Blog Archive
Jag har flera gånger tidigare lyft fram hur viktigt jag finner ämnena historia i allmänhet, men kulturhistoria i synnerhet vara. Att identifiera, tolka och utvärdera mönster, trender och så vidare ger inte bara en skön ”f*n vad jag är smart”-känsla (reservation för hybris…), utan rätt använt kan det även ge starka fördelar i allt från Jeopardy och TP-kvällen föregått av en parmiddag till investeringar och... ja, korsord.
Ett område jag läst mycket kring den senaste tiden är försäkringsbranschen och försäkringar mer i allmänhet. Jag äger b.la. NN Group, AXA, Sampo och Admiral Group PLC. Många? Absolut, men istället för att ta ett enda bolag valde jag att skapa en korg, då dessa bolag skiljer sig åt med verksamheter mot olika geografier, har olika styrkor, såsom NN Group och dess styrka på livförsäkring.
I Europa har vi en relativt stark försäkringsanda, både en privat och statlig sådan. Vi har alltid haft starka nationalstater, såväl på gott som ont. Något som har karaktäriserat de flesta av dessa sedan WW1 och WW2 är trygghetsnäten, såsom pensionssystem samt statliga/allmänna försäkringssystem. Detta är inte vad som står att finna i USA, i alla fall inte i lika hög omfattning. Om du har en minut över kan du leka med Google, eller Duckgogo, och söka på vad kostnaden för att föda barn i USA är. Eller vad det kommer kosta dig om du bryter benet och måste till akuten och få den vård som krävs. Jämför gärna sistnämnda med att vi i Sverige betalar en avgift om 200 kr och då får vi undersökning, röntgen, gips, medicin med mera. Visst får vi erfara de obligatoriska 5–6 timmarna i väntrummet, likväl…
Den europeiska befolkningen som grupp är mer försiktiga och tenderar att vara lite mer… pessimistiska, i brist på bättre ord, relativt den amerikanska. Det är fler ”men tänk om”, istället för ”Just do it!” á la Nike. Varför? Beror det på den amerikanska drömmen och att alla är så influerade av den att det mer ofta än sällan blir ”fake it untill you become it” som appliceras? Kanske, men det finns ett annat, mer starkare argument för denna skillnad i trygghetsnät, försäkringar och åsikterna kring det. Detta stavas just WW1 och WW2, men även de krig som föregick nämnda två.
Båda dessa världskrig kom, till största del, att ske på den europeiska kontinenten. Städer, hus, fabriker, bondgårdar, vägar, kyrkor… allt och alla blev sönderbombade. De som levde då, men också deras ättlingar, har fått se, höra och uppleva hur det är att växa upp i tider där allt i livet kan vändas snabbare än en reddit-aktie. Oavsett hur psykiskt och fysiskt stark du var kunde dessa fördelar inte täcka upp för ett hus, ett förlorat jobb under lågkonjunktur samtidigt som frugan ska föda och övriga tre så barn önskar mat i magen och tak över huvudet. Och ett Playstation. Och en Iphone. ”Alla andra har ju detta! Jag är den enda som inte har.”
USA har, sedan sitt frihetskrig 1776 och sitt inbördeskrig 1863, aldrig upplevt ett krig på hemmaplan. De har aldrig fått uppleva hur hemskt det är när allt, bokstavligen allt, rasar sönder och samman. Visst har de haft lågkonjunkturer, terroristattacker med mera, men jämför detta med Europa och dess senmoderna historia. Vem tror du är mest benägen att se till nedsidan – den europeiska bonden eller den amerikanska jänkaren?
Dock börjar lite av denna mentalitet á la ”staten ska skydda mig och jag är beredd att bidraga till det allmänna genom att betala skatt” att avtaga, då det i många europiska länder har varit lite, milt uttryckt, lite si och så med styrningen och förvaltningen av både kapitalet och förtroendet. Jag ämnar inte peka finger på Steffe, Maggan med flera, då vi kan se det i andra länder också. Jag enbart skriver en tolkning av långtgående mönster och långtgående tendenser.
