Blog Archive
Att studera, analysera och reflektera om hur jag själv agerar – hur, när och varför – är något jag dagligen ägnar tankeverksamhet till. Inte bara i min ”roll” som investerare, utan även i min roll som lärare och Cristofer. Vad har jag gjort bra idag och vad har jag gjort mindre bra? Varför blev den här lektionen så lyckad, men den andra och snarlika mindre så? Varför tänkte och sade person X det? Et cetera.
Jag ägnade mycket tankeverksamhet under och efter Corona-våren till att studera dels hur jag upplevde andra agera, dels hur jag själv tänkte och agerade. Jag var glad och tacksam – ja, du läste rätt – att denna krasch kom, för det gav mig möjlighet att praktisera allt som jag lärt mig under åren. Det var ett test, en utmaning, och det finns få saker jag gillar mer än dessa. Jag kände aldrig någon oro, eller panik, utan axplock av de tankar som kom var:
”Det är i kriser som rikedomar förstörs och det är i krascher som rikedomar skapas. Gör ditt val!”
”Nu kommer det som du läst så mycket om. Du vet att i långa loppet kommer börsen att återhämta sig (annars är det hagelsprakare och konserver som gäller). Du äger bra och starka bolag, om än med några våghalsiga kryddor. Dessa kommer att klara detta. Fokusera på bolagen och inte aktiekursen.”
”Aktivera krigskassan, men inte för mycket och för fort.”
”Begränsa din tid på Avanza. Du kan följa nyheter med mera utan att stirra på diverse börskurser. Ty du har redan din bevakningslista klar.”
”Var inställd på att det kommer ta lång tid och att du nu kommer ha tuffa år framför dig. Således måste du sprida ut dina inköp och inte gå ’all in’ idag, helst igår.”
”Var ödmjuk. Kom ihåg dina svagheter och styrkor. Kom ihåg dina regler och rutiner. Håll dig till dessa. Skriv. Skriv!”
Jag är tacksam för att det var dessa tankar som kom. När jag nu studerar dem, cirka 18 månader efter att skiten träffade fläkten, bedömer jag dem som bra, goda och värdefulla. De hjälpte mig. Emellertid kan det konstateras att jag gjorde fel genom att inte köpa mer och snabbare, men ingen visste hur snabb återhämtningen skulle bli. Det hade lika gärna kunnat bli 1,5 år istället för 1,5 månader. Kommer jag således att ändra mitt förfarande vid nästa kraftiga nedgång? Nej, det kommer jag inte göra, då jag hellre tar det mer försiktigt än vice versa. Jag är medveten om att det kan kosta mig i form av förlorad avkastning, men relativt risken att köpa för mycket och för fort samt den där goda nattsömnen kommer jag alltid ikläda mig de kläder som den försiktiga generalen har på sig.
Vi lever i ett samhälle som utvecklas snabbare och snabbare. Detta är på gott och ont och jag ämnar inte diskutera vare sig dess för- eller nackdelar, i alla fall inte idag. Det räcker med att bara titta ut och titta på skärmen så ser man dessa. Mycket talar för att utvecklingen inte kommer sakta ned, utan snarare tvärtom. Kommer samma ”tempo”, i brist på bättre ord, finnas på börserna vid kraftiga ned- och uppgångar? Är såväl nedgången som uppgången våren 2020 det nya normala när fläkten träffas av avföringen? Eller var just denna kris det undantag som bekräftar regeln? Jag vet inte. Emellertid kommer jag inte, givet att jag har samma jobb- och privata livssituation, agera annorlunda vid nästa kraftiga nedgång.
Knappt har det värsta med Covid-19 lämnat oss innan vi ser till att begå samma ”misstag” igen. Mer och mer tycker jag mig se att många börjar med belåning i syfte att jaga de sista procenten. Detta behöver inte vara fel och givet den låga räntan samt att vissa banker, såsom Avanza, erbjuder förmånliga lån kan det absolut finnas fog för en viss belåning. Emellertid tycks flera öka sin belåning mer än vad de egentligen klarar av. Mot bättre vetande? Här kan enbart var och en gå till sin egen jury.
