Jag vill tacka dig, Erik Sprinchorn, att du tar er tid att svara på dessa frågor. Emellertid är jag inte direkt förvånad, då du, men såklart även Carl, om några har visat en transparens få andra fondförvaltare har gjort. Dels har ni ert månadsbrev (som man kan prenumerera på), dels öppna investerarträffar via Youtube. Utöver detta har ni även TIN Analytics med mera.

Då ni har blivit intervjuade av flera, såsom Nicklas aka. "Investeraren" aka. ”Mr. google” (snart ”Mr. duckducko”?) Andersson på Avanza, har många frågor redan avhandlats och diskuterats. Jag skall göra mitt bästa i att inte återupprepa dessa.

1.Ni förvaltade tidigare Swedbank Robur Ny Teknik och gjorde detta extremt framgångsrikt. Varför lämnade ni denna ”trygga” plats? Frihet? Pengar? Ett sorts ”vad har jag åstadkommit i mitt liv”-val?

Vi har drivit egen verksamhet förut och vet en hel del om för- och nackdelar med entreprenörskap respektive tjänstemannarollen. Vi trivdes verkligen med alla smarta och duktiga kollegor i förvaltningen på Robur. Men när vi såg chansen att starta eget var det aldrig någon tvekan – skulle vi fortsätta springa fort var det nödvändigt. Vi tror mycket på pilotskolan och skin in the game. Många studier visar också att förvaltare som är delaktiga och delägare i verksamheten gör bättre ifrån sig över tid. Den vanligaste frågan vi fick på Robur var ”vad händer med fonden om ni slutar?”.

Nu har vi surrat oss vid masten och kommer förhoppningsvis göra vad vi gör i decennier. Att driva egen verksamhet har också gjort det möjligt att skapa saker som hade varit svårt eller omöjligt inom en större institution. Ta TIN Analytics som exempel. Jag känner personligen att det också är lättare att se, uttrycka och verka för ett större ”Varför?”, ett högre syfte, nu. Om vi kan göra vår del, ge vårt lilla bidrag till att fler innovativa bolag startas, växer och blir kvar i Norden så har vi gjort något bra för samhället.

2.Hur ser arbetsfördelningen ut för er? När ni hittar ett bolag som väcker ert intresse förstår jag att ni besöker det, men därefter? Är någon ansvarig att studera och analysera de mer mjuka värdena och en de finansiella dito? Då ni har känt varandra så länge – finns någon risk att ni ej klarar av att säga ”nej” till varandra, dvs. att ni har ett för starkt emotionellt band? Djävulsadvokat?

Vi har jobbat tillsammans länge och har ett grundmurat förtroende för varandra. Det finns många vägar till Rom och det finns ingen mall eller recept för hur man driver en optimal förvaltning. För mig är den optimala storleken på förvaltningsteamet två personer. Jag brukar ofta likna det vid militärens stridspar. Ett väl sammansvetsat sådant har högre stridsvärde än 3 – 5 enskilda soldater. Sedan antiken är stridsparet ”atomen” i alla militära organisationer. Rent praktiskt finns det många fördelar. Man kan ha fyra ögon och öron på allt. Man kan växeldra i möten, ställa frågor, anteckna, studera motparten och så vidare. Mentalt finns ännu större fördelar. Rollen som förvaltare är ganska utsatt – marknaden går dit den vill på kort sikt och även om du har en sund strategi går det ofelbart dåligt från tid till annan.

Du vet bättre än de flesta hur vi människor är våra värsta fiender och vilka mentala fällor som finns. Förlustaversion är kanske den jobbigaste att hantera. Tillsammans kan vi förhoppningsvis hantera demonerna bättre. Definitivt bättre än om vi förvaltat på egen hand. Vi tror inte vi kan dela upp arbetet, vi måste båda vara mer eller mindre ”full stack”. Tänk om någon av oss blev sjuk eller gick framför en buss? Delade vi upp arbetet hårt skulle kanske halva portföljen ligga för fäfot om något tråkigt händer. Vi är självklart inte kloner av varandra och självklart ser vi på saker utifrån egna erfarenheter och kynne. Men vi har sällan friktion – tvärtom går nästan inte en dag utan ett gott skratt. Vi har helt enkelt väldigt kul ihop. Skulle vi ha helt olika syn på ett bolag så får vi helt enkelt avstå från att investera.

