Ständigt ser, läser och hör vi hur profil X redogör för en modellportfölj, som densamma inte själv applicerar likväl ändå skapar. Lika ofta ser vi hur person Y ger råd om såhär skulle jag göra om jag började idag. Och ofta, om än kanske inte lika ofta, kan vi läsa inlägg såsom det Olle skrev om att utvecklas och vi har även sett samma från bloggkollegan Utdelningscyklisten. Jag tror att denna utvecklingsprocess är något som alla går igenom, oavsett om du från början var en renlärig utdelningsinvesterare, värdeinvesterare eller en mer tillväxtorienterad sådan. Lika ofta tror jag att alla, i alla fall någon gång, är/har alla av dessa strategier.
Min strategi är att fokus – huvuddelen av portföljen – är på utdelningsvänliga bolag, men jag har också mer och mer kommit att förstå vikten av att även få in de mer (snabb)växande bolagen, såsom Facebook, Prosus, ChemoMetec och StoneCo, men även det senaste tillskottet Sofina S.A. Innan jag ens kom in på utdelning var jag den som mer jagade värde och här lärde jag mig mycket via den numera nedlagda tidskriften Värdepappret.
Min portfölj består idag av dryga 50 bolag och det säger sig självt att det är omöjligt att hålla bra och full översyn på samtliga. Detta speciellt om du även har ett arbete som du dagligen går till. Emellertid har jag vissa bolag som jag inte bedömer kräver så mycket översyn, såsom Investor, Latour, Svolder, Sampo et cetera, vilket absolut skall problematiseras. Likväl kvarstår faktum.
Lösa tankar har börjat växa och dessa säger följande: Sälj av många av dina bolag, behåll vissa och bygg en portfölj likt nedan, där du ömsom får den mer ”snabba” och ”kraftiga” tillväxten, dels utdelningarna därjämte ”stabilitet”. Samtliga utom Xact Högutdelande, Vanguard FTSE All-World High DIV Yield därtill Invesco S&P 500 High Div Low VOl UCIT finns just nu i portföljen.
Investor (tillväxt + utdelning)
Latour (tillväxt + utdelning)
Svolder (tillväxt + utdelning)
Öresund (tillväxt + utdelning)
Creades (tillväxt + utdelning)
Industrivärden (tillväxt? + utdelning)
Wendel (tillväxt + utdelning)
GBL (tillväxt + utdelning)
Sofina S.A. (tillväxt)
Apax Global (tillväxt + utdelning)
Castellum (tillväxt + utdelning)
Bank of Nova Scotia (tillväxt? + utdelning)
Omega Healthcare Investors (marginell tillväxt + hög utdelning)
National Health Investors (marginell tillväxt + hög utdelning)
Brookfield Renewables (lite tillväxt + hög utdelning)
Softronic (marginell tillväxt + hög utdelning)
SJR (marginell tillväxt + hög utdelning)
UPM (marginell tillväxt + hög utdelning)
Sampo (marginell tillväxt + hög utdelning)
Tellus (marginell tillväxt + hög utdelning)
Altria Group Inc. (marginell tillväxt + hög utdelning)
ChemoMetec (tillväxt)
StoneCo (tillväxt)
Prosus (tillväxt)
Xact Högutdelande (marginell tillväxt + utdelning)
Vanguard FTSE All-World High DIV Yield (marginell tillväxt + hög utdelning)
Invesco S&P 500 High Div Low VOl UCIT (marginell tillväxt + utdelning)
Förvisso fortfarande många bolag men jag upplever att investmentbolag inte behöver lika mycket översyn som andra. Jag kan med detta också öka mer, och med fokusera, i de tillväxtbolag som jag äger, såsom ChemoMetec, StoneCo och Prosus. Det blir något mer ”passivt”, men jag behåller en stark spridning mot såväl branscher som geografier och valutor. Jag vet att jag kan ta in Spiltans Aktiefond Investmentbolag istället för mina svenska investmentbolag, men jag vill själv kunna bestämma var, hur och när att fördela de utdelningar som kommer.
Nedan är ett exempel/förslag på hur denna portfölj i sin helhet skulle kunna se ut.
För att sätta samman en portfölj är det många frågor som måste besvaras och den allra viktigaste torde vara: Vad är syftet med min portfölj?
