- Recensioner och mediaframträdanden om "Livet, Börsen & Allting"
- Min bok: "MER Börspsykologi" - recensioner, utlåtanden, media etc.
- Min bok - "Börspsykologi - så blir du en bättre investerare"
- Portföljsutveckling
- Utdelningar & totalt kapital
- Dokumentärer och serier
- Sidor där jag finner underlag för aktier/investeringar
- Poddar
- Gaius Marius - Roms Tredje Grundare
Blog Archive
Att tro och gissa är två ting att handskas extra varsamt med. Rätt använt kan de vara din främsta allierade, fel använt din värsta fiende. De är sannerligen ett tveeggat svärd. Det finns de som omskrivs som analytiker i allmänhet, men prognosmakare i synnerhet. Deras prognoser är inget annat än gissningar. Förvisso skapade på faktiska underlag, likväl gissningar. Oavsett hur påläst han, hon eller de är kommer de aldrig med hundra procents sannolikhet veta exakt vad ett utfall ska bli, ty kunde de det skulle de nog äga såväl en som två Söerhavsöar.
När jag tänker på prognoser och estimat, som ännu en gång är gissningar, om än iklädda lite mer… hmm, finare och akademiska begrepp, återkommer jag alltid till en gåta från Tren Griffins bok Charlie Munger – The Complete Investor (en bok jag f.ö. varmt rekommenderar och som jag själv har gjort till en bok jag återkommer till vid varje semesterstart):
”Charlie Munger, the Easter Bunny, Superman, and a successful forecaster of an investment bank find themselves in their own corner of a large square-shaped trading floor. In the center of the room is a large stack of $100 bills. If each of them starts racing toward the center of the floor at the same time, who gets the money? The answer is Munger, because the other three don’t exist!”
Hård, oförlåtande likväl rättvis. Absolut finns det de som är duktiga på att prognostisera och via sina förmågor lyckats skapa sig enorma avkastningar, likväl är de varken gudar eller odödliga. Kom ihåg hur slumpen – fooled by randomness - alltid spelar en roll och förr eller senare kommer tärningarna visa fel siffror givet att spelarna inte inser när det är dags att casha hem och för alltid sluta spela.
Med det sagt vill lyfta fram ett par observationer jag sett, hört och läst de senaste veckorna. Alla är oroade för inflationen och den befarade minskade konsumtionen. I takt med högre räntor, ökad inflation och lägre reallöner kommer konsumenterna bli återhållsamma; vända på varje korvöre innan de konsumerar. Jag tror absolut att det kan komma att hända, men först efter sommaren. Varför? Hedonism! ”Stackars, stackars mig som har suttit inlåst i två år ska inte straffas ytterligare ett år bara för att kostnaderna för min efterlängtade resa och semester stiger. Nej, kosta vad det kosta vill. Beträffande det där med att hushålla med pengarna och tänka innan jag agerar får jag ta ’sen’. Nu ska jag tusan i mig unna mig, och det rejält. Det är jag värd, jag som har suttit inlåst medan livet har passerat; inlåst medan Italiens stränder har kallat mitt namn. Nej – nu jävlar ska det firas semester och nu jävlar ska det spenderas. Och därmed basta!”
Förlåt mig för mina överdrifter – syftet är att lyfta fram min andemening, som är att jag tolkar det som att många tycker ”synd” om sig själva och att efter två års celibatet ska inget, absolut inget, få hindra dem att resa, köpa den nya poolen, bjuda hem såväl svärmor(!) som den jobbiga grannen. Importera oliver, olivolja och parmesanost själv från Italien eller köpa ICA:s ”versioner” av de önskade råvarorna? Ha, är det ens en fråga? Unna sig lite extra bubbel på vardagskvällarna eller fortsätta hålla bubbeldrickande till helgerna? Ha! Äta lunch ute när man är på stan, eller vid stranden eller ta med matsäck? Ha. Ha ha ha.