För 1,5 år sedan kommer jag ihåg hur jag kunde läsa om hur flera skrev och berättade hur deras belåning gav dem en hävstång, men raka motsatsen till den de hade belånat sig för. De kraftiga fallen gjorde att den negativa avkastningen sved dubbel så mycket och som bekant är det när du minst vill det som banken ringer och ber dig sälja av diverse bolag/skala av i innehaven för att täcka den belåning du tagit.
När ingen fara på isen syns. När solen skiner och träden grönskar, ja då är det lätt att skapa sig en föreställning om att det inte kan gå fel; att allt är perfekt och så även kommer fortsätta vara. Med en börs som näst intill oavbrutet stigit sedan finanskrisen är det inte så svårt att zooma ut och se att trenden bär de breda indexen är näst intill perfekt (jmfr. gärna med ett "sorts" survivorship bias). Vad kan gå fel? Lite belåning här, lite där och vips så har vi ökat möjligheten till än mer avkastning. Det blir en genväg till målet. Du vet det som alltid flyttas framåt och det vi aldrig upplever oss nå. Och som bekant är genvägar alltid det bästa… Aldrig har en genväg kostat det dubbla i långa loppet, eller hur? Aldrig har du själv fått erfera att den rygg du tog, eller den läxa du löste med google före bokens sidor med mera alltid har lett till positiva utfall. Eller hur?
Att ha en viss belåning har historiskt visat sig vara bra, men denna ska vara i relation till din övriga ekonomi samt till ditt kynne. Om du inte upplever dig ha kontroll över hur du förhåller dig till dina tankar och känslor är det mindre klokt att ha en hög och kanske till och med låg belåning. Kanske bör du överhuvudtaget inte ha någon alls. Kommer du ihåg hur du upplevde februari och mars 2020? Var du den där starka, fullt rationella som agerade på det sätt du anser att en god investerare ska? Klarade såväl din dåvarande portföljskonstruktion som kynne av den 1–1,5 månaden som gav många såväl huvud- som magvärk? Tänk dig då att detta är "ingeting" jämfört med finanskrisen, som inte bara var värre och kraftigare, utan även mer långdragen. Två månader? Ha - testa det gånger minst det tjugodubbla. Minst.
Människans minne är som en guldfisk dito, som Doris i filmen Hitta Nemo. Vi minns, men våra minnen är enbart fragment av allt som vi har i vårt bagage. Hjärnan hatar obehag och är duktig på att trycka undan minnen som ger just detta. De placeras och lagras långt bak. Väl där låses de in och nyckel slängs i havet för att enbart hittas då blodet flyter och det är försent att parera den situation vi själva satt oss i. "Fan. Igen?!" Exakt - det blev "fan" igen, för att vi tryckt undan minnen, minnen som annars skulle ha hjälpt oss att inte hamna i "fan" igen. Och igen.
Pandemi? Va?! Nej, det var väl sådant som hände på medeltiden då digerdöden härjade? Ja, men även ”nej”. Den som kan sin historia vet att historien har utsatt vårt släkte för flera liknande; den Antoninska pesten mellan 165-180 e.kr, som dödade 5 miljoner; den Justinianska som dödade mellan 30-50 miljoner; Digerdöden, som sägs ha utplånat cirka 65 procent av Europas befolkning; Smittkopporna som upptäcksfarana tog med sig till Sydamerika i början av 1500-talet beräknas ha dödat 80 procent av urinvånarna; Pesten i London år 1665, som sägs ha bragt 75 000 – 100 000 människor livet; Kolerapandemier, som från 1854 och framåt har skördat miljontals offer; Gula febern, Spanska sjukan, Asiaten, Sars… Hur är det möjligt att vi dessa hemska händelser till trots blev häpna, likt det vore första gången som människan drabbas av en global och hotande smitta?
