Blog Archive
Den högsta av utdelningar kommer till den högsta av kostnader + MER Börspsykologi
Alla av oss som verkar på börsen; som investerar, har ett mål. Ett syfte. Kanske ett konkret, kanske ett mer abstrakt. För vissa är det den där Teslan, medan det för andra är en bostad. Emellertid är nog det främsta målet tid. Vissa siktar på FIRE, medan andra, likt jag själv, mer vill skapa sig en tillvaro där valmöjligheten alltid finns att göra precis vad man vill och när man vill och då samtidigt kunna leva (mer än överleva) riktigt väl och gott. Med det sagt all respekt för de som går all in för FIRE och all respekt för de som lyckas. Alla är vi unika och som jag ovan skriver har alla just sina mål, ambitioner med mera. Att döma är inte rätt väg att gå, utan istället skall förståelse, respekt samt sympati för varandra gälla.
Enligt mig är tid den största av utdelningar. Jag, och många andra, har redan skrivit spaltmeter om detta; hur pengar enbart är ett medel för något annat – något större. Detta ”större” är tid. Med pengar kan du köpa dig tid, vilket är den valuta som är finit. Oavsett hur mycket vi tränar, undviker alkohol och nikotin. Oavsett hur många yogapass och privata lektioner med otaliga PT:s vi har kommer vi förr eller senare möta något. Kanske ett intet. Kanske början på något nytt. Kanske.
Visst kan vi förlänga vår tid, men faktum kvarstår – den är finit. Således måste vi ta hand om denna valuta och se till att skapa bästa möjliga av den. Lite ”odla vår trädgård” á Candide. Att då sträva efter en sorts frihet att kunna åtnjuta sin finita valuta är för mig inte något konstigt. Mer ”rationellt och logiskt” är alla som inte agerar för detta de mer irrationella.
Nåväl. Back to basics. Om tid är den största av utdelningar, som vi är beredda att jobba mot, måste också den största kostnaden tas med, för ingen deg utan kneg; pain no gain et cetera. Den största av kostnader – cost of admission - är den psykologiska och emotionella. Vi vet att börsen som helhet och i det långa loppet alltid är i en stigande trend. Emellertid kommer alltid perioder då den inte gör det. Dessa kan vara i allt från ett par dagar till två-tre år. Under dessa perioder blir det mer psykologiskt utmanande och man måste vara säker på och i sig själv samt på sin strategi.
Ponera att du har en stabil lön som du månadsvis sparar från. Du är också på det klara med att alla pengar på börsen är ”förlorade” sådana tills den dagen du gör en exit. Fram till dess kommer din kostnad vara just den emotionella och psykologiska – att klara av att härda ut när blodet flyter. Det är den spelregel vi alla delar, oavsett om du är en daytrader eller en mer långsiktig investerare.
Kan du dels acceptera, dels förhålla dig till denna kostnad kommer sannolikheten att du kommer ut levande och mer rik än när du startade vara mycket, mycket hög. Ergo investera i dig själv. Läs böcker om det mänskliga psyket och tillåt dig att verkligen lära känna dig själv. Det är en jobbig process, för när du verkligen börjar syna sömmarna och utmana dina tidigare förgivandetagen kommer du känna ett motstånd, ty hjärnan vill ej ödsla energi på att skapa en ny grund. Du kommer vilja lägga av, en s.k. ”walk over”. I korta perspektivet kommer det vara och kännas skönt, men i det långa är detta förfarande inget annat än skadligt, för du står kvar på exakt samma plats som tidigare. Dömd att göra och begå samma misstag som tidigare.
Du har ett val och en möjlighet!
Om MER Börspsykologi (recensioner, utlåtanden etc.).