Ponera att Europa och dess länder inte kommer uppleva något nytt storkrig (i dess mer traditionella mening och på dess mer konventionella förfaringssätt) – kommer den tidigare ”hellre fasta på ned- än uppsidan”-mentaliteten med betoning på och förtroende för statens roll att fortsätta? Sedan tillkommer såklart frågan om att försäkringar är och, i stigande grad(?), kommer fortsätta vara en klassfråga. Tand-, sjuk-, och psykisk vård kommer vara ytterligare en sak som skiljer de innanför från de utanför de gated communitys vi redan idag ser.
Det är hemskt och tråkigt, likväl ändrar det ej faktum. Och även om det känns ”hemskt” att skriva detta kan du, jag och övriga dra nytta och fördel av dessa mönster och tendenser genom att t.ex. investera i just försäkringsbolag.
Likt alltid ska du göra din egen analys. Allt som jag skriver här är inte en rekommendation. Pengar kan både öka och minska i värde och det finns ingen försäkring (haha… suck, ständigt denna Monty Pyhtonhumor…) mot ogenomtänkta och icke på underlag av en egen analys-investeringar.
Jag har gång på gång återkommit till vikten av att läsa och att läsa brett. Jag blir alltid glad när jag hör, ser och får mig berättat om hur såväl elever som nära och bekanta läser. Även om jag själv inte förstår tjusningen med deckare á la Camilla Läckberg (vill dock betona att jag gärna läser Baldacci, Deaver m.fl.), ger läsningen möjlighet till eskapism i allmänhet, men till att förstå människan i synnerhet. När vi läser lär vi oss om såväl oss själva som om andra; om människan, hennes tankar, gärningar, historia med mera och inte sällan reflekterar vi om var vi själva befinner oss i detta. Vad hade jag gjort? Vad gör jag? Vad tror och tycker jag om X? Hade jag agerat annorlunda? Kan Y inträffa idag, trots att vi har sagt ”aldrig mera X”?
Att framför allt läsa historia och kulturhistoria kommer att ge dig en mycket bra bas för att förstå världen. För att förstå börsen måste man förstå dess grundmekanism. Den uppmärksamma läsaren noterade att jag skrev "mekanism" i singular och jag gjorde det med flit. Börsen är skapad och uppbyggd av människan. Den kan ses som ett derivat av människan styrkor och framsteg, men också hennes svagheter och misslyckanden.
Människan är i sin grund en optimist och det måste vi vara; vi är förprogrammerade (hardwired) att överleva och jakten på denna överlevnad bottnar i en optimistisk tro (annars skulle vi ej ha överlevandsdrivet inom oss). Samma optimism visar sig bland livets alla sektorer och sfärer och jag tror du säkert känner igen detta bara genom att blunda, ta ett steg tillbaka och reflektera kring dig själv och var du är just nu samt var du vill vara om +10 år – det är tro och tankar på en ”ljusare framtid”, eller hur?
Människan opportunistiska grundbult kan även vara oss till nackdel. Om vi studerar alla börsbubblor, men även mer ”lokala” sådana i diverse enskilda bolag, visar sig detta. Just nu är GME och AMC passande exempel att nämna och jag ämnar inte på några sätt att ”hänga ut dem” eller de som investerar i dem, utan läs bara detta som att jag har valt att exemplifiera med dem.