Ja, ni förstår säkert. Det ska ”unnas” både hit och dit och gällande det faktum att det kan bli svettigt från och med starten av det tredje kvartalet hanterar man likt inför en blöt kväll när tanken på att man under morgondagen kommer ha en rejäl baksmälla: ”lätt värt det! Lätt!” Ofta brukar man tycka och känna raka motsatsen dagen efter, vilket jag tror många kommer känna från och med augusti och därefter.
Tyvärr är det dagens mentalitet. Det ska köpas nu och betalas sen. Ständigt ska man jämföra sig med de som har det (mycket) bättre ställt i allt från förmögenhet till relationer. Om man bedömer sig vara liten/mindre relativt dessa så är det 1) orättvist och 2) någon annans fel. Och i sin iver att ständigt vilja leva livet man anser sig ha rätt till skjuter man på plikten men kräver sina egenupplevda rättigheter.
Jag är medveten om att jag gör grova generaliseringar och att det alltid finns undantag, men när du tittar och lyssnar till de i din omnejd – finns inte tendenser till ”jo, det här med inflationen är jobbigt, men inte kan det bli så illa, va? Det kommer nog lösa sig och efter sommaren kan jag nog spara undan lite extra och jag vet ju att det egentligen inte är någon skillnad på Heinz ketchup och ICA Basics dito och bara där sparar jag ju in ett par kronor.”
Ständigt detta ”sen”. Ständigt denna övertro att man ska lyckas vända på sitt sätt att tänka och vara, likt det vore en på- och avknapp. Tyvärr är människan ett känslo- och vanedjur. Det ligger hårdkodat i våra gener att fortsätta med sådant som del fungerar, dels ger oss stimuli. Detta vet vartenda företag, psykologi, lobbyist med flera och de vet också hur att utnyttja det. Trots människans historia om att det önskade ”sen” sällan blir en realitet fortsätter allas våra Eva och Adam att fortsätta låtsats likt de regnar.
Ja, hotell- och resebranschen kommer tälja guld denna sommar. Samma med andra turistvänliga bolag och produkter, men om inflationen inte snabbt kommer ned (och med det de fruktade räntehöjningarna) kommer solen inte stå länge i zenit.
Jag tror att de flesta av alla bolags rapporter för Q2 kommer vara bra, såväl i relativa som absoluta termer. Därtill kommer det vara få VD:ar som kommer vara mer hökaktiga inför Q3 och hela H2, snarare tvärtom. Och jag tror, tyvärr, att det är mer sannolikhet för att deras reservationer slår in än vice versa. Tror.
Det var, i sammanhanget, högst intressant att ta del av de data som b.la. The Wall Street Journal rapporterade om i veckan. Aldrig tidigare har hushållen i USA aka. ”konsumenterna” varit mer förberedda på en recession. Vid en första tanke kanske man tror att det är de rika och välbärgade som får medianen att bli missvisande, men så är ej fallet. Oavsett inkomstläger tycks många sitta på pengar, om än i olika grad relativt inkomst, boende et cetera. Visst spelar det faktum att många har fått checkar under corona, likväl är det en tacksam nyhet att USA, som är världens största och ledande ekonomi (och som är beroende av en stark konsument) har dessa förutsättningar givet den skakiga tid vi lever i.
”Federal Reserve data show that as of the end of the first quarter, U.S. households held $17.9 trillion in cash and cash equivalents, up a bit from the fourth quarter and much higher than the $13.7 trillion they had at the end of the first quarter of 2020. Indeed, before the pandemic, U.S. households never experienced anything like the increase in cash they have experienced over the past two years, and this remains true even after adjusting for the run up in inflation.”
Med det sagt lämnar jag denna värld för att bege mig till den åttonde kretsen i Dantes inferno, den där falska spåmän huserar och tvingas gå runt i cirklar med deras huvuden förvridna i 180 grader, ty de kunde icke se framåt och får nu se bakåt och allt som egentligen inträffade.
OBS: Idag startar PUG Förlags sommarrea. För dig som är intresserad av böcker till såväl dig själv som nära och kära kanske det finns en titel i deras bestånd? REA:n gäller på samtliga titlar och inte bara de inriktade mot ekonomi.