”’Allt kommer att gå åt helvete till slut’, är den ständiga bakgrundsmelodin […]”

3.Peter Lynch sägs ha sagt ” If You Spend 13 Minutes A Year On Economics, You’ve Wasted 10 Minutes”. Min tro och tolkning är att ni lägger just 3 minuter på makroanalyser, likväl… hur mycket vikt lägger ni på detta? Fonden har många tillväxtfokuserade bolag och även om aktiekursen, i långa loppet, följer vinstutvecklingen spelar makro roll, eller?

Vi lägger inte särskilt mycket tid på makro. Vårt arbete handlar ju om att hitta bolag med vettiga affärsmodeller och duktig ledning. Bolag som kan växa lönsamt och producera värde över tid. Personligen lägger jag kanske en timme i veckan på makro, oftast genom att lyssna på podden Macrovoices. Det kanske låter konstigt, men det är skönt att få lyssna på övervägande negativa åsikter som motvikt till vår egen grundmurade framtidsoptimism. ”Allt kommer att gå åt helvete till slut”, är den ständiga bakgrundsmelodin, men med intressanta perspektiv på saker vi normalt inte funderar särskilt mycket på där emellan.

4.Ni har över 70 bolag(!?) i TIN Ny Teknik därtill har ni även World Tech by TIN. Hur ser teamet bakom dessa ut? Hur fördelar ni arbetsuppgifterna med att studera och följa upp dessa?

Vi förvaltar båda fonderna tillsammans. Antalet bolag i TIN Ny Teknik är som du uppmärksammar lite högre än tidigare. Vi gick in i det här året med ökande osäkerhet på många håll – 2020 var ett år med extrema rörelser ned och upp. Varken investerarna eller vi gillar volatilitet och vi har helt enkelt velat sprida riskerna något. Jag vill tillägga att vi historiskt förvaltat fler fonder med ännu fler innehav i ännu fler segment och sektorer. Vårt fokus nu – innovationsdrivna bolag – hjälper oss verkligen hålla ännu bättre koll på portföljerna. Med det sagt kommer vi aldrig att kunna undvika att saker går fel, det är omöjligt i en verksamhet som i så hög grad präglas av slump.

5.Hur var och är känslan av att ha fått emottaga ett sådant stort och varmt välkomnande av fondinvesterare i form av inströmmande kapital som ni har fått? Det om något torde vara av kvitto på att alla, mig själv inklusive, har högt förtroende för er? Och… har ni känt att detta skapar en sorts prestationsångest, eller är det enbart positiva krafter ni tar med av detta?

Allt jag kan säga är: tack för förtroendet! När vi startade TIN hade vi en förhoppning om att någon andel av alla som investerat i fonder vi förvaltat tidigare skulle hitta oss. Detta trots att ingen startat något liknande – ett fondbolag som riktar sig till de många, vanliga spararna – på mycket länge. Så här långt har allting gått klart mycket bättre än vi någonsin vågat hoppas. Vi vet inte exakt, men tror att mellan 350 och 400 tusen personer anförtrott oss med en del av sitt kapital.

Att starta en fond är ett vågspel, man kan aldrig veta om tidpunkten är rätt. Men vi hade tur och fick en bra start. Många hittade oss och gillar vad vi gör – igen, stort tack för det! Avkastningen har ju också varit väldigt god fram till nu, trots att vi under stor del av tiden levt med en pandemi. Det känns som om mycket längre tid har förflutit än de dryga två åren sedan start. Starten vi haft och mottagandet vi fått, allt engagemang från våra investerare. Detta är väldigt peppande och ger oss ytterligare energi att anstränga oss under lång tid framöver.

”[…]men om det inte kommer några vinstvarningar i början av juli är det ändå en ”hund som inte skäller” av positiv karaktär.”

6.Snart stundar Q2-rapporter, men även semester. Hur ser det ut på TIN Fonder under denna tid. Är det mobilen i hängmattan, eller sitter ni på kontoret?

