- Recensioner och mediaframträdanden om "Livet, Börsen & Allting"
- Min bok: "MER Börspsykologi" - recensioner, utlåtanden, media etc.
- Min bok - "Börspsykologi - så blir du en bättre investerare"
- Portföljsutveckling
- Utdelningar & totalt kapital
- Dokumentärer och serier
- Sidor där jag finner underlag för aktier/investeringar
- Poddar
- Gaius Marius - Roms Tredje Grundare
Blog Archive
”Usch vad tiden går fort”. ”De växer så snabbt och fort – nyss var de ju bara småbarn.” ”Redan 40-årsfest? Det var ju knappt igår som jag fyllde 30…” Ja, tiden går fort och oftast är vi så fast i ekorrhjulet att vi inte förmår stanna upp och verkligen registrera nuet; vad händer just idag och vad tycker, tänker och känner jag? Mer ofta än sällan är det störkruka på, jobba de timmar som arbetsavtalet förbinder, ta sig hem och laga mat, städa, ta hand om barnen, hinna med en serie på Netflix och sedan hinna med ett fåtal sidor i den där boken alla talar om men som man aldrig får tid att läsa. Och så vidare. Vips har midsommar övergått till jul och vad är bland det första man hör vid julbordet? ”Det känns som det var igår vi satt och åt, tittade på Kalle och slogs om Aladdinasken”… ja, du ser, läser och märker själv.
Samma händer på börsen. Sakta men säkert ändras sentimentet och narrativet. Från att början av året var lika baisseiga som Johan Isaksson är många nu lite mer optimistiska. Beror det på att för varje dag vi genomlider i denna just nu utmanande värld närmar oss en mer stabiliserad sådan? Absolut, för faktum är att om vi inte befinner oss i en lågkonjunktur/dystopisk tillvaro är vi på väg mot en sådan. Såklart gäller vice versa!
Under 2021 fick jag och många frågan om vi var på väg på mot en lågkonjunktur och t.o.m. en recession och svaret var – och är – såklart ”ja”, ty vi är alltid på väg mot det om vi redan inte befinner oss i en sådan. Frågan är som alltid bara när och i vilken grad den kommer infinna sig. Myntet har som bekant två sidor.
Under årets första, andra och nu även tredje kvartal sade alla sakkunniga att ”ja, just nu går bolagen bra, men vi kommer se mer dåliga siffror vid nästa kvartal”. Ständigt har detta ”nästa kvartal” förskjutits. Frågan är om det kommer komma rapporter som materialiserar de hemska scenarier som förutspåtts och frågan är om detta inte redan har prisats in xfemtioelva(?). Jag tror det, med betoning på tror. Mycket har hänt sedan januari 2022 i allmänhet, men sedan Rysslands kränkning och invasion av Ukraina i synnerhet. Absolut är det inte på några sätt ”bra” nu, men världen – människan och bolagen – har anpassat sig. Därtill kommer de psykologiska aspekterna och reflexivitetens påverkan.
Kanske har vi, som så ofta är fallet, överdramatiserat även denna gång? Har Mr. Market spelat sin roll lika bra som han historiskt gjort, det vill säga vara för mycket åt antingen det ena eller det andra hållet? Som den dramqueen han ständigt tycks briljera som? Ja, jag tror det.
Bolagen har utvecklats och anpassat sig, precis som historien gör gällande. Bra bolag anpassar sig och överlever, mindre bra gör inte det. År in och år ut. Decennium för decennium. Medan alla har tävlat om att skrika ”varg” högst detta år har många missat att följa bolagen och se de potentiella investeringar som har förekommit (och än idag förekommer). De har fokuserat på ”börsen” och på den vargen ”alla” skriker sig hesa över.
Istället för att frukta Armageddon, som tycks vara det som alla just nu räds för, ser jag på situationen utifrån den realistiska (eller naiva?) investerarens glasögon. Vilka bolag vill jag äga och är deras värdering just nu attraktivt i ett långtgående perspektiv? I många fall är svaret ett tydligt ”ja”. Det är lätt att inte se skogen, ty träden står i vägen, men om man aktivt och medvetet väljer att fokusera på förstnämnda ökar sannolikheten att man stannar upp och faktiskt ser vad smörgåsbordet faktiskt just nu erbjuder.
