
Mina Länkar
Blog Archive
- Svårt att sälja huset och bokföring enligt försiktighetsprincipen...
- Lästips för hängmattan - Fartblinda!
- Inför #uppesittarkväll - hur ser portföljen ut just nu?
- Dags att fylla på portföljen - vad köper du denna månad?
Taggar
Other

I går publicerade Anders "Onkel Tom" Gustafsson på sin blogg kring vad som inte riktigt blivit som de tänkt sig sedan de (tillfälligt) slog sig fria och slutade jobba för snart ett och ett halvt år sedan. Jag tyckte inlägget var mycket intressant och läsvärt (finns här). Det är intressant utifrån perspektivet att Anders är väldigt öppen med det som var bra (och mindre bra) tidigare men även vad som blev bra (och mindre bra) nu när det är en bra bit in i sitt frihetsexperiment.
Innan jag börjar ge mina kommentarer så månste jag också säga att jag och Anders är väldigt lika varandra på många sätt och de skillnader som jag reflekterar över nedan är snarare i marginalen än det centrala i livet. Vi har liknande familjesituaiton, vi är inte super långt ifrån varandra i ålder, vi har liknande utbildningsnivå och har haft liknande inkomster i våra tidigare liv. Vi har båda genomskådat "konsumtinssamhället" etc. Sen gör vi våra liv lite annorlunda och vi har olika personligheter vilket ger delvis olika utfall. I mina funderingar nedan kommer jag änvända Anders rubriker och skriva mina egna reflektioner utifrån vår synvinkel. Hoppas detta blir intressant och inte allt för navelskådande.
(Några bilder från en härlig helg med flera aktiviteter och möligheter att träffa trevliga och spännande grannar, hänga med barnen, vara ute och bara ta det lungt kort sagt vad frihet handlar om)
Rotlöshet
Medan Onkel med familj valde att flytta rakt ut i skogen där det inte kände någon från staden där de var etablerade så valde vi efter att ha bott på en ännu mindre ort att flytta till en medelstor ort där vi dessutom hade en hel del släkt och vänner. Vi valde att bosätta oss så att barnen kan cykla/gå till skolan och sina olika aktiviteter. Samtidigt har vi ju inte samma möjligheter till odling och djurhållning. Visst vi kan sätta en del potatis om vi vill och bär och frukt finns fina möjlgheter till men det är ingen gård utan en villa med en ordentlig tomt. Frun är ju född och uppvuxen här så för henne kan man väl säga att det har handlat om att hitta tillbaka till sina rötter och delvis att etablera nya kontakter osm är mer relevanta för en ny fas i livet. För mig var det ju en nystart med få bekanta. Som Onkel har reflekterat över tidigare så gör detta faktiskt lättare med barn för man har något gemensamt med föräldrarna i barnens klasser och idrottsaktiviteter automatiskt. Vi är också numera engagerade i några olika idrottsföreningar vilket bidrar till kontakten. Min känsla är att Onkel med familj har velat göra en så stor och omvälvande förändring som möjligt vilket givit sörre utmaningar medan vi är rätt nöjda med att i små steg mejsla ut ett liv som bättre passar oss.
Det jag däremot håller med om här är att det är jobbigt känslomässigt att göra en förändring och än mer så när man är fri då man har så gott om tid med sina egna tankar och känslor. Tror att detta är positivt i det långa loppet då man blir en mer harmonisk och väl fungerande människa så är det kortsiktigt på vissa vis vara enklare att ha så fullt upp att man "slipper tänka".
Kaossverige
Onkel målar upp en bild av ett Sverige i kaos (på den politiskt styrde delen) med skolor som har för små resurser och allt för många barn med svårigheter inte minst när det gäller svenskaspårket. Han upplever också att vården har en låg service nivå. För vår del upplever vi också att det finns utmaningar i skolan (inte minst att det är svårt att hitta lärare) men vi upplever det inte som kaos där vi bor. Det kan ha att göra med att vi bor på centralorten i kommunen och att detta är en välskött och växande kommun med ett stabilt politiskt styre. När det gäller skolor för våra barn finns det flera alternativ även om vi valt den som ligger närmast då vi tycker att det är stort värde i att de kan ta sig till och från skolan för egen maskin samt att deras vänner bor i området runt omkring. Vi har även haft en del kontakt med vården, då detta inte har varit akut har det tagit lite tid men vården har varit mycket bra och vi upplever att det har varit en korrekt prioritering att inte hantera våra fall som akuta när de inte varit det. Vi har tidigare haft privata sjukförsäkringar via våra arbetsgivare men aldrig använt oss av dem varför vi inte har den referensen..