Money never sleeps…skämt åsido, vi kan arbeta varifrån som helst så länge det finns en bra uppkoppling. Det blir naturligt ett lite lägre tempo under sommaren, färre aktiviteter på grund av att vi alla, hela näringslivet, tar semester på ett sätt eller ett annat. Vi ska försöka titta lite mindre på skärmen under några veckor, samla energi inför vad vi vet kommer bli en intensiv höst. Sedan börjar ju som du säger rapporterna för andra kvartalet att komma in. Många mjukvaruföretag vet väldigt snabbt hur det har gått och traditionellt har mycket av försäljningen skett i slutet av kvartalen. Därför har första veckan i det nya kvartalet varit vinstvarningssäsong, både upp och ned. Tendensen har blivit mindre i takt med att bolagen gått över mer och mer åt att leverera mjukvara som tjänst (SaaS), men om det inte kommer några vinstvarningar i början av juli är det ändå en ”hund som inte skäller” av positiv karaktär.

7.Fonder har vissa restriktioner, såsom att ett innehav inte får uppta mer än 10 procent. Har detta varit er mer till godo än till ondo? Är de fondbestämmelser ni måste förhålla er till otympliga?

Är du redo för lite bokstavssoppa? Fonderna vi förvaltar är så kallade UCITS-fonder, vilket är en EU-standard. Det betyder helt enkelt att de är av den enklaste karaktären som går att erbjuda till det största antalet investerare i Europa. Det innebär bland annat att man måste hålla sig inom ramar för riskspridning, den så kallade 5/40-regeln. Inget bolag får utgöra mer än 10 procent av fonden och de innehav som utgör 5 procent eller mer får tillsammans inte utgöra mer än 40 procent av fonden. Om man räknar lite på det så inser man att en UCITS-fond inte kan ha färre än 16 bolag i sig, och då sladdar man nog på regelverket nästan dagligen med alla rörelser som sker. Det här är det vatten vi simmat i länge och vi har inga problem med fondbestämmelserna.  

8.ESG – ett extremt brett och misstolkat begrepp som har fått en enorm spridning. Grunden i de värden som akronymen står för är goda och viktiga, likväl är definitionen från alla och envar inte ensidig eller enkel. Hur reflekterar ni kring ESG i era innehav? Hur stor vikt lägger ni vid detta? Har alla bokstäver – E, S och G – samma vikt?

Hållbarhet är en mycket viktig del i vår förvaltning, men jag håller med om att definitionen av vad exakt hållbarhet är kan vara lite utmanande. Jag tror det är en sak där vi, var och en av oss, har en egen bild av vad som är viktigt. I finansvärlden är ESG ett försök att strukturera upp det, Environment, Social och Governance, det vill säga bolagsstyrning.

Från början var ordningen en annan, man pratade om GES. Det var mer logiskt i min värld. Allt börjar och slutar med bolagsstyrning och vilket ansvar man tar där, som samhälle, företag och investerare. Vår viktigaste hållbarhetsfråga är faktiskt att få så många innovativa, växande och framtidsorienterade bolag som möjligt att bli kvar här i Norden. Det är därför vi gärna välkomnar dem till börs, där entreprenörer kan behålla kontrollen och använda börsen som finansieringsplattform för fortsatt expansion.

Vi försöker också ta vårt ansvar genom att delta i valberedningsarbete i de bolag där vi har ett ägande som motiverar det. Dialog och ägarinflytande är överlag det främsta sättet vi försöker få bolagen att arbeta hållbart. Vi tror inte man löser särskilt mycket genom att exkludera företag utan att man kan påverka mer genom att engagera sig i dialog med företagen. Vi har inget stort koldioxidproblem i fonderna, det är ju en stor andel digitala bolag i portföljerna. Snarast ser vi många av bolagen tvärtom som nycklar till en mer hållbar framtid, då digitala lösningar kan ersätta fysiska, mer koldioxidintensiva produkter.

Ett tema som inspirerar är dematerialiserad tillväxt, vilket innebär att man med mer digitalisering kan se en fortsatt växande ekonomi utan att vi för den skull tär mer på vår planet. Ettor och nollor istället för atomer.

