Förra veckan gästade Miljonärsyrran bloggen och idag är det Spargeneralen, som kommer återkomma med en del 2 lite längre fram. Jag har följt vår general under flera år och kan varmt rekommendera dig att så göra. Här finns mycket matnyttigt att få.

Jag fick en förfrågan av Cristofer att skriva ett gästinlägg. Detta är ju något man inte kan tacka nej till. Jag vill såklart tacka Cristofer för förfrågan och säga att det känns mycket hedrande! Många har frågat om mina strategier och hur mina investeringar ser ut därför tänkte jag gå in på det här.

En del av er har säkert sett att jag lagt upp diverse trådar och tweets på twitter där jag beskriver min handel, mina olika portföljer och strategier... Det är mycket ibland, många trådar, många grafer och en hel del “udda” innehav och strategier.

Några vänner brukar skämtsamt säga att jag är typ twitters mest “sönderdiversifierade” investerare. Det ligger en del i det, men det är en något förenklad bild. Jag har förvisso ett väldigt stort antal innehav och olika tillgångsslag, men i det stora hela finns det en strategi och en tanke bakom varje tagen position och denna “sönderdiversifiering”. Med anledning av detta tänker jag i det här inlägget berätta om min största portfölj - “Multiasset-portföljen”.

Portföljen

Kortfattat kan man säga att jag har en investeringsfilosofi där målet är att, med en lägre risk och volatilitet relativt att ligga fullt exponerad mot aktier, få ut en årsavkastning på 15 % oavsett klimatet på börsen och den generella ekonomin i världen. Redan här inser du säkert hur svårt detta skulle vara och ännu svårare om man enbart “spelar” med aktieexponering, som kan pendla väldigt hårt mellan åren. Alltså måste portföljen innehålla annat som kan gå bra när aktier går dåligt. Idén är alltså att ha en diversifierad portfölj med innehav som inte korrelerar med varandra (för mycket)... “Enter” råvaror, alternativa tillgångar och hedgestrategier.

Strategin

Denna portfölj utgör den största delen av mitt totala sparande. Strategin bygger på att jag ska kunna ligga kvar i mina positioner ganska länge, nästan oavsett vad som händer i världen. Jag kallar den för “multiasset-portföljen”. Vissa skulle betrakta den som en “allvädersportfölj”, men anledningen till att jag inte tycker att det är en “allväders” är för att jag faktiskt inte är helt passiv med innehållet, även om själva grunden är tänkt vara passiv.

Grunden är alltså att portföljen ska vara exponerad mot ca 35 % aktier, 35 % råvaror, 15 % alternativa tillgångar (t.ex. Bitcoin och Ethereum) och 15 % obligationer, valutor och långa “positioner i volatilitet” eller korta positioner.

De olika delarna av portföljen

För att gå in på lite mer detaljer kommer jag att beskriva lite kort hur varje del av portföljen är uppbyggd.

I aktiedelen lägger jag stort fokus på ETF:er, dvs. jag köper ETF:er kopplade till sektorer eller regioner som jag tror på den kommande tiden. Genom att använda ETF:er behöver jag inte lägga lika mycket tid som jag skulle behöva göra om jag hade motsvarande antal enskilda aktier i sektorn. Att ha en ETF kopplad till en hel sektor eller en hel region bidrar till diversifiering och minskar därmed svängningarna i portföljen. Riskerna är mycket lägre än om man äger en enskild aktie. Nackdelen kanske är att uppsidan inte blir lika stor som om man hade ägt en aktie.
 

Jag har dock inte enbart ETF:er eller indexfonder i denna del, utan jag äger faktiskt enskilda aktier också. Det finns bolag som jag tycker är intressanta och tror på och dessa lägger jag lite mer tid på, där jag även tittar mer på den fundamentala biten. Dessa aktier har jag gärna i portföljen tillsammans med ETF:erna. De blir lite som en extra krydda i portföljen.

För råvarudelen blir det “inte” lika komplicerat, då man inte har lika många innehav att välja på. I det stora hela vill jag äga mycket guld, minst 15 % av portföljen. Jag ser guldet som en stabil grund i portföljen, en form av “hedge” och det som dämpar svängningarna när det är oroligt i världen, inflationen blir hög eller när centralbankerna fortsätter att stimulera. Jag ser inte guldet enbart som en råvara utan också som “kassa”. Jag försöker nämligen undvika allt för stor andel likvida SEK och väljer hellre då att växla över till t.ex. guld eller USD om jag måste hålla “cash”.

