Sedan ett par månader tillbaka har jag börjat att spara i två fonder; TIN Ny Teknik samt Avanza Småbolag by Skoglund. Återkommande läsare vet att jag främst fokuserar på utdelande bolag och om jag måste sätta en etikett på mig själv, så ser mig som en utdelningsinvesterare. Emellertid började jag kring januari 2020 fördela mer på tillväxtbolag, då jag dels fann att jag nu hade en stabil bas med utdelningar, dels då jag tror att det finns mycket guld att tälja inom just tillväxtfokuserade bolag. Under hösten 2020 skrev jag bland annat om att jag tagit in det belgiska investmentbolaget Sofina SA.

Det finns många intressanta bolag som jag ”skulle vilja äga”, men som jag upplever mig inte ha tid för att så grundligt att följa. Unity, Embracer Group med flera är verkligen intressanta, men…. likt alltid; tid och då jag vill kunna ha en sådan ”passiv förvaltning” som möjligt samt har vetskap om att min vardagstid är vikt åt mitt läraryrke samt till mitt författarskap förstår jag att jag enbart skjuter från höften om jag investerar i nämnda.

Ett sätt att komma åt ovan, men även andra spännande, snabbt växande bolag är via just fonder och här har jag valt TIN Ny Teknik. Jag håller såväl Carl Armfelt som Erik Sprinchorn högt och har under hela 2020 haft kontakt med sistnämnda, då han har varit med som bollplank för min kommande bok Mer Börspsykologi – mentala verktyg för att överlista marknaden. Vad de historiskt har presterat som förvaltare för Swedbank Robur Ny Teknik samt med sitt eget fondbolag är inget annat än imponerande och jag tro det är få som har mäktat med att matcha dem. Även om historiken inte är en garant för framtida avkastning tror jag att de är mer än väl positionerade att åtminstone härma sin egen denna.

Vad jag även uppskattar med Carl och Erik är deras stora öppenhet tillika transparens. Ömsom bjuds det på öppna genomgångar och kommunikation via You Tube, ömsom är de närvarande på sociala medier, såsom Twitter och precis likt andra fondförvaltare bjuds det på ett sedvanligt månadsbrev, som jag stark rekommenderar att man väljer att prenumerera på.

Den andra fonden som jag har tagit in är den nysratade Avanzafonden med fokus på småbolag, där Fredrik Skoglund står som förvaltare. Här var jag dock kluven, då jag har en relativt stor del investerat i Svolder, men efter noggrant betänkande, samt efter att ha lyssnat på podden med honom och Nicklas Andersson, kom jag fram till att jag mer har en för- än nackdel att få ytterligare en exponering mot småbolag. Att Skoglund även går in med allt sitt eget kapital och därmed agerar pilot stärker även det min övertygelse om att han kommer göra sitt yttersta för att leverera avkastning.

Med vetskap om att SAVR finns har jag ändå valt att köpa direkt via Avanza. Detta då jag vill ha mitt investerade på ett och samma ställe och trots vetskap om att det med åren blir pengar som slösas är jag ”okej” med det. Denna gång går smidighet och enkel översikt före #sparadkrona.

Just nu står TIN Ny Teknik för ca 1,2 % av min totala portfölj och Avanza Småbolag by Skoglund för dryga 1 %. Min ambition är att varje månad avsätta en viss summa i båda, då jag gärna ser dem som framtida, relativt stora innehav.

Utöver dessa valde jag att exekvera den tanke som jag skrev om för ett par dagar sedan; sälja ChemoMetec (vinst ca 156 % exk. utdelningar) och dels investera i Telia, dels i AMF Småbolag (ca 1,2 % av min totala portfölj). Sistnämnda är, som namnet gör gällande, fokuserad på småbolag, vilket även Skoglunds fond är. Dock har de olika innehav.

Min tes är att fonderna + mina tillväxtbolag, såsom Prosus, Sofina S.A. StoneCo och Apax Global + mina investementbolag, skall stå för tillväxten, medan jag har andra innehav som mer ses som kassakor. 

Kompletterar du din portfölj med fonder, eller agerar du tvärtom, dvs. har fonder som bas och aktier som komplement?

När jag var ung (yngre?) kunde jag reta mig sönder och samman på alla som alltid ville hävda att ”(oj, vad) tiden går snabbt”. Tiden går lika snabbt eller långsamt som den alltid har och kommer så fortsätta att göra. Det som spelar en roll är vår upplevelse, vilket inte är något annat än en subjektiv tolkning av erfarenheter. Likväl kan jag inte undkomma från det faktum att tiden har gått ”snabbt”, för nu har det gått fem år från den punkt då jag gjorde slag i saken och kom att gå från mer värde- till utdelningsfokusering.

