Det tredje (inlägg ett här och inlägg två här) inlägget om giganten bland javasektorn och sedan det senaste inlägget har mycket vatten hunnit flyta under ån. Bland annat har det visat sig att Luckin Coffee, som bedömdes vara Starbucks största konkurrent i framför allt Kina, ertappats med att, likt Wirecard, ha sockrat sina resultat med en sisådär $300 miljoner. Jag vill inte dra alla över en och samma kam, vilket man aldrig skall göra, men jag noterar att dokumentären The China Hustle fick mer vatten på sin kvar i och med detta.
Det kan inte komma som någon överraskning att ett bolag som Starbucks har drabbats lite mer än andra under detta år som kommer att gå till historien som då människan blev påmind om att hon är allt ifrån odödlig, men då så få tycks läsa och studera nämnda kommer detta snart, paradoxalt nog, vara en glömd historia (den Antoninska pesten mellan 165-180 e.kr, som dödade 5 miljoner; den Justinianska som dödade mellan 30-50 miljoner; Digerdöden, som sägs ha utplånat cirka 65 procent av Europas befolkning; Smittkopporna som upptäcksfarana tog med sig till Sydamerika i början av 1500-talet beräknas ha dödat 80 procent av urinvånarna; Pesten i London år 1665, som sägs ha bragt 75 000 – 100 000 människor livet; Kolerapandemier, som från 1854 och framåt har skördat miljontals offer; Gula febern, Spanska sjukan, Asiaten, Sars…).
Virusets påverkan har tydligt synts under bolagets Q2 och Q3 (brutet räkenskapsår) och försäljningen minskade med 38% jämfört med året innan. Försäljningen på hemmaplan, dvs. i USA; minskade med 41 % och i Kina minskade densamma med 19 %, vilket ter sigh logiskt då bolaget hart haft fler öppna butiker i detta väldiga land. Idag är 97 % av bolagets samtliga (world wide) butiker öppna, men jag utgår från att det kommer vara att vissa stängs, återöppnas, stängs, återöppnas etc. kommande 6-12 månader.
I Q3 rapporterades en förlust på 0,58 USD per aktie, vilket var bättre än $0,64 till 0,79 förlust som företaget hade guidat för
Starbucks har under kvartalet fortsatt med sina investeringar mot mer digitala alternativ och dessa är de som har hjälpt till att rädda bolaget från en annars mycket större förlust. Nästan 90 % av försäljningsvolymen kom via drive-to och mobilorder, och mobilbetalningar stod för 22 % av försäljningen, en ökning med sex procentenheter från för ett år sedan. ”Starbucks Delivers”-beställningar tredubblades från det andra kvartalet.
Företaget hanterar fortfarande utmaningar som härrör från förändringar i konsumentbeteende, till exempel förlorade pendlare till/från skola och arbete, vilket påverkar försäljningen negativt. Emellertid har det har funnits optimistiska tecken, som till exempel en ökning med 25 % i genomsnittliga biljettkomponenter jämfört med förra året. Starbucks fortsätter att svänga för att möta den nya dynamiken med ytterligare fokus på nya försäljnings-, betalningsalternativ och butiksformat samt menyalternativ.
"We have future-proofed our business model and reinforced our balance sheet to enable us to play offense by accelerating key strategic initiatives that further differentiate Starbucks and reinforce the long-term sustainable growth opportunity ahead," (sagt av CEO, Kevin Johnson, under bolagets conf.call).
Mina tankar
Starbucks har lyckats etablera sig som ett varumärke; det anses idag (pre-corona) som ”hippt/rätt” att inte bara konsumera deras produkter, utan även att sitta där, studera, umgås, lyssna på musik eller att testa diverse olika te- eller/och kaffesorter. Trots de höga priserna är kunderna villiga att betala, då de upplever att de får kvalitet relativt pris (pris är vad du betalar, värde vad du får). Observera att jag inte skriver att jag anser att deras kaffe är värt summorna, utan att det finns (många) andra som så gör. En Latte för ca 3 dollar är förvisso inte svindyrt, likväl är nog deras Stora Frappuccino för ca fem dollar det.
