Blog Archive
Jag vill tacka dig, Erik Sprinchorn, att du tar er tid att svara på dessa frågor. Emellertid är jag inte direkt förvånad, då du, men såklart även Carl, om några har visat en transparens få andra fondförvaltare har gjort. Dels har ni ert månadsbrev (som man kan prenumerera på), dels öppna investerarträffar via Youtube. Utöver detta har ni även TIN Analytics med mera.
Då ni har blivit intervjuade av flera, såsom Nicklas aka. "Investeraren" aka. ”Mr. google” (snart ”Mr. duckducko”?) Andersson på Avanza, har många frågor redan avhandlats och diskuterats. Jag skall göra mitt bästa i att inte återupprepa dessa.
1.Ni förvaltade tidigare Swedbank Robur Ny Teknik och gjorde detta extremt framgångsrikt. Varför lämnade ni denna ”trygga” plats? Frihet? Pengar? Ett sorts ”vad har jag åstadkommit i mitt liv”-val?
Vi har drivit egen verksamhet förut och vet en hel del om för- och nackdelar med entreprenörskap respektive tjänstemannarollen. Vi trivdes verkligen med alla smarta och duktiga kollegor i förvaltningen på Robur. Men när vi såg chansen att starta eget var det aldrig någon tvekan – skulle vi fortsätta springa fort var det nödvändigt. Vi tror mycket på pilotskolan och skin in the game. Många studier visar också att förvaltare som är delaktiga och delägare i verksamheten gör bättre ifrån sig över tid. Den vanligaste frågan vi fick på Robur var ”vad händer med fonden om ni slutar?”.
Nu har vi surrat oss vid masten och kommer förhoppningsvis göra vad vi gör i decennier. Att driva egen verksamhet har också gjort det möjligt att skapa saker som hade varit svårt eller omöjligt inom en större institution. Ta TIN Analytics som exempel. Jag känner personligen att det också är lättare att se, uttrycka och verka för ett större ”Varför?”, ett högre syfte, nu. Om vi kan göra vår del, ge vårt lilla bidrag till att fler innovativa bolag startas, växer och blir kvar i Norden så har vi gjort något bra för samhället.
2.Hur ser arbetsfördelningen ut för er? När ni hittar ett bolag som väcker ert intresse förstår jag att ni besöker det, men därefter? Är någon ansvarig att studera och analysera de mer mjuka värdena och en de finansiella dito? Då ni har känt varandra så länge – finns någon risk att ni ej klarar av att säga ”nej” till varandra, dvs. att ni har ett för starkt emotionellt band? Djävulsadvokat?
Vi har jobbat tillsammans länge och har ett grundmurat förtroende för varandra. Det finns många vägar till Rom och det finns ingen mall eller recept för hur man driver en optimal förvaltning. För mig är den optimala storleken på förvaltningsteamet två personer. Jag brukar ofta likna det vid militärens stridspar. Ett väl sammansvetsat sådant har högre stridsvärde än 3 – 5 enskilda soldater. Sedan antiken är stridsparet ”atomen” i alla militära organisationer. Rent praktiskt finns det många fördelar. Man kan ha fyra ögon och öron på allt. Man kan växeldra i möten, ställa frågor, anteckna, studera motparten och så vidare. Mentalt finns ännu större fördelar. Rollen som förvaltare är ganska utsatt – marknaden går dit den vill på kort sikt och även om du har en sund strategi går det ofelbart dåligt från tid till annan.
Du vet bättre än de flesta hur vi människor är våra värsta fiender och vilka mentala fällor som finns. Förlustaversion är kanske den jobbigaste att hantera. Tillsammans kan vi förhoppningsvis hantera demonerna bättre. Definitivt bättre än om vi förvaltat på egen hand. Vi tror inte vi kan dela upp arbetet, vi måste båda vara mer eller mindre ”full stack”. Tänk om någon av oss blev sjuk eller gick framför en buss? Delade vi upp arbetet hårt skulle kanske halva portföljen ligga för fäfot om något tråkigt händer. Vi är självklart inte kloner av varandra och självklart ser vi på saker utifrån egna erfarenheter och kynne. Men vi har sällan friktion – tvärtom går nästan inte en dag utan ett gott skratt. Vi har helt enkelt väldigt kul ihop. Skulle vi ha helt olika syn på ett bolag så får vi helt enkelt avstå från att investera.
