Blog Archive
Har marknaden prisat in en seger för Trump? En för Biden? Nuvarande prognoser visar att Biden har ett övertag, men hur ofta har vi inte sett det och sedan stå med hakan i golvet när det verkliga, och det som över huvud taget betyder något, resultatet presenteras? Brexit samt Trump vs. Clinton är bara två av relativt många bataljer där vinnaren har varit den otippade.
Jag är mycket intresserad av politik i allmänhet, men amerikansk i synnerhet och finner det intressant att se hur många kloka huvuden det finns på andra sidan pölen, men också lika skrämmande hur många okloka dito som finns.
Att försöka sig på att tajma valet med sina investeringar är något jag inte vill rekommendera och inget jag själv ämnar göra, utan jag fortsätter med den välbeprövade formeln att sprida ut inköp över tid, vilket mer ofta än sällan tenderar att infalla sig då lönen anländer till kontot.
Trots att jag ej ämnar försöka mig på en sorts tajming kommer jag ändå vara beredd att använda lite ur den krigskassa som jag har och det enda som jag tror kan skapa ett sorts fall på börsen är inte om Trump vinner. Ej heller är det att Biden vinner. Nej, det som kan skapa en liten oro är att ingen av kombattanterna ömsom accepterar sin förlust, ömsom den andras vinst och att detta drar ut på tiden. Det har länge talats om den risk som finns att Trump ”vägrar att flytta ut” och hur ofta får vi just nu inte läsa om hur nämnda börjar bygga en bas med lögner(?) om det förfärliga med poströstning och det fusk som förekommer med det.
Jag är inställd på att det, tyvärr, kan bli allt ifrån et par dagar till ett par veckor innan det finns en klar, av alla (i alla fall de som måste) accepterad vinnare och detta kommer inte se som något sorts styrkebesked i världens ögon. Kina, flera länder i Mellanöstern, Ryssland med flera kommer att se svaghet och i USA kommer det bli upplopp, inbördes stridigheter mellan de båda falangernas anhängare et cetera.
Oavsett vem som vinner är frågan hur lång tid det kommer ta innan dennas vinst accepteras, för jag har svårt att se att Trump, om han nu förlorar, håller ett tal likt Clinton höll 2016, där han dels erkänner sig besegrad, dels tackar Biden för en god och bra kamp. Istället tror jag vi kommer se ”fake news”, ”cheating”, ”China is responsable for this” et cetera. Förvisso lockar popcornmaskinen, men tyvärr är det för hemskt för att kallas tragikomiskt. Det är allvar. En av världens supermakter är just nu, och riskerar att så fortsätta vara, en sandlåda. I denna sandlåda finns inga vinnare, utan bara förlorare.
Timothy Snyder, skribent på Washington Post, drar en parallell till Balerus president, Lukasjenko i sin artikel What Americans Should Learn from Belarus. Denna kan bedöms som märklig, men skillnaden är "bara" att Lukasjenko beväpnar sig med vapen, medan Trump med verbala sådana; "fake news", "don't trust them (Biden/Demokarterna)" et cetera. Skribenten gör gällande att man nu, gärna igår, i USA måste förbereda, för det handlar om att försvara demokratin, den som många, många tar för givet. Detta görs genom de sex P:na, som kommer att försvara en legitim valseger mot ett politiskt kaos; Preperation, predominance, protest, peace, presistence och pluralism.
Upplopp, anklagelser, utredningar, polsi- och nationalgardsinsatser... detta befarar jag kommer att inträffa och ännu en gång - det finns ingavinnare, bara förlorare.
Tror du att ovan nämnda risk med allt från ett par dagar till veckor där ingen klar och accepterad vinnare finns är adekvat?
”Fokusera på bolagen och låt makro sköta sig själv.” Detta är något jag har fått mig berättat från min första dag som hobbyinvesterare och jag håller det sagda för sant, men med tillägget att jag tror att det finns visa små förtjänster att vinna på att ändå ta med makro i sina tankar, framför allt då det gäller till att förstå hur eventuella köplägen kan komma att infinna sig.
