- Recensioner och mediaframträdanden om "Livet, Börsen & Allting"
- Min bok: "MER Börspsykologi" - recensioner, utlåtanden, media etc.
- Min bok - "Börspsykologi - så blir du en bättre investerare"
- Portföljsutveckling
- Utdelningar & totalt kapital
- Dokumentärer och serier
- Sidor där jag finner underlag för aktier/investeringar
- Poddar
- Gaius Marius - Roms Tredje Grundare
Blog Archive
Att börsåret 2021 har varit omtumlande och relativt skakig är intressant att studera. Ömsom har teknik- och tillväxtorienterade bola/aktier varit älskade, ömsom hatade. Ena dagen är räntan ”no issue”, för att andra dagen vara just det – ett problem och en källa till oro. Vi har sett det i flera bolag, såsom Sea, Pinterest, Unity, Mercado Libre med flera I vissa fall har det varit nyheter om nyemissioner, såsom i fallet med Mercado Libre (även om kursen sjunkit mycket mer än på den kurs emissionen gjordes). Investerare som har varit exponerade mot dessa, men även dess likar, har haft ett tungt avslut på detta år som går till historieböckerna som 2021.
Är räntan så farlig och vad är den nya normala sådana? 1 procent? 1,25 procent? 2 procent? Om detta tvistar de lärda och någon som sitter med facit på hand tror jag inte finns. Istället är det upp till var och en att skaffa sig en uppfattning och agera från den. Alltid vara beredd att revidera, men inte låta sig ryckas med i flocken när den drar åt ett visst håll.
Vi lever i en värld där den tekniska utvecklingen möjliggör produktion till allt lägre priser. Lägre produktionskostnader leder till lägre slutkundspriser. Detta är simpel marknadsekonomi – bäst produkt till bästa pris vinner, i sann Adam Smith-anda. Att det nu, under ett halv till ett och ett halvt år, är diverse flaskhalsar på grund av en hemsk pandemi bör ses som en tillfällighet. Emellertid tror jag de flesta inser att extremt låga räntor, eller till och med minusräntor, inte är hållbart på en längre sikt, för förr eller senare ska en (växande) nota betalas och blir det inte av vår generation, blir det av nästa.
Lägg därtill att vi alltmer lever i, och således konsumerar i, en digital värld – ett växande Metaverse. Inom detta finns få, om ens några, lager eller flaskhalsar att prata om. Förstås ska bolagen bakom produkterna ha vissa hårdvaror, såsom halvledare och annan materiell, men detta är en ytterst marginell del av deras hela affärsverksamhet. Skalbarheten hos bolagen gör att det ej kostar (så mycket) mer för kunden då bolagen expanderar, vilket leder till att slutpriset ej eskalerar. Det är bra för alla, såväl producent som slutkund.
Att gå från noll till ett – zero to one, som Peter Thiel skriver i sin bok med samma namn – är en kraftig och ofta pulserande händelse. Tänk själv från att inte kunna gå till att ta sina första steg! Det är en enorm och kraftig utveckling och självklart skapar det följder/konsekvenser. Emellertid kommer de första stegen snart bli det nya normala och relativt snabbt anpassar man sig. Dock handlar det om att stå ut, acklimatisera sig och införliva sig i det nya. De bolag som jag ovan har exemplifierat med kommer inte sluta växa, eller försvinna bara för att inflationen och räntan stiger. Ja, det kommer vara svårare att anskaffa billigt (läs: ”gratis”) kapital, men att de går under är som att skrika att jorden går under för att en liten sten slår ned i jorden och skapar… ja, ett litet skalv, men inget mer.
Problemet med stigande inflation och räntor är inte att de sker, utan i vilken hastighet de kommer med. Ju snabbare (dvs. ju snabbare vi lär oss gå), desto mer tillfälligt påverkade kommer vi att bli. Oinsatta och ointresserade s.k. ”passiva sparare” läser om ökningarna och blir oroliga. Oron späs på ju fler löpsedlar Dagens Industri, Aftonbladet med flera skriver och således blir risken större att det blir ett hemtagande av vinster/kapital. En säljer och innan någon hinner stava ”jultomte” har flocken tagit rygg. Detta kallas ofta för ”stupid money”, vilket vi kan översätta till ”korkade pengar”. Investerat kapital som ej tänker, utan bara följer med. Följer med flocken. ESG, räntor, inflation…. Alltid finns någon orsak.
