Blog Archive
En helt vanlig dag valde lilla Nils, blott 10 år, att ha sin endags-PRAO på Industrivärden. Som avlägsen släkting till Fredrik Lundberg och uppvuxen i en familj tillika släkt som uppmuntrar till investeringar, företagande och entreprenörskap var det aldrig något snack om saken – in med blodet i familje- (och släkt)företaget bá!
Klockan 08:00
Nils är ensam på plats. Visst finns här en sekreterare, men annars gapar de fina och rymliga lokalerna tomma. Nils passar på att gå runt för att inspektera och ser att här finns en fin kaffemaskin och diverse konfektyr med allt från fruktskålar till fat med bakverk och godis. Nils passar på att testa en espresso, som han hört att man ”ska dricka” som entreprenör. Det gör alla framgångsrika ledare. Det har han nämligen sett i filmer. Och i den där rosa tidningen pappa alltid läser.
Klockan 08:30
Nils känner sig energisk. På 30 minuter har han hunnit med att testa såväl en espresso som två cappuccino (oj vad gott med skummad mjölk!). Därtill har en nybakad croissant samt två snickerskakor inmundigats. Allt detta trots att Nils vet vad hans mamma och pappa sagt om godis och sockerprodukter (inget förrän på fredags- och lördagskvällar och först efter att han ätit upp alla sina grönsaker).
I ögonvrån ser han hur sekreteraren sitter vid sitt skrivbord och ser upptagen ut och när han lite försiktigt går in på hennes rum är hon så koncentrerad att hon inte märker av lilla Nils.
”Vad gör du?”
”Ehh… jag kontrollerar lite planerade utkast”, svarar hon medan hon frenetiskt förösker klicka ned ett webfönster som visar något som tycks se ut som en webbversion av candy crush. Det som ”mamma alltid spelar och som pappa alltid stör sig på”.
”Okej. Det ser ut som ett spel min mamma spelar. ”
Sekreteraren fuktar läpparna och tycks ta i för kung Lundberg och fosterland Industrivärden att få det låsta fönstret att minimeras.
”Haha… jaså… ehh… men det är det inte. Verkligen inte.”
Klockan 08:52
Nils hör steg från den väldiga hallen och skyndar sig att se presentabel ut. Snabbt ställer han undan kaffekopparna och godispapperet.
In träder Karl Åberg och Jan Öhman, bärande på sådana där väskor han sett många vuxna ha; sådana vari det får plats med padelracketar.
”Men hej”, säger Åberg och kastar ett snabbt öga på Öhman. De tycks lite tagna på sängen, så Nils skyndar sig att presentera sig och vad han gör där, alldeles ensam.
”Just det. Kul att du är här, Nils”, säger Öhman och tillägger. ”Vi skulle egentligen ha varit här kl 08:00 och tagit emot dig, men… hmm, saker kom emellan.”
Nils förstår det och tänker att dessa stora män måste ha en diger agenda. Säkert jobbar de dygnet runt.
De frågar Nils om han vill ha något. En kaka? En frukt? Kanske varm choklad?
”Jag har alltid velat testa en sådan där expresso”, svarar Nils, helt tagen av tidigare koffeinkickar.
”Menar du en espresso? Självklart kan vi fixa en sådan, men är det okej för din mor och far att dricka så starkt kaffe?”
”Det är det!”, nästa skriker Nils ut. Påtagligt påverkad av redan alldeles för mycket koffein.
Klockan 09:17
In kommer Helena Stjernholm och Fredrik Lundberg, lågt diskuterande om något. Kanske vädret? Nils kan inte höra, men han tycks höra något om Pernilla Wahlgren och misstänker att det kanske är det där programmet som många svenskar brukar se på torsdagskvällar. Vad heter det nu igen… just det – Wahlgrens värld.
Lundberg får syn på Nils och kastar snabbt frågande blickar på Öhman och Åberg, som sitter med en kaffe och croissant medan de förlustar sig i TikTok. Öhman är snabbast med att presentera Nils och vad han gör här.
”Just det. Välkommen Nils”, säger Lundberg och skakar hans hand medan han ser osäker och något... hmm, obekväm ut.
Nils känner sig stolt. WOW! Nu ser han fram emot en spännande dag och hur ett sådant anrikt företag som Industrivärden styrs.
”Har du fått något att dricka och äta?”