9.Då jag tidigare (och fortfarande) har god kontakt med dig, Erik, förstår jag att du läser mycket litteratur. Skulle du kunna ge din ”topp tre” böcker att läsa och en kortfattad motivering till varför? Den första jag tänker på är Oryx & Crake av Margaret Atwood. För det första skriver hon fantastiskt bra. För det andra kom boken tillbaka på näthinnan för mig när teorin om att pandemin uppstod efter en läcka från labbet i Wuhan flyttades upp från konspirationsteori till vad som verkar vara den mest troliga. Slutligen aktualiseras den av framstegen vi ser i giftermålet mellan datavetenskap och biologi.

Den andra boken har jag läst mer nyligen och den gjorde verkligen intryck. Den heter Flocken och är skriven av journalisten Johan Anderberg. Boken skriver historien om hur Sverige hanterade inledningen av pandemin och hur folk tänkte vid olika tidpunkter. Väldigt välskriven samtidshistoria! Om man vill förstå företag på djupet kan det ibland vara nyttigt att läsa biografier. Jag vet att Calle nyligen läst biografier av både Walt Disney och Disneys före detta VD Bob Iger som givit mycket inspiration (Cristofers kommentar: Greatest Ride of a LIfetime).

Själv läste jag för inte så länge sedan om bröderna Nobel och deras affärer i Ryssland. Böcker kan inspirera på så många olika sätt. Själv började jag fundera på alla de handskrivna brev mellan bröderna som bevarats och vidare på alla digitala bolag av idag. Det lär inte finnas särskilt många handskrivna saker – utom den där affärsidén på baksidan av en servett förstås. Men det är lika angeläget att deras historia bevaras, dokumenteras och uppmärksammas!

10.Slutligen, och tack för att du har tagit dig den tid dessa frågor har tagit (notan tar jag… senare) – vad kan man förvänta sig som fondinvesterare av er kommande år, såväl i singularis som pluralis?

Det kanske låter tråkigt, men man ska inte förvänta sig särskilt mycket i termer av nytt beteende eller arbetssätt. Vi kommer fortsätta göra det vi gör så gott vi bara kan. Om något ska vi försöka bygga ännu mer kvalitet i våra processer, skapa ett fondbolag som kan stå sig under riktigt lång tid. Lite kaizen, ständig förbättring, till exempel inom TIN Analytics. Vi har inga interna mål vad gäller avkastning, det är helt enkelt omöjligt att prognosticera. Jag kan bara säga att vi är framtidsoptimister och övertygade om att innovativa bolag har kapacitet att fortsätta skapa värde.

Det har nu kommit till årets sista "intervju" och det är ingen mindre än twitters egen pingvin (nej, inte han från Batman...). Som tidigare profiler är detta synnerligen intressant och jag vill ånyo framför min tacksamhet till nämnda, men även alla andra som detta (och även tidigare) år har varit med. Finansblogger/finanstwitter är sannerligen en underbar plats! Nu till inlägget. Håll tillgodo!

Jag har två starka minnen av pengar från min uppväxt. Ett minne är när jag som barn var tvungen att lägga av med hockey för att mina föräldrar inte hade råd att betala utrustning, avgifter och bilskjuts. Jag var väldigt ung då och förstod inte deras problem. Jag hade en tiokronorssedel sparad som jag erbjöd att bidra med, men när de ändå sa nej blev jag så arg och ledsen att jag rev sönder den. Det andra minnet är inte kopplat till en specifik händelse utan till den period då man fyller 18 år och får ta körkort. Mitt minne består av känslan av utanförskap när de flesta av ens vänner tar körkort men jag själv inte har råd. Jag kommer inte ihåg var min kompisar fick pengar ifrån, men jag vet att det är ganska vanligt att man får en slant av sina föräldrar. Mina föräldrar låg i skilsmässa och det fanns inga pengar till nåt körkort.

Jag har också minnen från 20-årsåldern då jag utan utbildning och med lågavlönade jobb harvade mig fram på existensminimum. När jag hade svårt att sova brukade jag fantisera om två saker. Det ena var att Björklöven vann SM-guld och det andra var att jag vann 1 miljon kronor på Lotto. 