Under detta år har de investerat $100 miljoner i ett nytt och eget rosteri i Kina, som inte bara kommer att förse Xi Jipings land med kaffe, utan stora delar av världen. Därtill har de börjat etablera små butiker mellan sina större caféer, vilka riktar sig till kunder som är på språng, medan caféerna är till för de som vill sitta ned, umgås, studera e.d.
Utöver detta finns en satsning på lojalitetsprogram, mobila beställningar med leveranser för att ej heller glömma att deras produkter säljs i affärer som ICA, Hemköp et cetera (samarbete med Netslé).
Ja, NU, under covid-19, tar bolag likt detta liksom McDonald’s, Restaurant Brands, Boston Pizza et cetera extra mycket stryk, men jag tror att de tre förstnämnda har förmåga att komma ur än starkare. Just om nuvarande situation, men även post-corona diskuterar bolagets VD med Jim Cramer om i detta poddavsnitt.
När detta inlägg publiceras äger jag 51 stycken aktier.
Vad tror du om såväl branschen som Starbucks? Koffeinberoendet segrar alltid?
Jag har tidigare skrivit om detta välkända tillika växande bolag, vars varumärke syns på allt fler kaffekoppar för varje dag som passerar. Detta inlägg är att se som en fortsättning på det första inlägget och kommer främst att fokusera på bolagets senaste rapport samt mer kring dess finansiella situation.
Jag håller Warren Buffett högt, men ser honom inte som ett felfritt orakel e.d., utan mer som en förebild på ett rent personligt plan samt gällande analysprocessen. Buffett har vissa punkter/kriterier som han fokuserar på och dessa är:
Ålder på bolaget – det skall ha funnits under en lång tid, då det visar att bolaget klarar av tidens tand.
Förutsägbart – bolagets affärsidé samt produkter skall vara lätta att förstå och det skall också vara något som inte bedöms ändras något radikalt inom en relativt stor framtid.
Långsiktig konkurrensfördel – ger bolaget en stabil tillväxt, vilket allt annat lika även kommer att synas i vinsten och därmed vinst per aktie (VPA).
Starbucks grundades 1971 och har således bevisat sin styrka i flera kriser, såsom den anno 2001 samt 2008. Deras affärsidé är att tillhandahålla premiumkaffe, men även premiumte (framför allt i Kina och i andra asiatiska länder) samt diverse tilltugg, såsom frukosterbjudanden, bakverk et cetera. Fokus ligger dock på kaffe i alla dess smaker tillika former. För detta är kunder beredda att betala allt från $3 till $8. För kaffe! Anledningen till detta är att Starbucks har lyckats etablera sig som ett uppskattat, ”coolt” och mycket ”inne” varumärke. Det bedöms och ses som ”coolt” att komma springandes över Manhattans gator med ena handen i luften kallande på en yellow cab och den andra hårt greppande kring en Starbucks Blonde Caffé Americano.
Såväl ungdomar som äldre besöker bolagets caféer, för det är där som man ”bara skall vara”, likt vore de kaffehus i upplysningens Frankrike anno 1780, där alla smarta, intelligenta och kultiverade trängdes för att dels läsa tabloider, dels diskutera innehållet i dessa.
Känslan av Starbucks kan kunden även få på andra sätt, såsom att köpa olika merchandise, men också genom att produkter såsom Ice Coffee med mera säljs via deras samarbetspartner Netslé i dagligvaruhus, såsom ICA Maxi et cetera.
Bolaget har lyckats skapa sig ett lika känt märke som McDonalds och få kan föreställa sig en stadskärna utan en inrättning av den ökända kafékedjan.
Jag har svårt att se att kaffe kommer att försvinna inom den närmaste framtiden och detsamma gäller te. Förvisso kan klimatförändringarna göra att platser där kaffe odlas, likt även är gällande vindruvor (för vin), måste flyttas, men produkten bedömer jag vara lika efterfrågad i dag som om tio år. Jag vågar till och med hävda att den kommer vara än mer efterfrågad om tio år, då jag går med övertygelsen om att den växande medelklassen och ungdomen i Kina vill bli allt mer västlik; de vill anamma mycket, men absolut inte allt, av det som vi i väst har som rutiner, seder och konsumtionsmönster.
