- Recensioner och mediaframträdanden om "Livet, Börsen & Allting"
- Min bok: "MER Börspsykologi" - recensioner, utlåtanden, media etc.
- Min bok - "Börspsykologi - så blir du en bättre investerare"
- Portföljsutveckling
- Utdelningar & totalt kapital
- Dokumentärer och serier
- Sidor där jag finner underlag för aktier/investeringar
- Poddar
- Gaius Marius - Roms Tredje Grundare
Blog Archive
I min första bok – Börspsykologi – avhandlar jag framing effekten, som vi lite lättsamt kan översätta till ”inramningseffekten”. Med detta menas att vi tenderar att se på ett objekt, en händelse, produkt e.d. utifrån ett visst perspektiv. Detta perspektiv grundar sig i våra egna, unika erfarenheter. Som ett exempel, och som jag diskuterade då jag gästade Kvalitetsaktiepodden, är hur jag/vi svenskar(?) ser på Loomis. Kontanthantering är så… ja, 1900-tal. Vem använder kontanter idag? Dock missar vi att i en stor del av världen i allmänhet, men såväl utvecklingsländer (t.ex. länder i Sydamerika) som i vissa europeiska (t.ex. Tyskland) länder i synnerhet är kort- och digitala betalningar något som inte premieras. Kanske finns således fog att titta närmare på Loomis men då utifrån andra perspektiv?
Detta förhållningssätt kan vi även använda då vi studerar och ser på Kina. Vi ser hur Xi Jingping styr med en järnhand och visst ryggar vi undan. Vi blir rädda. ”Politisk risk”, skriker vi och bestämmer oss för att investera i bolag såsom JD, Alibaba, Didi och Tencent är lika farligt som att äta en mindre väl tillagad blåsfisk. Alibaba, JD och Didi, för att inte nämna de digitala utbildningsbolagen, har straffats hårt då den kinesiska staten har tagit i med hårdhandskarna och deras aktiekurser har fått se forna ATH:s försvinna långt bort i fjärran. Idag vet vi inte var detta kommer att sluta. Kommer deras amerikanska noteringar (ADR) att avlistats? Kommer de bli mindre autonoma? ”Lika bra att hålla sig undan”, är en rimlig tanke.
Ett annat synsätt – en annan inramning – är att se att vi just nu har ”blod på gatorna” och är det inte då som man ska köpa? Ja, det finns en politisk risk, men bolagen är så införlivade i Kina och den kinesiska statsapparaten att sistnämnda inte kan (och vågar?) göra för mycket (eller?). Säkert kommer det vara mycket stök det kommande året, men förr eller senare kommer Xi Jinping inse att han mer skadar sitt land än hjälper det. I dagens globala marknad har landet – och bolagen – inte råd att stå utanför all den handels som dagligen sker, 24/7 365.
Ovan är extremt förenklat och jag är fullt medveten om att det inte är så enkelt. Emellertid bör vi alla ta ett steg tillbaka och se på händelserna utifrån flera perspektiv. Att applicera ett metakognitivt synsätt, dvs. att bli medveten om hur och varför man tänker och ser på X, kommer leda till att du ökar sannolikheterna och möjligheterna att se nya saker du tidigare ej sett.
- Varför anser jag att det är farligt att investera i kinesiska bolag?
- Varför ska jag inte investera i kinesiska bolag?
- Varför ska jag investera i kinesiska bolag?
- Vilka källor har jag läst och som verkar som underlag för mina beslut? Är dessa breda och diversifierade, dvs. tillåts fler än ett (smalt) perspeptiv att komma fram?
- Har jag verkligen den kunskap och den insikt som krävs för att göra en adekvat och noggrann avvägd investering i X bolag?
Jag äger inget av ovan nämnda bolag, men jag följer dem med intresse och anser att såväl Alibaba som JD handlas till attraktiva värderingar. Jag har min uppfattning om Kina och den kinesiska staten, men ifrågasätter ständigt denna. Invert – always invert!
Jag hade i veckan i veckan en mycket intressant och givande diskussion med en vän som kommit att stå mig än mer nära det senaste året. Vederbörande är en person jag verkligen ser upp till och jag tar varje tillfälle som ges att lära av såväl hans erfarenhet som kloka insikter om allt mellan himmel och jord.