Har marknaden prisat in en seger för Trump? En för Biden? Nuvarande prognoser visar att Biden har ett övertag, men hur ofta har vi inte sett det och sedan stå med hakan i golvet när det verkliga, och det som över huvud taget betyder något, resultatet presenteras? Brexit samt Trump vs. Clinton är bara två av relativt många bataljer där vinnaren har varit den otippade.
Jag är mycket intresserad av politik i allmänhet, men amerikansk i synnerhet och finner det intressant att se hur många kloka huvuden det finns på andra sidan pölen, men också lika skrämmande hur många okloka dito som finns.
Att försöka sig på att tajma valet med sina investeringar är något jag inte vill rekommendera och inget jag själv ämnar göra, utan jag fortsätter med den välbeprövade formeln att sprida ut inköp över tid, vilket mer ofta än sällan tenderar att infalla sig då lönen anländer till kontot.
Trots att jag ej ämnar försöka mig på en sorts tajming kommer jag ändå vara beredd att använda lite ur den krigskassa som jag har och det enda som jag tror kan skapa ett sorts fall på börsen är inte om Trump vinner. Ej heller är det att Biden vinner. Nej, det som kan skapa en liten oro är att ingen av kombattanterna ömsom accepterar sin förlust, ömsom den andras vinst och att detta drar ut på tiden. Det har länge talats om den risk som finns att Trump ”vägrar att flytta ut” och hur ofta får vi just nu inte läsa om hur nämnda börjar bygga en bas med lögner(?) om det förfärliga med poströstning och det fusk som förekommer med det.
Jag är inställd på att det, tyvärr, kan bli allt ifrån et par dagar till ett par veckor innan det finns en klar, av alla (i alla fall de som måste) accepterad vinnare och detta kommer inte se som något sorts styrkebesked i världens ögon. Kina, flera länder i Mellanöstern, Ryssland med flera kommer att se svaghet och i USA kommer det bli upplopp, inbördes stridigheter mellan de båda falangernas anhängare et cetera.
Oavsett vem som vinner är frågan hur lång tid det kommer ta innan dennas vinst accepteras, för jag har svårt att se att Trump, om han nu förlorar, håller ett tal likt Clinton höll 2016, där han dels erkänner sig besegrad, dels tackar Biden för en god och bra kamp. Istället tror jag vi kommer se ”fake news”, ”cheating”, ”China is responsable for this” et cetera. Förvisso lockar popcornmaskinen, men tyvärr är det för hemskt för att kallas tragikomiskt. Det är allvar. En av världens supermakter är just nu, och riskerar att så fortsätta vara, en sandlåda. I denna sandlåda finns inga vinnare, utan bara förlorare.
Timothy Snyder, skribent på Washington Post, drar en parallell till Balerus president, Lukasjenko i sin artikel What Americans Should Learn from Belarus. Denna kan bedöms som märklig, men skillnaden är "bara" att Lukasjenko beväpnar sig med vapen, medan Trump med verbala sådana; "fake news", "don't trust them (Biden/Demokarterna)" et cetera. Skribenten gör gällande att man nu, gärna igår, i USA måste förbereda, för det handlar om att försvara demokratin, den som många, många tar för givet. Detta görs genom de sex P:na, som kommer att försvara en legitim valseger mot ett politiskt kaos; Preperation, predominance, protest, peace, presistence och pluralism.
Upplopp, anklagelser, utredningar, polsi- och nationalgardsinsatser... detta befarar jag kommer att inträffa och ännu en gång - det finns ingavinnare, bara förlorare.
Tror du att ovan nämnda risk med allt från ett par dagar till veckor där ingen klar och accepterad vinnare finns är adekvat?
”Fokusera på bolagen och låt makro sköta sig själv.” Detta är något jag har fått mig berättat från min första dag som hobbyinvesterare och jag håller det sagda för sant, men med tillägget att jag tror att det finns visa små förtjänster att vinna på att ändå ta med makro i sina tankar, framför allt då det gäller till att förstå hur eventuella köplägen kan komma att infinna sig.
