Blog Archive
Få, om ens någon, har inte en åsikt om H&M. Alla kan något om bolaget och inte sällan kan diskussionerna bli mycket laddade. Jag har tidigare ägt H&M, men valde att ta min förlust i samband med Q1-rapporten 2018. Där och då bedömde jag att H&M förvisso inte riskerade konkurs, men att deras omvandling skulle ta lång tid. En mycket lång tid. Min förlust blev relativt smärtsam, men med det kapital jag frigjorde har den hämtats hem och mer därtill. Jag har sedan mitt uttåg inte släpps bolaget, utan följer det med intresse. Är nu tid att köpa in sig igen?
Jag skrev en sammanfattning av den senaste rapporten på Aktiespararna och kommer här inte beröra den så mer ingående, utan fokus är mer på det stora och helheten.
H&M står inför stora utmaningar, men har också kommit en bra bit i sin omvandling från det fysiska till det mer online- och omnichannelbaserade. En utmaning är såklart Ryssland. H&M har flera gånger kommunicerat att det är en betydande marknad och en som också växer snabbt. Hur kommer detta slå mot H&M:s fortsatta tillväxt? Med årsrapporten 2021 kommunicerade de ett mål om att dubbla omsättningen till senast 2030. Om Ryssland tas bort blir den tillväxten än mer utmanande.
Ryssland är heller inte den enda tillväxtmarknad där bolaget möter utmaningar. Man är ännu inte fullt ut tillbaka i Kina. Ömsom är det statliga restriktioner och bojkotter, ömsom får de ännu inte sälja på Tmall, den största onlineplattformen för kineser. Är detta något som kommer att lösa? Säkert, men när? Ryssland och Kina är således två viktiga marknader som H&M just nu inte har, eller i en ytterst liten grad, har exponering mot.
Utöver ovan finns motstånd med allt från störningar i produktionsled till fraktproblematik. Hur länge kommer dessa bestå? Som lök på laxen stångas bolaget också med sin kraftiga dollarexponering. Visst har de alltid stångats med denna, men ju längre dollarn håller sig starkt mot den svenska kronan samt att inflationen ökar blir H&M:s bruttomarginal allt mer ansträngd. I konferenssamtalet för Q1 2021/2022 sade man att man ämnar höja priserna, men man vill inte vara först ut. Inte heller vill man höja så mycket att man riskerar att tappa kunder. Man vill kunna erbjuda bra mode till bra (läs: billiga) priser. Hur mycket av kostnaderna kommer H&M att ta? Vad kommer vinstmarginalen att landa på?
Visst finns även ljuspunkter och styrkor, såsom en nettokassa, planerade aktieåterköp, en stark ägare som äger en stor del av alla utomstående aktier, en stark, om än ej självklart och för alltid beständig, ställning på sin marknad med mera. Emellertid måste detta ställas mot utmaningarna samt mot den allt mer ökande konkurrensen. Pris är vad du betalat, värde vad du får. Vilket värde får man av att köpa H&M på nivåer kring 129-133 kr per aktie? P/E 17,5 är inte dyrt om de lyckas nå sitt mål till 2030, men sannolikheten för det minskar ju längre framför allt den ryska och kinesiska marknaden består. Jag väljer att fortsätta stå vid sidlinjen. Vad som av ovan utmnaingar är "tillfälliga" och "kortsiktiga" är en adekvat fråga att ställa sig.
Jag har tjatat om Nintendo sedan mars 2021, då jag började att köpa in mig. Sedan dess har kursen sjunkit. I sin senaste rapport, som jag skrev om, kommunicerade bolaget en minskad guidning för det kommande året och siffrorna visade även en försäljningsminskning jämfört med samma period föregående år. Dock är sistnämnda inget som ska ses som alarmerande med stort ”A”, då 2020 var, som bekant, coronadopat likt för många andra spelbolag. Den nedjusterade guidningen är förvisso inte rolig att ta del av, men det ska då även påpekas att Nintendo är kända för att alltid räkna med det värsta och sedan levereras ”högt” över detta. Med det sagt måste man hålla koll på att EBIT(A) inte fortsätter minska.