Jag skulle ha svårt att se mig själv i ögonen om tre år och när börsen, vilket inte är säkert men troligt, står högre och veta att jag inte agerade; att jag inte fortsatte att investera i stabila, kvalitativa bolag. Jag är och förblir nettoköpare idag, i morgon och nästa vecka. Absolut ser jag inte alltid skog, utan även jag har en tendens att istället se träden, men jag anstränger mig att så inte göra. Är det lätt? Nej, men relativt alternativet att ständigt vänta på vargen finner jag det vara ett icke-alternativ.
Jag vill inte sitta om två, tre eller fyra år och när börsen har återhämtat sig och då säga: ”Vad var det som hände, egentligen?” Jag vägrar att sätta mig i en position att jag sitter vid ett julbord utan att ha levt, varit närvarande och registrerat året från det förra. Jag vägrar sitta om två, tre eller fyra år och säga: ”Jäklar vad ’snabbt’ nedgången gick. Med ens var den ju över och jag hann (host host) ju aldrig agera.”
Snart är det jul – vad kommer du säga vid julbordet?
I väntan på FED… Läs och lyssna till det igen. Medan vi som små satt som uppspelta duracellkaniner på såväl den ena substansen (sega skumtomtar – vad trodde du?) som den andra (julmust – ännu en gång; vad trodde du?) dagen för dopparedagen är det nog flera som sitter och inväntar vad FED kommer säga om kommande tider. Blir det 75 punkter? Och kommer de kommunicera mer mjukt inför framtida räntebesked? Ingen vet och allra minst jag. Istället fokuserar jag på bolagen och hur de går samt förhåller sig till en alltid föränderlig värld.
Jag lyssnade idag på det senaste avsnittet av Börspodden – samma podd jag blev roastad i för två veckor sedan – och fick roliga och intressanta dryga 50 minuter tillsammans med Dagens Industris nyhetsankare Gabriel ”snyggast och ’coolast’ klädselpå hela DI:s redaktion” Mellqvist. I diskussionen med John ”hejrååååååå” och Johan Dr. Baise Isaksson diskuterar Mellqvist att man ibland bara måste våga investera och sedan i allmänhet lära sig, men av snedgungorna i synnerhet. Jag håller med om vikten av att konsekvent lära sig samt det Mellqvist flera gånger återkommer till: för han är aktieinvesteringar inte primärt drivet av att öka mängden pengar på kontot (även om det, såklart, är en uppskattad bieffekt), utan att istället lära sig om allt och inget och därmed utvecklas som en människa.
Jag skriver under på detta. Många av de kunskaper jag idag bedömer mig ha hade jag troligtvis aldrig lärt mig om jag inte levt i den härliga, men ack så oförlåtande, värld som Mr. Market tillhandahåller. Absolut betyder det också att jag missat många andra kunskaper inom andra sektorer och nischer – som alltid har myntet två sidor och glasets innehåll är sällan på en perfekt lagom nivå. När du säger ”ja” till en sak betyder det att du samtidigt säger ”nej” till allt annat.
Nu förstår jag att det i poddsammanhang är lätt att inte få med precis allt man vill ha sagt och att det först efter inspelningen kommer flera ”just j***ar – det skulle jag ha sagt” e.d. (tro mig; jag har själv upplevt det och inte bara en gång), men jag vill lyfta fram vikten av att inte bara lära sig av sina misstag, utan även av de framgångssagor man skapat för sig själv.
Jag har flera gånger återkommit till att det inte bara är resultatet (gick jag plus, eller minus?) som ska utvärderas, utan istället ska fokus ligga på processen. Vad gjorde jag rätt/fel och varför? Hur? När? Et cetera. Dessa frågor är lika viktiga att ställa vid såväl magplask som perfekta dyk, för de återkopplar till din process och den kan och bör du styra. Du är dig själv ytterst ansvarig och därför bör det ligga i det intresse att ständigt söka trimma dina metoder och processer. Du skola icke luta huvudet tillbaka och ge dig själv en klapp på axeln när det ena innehavet når +50 %, eller vice versa (istället för en klapp dras piskan fram). I båda fallen ska du analysera exakt vad som gjorde att X och Y uppnåddes/inte uppnåddes. Av detta ska du sedan dra lärdom för att kunna utveckla och upprepa/inte upprepa framöver.
