Blog Archive
På måndag, den 14 februari, skickas äntligen Erik Sprinchorns och min bok på tryck. Jag har tidigare skrivit tre böcker (samt har utkast på ytterligare ett sorts mastodontprojekt) och är van vid den intensiva period som alltid infinner sig veckorna innan manuset går på tryck. Även om jag som författare är klar i god tid är det först när förlaget börjar läsa, läsa om, läsa grundligt, läsa än mer grundligt med mera som det kan bli många vändor fram och tillbaka.
Det handlar aldrig om att stora delar eller passager av manuset ska skrivas om, utan mer ofta handlar det om kontroll av källor, fakta, syftningsfel, dela upp en lång och krånglig mening till två eller dylikt. När jag skrev ensam, likt fallet med Börspsykologi (2020), MER Börspsykologi (2021) och Marius (2016), var det ”bara” en dialog mellan mig och ansvarig redaktör, men när vi nu har varit två författare har det blivit mer omständligt. Tidigare har jag fått mail/samtal som jag läst, reflekterat kring och sedan svarat. Denna gång har Erik och jag först diskuterat innan vi återkommit med svar/redigeringar. Det har varit energi- och tidskrävande, men ack så givande, utvecklande och lärorikt! Ännu en gång vill jag hylla Erik; sällan har jag mött en sådan jordnära, kompetent, kunnig och beläst person. Och energisk!
Erik och jag har haft en underbar resa tillsammans. Ett år fyllt med givande dialoger, men också samtal där vi inte varit ense. Sistnämnda har varit vitalt för boken, för det är vid dessa tillfällen vi verkligen avancerat ett steg, såväl i vår text som i vår relation. Radikal ärlighet. Tillit. Dessa två begrepp har varit centrala under hela processen och det är något jag tidigare hyllat, men som jag idag hyllar än mer.
Radikal ärlighet gynnar alla parter. Om du inte är ärlig i och under ett arbete kommer det leda till skada och sämre utfall. Inte bara för produkten, utan för alla inblandade. Tillit är essentiellt för att ett samarbete ska kunna fungera. Jag har under hela resans gång kunnat lita på Erik och han på mig. Slå samman dessa och du har två grundbultar för ett fortsatt bra arbete. Jag har kunnat säga ”nej, detta är inte bra/känns inte bra” och Erik har kunnat göra detsamma mot mig. Ingen av oss har tagit detta personligt, utan vi vet vikten av att skilja på sak och person. Bara för att jag inte är nöjd med ett parti, eller stycke, där Erik varit den mest bidragande skribenten betyder ju inte det att jag ser ner på Erik som person! Inte att jag ser honom som en sämre varelse. Allt det betyder är att jag inte känner mig helt bekväm med ett textparti. Punkt.
Både Erik och jag kommer under de kommande veckorna återkomma med mer information om boken; bjuda på lite axplock, när/var/hur att beställa och förköpa med mera. Dock kan vi redan nu bjuda på en illustration från ett av våra kapitel. Vem är det? Vad menas? Hm…
Livet, universum och allting. Detta är titeln på Douglas Adams tredje del i hans hyllade och, av Erik, mig själv samt många andra, uppskattade serie i Liftarens Guide till Galaxen. Adams böcker är mycket underhållande, men samtidigt mycket filosofiska och inte sällan sätter han fingret på de problem, tankar, idéer och utmaningar såväl vi som enskilda individer som samhälle ställs inför. Allt ständigt kryddad med en gnutta torr, brittiska humor. Har du inte läst Adams verk – gör det. Har du gjort det men inte läst Terry Pratchetts serie om Skrivvärlden (eller den fristående boken Goda Omen) – gör det.
Nåväl – tillbaka till det här med livet, universum och allting. Det är en titel, men också uttryck som täcker, ja, ”allting”. Eriks och min ambition när vi satte oss ned under senvintern 2021 var att skriva en bok som ska berika läsaren. Inte bara som investerare, utan också som individ. Vi ville skapa underlag för utveckling i så många spektra som möjligt och när nu deadline för manus har korsats, anser vi oss, med all ödmjukhet, ha uppnått just detta.
Det har varit ett par personer som har testläst och samtliga är positiva, vilket såklart skänker en känsla av att vi har skapat något uppskattat. Emellertid återstår en del att göra, men fundamentet är lagt.
