Det har nu kommit till årets sista "intervju" och det är ingen mindre än twitters egen pingvin (nej, inte han från Batman...). Som tidigare profiler är detta synnerligen intressant och jag vill ånyo framför min tacksamhet till nämnda, men även alla andra som detta (och även tidigare) år har varit med. Finansblogger/finanstwitter är sannerligen en underbar plats! Nu till inlägget. Håll tillgodo!
Jag har två starka minnen av pengar från min uppväxt. Ett minne är när jag som barn var tvungen att lägga av med hockey för att mina föräldrar inte hade råd att betala utrustning, avgifter och bilskjuts. Jag var väldigt ung då och förstod inte deras problem. Jag hade en tiokronorssedel sparad som jag erbjöd att bidra med, men när de ändå sa nej blev jag så arg och ledsen att jag rev sönder den. Det andra minnet är inte kopplat till en specifik händelse utan till den period då man fyller 18 år och får ta körkort. Mitt minne består av känslan av utanförskap när de flesta av ens vänner tar körkort men jag själv inte har råd. Jag kommer inte ihåg var min kompisar fick pengar ifrån, men jag vet att det är ganska vanligt att man får en slant av sina föräldrar. Mina föräldrar låg i skilsmässa och det fanns inga pengar till nåt körkort.
Jag har också minnen från 20-årsåldern då jag utan utbildning och med lågavlönade jobb harvade mig fram på existensminimum. När jag hade svårt att sova brukade jag fantisera om två saker. Det ena var att Björklöven vann SM-guld och det andra var att jag vann 1 miljon kronor på Lotto.
Det viktigaste i mitt liv just nu är mina barn, min familj, min hälsa och mitt mående. Men pengar finns också där. Pengar är viktigt för mig. Kanske för att jag fortfarande levt fler år med begränsad åtkomst till god ekonomi än som aktiemiljonär? Kanske för att mina minnen från barn- och ungdomen lärt mig att inte ta pengar för givet, och att jag faktiskt behöver pengar. Det är lätt att tro att pengar inte betyder något om man har fått sitt körkort betalt och har sin pension säkrad genom villa och sommarhus som man en sorglig dag kommer att ärva. Jag har inget kommande arv utan min pension och min framtida ekonomi hänger helt på mig själv och mitt eget sparande. Jag berättar om det här för att jag har många vänner som förknippar sparande och särskilt aktiesparande med girighet. I min bekantskapskrets har det alltid visat sig att de med en sådan attityd ändå har sin pension och sin ekonomi säkrad. Ett tag kände jag mig nästan lurad när jag insåg att de hela tiden hade haft dolda tillgångar och plötsligt stod där med ett fint sommarhus som de tagit över, eller att de kan vänta sig ett hus med tomt i arv. Jag kan inte stå bredvid och låtsas att jag inte heller bryr mig om pengar. Jag behöver egentligen en jävla massa pengar om jag någon gång ska ta familjen ur hyresrätten, köpa sommarhus OCH ha pengar över till barnens körkort och min pension. För jag vill ha det!
Mitt sparande då? Det var först när jag hade blivit 30+, utbildat mig och fått ett jobb som jag började spara. Jag minns att jag satt med några kollegor och diskuterade pensionssparande. De andra var igång med pensionssparandet sedan länge men jag hade ännu inget sparande. Jag berättade att jag hade sett Uppdrag Granskning på tv och att väldigt mycket av pensionssparandet åts upp av avgifter. Man ska spara själv se de i inslaget, och jag tänker spara i fatt er, sa jag på både skämt och allvar.
2 år senare hade jag sparat ihop lite pengar på sparkonto och köpte mina första aktier i Astra Zeneca. Tyvärr var mitt tålamod kort och jag sålde med förlust bara ett kort tag senare. Det viktiga var dock att jag var igång.
Det var en intressant tid att börja spara i eftersom vi precis hade haft en finanskris. Med tanke på min bakgrund och att jag äntligen hade en lön som tillät sparande blev jag snabbt taggad. Jag köpte böcker och gick med i Aktiespararna. Jag lästa DI och och pratade med min dåvarande sambos far som länge hållit på med aktier. Jag hade nog en del tur också som fick se pengarna växa. Det gjorde mig sporrad att fortsätta.
Min strategi då (och nu) var dels att följa Aktiespararnas gyllene regler och dels att investera i stora kända svenska bolag. En av mina första aktieböcker var Per H Börjessons "Så här kan alla svenskar bli miljonärer" och jag hämtade mycket inspiration från den boken. För mig har det varit otroligt viktigt att lyssna på andras erfarenheter och klokskaper.
Jag kan egentligen väldigt lite om ekonomi och om aktier. Ändå har jag blivit miljonär på mitt aktiesparande. Jag kan inte göra egna analyser enligt komplicerade beräkningar, jag läser inte årsrapporter och jag förstår inte allt fackspråk. Vad betyder ROE och ROA? Ingen aning? Jag menar att det ändå går att bli framgångsrik inom aktiesparande.
I stället är jag bra på att välja ut källor och att vara källkritisk. Jag är också bra på att sänka risknivån och att spara disciplinerat. Jag har ett väldigt stort intresse för aktier och ekonomi så jag följer tidningar, bloggar, poddar och nyheter. Idag med smartphones och poddar är det ganska lätt att hänga med. Jag lyssnar t.ex. alltid på någon podd när jag promenerar. Jag följer nyheter om mina bolag och jag tänker att jag är långsiktig. Jag är bra på att hantera känslor och framförallt allt att erkänna att jag har och påverkas av känslor. Det går inte att komma ifrån att vi har känslor, men det kan skilja sig åt hur vi reagerar på känslor. Just att hantera känslor tror jag är en enormt viktig egenskap om man ska placera pengar i aktier. När vi refererar till Buffet och andra stjärnor ska vi komma ihåg att en smäll för dem inte är samma sak som när vi med våra surt sparade slantar har råkat fånga en fallande kniv. Vi känner förmodligen mer smärta. Även om jag skriver att jag är bra på att hantera känslor är jag inte fri från påverkan av dem. Det är ingen som är det och det är viktigt att erkänna.
Långsiktigheten är något jag vill komma tillbaka till. Jag har alltid sagt att jag är långsiktig och jag säger det nu med. Men i ärlighetens namn har jag aldrig haft samma portfölj i flera år. Jag önskar att jag var långsiktig, men jag petar alldeles för ofta i min portfölj. Det är svårt att stå emot när jag lyssnar på för många poddar, läser för många bloggar om snabba pengar och klickar mig igenom DI:s rubriker med "säkra tips från analytikern". Det är något jag fortfarande behöver lära mig. Att se sina brister är också en viktig väg till miljonen! Tålamod är oerhört viktigt. Den tid vi har nu år 2020 med snabba kursdubblingar är overklig och tillfällig. Det tog 7 år för mig att nå min första miljon. Jag blir själv frestad att hitta genvägar när jag läser om de som sparat hälften så lång tid som mig men som ändå har mer än dubbelt så mycket pengar.
