Blog Archive
Environmental Social and (Corporate) Governance. Jag tror det är få, om ens någon, som inte har stött på detta begrepp de senaste 2–3 åren. Ömsom talas det om en ESG-bubbla, ömsom att det finns guldkorn inom denna som de facto förtjänar sin premievärdering. Om detta ämnar jag inte debattera i detta inlägg, utan denna text skall istället ägnas till hur alla bolag dels anstränger sig till det längsta att skylta med just hur ”ESG-vänliga/fokuserade” de är, dels hur rädda de är att aktivt, när det verkligen gäller, ta ställning, i alla fall när hårt sätts mot mjukt (ja, du läste rätt).
Den 24 mars kom nyheter om att Kinas konsumenter sviker H&M och detta på grund av bolagets uttalanden året innan om misstänkt tvångsarbete i provinsen Xinjiang. Många, av varandra oberoende rapporter, redogör för att det finns mer sanning än dess antonym i detta (och liknande från andra aktörer) uttalande, vilket såklart Kina inte vill kännas vid. Förra året, när uttalandet gjordes, hade Kina annat att tänka på, såsom corona och att svetsa in sina kära och laglydiga medborgare i deras hem (visst undrar man om de fått en kurs av Sveriges främsta svetsare, Steffe). Dock är det andra toner idag, då det förhandlas om det kommande, eller icke kommande, investeringsavtalet mellan EU och Kina. Kina kommer aldrig tillåta sig, eller acceptera sig, ses som en förlorare. Man kompromissar inte. Aldrig!
Man ämnar nu sätta hårt mot hårt och det är därför även bolag såsom Nike kom att bli utsatta, ty den kinesiska tigern ryter mot alla som på något sätt hotar dess revir, eller kommande sådana.
Kinas agerande måste också ses i ljuset av att det i oktober är 100 år sedan det kommunistiska partiet grundades och Kina kommer inte på några sätt riskera att stå med (tiger)svansen mellan benen innan dess. Såldes ska vi ej räkna med några krafttag från kinesiska myndigheter gällande den ökade skulden hos den kinesiska befolkningen, huslån med mera. Därtill skall Peking vara värd för OS 2022 och även här vill redan nu mönstra omvärlden.
H&M presenterade förra veckan sin rapport för koncernens första kvartal i deras brutna räkenskapsår, i vilken de också uttalande sig om nuvarande ”kris”.
"Vi vill vara en ansvarsfull inköpare […] Som ett modernt bolag följer vi lokala lagar och regler /…/ Vi är fast beslutna om att återfå förtroendet från kunder, kollegor och affärspartner i Kina. Genom att arbeta tillsammans med våra partner och intressenter tror vi oss kunna ta steg i en gemensam ansats för att utveckla modeindustrin, betjäna våra kunder och agera med respekt.”
Man säger vare sig ”A” eller ”B”, utan väljer att möta detta med tystnad (läs: lösa det bakom stängda dörrar).
Kort efter detta kom nya ramaskrin, men inte från Kina, utan från Vietnam, som känner sig kränkta (nej, inte enligt den svenska twitter-modellen, utan mer… hm, ”äkta”) över att H&M helt plötsligt, bara av en ren tillfällighet efter att Kina satte hårt mot mjukt, publicerat en karta på sin hemsida som ger Kina rätt till hela Sydkinesiska havet, något som inte accepteras av något annat land. Enligt Dagens Industri kan H&M:s agerande ses som ”krishantering” relativt revolterna i Kina. Kanske gick man här ur askan i elden?
H&M, men även ”alla” andra bolag, vill gärna skylta och hävda sig med ”ESG dit” hit och ”ESG dit”, men hur agerar de och hur fasta står de när de möter motstånd? När händelser som hotar verksamheten inträffar? Är Environmental Social and (Corporate) Governance lika viktigt då? Om H&M nu vågar och är smarta, anser jag att de ska stå på sig. I långa loppet kommer de vinna på att ta ställning för just ESG. Tyvärr tror jag inte att de så kommer att göra, lika lite som EU kommer att stå på sig i nuvarande och kommande förhandlingar med Kina. I jakten på kortsiktiga vinster och fördelar bli de förblindade. I dagens värld skall man alltid vara uppskattad; alltid vara den som inte gör sig förmer eller tar ställning, ty man är folkvald och pöbelns tillfälliga nycker är mer viktigt än landets och unionens bästa. Gud nej, tänk vad alla andra skulle tycka och tänka om man verkligen bytte ut det svaga och ersatta det med hårt för att på så sätt fån en äkta 1vs1 á la MOrtal Kombat. Ja, kanske skulle man tänkt på det innan man slog sig för ESG-bröstet?