Möjligheterna är inte många - eller snarare annorlunda..
Även här drar vi helt andra slutsatser än Onkel utifrån vår situation. Vi tycker att det finns i det närmaste obegränsat med möjligheter och tror att om vi var intresserade av att arbeta och tjäna lite mer än vad vi gör idag så skulle det bara handla om ett par samtal så skulle vi ha massor av olika möjligheter att hugga i och tjäna pengar. Har också haft den förmånen att mitt skrivande från den dag då jag slutade jobba har gett lite pengar in varje månad, kompletterat med en och annan föreläsning etc så innebär det att vi har faktuererat i snitt 5000 kr i månaden under de här snart 3 åren. En del av detta går ju självklart i kostnader och skatter och överskottet står kvar i vår firma då vi inte behöver den inkomsten. Frun har då och då vikarierat i skolan och där finns det massor med behov så när det passar med annat så är det ju både meningsfullt och lönsamt som extrakneck. Vi köpte ett hus med en stuga på tomten som går att hyra ut också med tanke på att det kan vara skönt att ha en flexibel möjlighet både till extra yta men också extra inkomster. Eftersom vi bor rätt centralt i en kommun med inflyttning så är det konstant brist på hyresbostäder och stugan står inte tom om vi inte vill. Utyrning av privatbostad i denna omfattning är helt skattefri och täcker 60-70% av vår boendekostnad.
Visst kan man som Onkel säger hävda att dessa möjligheter fanns även innan, men grejen är ju den att utan den ekonomiska friheten så är det svårt att välja att jobba 15% som lärare och inget mer, att hoppa in i ett projekt med tveksamt utfall och möjlig betalning om ett par år (som tex en bok) eller att skapa egna varor som produceras hemma i liten skala. I varje fall utan att känna stress över hur ränkningarna ska betalas.
Vi har haft svårt att hålla vår budget
Min känsla är att Onkel med familj även här har varit betydligt mer extrema än oss. De har verkligen försökt att i stort sett inte köpa någonting. Vi har snarare etablerat en nivå som vi tror oss kunna leva ganska bekvämt på under väldigt lång tid. Vi har haft diverse tillfälliga köpstopp och andra experiment med begränsingar men på det stora hela så har vi köpt det vi behöver men inget mer. När mina jeans blir för slitna så gör jag en snabb undersökning av marknaden och köper ett nytt par (vanligen för mellan 200-400 kr) och tänker inte mer på det samma när barnen behöver vinterskor eller när cyklar och skidor behöver uppdateras eller lagas. Vi hittar ett bra pris på det vi behöver och så köper vi det...det ingår i budgeten. Det som däremot varit lite utmanande är ju såklart att rutiner förändras. När jag inte sitter på ett kontor på dagarna har det varit svårare att hålla efter en budget. Förut var det en grej som jag kunde sticka emellan med på jobbet när jag behövde ett "break" medan nu blir det en separat aktivitet när jag måste sätta mig vid datorn och knappa. Det har gjort att nya vanor och utgiftsfördelningar tagit tid att upptäcka och vi har blivit överraskade över hur vissa poster har förändrats.
Vi insåg också när vi flyttade in i vårt hus att det fanns vissa behov av uppdatering vilket vi räknat med att det tillfälligt höjer våra utgifter. Av den anledningen ser vi det inte som något egentligt problem att vi under några år nu kommer ha lite högre utgifter och genom att "rensa" för sådant som inte är återkommande så kan vi se att detta inte egentligen innebär att grundbudgeten inte håller utans att det snarare handlar om att utgifter är ojämt fördelade mellan år och att vi just nu har en underhållsskuld att arbeta av på vårt boende.