Coronakraschen gav mig möjligheten att ta mig ur den utdelningsstrategi jag hade fastnat i. Jag brydde mig alldeles för mycket om utdelningar och fastnade i fel bolag. När det plötsligt sjönk sålde jag storbanker, nischbanker och annat och bytte till bolag som Hexagon, Atlas Copco, Boliden, Vitec, Stillfront mm. Det är bolag som jag länge önskat att jag hade köpt men som nästan alltid har känts för dyra. Som så många andra har jag omvärderat att tillväxt och kvalitet är viktigare än höga utdelningar. Senare har jag också investerat i några amerikanska bolag som jag önskar vara långsiktig i, men även nu är jag och petar i portföljen. Detta trots att min erfarenhet säger att om jag hade behållit mina AstraZeneca från 2009 hade de mer än dubblats två gånger!
Om jag ska välja ett ekonomiskt nyårslöfte för 2021 så är det att inte logga in och titta på min portfölj stup i ett.
Vad ska jag ha mina pengar till då? Från att ha haft skulder till kompisar till att jag nu är miljonär är en resa som jag är stolt över. För mig är sparandet så mycket! Det är en säkerhet, ett ansvar, ett samhällsengagemang och en hobby.
Livet är självklart enklare när skulder ersatts av buffert. Att spara är att ta ansvar för sig själv, men också mot sin omgivning. Vilken jobbig jäkel var jag inte när jag alltid behövde låna pengar? Sparandet är också ett ansvar mot mig själv (och min familj) inför pensionen och inför tider som kan bli svåra. Vem hade förutsett pandemin? Och vad gäller pensionen vet vi att samhället inte kommer att klara av att vara lika generösa när vi blir allt fler äldre. Vissa kan ha så begränsad ekonomi att det är svårt att spara, men man kan alltid undersöka om man har något som man lägger pengar på som kan bytas mot sparande. Till exempel cigaretter, snus, bil, prenumerationer, skräpmat, alkohol, spel, konsumtion, äta ute/matlåda, onödiga kaffe latte, kläder, trisslotter etc. Listan kan göras mycket längre och nästan alla kan hitta något att plocka bort.
Aktiesparande är också ett samhällsengagemang i den bemärkelsen att jag som aktieägare är med och tar risk i ett bolag som vill bidra eller utveckla något. T.ex. vindkraft, solenergi eller bostäder. Att vara en del av resan kan ge ett engagemang som är större än aktievinsten.
Jag kommer ihåg när jag berättade för min mor att jag hade blivit miljonär, Han var först alldeles stum. Sedan sa hon: tänk om din mormor hade fått veta det här! Hon som levde fattig skulle ha blivit glad om hon vetat att hennes barnbarn skulle få samma chans som andra att bli rika. Det var precis det hon ville! Och det är där jag står i min mission på twitter och som figuren Sparpingvin. Att demokratisera sparandet! Att inspirera andra och att visa att även du som inte kan något om aktier kan lära dig tillräckligt för att lyckas. Det kräver ett visst engagemang, tålamod och självreflektion, och det ger utveckling och ekonomisk trygghet.
Följ mig på twitter som Sparpingvin eller nå mig på sparpingvin@gmail.com
Detta är den andra delen av de öppenhjärliga texterna från Kariyou77 och missade du den första från i fredags, den 11/12, finns den att läsa här.
Jag har genom livet läst oerhört mycket och det började i låg ålder, någonstans innan jag var 12 läste jag ordet aktie och på den här tiden var inte Google något som existerade i min värld så det naturliga var att gå och fråga pappa och det fascinerade mig oerhört mycket. När jag var 12 år och hade fått min första lön från mitt sommarjobb köpte jag därför mina första aktier, fantastiskt tänkte jag att mina pengar kan tjäna egna pengar åt mig så jag inte behöver byta min tid för att få mer pengar. Detta är självklart en efterhandskonstruktion vad gäller ordval, jag var visserligen lillgammal och föredrog att diskutera olika saker med vuxna snarare än att prata med de i min egen ålder men jag hade inte utvecklat den vokabulären än vid den tiden men det var så konceptet såg ut för min del och anledning att äga andelar av företag.
Avkastningsmässigt gick det väl ungefär som man kan förvänta sig när en 12åring köper aktier med enda analysen att det namnet låter fräckt. Jag började med att köpa Framfab och WM-Data, tyvärr har jag inte kvar historiken pga flera bankbyten och att detta var handlat på min pappas konto juridiskt sett. Det som finns kvar är minnen hos mina föräldrar och jag själv. Min mamma minns det som att jag var 11 år, min pappa som att jag var 10 år. Mitt minne är att jag var 12 år så det är historien jag använder, jag tror att deras föräldrahjärna automatiskt vill överdriva lite och eftersom de inte minns samma har garanterat båda inte rätt så då kan de lika gärna ha fel båda två. Inte en vattentät logik men strunt samma, det är vad det är. Ingen minns heller vilka aktier jag ägde mer eller exakt hur dåligt det gick men jag minns att det gick dåligt och jag var inte nöjd.
Efter att ha totalt misslyckats med min plan att skapa pengar från bara mina pengar och inte behöva arbeta på tex en minkfarm, det gjorde jag två somrar men inte förrän lite senare, testade jag en ny plan. Jag struntade i att äga aktier utan fokuset var istället olika fonder och nu hade jag lärt mig något mer om hur saker fungerar i världen så jag började läsa på om olika geografiska områden för att försöka lista ut vilka länder som skulle gå bäst framöver. Detta är inget jag skulle rekommendera att göra idag men jag visste inte bättre. Jag gör mitt yttersta för att inte ta investeringsbeslut med makro som grund nu. Sen finns det självklart megatrender och annat som är uppenbart men den infon har alla andra också så den ger ingen edge förutom mot de du ändå inte behöver någon extra edge mot.
Det jag gjorde med min nya strategi var att köpa bland annat Östersjöfonden och Rysslandsfonden, skulle tro att det var Roburfonder. De gick inte heller så bra men inte lika katastrof som aktierna, däremot föll de nästan i glömska för mig när jag som 14åring började spela poker vilket slukade en stor mängd av den tid jag inte spelade fotboll eller gick i skolan. Jag var fortfarande investerad men lade ingen tid att tala om på att bli bättre eller knappt att ens se över innehaven, jag hade bestämt mig för att bli bäst i världen på poker bredvid den kommande proffskarriären som fotbollsspelare. Snacka om hybris, men samtidigt som jag kan skaka på huvudet idag och skratta åt det så är det precis den inställningen som gjort att jag vågat testa på många olika saker och alltid blivit rätt bra på dem eller snabbt slutat för att hitta på något annat. ”Who says it can’t be done?” är ett citat jag gillat sen jag först såg det. Ingen ska någonsin berätta för mig vad som går att göra eller inte. De gånger det hänt så har det bara triggat mig till att överbevisa dem och kämpa ännu mer.
Jag har alltid haft en inneboende drivkraft av att alltid vara bäst, det har inte alltid varit positivt men det har tagit mig framåt och ofta i en rasande fart. Drivkraften tillsammans med en vilja att komma från orten jag växte upp och flytta till Göteborg så snart som möjligt har helt klart bidragit till att jag inte umgås alls med majoriteten av mina tidigaste vänner. Med ett undantag, min bästa vän som jag fortfarande träffar nästan varje vecka, träffade jag redan på dagis. Några vänner från gymnasietiden umgås jag med och de är väldigt nära vänner och utöver det är de jag pratar och umgås med antingen från Chalmers eller från investeringsvärlden. Jag trivs bra med hur livet ser ut men vill poängtera att det finns nackdelar och konsekvenser med den väg jag valt genom livet.