Bolaget har under de senaste åren blivit mer och mer duktiga på att bygga och stärka sin digitala plattform och med det ett eget sorts ekossystem, där ditt Nintendokonto länkas till alla dina Nintendokonsoler (Switch, mobil, 3DS et cetera). På plattformen kan du köpa spel och sparutrymme och så vidare, precis som du kan på Xbox (Microsoft) och Playstation (Sony). Övergången från att ha sålt mest fysiska exemplar till att nu sälja digitala sådana har lett till att bolagets bruttomarginal har ökat och den positiva trenden ser ut att fortsätta. Dock finns här ett ”hot” som man som investerare bör vara uppmärksam på. Det är ej stort, likväl närvarande. Detta blev mig uppmärksammat då jag läste på ett forum på en spelsajt (minns, tyvärr, ej vilken).
Ett något löjligt hot, likväl närvarande.
Många, men långt ifrån alla, som spelar Nintendos spel har en stark emotionell koppling till de olika IP:na. Många av dessa ser sig som samlare, såväl hardcore som mer softcore. De har gärna fysiska exemplar av spelen och ofta även böcker, merchandise et cetera. Visst tar Nintendo skapligt betalt för allt krimskrams, men på spelen påverkar det bruttomarginalen. Nu diskuterar jag en relativt liten grupp av hela Nintendos kundstock, likväl är denna del viktig att belysa. Ju fler som vill ha fysiska utgåvor för att dels samla, dels spela och sedan, eventuellt, sälja vidare, desto sämre bruttomarginal.
Nedan är ett litet axplock från den senaste rapporten och som var väntat minskade försäljningen. Anledningen stavas corona och hur pandemin dopat 2020års föräsljning. Detta till trots är det viktigt att följa försäljningen och dess marginaler för att se att den långsiktiga, positiva trenden består.
"In our digital business for the dedicated video game platform, while download-only software for Nintendo Switch and Nintendo Switch Online memberships sold well, sales of downloadable versions of packaged software declined, leading to digital sales of 75.9 billion yen (a decrease of 24.9% year-on-year)." (Q2-rapport, 5 augusti)
Ett mycket mera stort hot
Kina är ett annat hot. Det var först 2014 som Det Stora Landet tillät konsoler och därefter invadera alla de stora, dvs. Nintendo, Sony och Microsoft. De som har sålt mest och flest är Nintendo, som så sent som 2019 skeppade över en miljon Nintendo Switch. Kina är en enorm marknad, men står idag för en betydande liten del av konsoler och därmed konsolspel. Givet att Regeringen inte börjar lägga sig i, som i fallet med PC-spel et cetera, kommer nämnda bolag att fortsätta öka sin försäljning. Först, vid 2014, var bara en bråkdel av spelen godkända – Super Mario Deluxe. Därefter kom b.la. Pokémon och Animal Crossing. Min förhoppning är att Regeringen tillåter alla spel, även de som inte berättar ”en historisk, korrekt skildring av Kina.” Just om Kina och deras historieförvanskning á la Orwells 1984 är kinamedia.se en sida du ska besöka varje dag (länkar här till två läsvärda artiklar; artikel 1 och artikel 2).
Om kina kan begränsa vilka spel som får säljas och när, hur och var spelare får spela måste man som investerare vara beredd på att få vakna upp till hur Landet meddelar att Nintendo är bannlyst. Förklaringarna kan vara många, såsom den japanska invasionen 1937, eller att man bedriver diplomati med ärkefienden USA. Det kan också bero på att Xi jinping fick ett hårdkokt och inte ett löskokt ägg till frukost…
Inget vet vad Regeringen i Det Stora Landet kommer att göra, men som investerare i Sony, Microsoft och Nintendo bör man vara påläst och alert på vad som komma skall, för något kommer att komma. Det kan mycket väl bli som så att Staten kommer hjälpa inhemska kretaörer och bolag att skapa AAAAAA-titlar, för spelsektorn är en marknad som genererar enorma kassaflöden.