Resa och fara
Vi har kännt ett visst ökat sug efter att röra på oss. Kanske inte behöver vara jätteavancerade resor utan hyra en stuga några dagar på annan ort på sommarlovet eller åka till Stockholm några dagar på höstlovet. Delvis tror jag det beror på att nästan allt vi gör utgår från hemmet och där vi tidigare var väldigt mycket borta och längtade hem så är vi nu så pass mycket hemma så att vi någon gång ibland längtar bort. Vi har på vissa sätt förutsett även detta och har i planerna att göra vårt hus "uthyrningsbart" så att vi kan resa och samtidigt ha en inkomst på hemmaplan som betalar en del av resan.
Min (vår) bok
Vi kommer också släppa en bok vilket ska publiceras i januari. (går redan att boka tex via Bokus) den är inte gratis utan kostar strax under 200 kr. Vågar dock lova att den innehåller så många bra spartips och livsstilstips att man redan första veckan kommer att få större besparingar än bokens pris och över tid kommer det ge mångtusenfallt tillbaka. Den som inte finner något nytt får äran att kalla sig för en sparsamhetssuperhjälte vilket inte är då dumt det heller.
Det var mina tankar angående Onkel Toms inlägg och kontrasterna mellan deras situaiton och tankar och våra...vad tänker och tycker ni?
Kul att man väcker lite känslor trots tilltagande ålder! :)
Jag tror vi helt pratar förbi varandra och jag undrar varför?
Här är min kommentar om möjligheter:
Om du som Frihetens superstjärna kan fakturera 5 000 kronor i månaden så kan jag fakturera 1 000, kanske. Och då är jag tio gånger större på bloggande och sociala medier än de som börjar nu. Dessutom lägger jag rätt mycket tid på det här, det är ju inget jag jobbat upp med vänsterhanden. Så att på basis av den här diskussionen hävda att livet är fullt av möjligheter som är lätta att realisera med en liten insats i friheten tycker jag är tveksamt. Snarare tycker jag att den stärker mitt case.
Detsamma gäller vikarierande i skolan. Det krävs inte att man sparar samman pengar för att kunna vikariera i skolan, det gör det möjligt att vikariera mindre. Ja, men det kräver att man tjänar ihop massa pengar först. Rimligen finns ju då massor av alternativ mitt-i-mellan. Så jag ser inte att det finns någon ny logik.
Jag har inte påstått att det inte finns möjligheter som fri. Jag har bara påstått att affärslogiken inte är annorlunda för den som är fri.
Jag ser fram emot att läsa din bok!
Hejsan Onkel och tack för din kommentar,
Visst är det härligt att vi kan känna trots vår aktningsvärda ålder:-)
Vet inte om vi pratar om varandra däremot kanske vi har haft olika förväntningar? Jag har hela tiden sett basen i vår frihet som det faktum att vi kan leva på väldigt lite. Det innebär att vi har kunnat spara undan en större summa pengar under några år som också ger oss större tillförsikt i att vi kan bibehålla vår frihet över tid. Sen har vi redan från början insett att "frihet" inte i den mån den fria människan vill ha en inkomst lever på några andra affärsmässiga premisser än någon annan. Ska du ta betalt för något så måste du levererar ett värde. Det som däremot är möjligt är att jobba lite och med engagemang eftersom man inte är beroende av en heltidslön. Man kan ta ideella och meningsfull uppdrag med en del av tiden. Man kan göra saker som sparar pengar (som tillexempel odla/laga egen mat eller bygga på det egna huset) och man kan även utan stress ge sig i in i projekt där den möjliga betalningen (i form av pengar) kommer i en avlägsen och osäker framtid.
Om man är modigare än oss så kan man ju ge sig ut i någon mellanväg (typ unworking) men vi har uttryckligen valt att ta en feg väg till frihet och har därmed fått rätt pålitliga utfall.
Ser även här fram emot att läsa din bok!!
Något har nog inte blivit som ni tänkt er va? Kan du inte dela med dig av det?
Hej Onkel Tom och tack för din kommentar,
Självklart är det saker som inte gått exakt som förväntat och jag tycker att jag berör det delvis ovan. Framförallt handlar det om den känslomässiga delen av att tillexempel efter flera år med ett starkt fokus på gemensamt mål faktiskt nå fram och undra "jaha vad kommer nu?". Det handlar också om att man kan ha högre förväntningar på vad man faktiskt hinner med på en vanlig arbetsvecka. En annan grej är ju barnen som lever sitt eget liv och inte automatiskt blir fantastiskt harmoniska och lugna bara för att vi har mer tid med dem....de är barn...vilket innebär stora känslor och ofattbar ineffektivitet:-)
Kanske är ämne för ett helt eget inlägg vid tillfälle men den här gången så försökte jag reflektera över det som du hade skrivit och som startade många tankar och känslor hos mig.
