I går publicerade Anders "Onkel Tom" Gustafsson på sin blogg kring vad som inte riktigt blivit som de tänkt sig sedan de (tillfälligt) slog sig fria och slutade jobba för snart ett och ett halvt år sedan. Jag tyckte inlägget var mycket intressant och läsvärt (finns här). Det är intressant utifrån perspektivet att Anders är väldigt öppen med det som var bra (och mindre bra) tidigare men även vad som blev bra (och mindre bra) nu när det är en bra bit in i sitt frihetsexperiment. 

Innan jag börjar ge mina kommentarer så månste jag också säga att jag och Anders är väldigt lika varandra på många sätt och de skillnader som jag reflekterar över nedan är snarare i marginalen än det centrala i livet. Vi har liknande familjesituaiton, vi är inte super långt ifrån varandra i ålder, vi har liknande utbildningsnivå och har haft liknande inkomster i våra tidigare liv. Vi har båda genomskådat "konsumtinssamhället" etc. Sen gör vi våra liv lite annorlunda och vi har olika personligheter vilket ger delvis olika utfall.  I mina funderingar nedan kommer jag änvända Anders rubriker och skriva mina egna reflektioner utifrån vår synvinkel. Hoppas detta blir intressant och inte allt för navelskådande. 

(Några bilder från en härlig helg med flera aktiviteter och möligheter att träffa trevliga och spännande grannar, hänga med barnen, vara ute och bara ta det lungt kort sagt vad frihet handlar om)

Rotlöshet

Medan Onkel med familj valde att flytta rakt ut i skogen där det inte kände någon från staden där de var etablerade så valde vi efter att ha bott på en ännu mindre ort att flytta till en medelstor ort där vi dessutom hade en hel del släkt och vänner. Vi valde att bosätta oss så att barnen kan cykla/gå till skolan och sina olika aktiviteter. Samtidigt har vi ju inte samma möjligheter till odling och djurhållning. Visst vi kan sätta en del potatis om vi vill och bär och frukt finns fina möjlgheter till men det är ingen gård utan en villa med en ordentlig tomt.  Frun är ju född och uppvuxen här så för henne kan man väl säga att det har handlat om att hitta tillbaka till sina rötter och delvis att etablera nya kontakter osm är mer relevanta för en ny fas i livet. För mig var det ju en nystart med få bekanta. Som Onkel har reflekterat över tidigare så gör detta faktiskt lättare med barn för man har något gemensamt med föräldrarna i barnens klasser och idrottsaktiviteter automatiskt. Vi är också numera engagerade i några olika idrottsföreningar vilket bidrar till kontakten. Min känsla är att Onkel med familj har velat göra en så stor och omvälvande förändring som möjligt vilket givit sörre utmaningar medan vi är rätt nöjda med att i små steg mejsla ut ett liv som bättre passar oss. 

Det jag däremot håller med om här är att det är jobbigt känslomässigt att göra en förändring och än mer så när man är fri då man har så gott om tid med sina egna tankar och känslor. Tror att detta är positivt i det långa loppet då man blir en mer harmonisk och väl fungerande människa så är det kortsiktigt  på vissa vis vara enklare att ha så fullt upp att man "slipper tänka". 

Kaossverige 

Onkel målar upp en bild av ett Sverige i kaos (på den politiskt styrde delen) med skolor som har för små resurser och allt för många barn med svårigheter inte minst när det gäller svenskaspårket. Han upplever också att vården har en låg service nivå. För vår del upplever vi också att det finns utmaningar i skolan (inte minst att det är svårt att hitta lärare) men vi upplever det inte som kaos där vi bor. Det kan ha att göra med att vi bor på centralorten i kommunen och att detta är en välskött och växande kommun med ett stabilt politiskt styre. När det gäller skolor för våra barn finns det flera alternativ även om vi valt den som ligger närmast då vi tycker att det är stort värde i att de kan ta sig till och från skolan för egen maskin samt att deras vänner bor i området runt omkring. Vi har även haft en del kontakt med vården, då detta inte har varit akut har det tagit lite tid men vården har varit mycket bra och vi upplever att det har varit en korrekt prioritering att inte hantera våra fall som akuta när de inte varit det. Vi har tidigare haft privata sjukförsäkringar via våra arbetsgivare men aldrig använt oss av dem varför vi inte har den referensen..

Möjligheterna är inte många - eller snarare annorlunda..

