- Recensioner och mediaframträdanden om "Livet, Börsen & Allting"
- Min bok: "MER Börspsykologi" - recensioner, utlåtanden, media etc.
- Min bok - "Börspsykologi - så blir du en bättre investerare"
- Portföljsutveckling
- Utdelningar & totalt kapital
- Dokumentärer och serier
- Sidor där jag finner underlag för aktier/investeringar
- Poddar
- Gaius Marius - Roms Tredje Grundare
Blog Archive
Återkommande läsare vet att jag är en bokmal. Alltid har jag en bok igång och ibland två, men det är ytterst sällan. Jag läser brett och blandar såväl skön- som facklitteratur. Även biografier lockar mig och under åren har många av dessa avverkats. Några som jag idag håller som mer läsvärda än andra är de tre jag presenterar här.
Nike har vi alla en sorts relation till, antingen om det är från sportskor till kläder. Kanske hade du märket på dina fotbollsskor som ung, eller tränade i en t-shirt med deras legendariska ”swoosh” tryckt vid bröstet? Kanske känner du igen dem från reklam på såväl TV som när du surfar runt på World Wide Web? De är och syns nästintill överallt och resan hit, där de dels har en enormt stark marknadsposition på sportskor, dels har sponsoravtal med några av världens främsta atleter, är inget annat än tagen från en saga.
I sin bok Shoe Dog redogör Phil Knight hur han under 1960-talet grundade Nike och hur han tog sig an alla utmaningar. Resan från garageförsäljning till att idag finns överallt och ingenstans är nästintill magisk och ger rysningar. Att boken därtill är mycket lättsamt skriven samt har en perfekt blandning mellan hårda fakta och ett mer skönlitterärt språk och flyt gör läsningen än mer rogivande, samtidigt som den ger bra kunskaper.
Behövs någon pitch? Knappast. Vissa kan rygga tillbaka på grund av bokens omfång, men de som använder detta som argument brukar jag ofta bemöta med ”det är ju som att köpa hem två böcker. Samma tid, samma längd et cetera…”. Därtill är det väl mer tacksamt att verkligen, verkligen få möjlighet att komma nära en av 2000-talets främsta innovatörer? Isaacson har under tre år intervjuat såväl kollegor som familj, läst, grävt, läst ännu mera och sedan skrivit ihop en bok som inte bara ger en inblick i skapandet av Apple, utan även om personen Steve Jobs.
Pour your heart into it (Schultz, 1999).
I Pour Your Heart Into It får vi följa Howard Schultz, VD för Starbucks, och passionen, värderingarna och inspirationen som driver framgången för detta fascinerande företag. Schultz ger äran för Starbucks tillväxt till en grund av värderingar som sällan finns i andra bolag - värderingar som lägger lika stor vikt på företagets anställda som de gör på vinster, lika mycket uppmärksamhet på kreativitet som på tillväxt.
Schultz berättar historien om Starbucks, från att först vara en skapelse med inspiration från Petes Coffee till att förvärva dem. Dock valde grundarna ett par år därefter att de ville sälja Starbucks och bara behålla Petes Coffee. Det var då Schultz, som först arbetat på Starbucks men som startat eget, förvärvade sin gamla arbetsgivare. Låter det krångligt? Mer finns och jag garanterar en spännande upplevelse. Jag kan inte undvika att även addera vilken lust för kaffe som växte inom mig då jag läste denna – en lust som enbart är en starkare idag, vilket manifesteras i att jag lägger relativt mycket dollares på BRA kaffebönor.
Efter att dels ha läst boken, dels ha varit investerad i SBUX ett par år och därmed följt bolaget mer nära förstår jag vilken enorm skapelse det är. Något så ”enkelt” som kaffe och hur man kan skapa en kaffekedja som mer eller mindre blir synonymt med kaffe. Det är inte bara kaffe, det är processen, tillverkningen, rostningen, arabicabönorna et cetera. Det är en stil; ett levandssätt.
Världens största butik: biografin om Jeff Bezos och Amazon samt Amazon; bakom framgången (Stone, 2019; 2021)
Sällan har ett bolag varit lika omtalat i medier. Ömsom hatat, ömsom älskat. Kunder älskar affärsmodellen, anställda och de som studerar anställningsavtal, rättigheter et cetera är inte så sällan allt annat än lyriska. Jag är för dåligt insatt att yttra mig om anställningsförhållanden, för ofta upplever jag att det som skildras i valfri blaska är extremt vinklat. Med det sagt är jag inte naiv och t.ex. finner jag bolagets agerande om att ”leverera till varje pris” under orkanen som träffade södra USA i början av december 2021 vara inget annat än inhumant. Emellertid ska denna text och detta inlägg ej handla om rätt/fel, utan om böckernas innehåll.