Andra hot, som man måste vara uppmärksam på är de mer vanliga; lyckade konsoler, behålla och förädla viktiga IP:n, att filmsatsningarna går bra (dock är jag här inställd på pannkaka givet historiken), att Super Mario Land (Nintendos version av Disneyland) blir välbesökta et cetera.
Att reflektera över known unknows samt unknows unknows är essentiellt för att inte investera för mycket och för fort. De hjälper oss även att vara ödmjuka och inte ta för givet att vi kan allt, likt vore vi Ikaros innan hans flygning…
I min första bok – Börspsykologi – avhandlar jag framing effekten, som vi lite lättsamt kan översätta till ”inramningseffekten”. Med detta menas att vi tenderar att se på ett objekt, en händelse, produkt e.d. utifrån ett visst perspektiv. Detta perspektiv grundar sig i våra egna, unika erfarenheter. Som ett exempel, och som jag diskuterade då jag gästade Kvalitetsaktiepodden, är hur jag/vi svenskar(?) ser på Loomis. Kontanthantering är så… ja, 1900-tal. Vem använder kontanter idag? Dock missar vi att i en stor del av världen i allmänhet, men såväl utvecklingsländer (t.ex. länder i Sydamerika) som i vissa europeiska (t.ex. Tyskland) länder i synnerhet är kort- och digitala betalningar något som inte premieras. Kanske finns således fog att titta närmare på Loomis men då utifrån andra perspektiv?
Detta förhållningssätt kan vi även använda då vi studerar och ser på Kina. Vi ser hur Xi Jingping styr med en järnhand och visst ryggar vi undan. Vi blir rädda. ”Politisk risk”, skriker vi och bestämmer oss för att investera i bolag såsom JD, Alibaba, Didi och Tencent är lika farligt som att äta en mindre väl tillagad blåsfisk. Alibaba, JD och Didi, för att inte nämna de digitala utbildningsbolagen, har straffats hårt då den kinesiska staten har tagit i med hårdhandskarna och deras aktiekurser har fått se forna ATH:s försvinna långt bort i fjärran. Idag vet vi inte var detta kommer att sluta. Kommer deras amerikanska noteringar (ADR) att avlistats? Kommer de bli mindre autonoma? ”Lika bra att hålla sig undan”, är en rimlig tanke.
Ett annat synsätt – en annan inramning – är att se att vi just nu har ”blod på gatorna” och är det inte då som man ska köpa? Ja, det finns en politisk risk, men bolagen är så införlivade i Kina och den kinesiska statsapparaten att sistnämnda inte kan (och vågar?) göra för mycket (eller?). Säkert kommer det vara mycket stök det kommande året, men förr eller senare kommer Xi Jinping inse att han mer skadar sitt land än hjälper det. I dagens globala marknad har landet – och bolagen – inte råd att stå utanför all den handels som dagligen sker, 24/7 365.
Ovan är extremt förenklat och jag är fullt medveten om att det inte är så enkelt. Emellertid bör vi alla ta ett steg tillbaka och se på händelserna utifrån flera perspektiv. Att applicera ett metakognitivt synsätt, dvs. att bli medveten om hur och varför man tänker och ser på X, kommer leda till att du ökar sannolikheterna och möjligheterna att se nya saker du tidigare ej sett.
- Varför anser jag att det är farligt att investera i kinesiska bolag?
- Varför ska jag inte investera i kinesiska bolag?
- Varför ska jag investera i kinesiska bolag?
- Vilka källor har jag läst och som verkar som underlag för mina beslut? Är dessa breda och diversifierade, dvs. tillåts fler än ett (smalt) perspeptiv att komma fram?