Absolut spelar turen roll – fooled by randomness – och den ska aldrig åsidosättas. Slumpen har en större del i våra liv i allmänhet, men i våra investeringar i synnerhet. Detta till trots är det viktigt att klara av att både se till hela processen plus tur samt hela processen minus tur. Vad är du ansvarig för och vad var ”moirernas” roll?
Jag har gått på flera minor, men också haft nöjet att se innehav stiga. Högt. I båda fallen fokuserar jag på vad jag gjorde. När jag gjorde det. Varför jag gjorde det. Jag dokumenterar och följer upp. Skissar på den redan befintliga analysprocessen och de redan befintliga investeringskriterierna. Ständigt för jag en levande och aldrig sinande dialog med några av mina djälvulsadvokater. Min analys av hela denna process är att jag blivit en bättre investerare. Bra som i ”störst bäst och vackrast”? Hell no. Dit är det minst en tusenmilafärd kvar att vandra och kul är det, för det betyder att jag har mycket, mycket mer att lära; mer som kommer göra att jag ser, känner och upplever utveckling.
En risk för framför allt nya investerare är att drivas av en sorts hets där de tappar fokus från process och istället riktar fokus på tillfällig avkastning/tillfälligt resultat är det verktyg Avanza har där du kan se hur din månad gått. Verktyget kan bedöms passande om den som använder det vet hur att förhålla sig till det, men är individen osäker och samtidigt ser hur alla till såväl höger som vänster postar sin månad på Twitter, Instagram, Facebook et cetera finns risken att fokus från processen tappas. Istället blir det månadshest, vilket får Wall Streets kvartalshest att framstå som rena farmaligan.
Vad vill jag egentligen säga med detta inlägg? Kanske att det viktiga är, och alltid kommer vara, att fokusera på processen samt aldrig döma en aktion (och framför allt inte dig själv) efter blott en månad. Följ upp och först efter en längre tid kan du börja analysera. Och – för att avsluta; att döma sig själv för en dålig investering ska göras med försiktighet – döm sättet du agerade, inte vem du är; dina värderingar…. Kort sagt; det som definierar att du är du. Skilj på sak/handling och person.
Nu hade jag tuden att denna månad slå OMX S30, men det har varit flera månader då samma index utklassat mig. Sitället tittar jag på de mer långa trenderna och de långa utvecklingarna. Än så länge har gudarna varit god mot mig, men jag vet och förbereder mig på när det kommer spelas andra toner.
Det har passerat cirka 10 månader av 2022 – ett år som av många kommer beskrivas som ”ett förlorat år”. Absolut är det för de flesta en negativ avkastning i portföljen detta år, men varför enbart se till ett enskilt år? Jag ligger, i skrivande stund, ca -10 %, men berörs ej av att ha tappat ett par årslöner. Istället ser jag myntets andra sida och tackar att jag får möjlighet att köpa bra bolag till mer attraktiva värderingar.
”Det är nya tider nu” och ”bolagets historiska prestanda är inte garant för framtiden” och så vidare är utlåtanden som hörs från flera och de är lika bra som viktiga. Att köpa och investera bara utifrån historiken är sällan bra, men att ta med den i ekvationen bestående av allt från ledningsanalys till bolagets marknadsposition och beräknande framtida resultat är inget annat är bra och viktigt.
Ett exempel är JM, som jag idag skrev om för Aktiespararna. Absolut kommer de få tuffa kvartal framgent, men de har en extremt stark finansiell ställning samt besitter en lång och bred erfarenhet av att handskas med utmaningar och regelrätta kriser (de grundades 1945 och har således klarat av såväl en nordan- som östanvind…). Var är bolaget om 2–3 år? Jag är beredd att säga mycket större, starkare och stabilare än idag och således har jag sedan tidig sommar köpt in mig.
Jag är inte naiv, eller tror mig vara Ikaros. Jag vet att jag dagligen begår misstag och feltänk, men ständigt jobbar jag för att slipa till alla brister som både jag och mina djävulsadvokater hittar. Går det snabbt? Är det lätt? Nej och nej, men vad är alternativet? Ödmjukhet, konstruktiv feedback och den ständigt radikala ärligheten är ”a & o” för att utvecklas tillsammans med andra. ”Med andra!?”. Ja – det är exakt vad jag skriver. Glöm ”ensam är stark”, för du måste ha en eller ett par betrodda att diskutera dina bolag med. Vem ska annars se allt du inte ser och vem ska annars ta på sig uppgiften att såga din investeringstes vid fotknölarna (gärna än lägre)? Se konstruktiv återkoppling precis för vad det är – en återkoppling som syftar att hjälpa dig.