Vad vet vi om hösten? Vi vet att vi riskerar en andravåg av covid-19. Vi vet att det kommer att vara ett val i USA och vi vet att det kommer att vara komplicerade relationer mellan UK och EU samt inom EU iom. bidrag/lån-problematiken.
Om vi börjar med det första – covid-19. Jag tror inte att något land kommer att repetera den nedstängning som de gjorde under mars-juni, utan istället kommer begränsade områden att stängas under en kortare tid, precis som vi kan se hända i t.ex. Barcelona idag. Kostnaderna att stänga ned är för stora relativt att inte stänga ned och frågan om mänskliga liv kontra pengar är således mycket central. Vad är rätt och vad är fel? Här är vi alla utlämnade till oss själva. Det vi dock vet är att för varje dag närmar vi oss ett vaccin. Den genomsnittliga tiden för framställandet av ett sådant är vid ”vanliga fall” cirka tre år, men jag tror att det kommer att gå mycket snabbare denna gång, då världens regeringar öser ut pengar över bolag verksamma inom berörda bransch. Därtill sker samarbeten av aldrig tidigare skådade slag och har vi tur kan vi ha ett fungerande och ”riskfritt” vaccin under Q2-Q3 2021. Vi får bara hoppas att inget land gör ”en Sverige”, då den skada som kom med vaccinationen mot svininfluensan är en skam och gällande de som idag är drabbade av narkolepsi är det hemskt att få läsa om hur de nekas bidrag, hjälp et cetera och hur de liksom måste ”hävda sin rätt” till dessa.
Världen kommer inte att bli exakt densamma efter covid-19, men mycket kommer att så vara. Historien har en tendens att om inte upprepa sig, så åtminstone härmas.
Beträffande valet i USA vet vi att Trump skjuter såväl rakt som snett, precis som ett hagelgevär, och att han tar varje möjlighet som kommer. Om ingen finns, försöker han att skapa sig en sådan. Hur ska han få bort fokus på hur illa han har skött bekämpningen mot viruset i USA? Jo, genom att skylla på Kina och lägga fokus på dem. Det är inte en tillfällighet att det nu börjas med nedstängda konsulat och hot om handel et cetera. Det hela stavas politik och detta är Trumps försök att vinna väljare, eller att få kritiska väljare att ”glömma bort” hur illa nämnda har skött stora delar av sitt ämbete. Jag är fullkomligt övertygad att vi kommer att få se mycket, mycket mer mellan USA och Kina fram till valet. Är marknaden inställd på detta? Ja, i alla fall till en viss del. Vi har lärt oss hur jargongen går, men var går gränsen? Det kommer att vara höstens epicentrum.
Gällande EU samt Brexit är det för svårt att just nu förstå vidden av. För tillfället har kompisband knutits allt starkare inom EU, men det tragikomiska är att många länder inte ser sig som just ”kompisar”. Detta kommer att återspeglas de kommande åren och jag är rädd för att vi, men framför allt den generation som idag är cirka 10-15 år, kommer att få dra det stora lasset. Pengar som nu både ges bort och lånas ut är pengar som på något sätt skall tillbaka och ingen vet exakt hur detta skall gå till mer än att "någon" ska stå för notan. Det vi vet är det kommer att bli problem och här är jag tveksam till om samarbetet är så starkt som vi tror, för var går gränsen för vad svenskar, tyskar, holländare, belgare et cetera kan tolerera?
Det är och fortsätter vara lika skrämmande som intressanta tider och allt vi kan göra är att anpassa oss, ty det vet vi är sant: ”As many more individuals of each species are born than can possibly survive; and as, consequently, there is a frequently recurring struggle for existence, it follows that any being, if it vary however slightly in any manner profitable to itself, under the complex and sometimes varying conditions of life, will have a better chance of surviving, and thus be naturally selected. From the strong principle of inheritance, any selected variety will tend to propagate its new and modified form.”
