existerade i min värld så det naturliga var att gå och fråga pappa och det fascinerade mig oerhört mycket. När jag var 12 år och hade fått min första lön från mitt sommarjobb köpte jag därför mina första aktier, fantastiskt tänkte jag att mina pengar kan tjäna egna pengar åt mig så jag inte behöver byta min tid för att få mer pengar. Detta är självklart en efterhandskonstruktion vad gäller ordval, jag var visserligen lillgammal och föredrog att diskutera olika saker med vuxna snarare än att prata med de i min egen ålder men jag hade inte utvecklat den vokabulären än vid den tiden men det var så konceptet såg ut för min del och anledning att äga andelar av företag.
Avkastningsmässigt gick det väl ungefär som man kan förvänta sig när en 12åring köper aktier med enda analysen att det namnet låter fräckt. Jag började med att köpa Framfab och WM-Data, tyvärr har jag inte kvar historiken pga flera bankbyten och att detta var handlat på min pappas konto juridiskt sett. Det som finns kvar är minnen hos mina föräldrar och jag själv. Min mamma minns det som att jag var 11 år, min pappa som att jag var 10 år. Mitt minne är att jag var 12 år så det är historien jag använder, jag tror att deras föräldrahjärna automatiskt vill överdriva lite och eftersom de inte minns samma har garanterat båda inte rätt så då kan de lika gärna ha fel båda två. Inte en vattentät logik men strunt samma, det är vad det är. Ingen minns heller vilka aktier jag ägde mer eller exakt hur dåligt det gick men jag minns att det gick dåligt och jag var inte nöjd.
Efter att ha totalt misslyckats med min plan att skapa pengar från bara mina pengar och inte behöva arbeta på tex en minkfarm, det gjorde jag två somrar men inte förrän lite senare, testade jag en ny plan. Jag struntade i att äga aktier utan fokuset var istället olika fonder och nu hade jag lärt mig något mer om hur saker fungerar i världen så jag började läsa på om olika geografiska områden för att försöka lista ut vilka länder som skulle gå bäst framöver. Detta är inget jag skulle rekommendera att göra idag men jag visste inte bättre. Jag gör mitt yttersta för att inte ta investeringsbeslut med makro som grund nu. Sen finns det självklart megatrender och annat som är uppenbart men den infon har alla andra också så den ger ingen edge förutom mot de du ändå inte behöver någon extra edge mot.
Det jag gjorde med min nya strategi var att köpa bland annat Östersjöfonden och Rysslandsfonden, skulle tro att det var Roburfonder. De gick inte heller så bra men inte lika katastrof som aktierna, däremot föll de nästan i glömska för mig när jag som 14åring började spela poker vilket slukade en stor mängd av den tid jag inte spelade fotboll eller gick i skolan. Jag var fortfarande investerad men lade ingen tid att tala om på att bli bättre eller knappt att ens se över innehaven, jag hade bestämt mig för att bli bäst i världen på poker bredvid den kommande proffskarriären som fotbollsspelare. Snacka om hybris, men samtidigt som jag kan skaka på huvudet idag och skratta åt det så är det precis den inställningen som gjort att jag vågat testa på många olika saker och alltid blivit rätt bra på dem eller snabbt slutat för att hitta på något annat. ”Who says it can’t be done?” är ett citat jag gillat sen jag först såg det. Ingen ska någonsin berätta för mig vad som går att göra eller inte. De gånger det hänt så har det bara triggat mig till att överbevisa dem och kämpa ännu mer.
Jag har alltid haft en inneboende drivkraft av att alltid vara bäst, det har inte alltid varit positivt men det har tagit mig framåt och ofta i en rasande fart. Drivkraften tillsammans med en vilja att komma från orten jag växte upp och flytta till Göteborg så snart som möjligt har helt klart bidragit till att jag inte umgås alls med majoriteten av mina tidigaste vänner. Med ett undantag, min bästa vän som jag fortfarande träffar nästan varje vecka, träffade jag redan på dagis. Några vänner från gymnasietiden umgås jag med och de är väldigt nära vänner och utöver det är de jag pratar och umgås med antingen från Chalmers eller från investeringsvärlden. Jag trivs bra med hur livet ser ut men vill poängtera att det finns nackdelar och konsekvenser med den väg jag valt genom livet.