Jag ska försöka att komma fram till var jag är i livet just nu, jag har en tendens att bli långrandig men försöker att inte trötta ut dig längs vägen så jag håller tummarna för att det fungerar. Det var lite recap bakåt till hur jag var som ung, låt oss hoppa tillbaka till Chalmers. Jag slutade spela poker när jag skulle börja på Chalmers efter insikten att jag troligen kunde leva bra på poker men att jag troligen skulle vara besviken på mig själv om jag vaknade upp vid 40år och fortfarande spelade och levde på det. Missförstå mig rätt, jag har absolut inget emot de som trivs med det livet. Det passade helt enkelt inte mig, jag trodde att jag skulle känna en brist på bidragande till världen och jag tror fortfarande att det stämmer. Totalt sett gick jag med vinst på pokern eftersom jag började med 0$ och freerolls och gjorde uttag då och då när jag ville köpa något. Däremot tjänade jag aldrig några pengar att prata om utan lade alla vinster på att försöka jaga de bästa i världen vilket jag inte ångrar en sekund. Pokern hjälpte mig även att lura mig till ett sätt att få chansen att få hem och träffa min nuvarande fru, för att inte tala om att utan den hade jag troligen haft betyg nog och aldrig träffat henne överhuvudtaget, men det är en historia för en annan gång.
Under mina år på Chalmers och utan pokern hade jag helt plötsligt nästan oändligt med tid igen vilket fick mig att på riktigt ta tag i mina investeringar och börja lägga mycket tid på att förbättra mig själv igen. Detta i kombination med att jag bestämde mig för att bli så effektiv som jag bara kunde bli, jag skulle alltså bli världsbäst i effektivitet. Jag har aldrig blivit världsbäst på något och kommer aldrig bli men det är ett högt mål nog att man når en tillräckligt bra nivå även med ett misslyckande. Vill tacka Edda (@EdvinMalmgard) för hans fina ord och shoutout kring vad jag gett honom vad gäller effektivitet. Jag är glad att kunna hjälpa andra. Om jag från huvudet ska beskriva vad mina styrkor är utan att tänka igenom det skulle jag säga: Lat som tusan, effektiv eftersom jag gillar att vara ledig, hjälpsam och som tur är har jag en halv hjärna vilket räcker gott för mig. Nästa gång jag frågar mig själv samma fråga kommer svaret garanterat vara ett helt annat. För att försöka ge ett konkret exempel vad det gett mig att jobba på min effektivitet så kan jag väl ta mitt mest extrema år under studietiden. Jag läste Indek på Chalmers på 100% fart, Handels på nästan 200% samt jobbade i snitt på 75% fart där jag drev ett studentkonsultbolags största projekt som mitt första och enda uppdrag under de 10 månader(?) jag jobbade där. Sen skulle jag säga att jag lade ett oerhört fokus på börsen förutom mindre projekt av olika slag och träning. Det är omöjligt att inte uppfattas som skrytig eller narcissistisk men det är inte min mening. Det är en bild över hur effektiv jag hade lyckats kämpa mig till att bli. Tro mig att det gjorde ont att nå dit, det är aldrig smärtfritt att förändra sig. Det var heller inte hållbart, hade jag fortsatt så för alltid hade jag garanterat inte varit tillsammans med min fru idag och kanske inte ens överlevt. Men ingen av oss ångrar att jag testade mina gränser under en kortare period. Jag har för mig att det var under den perioden jag och min bästa vän började bygga en radiostyrd miniubåt också, det projektet lade vi ned när vi hade löst den svåraste utmaningen enligt oss men det är också en historia för en annan gång.
Sommaren 2013 köpte jag en lägenhet i Göteborg och fick då tömma majoriteten av de aktier och fonder jag ägde. Efter det hade jag XX XXXkr kvar att investera. Började med 100% aktier, idag har det vuxit till YY YYY YYYkr med ett nettouttag som är försumbart i sammanhanget. Men det jag vill få fram är att jag har avkastat mig hit och inte sparat totalt sett. I början var det nog ett nettospar men inte månadsvis utan sporadiskt när det blev för mycket pengar som samlade damm på banken efter jobb eller andra inkomster. Jag såg lägenhetsköpet som ett tillfälle att försöka ta mer risk och att lägga ännu mer tid på att bli bättre på att investera, det var nog dags att försöka bli världsbäst på att investera med andra ord haha.
Dels hade jag nu en annan form av tillgång, en bostadsrätt, dels hade jag nu såpass lite pengar kvar efter insatsen att jag med ett okejbetalt jobb efter utbildningen skulle väldigt snabbt tjäna ihop mer pengar än jag hade där och då. Jag pratade med en del likasinnade men hade nog redan egentligen bestämt mig för att antingen så får de här slantarna mångdubblas eller så kan jag lika gärna tjäna tillbaka dem via arbete. Vill förtydliga att jag aldrig räknar bostad som en investering men jag hade ändå en trygghet och ett hem jag ägde med ett bundet bolån som sträckte sig längre än min tid kvar på Chalmers och alldeles för lite pengar kvar för att se att 100% upp eller ned gjorde någon skillnad för mitt liv. Däremot insåg jag att om jag tar högre risk än jag tidigare gjort samtidigt som jag lägger mer tid så kanske det går att lyckas att få en livsförändrande avkastning. Faktumet att jag hade så många år totalt på börsen spelade också in, jag ansåg att jag snappat upp en del längs vägen och sett många händelser och dragit paralleller. Även om jag tidigare skrivit att jag lade väldigt lite tid så betyder det att jag troligen lade mycket mer än snittet i Sverige ändå, bara det att jag uppfattar det som oerhört lite själv i jämförelse med när jag är dedikerad.
Nu föll det hittills väl ut och det var ett aktivt och genomtänkt val men likväl är nog de enskilt största faktorerna tur och timing. Skulle inte säga att det var endast tur att jag gjorde de val jag gjorde kring investeringar, men helt klart mycket tur att flera case spelade ut sig fantastiskt mycket bättre med tiden än jag trodde när jag gick in. För att inte tillskriva tur hela kakan så är det fortfarande mina beslut varje börsdag som gjorde att jag fortsätta att hålla kvar mitt ägande så länge jag gjorde. Det har som sagt gått mer än väldigt bra hittills och jag ser fram emot att stämma av om kanske 13 år när det gått 20 år sen mitt beslut att lägga väldigt mycket tid för att se hur det gått under en längre tidsperiod.
Min tanke från början var inte att faktiskt gå all in i en enda aktie men det var precis vad som hände när Olle (@89Olle) till slut lyckades övertala mig att ge honom 1h via Skype(?) för att dra caset. Som jag minns det, han får gärna dementera eller bekräfta ifall min version inte stämmer med hans, sade han att om jag inte trodde på caset och ville läsa på mer efter 1h så skulle han sluta tjata. Något han hade gjort väldigt lågfrekvent men över ett par år. Det slutade med att vi pratade hur länge som helst och att vi båda sedan lade många timmar över kommande veckor för att motbevisa hans tes att marknaden var helt ute och cyklade med värderingen. Jag har Olle att tacka för att han inte gav upp sitt tjatande, kanske mig själv att tacka lite för att jag flera gånger gett min second opinion till honom i hans analyser. Vi har inte pratat om det men jag misstänker att det kanske var en del av anledningen till att han fortsatte tjata. Olle är idag en mycket bra vän och nu har vi till och med träffats flera gånger, något vi inte hade gjort när G5 begav sig. Utfall är inte en garanti för att man hade rätt men i just det här fallet vågar jag påstå att Team 89Olle&Kariyou77 vann den matchen mot marknaden.