Företag vill ta allt mer ställning och med det blir de också mer politiska/politiskt aktiva. Det passar så länge skiten inte träffar fläkten, för när det händer tycks klädesplagget vara för litet, likt det har krymt i tvätten. De används också som brickor i det politiska spelet, såsom hur vi har sett att USA vill exkludera diverse kinesiska bolag att verka inom landets de amerikanska gränserna och vice versa. Ska bolag ta en öppen ställning och om; hur?
Ser fram emot H&M:s kommande ”ESG-suit”. Jag hoppas den kommer i slimfit, för jag är, för att parafrasera min kära vän, Chansar Mest, ”lika smal som vandrande pinne”. Skulle den ej sälja kanske de kan sälja kappor som vänder sig efter vinden?
För dig/er som ej har twitter och vill lyssna på när jag i onsdags gästade Karl Lans på Placera finns länken här. Därtill fick jag en förfråga att skriva en krönika i Café (ja, modetidningen... ...). Inte mycket nytt, likväl finns länken här om du är intresserad.
Förutom en lednings inkompetens är det största risken i bolag inom spel- och dobbelsektorn den politiska tillika regulatoriska. Ena dagen är det någon politiker som basunerar ”dessa bolag ska betala mer i skatt! Ja, så mycket skatt att Astrid Lindgrens Pomeperipossa-debakel kommer att framstå som rena rama semestern”, medan den andra är tyst.
Såväl politiker som spelbolagen vet att det inte finns någon politiker som är något sånär beläst inom ekonomi som vet att nämnda bolag inte är negativt för staten. Genom deras verksamhet kommer nämligen många skattepengar in. Ja, tyvärr finns det de spelare som inte klarar av att spela med förnuft och förutom att det är synd om dem kostar de samhället i form av sjukvård. Jag ämnar inte förminska denna negativa sida med betting och gällande min åsikt har jag skrivit om det i detta inlägg. Det jag vill ha fokus på i detta inlägg är att den politiska och regulatoriska risken inte bara är synlig inom spel- och betting, utan nu även inom sociala medier.
Natten till fredagen den 7/8 skrev Trump under en exekutiv order som förbjöd amerikanska bolag att göra affärer med tjänsterna WeChatt samt TikTok, varav förstnämnda är en tjänst från det kinesiska Tencent och sistnämnda en dito från ByteDance. Plötsligt ändras spelreglerna och detta tvärt. Självklart spionerar båda sidorna på varandra och är det inte genom TikTok är det genom allt från Fortnite via hej-kom-och-hjälp-mig till Tinder. Edward Snowden kom att visa detta under 2013-2014 genom att Sverige samarbetat med NSA (National Security Act) då vi inte bara låg/ligger(?) i framkant inom internetanslutningar och uppkopplingar, utan även för att vi ligger nära Ryssland.
Frågan är inte om någon har rent mjöl i påsen, utan om hur hög volym av det smutsiga innehållet egentligen är. Att hitta ett land med hundra procent rent mjöl tror jag kan bli svårt(?).
Just nu finns inte bolag såsom Facebook och Alphabet i Kina, men jag fruktar att Trumps agerande kan få oanade spridningseffekter till andra regioner. Om detta kommer vi bli varse och jag hoppas att min fruktan inte realiseras.
Prosus – det nederländska investmentbolag som b.la. äger 31 % av Tencent och som jag tidigare har diskuterat, kom att drabbas under nämnda fredag och självklart följer de händelseutvecklingen noggrant. Inte bara för att Tencent är ett stort innehav hos dem, utan även för att hela deras portfölj består av ”e” som i ”e-handel”, "e-hälsa", "e-dejting" et cetera.
Varför hög substansrabatt i Prosus?
Gällande Prosus och deras substansrabatt, som innan fredagen den 7/8 låg på cirka 25 %, har jag fått frågor om. ”Varför så hög?”. Mitt svar – långt ifrån alla vågar lita på Kina och deras bolag. Visst har Tencent hittills visat sig vara ”äkta vara”, men detta trodde många om Luckin Coffée också. Därtill kan den kinesiska staten när som helst förstatliga vilket bolag som helst, såsom just Tencent. Detta är inte en långsökt risk, utan i allra högsta grad reell. Som investerare i Prosus måste man vara medveten om detta – rabatten kommer alltid att vara relativt hög så länge Tencent står för en sådan stor del av portföljen.
Jag väljer att acceptera denna risk. Förvisso är min tillit till Tencent inte hundraprocentig och ej heller till Xi Jipings klåfingrighet, man jag tror att ledningen hos Prosus vet hur att tälja guld i andra innehav och att Tencents del sakteligen kommer att minska. Om inte är det ingen fara, för så länge inget av ovan inträffar är det en "win-win". Prosus visar att att såväl EK/A, omsättning/A samt VPA är i stigande trend (R12, 3 år) och även om aktiekursen inte nödvändigtvis följer detta på instasekunden kommer den förr eller senare att så göra. Glöm aldrig att skilja på bolag och aktie. Jag investerar i förstnämnda.
