Jag tror inte att en närmare beskrivning av företaget som går vid namnet ”Millicom” behöver en närmare förklaring, men för allas skull tar jag med den beskrivning som Avanza ger: ”Millicom är verksamma inom telekommunikation. Bolaget arbetar som mobiloperatör med särskild inriktning mot tillväxtmarknader. Tjänsterna som erbjuds inkluderar huvdusakligen tjänster inom mobil, tv och bredband, samt tillhörande tilläggstjänster. Verksamhet återfinns på global nivå, främst inom till Sydamerika, Afrika och Asien, där leverans sker via bolagets varumärken Tigo, Bima och Zintel. Bolaget har sitt huvudkontor i Bertrange, Luxemburg.”
För ett tag sedan skrev jag om Afrikas ”Amazon” – Jumia och för den oinvigda kan nämnas att Millicom hade en andel i detta bolag, men i sin Q2 skriver de att de har avyttrat detta ägande, vilket är vad VD, Mauricio Ramos, berättade för Dagens Industri i maj 2020. I nämnda intervju berättar även VD att innehavet/ägandet var en rest av tiden innan han positionerade som VD och att han länge haft som agenda att renodla Millicom – en process som har varit igång sedan 2015. Via försäljningen av Jumia samt en annan i Helios Tower frigjorde Millicom $89 miljoner som används för att minska bolagets skuld, vilket, såklart, är inget annat än positivt.
Kortfattat kan caset i Millicom beskrivas att de erbjuder mobil- och bredbandsabonnemang till befolkning i tillväxtländer (Sydamerika och Afrika). Länderna i dessa regioner tros utvecklas mer åt där vi i väst är idag med mer stabilare och tillgänglig infrastruktur (4G, 5G, mobilt bredband, WiFi et cetera). Man säljer även många kontantkort, vilket spås minska i takt med att dels infrastrukturen byggs ut, dels att allt fler kunder blir mer ”digitala” samt får bättre/mer pålitlig månadsinkomst. Just nu är försäljning av kontantkort en viktig inkomstkälla för Millicom och då covid-19 drabbade världen kom denna, föga förvånande, att minska. Ömsom blev det förbjudet att vistas ute, ömsom var det många som gick från en mycket liten och låg lön till en ännu lägre/mindre samt ingen alls.
Att investera i Millicom är att investera i tron att dessa regioner kommer att utvecklas och att befolkningen kommer att få tillgång till det vi idag har med Telia, Tele2, Telenor, Orange, AT&T, Verizon, Telus, T-mobile, China Mobile et cetera. Det är högre risk, men likt sig bör är då även uppsidan större.
Kinnevik har länge ägt stora delar av Millicom, men i början av räkenskapsåret 2020 kom de att… ja, avyttra sitt innehav på ett sätt som saknar motstycke. Jag har aldrig blivit så häpen över ett agerande från ett sådant stort bolag som Kinnevik är som jag blev då. Min tanke om VD och ledning var ingen annan än ”inkompetenta”. Punkt. Totalt avsaknad av känsla och förmåga att veta vad de vill och ämnar. Ena dagen skulle innehavet säljas, andra dagen inte. Ena dagen var det förhandlingar med Liberty och ett pris om 700 kr/aktie, medan det en annan dag var fullkomligt tyst. Och sedan… ja – vad mynnade det ut i? Jo, att Kinnevik valde att dela ut sitt innehav till sina aktieägare (vilket kan ses som utdelning). Således kom 37,5 % av ALLA utomstående aktier i Millicom att bli tillgängliga den breda massan, varav det kan utgås från att en majoritet ej ville äga dessa. Därav ett säljtryck utan motstycke.
Och sedan, likt det ökända brevet på posten, kom också covid-19…
Sedan dess har bolaget kommunicerat att de pausar sin utdelning och sina planerade återköp. Detta år och en bit in på räkenskapsåret 2021 kommer fokus att vara på kassaflöde och med det inte bara hålla verksamheten på status quo, utan även att trimma ned skulderna. Att göra detta medan covid-19 huserar är svårt, men i Q2 tycker jag mig finna bevis på att ledningen, med Ramos i spetsen, inte bara snackar, utan även levererar.