Oavsett om nästa orsak till kraftiga fall är en pandemi eller ej säger historien att kraftiga ras inträffar ungefär vart 10:e år. Detta är fakta. Ibland kan det gå 8, ibland 12. Emellertid är det relativt irrelevant, för poängen är att skiten har och kommer fortsätta träffa fläkten med jämna mellanrum. Glöm inte. Glöm inte att historien förvisso inte upprepar sig, men att människan gör det. Är din belåning värd de där extra procenten relativt den skada den också kan åstadkomma? Jag säger vare sig ”kör på” eller ”undvik”. Det jag säger är att du måste utgå från dig och din ekonomiska och vardagliga situation. Lockas inte med av ”alla andra”. Fokusera på dig. Det är, när allt kommer omkring, ditt liv det handlar om.
För bara en vecka sedan tycktes världen befinna sig på ruinens brant och det tycktes tävlas om vem som kunde sälja mest och snabbats. Detta sentiment – detta flockbeteende – tycks just nu ha tvärvänt och det breda indexet har återfått styrka. Kanske klarade du av utmaningen som september och början av oktober månad bjöd upp till, kanske inte. Oavsett är det viktigt att dra lärdom – hur agerade jag? När? Varför/varför inte? Hur ska jag agera nu och kommande dagar, veckor, månader och år?
Visst kan du välja att negligera dina tidigare felsteg, förpassa dem till bakhuvudets öppna hav där de lämnas att flyta omkring tills de ej finns kvar. Frågan är dock vilken lärdom du tar av detta. Svaret är högst sannolikt: ”ingen alls”. Detta till trots lockar det att välja den enkla vägen, glömma. Som om det aldrig hänt. Börja om på nytt och så vidare. Absolut kan och ska du börja om på nytt, men gör det utifrån det bagage du har skapat dig. Hur ska du annars klara av att utvecklas? Att bli bättre? Lugnare? Mer tryggare och stabilare?
Det finns ett par faktorer som hindrar oss mer än andra beträffande att se oss själva i spegeln, avskalade, nakna. En av dessa är vårt ego. Egot tror sig vara sig självt, det vill säga människan själv. För att bli kvitt från dess grepp måste vi avidentifiera våra tankeprocesser och känslor från oss själva. Vi är nämligen inte våra tankar eller våra känslor. Vi har dem, är medvetna om dem och att de finns inom oss, men de är inte oss. Att frigöra sig och med det ta ett steg tillbaka och se på sig själv, sin situation, sin omgivning och så vidare kräver en ansträngning och en förmåga att tänka metakognitivt, dvs. tänka på hur man tänker. Genom att ifrågasätta hur, var, när, hur och varför man tänker och känner som man gör skapar man sig en position som öppnar upp för mer rationella och logiska beslutsfattanden.
Egot är inte den vi egentligen är. Egot är vår självbild, vår sociala mask. Det är den roll vi spelar varje dag, tjugofyra timmar om dygnet. Vår sociala mask lever på att bli omtyckt av andra. Den vill styra och lever på att ha makt, för egot lever i ständig rädsla för att inte duga. Det kommer alltid vara en del av oss, men vi kan bestämma hur stor roll det ska få spela. Kan vi klä av oss masken kommer det öka sannolikheten att vi ser klarare, längre och bredare. Ansvaret för detta vilar på oss och enkom oss. Ingen annan.
”Egot lever i ständig rädsla för att inte duga.” Detta tror jag alla känner igen. --> ”Jag investerar inte lika bra som alla andra. Jag är ovärd. Får inte tillhöra klubben. Blir utesluten.”
”Egot lever i ständig rädsla för att inte duga.” --> ”Jag har ju presterat riktigt dåligt i mina investeringar. Lika bra att glömma allt och börja om.” (hur hjälper detta dig att dra lärdom? Att utvecklas? Korrekt – det gör just inte det).
Nu, precis som då, är den perfekta tiden att ta fighten med dig själv och verkligen syna dina sömmar. Vad är dina styrkor och svagheter? Hur, när och var kan du utveckla samtliga? Absolut finns det gratisluncher, men dessa är, relativt de som kostar, få till antalet och är det värt att ”satsa” på att lyckas med att få äta gratis hela livet? Oddsen som talar för är inte direkt höga, milt sagt.