Tror du att den politiska risken kommer att öka i andra sektorer kommande år? Kommer Square att tillåtas i hela världen? PayPal? Får vi handla via bolag X om vi bor i georgrafi Y?
”Fokusera på bolagen och låt makro sköta sig själv.” Detta är något jag har fått mig berättat från min första dag som hobbyinvesterare och jag håller det sagda för sant, men med tillägget att jag tror att det finns visa små förtjänster att vinna på att ändå ta med makro i sina tankar, framför allt då det gäller till att förstå hur eventuella köplägen kan komma att infinna sig.
Vad vet vi om hösten? Vi vet att vi riskerar en andravåg av covid-19. Vi vet att det kommer att vara ett val i USA och vi vet att det kommer att vara komplicerade relationer mellan UK och EU samt inom EU iom. bidrag/lån-problematiken.
Om vi börjar med det första – covid-19. Jag tror inte att något land kommer att repetera den nedstängning som de gjorde under mars-juni, utan istället kommer begränsade områden att stängas under en kortare tid, precis som vi kan se hända i t.ex. Barcelona idag. Kostnaderna att stänga ned är för stora relativt att inte stänga ned och frågan om mänskliga liv kontra pengar är således mycket central. Vad är rätt och vad är fel? Här är vi alla utlämnade till oss själva. Det vi dock vet är att för varje dag närmar vi oss ett vaccin. Den genomsnittliga tiden för framställandet av ett sådant är vid ”vanliga fall” cirka tre år, men jag tror att det kommer att gå mycket snabbare denna gång, då världens regeringar öser ut pengar över bolag verksamma inom berörda bransch. Därtill sker samarbeten av aldrig tidigare skådade slag och har vi tur kan vi ha ett fungerande och ”riskfritt” vaccin under Q2-Q3 2021. Vi får bara hoppas att inget land gör ”en Sverige”, då den skada som kom med vaccinationen mot svininfluensan är en skam och gällande de som idag är drabbade av narkolepsi är det hemskt att få läsa om hur de nekas bidrag, hjälp et cetera och hur de liksom måste ”hävda sin rätt” till dessa.
Världen kommer inte att bli exakt densamma efter covid-19, men mycket kommer att så vara. Historien har en tendens att om inte upprepa sig, så åtminstone härmas.
Beträffande valet i USA vet vi att Trump skjuter såväl rakt som snett, precis som ett hagelgevär, och att han tar varje möjlighet som kommer. Om ingen finns, försöker han att skapa sig en sådan. Hur ska han få bort fokus på hur illa han har skött bekämpningen mot viruset i USA? Jo, genom att skylla på Kina och lägga fokus på dem. Det är inte en tillfällighet att det nu börjas med nedstängda konsulat och hot om handel et cetera. Det hela stavas politik och detta är Trumps försök att vinna väljare, eller att få kritiska väljare att ”glömma bort” hur illa nämnda har skött stora delar av sitt ämbete. Jag är fullkomligt övertygad att vi kommer att få se mycket, mycket mer mellan USA och Kina fram till valet. Är marknaden inställd på detta? Ja, i alla fall till en viss del. Vi har lärt oss hur jargongen går, men var går gränsen? Det kommer att vara höstens epicentrum.
Gällande EU samt Brexit är det för svårt att just nu förstå vidden av. För tillfället har kompisband knutits allt starkare inom EU, men det tragikomiska är att många länder inte ser sig som just ”kompisar”. Detta kommer att återspeglas de kommande åren och jag är rädd för att vi, men framför allt den generation som idag är cirka 10-15 år, kommer att få dra det stora lasset. Pengar som nu både ges bort och lånas ut är pengar som på något sätt skall tillbaka och ingen vet exakt hur detta skall gå till mer än att "någon" ska stå för notan. Det vi vet är det kommer att bli problem och här är jag tveksam till om samarbetet är så starkt som vi tror, för var går gränsen för vad svenskar, tyskar, holländare, belgare et cetera kan tolerera?
Det är och fortsätter vara lika skrämmande som intressanta tider och allt vi kan göra är att anpassa oss, ty det vet vi är sant: ”As many more individuals of each species are born than can possibly survive; and as, consequently, there is a frequently recurring struggle for existence, it follows that any being, if it vary however slightly in any manner profitable to itself, under the complex and sometimes varying conditions of life, will have a better chance of surviving, and thus be naturally selected. From the strong principle of inheritance, any selected variety will tend to propagate its new and modified form.”