Nils är så tagen att han inte förmår öppna munnen. Istället nickar han kraftigt på huvudet.
”Bra. Det är bara att du tar för dig när du vill, men ät inte för mycket. Snart är det lunch och jag tänkte att du ska få följa med mig på restaurang. Allt på aktieägarnas bekos…. Förlåt. Jag menar att jag bjuder, såklart.”
Klockan 10:23
Nils har tristess. Sedan alla anställda kommit har inget spännande hänt. Vissa har druckit kaffe, medan andra bara gått runt i telefon. De tycks ha väldigt konstiga arbetsuppgifter här. Nils hade trott att de skulle diskutera bolag, värderingar, framtid, världsmarknaden och så vidare.
”Nej du, Claes”, säger Lundberg. ”Eller Nils, menar jag. Vad säger du om en förmiddagsfika och att sitta ned med övriga i ledningen?
Nils svarar jakande och tar sin tredje espresso sedan 08:00. Och sin fjärde snickerskaka. Allt till ett klagande läte från magen, som just nu får processa lika mycket socker som en medelstor by under tidig medeltid.
Klockan 11:00
Mötet har varit igång i 17 minuter, men Nils har svårt att känna om det egentligen händer något. Alla tycks sitta och göra sitt bästa för att vända bort blicken, eller se upptagna ut.
”Men vad fan, liksom. Inte kan vi köpa MER Volvo, Handelsbanken och Sandvik?! Tror ni inte vi ser lite… ähh, slöa ut? Har vi liksom inte gjort exakt detta sedan dinosaurierna dog ut? Helena... det kanske inte var så klokt att vid ditt tillträde säga att vi skulle leta nya innehav, för alla vet ju att vi bara fortsätter köra samma. Visst är det så jag... jag menar 'vi' vill ha det, men ändå. Folk kan ju prata... ”
Ingen möter Lundbergs blick. Öhman öppnar sin vackra, läderinbudna fil&fax och tycks studera ett intressant blyertsstreck likt hans liv hängde på det.
Åberg, å sin sida, tycks leta efter eventuella krypskyttar, för sällan har Nils sett någon som spanat så fokuserat genom ett fönster.
Helena är den enda som tycks möta Lundbergs blick, men när Nils tittar mer noggrant ser han att hennes blick är fäst på klockan bakom dennes rygg.
”Men hallå!? Igen?! Allvarligt?”
Tystnad.
Tystnad.
Öhman harklar sig.
”Klockan närmar sig ju nästan lunch. Kanske borde vi börja avsluta? Jag ska nämligen luncha med Petter Stordalen och sedan ska vi spela padel. Därtill ska vi aldrig förhasta oss. Kom ihåg vad allas vår Buffe brukar säga: 'var girig när andra är giriga och det där' Eller var det försiktiga? Hmm... aja, ni vet vad jag menar.”
”Bra idé”, säger Åberg. ”Jag hade tänkt ta en tidig lunch för att sedan åka ut och se över fritidshuset i Skärgården. Mycket nu med allt från renovering till utbyggnad. Därefter har även jag en padelmatch.”
Lundberg ser uppgiven ut.
”Hmm… äh, som ni säger. Det är ju snart lunch och bolagen finns ju kvar imorrn. Men ska vi ändå klubba att köper för ett par tre miljarder i de vanliga innehaven? Något måste vi väl göra, så att folk inte tror att vi bara lallar runt här på kontoret. Är vi eniga om detta?”
Precis innan alla ska gå yttrar sig ännu en gång herr Lundberg.
"Just jävlar. Vi ska ju släppa rapport imorrn. Vem är ansvarig att skicka ut den här klockan 08:00 imorgon? Själv kan jag inte då jag har... hmm, saker inplanerat."
Tystnaden som klädde rummet innan är nu än mer talande.
"Men kom igen nu. Lite möda för lönen kan ni väl göra?!"
Stjernholm suckar.
"Okej då - jag gör det väl, men nästa gång är det banne i mig någon annans tur."
Nickarna som möter henne är lika falska som tacksamma.
Efter att alla snabbt lämnat konferensrummet återstår det bara för Nils att följa med fredde på lunch. När han senare under kvällen ligger i sängen och spelarpå Roblox reflekterar han kring dagen. "En helt okej dag", reflekterar han. Trots att hans föräldrar sagt att han ska sova går det inte, ty all koffein sitter kvar i blodet likt en blodigen på kroppen. Någon sömn under natten kommer det inte bli tal om. Däremot många toalettbesök. Men det vet inte NIls just nu.
Industrivärden är, på många sätt, ett mycket bra och fint bolag. Jag är själv mycket för att behålla och bevara innehav, men jag upplever att de är för defensiva och återhållsamma med det kapital som de har. Visst vet jag - och övriga - inte allt som de gör på kontoret, men visst har man ibland undrat hur en typisk arbetsdag ser ut hos dem givet den aktivitet vi sett de senaste fyra-fem åren? Jag vill också passa på att länka till min bloggkollega - Miljonär Innan 30, som skrev ett bra inlägg förra veckan.
Om du börjat investera de senaste åren har du mer eller mindre inte varit med om annat än en rak, tydlig och relativt kraftig uppgång. Om du började efter sommaren 2015 har du fått vara med om en ränteoro under 2018 samt corona, men i första fallet varade det inte i mer än 5–6 månader (med extra kraft under Q4) och i andra fallet var nedgången visserligen kraftig, men återtaget snabbare än Lucky Luke hinner dra. Visst var det utmanande, men fokuserar vi på tidsperspektivet framkommer det faktum att det i de båda fallen är relativt kort.
Ett uttryck om att i en bred och stark uppgång kan till och med en pilkastande apa lyckas att skapa en positiv avkastning och jag tror det är få som säger emot att det har varit legio de senaste åren. Emellertid är det mer ”normala”, i brist på bättre ord, att bolags aktiekurser tenderar att gå vartefter bolagets fundamenta utvecklas. Går och utvecklas bolaget bra kommer det synas i aktiekursen. Kanske inte direkt eller ens de första månaderna, men förr eller senare kommer en positiv, fundamental utveckling synas i aktiekursen. Såklart gäller vice versa.
Tidigare år och decennier har det inte varit lika lätt att lyckas på börsen, för piltavlan har varit mindre att träffa och således har apan inte lyckats så bra. Visst har den ibland haft tur, men det har mer varit undantagsfall än regel. Jag tror att det nu, med start detta år, kommer bli skillnad på bolag och bolag och därmed aktie och aktie. Det kommer krävas mer av dig, investeraren, att följa de bolag du investerar i. Självklart skall en analys gjorts innan investeringen och beroende på vilken ”nivå” du vill ligga kan denna vara allt från att du satt dig in i bolaget och dess verksamhet på en mer allmän nivå, eller att du verkligen gräver djupt i allt från affärsidé via historik till bolagets alla siffertal.
Har du varken intresse, tid eller ork är det min tro att du inte bara kommer prestera bäst, utan även sova godast med att investera i fonder och, alternativt, investmentbolag. Det kan låta tråkigt, men med risk för att upprepa det som många andra redan har skrivit; det är en fungerande metod och över tid har den bevisats sig gång på gå gång.
”Tråkigt” är det att förlora penar, eller hur? Tråkigt är det att gå runt med en sorts oro i såväl magen som huvudet, eller hur? Tråkigt är det att känna hur mycket av ens (arbets/skol)dag går åt till ”onödigt” kollande på kurser och andra tidsstörande element, eller hur? Det är mycket roligare att vara närvarande, sova gott samt kunna njuta av livet i dess härliga glans. Du kan uppnå all av det sista. Det är ingen utomstående som hindrar dig, utan det enda hindret är du själv. Sätt dig ned och var brutalt ärlig med dig själv – vad fungerar bäst för dig? Vad passar dig bäst? Vad mår du bäst av? Lyssna på svaren, för det är din inre röst. Följ dem därefter.
Det ”gamla” normala tror jag är här för att stanna. Det ”nya” kan mycket väl komma tillbaka, men jag tror att över tid kommer dess närvaro vara likt en stigande aktiekurs har sina tillfälliga svackor/uppgångar.