Att skriva tillsammans med någon annan visste jag skulle vara utmanande och krävande. Inte för att jag inte uppskattar och håller Erik högt – tvärtom (samt – varför skulle jag ha författat en bok med någon jag inte uppskattar och håller högt?). Dock blir det mer omständligt med att skriva tillsammans. Tid, idéer, tankar, viljor… Emellertid vände vi båda på det och såg de tillfällen då vi inte var hundra procent eniga som givande. Det krävdes då att vi båda tvingades att verkligen, verkligen motivera och argumentera för vår åsikt. Nu i efterhand vill jag hävda att skriva med en medförfattare är mer givande än då jag har skrivit själv. Visst har jag då haft ”bollplank”, men det har ständigt varit jag som ägt processen.
Erik är en mycket klok, beläst och mycket ödmjuk man och det har varit inget annat än en ära och ett nöje att samarbeta med honom. Det finns alltid en substans, reflektion och motivation till det han tar sig för. Min respekt och min ödmjukhet inför honom har enbart ökat sedan vi påbörjade vårt manusarbete.
Erik och jag kommer återkomma vartefter månaderna går, men om inget oförutsägbart inträffar beräknas vårt alster finnas ”där böcker finns” i mars 2022. Vi hoppas att du vill följa med på denna resa och att boken tilltalar dig.
För de oinvigda i det arv som även kallas för ”litteraturkanon” och som ryms inom ”litteraturhistoria” kan Miguel Cervantes verk Don Quijote, del ett utgiven 1605 och del två 1615, vara något helt nytt. Emellertid tror jag att de flesta har hört talas om en mycket känd passage i denna bok, nämligen då den inbillade riddaren till protagonist får syn på tre enorma jättar och snabbt rusar mot dem med lansen och svärdet i högsta hugg. Redo att dräpa dem likt den höga, nobla och modiga riddare han är. Allt medan hans väpnare, Sancho Panza, försöker hindra sin herre.
Väpnaren gör inte detta för att herren rusar en säker död tillmötes, utan för att de tre jättarna inte är jättar, utan tre väderkvarnar. Därav uttrycket att ”slåss mot väderkvarnar”. Han slåss mot inbillade fiender; fiender som inte finns/inte är fiender. Varför? Fallet är nämligen detta att den nobla herren har lusläst varenda riddarroman från medeltiden och har drömskt låtit sig bli så trollbunden att han lever i en värld som ej längre existerar; den medeltida med dess platta karaktärer; där riddare och religiösa företrädare sågs som de främsta – som Hollywoodstjärnor. Karaktärerna i riddarromanerna skildrades alltid som nobla, modiga och som alltid stod upp för samt skyddade religionen, den fagra mön samt kungariket. De var lojala, ärliga och högt ärade (i verkligenheten var de ofta allt annat än detta, men det är i nuvarande skildring irrelevant).
Ständigt red de ut för att dräpa hotande drakar, mäktiga trollkarlar och onda, smutsiga otrogna (läs: muslimer). De var den tidens James Bond – gentlemannen med rätten och kunskapen att döda. Och med kunskapen att förföra kvinnor.
Don Quijote lever under 1600-talet. Under denna tid var medeltiden sedan länge passé och i stället hade renässansen inträtt. Detta var epoken där en kritik mot kyrkan kom att växa, där humanism kom att frodas och där universalgeniet tog plats. Här fanns ingen plats för några platta och korkade riddare. I stället skulle människan vara rund, rund med betydelsen dynamisk - hon skulle vara vetgirig och ständigt utvecklas. Detta är raka motsatsen till en platt karaktär (jmfr. Homer Simpson, som är exakt samma idag som för 3, 10 och 15 år sedan).
Dock var herr Quijote en bokslukare som aldrig levde i nuet. Därav hans resa genom Spanien och jakten på allt från drakar till hemska monster. För att inte glömma räddningen av fagra mör!
