När man skiriver kommentarer så blir fokus ofta på det negativa eller otydliga varför jag först vill säga att jag var mycket positivt överaskad över hur bra det funkade när Onkel Tom (OT) besökte Sparpodden avsnitt 166. Det är verkligen ett superavnitt och jag rekommenderar alla som inte redan har hört det att lyssna. Avsnittet startade en hel del tankar i mig och nedan följer en del av dessa...möjligen lite långt och lite ostrukturerat.

Jocke B och Peter B gjorde tillsammans med Onkel Tom ett bra jobb i att beskriva en filosofi som för många är lika långt från verkligheten som om du hade berättat för de svenska utvandrarna på 1800-talet att det snart skulle gå att flyga över atlanten i ett vitt plåtrör och vara framme till lunch samma dag som man lämnade Sverige. Jocke och Peter gjorde ett bra jobb i att utmana OT tankar utan att komma från ett perspektiv som utmålar dem som sparar som dumsnåla och gnidna. Det blev istället en bra diskussion om val och vad man väljer bort kontra väljer för att man vill leva ett lite annorlunda liv. 

Några saker blev dock lite obesvarade tycker jag.

• Först är kanske uteliggar exemplet som OT tog upp kring att målet är att vara nöjd som uteliggare. Jag vet ju inte vad OT menar men men tror att luffare eller kanske munk är en bättre anologi för att styra tanken. Någon som bara äger det som ryms i ryggsäcken och som ändå är lycklig. Uteliggare för tankarna kring någon med sociala problem, missbruk som är hungrig och fryser på natten och det är svårt att tänka sig att någon kan vara lycklig så då inte ens de basala behoven är uppfyllda. 
• En annan fråga som kom upp var ju om personer som väljer att kliva av inte snyltar på systemet och den fråga är intressant. Vi som har tjänat bra under en period och sedan väljer att kliva av har ju betalat en hel del skatt och troligen under ganska många år betalt in betydligt mer än vad vi fått ut. När man väl kliver av så betalar man ju ingen inkomstskatt men väl kapitalskatt, fastighetsavgift, moms och allt vad det heter så helt skattefritt är det ju inte ändå. Dock skulle man på ett vis skulle man kunna se dessa år som tärande. Men då tycker jag att man missar några saker. De som "hoppar av" kommer troligen att fortsätta att bidra till samhället på något vis..kanske via en viss del betalt jobb men även på andra sätt via ideela engagemang kanske med mer tid  tid för barn och gamla etc. Den andra aspekten vi missar är att vi för tillfället lever i villfarelsen att vi ska "skapa jobb" och då är det väl bättre att någon yngre får komma in och ta över arbetsuppgifterna medan någon som redan har jobbat länge får möjlighet att förverkliga andra livsprojekt. Ett alternativ till detta hade varit att vi likt andra länder hade haft ett system med lägre skatter men sen också fick betala det mesta själva...då hade man haft möjlighet att lägga undan mer pengar först men sedan potentiellt haft en högre kostnad under den fria fasen (likt exemplet med Portugal eller Spanien). