Innan vi ger oss an att investera i minnen vill jag passa på att säga att Erik Sprinchorns och min kommande bok - Livet, Börsen & Allting - just nu finns att förköpa. Därtill har förlaget tryckt upp lite cool merchandise för den som är "den". Vid förköp kommer böckerna att skickas ut samt levereras innan det officiella släppet, som är den 25/3. För mer information om boken kan du läsa på denna länk. 

En del av min investering i Nintendo beror på minnen. Inte bara de goda minnen jag har av att som ung spela spel såsom Zelda, Super Mario och Metroid, utan även för jag upplever att många konsumenter tenderar att köpa minnen. Förstå mig rätt, men när nu Zelda - Majoras Mask släpptes den 25/2 tror jag det finns (minst) lika många nya spelare som gamla. De gamla, dvs. de som redan spelat spelet på Nintendo 64 eller 3DS, köper för en eller två anledningar: dels för de vill spela ett bra spel igen men med bättre grafik och spelmekanik, dels för att de ”bara vill uppleva ett bra spel igen” för de har goda, härliga och positiva minnen av sina tidigare spelmoment. De båda anledningarna kan på ett sätt sägas gå in i varandra, men inte fullt ut.

För ett par år sedan släpptes en remake av Disneys Ducktales. Jag kom då genast att tänka på när jag som ung satt i soffan varje fredagskväll och tittade på (original)programmet i det då populära Disneydags/Disneyklubben. Genast började jag leta efter en samlingsbox av de gamla avsnitten – minnet gav mig ett välbehag och tänk vad roligt det måste vara att uppleva det igen, eller hur? Sagt och gjort köpte jag, men upplevelsen var inte som jag hade förväntat mig, eller hoppats. Sedan dess har jag som regel att det ska mycket till för att jag ska köpa – konsumera – något enbart utifrån goda och positiva minnen av en tidigare erfarenhet. Ibland är minnen bäst som minnen. Jag tror och upplever att jag får mer värde och endorfiner av att googla bilder och youtuba klipp från de serier jag minns och mår bra av. Bara när detta inlägg skrivs har såväl Tale Spin som Darkwing Duck googlats och youtube:ats. På tal om sistnämnda tycks en remake vara på gång. På gott och ont… för jag var inte så begeistrad av det nya Ducktales.

Emellertid är jag inte alla och alla är inte jag, tack och lov. Det finns många som köper för minnenas skull och även samlar på grund av dessa. Googla t.ex. ”Nintendo Man Cave” och du kommer se hur mycket pengar konsumenter är beredda att spendera för ett märke och ofta, ja, korrekt – ett minne. För varje ny konsol Nintendo släpper vet de att de alltid kan släppa gamla spel med en viss förbättrad grafik och spelmekanik. Det kommer alltid finnas nya spelare som vill spela och uppleva de spel ”alla andra, från ’tidigare generationer’, pratar om”. Det kommer också finnas de som redan har spelat och som är beredda att tömma plånboken och gå man ur huse för just det spelet; just det minnet.

Även om jag har min regel kommer jag nog ha svårt att hålla mig till den om/när Nintendo släpper Zelda: A Link to the Past samt Zelda – Wind Waker. Detta trots att jag högts sannolikt inte kommer spela ens ½ av förstnämnda och 1/8 av sistnämnda kommer en vilja att se och uppleva dem igen skapas. Om jag köper kommer jag säkert bli besviken och sedan förbanna mig själv. Men… vem har inte goda minnen av framför allt förstnämnda? Spelet framför övriga? Som alltid finns med på listor såsom ”världens bästa spel genom tiderna”?

Även i bolag såsom Embracer, men framför allt Disney tror jag samma case finns. Här är vi många som ser bolaget genast kommer att tänka på vår barndom och hur vi ömsom flög på mattan med Aladdin och Jasmin, ömsom slogs mot Hades i Herkules. Ömsom blev rädda för Odjuret, ömsom sjöng Hakuna Matata. Vi har goda minnen och vi är nog många som tänkt på ifall ”man ändå inte skulle ta och se om den där filmen”. Hur många har dessutom inte sett filmerna med sina barn, barnbarn e.d.? Och vad säger emot att dagens unga generation inte kommer växa upp med exakt samma fina och härliga minnen som vi har gjort och sedan tänka exakt som jag nu skriver?

Nu är denna tes inte den enda eller den starkaste för en investering i Nintendo eller Disney, men kan du känna igen dig i texten? Och – brukar du köpa minnen (och hur känner du när du spelar/ser om produkt X)?

Den femte augusti kom Nintendo med sin Q1-rapport och den var mindre starkt. Emellertid hade jag inte förväntat mig några raketer till siffror, då de dels har en konsol som blir äldre för varje dag och som ska ställas till de relativt nysläppta konsolerna från Sony och Microsoft, dels har tuffa jämförelsesiffror då Corona boostade förra årets Q1.

Intäkterna minskade med dryga 10 % och nettoresultatet med 13 %. Detta är verkligen inga roliga siffror. Emellertid ser jag mycket som talar för ett den långsiktiga, positiva trenden som bolaget tydligt påbörjade då de släppte Switch-konsolen är intakt.

Jag tänker inte gå in mer på siffrorna, utan dessa kan studeras i ovan länkade rapport samt publicerade bilder. Det som kan adderas är att bolaget är kända för en mycket försiktig guidning – en som de också ständigt överpresterar - och denna ligger kvar. Nintendo ämnar även att återköpa 1 800 000 aktier, motsvarande 1,51 % av stocken för att vara exakt, mellan 6/8 t.o.m. 15/9 2021. Jag finner det vara mycket positivt, dels för att det ger högre VPA (givet att de fortsätter exekvera), dels för att aktien nu är nere på låga nivåer. Jag är tämligen övertygad om att i det långa loppet kommer deras återköp idag vara mycket passande och vältajmade.