Att läsa och förkovra sig är viktigt. Jag läser mycket och försöker att ta åt mig så mycket som möjligt av allt som jag finner värdefullt och nyttigt. Likväl sväljer jag inte allt med hull och hår. I stället har jag lärt mig, vilket jag även lär ut, vikten av att vara kritisk, ifrågasätta samt alltid relatera till mig själv och andra kunskaper jag antingen läst mig till, eller kommit över på andra sätt. Bara för att jag läser om drakar håller jag mig objektiv och har därmed insikten att de inte finns nära mig(?). Jag läser och relaterar, men är noga med att alltid ha ett avstånd mellan mig och det lästa. Metakognitivitet, "helt enkelt".
Vad vill jag säga med denna allegori? Jo, att läsa finans- och investeringsböcker är bra, nyttigt och troligtvis mycket givande, men svälj inte allt med hull och hår. Du måste utgå från dig själv, din livs- och ekonomiska situation, din strategi, mage och psyke. Därtill måste du inse samt acceptera att det ”är andra tider nu”, på ett eller ett annat sätt. Som om inte detta vore nog kan och ska du inte döma bokens budskap efter dess författare. Bara för att Buffett säger X i bok Y betyder inte det att X är 100 procent rätt. Var kritisk till allt och alla! Även till de rader som du läser här. Risken är annars stor att du börjar ge dig ut och jaga ciggarfimpar… förlåt, jättar, när det som egentligen passar dig bäst är något helt annat.
Läs, men låt dig inte trollbindas.
Nytt bokkontrakt
Då jag ändå sitter vid tangentbordet vill jag även här på bloggen berätta och därmed offentliggöra att Erik Sprinchorn, grundare av och förvaltare på Tin Fonder (och före detta förvaltare på Swedbank Robur Ny Teknik), och jag igår, fredag den 23/7, offentliggjorde ett bokprojekt som vi har arbetad med sedan i vintras. Boken kommer ha ett lite bredare fokus på livet i allmänhet, men investeringar i synnerhet. Vår ambition är att boken skal vara hjälpasam med att dels skildra, dels ställa de viktiga frågorna för att du ska kunna "...odla din egen trädgård."
Att få möjligheten att skriva med en av Sveriges absolut bästa förvaltare och som besitter en djup, djup kunskap är för mig inget annat än en ära. Boken beräknas att släppas under Q1 2022. Till alla er som följt och stöttat – TACK. Från botten av mitt hjärta – TACK!
Ännu en sommar, men inte en sådan som är och har varit likt alla andra. Det tål att upprepas, men den sommar – det år – som vi har haft är ett som kommer att gå till historieböckerna. Blir det året då världen slöt sig samman i kampen mot detta virus även känt som ”covid-19”? Året då människan, ännu en gång och föga förvånande, via sina gärningar visade sin brist på såväl insikt som ansvarstagande á la ”det gäller inte mig” och att ”men… nu får det väl ändå räcka? Det är sommar och då ska man, virus eller ej, hänga på uteserveringar och på stränder”? Året då vi blev påminda om att även om vi har en historia har vi en tendens att inte lyssna till den? Året då vi på allvar gick från en ”analog” tid till en digitaliserad?
Jag vet inte och säkert blir det likt ofta; en salig blandning. Det jag dock vet är att jag har eftersträvat att försöka att observera och lära mig så mycket som möjligt – inte bara om viruset, politik, sjukvård et cetera, utan om hur jag, vänner, bekanta och alla andra har reagerat. Varför gör X si och Y så? Varför kommer dessa tankar och vad grundar de sig på?
Självklart har reflektionerna berört såväl det vardagliga som det mer börsrelaterade livet och som jag ofta poängterar är det ingen skillnad. Ja, det är två olika ”världar” men vi – du, jag och alla andra – är desamma och således har vi samma mentala fallgropar i både den ena och den andra världen. Det är inte som så att system 1 och system 2 bara finns i börsvärlden.
Sommaren har varit extra lugn och inte bara för viruset, utan även på grund av den skada jag ådrog mig strax innan jag gick på semester. Således har mer tid än vad jag hade planerat för gått till bok- och rapportläsning (såväl bolagsrapporter som forskningsanknutna sådana). Det har även blivit en del film- och serietittande och ej att förglömma; poddlyssnande, varav en stor del har skett i Varamon (där hänsyn till covid-19 har tagits. I alla fall av mig).
