
- Recensioner och mediaframträdanden om "Livet, Börsen & Allting"
- Min bok: "MER Börspsykologi" - recensioner, utlåtanden, media etc.
- Min bok - "Börspsykologi - så blir du en bättre investerare"
- Portföljsutveckling
- Utdelningar & totalt kapital
- Dokumentärer och serier
- Sidor där jag finner underlag för aktier/investeringar
- Poddar
- Gaius Marius - Roms Tredje Grundare
Min blogglista
Blog Archive
Taggar
Other

Den (obotliga) optimisten
Fredag och allt vad det hör till. Kanske tänds grillen, kanske blir det taco med en dyr gurka som nu kommit att bli en råvara förknippad med lyx. Kanske kommer vi snart få se gurkbidrag från de styrande, ty vikten av bröd och skådespel ska och får aldrig förglömmas. Inte heller negligeras. Statlig underhållning från SVT och SR och ett gurbidrag, eller ett för Bregott, kanske kan leda till en valseger? Gudarna ska veta att det absolut inte är en omöjlighet…
Inflationen är viktig och allvarlig. Vi som sysselsätter oss med investeringar tillhör nog inte det segmentet som lever ur hand i mun, men vi får inte glömma att det finns en stor skara människor som så gör. Dessa måste vi, i den mån vi kan, stötta och hjälpa. Vi måste också inse att vi inte är alla, precis som alla inte är vi. Vikten av perspektiv och acceptans för allas åsikter och tolkningar är essentiell. Med det sagt ska man inte köpa allt som alla andra säger, men man ska acceptera allas åsikter. Hur du sedan förhåller dig till dem är det viktiga. Att inte ta in flera perspektiv, åsikter, reflektioner med mera är att göra sig en otjänst. Ödmjukhet och en medvetenhet om faran med hybris är, likt alltid, essentiell.
Förvisso är jag glad och tacksam att få se lite blå siffror i portföljen, men jag har svårt att se varför denna plötsliga optimism infunnit sig. Absolut ligger börsen 6–12 månader före, men ännu tycker jag mig inte se några tecken på att kriget, inflationen, skulderna hos såväl hushåll som stater samt Kinas ageranden med allt från nollpolicys till dess agerande mot andra stater är på väg mot det bättre(?). Därtill fick vi idag, den 5/8, se en urstark arbetssiffra från USA. Allt annat lika talar det mer för en utdragen och, om än ej på dessa höga nivåer, beständig inflation. Och, mer sannolikt, en utdragen börsnedgång.
Ja, det är mindre ”roligt” att se röda siffror, men det är då man måste påminna sig om att man med det får möjlighet att investera i kvalitetsbolag till aptitligare kurser. Inte att förglömma är dock att det är hög sannolikhet att bolagens vinster kommer sjunka och således är ”E:t” i ”P/E” missvisande. Här måste man gå till bolagens affärsverksamhet, marknadsposition, historik med mera när man analyserar. Historiken är ej en garant för framtiden, men den ger ofta en fingervisning om framtiden. Volvo må ha ett par svåra kvartal, eller till och med år, framför sig, men därefter?
Jag är inte en pessimist, men jag bedömer mig heller inte vara tappad bakom flötet (skrivet med all ödmjukhet). Jag ser vad jag ser, hör vad jag hör och läser vad jag läser. Mycket, om än inte allt, är just nu mer negativt än positivt. Således investerar jag inte? Tvärtom – jag är en optimist till mina innehavs framtid! Jag tror på människan och hennes förmåga att klara sig ur de värsta av kriser. Jag tror på hennes förmåga att finna lösningar där sådana just nu inte tycks skönjas. Jag tror på hennes förmåga att skapa bolag och affärsmodeller som gör att alla får en bättre och lättare vardag.
Vägen dit är sällan lätt, eller snabb. Som allt här i livet tar det tid. Du gick inte från 0,5 meter och 30 kg till 2 meter och 90 kg på blott en natt. Det tog tid och samma gäller bolag och deras utveckling. Och, vilket är viktigt, samma gäller på en bred makrofront.