- Har jag verkligen den kunskap och den insikt som krävs för att göra en adekvat och noggrann avvägd investering i X bolag?
Jag äger inget av ovan nämnda bolag, men jag följer dem med intresse och anser att såväl Alibaba som JD handlas till attraktiva värderingar. Jag har min uppfattning om Kina och den kinesiska staten, men ifrågasätter ständigt denna. Invert – always invert!
Jag hade i veckan i veckan en mycket intressant och givande diskussion med en vän som kommit att stå mig än mer nära det senaste året. Vederbörande är en person jag verkligen ser upp till och jag tar varje tillfälle som ges att lära av såväl hans erfarenhet som kloka insikter om allt mellan himmel och jord.
"Anyone who dares try to do that will have their heads bashed bloody against the Great Wall of Steel forged by over 1.4 billion Chinese people" (Xi jinping, bbc.com)
Vi kom in på historia i allmänhet och Kina i synnerhet. Det som just nu pågår där är en utveckling jag inte känner mig bekväm med. Har du läst 1884 av Orwell? Om inte finns inga ursäkter – det är semester och du har tid. Således läs. Inte bara för att Owell har ett bra och passande språk, utan även för det han skriver – innehållet – är så viktigt. Skrämmande, likväl viktigt.
I den värld som han målar upp finns tre nationer – Eurasien, Ostasien och Oceanien. Inom sistnämndas gränser finns provinsen Airstrip One (dagens GBR) och dessa är i ständigt krig mot antingen Eurasien eller Ostasien. Provinsen styrs av Partiet och de styr med en järnhand. Likt den sensokrati som Alexander Bard målar upp (jag har tidigare rek. Denna podd där han diskuterar nämnda) har Partiet full kontroll över sina invånare; kameror, hemlig polis med mera. De ser och hör allt och stackar den som inte är en ”duktig medborgare”.
Vad Partiet även gör är att de bestämmer vad som är sant och vad som inte är det. De äger och kontrollerar alla medier och kan således skriva, säga och göra precis vad de vill. Ena dagen är de i krig mot Ostasien och då skriver Partiet och dess myndigheter om hur hemska och onda fienden är och historiskt har varit. Denna historia kan sedan skrivas om, när fred har nåtts och fienden nu istället är Eurasien! Ena dagen skriver de historien enligt X, andra enligt Y. De äger historien, nuet och framtiden. Om de säger att fienden är M är det en sanning och säger du emot kommer du ”mystiskt försvinna”.
”Den som kontrollerar historien, kontrollerar nuet och den som kontrollerar nuet, kontrollerar även framtiden.”
Det som just nu händer i Kina, där Xi Jinping styr och ställer, är farligt likt den dystopi som Orwell målade upp i 1984. Xi Jinping och kommunistpartiet har lyckats förändra den tidigare synen om Mao Zedong och hans insatser för Landet framför övriga. Det sker just nu en glorifiering av den man ledde Kina och som var ansvarig för mellan 40 till 70 miljoner kinesers död, framför allt via ”det stora språnget” från 1958.
Kina blir mer och mer låst, stängt och kontrollerat. För oss i väst kan det avsnitt som blev mer viralt än övriga från Black Mirror framstå som något komiskt och löjeväckande, men faktum är att det i Kina redan är en del av den bistra verkligheten. Översyn. Insyn. Kontroll. Spridningen och etablerande av rädsla för att göra fel – att gå emot Partiet är vida utspridd. Detta är verkligheten i dagens Kina. Umgås du med en tidigare dömd, eller en som uttryckt, om än aldrig explicit, tankar och åsikter som går emot Partiet är risken stor att även du kommer att bli straffad. Parallellerna till Gestapo, BRAC på Kuba och GPU är lika synliga som hemska att se tillika dra.