Vad vet vi om hösten? Vi vet att vi riskerar en andravåg av covid-19. Vi vet att det kommer att vara ett val i USA och vi vet att det kommer att vara komplicerade relationer mellan UK och EU samt inom EU iom. bidrag/lån-problematiken.
Om vi börjar med det första – covid-19. Jag tror inte att något land kommer att repetera den nedstängning som de gjorde under mars-juni, utan istället kommer begränsade områden att stängas under en kortare tid, precis som vi kan se hända i t.ex. Barcelona idag. Kostnaderna att stänga ned är för stora relativt att inte stänga ned och frågan om mänskliga liv kontra pengar är således mycket central. Vad är rätt och vad är fel? Här är vi alla utlämnade till oss själva. Det vi dock vet är att för varje dag närmar vi oss ett vaccin. Den genomsnittliga tiden för framställandet av ett sådant är vid ”vanliga fall” cirka tre år, men jag tror att det kommer att gå mycket snabbare denna gång, då världens regeringar öser ut pengar över bolag verksamma inom berörda bransch. Därtill sker samarbeten av aldrig tidigare skådade slag och har vi tur kan vi ha ett fungerande och ”riskfritt” vaccin under Q2-Q3 2021. Vi får bara hoppas att inget land gör ”en Sverige”, då den skada som kom med vaccinationen mot svininfluensan är en skam och gällande de som idag är drabbade av narkolepsi är det hemskt att få läsa om hur de nekas bidrag, hjälp et cetera och hur de liksom måste ”hävda sin rätt” till dessa.
Världen kommer inte att bli exakt densamma efter covid-19, men mycket kommer att så vara. Historien har en tendens att om inte upprepa sig, så åtminstone härmas.
Beträffande valet i USA vet vi att Trump skjuter såväl rakt som snett, precis som ett hagelgevär, och att han tar varje möjlighet som kommer. Om ingen finns, försöker han att skapa sig en sådan. Hur ska han få bort fokus på hur illa han har skött bekämpningen mot viruset i USA? Jo, genom att skylla på Kina och lägga fokus på dem. Det är inte en tillfällighet att det nu börjas med nedstängda konsulat och hot om handel et cetera. Det hela stavas politik och detta är Trumps försök att vinna väljare, eller att få kritiska väljare att ”glömma bort” hur illa nämnda har skött stora delar av sitt ämbete. Jag är fullkomligt övertygad att vi kommer att få se mycket, mycket mer mellan USA och Kina fram till valet. Är marknaden inställd på detta? Ja, i alla fall till en viss del. Vi har lärt oss hur jargongen går, men var går gränsen? Det kommer att vara höstens epicentrum.
Gällande EU samt Brexit är det för svårt att just nu förstå vidden av. För tillfället har kompisband knutits allt starkare inom EU, men det tragikomiska är att många länder inte ser sig som just ”kompisar”. Detta kommer att återspeglas de kommande åren och jag är rädd för att vi, men framför allt den generation som idag är cirka 10-15 år, kommer att få dra det stora lasset. Pengar som nu både ges bort och lånas ut är pengar som på något sätt skall tillbaka och ingen vet exakt hur detta skall gå till mer än att "någon" ska stå för notan. Det vi vet är det kommer att bli problem och här är jag tveksam till om samarbetet är så starkt som vi tror, för var går gränsen för vad svenskar, tyskar, holländare, belgare et cetera kan tolerera?
Det är och fortsätter vara lika skrämmande som intressanta tider och allt vi kan göra är att anpassa oss, ty det vet vi är sant: ”As many more individuals of each species are born than can possibly survive; and as, consequently, there is a frequently recurring struggle for existence, it follows that any being, if it vary however slightly in any manner profitable to itself, under the complex and sometimes varying conditions of life, will have a better chance of surviving, and thus be naturally selected. From the strong principle of inheritance, any selected variety will tend to propagate its new and modified form.”