Under året har jag konsekvent och ingående haft bra och givande diskussioner med några dryga, bortskämda och självförhärligande individer som axlat rollen som mina djävulsadvokater och jag har dem att tacka för mycket. Utan dem hade sannolikheten till ett mindre bra agerande samt investerande från mig ökat, drastiskt.
Jag skrev under våren ett ”brev till mig själv” och inget har här ändrats. Jag har fortsatt att köpa in mig i såväl svenska, nordiska, kanadensiska som europeiska och amerikanska bolag. Vad dollarn, euron m.fl. gör på ett par, tre år bekommer mig inte och jag tror mer på att kursutveckling trumfar valutakursutveckling. Fråga dig själv – kommer Blackrocks aktiekurs vara högre om tio år än dollars nivå kring 11 SEK eller 8 SEK? Microsoft? ASML? Novo Nordisk? Et cetera. Investera i bolag, inte valuta(n)!
Under 2022 har jag dels ökat i befintliga innehav, dels tagit in flera nya. Flera av dessa, såsom JM, Inwido, AOJ, Blackrock, Tokmanni, har kontinuerligt nämnts i flera inlägg av mig. Ytterligare ett innehav som köptes in för ett par veckor sedan är Watsco – ett bolag jag bedömer ha framtiden för sig. För en mer djup analys av detta bolag rekommenderas denna artikel. Utdelning är viktigt för mig och här lockar Watsco. Dels har de en sund utdelningsandel, dels en imponerande historik, vilket bland annat Sure Dividends skriver om.
Jag tror ej på att tajma marknaden och min erfarenhet säger mig att det mer eller mindre är dömt att misslyckas, speciellt om man som jag inte bor framför skärmen och lever med sin portfölj.
Jag har under hela 2022 och alla år dessförinnan sparat av och investerar för månadslönen. Jag kommer fortsätta med detta och lägger inte så stor vikt kring om dollarn står i 11 SEK eller 9 SEK. Bra bolag tenderar att fortsätta vara bra och min bestämda åsikt är att de i långa loppet trumfar valutan gånger femtioelva.
Jag är nöjd – och stolt – över mig själv för att jag klarat av att hålla mig till min strategi och filosofi. Nöjd och stolt att jag inte låtit mig drabbas av panik och låtit tillfälliga tankar eller känslor få styra mig. I det längsta har jag strävat efter att vara objektiv och rationell. Absolut vet jag att jag undermedvetet blivit påverkad av X och Y, men… ja, ”på det stora hela” bedömer jag mig ha utgått och agerat från det fundamentala.
Jag ser med förhoppning och glädje fram emot resten av 2022, men också 2023, 2024 och alla kommande år därefter. Så länge jag fortsätter månadsspara och investera i bra, kvalitativa bolag är jag övertygad om att jag på det stora hela kommer komma ut som en vinnare.
Om 2022 har jag enbart följande att parafrasera: ”Never let a good crisis go to waste”.
OBS: som alltid ska inget du läser på denna blogg ses som rekomendationer. VIKTIGT att alltid göra sin egen analys. Jag har haft och kommer fortsätta ha fel.
Hur många är vi inte som de senaste nio månaderna skrivit om vikten av att zooma ut och se allt som sker i ett perspektiv? Att inte stirra sig blind på här och nu, utan förmå sig att dels se framåt, dels bakåt – var man har varit och vart man ska (+hur man ska ta sig dit).
Hjärnan lockas till negativa nyheter, för den vill kännas vid alla faror som föreligger. Utan vetskap är risken för död och game over högre än annars. Vi vill veta och kännas vid terrängen för hur ska vi annars verka för vår överlevnad (ibland är det här med vetskap för att undvika plötslig och oönskad död en chimär, men jag vill enbart förmedla ett budskap)? Det är just därför som vi lockas att klicka på rubriker á ”Sälja ALLT. Rädda vad som räddas kan. NU. Inte igår! Jorden kommer att gå under!” et cetera. Kanske kommer den göra det? Kanske går Ukraina med i NATO och Putin drabbas av än mer panik och innan vi vet ordet av vaknar vi upp med rubriker om ”WW3”.