Att de bara återköper 1,51 % är dock att betrakta som lite, speciellt när deras enorma kassa på ca $13,5 miljarder synas. Emellertid är Nintendo, likt alla(?) japanska bolag, mycket försiktiga och återhållsamma, men denna trend tror jag är på väg att brytas. Såväl Nintendo som andra har börjat bli mer utdelnings- och återköpsvänliga och jag tolkar det som att det b.la. är ett sätt att locka till sig utländska investerare.

Jag tror att Nintendo kommer föröka mjölka så mycket som möjligt ur både Switch samt sitt 3DS och även om OLED-versionen av förstnämnda släpps i oktober kommer den inte vara någon kioskvältare. Min tro är att de mer kommer satsa allt på att ömsom fortsätta ge ut högkvalitativa spel av sina mest kända IP:n, såsom Metroid (oktober, 2021), Splatoon 3 (H1 2022) och uppföljaren till Zelda: Breath of the Wild (H1 2022), ömsom få så många som möjligt att köpa ett Switch. Med sistnämnda samt via deras ökade mobilspelssatsning kommer allt fler att lockas in i Nintendos ekosystem, ett som bolaget lagt mycket energi, tid och pengar på att utveckla.

När, inte ”om”, den nya konsolen lanseras kommer står skrivet i stjärnorna och jag hoppas innerligt att Nintendo inte återupprepar mönstret om att varannan konsol blir ett fiasko, utan att de klarar av att skapa något som kommer klara av att matcha den uppskattning och kvalitet som karaktäriserar Switch-konsolen.

Partnerskapet med Niantic fortsätter att utvecklas och förhoppningsvis kommer de klara av att släppa det mycket efterlängtade mobilspelet Pikmin innan 31/12 2021. Just mobilsatsningen bedömer jag essentiell och även om Doktor Mario World inte blev annat än ett fiasko, milt sagt, har de ändå lyckats mycket bra med b.la. Mario Kart Tour, Fire Emblem och Dragalia Lost. Även om inget är klart eller uttalat, då bolaget är lika konservativa i sina utlåtanden som den svenska Regeringen är duktiga på att kalla till presskonferenser ryktas det om allt från ett F-Zero till Xenoblade.

Digitala försäljningar är något som växer för varje år. Dock står dessa just nu enbart för cirka 46 % av alla spelförsäljningar, vilket är cirka 10 procentenheter lägre än motsvarande kvartal förra året (viktigt att detta är ett undantag). Detta ska jämföras med andra speljättar, såsom EA och Activision som istället har siffror norr om 80–85 %. Då bruttomarginalen ökar avsevärt på digitala försäljningar relativt att sälja fysiska kopior kommer Nintendo att fortsätta underlätta och skapa en friktionsfri handel. 

Som sagt var nyss rapporterade kvartal inte det bästa, men om bilden zoomas ut framkommer att bolaget har vuxit mycket, mycket bra de senaste 5 åren. På ett treårssnitt har vinsten ökat med 34,3 % och på ett femårssnitt är siffran något högre, 35,6 %. Studeras 7- respektive 10-årssnittet är de 41 % samt 29,8 %. Under samma tid har omsättningen ökat med cirka 15 % per år de senaste 10 åren. Nu är detta historia, likväl visar siffrorna ett välmående bolag vars ledning vet hur att skapa bra business.

Förutom fortsatt fokus på digitala försäljningar, mobilspel och mjölkning av Switch- och 3Ds-konsolerna har Nintendo kommunicerat att de kommer öppna ytterligare tre temaparker under de kommande åren, vilka kommer att ligga i Singapore, Kalifornien samt Florida. Tidigare i år öppnade bolaget sin första park – Super Nintendo World - i Osaka och trots corona har antalet besökare varit mycket, mycket högt. Utvecklingen av parkerna sker i samarbete med Comecast.

Som om ovan ej vore nog ämnar även det japanska spelundret att ännu en gång ge sig an tv-serier och filmer. En Super Mario-film kommer 2022 och produceras av Illumination Studios, som har en stark historia av framgångar med barn- och familjefilmer som Despicable Me och The Secret Life of Pets. Tyvärr har Nintendo ingen fin historik gällande filmer och serier, men jag tycker ändå det är bra att de ännu en gång ger sig på detta segment. Som jag och många andra tidigare har skrivit ämnar de att disneyfiera hela verksamheten, med allt från merchandise via temaparker till just tv-spel.

Just nu handlas aktien till ett P/E om cirka 13, EV/EBIT 7,3 och EV/S på 2,6. För den som söker utdelningar handlas aktien just nu till en direktavkastning om ca 3,5 % (årets utdelning var mycket hög, vilket beror på att de gjorde en större vinst och har som policy att dela ut 30 %). Även om jag är emot peer-to-peer valuation är det intressant att ställa dessa siffror mot bolag såsom Take Two Interactive, Activision Blizzard, EA m.fl, som har mycket högre värderingar. Finns en Japanrabatt? Eller är risken i Nintendo så mycket större som värderingsglappet ger sken av?

Jag äger aktier i Nintendo och har under sommaren ökat mitt innehav. Som alltid är jag införstådd med de risker som föreligger samt är medveten om att jag undermedvetet är drabbad av såväl en som två bias. Jag anstränger mig att leta efter underlag som får min investeringstes att fallera, men ännu har jag inte hittat något som knockar den.