Jag klagar inte, för det tjänar ingeting till. Visst hade det varit roligt att ha kunnat cykla, åka longboard, spela volleyboll et cetera, men det var/är bara att acceptera situationen som den är, för skadan skiter fullständigt i vad jag vill eller inte vill. Just detta – acceptans – är en förmåga som är extremt mäktig och någon jag gärna vill få andra att bli uppmärksamma på. Att sitta fast i bilköer, telefonköer, tråkiga och intetsägande möten et cetera är oftast att jämföra med en herkulesprövning, men det blir inte bättre av att klaga, utan genom att acceptera situationen som den är och förhålla sig till detta gör att det upplevs som lättare och mindre energi förslösas till att klaga/må skit/vara irriterad och arg. Det låter lätt, men i praktiken är det, i alla fall till en början, svårt. Likväl – vad är alternativet?
Denna sommar blev, som sagt, inte som någon hade tänkt sig. Själv hade jag verkligen sett fram emot ett VM, en resa samt lite annat och allt har kommit att skjutas upp och även om det är dryga 10 månader kvar är min längtan efter 2021 års sommar redan nu stark.
Jag ser en mycket spännande höst framför mig. Dels fortsätter jag med manus för min kommande bok, som beräknas släppas tidig vår 2021, dels har jag fått nya och intressanta arbetsuppgifter i min roll som förstelärare. Utöver detta har jag ett litet projekt som jag ännu inte kan och vill berätta om. Emellertid bottnar allt i hälsan – så länge tid och energi existerar finns inga direkta hinder, men jag kommer aldrig att pressa mig så hårt att den beryktade och avskydda ”väggen-gränsen” nås. Jag har ingen som står och hotar mig med ett vapen, utan det är jag som bestämmer såväl takt som tempo.
Vad har varit sommarens godbitar?
Podd: Land of the Giants kom att bli den nya pod som jag aldrig tidigare hade hört talas om och säsong 1, som handlar om Amazon, plöjdes på en dag och just idag, tisdag den 4/8, släpptes sista avsnittet av årets säsong som handlar om Netflix.
Film: Jag älskar film och serier och har snart över 2500 ratings på imdb (skulle vara fler om jag betygsatte varje avsnitt i en serie, men enligt mig skall en serie ha ett betyg och inte olika avsnittsbetyg). Det är alltid svårt att välja ut några ”favoriter” och ännu svårare att bara välja ut en(!), men Jojo Rabbit måste verkligen ges scenljus och detta trots att detta var den andra gången som jag såg den (såg den på premiärdagen).
Serie: Billions samt Exit. Förvisso upplevs nuvarande säsong av Billions som den mer mindre bra, men jag hoppas och tror att det blir bättre. Exit kom som en blixt från klar himmel och kul att det blir en andra säsong.
Album: Först hade jag tänkt att skriva Ozzy Osbournes nya, men sedan kom Alanis Morisette med sitt Such Pretty Forks in the Road. Således var den saken utagerad.
Bok: Oj – här blir det extremt svårt. Jag har läst många och jag räknar aldrig antalet, men det bör ligga kring cirka 15 stycken och om jag ska ta ut en skönlitterär blir det Säg inget om Lydia (Ng, 2020) och inom fackgenren blir det jämt skägg mellan Irrational Exuberance (Shiller, 2016) samt Until the end of Time (Greene, 2020).
Tidskrift: Jag läser många tidskrifter men det är svårt att hinna hålla sig à jour med samtliga. Således är sommaren tacksam att ta igen från de som tyvärr inte hinns med under arbetssäsongen, såsom The Economist, Aktiespararen, Privata affärer, Axess, Populär Historia, Världens Historia, Språktidningen, PC Gamer et cetera, och således har det varit mycket roligt att plöja samtliga utgåvor sedan julen 2019 från Filter och National Geographic.
Brädsspel: Ticket to Ride går alltid hem och denna sommar har jag testat expansionen med Japan och Italien, som har varit mycket rolig.
TV-spel: I julas tog jag mig tid att spela igenom The Legend of Zelda: Link's Awakening och denna sommar har det blivit Luigis Mansion 3. Minimal ansträning tillsammans med "mysfaktor" var exakt vad jag eftersökta och Nintendo levereade.
Vad har varit dina favoriter i samtliga eller i valfritt urval av ovan nämnda kategorier? Kom ihåg att du bara får ta de som du har konsumerat mellan juni-augusti.