Ryssland invaderar Ukraina som nu får aktivt stöd av NATO. Kina tvingas ta en ställning och inte ”verka utan att direkt synas” och väljer att satsa på Putin och ömsom skickas soldater till östra Europa, ömsom görs försök till att invadera Taiwan. USA svarar med att skicka hela flottan till området och… ja. Och så vidare. Och så vidare.
Jag säger inte att det inte kan och kommer att hända, men jag säger också att det har sett brunt ut även förut och i många fall har smeten varit än mer sörjig och klibbig.
Det ska i sammanhanget betonas att när vi ser tillbaka på historien måste vi beakta survivorship bias, för vi ser de som vann, lyckades och gick helskodda ur krisen. Likt bolag gäller det även individer, familjer och större hushåll. Tyvärr kommer många bli lidande och t.o.m. ”gå under” kommande år och det är inget annat än hemskt.
… där förstördes stämningen… låt oss försöka återgå till perspektiv. Det kan skildras på otaliga sätt, såsom att jag ser att min totala ekonomi är exakt där den befann sig för ett år sedan och gissa vad! Där och då mådde jag bra och upplevde mig lika lugn, trygg och tacksam som jag är idag. Jag var lika oberoende av portföljens aktuella värde då som nu. Dagar kommer och går och ibland går det upp, ibland ned. Ibland gäller det månader eller t.o.m. år och det är något man dels ska vara förberedd på, dels acceptera och förhålla sig till. Risken är annars att den vita handduken kastas in direkt efter att gonggongen ljudat.
Perspektiv. Idag ska jag, till tonerna av Eros Ramazzotti, laga en härlig och, förhoppningsvis, god Pasta Vongole, vilket är lite av hushållets paradrätt. Till det ska ett glas rött vin inmundigas och därefter kommer jag sätta mig i soffan och se en serie, eller en film. Lite solo skadar aldrig, speciellt inte när man upplever sig lite seg och trött efter en hård arbetsvecka. Jag kan göra allt detta utan att min portfölj står 20 % över eller under dagens aktuella värde. Jag är tämligen säker på att när jag ser tillbaka på den här tiden om en sisådär 3–4 år kommer jag tacka mig själv för alla mina ageranden – alla mina fortsatta köp i bolag som handlades likt de var paria.
Perspektiv. I veckan kommer jag cykla till jobbet och undervisa vetgiriga elever som vill skapa sig ett sådant bra liv som möjligt. Jag kommer verka och samarbete med kollegor, fördöma kaffemaskinen på jobbet för dess mindre goda espresso, beklaga mig över den ständiga bedömningsbördan för att inte glömma alla administrativa uppgifter. Jag gör allt detta medan portföljen agerar likt vore den en jojo. Jag kommer på eftermiddagen cykla hem, fortsätta med bedömningsarbetet, läsa bolagsnyheter, äta något gott, såsom hemmagjorda baconburgare, för att slutligen bosätta mig i soffan med en god bok, eller en serie om det är det som önskas.
Perspektiv. Jag är inte min portfölj och den är inte mig. Vi vill båda varandras väl, men vi är inte likt siamesiska tvillingar. Vi ger varandra. Vi ger varandra möjlighet till framtida trygghet och välstånd. Det tar tid och för att klara av den långa resan måste man tänka på och i perspektiv.
För två år sedan var min totala förmögenhet mycket lägre än dagens dito. Och än lägre var den för två år sedan. Hur mådde jag då? Hur var min livsvärld? Den var, pardon my french, jävligt bra! Och den kommer att fortsätta vara jävligt bra.
Människan är en förunderlig varelse. I goda tider, när solen skiner och vi känner oss säkra på allt från anställningsavtal till att såväl el- som matkostnaderna täcks, har vi en tendens att föra mer rationella och logiska resonemang (allt är relativt). Vi söker mer tröst samt underlag i forskning och vetenskap än i hokus pokus och religion. När omvänt är gällande, dvs. när det blåser kyliga vindar och varken huslånet eller elräkningarna bedöms uppnåeliga att betala, är det mer i tron vi finner styrka.