Mitt syfte är att skapa mig en ekonomisk trygghet. Jag siktar inte på att nå FIRE igår, utan mer att skapa mig den tryggheten att jag kan vara och verka utan att behöva ”oroa mig”. Skulle tvättmaskinen gå sönder dagen innan jag skall på en charter så är det ”lugnt”. Vill jag ta tjänstledig för att åka på en backpacker-resa så är det ”lugnt”.
Troligtvis kommer jag nå en portfölj som kommer att ge mig möjligheten att lämna yrkeslivet mycket tidigare än vid ca 65 års ålder och kanske kommer jag att göra det, men i dagsläget har jag inga planer på att sluta arbeta – det är helt enkelt för roligt, utvecklande och för givande.
Utdelningar är viktigt för jag vill ha dessa som mitt kassaflöde. Med vetskap om att det är äpplen och äpplne, ohc inte äpplen och päron, har jag hellre kassaflöde i form av utdelningar än att applicera fyraprocentsregeln.
Status/situation i livet
Jag älskar att läsa om och på om bolag. Jag älskar att analysera och jag älskar att diskutera den värld som finns inom värdepapper. Emellertid ser och litar jag på den forskning som säger att om du ej har den tid som krävs är det mer bra än dåligt att fokusera på investmentbolag, fonder och ETF:er. Därtill finns min önskan att få en sådan ”passiv” förvaltning som möjligt.
Jag är en trygghetsnarkoman och ser ofta till att inte bara ha hängslen, utan även flytväst, hjälm, fallskärm, knä och armbågsskydd samt ett bälte. Detta har såväl sina för- som nackdelar, men dessa behöver inte diskuteras i detta inlägg.
Som sagt är ovan än så länge bara lösa tankar och det kan mycket väl bli som så att det inte blir verkstad av snacket. Här kommer min fråga till dig - vad är dina tankar/åsikter i frågan?
När jag var ung (yngre?) kunde jag reta mig sönder och samman på alla som alltid ville hävda att ”(oj, vad) tiden går snabbt”. Tiden går lika snabbt eller långsamt som den alltid har och kommer så fortsätta att göra. Det som spelar en roll är vår upplevelse, vilket inte är något annat än en subjektiv tolkning av erfarenheter. Likväl kan jag inte undkomma från det faktum att tiden har gått ”snabbt”, för nu har det gått fem år från den punkt då jag gjorde slag i saken och kom att gå från mer värde- till utdelningsfokusering.
Att utvärdera är viktigt och lika viktigt är det att göra detta kontinuerligt, men var går gränsen för att göra det för ofta, eller för sällan? Allt är, som sig bör, högts individuellt och här kan du enbart utgå från dig själv, men jag vill hävda att det på fem år ska synas om du gör mer rätt, eller mer fel relativt ditt jämförelseindex.
Ett eller två år är, enligt mig, en för kort tid att göra en adekvat utvärdering på, speciellt om du applicerar en mer långsiktig och utdelningsfokuserad strategi. Annat är det om du mer är att betrakta som day- och/eller swingtrader.
Det mått som jag jämför mig med är OMX Stockholm GI, dvs. det index som speglar stockholmsbörsen inklusive utdelningar. Som görs synligt på nedan bild är att min portfölj, sedan den 20 juni 2015, har avkastat 33,16 procent per den 20/6 2020. Under samma period har index avkastat 25,23 procent. Således leder jag just nu med 7,93 procentenheter och visst är detta glädjande, men… Jag är inte ute efter att ”vinna”, eller att kunna hävda mig bland andra. Jag tycker att investera är roligt – det ger mig en intellektuell stimulans. Detta är den främsta anledningen till att jag inte investerar i EFT:er eller fonder med återinvesterad utdelning. Visst kan jag välja fonder och EFT:er, såsom XACT Högutdelande e.d., som delar ut och som låter mig att bestämma vad att göra med pengarna, men då får jag inte den stimulans som analyserandet ger mig.
Analysera men ej investera? Tycker du det är kul att läsa om olika träningsupplägg tillika övningar, en sen aldrig testa dem? Tycker du det är kul att läsa hur du kan laga olika och mycket avancerade recept men sen aldrig göra det, utan fortsätta beställa hem från Bosses korvmoj? Okej, det är inte den bästa jämförelsen, men jag hoppas att andemeningen har förmedlats.