Jag har uppnått ett par portföljsdelmål långt tidigare jag hade prognostiserat. Ett av dessa var att ha en utdelning norr om X kronor, vilket nåddes redan 2019. Under 2020, då Corona slog världen näst intill sönder och samman, fick jag, likt alla andra, uppleva ett stresstest likt detsamma som europeiska, nordiska och amerikanska banker utsätts för varje år. Då minskade utdelningarna med cirka 35–40 % för mig och summan jag fick hamnade strax under den lägsta utdelningssumma jag har som ”minsta” (del)mål. Ett helt fingerat exempel: om jag har som mål att ha minst 120 000kr/år i utdelningar blev det alltså under 2020 cirka 75 000 kronor utdelat. Visst ”visste” jag att det i många fall inte var bolagen själva som ej förmådde dela ut, utan att de i många fall förhindrades av restriktioner och andra politiska riktlinjer. Dock ändrar det ej faktum; summan var mindre. Hade jag levt ett sorts ”FIRE”-liv då hade jag nödgats att sälja av lite från mina innehav för att uppnå (de fingerande) 10 000kr/månaden. Visst hade detta fungerat, men jag är avig till dessa beslut. Helst vill jag, tills portföljen har vuxit si än större, ha det passiva pengaflöde utdelningar ger (här behöver inte jag ta beslut när/om att ”sälja”, utan bolagen gör det åt mig).
Jag räknar med att min portföljs utdelningar, på totalen, har en utdelningstillväxt på ca 4–5 % per år. Således växer de av sig själva och utan att jag behöver skyffla in mer kol i kaminen… Därtill investerar jag cirka 50 % av allt månadssparande i bolag som delar ut, i såväl högt som lågt direktavkastande (dock mer fokus på sistnämnda). Självklart tas alltid hänsyn till nyckeltal såsom skuld, utdelningsandel et cetera.
När jag räknar, och i denna uträkning utgår från ett sorts ”worst case”-scenario, landar jag vid att jag mer och mer kan börja att investera/spara i (index)fonder. Jag sparar redan i TIN Ny Teknik, AMF Småbolag samt Avanza Småbolag by Skoglund. Här, men även i den globala indexfond jag har planer på att köpa, ämnas sedan fyraprocentsregeln appliceras. Gällande fonder är min tanke att få exponering mot sektorer jag ej kan/förstår mig på samt mot segment jag vill exponera mig mot, men där jag upplever att jag ej har den tid som krävs för att välja ett eller två enskilda bolag.
Varför en global indexfond? Varför finns denna tanke? Som så många har läst visar forskning att ytterst få slår index över det långa tidsloppet. Därtill visar densamma att den genomsnittliga, årliga avkastningen mätt över lång tid är cirka 8 procent. Detta är BRA avkastning för en ”minimal insats” av mig. Jag siktar inte på att slå index. Mitt mål är att ha en portfölj som finansierar ett liv där jag äger min tid och den månatliga summan som ska kunna tas ut via sälj/utdelningar ska vara norr om 25 000 kronor. Denna summa genereras ömsom via utdelningar, ömsom via att sälja av enligt fyraprocentsregeln. Om jag når detta med en årlig avkastning om 6 procent, medan det breda indexet stiger med 9 procent gör mig föga. Så länge portföljen ej avkastar under fyraprocentsregeln + inflation över tid är jag nöjd. Som jag tidigare skrivit har jag inget intresse av att mäta könsorgan med alla i stammen.
När jag studerar globala indexfonder, såsom Avanza Global, Swedbank Robur Global, SPP:s dito med flera, framkommer att det är få av dessa som klarar av att trumfa Investor. Även om historik ej är en garant för framtida avkastning bör ändå historik beaktas och behandlas såsom att den troligtvis kommer att i alla fall rimma, eller? Nedan jämförs i bild 1:
Investor B
AMF Aktiefond Global
SPP Global Plus
Swedbank Robur Global A
Swedbank Robur Global A
Swedbank Robur Access A
Då vissa fonder ej funnits sedan 2000 har dessa tagits bort i nedan bild.
Jag har ej tagit med ETF:er eller Avanza Global, då de flesta har för kort historik att spela en signifikant roll.
En tanke som finns är att inte ta in en globalfond, utan istället fokusera än mer på Investor så länge de handlas med en rabatt. Visst blir jag mer beroende av dem, men är R/R så dålig? Diversifiering har jag redan med en portfölj bestående av ca 50 bolag, varav +10 är investmentbolag (därav att jag ej äger fonden ”Spiltan Investmentbolag”). Ännu en gång är inte historik en garant för framtida avkastning, men med denna historik av totalavkastning kan jag inget annat göra än att lyfta på hatten om de klarar av att prestera 85 % av den.