Just nu är jag extremt glad och... ja, tagen. Idag fick jag ett meddelande från mitt förlag om att de kommer skicka MER Börspsykologi för sitt andra tryck denna vecka. Boken släpptes kring den 25/3 2021 och har således snart sålt slut på sin första upplaga. Till alla er som köpt, läst och inte minst spridit om den - tack. Ett "tack" känns så lätt, så... litet relativt den insats som ni alla har gjort för mig och mina böcker. Ni har en lika stor del i detta som mitt stackars tangentbord. Och min nötta espressokopp.
På tal om roliga nyheter finns ytterligare en att berätta, men... ja, den som väntar på något gott...
Människan är ett rovdjur som aldrig kan bli nöjt. Det ligger i vårt DNA att när vi nått A kommer vi snart skapa och få en önskan samt drift efter B. Detta är varför vi har överlevt och idag intar toppositionen i näringskedjan. Med det sagt vet jag att 1vs1 får vi stryk av flera vilddjur, men människans makt mot nämnda är hennes förmåga till kommunikation, planering och exekvering. Detta är vad som skiljer oss från ett lejon. Eller en kackerlacka.
Att bli och förbli nöjd är en skön upplevelse, men den är förknippad med stor fara, i alla fall historiskt. Hade våra förfäder satt sig ned på en sten, snuttat på savannens motsvarighet till kaffe och bara känt ”FAN vad GÖTT jag har det nu!” (och sedan suttit kvar. Länge…) hade vi blivit omsprungna och, framför allt, uppätna av andra rivaliserande rovdjur. En överlevare är aldrig nöjd. Aldrig. Även om vi rationellt kan se och känna att det är tragikomiskt att vi så sent som i förrgår suktade efter en Iphone 12 Pro och idag, när vi lekt med denna igår inköpta nalle, redan suktar efter nästa är det ett faktum. Samma med bil, hus, pool, båt, Pokémon-kort et cetera. Vi suktar efter X och när vi uppnår detta/köper detta/får detta tappas värdet. Visst tycker vi om saken, men hjärnan är redan inställd på nästa sak – Y.
Att ständigt vilja ha och drivas mot utveckling är bra, men likt allt annat i livet får det aldrig bli ett sorts rat race in absurdum, där vi är beredda att gå över lik för att uppnå X. Visst, förr gjorde vi just det, gå över lik alltså, men idag… nej, det ska vi inte och behöver vi inte göra. Vi överlever ändå, trots att vi får behålla vår ”gamla” Iphone 11.
Att drivas till utveckling såsom att expandera sitt företag, studera, vidareutbilda sig, tacka ja till ett avancemang på jobbet, byta tjänst/arbete et cetera är för det mesta positivt, men… ibland jagar vi för mycket, för hårt och för tanklöst. Vi glömmer bort vårt varför (Know your Why) samt var vi just nu befinner oss och vad vi mår som bäst av. Mår du verkligen bäst av att tacka ja till den nya tjänsten relativt den ökade arbetsbelastningen, de senare tiderna och med det de nu missade padelpassen med ”grabbgänget”? Kommer en belåning på din portfölj vara värt den potentiella avkastningen relativt risken?
Ofta är vi så fast och låsta med blicken på framtiden. På nästa sak. På nästa bedrift. Vi glömmer att se, känna och framför allt uppleva vad vi har. När vi gör det tenderar de nyss så starka drifterna tappa i makt. Att finna, skapa och bibehålla en balans – ett ekvilibrium – är essentiellt för att skapa bästa möjliga förutsättningar att leva ett långt och lyckligt liv.
När jag tänker på detta inläggs tema återkommer jag ofta till berättelsen om Kurt Vonnegut, en miljardär, som något hånfullt sade till författaren av ”Moment 22” – Joseph Heller – att värden på den fest de just nu besökte gjorde mer pengar på en enda dag än vad författaren gjort på sin kända bok. ”Intressant”, svarade Heller. ”Men jag har något han aldrig kommer ha. Jag har tillräckligt.”
