Blog Archive
Environmental Social and (Corporate) Governance. Jag tror det är få, om ens någon, som inte har stött på detta begrepp de senaste 2–3 åren. Ömsom talas det om en ESG-bubbla, ömsom att det finns guldkorn inom denna som de facto förtjänar sin premievärdering. Om detta ämnar jag inte debattera i detta inlägg, utan denna text skall istället ägnas till hur alla bolag dels anstränger sig till det längsta att skylta med just hur ”ESG-vänliga/fokuserade” de är, dels hur rädda de är att aktivt, när det verkligen gäller, ta ställning, i alla fall när hårt sätts mot mjukt (ja, du läste rätt).
Den 24 mars kom nyheter om att Kinas konsumenter sviker H&M och detta på grund av bolagets uttalanden året innan om misstänkt tvångsarbete i provinsen Xinjiang. Många, av varandra oberoende rapporter, redogör för att det finns mer sanning än dess antonym i detta (och liknande från andra aktörer) uttalande, vilket såklart Kina inte vill kännas vid. Förra året, när uttalandet gjordes, hade Kina annat att tänka på, såsom corona och att svetsa in sina kära och laglydiga medborgare i deras hem (visst undrar man om de fått en kurs av Sveriges främsta svetsare, Steffe). Dock är det andra toner idag, då det förhandlas om det kommande, eller icke kommande, investeringsavtalet mellan EU och Kina. Kina kommer aldrig tillåta sig, eller acceptera sig, ses som en förlorare. Man kompromissar inte. Aldrig!
Man ämnar nu sätta hårt mot hårt och det är därför även bolag såsom Nike kom att bli utsatta, ty den kinesiska tigern ryter mot alla som på något sätt hotar dess revir, eller kommande sådana.
Kinas agerande måste också ses i ljuset av att det i oktober är 100 år sedan det kommunistiska partiet grundades och Kina kommer inte på några sätt riskera att stå med (tiger)svansen mellan benen innan dess. Såldes ska vi ej räkna med några krafttag från kinesiska myndigheter gällande den ökade skulden hos den kinesiska befolkningen, huslån med mera. Därtill skall Peking vara värd för OS 2022 och även här vill redan nu mönstra omvärlden.
H&M presenterade förra veckan sin rapport för koncernens första kvartal i deras brutna räkenskapsår, i vilken de också uttalande sig om nuvarande ”kris”.
"Vi vill vara en ansvarsfull inköpare […] Som ett modernt bolag följer vi lokala lagar och regler /…/ Vi är fast beslutna om att återfå förtroendet från kunder, kollegor och affärspartner i Kina. Genom att arbeta tillsammans med våra partner och intressenter tror vi oss kunna ta steg i en gemensam ansats för att utveckla modeindustrin, betjäna våra kunder och agera med respekt.”
Man säger vare sig ”A” eller ”B”, utan väljer att möta detta med tystnad (läs: lösa det bakom stängda dörrar).
Kort efter detta kom nya ramaskrin, men inte från Kina, utan från Vietnam, som känner sig kränkta (nej, inte enligt den svenska twitter-modellen, utan mer… hm, ”äkta”) över att H&M helt plötsligt, bara av en ren tillfällighet efter att Kina satte hårt mot mjukt, publicerat en karta på sin hemsida som ger Kina rätt till hela Sydkinesiska havet, något som inte accepteras av något annat land. Enligt Dagens Industri kan H&M:s agerande ses som ”krishantering” relativt revolterna i Kina. Kanske gick man här ur askan i elden?
H&M, men även ”alla” andra bolag, vill gärna skylta och hävda sig med ”ESG dit” hit och ”ESG dit”, men hur agerar de och hur fasta står de när de möter motstånd? När händelser som hotar verksamheten inträffar? Är Environmental Social and (Corporate) Governance lika viktigt då? Om H&M nu vågar och är smarta, anser jag att de ska stå på sig. I långa loppet kommer de vinna på att ta ställning för just ESG. Tyvärr tror jag inte att de så kommer att göra, lika lite som EU kommer att stå på sig i nuvarande och kommande förhandlingar med Kina. I jakten på kortsiktiga vinster och fördelar bli de förblindade. I dagens värld skall man alltid vara uppskattad; alltid vara den som inte gör sig förmer eller tar ställning, ty man är folkvald och pöbelns tillfälliga nycker är mer viktigt än landets och unionens bästa. Gud nej, tänk vad alla andra skulle tycka och tänka om man verkligen bytte ut det svaga och ersatta det med hårt för att på så sätt fån en äkta 1vs1 á la MOrtal Kombat. Ja, kanske skulle man tänkt på det innan man slog sig för ESG-bröstet?
Företag vill ta allt mer ställning och med det blir de också mer politiska/politiskt aktiva. Det passar så länge skiten inte träffar fläkten, för när det händer tycks klädesplagget vara för litet, likt det har krymt i tvätten. De används också som brickor i det politiska spelet, såsom hur vi har sett att USA vill exkludera diverse kinesiska bolag att verka inom landets de amerikanska gränserna och vice versa. Ska bolag ta en öppen ställning och om; hur?
Ser fram emot H&M:s kommande ”ESG-suit”. Jag hoppas den kommer i slimfit, för jag är, för att parafrasera min kära vän, Chansar Mest, ”lika smal som vandrande pinne”. Skulle den ej sälja kanske de kan sälja kappor som vänder sig efter vinden?