Jag ska försöka att komma fram till var jag är i livet just nu, jag har en tendens att bli långrandig men försöker att inte trötta ut dig längs vägen så jag håller tummarna för att det fungerar. Det var lite recap bakåt till hur jag var som ung, låt oss hoppa tillbaka till Chalmers. Jag slutade spela poker när jag skulle börja på Chalmers efter insikten att jag troligen kunde leva bra på poker men att jag troligen skulle vara besviken på mig själv om jag vaknade upp vid 40år och fortfarande spelade och levde på det. Missförstå mig rätt, jag har absolut inget emot de som trivs med det livet. Det passade helt enkelt inte mig, jag trodde att jag skulle känna en brist på bidragande till världen och jag tror fortfarande att det stämmer. Totalt sett gick jag med vinst på pokern eftersom jag började med 0$ och freerolls och gjorde uttag då och då när jag ville köpa något. Däremot tjänade jag aldrig några pengar att prata om utan lade alla vinster på att försöka jaga de bästa i världen vilket jag inte ångrar en sekund. Pokern hjälpte mig även att lura mig till ett sätt att få chansen att få hem och träffa min nuvarande fru, för att inte tala om att utan den hade jag troligen haft betyg nog och aldrig träffat henne överhuvudtaget, men det är en historia för en annan gång.
Under mina år på Chalmers och utan pokern hade jag helt plötsligt nästan oändligt med tid igen vilket fick mig att på riktigt ta tag i mina investeringar och börja lägga mycket tid på att förbättra mig själv igen. Detta i kombination med att jag bestämde mig för att bli så effektiv som jag bara kunde bli, jag skulle alltså bli världsbäst i effektivitet. Jag har aldrig blivit världsbäst på något och kommer aldrig bli men det är ett högt mål nog att man når en tillräckligt bra nivå även med ett misslyckande. Vill tacka Edda (@EdvinMalmgard) för hans fina ord och shoutout kring vad jag gett honom vad gäller effektivitet. Jag är glad att kunna hjälpa andra. Om jag från huvudet ska beskriva vad mina styrkor är utan att tänka igenom det skulle jag säga: Lat som tusan, effektiv eftersom jag gillar att vara ledig, hjälpsam och som tur är har jag en halv hjärna vilket räcker gott för mig. Nästa gång jag frågar mig själv samma fråga kommer svaret garanterat vara ett helt annat. För att försöka ge ett konkret exempel vad det gett mig att jobba på min effektivitet så kan jag väl ta mitt mest extrema år under studietiden. Jag läste Indek på Chalmers på 100% fart, Handels på nästan 200% samt jobbade i snitt på 75% fart där jag drev ett studentkonsultbolags största projekt som mitt första och enda uppdrag under de 10 månader(?) jag jobbade där. Sen skulle jag säga att jag lade ett oerhört fokus på börsen förutom mindre projekt av olika slag och träning. Det är omöjligt att inte uppfattas som skrytig eller narcissistisk men det är inte min mening. Det är en bild över hur effektiv jag hade lyckats kämpa mig till att bli. Tro mig att det gjorde ont att nå dit, det är aldrig smärtfritt att förändra sig. Det var heller inte hållbart, hade jag fortsatt så för alltid hade jag garanterat inte varit tillsammans med min fru idag och kanske inte ens överlevt. Men ingen av oss ångrar att jag testade mina gränser under en kortare period. Jag har för mig att det var under den perioden jag och min bästa vän började bygga en radiostyrd miniubåt också, det projektet lade vi ned när vi hade löst den svåraste utmaningen enligt oss men det är också en historia för en annan gång.