Oro för räntor, inflation och passiva inflöden är en farlig cocktail. Flocken finns idag främst i passiva flöden, såsom indexfonder och ETF:er. Dessa har vuxit i kraft de senaste åren för att idag står för över 50 procent av allt kapital på marknaden. Tro tusan att det blir kraftiga upp och nedställ när tant Agatha i Åmål och farbror Rune i Vadstena läser om riskerna med X och vill sälja!
Att 2022 kommer bli mer volatilt är något jag är övertygad om. Det kommer vara kraftiga svängningar i aktier som har en stor plats i nämnda fonder och ETF:er. Emellertid måste du som investerare ta bort detta när du investerar och istället fokusera på bolaget och dess fundamentala utveckling. Till syvende och sist är det vinsten per aktie (VPA) som kommer att styra aktiekursen. Ha förståelse och respekt för ETF:erna och dess makt, men låt dig inte ryckas med.
Jag tror, men vet inte något, om framtiden. Jag agerar utifrån vad jag ser, läser och hör. Jag ser, läser och hör och utifrån det reflekterar jag. Mina reflektioner skriver jag ned och diskuterar med andra för att sedan reflektera ytterligare. Jag är inte avig till att ändra min uppfattning och vet att jag egentligen inget vet. Det jag dock vet är att bra bolag tenderar att fortsätta vara just det – bra bolag. Bra bolag möter och övervinner de hinder de ställs inför. Således kommer jag fortsätta investera som jag hittills gjort, där ett tydligt fokus ligger på att ständigt öka exponering mot investmentbolag och mot bolag med en beprövad historik. Bolag som har en stabil finansiell ställning och där såväl ledning som styrelse har fler än två pommes frites på tallriken.
"[...]jmfr. häst & vagn vs. bilen när den kom i början av 1900-talet[...]"
Kommer jag bli ”bäst” via detta? Kommer jag stå som ”vinnare” när alla ska stoltsera över sin portföljs avkastning den 31/12? Nej, långt ifrån. Men jag investerar inte för att kunna stå på klippan och visa att jag har längst könsorgan, eller kräva min guldmedalj. Sådant anser jag vara stenålder. Istället är min plan att investera på ett sätt som varje dag tar mig ett relativt säkert steg mot att bli ekonomisk fri/finansiellt oberoende i den mening att min portfölj genererar en årlig avkastning som täcker alla mina fasta och rörliga utgifter. Om jag sedan hamnar högts upp när årsavkastningen skall granskas, eller längst ned gör mig ingenting. Jag har, som framkommer, inget intresse av att mäta könsorgan.
Under 2022 kommer jag fortsätta investera som jag hittills gjort och kanske kommer just 2022 bli mitt sämsta år. Kanske även 2023 och 2024. Dock är jag övertygad om att när jag om 10 år, dvs. 2031, ser tillbaka på mig själv idag och vad min portfölj har genererat kommer det vara positivt och jag kommer sedan länge vara ”i mål”. I’m in it for the long run, not the sort one.
Vad vill jag säga? Räntor, inflation, ETF:er, ESG, mätning av könsorgan och allt annat fasters moster tar upp – glöm det och lägg fokus på dig, din livs- och ekonomiska situation. Investera sedan i bra, stabila och historiskt pålitliga bolag utifrån din ekonomi. Strunta i vad ”alla andra” gör. De har helt andra förutsättningar och incitament. Sannolikheten, märk väl ej "chansen", att du kommer ha en positiv avkastning om X år är mycket större då än om du ska jaga en medalj för bästa årsavkastning år X, som egentligen inte är värt någonting. Möjligtvis XX likes på valfri social plattform. Som om det är det livet och allt handlar om(?).