“The second quarter of 2020 was one of the most challenging in Millicom's 30-year history, but we have responded quickly and decisively to the pandemic. Our primary goal has been to protect our employees and customers and to keep our communities connected during this time of need. The measures we have taken are paying off, as we have maintained or increased market share, preserved cash flow, and have continued to make progress on strategically important initiatives.
The lockdowns had a major impact on our mobile business, especially in those markets with severe mobility restrictions, but we are now seeing some easing, and most of our key performance indicators and our revenue improved in June as compared to April and May.
As we navigate through this crisis, we remain focused on advancing our agenda of the last several years: building a purpose-driven and client-centric organization that attracts a diverse and talented workforce inspired to do great things, the right way. Once again, we were recently recognized as a Great Place To Work, ranking thirteenth among all companies in Latin America, and the number one telco on the list.
Meanwhile, we continue to invest in our state-of-the-art broadband networks, including major mobile network upgrades ongoing in Colombia, El Salvador, Panama, and Nicaragua, and we are investing in the digital channels and tools that we need to delight our customers and reduce costs. We remain laser-focused on integrating our recent acquisitions, and we are on track to exceed our initial cost-savings expectations.
The ongoing pandemic presents many challenges in the short term, but I am more confident than ever in the long-term opportunity before us. As the premier provider of fast and reliable broadband in our markets, we are uniquely positioned to benefit.”
Som ovan kommuniceras befinner sig Millicom i en svår situation, men de håller ut. Jag är inte orolig i ett långsiktigt perspektiv, men är medveten om att det kommer att ta tid – inte bara för bolaget, utan även för aktiekursen (som inte alltid följer bolagets utveckling, utan det kan dröja innan den följer med upp/ned. Dock, förr eller senare, sker det). Som framkommer i nedan bilder har förbuden att vara ute/röra sig drabbat bolaget hårt och i bild nummer två framkommer att en positiv utveckling har startat. Dock kan mycket hända, likt vi ser i dagens Spanien, som återgår till en viss sorts nedstängning.
I mars skrev Per Ericson en analys på Placera och jag finner innehållet där vara lika relevant då som idag och jag rekommenderar att läsa denna.
Nedan är två bilder från Marketscreener, där estimat för de kommande tre räkenskapsåren står med. Detta är estimat och skall ej ses som sanningar, men de ger ändå en viss inblick i hur många analytiker tror/reflekterar kring Millicoms utveckling.
Jag var ägare innan debaclet från/med Kinnevik och jag var ägare under covid-19raset och jag är ägare idag och antalet TIGO-aktier i min portfölj har ej minskat, utan ökat. Min horisont är mycket, mycket lång och jag är beredd att utsätta min portfölj för den höga R/R som finns i Millicom.
När jag var ung (yngre?) kunde jag reta mig sönder och samman på alla som alltid ville hävda att ”(oj, vad) tiden går snabbt”. Tiden går lika snabbt eller långsamt som den alltid har och kommer så fortsätta att göra. Det som spelar en roll är vår upplevelse, vilket inte är något annat än en subjektiv tolkning av erfarenheter. Likväl kan jag inte undkomma från det faktum att tiden har gått ”snabbt”, för nu har det gått fem år från den punkt då jag gjorde slag i saken och kom att gå från mer värde- till utdelningsfokusering.
Att utvärdera är viktigt och lika viktigt är det att göra detta kontinuerligt, men var går gränsen för att göra det för ofta, eller för sällan? Allt är, som sig bör, högts individuellt och här kan du enbart utgå från dig själv, men jag vill hävda att det på fem år ska synas om du gör mer rätt, eller mer fel relativt ditt jämförelseindex.
Ett eller två år är, enligt mig, en för kort tid att göra en adekvat utvärdering på, speciellt om du applicerar en mer långsiktig och utdelningsfokuserad strategi. Annat är det om du mer är att betrakta som day- och/eller swingtrader.
Det mått som jag jämför mig med är OMX Stockholm GI, dvs. det index som speglar stockholmsbörsen inklusive utdelningar. Som görs synligt på nedan bild är att min portfölj, sedan den 20 juni 2015, har avkastat 33,16 procent per den 20/6 2020. Under samma period har index avkastat 25,23 procent. Således leder jag just nu med 7,93 procentenheter och visst är detta glädjande, men… Jag är inte ute efter att ”vinna”, eller att kunna hävda mig bland andra. Jag tycker att investera är roligt – det ger mig en intellektuell stimulans. Detta är den främsta anledningen till att jag inte investerar i EFT:er eller fonder med återinvesterad utdelning. Visst kan jag välja fonder och EFT:er, såsom XACT Högutdelande e.d., som delar ut och som låter mig att bestämma vad att göra med pengarna, men då får jag inte den stimulans som analyserandet ger mig.
Analysera men ej investera? Tycker du det är kul att läsa om olika träningsupplägg tillika övningar, en sen aldrig testa dem? Tycker du det är kul att läsa hur du kan laga olika och mycket avancerade recept men sen aldrig göra det, utan fortsätta beställa hem från Bosses korvmoj? Okej, det är inte den bästa jämförelsen, men jag hoppas att andemeningen har förmedlats.
Jag vill ha roligt. Jag vill känna att insats ger värde och resultat. Om det inte kostar mig en alltför stor summa (läs; för stor skillnad mellan min portföljs prestation och jämförelseindexen) kommer jag fortsätta. Vissa spelar hockey, gold et cetera och andra rider. Oavsett vad kostar det, men dessa får också något i utbyte. Detsamma är det för mig och mina investeringar.
Eftersom jag inte bara har enbart svenska innehav jämför jag även med DJ World Index samt med MSCI World, där sistnämnda är med återinvesterade utdelningar. Tyvärr hittar jag ej sistnämna index på Avanza, vilket är anledningen till nedan bild. Detta index har utvecklats med 25,6 procent under samma mätperiod som ovan presenterats.
Jag ämnar fortsätta på inslagen väg, men gör en liten justering och det är att ett maximum av 10 procent av portföljen får bestå av innehav som ännu inte har börjat att dela ut. Det ges således plats för mer tillväxt, men fokus ligger fortfarande på passiva intäktsströmmar via utdelningar. Absolut syns inte samma tillväxt i dessa ”gamla och tråkiga” bolagen, men jag är en mycket enkel person och vill jag ha spänning räcker det med att jag går utanför dörren, för är det inte tio stygn på hjässan, trasiga bröstben eller brutna armar är det knä- och benskador, en axel ur led med över 25 grader eller dylikt.
Just nu består är bara 2 procent av portföljen av bolag som ej delar ut, vilka är StoneCo samt Prosus. Beträffande förstnämnda vill jag tipsa om Professor Kalkyls analys (kräver Dropbox) och gällande sistnämnda skrev jag ett par rader för inte allt för länge sedan. Det finns således plats för mer, men jag stressar ej, ty den enda förloraren med ett sådant förfarande är jag själv. Visst lockar bolag såsom Sea LTD, Zoetis, Check Point, Palo Alto, Teladoc, Surgical Science med flera, men jag håller mig lugn och bidar min tid. Förr eller senare kommer det att komma nya möjligheter att köpa till ett billigare pris. Förr, eller senare.
Ett snitt om sex procent per år relativt den (lilla) tid som jag måste lägga ned finner jag attraktivt. Jag älskar att läsa om olika bolag, investeringar et cetera, men jag har ändå en strategi som aldrig tvingar mig till detta. Därtill tvingar inte denna mig att behöva sitta med femtioelva kurslarm och med ena ögat ständigt vakandes på olika bolags dagliga handel. Således är jag nöjd. Medan väskan mer eller mindre arbetar på av sig självt har jag kunnat släppa två böcker, få mitt drömjobb, nå en magister inom pedagogik och snart även en master. Jag har kunnat vila, läsa kvalitets- och skräplitteratur, rest och besökt vänner. Jag har, kort och gott, levt utan att känna en press eller stress kopplat till just portföljen och dess innehav.