Det viktigaste i mitt liv just nu är mina barn, min familj, min hälsa och mitt mående. Men pengar finns också där. Pengar är viktigt för mig. Kanske för att jag fortfarande levt fler år med begränsad åtkomst till god ekonomi än som aktiemiljonär? Kanske för att mina minnen från barn- och ungdomen lärt mig att inte ta pengar för givet, och att jag faktiskt behöver pengar. Det är lätt att tro att pengar inte betyder något om man har fått sitt körkort betalt och har sin pension säkrad genom villa och sommarhus som man en sorglig dag kommer att ärva. Jag har inget kommande arv utan min pension och min framtida ekonomi hänger helt på mig själv och mitt eget sparande. Jag berättar om det här för att jag har många vänner som förknippar sparande och särskilt aktiesparande med girighet. I min bekantskapskrets har det alltid visat sig att de med en sådan attityd ändå har sin pension och sin ekonomi säkrad. Ett tag kände jag mig nästan lurad när jag insåg att de hela tiden hade haft dolda tillgångar och plötsligt stod där med ett fint sommarhus som de tagit över, eller att de kan vänta sig ett hus med tomt i arv. Jag kan inte stå bredvid och låtsas att jag inte heller bryr mig om pengar. Jag behöver egentligen en jävla massa pengar om jag någon gång ska ta familjen ur hyresrätten, köpa sommarhus OCH ha pengar över till barnens körkort och min pension. För jag vill ha det! 

Mitt sparande då? Det var först när jag hade blivit 30+, utbildat mig och fått ett jobb som jag började spara. Jag minns att jag satt med några kollegor och diskuterade pensionssparande. De andra var igång med pensionssparandet sedan länge men jag hade ännu inget sparande. Jag berättade att jag hade sett Uppdrag Granskning på tv och att väldigt mycket av pensionssparandet åts upp av avgifter. Man ska spara själv se de i inslaget, och jag tänker spara i fatt er, sa jag på både skämt och allvar.  

2 år senare hade jag sparat ihop lite pengar på sparkonto och köpte mina första aktier i Astra Zeneca. Tyvärr var mitt tålamod kort och jag sålde med förlust bara ett kort tag senare. Det viktiga var dock att jag var igång.

Det var en intressant tid att börja spara i eftersom vi precis hade haft en finanskris. Med tanke på min bakgrund och att jag äntligen hade en lön som tillät sparande blev jag snabbt taggad. Jag köpte böcker och gick med i Aktiespararna. Jag lästa DI och och pratade med min dåvarande sambos far som länge hållit på med aktier. Jag hade nog en del tur också som fick se pengarna växa. Det gjorde mig sporrad att fortsätta. 

Min strategi då (och nu) var dels att följa Aktiespararnas gyllene regler och dels att investera i stora kända svenska bolag. En av mina första aktieböcker var Per H Börjessons "Så här kan alla svenskar bli miljonärer" och jag hämtade mycket inspiration från den boken. För mig har det varit otroligt viktigt att lyssna på andras erfarenheter och klokskaper.

Jag kan egentligen väldigt lite om ekonomi och om aktier. Ändå har jag blivit miljonär på mitt aktiesparande. Jag kan inte göra egna analyser enligt komplicerade beräkningar, jag läser inte årsrapporter och jag förstår inte allt fackspråk. Vad betyder ROE och ROA? Ingen aning? Jag menar att det ändå går att bli framgångsrik inom aktiesparande.

I stället är jag bra på att välja ut källor och att vara källkritisk. Jag är också bra på att sänka risknivån och att spara disciplinerat. Jag har ett väldigt stort intresse för aktier och ekonomi så jag följer tidningar, bloggar, poddar och nyheter. Idag med smartphones och poddar är det ganska lätt att hänga med. Jag lyssnar t.ex. alltid på någon podd när jag promenerar. Jag följer nyheter om mina bolag och jag tänker att jag är långsiktig. Jag är bra på att hantera känslor och framförallt allt att erkänna att jag har och påverkas av känslor. Det går inte att komma ifrån att vi har känslor, men det kan skilja sig åt hur vi reagerar på känslor. Just att hantera känslor tror jag är en enormt viktig egenskap om man ska placera pengar i aktier. När vi refererar till Buffet och andra stjärnor ska vi komma ihåg att en smäll för dem inte är samma sak som när vi med våra surt sparade slantar har råkat fånga en fallande kniv. Vi känner förmodligen mer smärta. Även om jag skriver att jag är bra på att hantera känslor är jag inte fri från påverkan av dem. Det är ingen som är det och det är viktigt att erkänna.