Sommaren 2013 köpte jag en lägenhet i Göteborg och fick då tömma majoriteten av de aktier och fonder jag ägde. Efter det hade jag XX XXXkr kvar att investera. Började med 100% aktier, idag har det vuxit till YY YYY YYYkr med ett nettouttag som är försumbart i sammanhanget. Men det jag vill få fram är att jag har avkastat mig hit och inte sparat totalt sett. I början var det nog ett nettospar men inte månadsvis utan sporadiskt när det blev för mycket pengar som samlade damm på banken efter jobb eller andra inkomster. Jag såg lägenhetsköpet som ett tillfälle att försöka ta mer risk och att lägga ännu mer tid på att bli bättre på att investera, det var nog dags att försöka bli världsbäst på att investera med andra ord haha.
Dels hade jag nu en annan form av tillgång, en bostadsrätt, dels hade jag nu såpass lite pengar kvar efter insatsen att jag med ett okejbetalt jobb efter utbildningen skulle väldigt snabbt tjäna ihop mer pengar än jag hade där och då. Jag pratade med en del likasinnade men hade nog redan egentligen bestämt mig för att antingen så får de här slantarna mångdubblas eller så kan jag lika gärna tjäna tillbaka dem via arbete. Vill förtydliga att jag aldrig räknar bostad som en investering men jag hade ändå en trygghet och ett hem jag ägde med ett bundet bolån som sträckte sig längre än min tid kvar på Chalmers och alldeles för lite pengar kvar för att se att 100% upp eller ned gjorde någon skillnad för mitt liv. Däremot insåg jag att om jag tar högre risk än jag tidigare gjort samtidigt som jag lägger mer tid så kanske det går att lyckas att få en livsförändrande avkastning. Faktumet att jag hade så många år totalt på börsen spelade också in, jag ansåg att jag snappat upp en del längs vägen och sett många händelser och dragit paralleller. Även om jag tidigare skrivit att jag lade väldigt lite tid så betyder det att jag troligen lade mycket mer än snittet i Sverige ändå, bara det att jag uppfattar det som oerhört lite själv i jämförelse med när jag är dedikerad.
Nu föll det hittills väl ut och det var ett aktivt och genomtänkt val men likväl är nog de enskilt största faktorerna tur och timing. Skulle inte säga att det var endast tur att jag gjorde de val jag gjorde kring investeringar, men helt klart mycket tur att flera case spelade ut sig fantastiskt mycket bättre med tiden än jag trodde när jag gick in. För att inte tillskriva tur hela kakan så är det fortfarande mina beslut varje börsdag som gjorde att jag fortsätta att hålla kvar mitt ägande så länge jag gjorde. Det har som sagt gått mer än väldigt bra hittills och jag ser fram emot att stämma av om kanske 13 år när det gått 20 år sen mitt beslut att lägga väldigt mycket tid för att se hur det gått under en längre tidsperiod.
Min tanke från början var inte att faktiskt gå all in i en enda aktie men det var precis vad som hände när Olle (@89Olle) till slut lyckades övertala mig att ge honom 1h via Skype(?) för att dra caset. Som jag minns det, han får gärna dementera eller bekräfta ifall min version inte stämmer med hans, sade han att om jag inte trodde på caset och ville läsa på mer efter 1h så skulle han sluta tjata. Något han hade gjort väldigt lågfrekvent men över ett par år. Det slutade med att vi pratade hur länge som helst och att vi båda sedan lade många timmar över kommande veckor för att motbevisa hans tes att marknaden var helt ute och cyklade med värderingen. Jag har Olle att tacka för att han inte gav upp sitt tjatande, kanske mig själv att tacka lite för att jag flera gånger gett min second opinion till honom i hans analyser. Vi har inte pratat om det men jag misstänker att det kanske var en del av anledningen till att han fortsatte tjata. Olle är idag en mycket bra vän och nu har vi till och med träffats flera gånger, något vi inte hade gjort när G5 begav sig. Utfall är inte en garanti för att man hade rätt men i just det här fallet vågar jag påstå att Team 89Olle&Kariyou77 vann den matchen mot marknaden.
Jag minns att innan jag sålde alla andra aktier jag hade vid den tidpunkten så kom vi fram till att om vi inte har rätt mot marknaden efter att i så många timmar försöka slå håll på teorin så har vi helt enkelt inte på börsen att göra och då kan vi lika gärna sluta hålla på att försöka analysera bolag. Nu kan jag inte garantera att någon av oss hade kastat in handduken även om vi hade haft rätt men jag minns den känslan som igår: ”Har vi fel här har vi inte här att göra helt enkelt”.