Hur har det gått för dig de senaste fem åren? Hur ofta gör du den stora utvärderingen?
Jag har som regel att alla de bolag som jag äger skall dela ut. Det behöver inte vara mycket, men jag ser utdelningar som ett bevis på att pengarna finns där och inte bara är abstrakta siffror i en finansiell rapport. I början av mitt portföljbygge satsade jag mer på bolag med en relativ hög direktavkastning, men med lägre utdelningstillväxt och när jag för cirka 2 år sedan uppnådde en milstolpe kom jag att fokusera mer på bolag som uppfyller ovan, men vice versa, dvs. relativt låg direktavkastning men med en desto större utdelningstillväxt. Självklart studeras även utdelningsandel et cetera.
Jag är nu beredd att ta in ett, eller två, bolag som just nu inte delar ut och detta då jag ser en enorm fortsatt tillväxt och även ser det som troligt att de förr eller senare kommer att börja med att skicka ut pengar till sina investerare. Emellertid är detta enbart en tro och inget som bör ses som självklart.
Ett av de bolag som jag tittar extra på är ett som säkert få har missat, likväl tåls de att presenteras än en gång. Bolaget grundades 1995, fokuserar främst på robotkirurgi och går under namnet ”Intuitive Surgical” (ISRG), vars hemsida du finner här. På Avanza står följande beskrivning: ”Bolaget designar, tillverkar och är återförsäljare av avancerade kirurgiska instrument. Exempel på produkter innefattar visions- samt kontrollsystem baserat på robotteknik, som vidaresäljs under varumärket Da-Vinci Systemet.”
Minimalt invasiv kirurgi, eller laparoskopisk kirurgi, har blivit mer populärt under de senaste decennierna eftersom det har visat sig vara lika effektivt, om inte mer, än öppen kirurgi. Det är allmänt förstått att användning av ett robotkirurgisystem resulterar i färre komplikationer, kortare återhämtningstider, minskade kostnader och bättre resultat. Denna typ av kirurgi utförs via små snitt i kroppen genom vilka rör förs in. Instrument och kameror passeras genom rören medan en kirurg använder instrumenten för att utföra operation medan denne tittar på överförda bilder på en videomonitor.
Robotkirurgi är en typ av minimal invasiv kirurgi. Intuitive Surgical producerar da Vinci-systemet, som består av en konsol och en rörlig plattform med robotarmar. En kirurg sitter vid konsolen och ser en högupplöst 3D-bild av det kirurgiska området. Intuitive Surgical's EndoWrist-enhet är ansluten till kirurgens handled, vilket gör att robotarmarna kan efterlikna en mänsklig handled. Kirurgen kan kontrollera den rörliga plattformen och robotarmarna för att utföra operationen. Operationen är mer exakt än konventionell laparoskopi, vilket resulterar i färre komplikationer för patienter.
Da Vinci-systemen varierar i pris från $0,5 miljoner till $2,5 miljoner men har därutöver återkommande kostnader som serviceavtal och utbytbara instrument- och tillbehörskostnader. Hyresavtal är det som växer extra mycket, vilket syns i de senaste två årsrapporterna. Företaget tror att dess leasingprogram möjliggör snabbare ”market adoption”.
Bolaget tjänar pengar på flera sätt; dels säljer eller hyr de ut sina robotkirurgisystem, dels tjänar de pengar på att serva och underhålla dem. Därutöver säljer företaget tillbehör och engångsinstrument (förf. kursivering) som är nödvändiga för att genomföra robotkirurgi. Precis som andra SaaS-bolag, såsom Microsoft, har användare en tendens att vara produkten trogen. Detta inte bara för att det är omständligt att säga upp befintliga avtal, utan även för att personalen är van och inlärd med just de specifika funktioner/innehåll som är förknippade med produkten. Än mer gällande än för personer som arbetar med Microsoft Teams är nog detta för kirurger och doktorer och avancerade kirurgiska verktyg.