Här får vi följa med hur Amazon startades upp, hur Bezos körde med dörrar som bord och hur det var att ständigt leva under stress och press.
Elon Musk: Tesla, SpaceX och jakten på en fantastisk framtid (Vance, 2017)
Jag blev direkt fångad av den här då jag läste den under sommaren 2018. Att få en inblick I hur nära Musk har varit till att gå i personlig konkurs; hur ofta han krävde mer än det yttersta av såväl sig själv som av sina medarbetare; hur det framkommer att inget, absolut inget, annat är större än saken – om målet erfordrar att några lik behöver passeras är det en “icke-fråga”.
Boken är snabbläst och tämligen lätt, om än ger den en skön läsupplevelse.
That Will Never Work (Randolph, 2019)
Jag har tidigare nämnt boken i ett inlägg från sommaren 2020. Som ovan böcker är det en bra, tacksam och lättsam läsupplevelse som serveras. VI får även här, som I fallet med Musk och Bezos, följa med på hur omvandlingen från fysisk uthyrning till den onlie- och digitalbaserade skedde; hur när det var att allt gick käpprätt åt skogen et cetera.
Även här får vi se hur Randolph, likt Musk och Bezos, kräver det absolut mesta ur sina medarbetare och inte inte sällan framkommer att det är många som går in i väggen.
Detta är bara lite axplock och utöver dessa finns även boken om Spotify (läsvärd), Disney (återkommer om den i ett senare inlägg, en kortfattat: LÄSVÄRD), Walmart samt den relativt nyutkomna boken om Alibaba.
Har du last ovan och har du några du håller mer kära än andra?
Det tredje (inlägg ett här och inlägg två här) inlägget om giganten bland javasektorn och sedan det senaste inlägget har mycket vatten hunnit flyta under ån. Bland annat har det visat sig att Luckin Coffee, som bedömdes vara Starbucks största konkurrent i framför allt Kina, ertappats med att, likt Wirecard, ha sockrat sina resultat med en sisådär $300 miljoner. Jag vill inte dra alla över en och samma kam, vilket man aldrig skall göra, men jag noterar att dokumentären The China Hustle fick mer vatten på sin kvar i och med detta.
Det kan inte komma som någon överraskning att ett bolag som Starbucks har drabbats lite mer än andra under detta år som kommer att gå till historien som då människan blev påmind om att hon är allt ifrån odödlig, men då så få tycks läsa och studera nämnda kommer detta snart, paradoxalt nog, vara en glömd historia (den Antoninska pesten mellan 165-180 e.kr, som dödade 5 miljoner; den Justinianska som dödade mellan 30-50 miljoner; Digerdöden, som sägs ha utplånat cirka 65 procent av Europas befolkning; Smittkopporna som upptäcksfarana tog med sig till Sydamerika i början av 1500-talet beräknas ha dödat 80 procent av urinvånarna; Pesten i London år 1665, som sägs ha bragt 75 000 – 100 000 människor livet; Kolerapandemier, som från 1854 och framåt har skördat miljontals offer; Gula febern, Spanska sjukan, Asiaten, Sars…).
Virusets påverkan har tydligt synts under bolagets Q2 och Q3 (brutet räkenskapsår) och försäljningen minskade med 38% jämfört med året innan. Försäljningen på hemmaplan, dvs. i USA; minskade med 41 % och i Kina minskade densamma med 19 %, vilket ter sigh logiskt då bolaget hart haft fler öppna butiker i detta väldiga land. Idag är 97 % av bolagets samtliga (world wide) butiker öppna, men jag utgår från att det kommer vara att vissa stängs, återöppnas, stängs, återöppnas etc. kommande 6-12 månader.
I Q3 rapporterades en förlust på 0,58 USD per aktie, vilket var bättre än $0,64 till 0,79 förlust som företaget hade guidat för
Starbucks har under kvartalet fortsatt med sina investeringar mot mer digitala alternativ och dessa är de som har hjälpt till att rädda bolaget från en annars mycket större förlust. Nästan 90 % av försäljningsvolymen kom via drive-to och mobilorder, och mobilbetalningar stod för 22 % av försäljningen, en ökning med sex procentenheter från för ett år sedan. ”Starbucks Delivers”-beställningar tredubblades från det andra kvartalet.
Företaget hanterar fortfarande utmaningar som härrör från förändringar i konsumentbeteende, till exempel förlorade pendlare till/från skola och arbete, vilket påverkar försäljningen negativt. Emellertid har det har funnits optimistiska tecken, som till exempel en ökning med 25 % i genomsnittliga biljettkomponenter jämfört med förra året. Starbucks fortsätter att svänga för att möta den nya dynamiken med ytterligare fokus på nya försäljnings-, betalningsalternativ och butiksformat samt menyalternativ.