Finns det ett hundra procent objektivt inneboende värde i Gamestop, vars aktie fredagen den 13 mars stängde på $264? Om så är fallet – vad är detta? Det är den frågan alla investerare frågar sig och den är inte exklusiv för bara GME och AMC, utan för alla aktier - vad är det inneboende, sanna och objektiva värdet och vad är jag beredd att betala för detta? Just nu drivs denna aktie – men även alla andra i hela världen – av en viss form av spekulation och var går gränsen mellan objektivism och spekulation; mellan investering och spekulation? De som hävdar sig vara strikt rationella och logiska hävdar att de investerar, men de lurar enbart sig själva, ty optimism agerar och lever i symbios med spekulation och vice versa. Det svåra som investerare, om du såväl är day trader eller momentuminvesterare, är att veta var gränsen mellan en för farlig och ”lagom” spekulation är?
Likt alltid kan vi bara i efterhand – hindsight – se var gränsen var. Det är så lätt att i efterhand säga; jag såg att det var en bubbla; jag såg att det skulle ske; jag "visste" att X skulle inträffa (hindsight bias), men att i stunden innan den spricker räkna ut var den sista lilla decimalen av uppgång finns är en omöjlig uppgift och för de som lyckas handlar det mer om tur och tillfälligheter än ren skicklighet (något jag skriver mer om i Mer Börspsykologi).
Jim Grant, författare och grundare av bland annat Grant’s Interest Rate Obsserver, har sagt: “To suppose that the value of a stock is determined purely by a corporation’s earnings discounted by the relevant interest rates and adjusted for the marginal tax rate is to forget that people have burned witches, gone to war on a whim, risen to the defense of Joseph Stalin and believed Orson Welles when he told them over the radio that the Martians had landed.” Reflektera gärna över detta träffande citat.
Optimism övertrumfar alltid. Det måste det. Det rätta priset på en tillgång är vad någon annan är villig att betala för den, eftersom alla tillgångspriser är beroende av subjektiva antaganden om framtiden. Och som en blind man som inte vet var en mur är förrän han stöter på den, kan marknaderna inte veta exakt hur mycket människor är villiga att betala förrän de går lite för långt och säger ”Ah, så det var där gränsen var…”.
Eftersom människan är så opportunistisk betyder det att hon alltid kommer att sträva efter utveckling och förbättrande av allt från en enkel tvål till en månraket; från en enkel musli till helautomatisk espressomaskin… hon kommer alltid att jaga utopin (som hon aldrig kommer att nå) och detta kommer att synas i form av att såväl nuvarande som kommande bolag skapar nytta och därmed (aktieägar)värde. Genom att vara långsiktig – optimistisk – kommer du att få ta del av denna underbara resa.
"Show me a pessimist and I’ll show you someone whose economic well-being hasn’t turned out the way they imagined; show me an optimist and I’ll show you someone whose career has exceeded their expectations." (M. Houssel)
Fråga dig själv; kommer världen vara mer utvecklad om +10 år? Kommer dagens och och kommande bolag ha bidragit till att skapa en bättre värld, även om det fortfarande kommer finnas mycket ondska och andra negativa delar? Kommer Apple, Johnson & Johnson, ABB, Volvo, Brookfield Renewable Partners med flera ha utvecklats och skapat mer (aktieägar)värde? Jag tror det – för jag är optimist. Således spekulerar jag jag. Således bedömer jag mig vara en spekulerande investerare. Obotlig optimist? Kanske, men vem vill, långsiktigt, tro på detta och även investera utifrån det? En värld á la Mad Max? En värld där värde mäts i antalet konservburkar och patroner?
Är du en spekulant, en spekulerande investerare, eller är du en investerare?
”Big History” är en genre som har vuxit sig fram under de senaste 20–30 åren. Genren gör anspråk på samt har som ambition att förklara långa historiska utvecklingar med breda penseldrag i syfte att skapa en vidare och mycket bred helhetsförståelse. Detta till skillnad från mer nischade alster, såsom Lindqvists om valfri fransk monark eller Lunds stolthet(?), Dick Harrisons, om allt från svensk till engelsk medeltid.