Utöver guldet lägger jag stor vikt på breda råvarufonder som innehåller de vanligaste råvarorna, dessa kommer jag också åt via ETFer. Tänk en “globalfond” fast i råvaruform.  Råvaror jag tror extra på äger jag som enskilda innehav (också via ETFer). I nuläget är en sån råvara uran och från våren 2020 var det olja. Även silver finner jag intressant just nu. Ibland kan jag också äga tematiska råvarufonder, t.ex. “enbart alla jordbruksråvaror” eller “enbart metallproducenter”.

Jag har valt att dela upp råvarudelen i två, där den ena halva består av råvaror som jag skriver om ovan och den andra halvan av råvaruproducerande bolag (ETFer/aktier). Detta för att ytterligare minimera risken och även öka avkastningen. Det är nämligen så att de flesta råvaror vi kan köpa på börsen är i form av produkter kopplade till terminer. Det är enbart vissa råvaror som faktiskt ägs som en fysisk produkt av vissa ETFer. Bl.a. ädelmetaller och uran. Det mesta är annars “pappers-produkter” (tänk ungefär “pappers-guld"). Därför vill jag gärna ha råvaruproducerande bolag då de ofta ger stabilare och ibland bättre avkastning över tid, till skillnad från råvaror som kan vara väldigt volatila och inte lika bra att hålla på längre sikt pga. t.ex. “contango-effekten”. Dessutom kan det ibland vara lättare att “ta del” av en råvaras uppgång via bolagen än att faktiskt äga råvaran(terminen).

I delen “alternativa tillgångar” hamnar just nu t.ex. Bitcoin och andra intressanta kryptovalutor, eller helt enkelt annat som skulle kunna vara intressant för portföljen som inte är “det vanliga”. Just Bitcoin är något tror på kommande år, dels pga. hur den är uppbyggd och för att det är den första riktigt “stabila” kryptovalutan. Jag har också Ether som är den näst största och bland de mest omsatta.

Skulle t.ex. en ETF kopplat till konst, eller varför inte alkohol som lagras (lagrad vin/whiskey), skapas skulle det definitivt vara något som skulle kunna hamna i denna del. Det kanske ger en bild av vad jag ser som “alternativt”.

Den sista delen består bl.a. av korta och långa räntor i olika viktning, beroende lite på vad jag tror om ränteläget kommande tid. Ofta är det statsobligationer från olika länder jag använder mig av då de är säkrare än företagsobligationer. Här hamnar också t.ex. valutor såsom USD, EUR mm. Men inte helt oviktigt är tex. positioner i VIX. Jag tar exponering mot VIX (långar volatilitet) när det är ett gynnsamt läge och när jag tycker att börsen gått på tok för fort. Ibland har jag också regelrätta korta positioner i denna del. Här kan det handla om att korta index via olika derivat eller korta en enskilt aktie som gått på tok för fort, som jag ser stor nedsida i.

Beslutsprocess

För att fatta beslut om vilka innehav jag ska plocka in lägger jag en hel del tid på teknisk analys, men jag tittar även på styrka och “performance” (relativt index och mot andra sektorer/aktier).
I den tekniska biten letar jag trender, “break outs” och tydliga bottnar. Jag tittar också på volym, inflöden och vissa indikatorer som jag tycker om att använda.

När jag tittar på styrka listar jag upp de regioner och sektorer jag följer, sorterar fram de som gått bäst och sämst inom en viss period och plockar in de på toppen som har potential att gå ännu bättre. Men ibland bevakar jag de som gått sämst för att försöka “invänta botten” för att sedan kliva in när jag upplever att en tydlig botten är satt och trenden har vänt till positiv. Oljesektorn var ett sånt exempel 2020, guldsektorn 2016.

När jag handlar råvaror tittar jag mycket på lagerstatus, produktion, länders import/export, historik och försöker även att få en bild av det jag tror kommer vara en bristvara eller behövas mycket av i framtiden pga. någon kommande trend. 2017 och 2018 var bra år att plocka upp t.ex. koppar och silver då solenergisektorn och elbilstillverkning, som kräver bl.a. dessa råvaror, var på väg att få en rejäl trend. Samma sak med energisektorn 2020, en sektor som tog rejält med stryk under 2020, efter att redan ha fallit mycket långt innan covid. Där dök det upp ett perfekt läge att plocka in energisektorn och energiråvaror.