Jag minns att innan jag sålde alla andra aktier jag hade vid den tidpunkten så kom vi fram till att om vi inte har rätt mot marknaden efter att i så många timmar försöka slå håll på teorin så har vi helt enkelt inte på börsen att göra och då kan vi lika gärna sluta hålla på att försöka analysera bolag. Nu kan jag inte garantera att någon av oss hade kastat in handduken även om vi hade haft rätt men jag minns den känslan som igår: ”Har vi fel här har vi inte här att göra helt enkelt”.
Genom åren har jag många gånger fått frågan om hur min strategi och mitt analysarbete ser ut. Det korta och tråkiga svaret är att jag inte vet längre. Det är ungefär som att fråga en pokerspelare vad ett visst odds är i en viss situation. De flesta jag känner hade järnkoll på allt sådant i början men över tid blir det mer diffust och mer likt en magkänsla eller något som sitter i ryggmärgen vid deras beslut och hur de agerar i olika händer. Det är för mig liknande som mitt jobb med effektivitet eller att schemalägga sitt liv för att få struktur och så allt blir gjort, i början minutiöst och detaljrikt. Till slut når man nivån där man inte ens behöver skriva ned nästan något i schemat eller tänka på att vara effektiv. Det sitter i ryggmärgen. Lite samma med investeringar och analyser enligt mig, i början läste jag många ÅR av massivs olika bolag och nu var det länge sen jag själv gjorde en Excel från grunden för något bolag. Jag tycker om att dela med mig av det jag kommer fram till men har också en oerhört lat sida och hamnat bland andra väldigt duktiga personer som i nästan 100% av fallen verkar ha mer bråttom av mig. Därför består min twitter mest av svammel och retweets från duktiga investerares tweets. Jag gissar att i deras process och strategi är det viktigt att alltid gå igenom varje minsta detalj personligen men jag kan ha helt fel i den gissningen. I mitt fall överväger latheten, och automatiskt utan att jag tänker på det och gör att jag lika gärna kan vänta för jag vet att någon minst lika insatt kommer göra det jag tänker göra och enda sättet för mig att ”hinna först” så jag slipper vara en douchebag som inte bidrar är genom att jag skulle försöka stressa fram det. Jag är otroligt tacksam till alla som gräver och hoppas att det åtminstone någon gång ibland kommer något vettigt ur mina fingrar så jag inte bara är en parasit vad gäller information. Det är också för den poängen och mitt samvetes skull som jag ibland verkligen försöker forcera att vara först med att hitta något, för att de just ska slippa göra det jobbet. Min gissning är att de gör jobbet ändå som sagt men jag kan ju hoppas att det underlättar deras vardag de få gånger jag hinner före.
Om jag ändå ska försöka förklara min strategi på något sätt så vill jag äga bolag väldigt få hittat och som jag anser vara så undervärderade att ställa upp en Excel och börja räkna inte bidrar till beslutet utan nästan bara blir löjligt. Jag ogillar att äga företag jag anser vara rättvärderade och skulle må fysiskt dåligt av att äga bolag jag anser övervärderade. Jag förstår logiskt att alla har olika strategier men jag förstår inte hur vissa kan utsätta sig för risken att äga övervärderade bolag och hoppas att de ska växa in i kostymen när det enligt min tro alltid kommer att finnas undervärderade bolag att hitta. Margin of safety är väldigt viktigt för mig idag. Speciellt nu när jag verkligen inte har strategin att vara i närheten all in i ett bolag längre. Värdebevaring är mycket viktigare för mig idag än att försöka dubbla portföljen på kort tid med hög risk. Med det sagt skulle nog många tycka den är alldeles för koncentrerad som det är.
Jag är dessutom ganska tålmodig vad gäller att gå in i en aktie och kommer oftast fram till att jag inte ska investera i ett bolag men när jag väl bestämt mig får jag bråttom att få igenom köpen. Gravity började jag läsa på om ca 18 månader innan första köpet som ett exempel. Några av anledningarna till att det dröjde så länge var min oförståelse för bolaget i början, att jag blivit lite fat cat efter G5, kände av min egen hybris så behövde ta tid för att ta rätt beslut samt att jag börjat fokusera på så mycket annat än börsen.
Idag består förenklat min portfölj av 6st onoterade bolag och 4st noterade bolag med fördelning ca 50/50 mellan noterade och onoterade efter delexit i ett onoterat i år samt fin uppgång i den noterade väskan. Största innehavet är idag Gravity och utgör ca 33% av totala portföljen senast jag uppdaterade i min Excel. Många bolag har bidragit till portföljens utveckling men lejonparten har helt klart varit G5, Gravity samt onoterade bolag hittills. Jag har gjort en del delexits samt en helexit i onoterade och har som förhoppning att göra en större helexit under 2021. Men med onoterade är det inte bara upp till en själv så vi får se hur det går.
Jag har under åren på Chalmers och efter varit med och startat bolag inom olika branscher med olika konstellationer av vänner. Det har varit oerhört lärorikt men inget jag direkt tjänat några pengar på, än åtminstone men kanske i framtiden. 2017, samma år som min examen från Chalmers, gjorde jag min första investering i ett onoterat företag och sedan dess har det blivit några stycken. Det var även då jag satt med i min första bolagsstyrelse vilket även det blivit ett gäng totalt varav ett par som jag sitter kvar i även idag. För mig är ägande i bolag och styrelsearbete lite som att spela schack eller poker. Man får vara med och ta de strategiska besluten, strategi är som sagt ett favoritområde för mig.
Under mitt sista år som studerande arbetade jag som Managementkonsult vilket jag även gjorde i ett knappt år efter studierna. Sedan bestämde jag mig för att jag var klar med det och hade fattat grejen vilket gjorde att jag tröttnade. Under tiden hade portföljen fortsatt växa vilket fick mig att ännu mer ifrågasätta vitsen med att byta tid mot pengar än jag gjorde när jag var 12 år. Jag gick i ”pension” som jag kallar det med glimten i ögat för att alltid stör det någon. Min tanke då var att aldrig mer jobba men jag visste egentligen att det troligen skulle bli flera perioder av arbetande även framöver genom livet. Efter bara 4 månader började jag arbeta på ett av de onoterade bolagen jag investerat i och fortsatte egentligen att göra det jag hade hjälpt till med sen jag investerade, att resa kapital.
Jag förstår inte riktigt hur jag hamnade i den positionen men under knappt 2 år var jag med och reste gott och väl över 100Mkr till olika bolag, främst onoterade men var även delaktig på ett hörn hos ett noterat bolag. Idag är jag pensionerad för andra gången vilket betyder att jag inte har en anställning och inte letar efter att göra saker som folk kallar för jobb. Däremot har jag inget emot att jobba eller hjälpa andra så när det kommer någon och frågar så kan jag tänka mig att jobba kort eller länge igen beroende på hur kul det verkar. Det här kan ändras när som helst dock. Jag kan vakna upp och svänga på en femöring och helt plötsligt börja söka jobb igen, vem vet? Inte jag i alla fall.
En av anledningarna till att jag tror att jag är pensionerad är nog att jag inte ser styrelsearbete, bollande av strategier kring bolagsbygge och att till exempel vara ansvarig i säljprocessen för min svärfars och mitt bolag som vi sålde i oktober som arbete. Det och att läsa om och analysera bolag och branscher är vad jag hela tiden sysslat med på min fritid i flera år.