Jag fortsätter spara så mycket jag kan utan att jag för det upplever mig snåla på mig själv eller min omgivning, för vem vet vilken eller vilka kriser som morgondagen kan ha i sitt sköte? Jag ser således till att alltid ha en matsäck redo för flera dagar och skor som kan ta mig vidare på tusenmilafärder. Jag sparar som vore jag Candides nemesis, men jag investerar som jag vore en mer realistisk optimist. Jag är högst medveten om att jag kan och kommer begå misstag, komma på avkrokar och falla i fällor, men jag är övertygad om att jag förr eller senare kommer nå mitt mål. Rom byggdes sannerligen inte på en dag och Jupiter ska veta att alla dess sköna byggnader inte byggdes utan hinder, problem eller att misstag begicks.
Jag kan inte påverka hur världens börser agerar, men jag kan syra över hur jag agerar. Den insikten ger mig ett lugn. En sinnesro och en tro på att jag kommer klara av att investera år in och år ut. Kommer denna nedgång vara över i morgon, eller om två-tre år? Ingen aning, men genom att alltid spara och investera kommer jag kunna rida ut vågen.
Är jag en obotlig optimist?
Vår edge mot artificiell intelligens
Till att börja med vill jag rikta mina starka gratulationer till bloggarna NorthLightInvestment samt Valient, som i dagarna har kommunicerat roliga nyheter beträffande deras FIRE-resor. Gällande förstnämnda har dennes FI-nivå (Financial Independence) nåtts och beträffande sistnämnda är ett datum så kort som 1,5 år framåt spikat. Att säga ”grattis” är tämligen mindre passande, för ska man säga ”grattis till att du har jobbat hår och ansträngt dig”? Grattis passar sig bäst när det handlar om födelsedagar och när slumpen vill oss väl, men när ansträngning, ihärdighet och en ren och skär j***a anamma ligger bakom är nog ”bra jobbat” mer passande. Såldes tar jag tillbaka mina ”gratulationer” och höjer istället min bägare samt basunerar ”bra jobbat”.
Ofta hamnar jag med näsan i artiklar som behandlar AI och hur den kommer ta allt mer plats i vårt samhälle, vardag och i vårt hem. Den kommer också få en än betydande del i investeringar, dvs. en s.k. ”robothandel”. Som alltid finns det för- och nackdelar med detta. En fördel är att sparande och investerande blir mer tillgängligt för många som önskar en exponering, men ej har tid, intresse eller kunskap för hur att gå tillväga (här får vi vara naiva och utgå från att de läser alla dokument, frigöranden mm. innan de köper tjänsten, så att de inte senare kommer och klagar e.d.). En nackdel är att allt mer kommer bli flödesstyrt och att allt mer handel kommer ske på statistiska underlag, för ännu finns inte den robothandlare som kan mäta, bedöma och värdera mjuka värden såsom starka IP:n, ledningens kompetens och så vidare. Finns idag en AI som kan ses som en sorts Warren Buffett? En som analyserar och bedömer bolaget, dess finanser, ledning, kultur, IP:n, historik med mera och som sedan kan fatta ett beslut om verksamheten, produkten samt tjänsten är långsiktigt hållbar? Nu säger jag inte att människor kan spå i teblad, men jag hoppas poängen kommer fram.
Vi har tidigare sett hur stora stoploser exekveras vid rapporter där sifforna lämnat mycket att önska, vilket fått aktien att initialt handlas ned. Det (tragi)komiska har dock varit att det i VD-orden och under följande konferenssamtalet framkommit att positiva X, Y och Z kommer ske snart, vilket får aktien att inte bara återta förlorad mark, utan även bryta ny sådan. Med tiden kommer AI:n bli bättre och bättre även här, men vi kommer aldrig komma ifrån att den skapas och konstrueras av människan och således kommer hennes för- respektive nackdelar att färga AI:n.
"Stupid is, stupid does" (Forrest Gump, 1994)
Människans edge är vårt psyke. Vår förmåga att göra det oväntade och gå emot alla konventioner; vi kan övertala oss själva till att bli contrarian. Detta ska man inte vara ”bara för att”, utan man ska vara det på adekvata grunder som man själv läst och diskuterat sig till. Om de är rätt eller fel vet enbart framtiden, men att gå motvalls ”bara för att” är inget jag rekommenderar.