Senaste månaderna har uran varit en riktigt bra presterande råvara. Trots uppgången finns det troligen en stor potential framgent, om man vågar blicka fram ett år eller två. Detta med anledning av den energibrist vi har i världen, liten produktion och hur mycket kärnkraft som kommer behöva byggas ut. Ibland behöver man faktiskt inte göra sin beslutsprocess svårare än det är, utan man kan komma ganska lång med “first level thinking” också.

De positioner jag tar i denna portfölj är sällan kortsiktiga, undantaget VIX eller korta positioner. Tanken är att portföljen inte ska vara för “aktiv”, även om den blir det pga. att det blir många innehav och mycket dynamik i portföljen. Normalt håller jag en position i minst 3-6 månader men vissa saker kan jag hålla i flera år. Är trenden intakt och innehavet fortsätter leverera finns egentligen ingen anledning att sälja av. Går saker ner köper jag ofta mer av det då jag inte behöver oroa mig  så mycket för att saker ska “gå under”. Ta t.ex. råvarorna, de flesta kommer troligen behövas de kommande 30 åren. Samma sak gäller ju egentligen när man köper en hel sektorn, t.ex. tech i USA. Man minskar lite när det gått lite för bra och ökar när det gått dåligt ett tag och det ser ut att börja vända. När jag tar en position kan jag antingen ta en stor position direkt eller så skalar jag in mig över en längre period. Det sistnämnda är det vanligaste jag gör, speciellt när jag inte är helt säker på om rörelsen på nedsidan är klar.

Kortfattat kan man säga att mycket av min handel är baserad på omvärldsläget, makro och megatrender t.ex. demografi eller teknologiska lösningar. Och när jag sedan exekverar, tar en “entry” i något, nyttjar jag verktyg som bl.a. teknisk analys.

Ombalansering och omviktning

En viktig aspekt är “ombalansering” och omviktning. För att portföljen ska fortsätta vara stabil och för att jag ska kunna få bättre avkastning behöver jag lite då och då vikta om i portföljen. Här kan jag omvikta på lite olika sätt. Ibland ombalanserar jag hela portföljen, med nästan alla innehav, för att närma mig den grundläggande allokeringen. Ibland kanske jag säljer positioner i en del av portföljen för att köpa i en annan del. Och ibland kanske jag bara skalar av i en ETF eller aktie som gått väldigt fort eller blivit väldigt “dyr”, för att köpa något annan aktie eller ETF, eller helt flytta till råvarusidan. Det händer också att vissa innehav går väldigt bra på kort tid och dessa vill man så klart inte minska i för snabbt om trenden är intakt och det finns mer uppsida. Risken är att man säljer för tidigt och missar mycket av uppgången. Ett bra exempel på detta var när bitcoin gick från $7000-8000 till $60 000 på ganska kort tid efter covidkraschen. Här valde jag att inte sälja förrän $55 000 – 60 000, där jag fick bekräftelse från de tekniska signaler jag följer att läget för att skala ner var inne. Jag skalade därefter ner ungefär halva vinsten och fyllde på i de andra delarna av portföljen. Denna rörelse som kryptovalutorna skapade kan man se om man tittar på portföljens utveckling. Generellt vill man alltså låta starka rörelser löpa på innan man börjar vikta om eller ombalansera hela portföljen för tidigt. Något annat jag gör om jag inte väljer att skala ner är att jag inte köper det som blivit “för dyrt” utan fyller på i de andra delarna av portföljen istället, på så sätt får man balans i portföljen igen.

Ska man ombalansera hela portföljen tycker jag att sommarperioden, juli-augusti, är en bra period för däromkring brukar finansmarknaden vara lite lugnare. Dessutom brukar de stora rörelserna komma efter sommar och då vill man vara “förberedd”. En total ombalansering kan man göra årligen eller flera gånger per år beroende på hur aktiv man vill vara. Dock är det bra att tänka på att om man ombalanserar hela portföljen för ofta kan det göra att avkastningen inte blir lika stor, men får förvisso portföljen att bli stabilare.

Belåning

Eftersom portföljen är väldigt diversifierad och har relativt låg volatilitet så har jag valt att nyttja belåning för att få lite extra avkastning. Det är dock sällan jag belånar portföljen mer än 20% för att riskerna inte ska bli för höga. I vissa fall tar jag bort belåning helt beroende på om jag anser att börsen eller annat är för övervärderat, eller om räntorna skulle bli för höga att det inte längre lönar sig.

I och med att portföljen ofta består av en del räntor och valuta, som sällan rör sig mycket, skulle man vid en oväntad händelse kunna "betala av" delar av lånet med detta kapital. På lång sikt är det bra med lite belåning då det har visat sig ge en viss överavkastning, men återigen, så länge som räntorna (och villkoren hos mäklaren) inte äter upp avkastningen.