Det har kommit till den näst sista för denna gång och en profil jag följt länge är Kariyou77. Likt tidigare profiler skickade jag denna ett meddelande och sedan så... ja, det löpte på bra. Nedan text är från Kariyou77 och har ni frågor e.d. svarar han mer än gärna på dem här, eller på twitter. Detta är första delev an totalt två, där den sistnämnda mer fokuserar just på investeringar.
Cristofer hörde av sig och frågade om jag ville berätta lite om mig själv eftersom det tydligen fanns någon där ute som kunde vara intresserad av att läsa om mig och min resa. Varför inte tänkte jag, det kan vara kul om det ger någon annan något.
Hur gjorde jag efter att jag tackade ja? Jo, som alla vuxna människor med stora/små projekt på halsen. Jag bad direkt om en deadline och förklarade att jag kommer behöva det för annars blir det aldrig av. Efter att ha fått datum för deadline tog jag en minut och satte upp ett schema över när jag skulle gjort en punktlista med tankar, när den skulle vara omarbetad, när texten skulle påbörjas samt när den skulle omarbetas och slutligen 24h innan riktig deadline skulle texten vara ivägskickad.
Enligt mig en bra och ganska rimlig plan om än något överdriven i detalj sett till den relativt lilla uppgiften. Sen gjorde jag exakt som jag gör i alla projekt jag har för mig, jag gick ut starkt och fullföljde första punkten på schemat och nådde milstolpen exakt på utsatt tid. Bra tänker du som läser, den här killen verkar ha lite disciplin och vara hyfsat strukturerad. Glöm det. Precis som med alla andra projekt så var det exakt så långt som planen följdes. Nu sitter jag här med ett schema som följdes till första punkten av knappt tio och i skrivande stund är det timmar kvar till den deadline jag fick av Christopher. So here goes nothing och någon korrekturläsning från min sida sker inte heller den här gången.
Innan jag kommer igång med skrivandet så kan jag besvara din eventuella fråga direkt. Vad gjorde jag under tiden när jag prokrastinerade bort min egentligen enda uppgift jag verkligen behövde göra?
Tack, bra fråga. Jag startade orimligt många onödiga diskussioner med folk på alla möjliga plan, allt från insiderhandels icke-betydelse för ett bolags framtid till huruvida antal atomer i universum är konstant samt vilken planet som i snitt ligger närmast olika andra planeter. Utöver det spelade jag schack mot flera utmanare på finanstwitter, var ute och promenerade de tider vi hade uppehåll eller spelade andra spel, läste böcker etc. Exakt allt jag kunde komma på förutom det jag borde tagit tag i med andra ord. Jag drog det till och med så långt att jag mätte alla rum vi eventuellt vill fixa till i huset, fixade ritningar på datorn och skrev ut dem med mått för att eventuellt förenkla framtida arbete (reds. anm: enbart för att prokrastinera)
Jag har valt att fortsätta vara anonym i den mån det går ett tag till. Därför väljer jag att inte gå ut med mitt namn just nu men däremot har jag redan bestämt mig för att jag inte kommer förbli anonym för alltid. Min hemort ligger nära Skara vilket gör mig till en ”Schlätta-pöjk”, det är som jag halvt allvarligt brukar säga dock ej frivilligt valt.
Jag fyller 30 under 2021 och bor idag tillsammans med min fru i hus utanför Göteborg. Vi gifte oss och flyttade till hus under förra sommaren och efter en omställningsperiod har vi hittat hem utan att sakna Göteborg utan istället tycker vi båda det är väldigt skönt att det är tyst och lugnt där vi bor istället för stadens sorl. Vi träffades under min första vecka på Chalmers för snart tio år sedan, jag gick Tekniskt Basår eftersom mina betyg från gymnasiet inte räckte för att komma in på Indek direkt.
Den största anledningen till detta är att jag slog rekord i frånvaro på mitt gymnasium, lyckades i och för sig att gå ut med bland de bästa betygen från skolan mitt år men det räckte inte. En stor del av tiden spelade jag poker istället för att vara i skolan, om jag ska vara ärlig spelade jag oftast poker även på lektionerna när jag väl var där.
Min pokertid gav mig nästan ändlöst med bra historier, dels om poker men även om konstiga händelser som att spela skitgubbe om med Viktor Blom (isildur1) och hans storebror efter att ha råkat stöta på honom på Kastrup på väg mot EPT Monaco. Vi kände inte varandra men jag visste vem han var och det var på den tiden då han inte var offentlig utan det var egentligen bara vissa delar av pokervärlden som visste. Därför tänkte jag att det vore kul att spela honom ett litet spratt så jag gick fram och lade handen på hans axel och sade ”Jaha, Viktor Blom förstår jag” i en ton jag tänkte skulle härma en journalist. Tyvärr gick det inte hem, han höjde inte ett ögonbryn men vi började prata och han frågar om jag vill spela skitgubbe med dem om pengar. Jag tänker på mina 200€ i fickan som var mycket pengar för mig som gymnasiestuderande och säger att jag bara har tjugor på mig. Varpå han svarar att det är synd för de brukar spela om 500€ per spel. Vi spelar ändå under premissen att de spelar om pengar om jag spelar optimalt och inte försöker få någon av dem att förlora med flit.
Jag har aldrig, varken innan eller efter, varit med om att se någon spela skitgubbe i den hastigheten eller på den nivån. Deras regel var: Tvekar du förlorar du vilket betyder att kort ska lämna handen så fort det är din tur och annars har du automatiskt gett upp. Senare under flygningen var Viktor lite upprörd över att hans bror vann så de började spela högst kort vinner om 500€ hela vägen till det var dags att landa i Nice. Det slutade med att lillebror förlorade drygt 30 000€ på en flygtur.
Jag har inte en aning om historier som den roar dig som läser men jag hoppas det. Det är dock inte där min resa startar men jag tror att väldigt många av de händelser man upplever tillsammans formar en person och att det är omöjligt att peka på en speciell händelse som ändrade allt. Det finns säkert personer det händer och det är helt säkert att jag har fel. Det enda vi helt säkert vet är att alla har fel om det mesta som är minst lite komplext. Frågan är oftast snarare vem som har minst fel bara.
Dags att spola tillbaka bandet och försöka bygga någon form av röd tråd. Hur hamnade jag på Chalmers och vilken typ av person är jag? Mitt första minne är när jag ligger på badrumsgolvet huset jag växte upp i. Jag är drygt tre år och har precis lyckats spräcka pannan genom att hoppandes föräldrarnas säng landa med pannan i nattygsbordet. Otur eller klantigt vet jag inte men det förföljer mig än idag, jag skadar mig oftare än jag kan räkna. Sist gång jag började blöda var när jag spelade squash för ett par timmar sedan och har lyckats bryta två ben och en nacke totalt hittills om man tänker lite värre skador.
Mitt nästa minne som jag minns väldigt tydligt är när jag är någonstans mellan tre och fyra år och har samlat ihop stenar och gräs i den lilla grönvita vagnen som jag använde för att lära mig gå tidigare I livet. Jag går runt till alla grannar i kvarteret och försöker sälja sten och gräs under premissen att: ”imorgon blir det dyrare”. Enligt mina föräldrar så fungerade det väldigt bra eftersom majoriteten av hushållen som tyckte jag var söt, i början, köpte först efter några dagar när de verkligen började tröttna och det blev allt dyrare. Jag har på något vis alltid förstått hur man ska tjäna pengar, tack och lov har jag utvecklat den färdigheten sedan dess till att också ge något värde till kunden. Idag är det vanligt att vänner eller på något sätt bekanta ringer och vill diskutera affärsidéer eller bolagsupplägg vilket är fantastiskt kul men mer om sådant om ett tag.