”’Allt kommer att gå åt helvete till slut’, är den ständiga bakgrundsmelodin […]”
3.Peter Lynch sägs ha sagt ” If You Spend 13 Minutes A Year On Economics, You’ve Wasted 10 Minutes”. Min tro och tolkning är att ni lägger just 3 minuter på makroanalyser, likväl… hur mycket vikt lägger ni på detta? Fonden har många tillväxtfokuserade bolag och även om aktiekursen, i långa loppet, följer vinstutvecklingen spelar makro roll, eller?
Vi lägger inte särskilt mycket tid på makro. Vårt arbete handlar ju om att hitta bolag med vettiga affärsmodeller och duktig ledning. Bolag som kan växa lönsamt och producera värde över tid. Personligen lägger jag kanske en timme i veckan på makro, oftast genom att lyssna på podden Macrovoices. Det kanske låter konstigt, men det är skönt att få lyssna på övervägande negativa åsikter som motvikt till vår egen grundmurade framtidsoptimism. ”Allt kommer att gå åt helvete till slut”, är den ständiga bakgrundsmelodin, men med intressanta perspektiv på saker vi normalt inte funderar särskilt mycket på där emellan.
4.Ni har över 70 bolag(!?) i TIN Ny Teknik därtill har ni även World Tech by TIN. Hur ser teamet bakom dessa ut? Hur fördelar ni arbetsuppgifterna med att studera och följa upp dessa?
Vi förvaltar båda fonderna tillsammans. Antalet bolag i TIN Ny Teknik är som du uppmärksammar lite högre än tidigare. Vi gick in i det här året med ökande osäkerhet på många håll – 2020 var ett år med extrema rörelser ned och upp. Varken investerarna eller vi gillar volatilitet och vi har helt enkelt velat sprida riskerna något. Jag vill tillägga att vi historiskt förvaltat fler fonder med ännu fler innehav i ännu fler segment och sektorer. Vårt fokus nu – innovationsdrivna bolag – hjälper oss verkligen hålla ännu bättre koll på portföljerna. Med det sagt kommer vi aldrig att kunna undvika att saker går fel, det är omöjligt i en verksamhet som i så hög grad präglas av slump.
5.Hur var och är känslan av att ha fått emottaga ett sådant stort och varmt välkomnande av fondinvesterare i form av inströmmande kapital som ni har fått? Det om något torde vara av kvitto på att alla, mig själv inklusive, har högt förtroende för er? Och… har ni känt att detta skapar en sorts prestationsångest, eller är det enbart positiva krafter ni tar med av detta?
Allt jag kan säga är: tack för förtroendet! När vi startade TIN hade vi en förhoppning om att någon andel av alla som investerat i fonder vi förvaltat tidigare skulle hitta oss. Detta trots att ingen startat något liknande – ett fondbolag som riktar sig till de många, vanliga spararna – på mycket länge. Så här långt har allting gått klart mycket bättre än vi någonsin vågat hoppas. Vi vet inte exakt, men tror att mellan 350 och 400 tusen personer anförtrott oss med en del av sitt kapital.
Att starta en fond är ett vågspel, man kan aldrig veta om tidpunkten är rätt. Men vi hade tur och fick en bra start. Många hittade oss och gillar vad vi gör – igen, stort tack för det! Avkastningen har ju också varit väldigt god fram till nu, trots att vi under stor del av tiden levt med en pandemi. Det känns som om mycket längre tid har förflutit än de dryga två åren sedan start. Starten vi haft och mottagandet vi fått, allt engagemang från våra investerare. Detta är väldigt peppande och ger oss ytterligare energi att anstränga oss under lång tid framöver.
”[…]men om det inte kommer några vinstvarningar i början av juli är det ändå en ”hund som inte skäller” av positiv karaktär.”
6.Snart stundar Q2-rapporter, men även semester. Hur ser det ut på TIN Fonder under denna tid. Är det mobilen i hängmattan, eller sitter ni på kontoret?