Genren kom att få en något mer uppmärksamhet då Harari släppte Sapiens: en kort historik över mänskligheten, vilken tydligt visar om genrens ambitioner; att förklara människans och stora mänskliga utvecklingar. Utöver denna bok, som är en ypperlig ”nybörjarbok/första-bok-inom-genren” att börja med, finns det andra som ger mycket till läsaren. Vissa av dessa har jag skrivit om på denna blogg, medan andra ännu inte har omtalats eller recenserats. I detta inlägg tänkte jag enbart dela några av de som jag håller lite högre än andra. Jag har valt att referera till senast utkomna version/tryck och i de fall det finns svensk översättning har jag valt denna. De flesta av böckerna släpptes tidigare än vad som står inom paranteserna.
Sapiens: En kort historik över mänskligheten (Harari, 2018). Även Hararis två andra böcker, Homo Deus samt 21 Lessons for... är läsvärda, även om sistnämnda kändes något... hmm, krystad.
Vete, vapen och virus (Diamond, 2020)
Collapse: How societies Choose to fail or succeed (Diamond, 2011)
The Evolution of Everything: How New Ideas Emerge (Ridley, 2016)
Berättelsen om allt (Christian, 2018)
Until the End of Time (Greene, 2020)
Why Nation Fail: The Origins of Power, Prosperity, and Povertry (Acemoglu, 2012)
Som jag har skrivit ovan har jag I vissa inlägg redan skrivit om nämnda böcker och jag kan inte med tillräckligt stor betoning trycka på hur givande böcker likt dessa är att förkovra sig i. Viktigt är att alltid ha ett öppet sinne samt att vara kritisk och genom detta kommer du, med stor sannolikhet, uppleva att du utvecklas och lär dig mycket av ovan författares alster.
Som jag skriver om boken Vete, Vapen och Virus är det fascinerande att få ta del av en teori som säger att vi i Europa och mellanöstern hade ”tur” som fick just de grödor som vi fick under jordbruksrevolutionen för en sisådär 10 000 år sedan. Likaså hade andra kontinenter och därmed folkslag inte en fullt ut lika stor sådan.
Jag fann denna lista för flera år sedan och har sedan dess utgått från den, men såklart har även andra listor och förslag tagits emot. Min önskan och mitt mål har alltid varit, och fortsätter så vara, att förstå. Att få svar på den evinnerliga frågan: ”varför”. Varför X? Varför Y? Jag går med vetskapen om att det inte alltid finns ett klart och av alla accepterat svar, men jag tror att genom att läsa, vistas med oliktänkande och med personer som inte är rädda att visa och säga sin åsikt kommer jag komma närmare ett svar.
Läser du böcker likt ovan? Vilka är dina favoriter och vilka vill du rekommendera?
Få ämnen berör och delar människor så mycket som politik och detta har blivit extra tydligt de senaste tio åren i allmänhet, men de senaste fem i synnerhet, då Europa kom att få en kraftig flyktingvåg. Var det rätt av Sverige att ta emot så många flyktingar? Det är en fråga som är mer vital och närvarande än vad den var då, hösten 2015. Dock är det inte denna specifika fråga som jag i detta inlägg ämnar dryfta, utan istället vill jag presentera en bild över vad dagens politik är och varför det har kommit att bli sådana tydliga läger.
Underlaget för denna presentation är hämtat från magasinet Axess och det första numret för räkenskapsåret 2020. Detta nummers tema är ”Polariseringar pågår” samt det något mindre ”Hatet pågår” och detta tror jag det är få som motsätter sig(?). I fem artiklar – Känslostorm, De upplystas intolerans, Alla blev så arga, Leta bortom politiken samt Så illa är det inte – presenteras mycket intressanta och välgrundade reflektioner tillika slutsatser.