Vad har vi småsparare, vi blott dödliga, för varje dag än mer vissna löv, att komma med? Vad är det som ger oss någon sorts fördel, kalla det ”edge”? Inte är vi direkt smartare, vilket för gemene man dels blev synligt när Deep Blue vann mot Kasparov 1997, dels 2016 när en dator för första gången vann i spelet ”Go”. Inte heller klarar vi av att räkna snabbare, eller bättre(?). Vi är heller inte lika uthålliga, för även om vi trycker i oss en Bic Mac 24/7 kommer vi förr eller senare att falla i sömn, vilket inte en AI gör så länge kontakten sitter i eluttaget. Och så vidare.
Vårt psyke är vår största allierade, men också vår största fiende. Med god vetskap om hur vi fungerar; vad som triggar oss, hur vår hjärna kan lura och et cetera kan vi hålla oss ifrån att ramla i alla de mentala fällor som ligger utplacerade. Har vi inte denna kunskap kan vårt psyke vara vår värsta fiende – vår nemesis som får Piff och Puff:s nemesis – Svinpäls – att framstå som katten Gustav.
Googles AI, Lambda, bryter ständigt ny mark och det är lika fascinerande som skrämmande att ta del av hur snabbt, tydligt och… vackert den utvecklas (läs gärna denna konversation mellan henne och hennes skapare, där de pratar om medvetenhet). Att männen i Silicon Valley, för att inte nämna alla andra hemliga platser på jorden där forskare sitter i grottor, kommer skapa en sorts Frankensteins monster tror jag är en lågoddsare. Frågan kommer vara hur vi därefter dels släcker bränderna, dels skapar något positivt av resterna.
Du, jag och alla andra har en edge mot AI:n. I alla fall än så länge, och den stavas ”psykologi”. Antingen kan psykologi vara oss vår värsta fiende, eller vår bästa allierad. Vilken roll vetskapen ska spela är upp till dig.
”Real stupidity beats artificial intelligence every time” (Terry Pratchett)
Gettysburg, USA, 1863 den 3 juli. Under två dagar har de två arméerna testat varandra och ännu råder en fördel för nordstaterna, som innehar en mer strategisk stark position på en höjd. General Robert E. Lee är fortfarande besviken på att hans förtrupp inte lyckades ta just den positionen, då de nu tvingas avancera uppför en kulle och över ett öppet fält, allt medan fienden kan skjuta salva efter salva mot hans försvarslösa grårockar.
Vad Lee ännu inte vet är att den här dagen, den 3 juli, kommer gå till historien som den avgörande stunden i det amerikanska inbördeskriget, som pågått i cirka två år. Förvisso skulle det fortsätta i cirka två år till, men det var här som det avgörande slaget fördes.
Lee hade, mer eller mindre, satsat allt på ett kort när han tidigare valde att bryta läger på hemmaplan för att avancera in på nordstaternas territorium. Under en längre tid hade syd tryckts tillbaka och man fruktade att det enbart var en tidsfråga innan man skulle tvingas till kapitulation. Således valde man att applicera ”anfall är bästa försvar”. Syftet var att tränga djupt in i fiendeland och hota staden Washington och med det lyckas förhandla till sig en fred. En fred där man själv skulle sätta agendan och således se till att slavar skulle förbli slavar och att såväl skatter som tullar skulle förbli som innan Lincoln valdes som president. Slutligen önskade de elva slavstaterna (i.e. ”sydstater”) som brutit sig loss från unionen bli erkända.
Förnödenheterna var inte de bästa och gällande såväl vapen som ammunition fanns mycket att önska. Lee’s armé var sannerligen underutvecklad relativt nordstaterna. Förvisso var det inte stenyxor mot gevär, likväl var den en skillnad.
Lee känner sig trängd, för skulle han välja att inte sätta hårt mot hårt, skulle han nödgas till en organiserad reträtt med alla de risker som följer. Hans generaler, såsom James Longstreet och Gorge Pickett, gjorde sitt bästa för att få Lee att attackera, fast övertygade om att Gud var med dem och att den starka viljan att slåss för sin frihet skulle trumfa blårockarna.
Det är många faktorer som nu kommer att påverka Lee i hans beslut och han upplever befinna sig i en situation som han inte uppskattar. Han är ansvarig för den uppkomna situationen, vet att han fram tills nu har valt många dåliga vägar och nu står han här, utlämnad till enbart dåliga utfall. Det viktiga för honom nu är att välja det som troligtvis kommer kosta minst, likväl kosta.