Jag vill ha roligt. Jag vill känna att insats ger värde och resultat. Om det inte kostar mig en alltför stor summa (läs; för stor skillnad mellan min portföljs prestation och jämförelseindexen) kommer jag fortsätta. Vissa spelar hockey, gold et cetera och andra rider. Oavsett vad kostar det, men dessa får också något i utbyte. Detsamma är det för mig och mina investeringar.
Eftersom jag inte bara har enbart svenska innehav jämför jag även med DJ World Index samt med MSCI World, där sistnämnda är med återinvesterade utdelningar. Tyvärr hittar jag ej sistnämna index på Avanza, vilket är anledningen till nedan bild. Detta index har utvecklats med 25,6 procent under samma mätperiod som ovan presenterats.
Jag ämnar fortsätta på inslagen väg, men gör en liten justering och det är att ett maximum av 10 procent av portföljen får bestå av innehav som ännu inte har börjat att dela ut. Det ges således plats för mer tillväxt, men fokus ligger fortfarande på passiva intäktsströmmar via utdelningar. Absolut syns inte samma tillväxt i dessa ”gamla och tråkiga” bolagen, men jag är en mycket enkel person och vill jag ha spänning räcker det med att jag går utanför dörren, för är det inte tio stygn på hjässan, trasiga bröstben eller brutna armar är det knä- och benskador, en axel ur led med över 25 grader eller dylikt.
Just nu består är bara 2 procent av portföljen av bolag som ej delar ut, vilka är StoneCo samt Prosus. Beträffande förstnämnda vill jag tipsa om Professor Kalkyls analys (kräver Dropbox) och gällande sistnämnda skrev jag ett par rader för inte allt för länge sedan. Det finns således plats för mer, men jag stressar ej, ty den enda förloraren med ett sådant förfarande är jag själv. Visst lockar bolag såsom Sea LTD, Zoetis, Check Point, Palo Alto, Teladoc, Surgical Science med flera, men jag håller mig lugn och bidar min tid. Förr eller senare kommer det att komma nya möjligheter att köpa till ett billigare pris. Förr, eller senare.
Ett snitt om sex procent per år relativt den (lilla) tid som jag måste lägga ned finner jag attraktivt. Jag älskar att läsa om olika bolag, investeringar et cetera, men jag har ändå en strategi som aldrig tvingar mig till detta. Därtill tvingar inte denna mig att behöva sitta med femtioelva kurslarm och med ena ögat ständigt vakandes på olika bolags dagliga handel. Således är jag nöjd. Medan väskan mer eller mindre arbetar på av sig självt har jag kunnat släppa två böcker, få mitt drömjobb, nå en magister inom pedagogik och snart även en master. Jag har kunnat vila, läsa kvalitets- och skräplitteratur, rest och besökt vänner. Jag har, kort och gott, levt utan att känna en press eller stress kopplat till just portföljen och dess innehav.
Hur har det gått för dig de senaste fem åren? Hur ofta gör du den stora utvärderingen?
Jag får ofta svar på hur min portfölj ser ut, eller om jag i alla fall kan presentera några av dess innehav. Gång på gång har jag svarat att då jag har elever som befinner sig i en mycket tidig fas i sitt sparande ser jag en ”risk” i att de, trots att jag är mycket tydlig med att aldrig ta rygg på någon eller något, gör just det. Tar rygg, alltså. Det finns inget administrativt eller juridiskt ansvar hos mig, men jag minns själv hur det var när jag började; jag drogs till allt och alla och det var mer ofta än sällan som jag köpte för att X gjorde det. Således upplever jag ett moraliskt ansvar och detta är jag noga med att ständigt kommunicera.
Emellertid har jag nu varit med i diverse poddar, intervjuer, artiklar, skrivit krönikor, debattexter et cetera och i flera av dessa har jag betonat vikten av att antingen ha indexfonder eller investmentbolag som en bas och således faller det sig naturligt att även jag har det, eller hur? För mig är det viktigt att praktisera vad du lär (ut) och att vara ärlig.