Vi har gång på gång fått se hur Partiet utövar sin makt mot bolag som verkar för att skapa mervärde. Antgroup och dess enorma IPO sköts upp och Jack Ma, grundaren av Alibaba och Antgroup, försvann i tre månader. Hot mot Tencent och nya regleringar inom allt från betalningslösningar som tv-spelande är ytterligare ett exempel och Didi – taxibolagstjänsten – som börsintroducerades relativt nyligen och fick se sin app tas bort efter en påbörjad och pågående granskning av Partiet är ett tredje sådant.
Att investera i kinesiska bolag behöver ej vara fel, men man måste vara medveten om att de står och faller med Xi Jinpings nycker. Vaknar han upp på fel humör kan det orsaka att just ditt bolags börsvärde minskar med åtskilliga miljarder yen/dollar. Låter det otroligt? Kanske, men det ändrar inte faktum. Risken finns och som bekant är risk det som finns kvar på bordet efter att du har tänkt på och tagit höjd för ”allt”. Jag tycker bolag såsom Alibaba, JD, Didi med flera är intressanta, men den risk som finns med Partiet är tillräckligt trolig för att jag undviker att investera i dem. Rätt eller fel? Jag kan enbart utgå från mig och ämnar inte att peka finger.
Har du det minsta intresse av att förstå dagens värld, dess utmaningar men också de risker som finns över hur morgondagens värld kan komma att se ut rekommenderar jag att läsa såväl The Guardians som Wall Street Journals artiklar samt på hemsidan Kinamedia.se.
Vi som investerar i bolag investerar i just bolag. Mer ofta än sällan tenderar vi att se politik som makro, men i fallet med Kina tror jag man gör sig en tjänst att tänka såväl en som två gånger. Är jag för pessimistisk i min syn? Kanske, kanske inte. Jag är dock mycket bekymrad över vad vi ser i dagens Kina. Att det kommer blåsa upp än mer kring Hongkong och Taiwan är jag övertygad om, speciellt då ett av Xi Jinpengs... förlåt; Kinas mål är att "ha löst Tawian-frågan" samt "ha en miltär i världsklass".
Hur reflekterar och förhåller du dig till kinesiska bolag? Varför?
Environmental Social and (Corporate) Governance. Jag tror det är få, om ens någon, som inte har stött på detta begrepp de senaste 2–3 åren. Ömsom talas det om en ESG-bubbla, ömsom att det finns guldkorn inom denna som de facto förtjänar sin premievärdering. Om detta ämnar jag inte debattera i detta inlägg, utan denna text skall istället ägnas till hur alla bolag dels anstränger sig till det längsta att skylta med just hur ”ESG-vänliga/fokuserade” de är, dels hur rädda de är att aktivt, när det verkligen gäller, ta ställning, i alla fall när hårt sätts mot mjukt (ja, du läste rätt).
Den 24 mars kom nyheter om att Kinas konsumenter sviker H&M och detta på grund av bolagets uttalanden året innan om misstänkt tvångsarbete i provinsen Xinjiang. Många, av varandra oberoende rapporter, redogör för att det finns mer sanning än dess antonym i detta (och liknande från andra aktörer) uttalande, vilket såklart Kina inte vill kännas vid. Förra året, när uttalandet gjordes, hade Kina annat att tänka på, såsom corona och att svetsa in sina kära och laglydiga medborgare i deras hem (visst undrar man om de fått en kurs av Sveriges främsta svetsare, Steffe). Dock är det andra toner idag, då det förhandlas om det kommande, eller icke kommande, investeringsavtalet mellan EU och Kina. Kina kommer aldrig tillåta sig, eller acceptera sig, ses som en förlorare. Man kompromissar inte. Aldrig!
Man ämnar nu sätta hårt mot hårt och det är därför även bolag såsom Nike kom att bli utsatta, ty den kinesiska tigern ryter mot alla som på något sätt hotar dess revir, eller kommande sådana.