Fokus: ej slå index, men ha en portfölj vars innehav tillsammans (och via såväl utdelningar som 4 %-regeln) täcka en (netto)”månadslön” på 25 000 kronor.
Att börsåret 2021 har varit omtumlande och relativt skakig är intressant att studera. Ömsom har teknik- och tillväxtorienterade bola/aktier varit älskade, ömsom hatade. Ena dagen är räntan ”no issue”, för att andra dagen vara just det – ett problem och en källa till oro. Vi har sett det i flera bolag, såsom Sea, Pinterest, Unity, Mercado Libre med flera I vissa fall har det varit nyheter om nyemissioner, såsom i fallet med Mercado Libre (även om kursen sjunkit mycket mer än på den kurs emissionen gjordes). Investerare som har varit exponerade mot dessa, men även dess likar, har haft ett tungt avslut på detta år som går till historieböckerna som 2021.
Är räntan så farlig och vad är den nya normala sådana? 1 procent? 1,25 procent? 2 procent? Om detta tvistar de lärda och någon som sitter med facit på hand tror jag inte finns. Istället är det upp till var och en att skaffa sig en uppfattning och agera från den. Alltid vara beredd att revidera, men inte låta sig ryckas med i flocken när den drar åt ett visst håll.
Vi lever i en värld där den tekniska utvecklingen möjliggör produktion till allt lägre priser. Lägre produktionskostnader leder till lägre slutkundspriser. Detta är simpel marknadsekonomi – bäst produkt till bästa pris vinner, i sann Adam Smith-anda. Att det nu, under ett halv till ett och ett halvt år, är diverse flaskhalsar på grund av en hemsk pandemi bör ses som en tillfällighet. Emellertid tror jag de flesta inser att extremt låga räntor, eller till och med minusräntor, inte är hållbart på en längre sikt, för förr eller senare ska en (växande) nota betalas och blir det inte av vår generation, blir det av nästa.
Lägg därtill att vi alltmer lever i, och således konsumerar i, en digital värld – ett växande Metaverse. Inom detta finns få, om ens några, lager eller flaskhalsar att prata om. Förstås ska bolagen bakom produkterna ha vissa hårdvaror, såsom halvledare och annan materiell, men detta är en ytterst marginell del av deras hela affärsverksamhet. Skalbarheten hos bolagen gör att det ej kostar (så mycket) mer för kunden då bolagen expanderar, vilket leder till att slutpriset ej eskalerar. Det är bra för alla, såväl producent som slutkund.
Att gå från noll till ett – zero to one, som Peter Thiel skriver i sin bok med samma namn – är en kraftig och ofta pulserande händelse. Tänk själv från att inte kunna gå till att ta sina första steg! Det är en enorm och kraftig utveckling och självklart skapar det följder/konsekvenser. Emellertid kommer de första stegen snart bli det nya normala och relativt snabbt anpassar man sig. Dock handlar det om att stå ut, acklimatisera sig och införliva sig i det nya. De bolag som jag ovan har exemplifierat med kommer inte sluta växa, eller försvinna bara för att inflationen och räntan stiger. Ja, det kommer vara svårare att anskaffa billigt (läs: ”gratis”) kapital, men att de går under är som att skrika att jorden går under för att en liten sten slår ned i jorden och skapar… ja, ett litet skalv, men inget mer.
Problemet med stigande inflation och räntor är inte att de sker, utan i vilken hastighet de kommer med. Ju snabbare (dvs. ju snabbare vi lär oss gå), desto mer tillfälligt påverkade kommer vi att bli. Oinsatta och ointresserade s.k. ”passiva sparare” läser om ökningarna och blir oroliga. Oron späs på ju fler löpsedlar Dagens Industri, Aftonbladet med flera skriver och således blir risken större att det blir ett hemtagande av vinster/kapital. En säljer och innan någon hinner stava ”jultomte” har flocken tagit rygg. Detta kallas ofta för ”stupid money”, vilket vi kan översätta till ”korkade pengar”. Investerat kapital som ej tänker, utan bara följer med. Följer med flocken. ESG, räntor, inflation…. Alltid finns någon orsak.
Oro för räntor, inflation och passiva inflöden är en farlig cocktail. Flocken finns idag främst i passiva flöden, såsom indexfonder och ETF:er. Dessa har vuxit i kraft de senaste åren för att idag står för över 50 procent av allt kapital på marknaden. Tro tusan att det blir kraftiga upp och nedställ när tant Agatha i Åmål och farbror Rune i Vadstena läser om riskerna med X och vill sälja!