Money never sleeps…skämt åsido, vi kan arbeta varifrån som helst så länge det finns en bra uppkoppling. Det blir naturligt ett lite lägre tempo under sommaren, färre aktiviteter på grund av att vi alla, hela näringslivet, tar semester på ett sätt eller ett annat. Vi ska försöka titta lite mindre på skärmen under några veckor, samla energi inför vad vi vet kommer bli en intensiv höst. Sedan börjar ju som du säger rapporterna för andra kvartalet att komma in. Många mjukvaruföretag vet väldigt snabbt hur det har gått och traditionellt har mycket av försäljningen skett i slutet av kvartalen. Därför har första veckan i det nya kvartalet varit vinstvarningssäsong, både upp och ned. Tendensen har blivit mindre i takt med att bolagen gått över mer och mer åt att leverera mjukvara som tjänst (SaaS), men om det inte kommer några vinstvarningar i början av juli är det ändå en ”hund som inte skäller” av positiv karaktär.
7.Fonder har vissa restriktioner, såsom att ett innehav inte får uppta mer än 10 procent. Har detta varit er mer till godo än till ondo? Är de fondbestämmelser ni måste förhålla er till otympliga?
Är du redo för lite bokstavssoppa? Fonderna vi förvaltar är så kallade UCITS-fonder, vilket är en EU-standard. Det betyder helt enkelt att de är av den enklaste karaktären som går att erbjuda till det största antalet investerare i Europa. Det innebär bland annat att man måste hålla sig inom ramar för riskspridning, den så kallade 5/40-regeln. Inget bolag får utgöra mer än 10 procent av fonden och de innehav som utgör 5 procent eller mer får tillsammans inte utgöra mer än 40 procent av fonden. Om man räknar lite på det så inser man att en UCITS-fond inte kan ha färre än 16 bolag i sig, och då sladdar man nog på regelverket nästan dagligen med alla rörelser som sker. Det här är det vatten vi simmat i länge och vi har inga problem med fondbestämmelserna.
8.ESG – ett extremt brett och misstolkat begrepp som har fått en enorm spridning. Grunden i de värden som akronymen står för är goda och viktiga, likväl är definitionen från alla och envar inte ensidig eller enkel. Hur reflekterar ni kring ESG i era innehav? Hur stor vikt lägger ni vid detta? Har alla bokstäver – E, S och G – samma vikt?
Hållbarhet är en mycket viktig del i vår förvaltning, men jag håller med om att definitionen av vad exakt hållbarhet är kan vara lite utmanande. Jag tror det är en sak där vi, var och en av oss, har en egen bild av vad som är viktigt. I finansvärlden är ESG ett försök att strukturera upp det, Environment, Social och Governance, det vill säga bolagsstyrning.
Från början var ordningen en annan, man pratade om GES. Det var mer logiskt i min värld. Allt börjar och slutar med bolagsstyrning och vilket ansvar man tar där, som samhälle, företag och investerare. Vår viktigaste hållbarhetsfråga är faktiskt att få så många innovativa, växande och framtidsorienterade bolag som möjligt att bli kvar här i Norden. Det är därför vi gärna välkomnar dem till börs, där entreprenörer kan behålla kontrollen och använda börsen som finansieringsplattform för fortsatt expansion.
Vi försöker också ta vårt ansvar genom att delta i valberedningsarbete i de bolag där vi har ett ägande som motiverar det. Dialog och ägarinflytande är överlag det främsta sättet vi försöker få bolagen att arbeta hållbart. Vi tror inte man löser särskilt mycket genom att exkludera företag utan att man kan påverka mer genom att engagera sig i dialog med företagen. Vi har inget stort koldioxidproblem i fonderna, det är ju en stor andel digitala bolag i portföljerna. Snarast ser vi många av bolagen tvärtom som nycklar till en mer hållbar framtid, då digitala lösningar kan ersätta fysiska, mer koldioxidintensiva produkter.
Ett tema som inspirerar är dematerialiserad tillväxt, vilket innebär att man med mer digitalisering kan se en fortsatt växande ekonomi utan att vi för den skull tär mer på vår planet. Ettor och nollor istället för atomer.