"Anyone who dares try to do that will have their heads bashed bloody against the Great Wall of Steel forged by over 1.4 billion Chinese people" (Xi jinping, bbc.com)
Vi kom in på historia i allmänhet och Kina i synnerhet. Det som just nu pågår där är en utveckling jag inte känner mig bekväm med. Har du läst 1884 av Orwell? Om inte finns inga ursäkter – det är semester och du har tid. Således läs. Inte bara för att Owell har ett bra och passande språk, utan även för det han skriver – innehållet – är så viktigt. Skrämmande, likväl viktigt.
I den värld som han målar upp finns tre nationer – Eurasien, Ostasien och Oceanien. Inom sistnämndas gränser finns provinsen Airstrip One (dagens GBR) och dessa är i ständigt krig mot antingen Eurasien eller Ostasien. Provinsen styrs av Partiet och de styr med en järnhand. Likt den sensokrati som Alexander Bard målar upp (jag har tidigare rek. Denna podd där han diskuterar nämnda) har Partiet full kontroll över sina invånare; kameror, hemlig polis med mera. De ser och hör allt och stackar den som inte är en ”duktig medborgare”.
Vad Partiet även gör är att de bestämmer vad som är sant och vad som inte är det. De äger och kontrollerar alla medier och kan således skriva, säga och göra precis vad de vill. Ena dagen är de i krig mot Ostasien och då skriver Partiet och dess myndigheter om hur hemska och onda fienden är och historiskt har varit. Denna historia kan sedan skrivas om, när fred har nåtts och fienden nu istället är Eurasien! Ena dagen skriver de historien enligt X, andra enligt Y. De äger historien, nuet och framtiden. Om de säger att fienden är M är det en sanning och säger du emot kommer du ”mystiskt försvinna”.
”Den som kontrollerar historien, kontrollerar nuet och den som kontrollerar nuet, kontrollerar även framtiden.”
Det som just nu händer i Kina, där Xi Jinping styr och ställer, är farligt likt den dystopi som Orwell målade upp i 1984. Xi Jinping och kommunistpartiet har lyckats förändra den tidigare synen om Mao Zedong och hans insatser för Landet framför övriga. Det sker just nu en glorifiering av den man ledde Kina och som var ansvarig för mellan 40 till 70 miljoner kinesers död, framför allt via ”det stora språnget” från 1958.
Kina blir mer och mer låst, stängt och kontrollerat. För oss i väst kan det avsnitt som blev mer viralt än övriga från Black Mirror framstå som något komiskt och löjeväckande, men faktum är att det i Kina redan är en del av den bistra verkligheten. Översyn. Insyn. Kontroll. Spridningen och etablerande av rädsla för att göra fel – att gå emot Partiet är vida utspridd. Detta är verkligheten i dagens Kina. Umgås du med en tidigare dömd, eller en som uttryckt, om än aldrig explicit, tankar och åsikter som går emot Partiet är risken stor att även du kommer att bli straffad. Parallellerna till Gestapo, BRAC på Kuba och GPU är lika synliga som hemska att se tillika dra.
Vi har gång på gång fått se hur Partiet utövar sin makt mot bolag som verkar för att skapa mervärde. Antgroup och dess enorma IPO sköts upp och Jack Ma, grundaren av Alibaba och Antgroup, försvann i tre månader. Hot mot Tencent och nya regleringar inom allt från betalningslösningar som tv-spelande är ytterligare ett exempel och Didi – taxibolagstjänsten – som börsintroducerades relativt nyligen och fick se sin app tas bort efter en påbörjad och pågående granskning av Partiet är ett tredje sådant.
Att investera i kinesiska bolag behöver ej vara fel, men man måste vara medveten om att de står och faller med Xi Jinpings nycker. Vaknar han upp på fel humör kan det orsaka att just ditt bolags börsvärde minskar med åtskilliga miljarder yen/dollar. Låter det otroligt? Kanske, men det ändrar inte faktum. Risken finns och som bekant är risk det som finns kvar på bordet efter att du har tänkt på och tagit höjd för ”allt”. Jag tycker bolag såsom Alibaba, JD, Didi med flera är intressanta, men den risk som finns med Partiet är tillräckligt trolig för att jag undviker att investera i dem. Rätt eller fel? Jag kan enbart utgå från mig och ämnar inte att peka finger.
Har du det minsta intresse av att förstå dagens värld, dess utmaningar men också de risker som finns över hur morgondagens värld kan komma att se ut rekommenderar jag att läsa såväl The Guardians som Wall Street Journals artiklar samt på hemsidan Kinamedia.se.