Vi kan inte veta, men troligtvis måste den erfarna och högt ansedda generalen ha känt en viss förtvivlan och även en osäkerhet, för alla odds var verkligen emot honom. Kanske kände han även en press från sina generaler och hur såväl soldaterna som folket på hemmaplan skulle döma honom om han tog ett beslut som de skulle anse vara fel. Stressen av detta måste ha varit påfallande.
Anfall, eller organiserad reträtt – vad välja? Sannolikheten att hans soldater skulle klara av att avancera över en yta som tog dem 15 minuter att klara av samtidigt som 138 kanoner öste salva efter salva på dem var låg och därefter vara starka samt ha mod nog att möta fienden bajonett mot bajonett var ännu lägre. Å andra sidan var sannolikheten för en seger i kriget låg om han valde att dra sig hemåt, ty nord hade ockuperat allt mer mark och man hade även en större kontroll på viktiga järnvägsnät samt hade man tryggade förnödenhetsvägar.
General Lee är osäker och är nog, kan vi utgå från, förtvivlad. Han har satt sig i en situation som han inte uppskattar. Klave, jag förlorar. Krona, du vinner, typ. Med pressen från generalerna, folket hemmavid samt det faktum att han har sin egen ära att hedra och försvara fattar han det ödesdigra beslutet att avancera. Utkomsten kommer bli blodig och resultatet vet vi idag.
Vad kan vi lära av denna berättelse, men även från liknande med alla från Crassus till Napoleon som exempel? Människor som dels sätter sig själva i mindre tacksamma positioner där de mer eller mindre är beroende av tur eller av andra för en lyckad utkomst, dels upplever en press, stress att agera tenderar att handla oklokt. I vissa fall väldigt korkat.
Som investerare är det din uppgift att sätta en fot framför den andra, men aldrig innan aktionen föregåtts av en noggrann kalkyl och ett lika noggrant reflekterande om såväl för- som nackdelar. Såväl styrkor som svagheter. Såväl argument för som argument emot. Du ska aldrig försätta dig i en situation där du tvingas till beslut du innerst inne inte vill göra. Belåning behöver inte vara dåligt och visst kan ett tummande på säkerhetsmarginalen. – margin of saftey – kanske fungera, men är det värt det? Exemplen kan göras flera, men jag är övertygad om att andemeningen och textens budskap tydligt har kommunicerats; försätt dig aldrig i en situation som kommer skapa osäkerhet, förtvivlan och en sorts upplevd stress och press. Även om man ska akta sig för att generalisera vittnar historien om att det sällan tenderar att bli jubelrop och bubbeldrickande när utfallen av dessa beslut analyseras.
Globala investmentbolag
Investmentbolag har över tid mer ofta än sällan presterat bättre än sitt jämförelseindex. Om dessa fakta hör till historien eller ej vet vi inte, för först måste nuet och framtiden förverkas. Att historien tenderar att återupprepa sig, eller i alla fall rimma är en kunskap som många(?) bär med sig. Samma med att det egentligen inte är historien i sig som återupprepar sig, utan människan. Det är ju vi, som levande subjekt, som skapar och förstör. Ponera att historiken kommer fortsätta rimma anser jag att nu är en passande tid att våga exponera sig mot såväl svenska som utländskt noterade investmentbolag.
Sverige och den svenska börsen är unik sätt till rikedomen av investmentbolag. Via dessa kan du och farmors farfar få exponering mot flera bolag. Inte sällan är de svenska investmentbolagen duktiga på att diversifiera (exkluderat de som är nischade, likt Linc). Bolagen är också ofta globala i sin verksamhet – Volvo, Atlas Copco, Essity med flera är ju inte bara närvarande i Sverige.
När jag började bli mer aktiv, kring finanskrisen, hade jag läst om hur förträffliga bolag såsom Industrivärden, Öresund, Investor, Svolder med flera var. Jag hade läst om Aktiestinsen och från alla andra som öste lovord över dessa bolag. Emellertid gjorde jag det misstag jag tror många gör – jag var förhäxad i jakten på snabba pengar. Jag skulle hitta just det bolaget som skulle få min portfölj att flyga upp och ge Buzz Lightyear en rejäl kamp. Jag skulle visa alla att det nu minsann var en ny sheriff i stan. Utfallet var likt Ikaros – vingarna smälte snabbare än de skapats och det platta fallet fick till och med min mors älskade, platta och frasiga pannkakor att verka som vore de amerikanska sådana.