Det tål att reflekteras på. Var är du? Vart vill du? Varför och är det värt kostnaden? Jag uppmuntrar inte till stagnation e.d., men vill slå ett slag för att avancemang ska ske med noggrann eftertanke. Risken är annars stor att en seger går till att bli en Pyrrhusseger för att sedan sluta i ett totalt och fatalt nederlag.
Föreställ dig själv, eller att jag, skulle hjärtoperera en person vi nyss sätt sjunka ihop på trottoaren framför oss, drabbad av ett skadat hjärta. Det skulle inte gå så bra, eller hur? Här måste det till en utbildad kirurg som inte bara har pressat sig igenom sina sju år på universitetet, utan även praktik samt att denne även har en viss erfarenhet.
Föreställ dig att vi befinner oss i rätten och ska försvara en brottsling. Vi har inte studerat juridik eller ens bemödat oss med att se Ally McBeal. Mot oss har vi en utbildad, erfaren åklagare. Medan vi tror oss agera likt alla advokater gör och skriker ”Objection, your honor” vid varje stavelse som kommer ur åklagarens mun, skakar vår åtalade på huvudet. Vetandes att hans öde är beseglat. Här hade det krävts en utbildad, kunnig och mycket erfaren försvarare för att ge den åtalade en rättvis talan, eller hur?
Detta är yrken som kräver en expertis om vissa specifika saker, såsom människans kropp eller hennes lagsystem. Det är inget som du, jag eller vilken annan Nisse som helst kan ge oss an, bara sådär. Eller hur?
Föreställ dig nu oss på börsen. Vi må inte ha samma kunskaper som världens bästa stockpicker, eller världens bästa TA-analytiker. Eller världens bästa swingtrader. Vi har inte studerat ekonomi på något Ivy Leauge-universitet. Men vi har ett starkt psyke. Och detta har inte de övriga. De är sannerligen experter inom sitt gebit, har fina examina med mera, men de saknar det huvud som krävs att stå stadigt när blodiga ras sker. Så när skiten träffar fläkten drabbas de av panik. De saknar det starka psyket – den edge som du, jag och alla andra har, eller hur? Visst har du detta psyke?
Det är få sektorer där en vanlig Svensson kan ha en edge så kraftig att vederbörande kan utklassa de främsta ”experterna”. Oavsett hur duktig du är på att analysera bolag, nyckeltal, se trender och känna igen pålitliga företagsledare kommer dessa förmågor vara noll värda om du drabbas av panik. Du må vara hur duktig som helst att göra en TA-analys, men klarar du inte av att stå kvar när skiten fläktas omkring kommer dessa vara lika mycket värda som en tysk D-mark under 1930-talet, om ens det.
Att negligera marknadens psykologi – din och alla andras – är ett fatalt misstag och jag ber dig – gör det inte! Lär känna dig själv. Lär känna vad dina triggers är och skapa dig ett batteri av försvarsvapen. Bygg din mur. Din vallgrav. Anställ vakter. Installera ett robotsystem á la USA:s Star-Wars-projekt under Kalla kriget. Skapa dig och fortsätt utveckla din edge.
Know thyself.
Nedan är en liten kort uppdatering om Börspsykologi (den första boken)
Äntligen finns nu Börspsykologi - så blir du en bättre investerare åter i lager. Två och en halv vecka har det tagit, varav en av dessa berodde på tekniska struligheter på tryckeriet. Jobbigt och krävande, likväl inget att göra åt. Acceptera och förhålla sig. Flyta med och fokusera på det man kan göra något åt, Inte på det där din insats ändå inte kommer resultera i någon sorts (positiv) skillnad. Såväl Bokus som Adlibris har nu bunkrat upp.
Bounded rationality, direkt översatt till ”avgränsad (eller bunden) rationalitet”, är tanken att rationalitet är begränsad när individer fattar beslut. Begränsningarna inkluderar svårigheterna med att fatta beslut, sinnets kognitiva förmåga och den tid som är tillgänglig för att fatta beslutet i fråga. Enligt denna teori agerar beslutsfattare utifrån ett omedvetet fokus att nå ett beslut/resultat som är tillfredsställande, snarare än en optimal lösning. Därför gör människor inte en fullständig kostnads- och nyttoanalys för att bestämma det optimala beslutet, utan väljer snarare ett alternativ som uppfyller deras jakt på det just nu mest eftersökta och kraftiga ”suget”.