Visst kommer vissa av de bolag som jag ser som stabila, pålitliga och så vidare inte finnas kvar om +10 år (jmfr. häst & vagn vs. bilen när den kom i början av 1900-talet), men sannolikheten för det är stor. Jag tar hellre sannolikhet före chans. Hellre sannolikhet före risk.
Investor, Svolder, Industrivärden, Creades, LVMH, Öresund, Sofina och Creades står idag för en relativt stor del av min portfölj. Rocket science? Hell no. Relativt pålitlig tillväxt över lång tid? Mer "hell yeah" än dess antonym. Får jag bättre sömn och en stabilare mage med dessa? Hell yeah. Kan jag leva och ägna min vardag till att vara närvarande i livet, utan att behöva oroa mig för börsen? Hell yeah. Och är det inte just det - att leva, vara närvarande och "bara vara" som DET handlar om?
------------------
Jag ämnar ej ikläda mig rollen som reklampelare, men det finns kvar ett fåtal exemplar av min första bok - Böespsykologi - så blir du en bättre investerare, och du kan nu köpa den och den fristående uppföljaren till ett totalt pris om 349 kronor i förlagets webshop. Jag kan även, med glädje och total häpenhet, meddela att boken nu är skickad på dess sjätte(!) tryck sedan releasen i mars 2020. TACK alla för detta. Ni har en lika stor del i mina böckers framväxt som jag, minst.
Environmental Social and (Corporate) Governance. Jag tror det är få, om ens någon, som inte har stött på detta begrepp de senaste 2–3 åren. Ömsom talas det om en ESG-bubbla, ömsom att det finns guldkorn inom denna som de facto förtjänar sin premievärdering. Om detta ämnar jag inte debattera i detta inlägg, utan denna text skall istället ägnas till hur alla bolag dels anstränger sig till det längsta att skylta med just hur ”ESG-vänliga/fokuserade” de är, dels hur rädda de är att aktivt, när det verkligen gäller, ta ställning, i alla fall när hårt sätts mot mjukt (ja, du läste rätt).
Den 24 mars kom nyheter om att Kinas konsumenter sviker H&M och detta på grund av bolagets uttalanden året innan om misstänkt tvångsarbete i provinsen Xinjiang. Många, av varandra oberoende rapporter, redogör för att det finns mer sanning än dess antonym i detta (och liknande från andra aktörer) uttalande, vilket såklart Kina inte vill kännas vid. Förra året, när uttalandet gjordes, hade Kina annat att tänka på, såsom corona och att svetsa in sina kära och laglydiga medborgare i deras hem (visst undrar man om de fått en kurs av Sveriges främsta svetsare, Steffe). Dock är det andra toner idag, då det förhandlas om det kommande, eller icke kommande, investeringsavtalet mellan EU och Kina. Kina kommer aldrig tillåta sig, eller acceptera sig, ses som en förlorare. Man kompromissar inte. Aldrig!
Man ämnar nu sätta hårt mot hårt och det är därför även bolag såsom Nike kom att bli utsatta, ty den kinesiska tigern ryter mot alla som på något sätt hotar dess revir, eller kommande sådana.
Kinas agerande måste också ses i ljuset av att det i oktober är 100 år sedan det kommunistiska partiet grundades och Kina kommer inte på några sätt riskera att stå med (tiger)svansen mellan benen innan dess. Såldes ska vi ej räkna med några krafttag från kinesiska myndigheter gällande den ökade skulden hos den kinesiska befolkningen, huslån med mera. Därtill skall Peking vara värd för OS 2022 och även här vill redan nu mönstra omvärlden.
H&M presenterade förra veckan sin rapport för koncernens första kvartal i deras brutna räkenskapsår, i vilken de också uttalande sig om nuvarande ”kris”.
"Vi vill vara en ansvarsfull inköpare […] Som ett modernt bolag följer vi lokala lagar och regler /…/ Vi är fast beslutna om att återfå förtroendet från kunder, kollegor och affärspartner i Kina. Genom att arbeta tillsammans med våra partner och intressenter tror vi oss kunna ta steg i en gemensam ansats för att utveckla modeindustrin, betjäna våra kunder och agera med respekt.”
Man säger vare sig ”A” eller ”B”, utan väljer att möta detta med tystnad (läs: lösa det bakom stängda dörrar).