Vad har JPMorgan Chase, Bank of America, Wells Fargo & Company samt Citigroup gemensamt, förutom att de är bland de fyra största börsnoterade bankerna i USA? Det finns säkert många svar, men det jag främst syftade till är att de har slaktats än mer än många andra bolag sedan 21/2 2019. Faktum är att de just nu är nere på värderingar som inte sätts sedan WW2…
Är detta rationellt? Det kan jag inte uttala mig om, då jag inte har analyserat dem så noga, utan har mer studerat dem via Börsdata samt läst diverse artiklar på Motley Fool och skummat årsredovisningar från 2019 samt 2007-2009.
Jag har aldrig tidigare tittat noggrant på bankerna och detta beror på flera anledningar, men den främsta att jag redan ligger tung i denna sektor via mina exponeringar mot alla de fyra svenska storbankerna, men också mot Bank of Nova Scotia. Därtill har jag även Resurs samt diverse försärkingsbolag, såsom Admiral Group, Sampo och Axa.
En artikel som fick mig att bli lite mer intresserad var denna, som är publicerad av den mycket uppskattade suredividend.com. Vad som framkommer här är att dessa bjässar tycks ha dragit såväl en som två läxor av finanskrisen 2008. Detta står också att beskåda då aktiekursernas utveckling studeras, där t.ex. JPMorgan Chase har stigit med ca 520 % från botten till den 20/2 anno 2020. Delas detta på de cirka 11 år som har passerats sedan krisen landar den årliga utvecklingen på 47 %, vilket inte är fy skam.
Kan nuvarande nedgång vara ett tillfälle att köpa in sig? Eller balanserar många av dessa bjässar på en mycket skör och tun tråd? Kan man utgå från att FED och regeringen, när skiten (eventuellt och) slutligen träffar fläkten, måste inse att dessa spelare är ”to big to fail”? På tal "To Big to Fail" - se gärna filmen med samma namn.
När banker studeras är P/B-talet viktigt och här framkommer följande data från Börsdata:
|
Bank |
1 år |
5 år |
10 år |
|
Wells Fargo |
0,6 |
1,2 |
1,2 |
|
JPMorgan & Chase |
1 |
1,1 |
1,0 |
|
Citigroup |
0,43 |
0,7 |
0,7 |
|
Bank of America |
0,69 |
0,8 |
0,7 |
Om det är utdelningar som räknas, likt inget annat vore viktigt, är de amerikanska bankerna inget att äga, då de under 2008 och ett par år därefter inte delade ut några summor att tala om. Citigroup delade inte ut något mellan 2010-2011, medan övriga sänkte sina rejält under de värsta och blodigaste åren (bilder och data från Börsdata).
De som känner sin Warren Buffett vet att denna har ägt Wells Fargo sedan många år. Emellertid tycks gurun ha haft en fingertoppskänsla kring innehavet i detta bolag, då Berkshire hyvalde lite i sitt innehav under Q4 2019, vilket kom att spara dem många miljoner dollar. Just Wells Fargo är en bank som sällan tenderar att klara av att hålla sig ifrån rampljuset, då de sedan 2016 har haft enroma problem och eftergifter till den skandal kring bedrägerier som kom världens till känna anno 2016. Om detta, men även om banken på ett mer allmänt plan, diskuterar Buffett i denna intervju med CNBC.
Hur har denna kris sett ut rent finansiellt för denna Buffettbank? Vid en snabb överblick ser de ut att ha klarat sig, om än inte "perfekt", så i alla fall helt okej.
En (av flera) förklaringar til Well Fargos utveckling är de kraftiga återköp som de har genomfört. Så sent som i Q4 2019 återköpte banken aktier för $7,8 miljarder och sedan 2009, då de var nödgade att öka antalet, har beståndet minskat från cirka 20 %, vilket inte är illa. Hur kommer det att bli nu, då många bolag och banker redan har kommunicerat att de ställer in återköpsprogram? Denna retoriska fråga gäller inte enbart Wells Fargo, utan samtliga marknander på ett mer generellt plan.
Jag är intresserad att gräva vidare i de amerikanska bankerna, men likt alltid måste frågan om man gör misstaget att gå över ån efter vatten ställas. Rätt eller fel? Är du mer insatt än jag? Tankar? Reflektioner? Alla tips och råd tas med glädje emot.