Jag vet att det ännu en gång är äpplen och päron, men vänligen ha överseende. Syftet här är mer att skildra budskapet än att vara hundra procent historisk och sakenlig korrekt. Under antiken var förvisso alla djupt religiösa, men ändå frodades en hög tillit och tilltro till kunskapen. När romarriket föll sägs (väst)världen ha gått 1000 år tillbaka i utveckling/tid och in kom den mörka, hotfulla medeltiden (i.e. The Dark Ages). Kyrkan kom att få en enormt stor makt. Faktorerna för det var flera, varav några här exemplifieras.
De var näst intill de enda som var läs- och skrivkunniga. Få andra kunde läsa och köpte mer eller mindre allt kyrkan kommunicerade.
De såg sig och sågs på av befolkningen som guds kommunikatörer på jorden.
De ägde mycket mark och fick även detsamma av individer som ville öka sannolikheten att komma till himlen (jmfr. muta).
De fick in pålitliga kassaflöden via kyrkotiondet, men också via ovan nämnda gåvor.
De fick in skatt från sina marker.
Varför var så många av Europas invånare villiga att ge kyrkan all denna makt och alla dessa pengar/varor/gåvor med mera? Svaret är inte enkelt, men ett av (del)svaren är att de levde i en tid där det var mycket, mycket utmanande att verka samt leva. Dels var det ofta missväxt och inte att förglömma en pest, dels missväxt och sämre klimat (gällande under den äldre medeltiden, dvs. 650-1050-talet)). Under den äldre medeltiden skedde folkvandringar och med det kom många att mer eller mindre dagligen hotas till livet. Det var mörker; lera; regn; noll framtidstro; kamp om skydd och mat; nödår et cetera.
Beträffande antikens vetenskaper, såsom matematik, astronomi med mera, fanns inget intresse (man hade t.o.m. ”glömt” dessa och skulle inte återupptäcka dem förrän vid brytpunkten medeltid/renässans, då handel och utbyten med arabväldet och Sydostteuropa kom att ske – därav just namnet ”renässans”). Var fann man hopp? Var fann med en viss ljusglimt i det annars för alltid gällande mörkret? Exakt – religionen.
Ännu ett äpple- och päronexempel är hur många kriminella som vistas bakom lås och bom finner en tröst i religionen, för verkligheten är för tuff och hemsk. Samma kan synas bland missbrukare som kämpar för att bli fria från sin last – de finner styrka och kraft i tron. Jag vill ännu en gång betona att det här handlar om metaforer och liknelser, men hur det alltid är tron – vidskepelse som är det främsta verktyget när verkligheten och andra verktyg inte bedöms tillräckliga eller pålitliga.
Kan vi se samma hos investerare? Hos dig och mig? Absolut. Hur många har inte under det senaste året tänkt på t.ex. legendarer som Warren Buffett (”Gud”) och hans mun till citatmaskin (”Budord”)?
“The first rule of an investment is don't lose [money]. And the second rule of an investment is don't forget the first rule.”
"Our favorite holding period is forever.”
"It's far better to buy a wonderful company at a fair price than a fair company at a wonderful price."
Et cetera.
Vi upprepar vårt mantra om långsiktighet och ”hoppas” och ”tror” på ljusare tider. Detta är bra så länge det stärks med den fundamentala analysen. Jag – och du(?) – sysslar inte med ”köp och hoppas”, eller hur?
Läs på, våga tro, men grunda inte sistnämnda på hokus pokus e.d. Var inte naiv, utan våga ömsom tro på din analys, ömsom på att efter regn kommer solsken. För det kommer det göra. Jorden går inte under den här gången heller och om den nu gör det är det verkligen skit samma vem som hade mest pengar på kontot, eller hur?
Jag kan ha fel i mina analyser, men utifrån dem och utifrån min tro att nedan bolag finns kvar även i morgon och då som starkare, lite stabilare och lite större har jag valt att öka positionerna.
I veckan har jag ökat i b.la. AOJ, Inwido, Peab, NCC, Investor, Thule och SKF. Det rörs sig om lite mindre påfyllningar, då jag misstänker (ha!) att det kan komma att bli än attraktivare köptillfällen, men om/när vet ingen. Således – månadssparande och månadsinvesterande.
Jag och många andra har sagt det förr och jag (och många andra) säger det igen: This Too Shall Pass. Jag kommer inte vara den sista att lämna skeppet. Jag kommer gå under med det!