Har ett sjukhus betalat extrema summor för hårdvaran och den tillhörande mjukvaran, som måste uppdateras (vilket kommer på en prenumerationsavgift), där alla kirurger ömsom har tränats med den, ömsom är vana med den, skall det mycket till för att sjukhuset ringer upp Intuitive Surgical och säger: ”Tack men… njae… vi funderar på att testa något annat, typ…”.
Även om det är att jämför äpplen med päron så kan jämförelser här göras med det svenska Sectra, eller med en av Inutitive Surgicals svenska konkurrenter – Surgical Science, som TIN Fonder (Core Ny Teknik) äger.
I denna artikel från Motley Fool (som även rekommenderar bolaget, vilket de i och för sig gjorde/gör med Luckin’ Coffe också…) listat fyra starka och adekvata anledningar till varför ISRG är ett bolag att ha i väskan. Som bilden nedan visar befinner sig många av bolagets konkurrenter, såsom Medtronic, Johnson & Johnson, i de tidigare faserna, medan bolaget i sin årsrapport för 2019 räkenskapsår bedömer sig vara mycket längre fram (bild nr. 2).
Jag har svårt att se att robotkirurgi inte kommer att vara ett krav inom en inte allt för snar framtid. Vilken patient skulle inte vilja, eller t.o.m. kräva(?), att kirurgen har hjälp av en sådan? Kan bolaget dra nytta av sitt ”first move advantage”, sin förmåga att behålla sina kunder och därmed få, bibehålla samt öka sina återkommande intäkter och ständigt förbättra sin mjukvara finns en fortsatt stor uppsida. Att de idag har fler än 3000 patent säger något om att deras vallgrav inte på något sätt är smal.
Det finns mycket att säga om bolaget och deras produkt ”da Vinci”, men jag ser hellre att du som läser detta studerar lite korta videoklipp för att själv skaffa dig en uppfattning. Det finns många bra, men beakta att de är producerade för att vara så säljande att de säkert skulle lyckas sälja sand i Sahara.
Video med fakta/siffror (ca 2,5 minuter)
Genomgång av da Vinci från en kirurg (ca 10,5 minuter)
Pedagogisk genomgång om maskinen samt exempel med en patient (ca 3 minuter)
Likt alltid rekommenderas att läsa bolagets årsrapporter (2019) och vid Q1 2020, som presenterades den 21/4 var det mycket positiva siffror som kommunicerades. Därtill betonade ledningen att de ser kortsiktiga påbverkningar från covid-19, då sjukhus nu måste prioritera annan vård och således också omfördela kostnader. På sin hemsida uppdaterar de regelbundet om hur de, såväl kortsiktigt som långsiktigt, dels stöttar nuvarande kunder, sjukhus et cetera, dels sina egna anställda.
Lite sifferpornografi från Börsdata ger nedan och till detta kan adderas att såväl ROIC som ROC har snittat ca 25 % de senaste 10 åren, medan bruttomarginalen har varit stabil på 69,5 % under samma mätperiod. Om inte detta räcker för att imponera kan det även nämnas att soliditeten, som just nu ligger på 86 %, har snittat detsamma de senaste tio åren och nettoskuld/ebita, som just nu uppgår till -3,59, har snittat -3,6 de senaste 10 åren.
Som framkommer är det mycket imponerande och vad får man betala för detta? Tyvärr är priset, som sig bör(?), högt och på en kurs om ca $510 ligger P/E på ca 44, vilket är högre än än snittet de senaste fem, sju och tio åren. EV/EBIT ligger på ca 38, vilket även det följer snittet som är gällande P/E. Ska mamn i detta fall tänka: "buy quality and cry once..."? Det är alltid svårt och även om det inte är en på något sätt fullgod jämförelse kan det ändå nämnas att de som köpte Evolution Gaming på toppen i juli 2019 betalade liknande pris. Idag är den "toppen" passerad sedan länge.
Ett par risker som måste tas i beaktning är:
Vallgrav? Detta kan det alltid vridas och vändas på, men när jag läser diverse artiklar/utlåtanden från såväl bolaget själva som från dess konkurrenter finner jag dem ha en sådan. Efter att ha diskuterat med några vänner, som är verksamma inom sjukvården, finner jag ISRG ha en stark vallgrav.