Att 2022 kommer bli mer volatilt är något jag är övertygad om. Det kommer vara kraftiga svängningar i aktier som har en stor plats i nämnda fonder och ETF:er. Emellertid måste du som investerare ta bort detta när du investerar och istället fokusera på bolaget och dess fundamentala utveckling. Till syvende och sist är det vinsten per aktie (VPA) som kommer att styra aktiekursen. Ha förståelse och respekt för ETF:erna och dess makt, men låt dig inte ryckas med.
Jag tror, men vet inte något, om framtiden. Jag agerar utifrån vad jag ser, läser och hör. Jag ser, läser och hör och utifrån det reflekterar jag. Mina reflektioner skriver jag ned och diskuterar med andra för att sedan reflektera ytterligare. Jag är inte avig till att ändra min uppfattning och vet att jag egentligen inget vet. Det jag dock vet är att bra bolag tenderar att fortsätta vara just det – bra bolag. Bra bolag möter och övervinner de hinder de ställs inför. Således kommer jag fortsätta investera som jag hittills gjort, där ett tydligt fokus ligger på att ständigt öka exponering mot investmentbolag och mot bolag med en beprövad historik. Bolag som har en stabil finansiell ställning och där såväl ledning som styrelse har fler än två pommes frites på tallriken.
"[...]jmfr. häst & vagn vs. bilen när den kom i början av 1900-talet[...]"
Kommer jag bli ”bäst” via detta? Kommer jag stå som ”vinnare” när alla ska stoltsera över sin portföljs avkastning den 31/12? Nej, långt ifrån. Men jag investerar inte för att kunna stå på klippan och visa att jag har längst könsorgan, eller kräva min guldmedalj. Sådant anser jag vara stenålder. Istället är min plan att investera på ett sätt som varje dag tar mig ett relativt säkert steg mot att bli ekonomisk fri/finansiellt oberoende i den mening att min portfölj genererar en årlig avkastning som täcker alla mina fasta och rörliga utgifter. Om jag sedan hamnar högts upp när årsavkastningen skall granskas, eller längst ned gör mig ingenting. Jag har, som framkommer, inget intresse av att mäta könsorgan.
Under 2022 kommer jag fortsätta investera som jag hittills gjort och kanske kommer just 2022 bli mitt sämsta år. Kanske även 2023 och 2024. Dock är jag övertygad om att när jag om 10 år, dvs. 2031, ser tillbaka på mig själv idag och vad min portfölj har genererat kommer det vara positivt och jag kommer sedan länge vara ”i mål”. I’m in it for the long run, not the sort one.
Vad vill jag säga? Räntor, inflation, ETF:er, ESG, mätning av könsorgan och allt annat fasters moster tar upp – glöm det och lägg fokus på dig, din livs- och ekonomiska situation. Investera sedan i bra, stabila och historiskt pålitliga bolag utifrån din ekonomi. Strunta i vad ”alla andra” gör. De har helt andra förutsättningar och incitament. Sannolikheten, märk väl ej "chansen", att du kommer ha en positiv avkastning om X år är mycket större då än om du ska jaga en medalj för bästa årsavkastning år X, som egentligen inte är värt någonting. Möjligtvis XX likes på valfri social plattform. Som om det är det livet och allt handlar om(?).
Visst kommer vissa av de bolag som jag ser som stabila, pålitliga och så vidare inte finnas kvar om +10 år (jmfr. häst & vagn vs. bilen när den kom i början av 1900-talet), men sannolikheten för det är stor. Jag tar hellre sannolikhet före chans. Hellre sannolikhet före risk.
Investor, Svolder, Industrivärden, Creades, LVMH, Öresund, Sofina och Creades står idag för en relativt stor del av min portfölj. Rocket science? Hell no. Relativt pålitlig tillväxt över lång tid? Mer "hell yeah" än dess antonym. Får jag bättre sömn och en stabilare mage med dessa? Hell yeah. Kan jag leva och ägna min vardag till att vara närvarande i livet, utan att behöva oroa mig för börsen? Hell yeah. Och är det inte just det - att leva, vara närvarande och "bara vara" som DET handlar om?