Att omedvetet vara i låst i/av ett sorts inhägnat område av, vad vi själva bedömer som funna (och adekvata?), tillgängliga fakta, en egenupplevd tidspress samt med en bristande kognitiv förmåga beroende på allt från stress till orkeslöshet gör att vi bara vill ha ett så bra beslut som möjligt. Således lurar vi oss på att nå det just nu mest tillfredsställande än det i längden mest optimala sådana.
Att ta och fatta beslut är inte lätt – speciellt inte när du verkligen gör det enligt konstens alla regler och verkligen reflekterar kring såväl för- som nackdelar (jmfr. Take a simple idea and take it seriously). Som bekant betyder ett ”ja” att du samtidigt säger ”nej” till allt annat. Ju mer man reflekterar kring detta, desto mer inser man nog att det ”inte bara” är att ta ett beslut, utan att hela processen ska ges såväl den tid som energi som den förtjänar. Att låta sig ryckas med är lätt, men det är inte en lagbunden naturlag att vi måste det (or did I missed that meeting?).
Genom att vara medvetna om sina styrkor och svagheter, sina starka respektive svaga tider på dygnet, när man har som mest och minst energi et cetera gör att man kan planera för att skapa sig bästa möjliga utgångsläge för att begrundat beslut.
Många pratar om planering och syftar då på tid, men något jag utövar är tids- och energiplanering. Jag vet att jag är som mest produktiv på förmiddagen samt efter min 2x eftermiddagsespresso och förlägger således de mest (energi)krävande uppgifterna då. Jag är inte totalt orkeslös mellan 11 och 15:00 samt efter 18:00, men jag upplever mig vara som mest energirik och ”på alerten” just mellan 08-11:00 samt mellan 15-18:00.
Som alltid spökar system 1 och system 2 när beslut ska fattas och dessa har behandlats så många gånger att jag inte tänker dryfta dess innebörd, men det bör lyftas fram att de finns där och, likt en gädda, lurar i vassen. Utöver detta spelar känslan om FOMO in – köp aktien och hoppa på tåget = tillfredsställelse nu (såklart gäller även vice versa). Även den irrationella tanken att vi måste agera nu/snart/snabbt – aktivitetsbias - för det är lika med ”achievement”, vilket jag inte direkt vill översätta till framgång, utan mer som en blandning mellan nämnda och bra/korrekt agerande.
Metakognitivitet har jag gång på gång återkommit till. Kan du lära känna dig själv, dvs. dina styrkor och svagheter samt när dessa tenderar att vara som störst, och lära dig att ta ett steg tillbaka och se allt från ett metaperspektiv kommer du öka sannolikheterna för mycket mer genomtänkta beslut i såväl dina investeringar som i ditt vardagliga liv.
Det är sällan vi har en pistol tryckt mot pannan. Det är också sällan som vi verkligen befinner oss i en flight or fight-situation, men ändå tycks vi gång på gång lura oss själva att så tro. Pythia i Delfi har citerats flera gånger och jag vill påstå att det finns en anledning till detta: γνῶθι σεαυτόν - och du kommer att gå mycket längre än de som aldrig tar sig tid och/eller vågar göra just detta - lära känna sig själva. På djupet. Att verkligen konfrontera sig, sina tankar, känslor och värderingar. Låter det jobbigt? Ställ det mot alternativet.