Åsidosätt ditt ego. Öppna dig för dig själv. Tillåt dig själv att utvecklas. Att göra detta – utvecklas – är svårt om du ständigt har taggarna utåt och inte vågar erkänna dina tillkortakommanden. Det handlar som så ofta om hjärnan och psykologi. Know yourself and you will conquer. Tro mig.
”Invert, always invert” är ett citat som tillskrivs Charlie Munger och är en av de mentala modeller han förespråkar. Även jag har tagit åt mig och använder mig av modellen i såväl mitt vardagliga liv som när jag investerar. Att invertera, dvs. vända på det där uttjatade myntet, är viktigt för att kunna skapa möjlighet till flera perspektiv, perspektiv att utgå från innan vi fattar ett beslut.
Att fokusera på att göra rätt behöver nödvändigtvis inte vara det rätta. Det fungerar, absolut, men kanske är det mer fördelaktigt att istället fokusera på att inte göra fel? ”Jag ska inte investera i bolag som har en skuld högre än X ggr EBIT. Jag ska heller inte investera i bolag som över tid visar en sjunkande trend på eget kapital, omsättning och vinst. Fokuserar jag på dessa parametrar har jag direkt skalat bort många av de tusentals bolag som finns och som jag bedömer inte passa i min investeringsstrategi. Med andra ord skalar jag bort de misstag jag annars riskerat att göra.”
Har du en tendens att köpa först och fråga/analysera sedan? Varför inte fokusera på att inte köpa först, istället för vice versa? "Same, same, but different."
"När du nästa söndag tvingas med på den där jobbiga svärföräldermiddagen kan du öka sannolikheten till att framstå som den perfekta partnern"
Att invertera betyder att vi aktivt tingar oss att se saken från det motsatta perspektivet. För de som är återkommande läsare på min blogg är det känt att jag investerar i Nintendo och jag har varit relativt aktiv med att öka sedan sommaren och under denna höst. Jag ser mycket positivt i detta bolag, som enligt mig värderas mycket lågt, såväl i relativa som i absoluta termer. Även om jag är mer hause än bais tvingar jag mig, vilket kräver energi och fokus (läs: det är ”jobbigt”), att se på bolaget från Dr. Baises perspektiv – IP:na hanteras och förädlas inte på rätt sätt, ledningen är för försiktig och restriktiv, TV-spelmarknadens uppgång de senaste åren är en tillfällighet på grund av X, Z och Y, ekosystemet som de just nu bygger har inte den vallgrav som jag tycker mig se (på grund av X, Z och Y) et cetera.
Det blir en tankeprocess som kräver inte så lite av den som genomför den, men sannolikheten för att (investerings)beslutet blir mer korrekt än inkorrekt ökar. Och är det inte det som vi alla vill? Att nå en hög avkastning? Om vi vill nå denna är en metod att fokusera på hur vi undviker att skapa negativ avkastning – ”invert, always invert.”
Ta Lisa, 17 år, som vill börja spara pengar. Hon kan öka sannolikheten för detta genom att inte fokusera på att spara, utan på att inte slösa. Var, när och hur brukar hon spendera pengar? Får hon värde av de tillfällen då plånboken öppnas lika brett som FED:s dito? Et cetera. Om du undviker att göra fel kommer du per automatik mer ofta än sällan göra rätt. Det om något är väl målet i allt vi tar oss för, eller?
När du nästa söndag tvingas med på den där jobbiga svärföräldermiddagen kan du öka sannolikheten till att framstå som den perfekta partnern genom att fokusera på att inte göra och säga fel saker. Undviker du just de saker som av övriga bedöms mindre passande, kommer du per automatik öka sannolikheten för att säga och agera på ett passande sätt. Det är ”same same, but different.” I båda fallen önskar du samma resultat – att bli uppskattad och accepterad, men processen och tillvägagångsätten skiljer sig åt.