------------------
Jag ämnar ej ikläda mig rollen som reklampelare, men det finns kvar ett fåtal exemplar av min första bok - Böespsykologi - så blir du en bättre investerare, och du kan nu köpa den och den fristående uppföljaren till ett totalt pris om 349 kronor i förlagets webshop. Jag kan även, med glädje och total häpenhet, meddela att boken nu är skickad på dess sjätte(!) tryck sedan releasen i mars 2020. TACK alla för detta. Ni har en lika stor del i mina böckers framväxt som jag, minst.
Jag har ägt Industrivärden sedan sommaren 2015 och avkastningen har inte varit fenomenal, emellertid ej heller dålig. Lite mellanmjölk, slarvigt uttryckt. Jag har tidigare skrivit att jag har som ambition att en stor del av min portfölj ska bestå av investmentbolag, då jag tror att de fortsatt kommer prestera några procentenheter över det breda indexet kommande decennier. I mångt och mycket grundar jag min tro på historia och som alla(?) vet är historia enbart historia och ingen garant för framtiden (dvs. det finns inte någon sorts lagbundenhet att den återupprepas), men ponera att historien i alla fall rimmar så kommer det vara lyckosamt att ha en exponering mot de svenska investmentbolagen. Min placeringshorisont är "pension och därefter", men när ett investmentbolag når en premie om 100 procent, likt Creades gjorde hösten 2020, trycker jag på sälj/hyvla.
I det längsta vill jag även ha en sådan självspelande portfölj som möjligt. Absolut finns risker och avigsidor i alla av de svenska investmentbolagen, men jag ser mer fördelar/styrkor i de som jag äger.
Lundbergs har jag alltid varit intresserad av. När jag började investera och mer aktivt var jag mer avig, då jag då ville ha en relativt hög direktavkastning i portföljen. Nu, när ett sorts utdelningsmål redan uppnåtts, är fokus mer på värde och att mer skydda än riskera kapitalet/nysparandet. Alla investeringar kommer alltid med en risk, men denna varierar från bolag till bolag. Givet Lundbergs stabila finanser har jag svårt att se dem som en högriskaktie.
Utdelning finns, men är låg/liten och fokus hos detta investmentbolag är mer att återinvestera än dela ut.
Fokus är alltså:
Tillväxt
Låg risk i bolaget
Utdelningstillväxt
Självspelande innehav
Som ovan skrivits äger jag sedan 2015 Industrivärden. En storägare i nämnda är… Lundbergs. I sistnämndas portfölj står Industrivärden för 18,1 procent. Därtill delar de båda investmentbolagen även Handelsbanken, Sandvik samt Skanska. Det rör sig allt om allt om cirka 40 procent delade innehav/korsägande.
Via att ta in Lundbergsföretagen får jag dels mer fastigheter (som jag redan har en relativt stor exponering mot), dels mer skog, vilket uppskattas. Därtill tillkommer Husqvarna, Indutrade samt Essity (bild 1 = Lundbergs. Bild 2 = Industrivärden). Då jag redan äger diverse fastighetsbolag, såsom Castellum, samt Spiltan, som har det snart noterade KlaraBo, Bonäsudden, P&E Fastigheter samt Amhult2 finns det mycket som talar emot att ta in Lundbergs.
En stor del av Lundbergs historiska avkastning beror på Indutrade, som har haft en fenomenal utveckling. Detta är viktigt att beakta när den historiska (total)avkastningen studeras. Just Indutrade är ett bolag jag på ett eller ett annat sätt skulle vilja äga, men givet nuvarande värdering tar det emot att köpa det som enskilt innehav.
Jag går med tron att herr Lundberg kommer att slå samman de båda investmentbolagen när han slutligen väljer att tacka för sig. Dels korsägandet, dels hans maktambitioner talar för detta. Just sistnämnda är något jag är kluven till, men fakta visar ändå att han är duktig på att skapa en bra (totalavkastning) över en lång tid.
Det finns mycket mer att skriva om de båda investmentbolagen i allmänhet, men Lundbergsföretagen i synnerhet. Emellertid ämnar jag ej skriva en bok (om detta, iaf.). Frågan som ställs till dig: Vilka för- respektive nackdelar finns för mig att bygga en position i Lundbergs, som när detta skrivs handlas kring sin substans. Jag är medveten om att jag istället kan addera enskilda innehav från Lundbers, emn att ta in Indutrade på dessa nivåer... nej.