Så länge jag kan minnas har jag varit nyfiken på att försöka förstå hur världen fungerar på många olika sätt, ett av favoritområdena har alltid varit strategi och spel av olika slag. När jag var runt 10år började jag spela i schackklubb, jag hade tröttnat på att slå min pappa sen jag var sju år. Jag hann att börja och sluta spela i klubb under loppet av något år som jag minns det. Hann spela SM och sluta top15 och berätta för lokala journalisten att jag tänkte bli fotbollsproffs istället för att tacka ja till att åka till EM året efter. Jag hade tröttnat på att spela om inte minnet sviker så kände jag att jag var ”klar med schack”, jag hade bemästrat det till den nivån jag ansåg att jag kunde så det var dags att gå vidare. Utan att överdriva kan jag säga att min självinsikt lämnade oerhört mycket att önska vad gällde mina chanser att bli fotbollsproffs, jag kom aldrig att ens få provträna i ett ungdomslandslag och var inte i närheten av bra nog.
Den vetgirighet jag haft hela livet fick jag troligen av mina föräldrar som alltid tog sig tid att förklara alla ”varför?” som kom ur mitt eller mina syskons mun, jag har fem syskon och är äldst. Det är jag ändlöst tacksam för och något jag hoppas föra vidare på framtida barn själv för det har hjälpt mig oerhört mycket genom livet. Att ständigt göra sitt yttersta för att bli bättre inom områden som intresserar mig. Samtidigt känner jag att jag lyckats lära mig längs vägen att man inte behöver kunna allt, vissa saker som är tråkiga eller ointressanta går lika bra att överlåta till någon annan att göra.
Summering av mitt börsår 2020
I denna, min tredje del av blogginlägget, kommer jag gå igenom mitt börsår 2020. Jag gick in i året med en portfölj som såg ut enl. nedan (innehav i fallande storleksordning):
Carasent
ChemoMetec
Catella
Medistim
SyntheticMR
ContextVision
C-RAD
Zenicor
Precio Fishbone
Mina stora bets in i året var alltså CARA och CHEMM där jag helt enkelt tyckte att marknaden inte förstått kraften i bolagens affärsmodeller och tillväxtmomentum. Både bolagen hemmahörande utanför Sverige där jag upplever att kvalitativ tillväxt inte alltid får samma uppskattning. För mer genomgående analyser av dessa hänvisar jag till min twitter där jag skrivit om bägge.
En hel del saker har hänt, mycket på grund av covidkrisen men vissa bolag har även fått lämna portföljen pga. att nya, mer attraktiva investeringsidéer dykt upp. För övrigt är det nästan alltid så när jag byter ut bolag i portföljen. Det där med att byta ut befintliga innehav för något nytt utan att ens ursprungliga case hunnit spela ut sig är ju något tveeggat. För mig är det ofta så att det nya innehavet som man precis lagt ner många timmar på ofta framstår som mer attraktivt än ett äldre innehav där man inte grävt så djupt sista tiden. Risken är att man kastar ett väl genomarbetat case för något inte lika väl genomarbetat bara för att det är nytt (och för att man får FOMO i aktien för man tror att alla andra ska upptäcka det precis samtidigt som en själv).
Därför brukar jag försöka gå igenom det bolag jag planerar att slänga ut en gång till och ställa de bägge idéerna mot varandra. Tycker jag fortsatt att det nya bolaget verkar mer attraktivt så blir det ett byte.
Med reservation för att oförutsedda saker alltid kan hända tycker jag ändå man ska se det som något positivt att ens aktieförsäljningar främst drivs av brist på plats i portföljen. Det visar någonstans på att du gjort ett gediget analysjobb men i takt med att du själv och bolagen på börsen utvecklas hittar nya, mer intressanta idéer. Hellre det än att alltid sälja ut bolag pga att de gått ner mycket på grund av missar i din analys.
Så till årets stora börshändelse, covidkrisen. I covidkrisen tillämpade jag en strategi som nog inte är optimal men som föll ut helt okej. Jag sålde av bolag som jag saknade riktigt hög conviction i och behöll och ökade i de bolag jag hade full conviction i. Med andra ord låg jag i princip fullinvesterad under hela nedgången vilket ledde till att jag, efter jag ordnat om och koncentrerat portföljen, bara strutsade mig igenom krisen och valde att inte logga in på depån alls under säkert ett par veckor. Insåg senare när det börjat studsa upp igen att väskan varit ner närmare 40% YTD som värst. Jag valde att strutsa eftersom jag misstänkte att jag skulle börja sälja av saker ifall jag fick svart på vitt hur illa det verkligen gick. Jag skriver att strategin inte är optimal eftersom man säkert hade kunnat uppnå en högre avkastning genom att vara mer aktiv med köp och sälj även i de bolag jag hade hög conviction i. Dock kände jag att risken med en sådan strategi var att jag lätt kunde hamna utanför bolagen om det väl skulle börja vända upp och jag misstog återhämtningen för ett ”bear market rally”. Så oavsett om det fanns bättre sätt att hantera krisen och oavsett om det var löftena om de “enorma stimulanserna™” som räddade mig är jag nu i efterhand relativt nöjd med hur jag hanterade det. Det var trots allt min första riktigt stora sättning.
Jag vill däremot lägga in en brasklapp vad gäller min egen ”staying power” i våras. Man måste ha respekt för att det för mig som ung och med ett relativt litet kapital är betydligt lättare att sitta kvar då en 30–40 procentig nedgång i min portfölj hade kunnat reparerats med hjälp av nyinsättningar från lön över en inte allt för lång tid. Det tillsammans med vetskapen om att jag har många år kvar i marknaden och långt till nettouttag från depån gjorde såklart saken enklare för mig än för många andra. Sitter man med en större portfölj på säg >10 msek blir det nära på omöjligt att ”jobba ikapp” förlusten med insättningar. Men oavsett, utan att göra jobbet och bygga conviction i sina innehav kommer man antagligen ändå sälja på sämsta tänkbara tid oavsett portföljstorlek och ålder.
Med bakgrund i detta fick bolag som C RAD, Precio Fishbone, Catella och Zenicor stryka på foten. Tänker inte gå in på exakt vad som fick mig att sälja just dessa men den gemensamma nämnaren var att jag saknade den riktigt höga convictionen i dessa case. Med det sagt inte alls omöjligt att jag kliver in i dom igen. I Zenicor var det dessutom en mix av att jag missbedömt bolagets väg till lönsamhet där jag efter att ha pratat med VD förstod att det nog skulle ta längre tid än jag trott att få ordentlig lönsamhet i bolagets nya affärsmodell. Zenicor är ett bra exempel på en typ av risk jag tar iom min investeringsstrategi. Vill man vara först in i ett case finns risken att bolaget inte är helt moget och det kan visa sig att man missbedömt en rad faktorer. Faktorer som bidrar till att bolaget ser billigt ut och kanske även ska vara det tills de bevisar att de kan leverera som utlovat. Jag är helt öppen med att det blev fel i just fallet ZENI, som tur var kom jag ut rätt tidigt vilket gjorde skadan rätt så liten (även om jag noterar att aktien handlar över mitt GAV i skrivande stund så det blev ej så illa i det lite längre perspektivet).