Att utvärdera är viktigt och lika viktigt är det att göra detta kontinuerligt, men var går gränsen för att göra det för ofta, eller för sällan? Allt är, som sig bör, högts individuellt och här kan du enbart utgå från dig själv, men jag vill hävda att det på fem år ska synas om du gör mer rätt, eller mer fel relativt ditt jämförelseindex.

Ett eller två år är, enligt mig, en för kort tid att göra en adekvat utvärdering på, speciellt om du applicerar en mer långsiktig och utdelningsfokuserad strategi. Annat är det om du mer är att betrakta som day- och/eller swingtrader.

Det mått som jag jämför mig med är OMX Stockholm GI, dvs. det index som speglar stockholmsbörsen inklusive utdelningar. Som görs synligt på nedan bild är att min portfölj, sedan den 20 juni 2015, har avkastat 33,16 procent per den 20/6 2020. Under samma period har index avkastat 25,23 procent. Således leder jag just nu med 7,93 procentenheter och visst är detta glädjande, men… Jag är inte ute efter att ”vinna”, eller att kunna hävda mig bland andra. Jag tycker att investera är roligt – det ger mig en intellektuell stimulans. Detta är den främsta anledningen till att jag inte investerar i EFT:er eller fonder med återinvesterad utdelning. Visst kan jag välja fonder och EFT:er, såsom XACT Högutdelande e.d., som delar ut och som låter mig att bestämma vad att göra med pengarna, men då får jag inte den stimulans som analyserandet ger mig.

Analysera men ej investera? Tycker du det är kul att läsa om olika träningsupplägg tillika övningar, en sen aldrig testa dem? Tycker du det är kul att läsa hur du kan laga olika och mycket avancerade recept men sen aldrig göra det, utan fortsätta beställa hem från Bosses korvmoj? Okej, det är inte den bästa jämförelsen, men jag hoppas att andemeningen har förmedlats.

Jag vill ha roligt. Jag vill känna att insats ger värde och resultat. Om det inte kostar mig en alltför stor summa (läs; för stor skillnad mellan min portföljs prestation och jämförelseindexen) kommer jag fortsätta. Vissa spelar hockey, gold et cetera och andra rider. Oavsett vad kostar det, men dessa får också något i utbyte. Detsamma är det för mig och mina investeringar.  

Eftersom jag inte bara har enbart svenska innehav jämför jag även med DJ World Index samt med MSCI World, där sistnämnda är med återinvesterade utdelningar. Tyvärr hittar jag ej sistnämna index på Avanza, vilket är anledningen till nedan bild. Detta index har utvecklats med 25,6 procent under samma mätperiod som ovan presenterats.  

Jag ämnar fortsätta på inslagen väg, men gör en liten justering och det är att ett maximum av 10 procent av portföljen får bestå av innehav som ännu inte har börjat att dela ut. Det ges således plats för mer tillväxt, men fokus ligger fortfarande på passiva intäktsströmmar via utdelningar. Absolut syns inte samma tillväxt i dessa ”gamla och tråkiga” bolagen, men jag är en mycket enkel person och vill jag ha spänning räcker det med att jag går utanför dörren, för är det inte tio stygn på hjässan, trasiga bröstben eller brutna armar är det knä- och benskador, en axel ur led med över 25 grader eller dylikt.

Just nu består är bara 2 procent av portföljen av bolag som ej delar ut, vilka är StoneCo samt Prosus. Beträffande förstnämnda vill jag tipsa om Professor Kalkyls analys (kräver Dropbox) och gällande sistnämnda skrev jag ett par rader för inte allt för länge sedan. Det finns således plats för mer, men jag stressar ej, ty den enda förloraren med ett sådant förfarande är jag själv. Visst lockar bolag såsom Sea LTD, Zoetis, Check Point, Palo Alto, Teladoc, Surgical Science med flera, men jag håller mig lugn och bidar min tid. Förr eller senare kommer det att komma nya möjligheter att köpa till ett billigare pris. Förr, eller senare.

Ett snitt om sex procent per år relativt den (lilla) tid som jag måste lägga ned finner jag attraktivt. Jag älskar att läsa om olika bolag, investeringar et cetera, men jag har ändå en strategi som aldrig tvingar mig till detta. Därtill tvingar inte denna mig att behöva sitta med femtioelva kurslarm och med ena ögat ständigt vakandes på olika bolags dagliga handel. Således är jag nöjd. Medan väskan mer eller mindre arbetar på av sig självt har jag kunnat släppa två böcker, få mitt drömjobb, nå en magister inom pedagogik och snart även en master. Jag har kunnat vila, läsa kvalitets- och skräplitteratur, rest och besökt vänner. Jag har, kort och gott, levt utan att känna en press eller stress kopplat till just portföljen och dess innehav.

Hur har det gått för dig de senaste fem åren? Hur ofta gör du den stora utvärderingen?