Min hybris slog tillbaka med dubbel kraft, men jag reste mig; jag vägrade att låta mig slås knock out. Tvärtom fann jag styrka i de slag jag riktat mot mig själv. Jag fann också mod att våga gå emot min inbillade övertygelse att jag skulle vara något extraordinärt på börsen och att om jag bara fortsatte leta runt på de minsta listorna skulle jag hitta just det bolaget. Mer och mer kom jag att inse via diskussioner, läsning, ännu mer läsning, ytterligare ännu mera läsning följt av anteckningar att det som sker, sker i det tysta. Det som står starkt idag gör det för att dess rötter går djupt ned i marken. Precis som ett träd. Sakta, sakta växer det en max två millimeter för varje dag. För den som dagligen observerar det syns ingen utveckling, men för den som ser det blott en gång om året, eller kanske bara en gång vart femte år, syns en enorm förändring. Oavsett vem du är och om du tittar på trädet varje dag eller vart femte år så växer det, eller hur? All handlar om perspektiv, perception och scotomisation.
Lundbergföretagen. Investor. Industrivärden. Visst omnämns de i medier, men ytterst sällan är de virala hos de mer nya aktörerna på marknaden, de likt du(?) och jag som skulle spöa skiten ur börsen på kortast möjliga tid. Inte heller är de med när listor på årets bästa och sämsta aktier ska rankas, då de mer ofta än sällan placerar sig strax norr om medianen/mitten. De är likt Investors aura – ”Esse non videri”.
De är sällan de främsta när årets vinnaraktier ska koras, men de har en förmåga att år efter år prestera några procentenheter bättre än index. På ett, två, tre, fyra och fem år känns det som ”ähh… det spelar föga roll. En procent hit eller dit. Who cares!?”. Men då glömmer man metaforen med trädet – tänkt dig hur några få procentenheter envar år ackumuleras. Det kommer slutligen bli en ångvält. En massiv kraft som du aldrig kommer behöva. Förse med bensin; ty den står själv för alla omkostnader.
Nu är det dock inte alla investmentbolag som har presterat likt ovan nämnda, men sätt som grupp är de Zlatan. Bra diversifiering, erfarna och kompetenta ledningar tillika styrelser, (oftast) låg förvaltningskostnad och ett (mer ofta än sällan) aktivt ägande. Det är fördelar som inte ska förringas.
Jag är exponerad mot flera investmentbolag, både svenska och de som är noterade på utländska börslistor. Jag har som ambition att få exponering mot än fler och nedan lista på kan ses som inspiration att läsa vidare om. Vissa av dem äger jag redan, andra är potentiella, blivande innehav. Kom dock ihåg att läsa på och veta vad och varför du äger. Beträffande svensknoterade investmentbolag hänvisar jag med glädje till ibindex.se – en underbar sajt och tjänst!
Det blir alltid en diskussion om riskkapitalbolag såsom brittiska 3i Group ska klassas som investmentbolag eller ej. Eller att konglomerat såsom LVMH e.d. ska klassas som ett holdingbolag. Diskussionerna är viktiga, men låt oss ta den någon annan gång. Kanske kommer du anse att vissa på nedan litsa inte är regelrätta investmentbolag såsom just Investor, medan en annan har en annan uppfattning.
Äger du några av dessa, eller andra som ej omnämns? Vilka och vad är din pitch – ditt ”varför” – till delägandet?
Gimv Investeringsmaatschappij Voor Vlanderen
Jag har vid flertalet tillfällen, såväl i poddar som i inlägg, intervjuer med mera, lyft fram metaforen om doktorn tillika kirurgen som läst sig till all sin kunskap. Låt oss kalla vår doktor för ”Jones”, så har vi även fått med en… 031-referens till Aquas hit(?) Dr. Jones… Jones, Dr. Jones, har sedan barnsben läst allt han kommit över kring människan och människokroppen. Han har plöjt böcker, tidskrifter, sett serier och dokumentärer med mera och har nu efter avklarade studier även en examen. Det finns inget som han inte kan och världens sjukhus är snabba att erbjuda honom en tjänst.