Jag har tidigare berättat att jag aldrig mäter ett specifikts bolags vikt utifrån aktuellt börsvärde, utan jag utgår från det kapital som jag har satsat. Jag har aldrig haft som regel att jag ska ”skala av” så fort något innehav övergår XX procent, men en konsekvens av mitt sätt att beräkna vikt är att det inte kan överstiga XX procent om jag inte aktivt investerar en sådan stor summa. Det finns för- och nackdelar med att beräkna bolagens vikt i portföljen på detta sätt, men dessa ämnar jag inte att dryfta här. Beträffande exponering i allmänhet, men fokusering och att ”skala av” i synnerhet vill jag hänvisa till ödlan Magnus Anderssons texter på den nya portalen ”Fredagskrönikan”, där nämnda skriver mycket bra om berörda ämne i detta och sedan detta inlägg.
Mina fem största innehav är (mest insatt kapital överst):
Handelsbanken - 3,7 %
Sampo – 2,9 %
Investor – 2,85 %
Industrivärden – 2,85 %
SJR – 2,8 %
Om jag istället tittar på hur viktningen är om det utgås från aktuellt börsvärde framkommer nedan.
Att mitt största innehav ”bara” står för 3,7 % kan te sig som lite och det är jag mer än väl benägen att hålla med om. Emellertid har jag valt att fokusera på att bygga upp i andra innehav, som jag också vill ha mot topp 7/topp 5. Bolag som jag vill ha upp hit är b.la. Svolder (1,8 %), Latour (1,9 %), Wendel (1,5 %) och Creades (2,1 %). Till viss del "vill" jag även ha Öresund (2,1 %) här, men jag, är just skall tilläggas, något konfundersam till innehaven i allmänhet, men just dessa ständiga ökningar i Bilia i synnerhet.
Utöver ovan nämnda "märklighet" kan det även te sig ”märkligt” att se SHB i allmänhet, men SJR i synnerhet så här högt upp, speciellt då jag just förespråkar investmentbolag. Förklaringen gör gällande att jag valde att köpa relativt mycket (på en (för) kort tid) i dessa i samband med den grekiska elden sommaren 2015, då det var lite oroligheter på börsmarknaden.
Ångrar jag detta? Nej och jag vet att deras vikt kommer att minska i takt med att andra växer. Att bygga en portfölj är ett maratonlopp. Om detta är det nog få som motsätter sig. Emellertid är det av vikt att betona det faktum att detta inte ska används som en ursäkt, men så länge det används som en förklaring finner jag den adekvat.
Hur beräknar du din portföljsvikt och vilka är dina fem största innehav?
Ytterligare ett år har gått till historien och i och med att den 31/12 2019 har passerats har tjugohundratalets andra decennium passerats; ett decennium fyllt med väldigt, väldigt mycket, precis som alla tidigare decennier. Året har bjudit på en kraftig börsuppgång, på en battle mellan Trump och Xi Jinping, likt vore de två rappare, Brexit, Greta, januariöverenskommelsen, populismens än kraftigare framväxt i Sydamerika, Huawei, Notre Dame, angrepp på de saudiska oljefälten et cetera.
Året har kantats av ömsom vin, ömsom vatten och för egen del har det främst varit vin på såväl börsgolvet som på golvet under mina fötter. Likt många människor är mitt liv inte på något vis en dans på rosor, utan snarare det motsatta, vilket jag för länge sedan har förlikat mig med, och när jag nu tar mig tid att sitta ned, reflektera och strukturera är min upplevelse att… ja, det har varit ett mycket roligt år; trevliga, vetgiriga och härliga elever, underbara kollegor och ett fantastiskt arbete, lyckades studier, ett bokkontrakt, en underbar familj tillika släkt, plöjning av såväl fack- som skönlitteratur, vänner, blogg- och twitterkontakter som ömsom har utökats, ömsom utvecklats… ja, året 2019 har verkligen har varit ett gott sådant.
Beträffande min kommande bok om börspsykologi vill jag inte förpesta dig var och varannan vecka. Trots att jag just nu har mycket roligare nyheter väljer jag att avvakta ett par veckor till, då det max är 3 månader kvar till release (och, såklart, releasefest)! Vissa avtal kring boken har ingåtts och varenda gång jag nåtts av nyheterna från förlaget har jag skakat på huvudet; ”detta händer inte. Inte mig. Nej…”. Jag ser verkligen fram emot släppet och att döma av alla meddelanden, mail et cetera som ofta inkommer förstår jag att jag inte är ensam – tack för allt stöd och all uppmuntran! Det har sagts förr, men det tål att upprepas ännu en gång; finanstwitter och bloggosfären är en mycket härlig plats att visats på.