9.Då jag tidigare (och fortfarande) har god kontakt med dig, Erik, förstår jag att du läser mycket litteratur. Skulle du kunna ge din ”topp tre” böcker att läsa och en kortfattad motivering till varför? Den första jag tänker på är Oryx & Crake av Margaret Atwood. För det första skriver hon fantastiskt bra. För det andra kom boken tillbaka på näthinnan för mig när teorin om att pandemin uppstod efter en läcka från labbet i Wuhan flyttades upp från konspirationsteori till vad som verkar vara den mest troliga. Slutligen aktualiseras den av framstegen vi ser i giftermålet mellan datavetenskap och biologi.
Den andra boken har jag läst mer nyligen och den gjorde verkligen intryck. Den heter Flocken och är skriven av journalisten Johan Anderberg. Boken skriver historien om hur Sverige hanterade inledningen av pandemin och hur folk tänkte vid olika tidpunkter. Väldigt välskriven samtidshistoria! Om man vill förstå företag på djupet kan det ibland vara nyttigt att läsa biografier. Jag vet att Calle nyligen läst biografier av både Walt Disney och Disneys före detta VD Bob Iger som givit mycket inspiration (Cristofers kommentar: Greatest Ride of a LIfetime).
Själv läste jag för inte så länge sedan om bröderna Nobel och deras affärer i Ryssland. Böcker kan inspirera på så många olika sätt. Själv började jag fundera på alla de handskrivna brev mellan bröderna som bevarats och vidare på alla digitala bolag av idag. Det lär inte finnas särskilt många handskrivna saker – utom den där affärsidén på baksidan av en servett förstås. Men det är lika angeläget att deras historia bevaras, dokumenteras och uppmärksammas!
10.Slutligen, och tack för att du har tagit dig den tid dessa frågor har tagit (notan tar jag… senare) – vad kan man förvänta sig som fondinvesterare av er kommande år, såväl i singularis som pluralis?
Det kanske låter tråkigt, men man ska inte förvänta sig särskilt mycket i termer av nytt beteende eller arbetssätt. Vi kommer fortsätta göra det vi gör så gott vi bara kan. Om något ska vi försöka bygga ännu mer kvalitet i våra processer, skapa ett fondbolag som kan stå sig under riktigt lång tid. Lite kaizen, ständig förbättring, till exempel inom TIN Analytics. Vi har inga interna mål vad gäller avkastning, det är helt enkelt omöjligt att prognosticera. Jag kan bara säga att vi är framtidsoptimister och övertygade om att innovativa bolag har kapacitet att fortsätta skapa värde.
Alla har vi hört talas om, sett och hört om hur robotar kommer att ta över allt mer av det arbete som idag utförs av människor. Självklart är detta på såväl gott som ont och jag ämnar inte att dryfta huruvida det är moraliskt och etiskt korrekt, eller inkorrekt, utan enbart att presentera och diskutera marknaden och vilka bolag som kan vara av intresse. Återkommande läsare känne rnog igen dagens tema och då jag diskuterade två intressanta bolag inom robotkirurgi - Intuitive Surgical samt inlägget om Surgical Science.
Just detta inlägg kom till skott efter att jag hade läst diverse artiklar på National Geographic, såsom Could a Robot Care for Grandma, Meet Sophia, the Robot That Looks Almost Human samt US. And Them. I Japan kan vi redan nu läsa hur robotar är verksamma inom äldreomsorgen, där de är med gamla människor som är ensamstående och/eller inte har släktingar/vänner som kan vara där. Detta samt att det saknas sjukvårdare och annan personal inom sjuk- och äldreomsorgen gör att robotar ses som ett bra substitut, även om det såklart ifrågasätts som om det är ”bra”, för vilka känslor har en robot och vilka känslor kan en människa ha för denna?
Svaret på sistnämnda är att äldre människor tycks finna robotar rogivande, passande och hjälpsamma. De hjälper dem att aktivera sig, påminner om medicin, rörelse och ”är med dem”. I dokumentären Year of the Robot (jag länkar till en sida som visar ett klipp) presenteras hur de äldre upplever att de hade skaffat sig en ny vän och att de känner en genuin glädje. Beträffande roboten är den från företaget Zorabots, som ägs av Softbank.