Kan känna igen mig i dina delar. Vi har en tonårsdotter nu. Det är väldigt speciellt!
Jag förstår att du skrev inlägget som en reflektion på mitt och det är inget konstigt. Det som jag reagerar på och reflekterar över är snarare att det här inlägget fick sådant genomslag. Sett till antalet visningar inom 24 timmar tror jag det slår allt jag gjort. Sett till aktiviteten på Twitter tror jag bara min medverkan i Sparpodden kan mäta sig med det här inlägget.
Kanske skrev jag det jag gjorde på ett sätt som engagerade. Eller är det så tabu att säga att saker och ting inte blev som man tänkt sig - det är ju inte samma sak som att allt gått åt helvete fullständigt - att folk är chockade. Eller finns det en stor grupp människor som slits mellan hopp och förtvivlan när de brottas med tanken att förändra sitt liv att de välkomnar allt som skulle kunna indikera att ekorrhjulet inte är värt att lämna?
Jag vet inte? Men visst är det roligt när något blir viralt.
Hej Tom och tack för din kommentar,
Har hört från andra större bloggare,bland annat Clara "UnderbaraClara" Lidström, som sagt att det är lätt att få stöd som bloggare om man skriver att man har det svårt och brottas med olika frågor. Alla läsare dyker upp från när och fjärran och ger stöd och "finns där" när andra vänner vänder sig bort och inte orkar. Detta är ju ett härligt stöd om/när man vacklar. Dock omvänt om samma person berättat om något som gått bra, en utmärkelse eller ett större samarbete så har responsen blivit "vem fan tror du att du är" där kanske en riktigt vän hade sagt "vad kul för dig".
Det kanske finns något i att vi vill se att andra är sårbara och mänskliga och inte bara går från klarhet till klarhet. Alla vi som lever ett liv vet ju att det aldrig ser ut så...
Nu bryter jag mig in i er diskussion :)
Jag tror en viktig faktor i "trivselutfallet" då det gäller sluta jobba/gå ner i arbetstid, är varför jag byter spår. Lite svårt att förklara i skrift, men jag tror hela jag måste vara med i bytet av livsstil och inte minst: hela familjen.
Då tror jag också man lättare inser att ett val innebär alltid att jag väljer bort något. Ibland verkar det som att vi kan få allt: mycket FRI tid, massor av pengar att fylla den fria tiden med - och det tror jag inte går.
Själv är jag nu pensionär, som fortsätter jobba lite och då fasas man automatiskt in i en tillvaro med mindre jobb - och mindre pengar. Vi tvingas alltså inse att det gäller att välja :) och den insikten är inte så lätt att tugga i sig, men för egen del uppskattar jag mer och mer den FRIA tiden :)
www.margaretakauppi.com
Hej Margareta och tack för din kommentar,
Syftet med att skapa fri tid är ju inte för att denna ska fyllas med ingenting. Den ska heller inte fyllas bara med klassiska fritidssysselsättningar som blir ganska tråkiga efter ett tag. Därför så måste man arbeta med någonting och friheten handlar då om att man kan välja med vad och i vilken omfattning utan att fundera över hur man ska försöja sig. Har faktiskt liknat vår situation med en pensionär som väljer att jobba kvar i mindre utsträckning och du bekräftar det bilden...att få mer tid men samtidigt fortsätta att bidra på något vis är en fin balans. När vi slutade jobba fanns det ett behov av att bara varva ner...sen nu är vi inne i en fas där barnen tar det mesta av tiden och längre fram blir det nog mer arbete igen men då på våra villkor och inte som tidigare när vi var fast i ekorrhjulet.
Återigen tack för din kommentar och ditt perspektiv!
Oskar: Du har rätt kring att det verkar lättare att relatera till en bloggare i motgång än i många andra sammanhang. Vi har sett samma sak här.
Margareta: Helt rätt. Val innebär att något väljs, annat inte.