Contextvision som blivit en av årets vinnare på OBX sålde jag av efter en vad jag tyckte, fin resa från 70 till 100 NOK strax innan corona. Jag tyckte fortfarande att bolaget var relativt billigt på 100 spänn men jag hade helt enkelt andra i mitt tycke intressantare idéer att placera pengarna i. COV fick ju sedermera precis en sådan resa jag letar efter, man presterade en stark Q1 rapport och fick sedan marknadsgodkännande för sin första produkt inom digital patologi. Detta kastade bolaget in i rampljuset och vad jag antar blev det trångt i dörren när både retailers och fonder ville in.
Vad gäller övriga bolag i portföljen vid årsskiftet har jag skalat av i CHEMM under året och det är nu ett mellanstort innehav för mig. CARA ligger kvar strax över 20% efter lite påfyllnader på ett par nedställ men under året ökade jag framförallt upp i SYNT då jag fått mer conviction i bolagets nya strategi drivet av stora framsteg på både produktsidan såväl som på avtalssidan där man tecknat nya eller fördjupade avtal med alla tre OEMer.
I Medistim minskade jag däremot ner något under H1 då jag var lite orolig för hur bolagets nyförsäljning klarat sig i krisen i kombination med att andra idéer med större uppsida kom fram. Både SYNT och MEDI har jag skrivit mycket om på twitter så hänvisar dit för ytterligare detaljer. Vad jag dock kan nämna är att jag är grymt spänd på vad SYNT kan prestera under 2021 och 22. MEDI känns å sin sida som ett av de mest stabila casen i Norden, man vet att man får 10–15% topline med stadigt förbättrade marginaler över tid.
Nya intressanta case som tillkommit i portföljen under året är brittisk/amerikanska Maxcyte och norska ArcticZymes som är mina två största innehav in i 2021. Båda underleverantörer till det växande cellterapifältet. Maxcyte mer inom den nya generationens allogena cellterapier och AZT mer mot ”dagens” genterapier samt diagnostik. Det dom båda har gemensamt är att de är breda spel på snabbt växande marknader men där man slipper ta projektspecifik risk samt att de både har väldigt attraktiva affärsmodeller där man växer tillsammans med sina kunder från klinik till kommersiell fas. Detta skapar en oerhörd operationell hävstäng. Bolagen har under året ångat på som två bulldozers trots corona så jag är mycket spänd på att se vad de kan åstadkomma under ett normalt år, vilket förhoppningsvis delar av 2021 kan bli.
Till sist måste jag ju även toucha lite på mitt norska sorgebarn Photocure som desperat sökt marknadens gillande under året men utan framgång. Detta trots att man levererade en av nordisk medtechs starkaste Q3-rapporter. Jag har skrivit mycket om bolaget på min twitter så ska ej bli långrandig men caset är att man har en bruttomarginal >90% och lär växa med ca 70–80% 2021 följt av ca 30-40% 2022 drivet av egen salesforce i EU samt fortsatt starkt momentum i US. Skalbarheten lär börja synas H2 21 och man handlar på EV/S 4x 21E. Det är kort och gott alldeles för billigt. I takt med att management börjar exekvera på strategin kommande kvartal tror jag vi får se en rejäl re-rating av aktien.
In i 2021 och vidare
I skrivande stund är portföljen upp drygt 200% för året och in i 2021 består portföljen av följande bolag i storleksordning:
ArcticZymes
Maxcyte
Carasent
SyntheticMR
ChemoMetec
CELLINK
cBrain
Photocure
Medistim
Det krävs ingen djupare analys för att se att jag ligger väldigt tung i medicinteknik. Jag har under hela året letat techbolag med återkommande intäkter till rimlig värdering men inte hittat något som jag helt och hållet fallit för. Jag har en mindre posse i danska SaaS-bolaget cBrain, bolaget är sjukt spännande men aktien tyvärr väldigt dyr. kanske släpper en längre analys på cBrain någon gång i framtiden. Jakten på skalbara techbolag kommer helt enkelt fortsätta in i 2021 för att diversifiera portföljen något.
Jag vill även vara tydlig med att jag har respekt för att saker o ting kan förändras på marknaden och bara för att ”min typ av bolag” haft en gynnsam tid på börsen under senaste åren så är jag fullt medveten om att det kan ändras snabbt. Jag har ingen aning om vad som ska hända med vinstmultiplar, invsteringstrender och sektorrotationer framåt. Jag vet inte heller vad som kommer hända med den låga ränta som såklart drivit upp multiplarna i snabbväxande bolag. Men en sak vet jag, vill man tjäna pengar på börsen uthålligt gör man nog bäst i att anpassa sig till rådande omständigheter och förutsättningar. Eller som en av mina idoler sjöng på 60-talet: "You better start swimming or you'll sink like a stone, 'cause the times they are a-changing."
Vill slutligen tacka alla smarta och trevliga människor på finanstwitter för ännu ett år av värdefulla insights, case och allmänt börssnack. En enorm kunskaps- och inspirationskälla för mig personligen.
Gott nytt börsår 2021!
//Zimpa
Detta är den andra av totalt tre delar från Simon. Den första delen, som publicerades den 27/11, hittar du här.
Min strategi är ganska simpel när det kommer till investeringar och här kommer det nog inte vara något nytt under solen. Jag har sett många på twitter yttra liknande filosofier bättre förpackat än såhär men detta är mina ord på min strategi.
Jag är i grunden rätt koncentrerad och har ca 6–8 bolag i portföljen där det största i perioder kan utgöra 40–50% av totalen. Jag letar efter bolag som i mitt tycke är väldigt kvalitativa men som ännu inte blivit upptäckta av de breda massorna. Bolagen saknar nästan alltid analystäckning och av någon outgrundlig anledning hittar ofta retailers till alla möjliga obskyra “bluffbolag” men missar de riktiga guldkornen, vilket jag såklart är tacksam för. Ett kvalitativt bolag för mig har en mycket stark marknadsposition i en starkt växande marknad eller underliggande nisch, en bra produkt, management med bevisat gott omdöme samt stark finansiell historik (eller tydliga tecken på stark finansiell utveckling i närtid). Detta tillsammans med antaganden om ökad skalbarhet med volym tack vare en god affärsmodell brukar utgöra en oerhört fin jordmån för en lyckad investering.
Som en liten sidonotering har jag utöver ovan nämnda faktorer börjat fokusera mer och mer på optionsvärden i mina bolag. Detta är något som vi pratar mycket om på kontoret och med option menar jag värden i bolagen som KAN realiseras men som varken marknaden eller man själv räknar med eller kanske ens känner till. Det kan handla om helt nya affärsområden, nya typer av synergier, nya marknader som växer fram eller värdeskapande förvärv. Ett typexempel på ett sådant bolag i min portfölj nu är Cellink. Där är det svårt att greppa var branscher som ex. bio-convergence eller 3D bioprinting befinner sig om 5-10 år eller vilka typer av nya vertikaler de kan tänkas kliva in på genom M&A. Det man vet är att Cellink investerar massivt och ligger i den absoluta framkanten i sitt fält. Man skulle kunna kalla det en medvetenhet om det man inte vet. Poängen är att dessa optioner bör tillskrivas något slags värde, även om det såklart är enormt svårt att kvantifiera. Jag kan alltså tänka mig att betala x för Cellink som det står och går idag men jag kan även tänka mig att betala lite för dessa okända optioner som bolaget exponerar sig mot, kalla det y. Då är jag med andra ord beredd att betala x+y=z för Cellink idag.