Kort efter detta kom nya ramaskrin, men inte från Kina, utan från Vietnam, som känner sig kränkta (nej, inte enligt den svenska twitter-modellen, utan mer… hm, ”äkta”) över att H&M helt plötsligt, bara av en ren tillfällighet efter att Kina satte hårt mot mjukt, publicerat en karta på sin hemsida som ger Kina rätt till hela Sydkinesiska havet, något som inte accepteras av något annat land. Enligt Dagens Industri kan H&M:s agerande ses som ”krishantering” relativt revolterna i Kina. Kanske gick man här ur askan i elden?
H&M, men även ”alla” andra bolag, vill gärna skylta och hävda sig med ”ESG dit” hit och ”ESG dit”, men hur agerar de och hur fasta står de när de möter motstånd? När händelser som hotar verksamheten inträffar? Är Environmental Social and (Corporate) Governance lika viktigt då? Om H&M nu vågar och är smarta, anser jag att de ska stå på sig. I långa loppet kommer de vinna på att ta ställning för just ESG. Tyvärr tror jag inte att de så kommer att göra, lika lite som EU kommer att stå på sig i nuvarande och kommande förhandlingar med Kina. I jakten på kortsiktiga vinster och fördelar bli de förblindade. I dagens värld skall man alltid vara uppskattad; alltid vara den som inte gör sig förmer eller tar ställning, ty man är folkvald och pöbelns tillfälliga nycker är mer viktigt än landets och unionens bästa. Gud nej, tänk vad alla andra skulle tycka och tänka om man verkligen bytte ut det svaga och ersatta det med hårt för att på så sätt fån en äkta 1vs1 á la MOrtal Kombat. Ja, kanske skulle man tänkt på det innan man slog sig för ESG-bröstet?
Företag vill ta allt mer ställning och med det blir de också mer politiska/politiskt aktiva. Det passar så länge skiten inte träffar fläkten, för när det händer tycks klädesplagget vara för litet, likt det har krymt i tvätten. De används också som brickor i det politiska spelet, såsom hur vi har sett att USA vill exkludera diverse kinesiska bolag att verka inom landets de amerikanska gränserna och vice versa. Ska bolag ta en öppen ställning och om; hur?
Ser fram emot H&M:s kommande ”ESG-suit”. Jag hoppas den kommer i slimfit, för jag är, för att parafrasera min kära vän, Chansar Mest, ”lika smal som vandrande pinne”. Skulle den ej sälja kanske de kan sälja kappor som vänder sig efter vinden?
För dig/er som ej har twitter och vill lyssna på när jag i onsdags gästade Karl Lans på Placera finns länken här. Därtill fick jag en förfråga att skriva en krönika i Café (ja, modetidningen... ...). Inte mycket nytt, likväl finns länken här om du är intresserad.
“The economy, stupid”, sade James Carville, erkänd ekonom, advokat och strateg för Bill Clintons lyckade presidentkampanj 1992. Detta uttalande har ofta felciterats till ”It’s the economy, stupid”. Uttalandets andemening är att man aldrig får glömma att det till syvende och sist handlar om den ekonomiska aspekten, vilket i vissa fall kan vara något negativt, såsom fallet med omställningen till mer hållbara tillika miljövänliga omställningar.
Januari och anno 2020 hade inte kunnat inledas mer drastiskt än den amerikanska attacken på den iranska generalen Soleimani. Denne sägs ha varit en mycket farlig person, vars ambition var att bekämpa västmakterna i allmänhet, men USA i synnerhet. Många, såväl insatta och experter som vanliga Svenssons och skribenter på Flashback har diskuterat om attacken mer var en aktion, av många utförda men också kommande, av Trump inför hans omvalskampanj; den 15 januari skall fas 1-avtalet med Kina signeras, riksrätten tycks mer bli… ja, om inte en teater så åtminstone en fars, deltagandet på Davos, nämnda utförda attentat et cetera – säga vad man vill om mannen som utan att själv ha en satte tupén i finrummet igen, men att leta efter och även vinna ”enkla” politiska poänger tillika vinster klarar han med bravur. Genom att vända sig till Nato, men även till FN, efter attacken i syfte att få dem mer involverade och delaktiga i mellanöstern skapar han en (missvisande/fabricerad?) bild om att han inte enbart agerar för USA, utan också för sina allierade och även för världen.