Beroende på vilket land som studeras tenderar världen som helhet gå mot att människan lever allt längre. Detta betyder att världens olika pensionssystem sätts på prov, då dessa finansieras av skatter och dessa står den arbetsföra befolkningen för. Dock växer inte denna i samma takt som antalet gamla/pensionärer växer, vilket gör att en extra tung börda läggs på förstnämnda. Lägg därtill att vi redan idag har brist på personal inom sjuk- och äldreomsorg samt att vi i västvärlden helst inte låter våra gamla föräldrar flytta in hos oss (vem ska ta hand om dem, orkar vi med all den uppmärksamhet som de erfordrar etc.?) så framkommer att robotar som substitut är en ”no-bariner”. Ja, det låter och kan verka som ”grymt”, men hellre har jag min mor och far på ett hem där det finns personal som kan komma om/när det blir ”akut” och att de däremellan har en robot som finns där för dem; som hjälper dem att aktivera sig, påminner om medicin, spelar musik för dem och så vidare.
Bolag verksamma inom just detta segment är nämnda Zorabots, vilka du kan äga via Softbank som går att handla på Frankfurtbörsen. Därtill finns jibo, som mig veterligen ej går att investera i, vilket även gäller Intuitive Robotics från Israel. Hmm… var kan vi finna bolag att direktäga? Här tar jag tacksamt emot hjälp.
Beträffande robotar, AI och dess intåg i vår ”brave new world” vill jag tipsa om denna artikel från Motley Fool, som redogör för de mest framstående bolagen inom sina respektive sektorer. Här finns b.la. ABB och Intuitive Surgical, vilka sistnämnda jag har skrivit om tidigare.
Jag är övertygad om att robotarnas plats i våra liv enbart kommer att öka. Idag har vi dammsugare från iRobot eller Siemens, gräsklippare från Husqvarna och Siri/Alexa som hjälper oss med all från att beställa mat till att kontrollera värmen i våra hem. Dock – hur kan jag/vi på aktieexponering mot robot+ai+äldreomsorg? Vet du?
Har du inte sett dokumentären Inequality for all med Robert Reich, som har ett förflutet som U.S. Labor Secretary, är det min starka rekommendation att du så gör och när du ändå är igång har du även dessa att förkovra dig under denna mycket annorlunda sommar som kommer att för alltid ha en plats i historieböckerna.
Ojämlikhet är ett mycket omdebatterat ämne. Ingen vill ha det, men i den värld som har skapat och således lever i är det något som inte går att undkomma, ty liberalismens tillika darwinismens signum är att de mest anpassningsbara, agila och dynamiska är de som överlever, medan övriga först stagnerar för att sedan fallera och upplösas. Detta gäller bolag, men bakom bolag finns människor. Här finns han/hon och de som har skapat det, men även de som arbetar på det. När detta perspektiv tas i beaktande framstår liberalismen som mycket hård och hjärtlös. Emellertid måste det också tas med att detta är just ”livet” – för kommer du ihåg dronterna? Trots att de kunde stå och se på hur människan inte bara tog deras ägg, kunde de även stå lika statyliknande när deras nära och kära fångades in för att ätas. De var inte anpassningsbara och kom således att få en inträdesbiljett till den grind som Sankte Per vaktar. Kanske har du sett dem i filmen Ice Age (2002), där deras död gestaltas som i en sorts följa John utför ett stup, jagandes en melon... på tal om annat, så att säga.
Att rika blir rikare och fattiga fattigare är inte något som de flesta (alla?) önskar sig, likväl är detta den brutala sanningen. När börsen sjönk likt vore den en sten från den 27/2 2020 och fram till den 23/3 2020 kom det att skrivas mycket om hur världens rikaste tappat miljarders miljarder på sina bankkonton. Detta är en sanning, likt den att de med ytterst få medel på dessa inte tappade lika mycket. Rent monetärt, för procentuellt torde det ha varit samma givet att dessa var exponerade mot aktiemarknaden.