Att summera ett år på ett inlägg är inte en lätt uppgift, då det alltid finns mycket som jag vill berätta om. Emellertid ämnar jag i detta inlägg att enbart fokusera på portföljen och ekonomi.
Jag har under året skrivit ett inlägg om nuvarande status, vilket jag även berörde i mitt första inlägg här på Trade Venue – förutsättningar. Sedan dess har inte mycket vatten hunnit flyta under broarna och sparkvoten når ett rekord jag ömsom finner fascinerande, ömsom ”skrämmande”; skrämmande då den får mig själv att undra ifall jag har ”levt” någonting, men detta vet jag att jag har – dock inte lika mycket som jag innerst inne har velat och hade planerat. Detta beror på, exklusive arbetet, flera anledningar, däribland bokskriveri, studier samt att personer nära mig har haft ett mycket krävande år där jag har under sommaren valde att vara med och nära dem, istället för att ta en lång semesterresa. Således landar min sparkvot på 83.
Portföljen har inte hållit jämna steg med index, utan då såväl Swedbank, SHB, SEB samt Nordea som SJR, Betsson och Kindred finns i min portfölj har dessa dragit sitt strå i stacken om att hålla utvecklingen tillbaka. Detta är ingen ursäkt e.d., utan enbart ett konstaterande. Min ambition är inte att klå index med X procentenheter envar år; ej heller grämer jag mig över att förlora mot denna mäktiga motståndare. Alla år kan inte gå som man hoppas och önskar, vilket jag är väl införstådd med. Det som dock gör mig glad och trygg är att vid nedgångar har väskan presterat mycket bättre och starkare och det har ofta skiljt tvåsiffriga procenenheter mellan index och portföljen.
Skulle jag ha bättre avkastning, om låt säga 10 år, om jag valde att sälja allt och investera i nationella och internationella indexfonder? Absolut! Dock tycker jag att det är roligt, givande och inte minst utvecklande att investera i bolag, då processen; att läsa på samt att skapa sig nya kunskaper och reflektioner, är så givande och roligt att jag mer än gärna tar ”alternativförlusten”. Men – du kan ju göra allt detta, men hoppa över själva ”köp och sälj”, kanske någon tänker(?). Mitt svar är; ”handen på hjärtat – skulle du själv tycka det var lika roligt, lika givande och lika utvecklande att göra allt arbete och sedan sitta på en plattform likt Shareville?”. Vissa spelar hockey, rider, golfar et cetera och lägger pengar på detta. För slantarna får de något i utbyte, må det vara glädje, motion, frihetskänslor eller eufori, eller alla samlande. För mig är det detsamma med investeringar. Det är en rolig, givande och utvecklande sidoverksamhet i det liv som annars inryms i Sofokles AB.
Utöver ovan brukar jag jämföra med diverse fonder från Handelsbanken. Lång historia kort; när jag, i gymnasieåldern, började att intressera mig för sparande och investeringar bokade jag ett möte på mitt lokala handelsbankkontor. Där berättade att jag ville investera långsiktigt, men saknade någon som helst kunskap. Som framkommer var jag den perfekta kunden (läs: offret) för personalen som tog emot mig. Det slutade med att jag valt ”Handelsbanken Balans 50” (numer heter den ”Handelsbanken Multi Asset 50”), ”Handelsbanken offensiv 100” (numer heter den ”Handelsbanken Multi Asset 100”) samt ”Handelsbanken Stabil 25” (numer heter den ”Handelsbanken Multi Asset 25”). Jämfört med dessa är min avkastning högre samt vågar jag inte ens räkna på hur mycket jag under cirka 12 år skulle ha betalat i avgift för fonderna (som b.la. investerar i andra SHB-fonder…).
Som framkommer på nedan bild har min portfölj utvecklats med 23,9 procent, vilket jag är lycklig över. Denna höga utveckling händer sällan och beror det på att startpunkten som 2018 överlämnade var så bra? Troligtvis är en del av uppgången beroende av detta. Mina tre starkaste bidragsgivare, exklusive Hemfosa, som jag sålde med en vinst på 152 % (ink. utdelningar), har varit Bure, Creades samt Investor, vilka ställs mot de tre mindre bra utvecklade innehaven Swedbank, SJR samt Kindred (sedan kan samtliga av de fyra storbankerna tillräknas, vilka det sedan 2016 har kostat att äga).