Vad har JPMorgan Chase, Bank of America, Wells Fargo & Company samt Citigroup gemensamt, förutom att de är bland de fyra största börsnoterade bankerna i USA? Det finns säkert många svar, men det jag främst syftade till är att de har slaktats än mer än många andra bolag sedan 21/2 2019. Faktum är att de just nu är nere på värderingar som inte sätts sedan WW2…
Är detta rationellt? Det kan jag inte uttala mig om, då jag inte har analyserat dem så noga, utan har mer studerat dem via Börsdata samt läst diverse artiklar på Motley Fool och skummat årsredovisningar från 2019 samt 2007-2009.
Jag har aldrig tidigare tittat noggrant på bankerna och detta beror på flera anledningar, men den främsta att jag redan ligger tung i denna sektor via mina exponeringar mot alla de fyra svenska storbankerna, men också mot Bank of Nova Scotia. Därtill har jag även Resurs samt diverse försärkingsbolag, såsom Admiral Group, Sampo och Axa.
En artikel som fick mig att bli lite mer intresserad var denna, som är publicerad av den mycket uppskattade suredividend.com. Vad som framkommer här är att dessa bjässar tycks ha dragit såväl en som två läxor av finanskrisen 2008. Detta står också att beskåda då aktiekursernas utveckling studeras, där t.ex. JPMorgan Chase har stigit med ca 520 % från botten till den 20/2 anno 2020. Delas detta på de cirka 11 år som har passerats sedan krisen landar den årliga utvecklingen på 47 %, vilket inte är fy skam.
Kan nuvarande nedgång vara ett tillfälle att köpa in sig? Eller balanserar många av dessa bjässar på en mycket skör och tun tråd? Kan man utgå från att FED och regeringen, när skiten (eventuellt och) slutligen träffar fläkten, måste inse att dessa spelare är ”to big to fail”? På tal "To Big to Fail" - se gärna filmen med samma namn.
När banker studeras är P/B-talet viktigt och här framkommer följande data från Börsdata:
|
Bank |
1 år |
5 år |
10 år |
|
Wells Fargo |
0,6 |
1,2 |
1,2 |
|
JPMorgan & Chase |
1 |
1,1 |
1,0 |
|
Citigroup |
0,43 |
0,7 |
0,7 |
|
Bank of America |
0,69 |
0,8 |
0,7 |
Om det är utdelningar som räknas, likt inget annat vore viktigt, är de amerikanska bankerna inget att äga, då de under 2008 och ett par år därefter inte delade ut några summor att tala om. Citigroup delade inte ut något mellan 2010-2011, medan övriga sänkte sina rejält under de värsta och blodigaste åren (bilder och data från Börsdata).
De som känner sin Warren Buffett vet att denna har ägt Wells Fargo sedan många år. Emellertid tycks gurun ha haft en fingertoppskänsla kring innehavet i detta bolag, då Berkshire hyvalde lite i sitt innehav under Q4 2019, vilket kom att spara dem många miljoner dollar. Just Wells Fargo är en bank som sällan tenderar att klara av att hålla sig ifrån rampljuset, då de sedan 2016 har haft enroma problem och eftergifter till den skandal kring bedrägerier som kom världens till känna anno 2016. Om detta, men även om banken på ett mer allmänt plan, diskuterar Buffett i denna intervju med CNBC.
Hur har denna kris sett ut rent finansiellt för denna Buffettbank? Vid en snabb överblick ser de ut att ha klarat sig, om än inte "perfekt", så i alla fall helt okej.
En (av flera) förklaringar til Well Fargos utveckling är de kraftiga återköp som de har genomfört. Så sent som i Q4 2019 återköpte banken aktier för $7,8 miljarder och sedan 2009, då de var nödgade att öka antalet, har beståndet minskat från cirka 20 %, vilket inte är illa. Hur kommer det att bli nu, då många bolag och banker redan har kommunicerat att de ställer in återköpsprogram? Denna retoriska fråga gäller inte enbart Wells Fargo, utan samtliga marknander på ett mer generellt plan.
Jag är intresserad att gräva vidare i de amerikanska bankerna, men likt alltid måste frågan om man gör misstaget att gå över ån efter vatten ställas. Rätt eller fel? Är du mer insatt än jag? Tankar? Reflektioner? Alla tips och råd tas med glädje emot.