Jag har tidigare skrivit om enkelhet relativt dess motsats, dvs. komplexitet. Begrepp och modeller såsom ”Keep It Simple Stupid” (KISS) har diskuterats, men inte fullt ut ingående. Idag, fredag den 16/4, kom även min kära vän, professor Kalqyl, ut med sitt sedvanliga veckobrev där han lyfter fram KISS-modellen och hur han har utvecklats som investerare. Prenumererar du inte på detta brev är det min starka rekommendation att du nu börjar med det.
Varför drivs vi till det enkla? Varför söker vi alltid det mer lätthanterliga istället för det som erbjuder mycket motstånd? Och varför tenderar vi att tröttna på det enkla bara för att det är just det – för enkelt? Hur går detta ihop? Ömsom vill vi ha det lätt, ömsom tröttnar vi snabbt på det, då det inte erbjuder oss något värde(?).
En del av svaret har jag diskuterat tidigare på såväl bloggen som i mina två psykologiböcker och jag tänker inte upprepa mer än att hjärnan lever kvar i den tid då föda, och med det energi, var en råvara som inte fanns lättillgängligt. Hjärnan var således noga med att hushålla på den energi som den fick i sig och således var det aldrig tal om ett fys- eller löppass, eller att sätta sig ned och räkna ut Einsteins formel, eller pi:s relevans. Risken att bli uttömd på energi bedömdes för farlig och således premierades enkelhet. Samma ser vi idag; google istället för boken, genvägen till jobbet, bil/buss istället för promenaden, beställa hem Linas matkasse, Foodora et cetera.
Ovan är som sagt en del av svaret på varför vi ömsom drivs mot enkelheten, ömsom mot komplexiteten. Det mer ingående svaret stavas komplexitetbias. Detta är en bias där vi jagar det mest enkla och lättsamma förfarandet (till, såklart, det bästa resultatet), men där vi också vill ha en viss form av mental och kognitiv utveckling. Får vi inte ett visst motstånd tenderar vi att tröttna och tappa såväl motivation som intresse. Får vi för mycket motstånd händer samma sak; intresset och motivationen minskar för att snabbt också försvinna. Det vi önskar är en gyllene medelväg – vi söker ett ”lagom”, likt de svenskar vi är.
När vi möter ett motstånd som vi relativt snabbt upplever som för svårt kopplas försvarsmekanismen igång och vår hjärna säger: ”För svårt – för komplicerat för dig. Ödsla och slösa inte livsviktig energi på detta”. Förvisso klokt och bra förr, men inte lika så idag. Vad vi i stället bör och ska göra är att medvetet anstränga oss att syna problemet, för mer ofta än sällan är det inte så komplicerat som vår hjärna vill få oss att tro. Syna ditt kognitiva motstånd och bli medveten om att det är en ”antik” skyddsfunktion. Absolut finns det problem, utmaningar med mera som just nu och för dig är för komplicerade, men ofta är fallet mer som sådant att du låter dig övertalas att det är mer komplicerat än vad det de facto är.
När du analyserar bolag och upplever att det är för svårt – för komplext, fråga dig då varför du upplever det som så och varför tankar och en groende vilja säger dig att avsluta och lägga ned, ty det är ju för svårt, för komplext. Kanske saknar du verkligen mycket av alla de förkunskaper som krävs och således måste börja med Ettans Mattebok, innan du ger dig på Tvåans, Treans och Fyrans. Ge dock inte upp.
Jakten på att ömsom hålla det enkelt, ömsom känna ett fortsatt och helst stigande intresse och motivation stavas ”lagom” med motstånd. Dock inte bara det, utan också insikt om att hjärnan tenderar att använda ursäkt ”för komplext” så fort motståndet höjs ett snäpp. Det som historiskt har varit ett sorts skydd mot att vi skulle "överanstränga ihjäl oss" är idag inte ett skydd, utan ibland det raka motsatta.
Kom utöver ovan ihåg att vi idag har såväl ett McDonalds som Burger King vid vart och vartannat gatuhörn. Föda, och därmed energi, är inte en bristvara, snarare tvärtom!
Upplever du dig lida av detta bias mer ofta än sällan?