Genom åren har jag många gånger fått frågan om hur min strategi och mitt analysarbete ser ut. Det korta och tråkiga svaret är att jag inte vet längre. Det är ungefär som att fråga en pokerspelare vad ett visst odds är i en viss situation. De flesta jag känner hade järnkoll på allt sådant i början men över tid blir det mer diffust och mer likt en magkänsla eller något som sitter i ryggmärgen vid deras beslut och hur de agerar i olika händer. Det är för mig liknande som mitt jobb med effektivitet eller att schemalägga sitt liv för att få struktur och så allt blir gjort, i början minutiöst och detaljrikt. Till slut når man nivån där man inte ens behöver skriva ned nästan något i schemat eller tänka på att vara effektiv. Det sitter i ryggmärgen. Lite samma med investeringar och analyser enligt mig, i början läste jag många ÅR av massivs olika bolag och nu var det länge sen jag själv gjorde en Excel från grunden för något bolag. Jag tycker om att dela med mig av det jag kommer fram till men har också en oerhört lat sida och hamnat bland andra väldigt duktiga personer som i nästan 100% av fallen verkar ha mer bråttom av mig. Därför består min twitter mest av svammel och retweets från duktiga investerares tweets. Jag gissar att i deras process och strategi är det viktigt att alltid gå igenom varje minsta detalj personligen men jag kan ha helt fel i den gissningen. I mitt fall överväger latheten, och automatiskt utan att jag tänker på det och gör att jag lika gärna kan vänta för jag vet att någon minst lika insatt kommer göra det jag tänker göra och enda sättet för mig att ”hinna först” så jag slipper vara en douchebag som inte bidrar är genom att jag skulle försöka stressa fram det. Jag är otroligt tacksam till alla som gräver och hoppas att det åtminstone någon gång ibland kommer något vettigt ur mina fingrar så jag inte bara är en parasit vad gäller information. Det är också för den poängen och mitt samvetes skull som jag ibland verkligen försöker forcera att vara först med att hitta något, för att de just ska slippa göra det jobbet. Min gissning är att de gör jobbet ändå som sagt men jag kan ju hoppas att det underlättar deras vardag de få gånger jag hinner före.
Om jag ändå ska försöka förklara min strategi på något sätt så vill jag äga bolag väldigt få hittat och som jag anser vara så undervärderade att ställa upp en Excel och börja räkna inte bidrar till beslutet utan nästan bara blir löjligt. Jag ogillar att äga företag jag anser vara rättvärderade och skulle må fysiskt dåligt av att äga bolag jag anser övervärderade. Jag förstår logiskt att alla har olika strategier men jag förstår inte hur vissa kan utsätta sig för risken att äga övervärderade bolag och hoppas att de ska växa in i kostymen när det enligt min tro alltid kommer att finnas undervärderade bolag att hitta. Margin of safety är väldigt viktigt för mig idag. Speciellt nu när jag verkligen inte har strategin att vara i närheten all in i ett bolag längre. Värdebevaring är mycket viktigare för mig idag än att försöka dubbla portföljen på kort tid med hög risk. Med det sagt skulle nog många tycka den är alldeles för koncentrerad som det är.
Jag är dessutom ganska tålmodig vad gäller att gå in i en aktie och kommer oftast fram till att jag inte ska investera i ett bolag men när jag väl bestämt mig får jag bråttom att få igenom köpen. Gravity började jag läsa på om ca 18 månader innan första köpet som ett exempel. Några av anledningarna till att det dröjde så länge var min oförståelse för bolaget i början, att jag blivit lite fat cat efter G5, kände av min egen hybris så behövde ta tid för att ta rätt beslut samt att jag börjat fokusera på så mycket annat än börsen.