Den första och längsta är Känslostorm, som är skriven av författarens, aktivisten och journalisten Jonathan Rauch, känd för bland annat Political Realism: How Hacks, Machines, Big Money, and Back-Room Deals Can Strengthen American Democracy och Kindly Inquisitors: The New Attacks on Free Thought, Expanded Edition, och översatt till svenska av Margareta Eklöf. Den erkända författarens slutsats är lika skrämmande som den är sann: dagens människa har tappat sin ideologiska tro och röstar inte efter denna (logiskt, då den saknas…), utan efter känslor.
Okej – vad är nytt, tänker du? En mycket berättigad fråga och Rauch ger svaret att det inte är känslor för det egna partiet eller för det man vill, önskar och hoppas på, utan vice versa – dvs. man röstar på det partiet som tar tydligast ställning mot det som man avskyr, hatar och allra minst vill se bli en verklighet. I en undersökning av Pew Research Center framkom att bara 44 procent av republikanerna är beredda att kompromissa med demokraterna och hos sistnämnda är bara 46 procent. Med andra ord kan det sägas att inte ens hälften av de förtroendevalda är beredda att kompromissa för att nå en lösning om en specifik fråga.
Antingen är du med mig, eller emot mig – det finns inget mellanting. Detta är vad som gäller i dagens politik och ju mer jag satte mig in i artiklarna och även andra matnyttiga publiceringar slås jag av att det är en sanning. Visst – det var snarlikt under slutet av 1800-talet och fram till Andra Världskriget, då nationalism först delade folket för att sedan ersättas av de olika ismerna, såsom fascism, nazism, kommunism et cetera, men denna gång är gränserna och polariseringens orsaker mer diffusa och subtila.
Det handlar om tribalism – att tillhöra en flock och en stam och att aldrig, aldrig(!) svika vad den står för. Hellre är du beredd att dö. I sin artikel berättar Rauch hur en tidning berättade om en bilmekaniker som blev uppringd av en strandad bilist. När bärgaren kom dit och fick se att det satt en Bernie Sanders-dekal vid stötfångaren sade han ”lycka till” och lämnade bilisten med sin bil i det skick som han hade funnit dem i. I en tv-intervju i WLO dagarna efter sade han: ”Jag gör inte affärer med det där klientelet”.
"[...]Följaktligen har personligheter som Trump, Johnsson, till viss mån Macron, Åkesson med flera kommit att vinna allt mer inflytande och makt[...]"
Om Rauch har rätt, vilket jag anser, röstar en majoritet idag utifrån affekt – känslor. Inte känslor för vad de uppskattar, utan för vad de absolut inte uppskattar. Brexit, Trump vs. Demokraterna, SD vs… ”alla”(?) – i samtliga av fallen röstar folk efter sitt missnöje och av rädsla för vad som kan hände om de andra kommer till makten. Betänk; har du inte hört, eller läst, hur många som säger att de kommer att rösta på Trump, för hellre att han får fortsätta i fyra år än att Warren eller Sanders får makten? Av de rapporteringar som de svenska tabloiderna ger oss tycks detta vara den sanning som råder: Wall Street må inte älska Trump, men relativt hans motståndare och deras utannonserade agendor är valet inte ett val - för det finns bara ett alternativ om de inte önskar att förlora väldigt mycket pengar och det alternativet stavas Trump.
Skillnaden mellan partierna har inte ökat, snarare tvärtom (lex ”decemberöverenskommelsen” och ”januariöverenskommelsen”). Det som dock har ökat är att allt fler politiker förstår att dagens (unga/medelålders) människor, som bara har läst om de fatala hemskheter som patosdriven politik kan leda och har lett till, är känslobenägna och att detta går att utnyttja. Följaktligen har personligheter som Trump, Johnsson, till viss mån Macron, Åkesson med flera kommit att vinna allt mer inflytande och makt.
Om detta kommer att växa och bli än mer viktigt i kommande val kan de kommande decennierna bli mycket, mycket utmanande, där polariseringar snarare är en regel än undantag och där fysiska konflikter kan komma att höra vardagen till.