Brukar du använda dig av denna modell? Var, när, hur och varför/varför inte?
Brus. Ständigt detta brus från såväl medier som diverse profiler på lika många diverse sociala plattformar. Ömsom vill vi läsa och ”hänga med”, ömsom upplever vi det jobbigt och påfrestande. Vi vill, men vill inte. Således skapas en kognitiv dissonans och oftast faller vi också i den enkla och minst hållbara lösning av nämnda, nämligen att följa devisen ”bara idag”, ”idag är ett undantag pga. X”.
Vi bör och ska läsa nyheter och även vad andra tycker och tänker, men vi ska aldrig känna ett tvång. Att hitta en balans är essentiellt och den är inte svårare att finna tillika skapa sig än att göra verkstad av snacket, dvs. sätta sig ned och skissa på planen – ”mellan den/dessa tider ska/får jag visats på Twitter” och så vidare. Addera portföljsöversikt och andra nyhetskanaler så kommer du snart ha skapat dig en bra grund för att skapa dig en mer lugnare och mer kontrollerad tillvaro. Jag vet att denna process är lättare sagt än gjort, men som jag ofta återkommer till – vad är alternativet?
Brus stör oss också i våra redan existerade planer. Är det inte räntan hit, är det politiken dit. Däremellan kommer allt från hur profil X säger Y och profil Z säger M. Som om det inte vore nog får vi läsa om X, N, Ä och hela d***a alfabetets innehav (som vi, såklart, lockas av då just ”framstående och tillsynes duktiga” profiler/investerare äger dem). Brus. Brus, brus och ännu mer brus som skänker dimma över vår karta; hindrar vår syn.
Satt vi inte ned för längesedan och skissade på planen? Satt vi inte och skapade oss vår egen, personliga strategi och filosofi utifrån våra egna, unika förutsättningar? Självklart skrev vi en fotnot om att vi alltid ska följa upp och revidera om så behövdes, men varje kaffekvart 24/7 365? Nej!
Börsen ger. Börsen tar. Emellertid behöver vi aldrig, där och då, acceptera varken gåvan eller tagandet. Vi har förmånen och därmed makten att välja när vi tackar och bockar, eller vänligt avböjer med ett härligt ”up yours” á la valfri engelskt fotbollsfan. Samma gäller med våra innehav – vi blir ständigt ”erbjudna” nya case. Spännande. Exotiska. Tilltalande. Dock tenderar vi här inte se det mesta som brus och att vi i detta tappar fokus från våra befintliga innehav och vår plan, vår strategi.
Hjärnan lurar oss ständigt till beslutssituationer vi annars inte ens skulle kunna föreställa oss, men helt plötsligt befinner vi oss i en situation som kräver agerande vi allt annat är villiga att göra. Hur kunde det bli som så? Istället för att skylla ifrån dig, eller skylla på ”otur” (host host), identifiera var du gick bet och hur du kan lära dig själv att undvika begå samma misstag igen. Det tar tid (usch) och energi (ännu mer usch), men tro mig – avkastningen kommer vara värd insatsen femtioelva gånger om.
Utnyttja denna helg till att tillåta dig sitta ned, avstängd från allt brus, och se över hur väl du exekverar enligt din plan. Befinner du dig på avvägar? Är riktningen lite… hmm, sné? Gör något åt det! Kom ihåg att det är din, unika och högst individuella plan och din portfölj ska utgå från din ekonomi och livssituation. Risknivån ska inte vara högre än vad du vet dig klara av. Detta oavsett om ”alla andra” applicerar något annat. Du är INTE ”alla andra”. Du är du. Du har din portfölj och alla andra har sina et cetera.
Fokus på planen och målet. Fokus på process, men även utfall. Fokus på dig, för det handlar till syvende och sist just om dig. Det är ditt liv och, för att gå emot James Bond, lever du bara en gång, och inte två. Varför då leva ett liv där du väljer obehag? Där du väljer stress och press? Där du väljer sömnproblem?
Investera i dig själv. Investera i att lära dig om det psykologiska som ständigt styr oss.