Dock tror jag vi är få, om inte alla(?), som förstår att krascher likt dessa i långa loppet mer ofta än sällan leder till att de rikare blir än rikare och att de fattiga fattigare. De med medel klarar av att slå läger; campa och hålla it med sandstormen slår mot tältet, medan detta inte är gällande de med minimala eller inga medel på banken. Medan förstnämnda har proviant och skydd att hålla ut länge, nödgas de sistnämnda att ge sig ut för att arbeta på ett skitjobb för en skitlön, som knappt täcker för de basala behoven.
Även om de data jag nedan redogör för har fem månader på nacken är de fortfarande lika gällande, om än till exakta siffror så åtminstone till dess andemening, och anslaget till detta inlägg kom efter att ha lyssnat på de båda herrarna Investacus och Värdeinvesterarens podd Game of Stocks senaste avsnitt (53).
Studera nedan bild, vilken visar hur många timmars jobb med minimilön som krävs av en Svensson för att köpa en andel av S&P 500. Det krävs idag cirka 120 timmars arbete för att köpa en andel och när dessa väl är inrapporterade tror jag inte det är just en andel i detta väldiga index som lockar, utan nog torde det mer vara mat, hyra, eventuella mediciner et cetera?
Fråga dig själv om du tror att kostnaden kommer att bli lägre eller högre de närmaste åren. Addera de faktum att vi har noll- och minusräntor, enorma stimulanspaket, presidenter som är beredda att sälja och liva än det ena, än det andra för att kunna hävda att de har lett den amerikanska börsen till aldrig tidigare noterade och därmed sedda nivåer. Detta samtidigt som andelen lågkvalificerade jobb ökar och antalet fattiga ökar.
I den länk som jag hänvisar till hänvisas i sin tur till en gallupundersökning, som visar att bara 55 procent av den amerikanska befolkningen är exponerad mot aktiemarknaden. Uttrycket att det krävs pengar för att bli rik tycks bli än mer gällande för varje år som går och frågan är om det kommer att sluta med ett uppror från den undre klassen, eller kommer den övre att lyckas hålla dem bi med ”bröd och skådespel”?
Jag har tidigare skrivit hur en, av flera möjliga, framtid skulle kunna se ut, vilken även Harari skildrar i sitt alster Homo Deus - en värld där ett "oändligt" liv är möjligt, men för att kunna ha detta krävs pengar. Pengar att dels köpa medicin e.d. för att "leva", dels för att kunna ersätta/underhålla våra lemmar. Visst är det inte ett liv som Lockar, med stort "L", men om du kan leva till att du är cirka 120-130 år utan en alltför stor daglig pers tror jag det är många som aldrig skulle tveka att börja knapra piller. Dessa piller tillika tjänster för kroppsunderhåll är inget som kommer att säljas till priset av ett Happy Meal, utan det kommer att kosta. Rejält. Således kommer enbart de rika att råd och dessa är rika för att de ömsom vet vikten av att investera, ömsom den magiska ränta-på-ränta-effekten. Deras barn och barnbarn kommer nog inte klaga när de kommer få växa upp i en familj där det inte är snack om Svennes, eller Kalles, kaviar på Skogaholmlimpan, utan rysk dito till frukost. Detta medan de fattiga, som förvisso lever lite längre än vad vi dödliga gör idag, men som inte har råd att bekosta kroppens alla åkommer efter att slita halvt ihjäl sig på lågbetalda jobb.
Är framtiden "Inequality for all – but most for the poor"? Gated communities är redan nu vanliga på många platser i världen och runtom på vår planets jord växer demostrationer upp och även om de senaste har varit med/för #blacklivesmathers kan de även ses som en reaktion på det mycket ojämlika samhället, vilket Alexander Bard och Jan Söderqvist, i sin bok Digital Limbido, tydligt lyfter fram som det största hotet mot vårt samhälle. Just om denna och detta skrev jag om i oktober 2019.
Har vi sett början på den verkliga klassdelningen, eller finns fortfarande möjlighet att hindra framväxten av en super(rik)människa och dess motsats?
OBS: Vetskap om inflation, lönestagnation etc. är viktigt att ta med, men jag har valt att inte explicit ta med det i detta inlägg i syfte att "keep it as simple as possible, but not simplier" (Einstein).