Vi som investerar i bolag investerar i just bolag. Mer ofta än sällan tenderar vi att se politik som makro, men i fallet med Kina tror jag man gör sig en tjänst att tänka såväl en som två gånger. Är jag för pessimistisk i min syn? Kanske, kanske inte. Jag är dock mycket bekymrad över vad vi ser i dagens Kina. Att det kommer blåsa upp än mer kring Hongkong och Taiwan är jag övertygad om, speciellt då ett av Xi Jinpengs... förlåt; Kinas mål är att "ha löst Tawian-frågan" samt "ha en miltär i världsklass".
Hur reflekterar och förhåller du dig till kinesiska bolag? Varför?
Baozun kallas ofta för ”Kinas Shopify”, eftersom båda företagen tillhandahåller tjänster/plattform för att skapa webbplatser och supporttjänster för att hjälpa till att starta och även ”skala” online-detaljhandeln. Liksom Shopify har Baozun en stor potential att bli en vinnare på lång sikt inom e-handelsutrymmet, även om det finns några viktiga skillnader mellan företagen.
Medan Shopify började fokusera på att tillhandahålla service till småföretag och sedan dess har ökat sin kundbas bland stora företag, består Baozuns kärnkundbas av stora västerländska varumärken som vill verka på Kinas onlinedetaljhandelsmarknad. Det kinesiska e-handelsföretaget har stora varumärken, såsom Nike, Microsoft, Adidas och Tapestry-ägda Coach bland sina kunder, och verksamheten är på väg för fortsatt tillväxt eftersom fler stora västerländska varumärken går med på sin plattform och med det utökar sin verksamhet.
På sin hemsida för investerare har de publicerat denna video (2 min & 27 sek), som övergripande presenterar bolaget och dess verksamhet. Även om den är simplifierad är den matnyttig.
Baozun genererar intäkter från abonnemangstjänstpaket och genom en liten procentsats från försäljningen genom sin plattform. Att hjälpa stora västerländska varumärken att bygga online-detaljhandelsföretag i Kina är en attraktiv nisch, men det är inte företagets enda tillväxtmöjlighet. E-handelstjänsteleverantören börjar fokusera på att lägga till fler kinesiska varumärken i sin kundbas samt försäljning och resultatet kan öka om Baozun kan etablera sig som en toppplattform för små och medelstora företag i landet.
Kinas ekonomi spås, om än med många hinder på vägen, stark tillväxt under de kommande decennierna med hundratals miljoner människor som potentiellt går in i landets medelklass och med det driver en snabb tillväxt inom konsumentsegmentet. Forskning från eMarketer uppskattar att den kinesiska detaljhandelsmarknaden växte med 27 % förra året och uppgick till 1,94 biljoner dollar och står för ungefär 55 % av de totala globala e-handelsutgifterna. Utöver detta finns även 2020 års rapport från Digital, som rapporterar om att e-handel, närvaro på internet et cetera enbart är i sin linda och att en fortsatt, kraftig, tillväxt är att vänta. För mer ingeånde om denna rekomenderar jag den sammanfattning Professor Kalkyl skrev på sin eminenta hemsida under lördagen.
Baozun är redan lönsamt och dess expertis med lokalt skräddarsydd e-handelsprogramvara och dess möjligheter med både stora utländska varumärken och inhemska företag pekar mot stor tillväxtpotential.
Vad som även lockar är att Baozun inte, fullt ut, konkurrerar med Tencent, JD samt Alibaba, utan istället har bolaget ett interagerande med dem, såsom att Baozuns finns via WeChatt (ägs av Tencent). Således är det en ”win-win” för alla parter. Emellertid finns alltid risken att någon av ovan jättar antingen utvecklar en egen produkt i syfte att konkurrera, eller förvärvar detta ”kinesiska Shopify”. Denna fara är förvisso inte stor, likväl fullt realistisk. Dock kan en verksamhet likt Baozuns/Shopifys inte skapas bara sådär, utan jag tror att den största risken är att ledningen inte agerar klokt och korrekt.
När diverse nyckeltal på den eminenta tjänsten Börsdata studeras framkommer följande.
VPA har, sedan 2015, vuxit med 150 % medan omsättning/A vuxit med 112 % samt EK/A utvecklats med 42,5 %. Som framkommer är det ett växande bolag och som går med vinst.
En viktig del att studera är bruttomarginalen och här framkommer att bolaget just nu ligger på cirka 62 % och snittet de senaste 7 åren har varit 49,7 %. Att se en stigande bruttomarginal för ett bolag som ämnar att växa, och det snabbt, är en styrka.