Kinas agerande måste också ses i ljuset av att det i oktober är 100 år sedan det kommunistiska partiet grundades och Kina kommer inte på några sätt riskera att stå med (tiger)svansen mellan benen innan dess. Såldes ska vi ej räkna med några krafttag från kinesiska myndigheter gällande den ökade skulden hos den kinesiska befolkningen, huslån med mera. Därtill skall Peking vara värd för OS 2022 och även här vill redan nu mönstra omvärlden.
H&M presenterade förra veckan sin rapport för koncernens första kvartal i deras brutna räkenskapsår, i vilken de också uttalande sig om nuvarande ”kris”.
"Vi vill vara en ansvarsfull inköpare […] Som ett modernt bolag följer vi lokala lagar och regler /…/ Vi är fast beslutna om att återfå förtroendet från kunder, kollegor och affärspartner i Kina. Genom att arbeta tillsammans med våra partner och intressenter tror vi oss kunna ta steg i en gemensam ansats för att utveckla modeindustrin, betjäna våra kunder och agera med respekt.”
Man säger vare sig ”A” eller ”B”, utan väljer att möta detta med tystnad (läs: lösa det bakom stängda dörrar).
Kort efter detta kom nya ramaskrin, men inte från Kina, utan från Vietnam, som känner sig kränkta (nej, inte enligt den svenska twitter-modellen, utan mer… hm, ”äkta”) över att H&M helt plötsligt, bara av en ren tillfällighet efter att Kina satte hårt mot mjukt, publicerat en karta på sin hemsida som ger Kina rätt till hela Sydkinesiska havet, något som inte accepteras av något annat land. Enligt Dagens Industri kan H&M:s agerande ses som ”krishantering” relativt revolterna i Kina. Kanske gick man här ur askan i elden?
H&M, men även ”alla” andra bolag, vill gärna skylta och hävda sig med ”ESG dit” hit och ”ESG dit”, men hur agerar de och hur fasta står de när de möter motstånd? När händelser som hotar verksamheten inträffar? Är Environmental Social and (Corporate) Governance lika viktigt då? Om H&M nu vågar och är smarta, anser jag att de ska stå på sig. I långa loppet kommer de vinna på att ta ställning för just ESG. Tyvärr tror jag inte att de så kommer att göra, lika lite som EU kommer att stå på sig i nuvarande och kommande förhandlingar med Kina. I jakten på kortsiktiga vinster och fördelar bli de förblindade. I dagens värld skall man alltid vara uppskattad; alltid vara den som inte gör sig förmer eller tar ställning, ty man är folkvald och pöbelns tillfälliga nycker är mer viktigt än landets och unionens bästa. Gud nej, tänk vad alla andra skulle tycka och tänka om man verkligen bytte ut det svaga och ersatta det med hårt för att på så sätt fån en äkta 1vs1 á la MOrtal Kombat. Ja, kanske skulle man tänkt på det innan man slog sig för ESG-bröstet?
Företag vill ta allt mer ställning och med det blir de också mer politiska/politiskt aktiva. Det passar så länge skiten inte träffar fläkten, för när det händer tycks klädesplagget vara för litet, likt det har krymt i tvätten. De används också som brickor i det politiska spelet, såsom hur vi har sett att USA vill exkludera diverse kinesiska bolag att verka inom landets de amerikanska gränserna och vice versa. Ska bolag ta en öppen ställning och om; hur?
Ser fram emot H&M:s kommande ”ESG-suit”. Jag hoppas den kommer i slimfit, för jag är, för att parafrasera min kära vän, Chansar Mest, ”lika smal som vandrande pinne”. Skulle den ej sälja kanske de kan sälja kappor som vänder sig efter vinden?
För dig/er som ej har twitter och vill lyssna på när jag i onsdags gästade Karl Lans på Placera finns länken här. Därtill fick jag en förfråga att skriva en krönika i Café (ja, modetidningen... ...). Inte mycket nytt, likväl finns länken här om du är intresserad.