Idag består förenklat min portfölj av 6st onoterade bolag och 4st noterade bolag med fördelning ca 50/50 mellan noterade och onoterade efter delexit i ett onoterat i år samt fin uppgång i den noterade väskan. Största innehavet är idag Gravity och utgör ca 33% av totala portföljen senast jag uppdaterade i min Excel. Många bolag har bidragit till portföljens utveckling men lejonparten har helt klart varit G5, Gravity samt onoterade bolag hittills. Jag har gjort en del delexits samt en helexit i onoterade och har som förhoppning att göra en större helexit under 2021. Men med onoterade är det inte bara upp till en själv så vi får se hur det går.
Jag har under åren på Chalmers och efter varit med och startat bolag inom olika branscher med olika konstellationer av vänner. Det har varit oerhört lärorikt men inget jag direkt tjänat några pengar på, än åtminstone men kanske i framtiden. 2017, samma år som min examen från Chalmers, gjorde jag min första investering i ett onoterat företag och sedan dess har det blivit några stycken. Det var även då jag satt med i min första bolagsstyrelse vilket även det blivit ett gäng totalt varav ett par som jag sitter kvar i även idag. För mig är ägande i bolag och styrelsearbete lite som att spela schack eller poker. Man får vara med och ta de strategiska besluten, strategi är som sagt ett favoritområde för mig.
Under mitt sista år som studerande arbetade jag som Managementkonsult vilket jag även gjorde i ett knappt år efter studierna. Sedan bestämde jag mig för att jag var klar med det och hade fattat grejen vilket gjorde att jag tröttnade. Under tiden hade portföljen fortsatt växa vilket fick mig att ännu mer ifrågasätta vitsen med att byta tid mot pengar än jag gjorde när jag var 12 år. Jag gick i ”pension” som jag kallar det med glimten i ögat för att alltid stör det någon. Min tanke då var att aldrig mer jobba men jag visste egentligen att det troligen skulle bli flera perioder av arbetande även framöver genom livet. Efter bara 4 månader började jag arbeta på ett av de onoterade bolagen jag investerat i och fortsatte egentligen att göra det jag hade hjälpt till med sen jag investerade, att resa kapital.
Jag förstår inte riktigt hur jag hamnade i den positionen men under knappt 2 år var jag med och reste gott och väl över 100Mkr till olika bolag, främst onoterade men var även delaktig på ett hörn hos ett noterat bolag. Idag är jag pensionerad för andra gången vilket betyder att jag inte har en anställning och inte letar efter att göra saker som folk kallar för jobb. Däremot har jag inget emot att jobba eller hjälpa andra så när det kommer någon och frågar så kan jag tänka mig att jobba kort eller länge igen beroende på hur kul det verkar. Det här kan ändras när som helst dock. Jag kan vakna upp och svänga på en femöring och helt plötsligt börja söka jobb igen, vem vet? Inte jag i alla fall.
En av anledningarna till att jag tror att jag är pensionerad är nog att jag inte ser styrelsearbete, bollande av strategier kring bolagsbygge och att till exempel vara ansvarig i säljprocessen för min svärfars och mitt bolag som vi sålde i oktober som arbete. Det och att läsa om och analysera bolag och branscher är vad jag hela tiden sysslat med på min fritid i flera år.
Det har kommit till den näst sista för denna gång och en profil jag följt länge är Kariyou77. Likt tidigare profiler skickade jag denna ett meddelande och sedan så... ja, det löpte på bra. Nedan text är från Kariyou77 och har ni frågor e.d. svarar han mer än gärna på dem här, eller på twitter. Detta är första delev an totalt två, där den sistnämnda mer fokuserar just på investeringar.
Cristofer hörde av sig och frågade om jag ville berätta lite om mig själv eftersom det tydligen fanns någon där ute som kunde vara intresserad av att läsa om mig och min resa. Varför inte tänkte jag, det kan vara kul om det ger någon annan något.
Hur gjorde jag efter att jag tackade ja? Jo, som alla vuxna människor med stora/små projekt på halsen. Jag bad direkt om en deadline och förklarade att jag kommer behöva det för annars blir det aldrig av. Efter att ha fått datum för deadline tog jag en minut och satte upp ett schema över när jag skulle gjort en punktlista med tankar, när den skulle vara omarbetad, när texten skulle påbörjas samt när den skulle omarbetas och slutligen 24h innan riktig deadline skulle texten vara ivägskickad.