Vad får man betala för att få vara en delägare i nämnda bolag? Till en kurs om ca $39 är P/E 197, medan P/S är 6,9 och P/B 20. Beträffande PEG-talet ligger det på -11,4.
En risk som jag alltid har med mig är att det är Kina. Tyvärr har vi fått bevis på att det inte alltid är rent mjöl i påsen (lex Luckin’s Coffee) hos alla bolags räkenskaper och även om jag tror att så inte är fallet hos Baozun finns alltid risken. Det är, som bekant, skillnad på tro och fakta.
För närvarande äger jag inte aktier i bolaget, men jag lockas, den höga värderingen till trots, av det. Tills vidare låter jag det ligga på min bevakningslista. Detta, tillsammans med Jumia (som jag tidigare har skrivit om), kan om ett par år ha visat sig vara ett par fina bolag att äga, itsället för att ha på bevakningslistan...
Äger du Baozun? Tankar?
Förutom en lednings inkompetens är det största risken i bolag inom spel- och dobbelsektorn den politiska tillika regulatoriska. Ena dagen är det någon politiker som basunerar ”dessa bolag ska betala mer i skatt! Ja, så mycket skatt att Astrid Lindgrens Pomeperipossa-debakel kommer att framstå som rena rama semestern”, medan den andra är tyst.
Såväl politiker som spelbolagen vet att det inte finns någon politiker som är något sånär beläst inom ekonomi som vet att nämnda bolag inte är negativt för staten. Genom deras verksamhet kommer nämligen många skattepengar in. Ja, tyvärr finns det de spelare som inte klarar av att spela med förnuft och förutom att det är synd om dem kostar de samhället i form av sjukvård. Jag ämnar inte förminska denna negativa sida med betting och gällande min åsikt har jag skrivit om det i detta inlägg. Det jag vill ha fokus på i detta inlägg är att den politiska och regulatoriska risken inte bara är synlig inom spel- och betting, utan nu även inom sociala medier.
Natten till fredagen den 7/8 skrev Trump under en exekutiv order som förbjöd amerikanska bolag att göra affärer med tjänsterna WeChatt samt TikTok, varav förstnämnda är en tjänst från det kinesiska Tencent och sistnämnda en dito från ByteDance. Plötsligt ändras spelreglerna och detta tvärt. Självklart spionerar båda sidorna på varandra och är det inte genom TikTok är det genom allt från Fortnite via hej-kom-och-hjälp-mig till Tinder. Edward Snowden kom att visa detta under 2013-2014 genom att Sverige samarbetat med NSA (National Security Act) då vi inte bara låg/ligger(?) i framkant inom internetanslutningar och uppkopplingar, utan även för att vi ligger nära Ryssland.
Frågan är inte om någon har rent mjöl i påsen, utan om hur hög volym av det smutsiga innehållet egentligen är. Att hitta ett land med hundra procent rent mjöl tror jag kan bli svårt(?).
Just nu finns inte bolag såsom Facebook och Alphabet i Kina, men jag fruktar att Trumps agerande kan få oanade spridningseffekter till andra regioner. Om detta kommer vi bli varse och jag hoppas att min fruktan inte realiseras.
Prosus – det nederländska investmentbolag som b.la. äger 31 % av Tencent och som jag tidigare har diskuterat, kom att drabbas under nämnda fredag och självklart följer de händelseutvecklingen noggrant. Inte bara för att Tencent är ett stort innehav hos dem, utan även för att hela deras portfölj består av ”e” som i ”e-handel”, "e-hälsa", "e-dejting" et cetera.
Varför hög substansrabatt i Prosus?
Gällande Prosus och deras substansrabatt, som innan fredagen den 7/8 låg på cirka 25 %, har jag fått frågor om. ”Varför så hög?”. Mitt svar – långt ifrån alla vågar lita på Kina och deras bolag. Visst har Tencent hittills visat sig vara ”äkta vara”, men detta trodde många om Luckin Coffée också. Därtill kan den kinesiska staten när som helst förstatliga vilket bolag som helst, såsom just Tencent. Detta är inte en långsökt risk, utan i allra högsta grad reell. Som investerare i Prosus måste man vara medveten om detta – rabatten kommer alltid att vara relativt hög så länge Tencent står för en sådan stor del av portföljen.