I sin senaste rapport (Q4 2019) framkommer att Starbucks ökade sin försäljning i jämförbara butiker med 5 % year on year. I USA steg försäljningen med 6 % och i Kina var siffran 5 %. Detta, tillsammans med aggressiva återköp, var en anledning till att bolagets VPA (Vinst per aktie) ökade med 26 %. Beträffande återköpen skriver bolaget att de under det fjärde kvartalet fortsatte med dessa och att de under detta kvartal återförde $3 miljarder till aktieägarna. Återköpen beräknas fortsätta under 2020 och givet nuvarande ränteläge kan det bedömas som klokt, speciellt om FED ämnar fortsätta med att sänka räntan. Det faktum att bolaget lånar för att dels bekosta sin expansion, dels för återköp och utdelning är skapar en oro hos mig, men om de senaste fem åren studeras, då minusränta/låg ränta, har varit gällande har de agerat klokt(?).
Bolaget fortsätter även att expandera butiksutbudet. Under Q4 2019 öppnade de 630 nya caféer och har nu totalt 31 256 stycken. Ökningen från Q4 2018 är 7 %. Visst finns här några varningens ord att lyfta fram. Dels tänker jag att de kan riskera att hamna i en situation á la H&M, men en majoritet av alla nyöppnade butiker är förlagda i Kina, där de ännu knappt har nosat på den ofantligt stora marknaden. Den andra oro jag har är gällande butiks- och stadskärnedöden och ju mindre folk är ute och shoppar, desto mindre folk i rörelse och desto mindre folk som sporadiskt hoppar in och köper sig en kaffe(?). Emellertid tycks mänskligheten allt mer idag röra sig mot en upplevelseekonomi och då är Starbucks en av de platser som folk gärna besöker. Således står det bolaget till gagn att finnas samt vara tillgängliga.
Bolaget kommunicerar att de kommer att fortsätta expansionen i Kina, men också med att investera i AI och andra tekniska innovationer, såsom ”pick and collect”, beställa och använda medlemskap via app, e-mail et cetera därtill med att erbjuda leverans/hemkörning. Detta kan ses som bevis på att bolaget ständigt är på tårna att anpassa sig efter marknaden och dess krav. Beträffande AI, som hos Starbucks heter ”Deep Brew” bör detta lyftas fram och mer står att se i denna video samt i denna artikel på Motley Fool.
Finansiellt är Starbucks till mångt och mycket en ren och skär sifferpornografi. För att återgå till den inledande texten om Warren Buffett framkommer att det nyckeltal som han finner mer viktigt än övriga (dock är allt, såklart relativt till verksamhet); VPA och eget kapital per aktie.
Närs den underbara tjänsten Börsdata används, framkommer att Starbucks vinst per aktie har ökat med 27,3 % per år under de senaste tio åren. Eget kapital per aktie har under samma tid minskat och har gått från 2,4 (år 2010) till att idag vara -5,26. Detta väcker misstankar och är allt ifrån positivt. När det dock läses vad detta beror på framkommer att bolaget tar sig an skulder i syfte att öka sin expansion, vilket ovan har diskuterats. Förvisso skall detta ej ses som på något sätt positivt. Emellertid är nuvarande skuld ”bara” på 1,3 gånger EBITA och detta skall ställas dels i relation till den ökade VPA:n samt till den ökade omsättningen, vars tillväxt de senaste tio åren har varit 13 % per år.
Bolaget visar att de vet hur att använda sitt kapital. ROIC visar ett snitt om cirka 45 % under de senaste tio åren och ROC ett snitt om 46,6 %. Detta är mycket bra. Emellertid har det senaste året varit lägre än tidigare, vilket troligtvis beror på den aggressiva skuldsättningen tillika expansionen. Därtill har de investerat mycket i AI e.d. och denna har ännu ej fått visa om det har varit väl investerade pengar, eller ej.
När detta inlägg publiceras äger jag 44 aktier i bolaget, vilka har köpts in den 25/10 samt 22/11. Ja, det ärjust nu till en hög värdering, men relativt bolagets tillväxt, minusräntorna och TINA samt deras historik anser jag att en sorts premie är befogad, skuldsättningen till trots.
Vad är dina tankar kring Starbucks? Är det ett innehav att ha i en portfölj vars ambition är att inte släppa ifrån sig sina innehav (givet att inget katastrofalt inträffar)? Varför, varför inte?