Jag riktar enkom in mig på micro och småbolag då jag anser mig endast kunna hitta en edge där. Jag vill hitta ett bolag med ovan nämnda kvaliteter tidigt, <100 ägare på avanza har varit ett bra kvalitetstecken för mig under de senaste åren ;-). Med andra ord före andra retailers eller institutioner hittar dit. För jag vet att om jag har rätt så kommer flera på marknaden också gilla bolaget och då kommer oundvikligen multipelexpansionen som ett brev på posten när caset upptäcks. Bolagen ska kunna växa omsättningen snabbt, gärna över 20% per år och med god visibilitet på framtida tillväxt kommande 3–5 år samt att de ska skala bra och således växa EPS ännu snabbare. Kan du hitta ett bolag som du tror kan växa EPS med >50% per år i +5 år compoundar det rätt jävla bra och då kan du i princip betala vad som helst för aktien idag (även om jag såklart hellre köper ett bolag till en billig värdering).
Med ovan nämnda faktorer får jag en mycket trevlig cocktail med tredimensionell tillväxt (topline growth, vinst som ökar snabbare pga. skala samt en multipel som kommer upp) detta brukar leda till riktigt god avkastning.
Som jag såg Ian Cassel skrev på twitter: “I'm not interested in buying something that is undervalued that will always be undervalued. I want to find undervalued companies that can get overvalued”
Som sagt handlar jag numera endast i vad som klassas som småbolag. Det gör jag för att jag upplever att jag då kan vara en av de på marknaden som vet absolut mest om bolaget och på så sätt hitta en form av “kunskaps-edge”. Detta gör att jag i bästa fall kan nyttja skeva kursrörelser när marknaden tolkar nyheter “fel” eller när en enskild aktör pressat kursen tillfälligt. Antar att denna edge skulle kunna stavas conviction också. I småbolagen behöver jag inte heller tävla med fondförvaltare eller analytiker som vänder på varenda valutakursförändring och dess påverkan på marginalen etc. Jag är egentligen totalt ointresserad av storbolag, de är ofta alldeles för komplexa och om jag får sticka ut hakan lite är jag tveksam till ifall någon ”privat/småsparare” någonsin ska investera i storbolag (om man nu inte råkar ha specifik sakkunskap eller förlitar sig på en stark megatrend som bolaget kan rida på). Att stockpicka i OMXS30 och försöka skapa alpha tror jag är rätt svårt helt enkelt (det visar väl om inte annat många Sverigefonders avkastning relativt index). Vill man ha den exponeringen köp då hellre en indexfond eller liknande.
Om värderingar och risk
Under året har många på twitter klagat på och gjort sig roliga över höga värderingar. Många gör narr av bolag med tvåsiffriga P/S-multiplar på ren reflex. Även jag kan tycka att det på många håll sett extremt stretchat ut men man måste kunna skilja på ett Minesto och ett ChemoMetec. Sen förstår jag att man såklart låter mycket smartare om man är bearish men jag är mycket tveksam till om det är björnarna som presterar den bästa alphan över tid. Hellre är jag positiv och ser dum ut ibland i utbyte mot att jag över tid kan prestera god avkastning, jag bettar hellre med mänskligheten och tekniska framsteg än emot den så att säga. Vidare litar jag inte heller på att jag kan tima marknadens upp- och nedgångar och är därför nästan alltid fullinvesterad så länge jag kan hitta attraktiva case.
Jag själv har inget problem att betala upp om jag har en klar story framför mig och jag känner mig säker på att marknaden ännu inte prisat in vissa “delta” i ett bolags tillväxt. Så har ex varit fallet i danska ChemoMetec där jag investerade i september förra året på 140 DKK och ansåg att marknaden för det första inte prisat in momentumet i den starka underliggande tillväxten där det var klart för mig att bolaget guidade för svagt. För det andra prisade inte marknaden in bolagets nya serviceavtal som skulle bidra med återkommande intäkter till en inkrementell marginal på nära 100%. Bolaget erbjöd nämligen redan denna servicetjänst men utan att ta betalt, man skulle i princip bara slå på en “switch” och pengarna skulle börja strömma in.
Min käpphäst i diskussioner om värdering är alltid densamma, nämligen DURATION. För mig är det allt. Hur länge tror du bolaget kan fortsätta växa med höga tillväxttal och med vilken skalbarhet? Bra bolag brukar ofta kunna fortsätta leverera längre än vad marknaden tror och prisar in. Det kan ibland vara kul att se på vilken multipel man köpt in ett bolag på bakåt i tiden med nuvarande intjäning. När du köpte kan det ha sett ”dyrt” ut på bakåtblickande siffor men med lite tid (ibland inte ens ett år) har de växt in i sin värdering för att marknaden trots den höga värderingen underskattade bolagets tillväxtmöjligheter. Inte sällan kan det visa sig att du betalat <20x innevarande års EBIT för ett bolag som växer 30–50% med stigande marginaler. För att fortsätta med CHEMM exemplet noterar jag att jag köpte den första gången på 27x EBIT på innevarande år eller 19x ett år framåt, inte helt fel för den typen av bolag. Kalla det tidsarbitrage om du vill.
Alla former av investeringar på börsen bär ju på någon form av underliggande risk, det är det som möjliggör en högre avkastning än sparräntan du (eventuellt) får hos banken. Jag personligen är mer bekväm med att ta värderingsrisk snarare än att ex. ta affärsrisk i ett ”billigt” turnaround-case eller risk i att bolag x äntligen ska få upp sina marginaler pga y (något som av erfarenhet oftast inte händer). För så länge bolaget levererar är värdering inget problem och bara för att du köper något på P/E 10 är det inte riskfritt. Jag ser snarare billiga bolag som mer riskabla då de i regel är billiga av en anledning, typ att de ständigt underpresterar, verkar på en stagnerande marknad eller att ledningen tar dåliga beslut vad gäller kapitalallokering, etc.
Och för att förtydliga, som för många andra är volatilitet inte lika med risk för mig. Jag försöker vara rätt hårdmagad när det kommer till volatilitet. Jag har respekt för att många av mina bolag är illikvida och enskilda aktörer kan pressa ned kursen mycket under kortare perioder. Min slutsats om värdering är följande: det finns uppenbarligen fler än jag som är beredda att betala upp för stabil och hög toplinetillväxt och slippa få vinstvarningar alá Attendo eller MQ rätt i ansiktet. Dina 10x EBIT kan rätt snabbt bli 20x och då ska aktien ned ytterligare 50% allt annat lika. Och det är därför ”bra bolag” fortsätter vara dyra. Jag har väldigt svårt att sälja ett presterande bolag bara pga. värdering. Det har visat sig vara en dålig strategi de gånger jag gjort det historiskt.
Det var lite om mig och min strategi. I nästa inlägg kommer jag blicka inåt och bakåt när jag summera ett volatilt men lyckat börsår 2020!
Jag vill avsluta med att nämna att idag löper REA:n på min bok ut och finns intresse kan detta vara värt att spana in. Genom att använda koden "LITEROLIGARE" får du 20 % på ditt köp. Om inte till dig själv, så kanske en julklapp? Allt gott//Cristofer