Oavsett om ovan är sant, eller icke, låter jag vara osagt, utan jag vill istället lyfta fram en mycket möjlig anledning och denna stavas OLJA.
USA är för första gången nettoexportör av olja. Läs den meningen igen. En av västvärldens supermakter är för första gången en nettoexportör av olja. Detta från att tidigare ha varit beroende av olja från diverse länder, men framför allt från mellanöstern. Emellertid finns det en viktig detalj som många insatta ej vet tillika förstår – för att USA och dess inhemska produktion av denna fossila råvara skall vara lönsam måste oljepriset ligga norr om $45. Detta skall ställas mot att oljebolag verksamma i mellanöstern ”bara” behöver ett pris på cirka $20 (investopedia).
Med den växande ”gröna” energin, en värld som inser att miljöfrågor bör sättas i finrummet samt ett överutbud av olja borgar för att 2020, men framför allt de närmast efterföljande åren, kommer att vara kritiska. Visst har dessa varningar hörts de senaste tio åren och visst kan de tas med en nypa salt. Likväl vågar jag påstå att det kommer att synas än mer nu och det beror inte enbart på Sveriges just nu främsta exportvara – Greta-utlåtanden (Cunningham, 2020-01-04).
Många amerikanska frackingbolag, men också ”vanliga” sådana som har investerat tungt i sektorn riskerar att gå i konkurs (många har redan gjort det) och Nick Cunningham på Oilprice.com flaggar för att det även finns en risk för att de stora och väldiga lån som dessa bolag har tagit, men också de insatser som stora investerare har satsat, kan riskera en ny finanskris.
"[...]Banker är minst lika utsatta som oljebolagen, då de är i en symbios[...]"
Utöver ovan nämnda orsaker måste ESG lyftas fram. Enligt rapporten The Great transition – Opening the renewable floodgate (Octopus, 2019) väntas mer än $920bn från fondkapital/institutionella investerare att skiftas från fossila investeringar till renewables. Dock bör det också lyftas fram att de ”rena portföljer” som många småsparare tror sig investera i inte alls är så rena. Wall Street Journal lyfter bland annat fram hur BlackRock och Vanguard ägnar sig åt kvacksalveri.
Även om kvacksalveri förekommer, vilket inte är förvånande, kvarstår faktum; det rinner inte olja på de amerikanska oljebolagens fält, utan blod. För att dels sammanfatta, dels göra en lång historia kort – Trump vill inte; kan inte, gå till val medan amerikanska, anrika oljebolag, som erbjuder jobb, skatteintäkter samt genom sitt bara existerande manifesterar amerikansk framgång, går i konkurs medan USA igen nödgas att bli importör av olja från b.la. mellanöstern. Med detta synsätt, som ur ett humanitärt perspektiv kan bedömas som hemskt, kan Trumps agerande i och mot mellanöstern i allmänhet, men Iran i synnerhet skådas.
Den gröna framväxten kommer att skörda offer och detta kommer att ge ringar på vattnet. Detta är det nog få som motsätter sig. Det som många däremot är oense om är vilka, främst kortvariga, konsekvenser detta får. Banker är minst lika utsatta som oljebolagen, då de är i en symbios.
Jag vet att det finns många som äger Exxon Mobil, eller någon annan amerikansk oljejätte. Förvisso består dessa stora, mer väletablerade oljebolag inte enbart av fracking, likväl är de exponerade mot den. Är du en av dem som investerar i dessa bolag? Hur går dina tankar? Undertecknad äger aktier i Royal Dutch Shell - dels pga. mycket fina och stabila kassaflöden (från olja och gas), men också för att de är ledande bland dagens oljebolag att satsa. förvärva och investera i grön energi (även deras årsrapporter och hemsida har fakta om detta). Jag har svårt att se att nämna, men även andra proaktiva/aktiva, oljebolag går under totalt.