"We have future-proofed our business model and reinforced our balance sheet to enable us to play offense by accelerating key strategic initiatives that further differentiate Starbucks and reinforce the long-term sustainable growth opportunity ahead," (sagt av CEO, Kevin Johnson, under bolagets conf.call).
Mina tankar
Starbucks har lyckats etablera sig som ett varumärke; det anses idag (pre-corona) som ”hippt/rätt” att inte bara konsumera deras produkter, utan även att sitta där, studera, umgås, lyssna på musik eller att testa diverse olika te- eller/och kaffesorter. Trots de höga priserna är kunderna villiga att betala, då de upplever att de får kvalitet relativt pris (pris är vad du betalar, värde vad du får). Observera att jag inte skriver att jag anser att deras kaffe är värt summorna, utan att det finns (många) andra som så gör. En Latte för ca 3 dollar är förvisso inte svindyrt, likväl är nog deras Stora Frappuccino för ca fem dollar det.
Under detta år har de investerat $100 miljoner i ett nytt och eget rosteri i Kina, som inte bara kommer att förse Xi Jipings land med kaffe, utan stora delar av världen. Därtill har de börjat etablera små butiker mellan sina större caféer, vilka riktar sig till kunder som är på språng, medan caféerna är till för de som vill sitta ned, umgås, studera e.d.
Utöver detta finns en satsning på lojalitetsprogram, mobila beställningar med leveranser för att ej heller glömma att deras produkter säljs i affärer som ICA, Hemköp et cetera (samarbete med Netslé).
Ja, NU, under covid-19, tar bolag likt detta liksom McDonald’s, Restaurant Brands, Boston Pizza et cetera extra mycket stryk, men jag tror att de tre förstnämnda har förmåga att komma ur än starkare. Just om nuvarande situation, men även post-corona diskuterar bolagets VD med Jim Cramer om i detta poddavsnitt.
När detta inlägg publiceras äger jag 51 stycken aktier.
Vad tror du om såväl branschen som Starbucks? Koffeinberoendet segrar alltid?
Jag har tidigare skrivit om detta välkända tillika växande bolag, vars varumärke syns på allt fler kaffekoppar för varje dag som passerar. Detta inlägg är att se som en fortsättning på det första inlägget och kommer främst att fokusera på bolagets senaste rapport samt mer kring dess finansiella situation.
Jag håller Warren Buffett högt, men ser honom inte som ett felfritt orakel e.d., utan mer som en förebild på ett rent personligt plan samt gällande analysprocessen. Buffett har vissa punkter/kriterier som han fokuserar på och dessa är:
Ålder på bolaget – det skall ha funnits under en lång tid, då det visar att bolaget klarar av tidens tand.
Förutsägbart – bolagets affärsidé samt produkter skall vara lätta att förstå och det skall också vara något som inte bedöms ändras något radikalt inom en relativt stor framtid.
Långsiktig konkurrensfördel – ger bolaget en stabil tillväxt, vilket allt annat lika även kommer att synas i vinsten och därmed vinst per aktie (VPA).
Starbucks grundades 1971 och har således bevisat sin styrka i flera kriser, såsom den anno 2001 samt 2008. Deras affärsidé är att tillhandahålla premiumkaffe, men även premiumte (framför allt i Kina och i andra asiatiska länder) samt diverse tilltugg, såsom frukosterbjudanden, bakverk et cetera. Fokus ligger dock på kaffe i alla dess smaker tillika former. För detta är kunder beredda att betala allt från $3 till $8. För kaffe! Anledningen till detta är att Starbucks har lyckats etablera sig som ett uppskattat, ”coolt” och mycket ”inne” varumärke. Det bedöms och ses som ”coolt” att komma springandes över Manhattans gator med ena handen i luften kallande på en yellow cab och den andra hårt greppande kring en Starbucks Blonde Caffé Americano.
Såväl ungdomar som äldre besöker bolagets caféer, för det är där som man ”bara skall vara”, likt vore de kaffehus i upplysningens Frankrike anno 1780, där alla smarta, intelligenta och kultiverade trängdes för att dels läsa tabloider, dels diskutera innehållet i dessa.
Känslan av Starbucks kan kunden även få på andra sätt, såsom att köpa olika merchandise, men också genom att produkter såsom Ice Coffee med mera säljs via deras samarbetspartner Netslé i dagligvaruhus, såsom ICA Maxi et cetera.
Bolaget har lyckats skapa sig ett lika känt märke som McDonalds och få kan föreställa sig en stadskärna utan en inrättning av den ökända kafékedjan.