Det finns dock en sak som ligger Dr. Jones (det här går inte… barnsligt, ack jag vet) till fatet, nämligen att han aldrig har bevandrat sig med psykologi och att fullt ut lära känna sig själv. Han vet att han har lätt att bli stressad, upprörd, impulsiv med mera, men upplever ändå att han har en viss kontroll över detta, speciellt i operationsrummet. Det han inte vet och inte har erkänt för sig själv är det faktum att han aldrig utsatts för en riktigt krisartad situation där det handlar om liv och död.
En dag kommer ett akutfall in och Dr. Jones (nej… nu lägger jag av) kallas till operationssalen. Snabbt ombytte, grundlig rengöring med mera och snabbt in för att rädda patientens liv. Det börjar bra och allt går som det ska – de får kontroll över blodvärdena och pulsen minskar. Dr… Allas vår Jones märker hur hans kunskaper är guld värda och detsamma märker alla andra i rummet. En känsla av ”vi ska nog klara det här också” infinner sig hos samtliga, men då börjar vartenda instrument att pipa samt lysa blodrött. Patientens värden försämras snabbt och mycket kraftigt. Jones, som just nyss andats ”faran över”, är inte förberedd och när han ser hur patientens kropp börjar skaka och hur alla i rummet vänder sig till honom för instruktioner börjar han själv darra och skaka.
Han börjar bli osäker, tveksam och känner hur han sakteligen börjar tappa kontrollen. Han vet – borde veta – vad han ska göra, men i hans huvud råder enbart kaos. Han försöker ta sig samman, men känslorna är honom övermäktiga. Handlingsförlamad börjar han staka sig och övriga försöker tyda vad han säger, men allt som hörs är blott stakande försök till meningar.
Tiden är dyrbar och tacksamt finns i rummet en annan kirurg som har mod och vett att ta över. Jones hamnar i bakgrunden och känner hur han släpar sig mot dörren och ut från rummet. Händerna skakar. Blicken har svårt att fokusera och andningen är hastig och kraftfull. Bröstet rör sig minst lika kraftigt och stegen känns som om hans fötter var förankrade i golvet.
Han sätter sig på en bänk utanför salen och försöker repa mod samt samla sig, men märker att han blir mer och mer upprörd. Andningen blir än kraftigare och det börjar svartna för ögonen. Han får en panikattack och innan han vet ordet av är nästa vy som han får den när han själv vaknar upp liggandes i en sjukhussäng.
Vad är det metaforen vill säga? Vad kan vi lära oss? Alla, precis alla, kan lära sig räkna och beräkna bolags nyckeltal och framtida, eventuella vinster med mera. Alla kan läsa på om ett bolag och dess verksamhet. Alla kan läsa på om historik, ledning, ägare, styrelse och så vidare. Alla kan också trycka på ”köp” samt ”sälj”. Alla kan också, tyvärr i vissa (många?) fall, också aktivera en belåning när de trycker på just ”köp”. Här är vår investerare likt ovan Dr. Jones (f*n, det blev en gång till). Vi kan läsa oss till hur att räkna, tolka och beräkna, men för att klara av att se innehav sjunka, bli slagna under bältet med mera krävs något mer. Detta ”något mer” är kontroll på hur vi förhåller oss till våra tankar och känslor. Vi kan INTE kontrollera vad vi tänker och känner, men vi KAN kontrollera hur vi förhåller oss till dessa. Kort sagt psykologi.
Bli och var inte Dr. Jones. Lär känna dig själv och var ödmjuk. Gå med vetskap om att ingen är perfekt och att du är din egen värsta fiende. Lär känna vilka olika faktorer som triggar dig och utveckla motmedel. Var proaktiv istället för reaktiv. Mitt främsta tips och råd är att skriva – skriv ned tankar och känslor. Sätt ord på dem och läs dem. Reflektera kring dem. Syna dem. Ifrågasätt dem och se hur mycket sanning som egentligen finns hos dem. Kanske har de rätt? Dock är fallet ofta, men inte alltid, vice versa.