Är robotkirurgi överlägens konventionell sådan? Robotkirurgiindustrin ser ut att förbli livskraftig för framtiden, men att se den som den ”perfekta” metoden att applicera inom kirurgi är inte enstämmig. Det finns inga signifikanta studier som visar att robotkirurgi är överlägsen laparoskopi. En stor analys av olika studier publicerade i januari 2018 drog slutsatsen att trots högre operativa kostnader ger robotkirurgi inte bättre resultat jämfört med konventionell laparoskopi, förutom att robotkirurgi sänker blodförlust (denna och mer finns med i denna artikel). Operativ tid och komplikationsgrader är överlägsna när man använder konventionell laparoskopi.
Dyra system – har alla råd? Utöver oro för effektivitet finns det en växande enighet om att robotkirurgi är dyrare än konventionell laparoskopi samt öppen kirurgi. När hälso- och sjukvård flyttar sig från en bransch som betalar per/för volym till en som i allt högre grad tar hänsyn till värde kommer robotkirurgi att behöva hitta ett sätt att sänka kostnaderna om det ska bli/fortsätta vara en viktig aktör på sjukvårdsmarknaden.
Intuitives leasing av sina system har bidragit till att hantera denna oro. Patienter kräver alltmer robotkirurgi. För sjukhus och kliniker gör leasingarrangemangen det mycket lättare och mycket troligare institutioner kan möta den efterfrågan. I Q1 2020 presenterade bolaget nedan om leasing och dess utveckling.
Morningstar skriver i sin analys av boalgets Q1 2020 att "The biggest threat to Intuitive's moat is the future of robotic surgery in general. It is plausible that cash-strapped hospitals that receive no additional reimbursement for robot usage may opt for a plodding yet cheaper alternative of manual laparoscopy, particularly if the clinical body of work supporting robotic surgery over traditional MIS is lacking. It is also plausible that robotic surgery may face application limitations, but considering the number of various procedures already performed on da Vinci, this seems unlikely. Finally, we anticipate the company's monopolistic position to come to an end, with many new entrants challenging the firm. For now, we anticipate only marginal competitive pressures, but over time Intuitive could encounter more formidable competition from the likes of J&J, Medtronic and Stryker [...] One of the key long-term risks to Intuitive Surgical is that competitors introduce a compelling alternative to da Vinci procedures, siphoning off some of Intuitive's growth opportunities and potentially reducing the profitability of its business. We are particularly curious about J&J's foray into robotic surgery (previously via a joint venture with Alphabet, but now solo). Little is known what the other industry giants are working on regarding soft tissue surgery, but their interest in this field alone is worth monitoring. Aside from competition, other factors could impede robotic surgery's rapid advancement. Robotic surgery has yet to establish itself as a good alternative to manual laparoscopy in certain procedures such as benign hysterectomy, as well as general surgery. As reimbursement doesn't distinguish between manual and robotic MIS, and robotic instrumentation costs more, hospitals are forced to eat the difference between the two procedures, and if clinical benefit isn't well established, manual laparoscopy may prevail. Finally, cost-conscious hospitals, particularly outside the United States, have been cautious in adopting da Vinci."
Likt alltid är det lätt att, med vetskap om att jag nu låter som en pubertal homo sapiens i sina unga år, känna "fett coolt!" när man läser om avancerade system likt da Vinci e.d. och jag är noga med att inte låta mig "ryckas med". Jag har reflekterat kring bolaget sedan denna analys påbörjades och känner mer och mer att jag finner det som ett jag vill äga. Emellertid skall det betonas att de kan ha haft, som Morningstar skriver, en perfekt tid under 2017-2019, då allt gick deras väg. Kan de skapa något mindre dyra proukter för att kunna få kunder bland de mindre sjukhusen/kunderna? Fungerar leasing till dem? Är deras vallgrav så stor som jag tolkar den som?
Vad är dina tankar om denna sektor samt Intuitive Surgical?