Enligt mig en bra och ganska rimlig plan om än något överdriven i detalj sett till den relativt lilla uppgiften. Sen gjorde jag exakt som jag gör i alla projekt jag har för mig, jag gick ut starkt och fullföljde första punkten på schemat och nådde milstolpen exakt på utsatt tid. Bra tänker du som läser, den här killen verkar ha lite disciplin och vara hyfsat strukturerad. Glöm det. Precis som med alla andra projekt så var det exakt så långt som planen följdes. Nu sitter jag här med ett schema som följdes till första punkten av knappt tio och i skrivande stund är det timmar kvar till den deadline jag fick av Christopher. So here goes nothing och någon korrekturläsning från min sida sker inte heller den här gången.
Innan jag kommer igång med skrivandet så kan jag besvara din eventuella fråga direkt. Vad gjorde jag under tiden när jag prokrastinerade bort min egentligen enda uppgift jag verkligen behövde göra?
Tack, bra fråga. Jag startade orimligt många onödiga diskussioner med folk på alla möjliga plan, allt från insiderhandels icke-betydelse för ett bolags framtid till huruvida antal atomer i universum är konstant samt vilken planet som i snitt ligger närmast olika andra planeter. Utöver det spelade jag schack mot flera utmanare på finanstwitter, var ute och promenerade de tider vi hade uppehåll eller spelade andra spel, läste böcker etc. Exakt allt jag kunde komma på förutom det jag borde tagit tag i med andra ord. Jag drog det till och med så långt att jag mätte alla rum vi eventuellt vill fixa till i huset, fixade ritningar på datorn och skrev ut dem med mått för att eventuellt förenkla framtida arbete (reds. anm: enbart för att prokrastinera)
Jag har valt att fortsätta vara anonym i den mån det går ett tag till. Därför väljer jag att inte gå ut med mitt namn just nu men däremot har jag redan bestämt mig för att jag inte kommer förbli anonym för alltid. Min hemort ligger nära Skara vilket gör mig till en ”Schlätta-pöjk”, det är som jag halvt allvarligt brukar säga dock ej frivilligt valt.
Jag fyller 30 under 2021 och bor idag tillsammans med min fru i hus utanför Göteborg. Vi gifte oss och flyttade till hus under förra sommaren och efter en omställningsperiod har vi hittat hem utan att sakna Göteborg utan istället tycker vi båda det är väldigt skönt att det är tyst och lugnt där vi bor istället för stadens sorl. Vi träffades under min första vecka på Chalmers för snart tio år sedan, jag gick Tekniskt Basår eftersom mina betyg från gymnasiet inte räckte för att komma in på Indek direkt.
Den största anledningen till detta är att jag slog rekord i frånvaro på mitt gymnasium, lyckades i och för sig att gå ut med bland de bästa betygen från skolan mitt år men det räckte inte. En stor del av tiden spelade jag poker istället för att vara i skolan, om jag ska vara ärlig spelade jag oftast poker även på lektionerna när jag väl var där.
Min pokertid gav mig nästan ändlöst med bra historier, dels om poker men även om konstiga händelser som att spela skitgubbe om med Viktor Blom (isildur1) och hans storebror efter att ha råkat stöta på honom på Kastrup på väg mot EPT Monaco. Vi kände inte varandra men jag visste vem han var och det var på den tiden då han inte var offentlig utan det var egentligen bara vissa delar av pokervärlden som visste. Därför tänkte jag att det vore kul att spela honom ett litet spratt så jag gick fram och lade handen på hans axel och sade ”Jaha, Viktor Blom förstår jag” i en ton jag tänkte skulle härma en journalist. Tyvärr gick det inte hem, han höjde inte ett ögonbryn men vi började prata och han frågar om jag vill spela skitgubbe med dem om pengar. Jag tänker på mina 200€ i fickan som var mycket pengar för mig som gymnasiestuderande och säger att jag bara har tjugor på mig. Varpå han svarar att det är synd för de brukar spela om 500€ per spel. Vi spelar ändå under premissen att de spelar om pengar om jag spelar optimalt och inte försöker få någon av dem att förlora med flit.