Långsiktigheten är något jag vill komma tillbaka till. Jag har alltid sagt att jag är långsiktig och jag säger det nu med. Men i ärlighetens namn har jag aldrig haft samma portfölj i flera år. Jag önskar att jag var långsiktig, men jag petar alldeles för ofta i min portfölj. Det är svårt att stå emot när jag lyssnar på för många poddar, läser för många bloggar om snabba pengar och klickar mig igenom DI:s rubriker med "säkra tips från analytikern". Det är något jag fortfarande behöver lära mig. Att se sina brister är också en viktig väg till miljonen! Tålamod är oerhört viktigt. Den tid vi har nu år 2020 med snabba kursdubblingar är overklig och tillfällig. Det tog 7 år för mig att nå min första miljon. Jag blir själv frestad att hitta genvägar när jag läser om de som sparat hälften så lång tid som mig men som ändå har mer än dubbelt så mycket pengar.

Coronakraschen gav mig möjligheten att ta mig ur den utdelningsstrategi jag hade fastnat i. Jag brydde mig alldeles för mycket om utdelningar och fastnade i fel bolag. När det plötsligt sjönk sålde jag storbanker, nischbanker och annat och bytte till bolag som Hexagon, Atlas Copco, Boliden, Vitec, Stillfront mm. Det är bolag som jag länge önskat att jag hade köpt men som nästan alltid har känts för dyra. Som så många andra har jag omvärderat att tillväxt och kvalitet är viktigare än höga utdelningar. Senare har jag också investerat i några amerikanska bolag som jag önskar vara långsiktig i, men även nu är jag och petar i portföljen. Detta trots att min erfarenhet säger att om jag hade behållit mina AstraZeneca från 2009 hade de mer än dubblats två gånger!

Om jag ska välja ett ekonomiskt nyårslöfte för 2021 så är det att inte logga in och titta på min portfölj stup i ett.

Vad ska jag ha mina pengar till då? Från att ha haft skulder till kompisar till att jag nu är miljonär är en resa som jag är stolt över. För mig är sparandet så mycket! Det är en säkerhet, ett ansvar, ett samhällsengagemang och en hobby. 

Livet är självklart enklare när skulder ersatts av buffert. Att spara är att ta ansvar för sig själv, men också mot sin omgivning. Vilken jobbig jäkel var jag inte när jag alltid behövde låna pengar? Sparandet är också ett ansvar mot mig själv (och min familj) inför pensionen och inför tider som kan bli svåra. Vem hade förutsett pandemin? Och vad gäller pensionen vet vi att samhället inte kommer att klara av att vara lika generösa när vi blir allt fler äldre. Vissa kan ha så begränsad ekonomi  att det är svårt att spara, men man kan alltid undersöka om man har något som man lägger pengar på som kan bytas mot sparande. Till exempel cigaretter, snus, bil, prenumerationer, skräpmat, alkohol, spel, konsumtion, äta ute/matlåda, onödiga kaffe latte, kläder, trisslotter etc. Listan kan göras mycket längre och nästan alla kan hitta något att plocka bort.

Aktiesparande är också ett samhällsengagemang i den bemärkelsen att jag som aktieägare är med och tar risk i ett bolag som vill bidra eller utveckla något. T.ex. vindkraft, solenergi eller bostäder. Att vara en del av resan kan ge ett engagemang som är större än aktievinsten.

Jag kommer ihåg när jag berättade för min mor att jag hade blivit miljonär, Han var först alldeles stum. Sedan sa hon: tänk om din mormor hade fått veta det här! Hon som levde fattig skulle ha blivit glad om hon vetat att hennes barnbarn skulle få samma chans som andra att bli rika. Det var precis det hon ville! Och det är där jag står i min mission på twitter och som figuren Sparpingvin. Att demokratisera sparandet! Att inspirera andra och att visa att även du som inte kan något om aktier kan lära dig tillräckligt för att lyckas. Det kräver ett visst engagemang, tålamod och självreflektion, och det ger utveckling och ekonomisk trygghet.

Följ mig på twitter som Sparpingvin eller nå mig på sparpingvin@gmail.com