Senaste årens utveckling

De senaste 3 – 4 åren har varit volatila... Först 2018 där året började med en hökaktig amerikansk centralbank, som tidigt satte skräck i marknaden. För att senare på hösten följas av mer nedgång på grund av handelskriget mellan Usa och Kina.

2019 blev betydligt bättre med "återinförd" expansiv penningpolitik och bolag som blev övervärderade. Men året följdes av 2020s covidkrasch, som blev den snabbaste nedgången sen den stora depressionen 1929. I stort sett allt som gick att sälja såldes av samtidigt av hela investerarkollektivet. Covidkraschen satte rejäla spår i allas portföljer.

Kraschen 2020 följdes av något helt otroligt, en unik återhämtning som mer eller mindre aldrig skådats, där i stort sett allt rusade. Detta skedde p.g.a. ofantliga stödpaket, stimulanser och fiskal politik som kom direkt efter covid-kraschen. Detta fortsatte nästan hela vägen fram till början av 2022.

Personligen är jag extremt nöjd med min portfölj och hur den hanterat svängningarna. Den gick betydligt bättre än vad jag hade förväntat mig innan och portföljen gjorde det den var skapad för att göra.

Det jag är mest nöjd med är att min “conviction” i bl.a. råvaror som till slut gav en bra belöning. Tillsammans med kryptovalutornas och råvarornas uppgång efter 2020 har portföljen överpresterat S&P500, även om detta kanske är ett dåligt index att jämföra portföljen med.

Portföljen har egentligen sedan jag skapade den, fram till covidkraschen, nästan följt S&P500s utveckling. Jag anser dock att jag alltid haft lägre risk då jag aldrig haft över 50% aktieexponering i portföljen och har under stora delar av 2018 och 2019 haft ganska mycket kassa eftersom jag minskade ganska mycket av aktieexponeringen dessa år. Detta blev en kassa som kom väl till användning under covidkraschen och tiden efter. Det är dock först efter 2020 som råvarorna faktiskt började gå bra på riktigt och gav den effekt jag ville ha i portföljen.

Som jag var inne på lite högre upp i inlägget har jag försökt leta och fånga det som varit relativt billigt bland de olika tillgångsslagen jag bevakar, framförallt på råvarusidan. Detta har levererat en stabil avkastning. Jag vill dock verkligen säga att det varit exceptionella tider de senaste fyra åren och mycket av avkastningen kan bero på en del tur. Det är nog ingen överdrift att säga att centralbankerna spelat en väldigt avgörande roll i de senaste årens börsutveckling. Men, det jag som investerare kan göra är att fortsätta med processen att leta efter det jag tror på, positionera mig så att portföljen fortsätter att vara stabil och att fortsätta att ha lika mycket tur. Jag tror på mottot “Den förberedde överlever”.

Nu är vi här... Våren 2022, precis efter en pandemi som knapp hann ta slut, med enorm inflation och centralbanker som förbrukat mycket av sitt krut och nu tvingas höjar räntorna, mitt i en humanitär katastrof i hjärtat av Europa där Ryssland för sitt brutala krig mot Ukraina... Hur detta kommer att sluta vet vi inte, men utgångsläget är i vart fall det sämsta tänkbara på länge. Här gäller det att inte tro på “så har det gått förut” utan istället fundera på om vi kanske får se något helt annat än det vi sett de senaste 10 åren. Det är faktiskt ingen självklarhet att “tech” blir den bästa sektorn kommande 10 år, inte heller är det självklart att centralbankernas roll kommer vara samma som den varit. Det gäller alltså att anpassa sig och våga testa nytt om man vill “slå index”.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan man säga att denna portfölj går att göra hur enkel eller hur avancerad som helst. Den kan passa vem som helst egentligen. Den går till och med att automatisera med fonder, något jag bl.a. gjort till föräldrarna. Portföljen är bara ytterligare ett sätt att positionera sig på börsen, fördelen med denna portfölj är att den är tryggare när det känns lite oklart vad som komma skall i framtiden. Det handlar egentligen inte om att “tajma” marknaden även om det finns vissa inslag av detta i strategin. Målet är alltså inte att pricka någon botten eller topp, utan snarare att vara förberedd med sina positioner.

Anledningen till att jag gillar en sådan här portfölj är för att jag har ett stort samhällsintresse och det får en att vara “up to date” vilket är kul. Det känns naturligt att titta på det stora hela och försöka skapa något av det.