Ovan har jag bara angett synopsis ur Axess tema för detta nummer (nr 1, februari 2020), men utifrån detta - vad är din tanke och reflektion kring det som Rauch och övriga skribenter i sina artiklar presenterar?
Jag är religiös, men inte i den betydelse som 99 % av jordens befolkning tolkar begreppet, utan i dess sanna betydelse – jag har en uppfattning om ett visst ting som delas av många andra och det är vår tro på och mot detta som binder oss samman i en gemenskap. Ja, det är exakt detsamma som ideologi. ”Var är gud”, kanske du undrar? Ja, beträffande gudomar måste jag be dig att bläddra vidare till ”teism”. När begreppet ”religion”, i dess sanna betydelse, studeras finns inget som nämner någon/några gudar.
Nåväl – tillbaka till min ”religion”, vilken jag bedömer faller under agnosticism, dvs. att tro på något högre, men vad/vem detta/denna som X är är oklart och opreciserat. Jag tror att det finns ”något” som styr och ställer, eller i alla fall har en påverkan. Är det naturen? Är det Gaia? Ingen aning och jag lägger vare sig tid på att försöka ta reda på det eller att försöka precisera det tydligare. Jag tror på något, men det är inte gud, Allah eller Teletubbies. Punkt.
När jag studerar historia kan jag ibland inte undkomma tankarna som säger att ”detta var mycket lägligt – nästan som att någon med ett helhetsperspektiv har agerat”. Det är lite som när du spelar ett barnvänligt tv-spel och din karaktär skall hoppa över en fälla och inte lyckas. Plötsligt dyker en skyddande hand, eller dylikt, upp och greppar tag om dig och lyfter tillbaka dig till din förra punkt och du får hoppa om igen. Eller då autoaim hjälper dig att styra siktet mot huvudbossen, trots att du inte bara lider av parkinsons, utan även av koffeinbrist.
När pesten drabbade Europa under 1300-talet led kontinentens befolkning av, utifrån den tidens mått mätt samt utifrån de resurser som fanns till förfogande, av en överbefolkning. Folk svalt, det fanns inte tillräckligt med arbeten och det var bitvis var man klarar sig själv som rådde. När digerdöden slog till kom många människor att dö, men ur askan kom mycket positivt. Dels kom detta att påverka avskaffandet av feodalismen, då bönder kunde kräva mer rättigheter (annat som hjälpte till med detta avskaffande var tillkomsten av krut och kanoner, vilka var lika dödliga för den bepansrade riddaren som den oskyddade bonden), dels att de överlevande kom att få mer utrymme, mer varierande och bättre kost et cetera. Allt detta och mycket mer kom att leda till en positiv spiral för människan.
Spanska sjukan var en annan sjukdom, men när den kom led inte världen av något akut. Förvisso hade det vuxit upp många klimatförstörande industrier i städerna, där folk bodde trång och med dålig hygien. Kriminalitet, prostitution, hasardspel, dålig och ensidig kost et cetera tillhörde då vardagen, likt strax innan pesten på medeltiden. Många familjer kom att skapas och av dessa kom många också att splittras. Därtill kom WW1 att bryta ut – kan spanska sjukan ha varit ”jordens” röst som sade ”nog!”?
Sars och svininfluensan är två, i tid mätt, mer närmare farsoter som aldrig riktigt fick det hemska och oönskade genomslag som de kunde ha fått och tack ”någon högre makt” för det. Hur är det denna gång? Finns det en högre makt som säger ”nej/nog” till all överbefolkning och klimatförstörelse? En makt som säger ”nej/nog” till all den skada som människan åskammar naturen och även sig själv? Jag har ingen aning, men jag skulle ljuga om jag inte erkände att en tanke kring detta har väckts. Tror jag på den? Nej, likväl finns den där.
Vad tror du – är epidemier likt denna och tidigare ett nödvändigt ont? Är det något som faktiskt behövs för att dels hålla oss i schack, dels se om vi kan stå faror bi?