Jag har aldrig, varken innan eller efter, varit med om att se någon spela skitgubbe i den hastigheten eller på den nivån. Deras regel var: Tvekar du förlorar du vilket betyder att kort ska lämna handen så fort det är din tur och annars har du automatiskt gett upp. Senare under flygningen var Viktor lite upprörd över att hans bror vann så de började spela högst kort vinner om 500€ hela vägen till det var dags att landa i Nice. Det slutade med att lillebror förlorade drygt 30 000€ på en flygtur.
Jag har inte en aning om historier som den roar dig som läser men jag hoppas det. Det är dock inte där min resa startar men jag tror att väldigt många av de händelser man upplever tillsammans formar en person och att det är omöjligt att peka på en speciell händelse som ändrade allt. Det finns säkert personer det händer och det är helt säkert att jag har fel. Det enda vi helt säkert vet är att alla har fel om det mesta som är minst lite komplext. Frågan är oftast snarare vem som har minst fel bara.
Dags att spola tillbaka bandet och försöka bygga någon form av röd tråd. Hur hamnade jag på Chalmers och vilken typ av person är jag? Mitt första minne är när jag ligger på badrumsgolvet huset jag växte upp i. Jag är drygt tre år och har precis lyckats spräcka pannan genom att hoppandes föräldrarnas säng landa med pannan i nattygsbordet. Otur eller klantigt vet jag inte men det förföljer mig än idag, jag skadar mig oftare än jag kan räkna. Sist gång jag började blöda var när jag spelade squash för ett par timmar sedan och har lyckats bryta två ben och en nacke totalt hittills om man tänker lite värre skador.
Mitt nästa minne som jag minns väldigt tydligt är när jag är någonstans mellan tre och fyra år och har samlat ihop stenar och gräs i den lilla grönvita vagnen som jag använde för att lära mig gå tidigare I livet. Jag går runt till alla grannar i kvarteret och försöker sälja sten och gräs under premissen att: ”imorgon blir det dyrare”. Enligt mina föräldrar så fungerade det väldigt bra eftersom majoriteten av hushållen som tyckte jag var söt, i början, köpte först efter några dagar när de verkligen började tröttna och det blev allt dyrare. Jag har på något vis alltid förstått hur man ska tjäna pengar, tack och lov har jag utvecklat den färdigheten sedan dess till att också ge något värde till kunden. Idag är det vanligt att vänner eller på något sätt bekanta ringer och vill diskutera affärsidéer eller bolagsupplägg vilket är fantastiskt kul men mer om sådant om ett tag.
Så länge jag kan minnas har jag varit nyfiken på att försöka förstå hur världen fungerar på många olika sätt, ett av favoritområdena har alltid varit strategi och spel av olika slag. När jag var runt 10år började jag spela i schackklubb, jag hade tröttnat på att slå min pappa sen jag var sju år. Jag hann att börja och sluta spela i klubb under loppet av något år som jag minns det. Hann spela SM och sluta top15 och berätta för lokala journalisten att jag tänkte bli fotbollsproffs istället för att tacka ja till att åka till EM året efter. Jag hade tröttnat på att spela om inte minnet sviker så kände jag att jag var ”klar med schack”, jag hade bemästrat det till den nivån jag ansåg att jag kunde så det var dags att gå vidare. Utan att överdriva kan jag säga att min självinsikt lämnade oerhört mycket att önska vad gällde mina chanser att bli fotbollsproffs, jag kom aldrig att ens få provträna i ett ungdomslandslag och var inte i närheten av bra nog.
Den vetgirighet jag haft hela livet fick jag troligen av mina föräldrar som alltid tog sig tid att förklara alla ”varför?” som kom ur mitt eller mina syskons mun, jag har fem syskon och är äldst. Det är jag ändlöst tacksam för och något jag hoppas föra vidare på framtida barn själv för det har hjälpt mig oerhört mycket genom livet. Att ständigt göra sitt yttersta för att bli bättre inom områden som intresserar mig. Samtidigt känner jag att jag lyckats lära mig längs vägen att man inte behöver kunna allt, vissa saker som är tråkiga eller ointressanta går lika bra att överlåta till någon annan att göra.