Jag har svårt att se att kaffe kommer att försvinna inom den närmaste framtiden och detsamma gäller te. Förvisso kan klimatförändringarna göra att platser där kaffe odlas, likt även är gällande vindruvor (för vin), måste flyttas, men produkten bedömer jag vara lika efterfrågad i dag som om tio år. Jag vågar till och med hävda att den kommer vara än mer efterfrågad om tio år, då jag går med övertygelsen om att den växande medelklassen och ungdomen i Kina vill bli allt mer västlik; de vill anamma mycket, men absolut inte allt, av det som vi i väst har som rutiner, seder och konsumtionsmönster.
I sin senaste rapport (Q4 2019) framkommer att Starbucks ökade sin försäljning i jämförbara butiker med 5 % year on year. I USA steg försäljningen med 6 % och i Kina var siffran 5 %. Detta, tillsammans med aggressiva återköp, var en anledning till att bolagets VPA (Vinst per aktie) ökade med 26 %. Beträffande återköpen skriver bolaget att de under det fjärde kvartalet fortsatte med dessa och att de under detta kvartal återförde $3 miljarder till aktieägarna. Återköpen beräknas fortsätta under 2020 och givet nuvarande ränteläge kan det bedömas som klokt, speciellt om FED ämnar fortsätta med att sänka räntan. Det faktum att bolaget lånar för att dels bekosta sin expansion, dels för återköp och utdelning är skapar en oro hos mig, men om de senaste fem åren studeras, då minusränta/låg ränta, har varit gällande har de agerat klokt(?).
Bolaget fortsätter även att expandera butiksutbudet. Under Q4 2019 öppnade de 630 nya caféer och har nu totalt 31 256 stycken. Ökningen från Q4 2018 är 7 %. Visst finns här några varningens ord att lyfta fram. Dels tänker jag att de kan riskera att hamna i en situation á la H&M, men en majoritet av alla nyöppnade butiker är förlagda i Kina, där de ännu knappt har nosat på den ofantligt stora marknaden. Den andra oro jag har är gällande butiks- och stadskärnedöden och ju mindre folk är ute och shoppar, desto mindre folk i rörelse och desto mindre folk som sporadiskt hoppar in och köper sig en kaffe(?). Emellertid tycks mänskligheten allt mer idag röra sig mot en upplevelseekonomi och då är Starbucks en av de platser som folk gärna besöker. Således står det bolaget till gagn att finnas samt vara tillgängliga.
Bolaget kommunicerar att de kommer att fortsätta expansionen i Kina, men också med att investera i AI och andra tekniska innovationer, såsom ”pick and collect”, beställa och använda medlemskap via app, e-mail et cetera därtill med att erbjuda leverans/hemkörning. Detta kan ses som bevis på att bolaget ständigt är på tårna att anpassa sig efter marknaden och dess krav. Beträffande AI, som hos Starbucks heter ”Deep Brew” bör detta lyftas fram och mer står att se i denna video samt i denna artikel på Motley Fool.
Finansiellt är Starbucks till mångt och mycket en ren och skär sifferpornografi. För att återgå till den inledande texten om Warren Buffett framkommer att det nyckeltal som han finner mer viktigt än övriga (dock är allt, såklart relativt till verksamhet); VPA och eget kapital per aktie.
Närs den underbara tjänsten Börsdata används, framkommer att Starbucks vinst per aktie har ökat med 27,3 % per år under de senaste tio åren. Eget kapital per aktie har under samma tid minskat och har gått från 2,4 (år 2010) till att idag vara -5,26. Detta väcker misstankar och är allt ifrån positivt. När det dock läses vad detta beror på framkommer att bolaget tar sig an skulder i syfte att öka sin expansion, vilket ovan har diskuterats. Förvisso skall detta ej ses som på något sätt positivt. Emellertid är nuvarande skuld ”bara” på 1,3 gånger EBITA och detta skall ställas dels i relation till den ökade VPA:n samt till den ökade omsättningen, vars tillväxt de senaste tio åren har varit 13 % per år.
Bolaget visar att de vet hur att använda sitt kapital. ROIC visar ett snitt om cirka 45 % under de senaste tio åren och ROC ett snitt om 46,6 %. Detta är mycket bra. Emellertid har det senaste året varit lägre än tidigare, vilket troligtvis beror på den aggressiva skuldsättningen tillika expansionen. Därtill har de investerat mycket i AI e.d. och denna har ännu ej fått visa om det har varit väl investerade pengar, eller ej.
När detta inlägg publiceras äger jag 44 aktier i bolaget, vilka har köpts in den 25/10 samt 22/11. Ja, det ärjust nu till en hög värdering, men relativt bolagets tillväxt, minusräntorna och TINA samt deras historik anser jag att en sorts premie är befogad, skuldsättningen till trots.
Vad är dina tankar kring Starbucks? Är det ett innehav att ha i en portfölj vars ambition är att inte släppa ifrån sig sina innehav (givet att inget katastrofalt inträffar)? Varför, varför inte?