Jag väljer att acceptera denna risk. Förvisso är min tillit till Tencent inte hundraprocentig och ej heller till Xi Jipings klåfingrighet, man jag tror att ledningen hos Prosus vet hur att tälja guld i andra innehav och att Tencents del sakteligen kommer att minska. Om inte är det ingen fara, för så länge inget av ovan inträffar är det en "win-win". Prosus visar att att såväl EK/A, omsättning/A samt VPA är i stigande trend (R12, 3 år) och även om aktiekursen inte nödvändigtvis följer detta på instasekunden kommer den förr eller senare att så göra. Glöm aldrig att skilja på bolag och aktie. Jag investerar i förstnämnda.
Tror du att den politiska risken kommer att öka i andra sektorer kommande år? Kommer Square att tillåtas i hela världen? PayPal? Får vi handla via bolag X om vi bor i georgrafi Y?
De som följer mig på twitter såg att jag under v. 32 tweetade om det då senaste avsnittet från podden Invest Like the Best, som i detta avsnitt gästades av Matthew Ball, som tidigare varit strategichef på Amazon. Idag driver nämnda en egen riskkapitalfond.
Det som diskuterades i podden är, likt oftast, synnerligen intressant. De som tillhör min generation (födda under 1980-talet) och dessförinnan är uppvuxna med ett internet som blev tillgängligt i en relativt så sakteligen och adaptionstacksam takt, medan generationerna därefter är uppvuxna med dess ständiga tillgänglighet. Om detta är det ingen som motsäger sig. Vad som dock oftast förbises när olika generationer och dess förval diskuteras är att mycket, mycket, har ändrats de senaste åren och att denna föränderlighet enbart går, om än inte exponentiellt så åtminstonde snabbare.
När jag var ung (suck…) använde vi Facebook (därefter ”Messenger”), ICQ, Mirc et cetera för att chatta. Visst används till viss del Snapchatt och twitter till detta också, om än inte till samma grad samt kom dessa att växa fram först efter ”chatt-bommen”. Idag finns inga renodlade chattprogram, utan vad som görs synligt för alla som förmår att lyfta blicken, eller har barn/vänner barns e.d. som spelar spel online är att chatten har flyttat in där – således är spelet inte bara ett spel, utan en plattform. Fortnite är exemplet framför övriga – inte bara har jag sett och lyssnat hur bekantas barn, vänner e.d. loggar in för att vara ”åskådare” och att samtidigt chatta med varandra, utan jag har också själv testat det. Därtill är den numera legendariska konserten med Travis Scott ett ytterligare exempel på hur Fortnite inte bara är ett spel, utan en plattform, då över 12 miljoner användare var online och närvarande under spelningen.
Spotify testade att samarbeta med Facebook om att man kunde lägga upp och dela spellistor. Detta går fortfarande, men projektet kom att få mindre och mindre tid, energi samt ekonomi, men jag är övertygad om att något liknande kommer att återkomma, där aktiva användare kan sitta och chatta medan de styr spelningen (jmfr. hur roligt det är/var att sitta med en LP-spelare, ett bra ljudsystem och +100 skivor en kväll med ett glas vin, ost och kex… den känslan…)
Tencent (som går att äga via Prosus) har som bekant WeChatt, som kan bedömas vara ett sorts ”metaverse”, där många olika delar samlas på en och samma plattform. Här kan du chatta, beställa mat/dryck, boka tid med frisören och shoppa samt betala. Utöver detta kan du även betygsätta. Allt detta utan att du behöver hoppa mellan olika appar och produkter, vilket i dagens värld upplevs som ”jobbigt och omständligt”, ty att först besöka Adlibris för att därefter öppna och bekräfta ditt köp med bank-id är… ja, ”jobbigt”.
”Meteverse” är det nya svarta och vi kan se hur allt fler ämnar skapa sig ett sådant; Disney har sina IP:n som sedan monetariseras via parker, filmer, kryssningar, serier och merchandise. Amazon, Facebook, Alphabet et cetera bygger även de sina egna ”metaverse” och frågan är när delen ”gaming” kommer att växa ut och bli en viktig del i nämndas ”metaverse”, för jag tror att vi kommer att se denna sektor växa mer, mer och mer framöver. Amazon kommer absolut att ge sig in på cloudgaming med sitt AWS och Facebook, med bland annat sitt Occulus kommer inte sitta stilla och titta på. Alphabet har såväl Stadia som Youtube och så vidare. Jag säger inte att framtiden är enbart ”gaming”, men dess del av framtiden kommer att vara betydligt högre då än vad den är just nu.