För dig/er som ej har twitter och vill lyssna på när jag i onsdags gästade Karl Lans på Placera finns länken här. Därtill fick jag en förfråga att skriva en krönika i Café (ja, modetidningen... ...). Inte mycket nytt, likväl finns länken här om du är intresserad.
“The economy, stupid”, sade James Carville, erkänd ekonom, advokat och strateg för Bill Clintons lyckade presidentkampanj 1992. Detta uttalande har ofta felciterats till ”It’s the economy, stupid”. Uttalandets andemening är att man aldrig får glömma att det till syvende och sist handlar om den ekonomiska aspekten, vilket i vissa fall kan vara något negativt, såsom fallet med omställningen till mer hållbara tillika miljövänliga omställningar.
Januari och anno 2020 hade inte kunnat inledas mer drastiskt än den amerikanska attacken på den iranska generalen Soleimani. Denne sägs ha varit en mycket farlig person, vars ambition var att bekämpa västmakterna i allmänhet, men USA i synnerhet. Många, såväl insatta och experter som vanliga Svenssons och skribenter på Flashback har diskuterat om attacken mer var en aktion, av många utförda men också kommande, av Trump inför hans omvalskampanj; den 15 januari skall fas 1-avtalet med Kina signeras, riksrätten tycks mer bli… ja, om inte en teater så åtminstone en fars, deltagandet på Davos, nämnda utförda attentat et cetera – säga vad man vill om mannen som utan att själv ha en satte tupén i finrummet igen, men att leta efter och även vinna ”enkla” politiska poänger tillika vinster klarar han med bravur. Genom att vända sig till Nato, men även till FN, efter attacken i syfte att få dem mer involverade och delaktiga i mellanöstern skapar han en (missvisande/fabricerad?) bild om att han inte enbart agerar för USA, utan också för sina allierade och även för världen.
Oavsett om ovan är sant, eller icke, låter jag vara osagt, utan jag vill istället lyfta fram en mycket möjlig anledning och denna stavas OLJA.
USA är för första gången nettoexportör av olja. Läs den meningen igen. En av västvärldens supermakter är för första gången en nettoexportör av olja. Detta från att tidigare ha varit beroende av olja från diverse länder, men framför allt från mellanöstern. Emellertid finns det en viktig detalj som många insatta ej vet tillika förstår – för att USA och dess inhemska produktion av denna fossila råvara skall vara lönsam måste oljepriset ligga norr om $45. Detta skall ställas mot att oljebolag verksamma i mellanöstern ”bara” behöver ett pris på cirka $20 (investopedia).
Med den växande ”gröna” energin, en värld som inser att miljöfrågor bör sättas i finrummet samt ett överutbud av olja borgar för att 2020, men framför allt de närmast efterföljande åren, kommer att vara kritiska. Visst har dessa varningar hörts de senaste tio åren och visst kan de tas med en nypa salt. Likväl vågar jag påstå att det kommer att synas än mer nu och det beror inte enbart på Sveriges just nu främsta exportvara – Greta-utlåtanden (Cunningham, 2020-01-04).
Många amerikanska frackingbolag, men också ”vanliga” sådana som har investerat tungt i sektorn riskerar att gå i konkurs (många har redan gjort det) och Nick Cunningham på Oilprice.com flaggar för att det även finns en risk för att de stora och väldiga lån som dessa bolag har tagit, men också de insatser som stora investerare har satsat, kan riskera en ny finanskris.
"[...]Banker är minst lika utsatta som oljebolagen, då de är i en symbios[...]"
Utöver ovan nämnda orsaker måste ESG lyftas fram. Enligt rapporten The Great transition – Opening the renewable floodgate (Octopus, 2019) väntas mer än $920bn från fondkapital/institutionella investerare att skiftas från fossila investeringar till renewables. Dock bör det också lyftas fram att de ”rena portföljer” som många småsparare tror sig investera i inte alls är så rena. Wall Street Journal lyfter bland annat fram hur BlackRock och Vanguard ägnar sig åt kvacksalveri.
Även om kvacksalveri förekommer, vilket inte är förvånande, kvarstår faktum; det rinner inte olja på de amerikanska oljebolagens fält, utan blod. För att dels sammanfatta, dels göra en lång historia kort – Trump vill inte; kan inte, gå till val medan amerikanska, anrika oljebolag, som erbjuder jobb, skatteintäkter samt genom sitt bara existerande manifesterar amerikansk framgång, går i konkurs medan USA igen nödgas att bli importör av olja från b.la. mellanöstern. Med detta synsätt, som ur ett humanitärt perspektiv kan bedömas som hemskt, kan Trumps agerande i och mot mellanöstern i allmänhet, men Iran i synnerhet skådas.
Den gröna framväxten kommer att skörda offer och detta kommer att ge ringar på vattnet. Detta är det nog få som motsätter sig. Det som många däremot är oense om är vilka, främst kortvariga, konsekvenser detta får. Banker är minst lika utsatta som oljebolagen, då de är i en symbios.
Jag vet att det finns många som äger Exxon Mobil, eller någon annan amerikansk oljejätte. Förvisso består dessa stora, mer väletablerade oljebolag inte enbart av fracking, likväl är de exponerade mot den. Är du en av dem som investerar i dessa bolag? Hur går dina tankar? Undertecknad äger aktier i Royal Dutch Shell - dels pga. mycket fina och stabila kassaflöden (från olja och gas), men också för att de är ledande bland dagens oljebolag att satsa. förvärva och investera i grön energi (även deras årsrapporter och hemsida har fakta om detta). Jag har svårt att se att nämna, men även andra proaktiva/aktiva, oljebolag går under totalt.