Sedan start på Avanza (innan handlade jag på/via SHB) ligger jag fortfarande före. Det skall bli lika intressant som roligt att se hur denna jämförelse ser ut om ett tiotal år.
Placeringshorisonten är, likt tidigare kommunicerat, lång och gärna längre. Emellertid är jag ej gift med bolagen och kommer att avsäga mig samboskapet om jag, över en tid, märker att de inte bidrar till husets ekonomi.
Likt många har börsens utveckling lett till att det totala kapitalet har utvecklats mer än väl och tillväxten detta år landar på 37,8 %. Fantastiskt roligt att se och jag vet att tiden är på min sida och så länge jag ej stressar, byter fokus eller utsätter detta för onödiga risker kommer resan att fortgå, om än med vissa mindre gupp på vägen.
Utdelningarna har tuffat på och även om jag har detta som strategi, jagar jag inte bolagen med den högsta direktavkastningen, utan frågar mig hela tiden; var är jag om 10-15 år? Var tror jag att bolagen är? Vad gynnar mig bäst såväl nu som i det långa loppet? Lockas jag just nu av ”snabba pengar”, eller är mitt beslutsfattande grundat på "rationella, distanserande, reflekterande samt noga övervägda faktorer"? Detta är några av de frågor, exklusive de mer bolagsspecifika, såsom utdelningsandel, utdelningstillväxt, ROI, ROIC et cetera, som jag ställer mig själv inför mina investeringsbeslut.
Jag räknar ständigt lågt i mina prognoser och detta då jag aldrig vet vad året kan innehålla; kanske blir jag skadad och måste vara sjukskriven? Kanske händer det något med en familjemedlem? Kanske träffar jag henne, där allt inte bara känns rätt, utan också är det, och investerar i en ny bostad? Kanske hittar jag ett bolag som har ”allt”, men just nu ej delar ut? För cirka 1,5 år sedan skrev jag ett inlägg om detta, då hysterin kring att prognostisera livet likt vore det en kod i ett valfritt mjukvaruprogram gick som varmast; visst går det, likt determinismens framväxt under 1800-talet, men… nej, livet skall levas.
Som görs tydligt har jag slagit prognoserna ytterligare ett år och utdelningstillväxten från 2018 till 2019 landade på 21,2 %. Likt hos många andra skall ej den låga SEK:en negligeras och hade den varit starkare hade såklart utdelningrana och därmed tillväxten detta år varit mindre.
Sommaren 2015 kom jag att revidera min investeringsfilosofi tillika strategi och det var då, i samband med Grexitkrisen, som denna mejslades fram. Följaktligen kommer det i sommar att firas ett femårsjubileum och det skall då bli intressant att se hur strategin har stått sig mot index. Sedan den sommaren har utdelningstillväxten varit:
2015-2016: 127 %
2016-2017: 39,4 %
2017-2018: 30,2 %
2018-2019: 21,2 %
Jag utgår inte från att jag kommer att kunna behålla en utdelningstillväxt norr om 20 % kommande år, men utgår från att ett snitt om 8-11 % årligen under det kommande decenniet bör vara ett rimligt antagande.
De siffror som har presenterats i detta inlägg är för mig underbara och jag är glad, lycklig och stolt; stolt och glad över att jag en dag för flera år sedan tog mig tid och satte mig ned för att bara läsa lite om denna fantastiska värld som börsen är; stolt och glad över att jag valde att ifrågasätta mina inre spöken som gav mig oro, ångest och beredde min kropp på andra olika kval; stolt och glad över att jag vågade och var ihärdig i detta; stolt och glad över att jag lyssnade till den inre rösten som sade: ”Detta kommer att gå bra. På sikt. Har du råd att inte investera? Har du råd att inte ’testa’?”
Inlägget är redan långt som det är och även om jag vill skriva om allt som jag hoppas kunna uppleva under 2020, väljer jag att avvakta och istället bara namnge några bland flera; min kommande bok, EM i fotboll, OS i Tokyo, semester vid Medelhavet, en master i pedagogik och ett tillskott i den stora familjen, nämligen en brorsdotter och således en syster till min härliga och lekfulla lilla brorson.
Tack för att du har läst, kommenterat och följt med mig under detta (och kanske tidigare år)! Tack för allt stöd och tack för att du bidrar till att skapa denna härliga plats som finansvärlden är!