Även här drar vi helt andra slutsatser än Onkel utifrån vår situation. Vi tycker att det finns i det närmaste obegränsat med möjligheter och tror att om vi var intresserade av att arbeta och tjäna lite mer än vad vi gör idag så skulle det bara handla om ett par samtal så skulle vi ha massor av olika möjligheter att hugga i och tjäna pengar. Har också haft den förmånen att mitt skrivande från den dag då jag slutade jobba har gett lite pengar in varje månad, kompletterat med en och annan föreläsning etc så innebär det att vi har faktuererat i snitt 5000 kr i månaden under de här snart 3 åren. En del av detta går ju självklart i kostnader och skatter och överskottet står kvar i vår firma då vi inte behöver den inkomsten. Frun har då och då vikarierat i skolan och där finns det massor med behov så när det passar med annat så är det ju både meningsfullt och lönsamt som extrakneck. Vi köpte ett hus med en stuga på tomten som går att hyra ut också med tanke på att det kan vara skönt att ha en flexibel möjlighet både till extra yta men också extra inkomster. Eftersom vi bor rätt centralt i en kommun med inflyttning så är det konstant brist på hyresbostäder och stugan står inte tom om vi inte vill. Utyrning av privatbostad i denna omfattning är helt skattefri och täcker 60-70% av vår boendekostnad. 

Visst kan man som Onkel säger hävda att dessa möjligheter fanns även innan, men grejen är ju den att utan den ekonomiska friheten så är det svårt att välja att jobba 15% som lärare och inget mer, att hoppa in i ett projekt med tveksamt utfall och möjlig betalning om ett par år (som tex en bok) eller att skapa egna varor som produceras hemma i liten skala. I varje fall utan att känna stress över hur ränkningarna ska betalas.  

Vi har haft svårt att hålla vår budget

Min känsla är att Onkel med familj även här har varit betydligt mer extrema än oss. De har verkligen försökt att i stort sett inte köpa någonting. Vi har snarare etablerat en nivå som vi tror oss kunna leva ganska bekvämt på under väldigt lång tid. Vi har haft diverse tillfälliga köpstopp och andra experiment med begränsingar men på det stora hela så har vi köpt det vi behöver men inget mer. När mina jeans blir för slitna så gör jag en snabb undersökning av marknaden och köper ett nytt par (vanligen för mellan 200-400 kr) och tänker inte mer på det samma när barnen behöver vinterskor eller när cyklar och skidor behöver uppdateras eller lagas. Vi hittar ett bra pris på det vi behöver och så köper vi det...det ingår i budgeten. Det som däremot varit lite utmanande är ju såklart att rutiner förändras. När jag inte sitter på ett kontor på dagarna har det varit svårare att hålla efter en budget. Förut var det en grej som jag kunde sticka emellan med på jobbet när jag behövde ett "break" medan nu blir det en separat aktivitet när jag måste sätta mig vid datorn och knappa. Det har gjort att nya vanor och utgiftsfördelningar tagit tid att upptäcka och vi har blivit överraskade över hur vissa poster har förändrats.  

Vi insåg också när vi flyttade in i vårt hus att det fanns vissa behov av uppdatering vilket vi räknat med att det tillfälligt höjer våra utgifter. Av den anledningen ser vi det inte som något egentligt problem att vi under några år nu kommer ha lite högre utgifter och genom att "rensa" för sådant som inte är återkommande så kan vi se att detta inte egentligen innebär att grundbudgeten inte håller utans att det snarare handlar om att utgifter är ojämt fördelade mellan år och att vi just nu har en underhållsskuld att arbeta av på vårt boende. 

Resa och fara

Vi har kännt ett visst ökat sug efter att röra på oss. Kanske inte behöver vara jätteavancerade resor utan hyra en stuga några dagar på annan ort på sommarlovet eller åka till Stockholm några dagar på höstlovet. Delvis tror jag det beror på att nästan allt vi gör utgår från hemmet och där vi tidigare var väldigt mycket borta och längtade hem så är vi nu så pass mycket hemma så att vi någon gång ibland längtar bort. Vi har på vissa sätt förutsett även detta och har i planerna att göra vårt hus "uthyrningsbart" så att vi kan resa och samtidigt ha en inkomst på hemmaplan som betalar en del av resan. 

Min (vår) bok

Vi kommer också släppa en bok vilket ska publiceras i januari. (går redan att boka tex via Bokus) den är inte gratis utan kostar strax under 200 kr. Vågar dock lova att den  innehåller så många bra spartips och livsstilstips att man redan första veckan kommer att få större besparingar än bokens pris och över tid kommer det ge mångtusenfallt tillbaka. Den som inte finner något nytt får äran att kalla sig för en sparsamhetssuperhjälte vilket inte är då dumt det heller. 

Det var mina tankar angående Onkel Toms inlägg och kontrasterna mellan deras situaiton och tankar och våra...vad tänker och tycker ni?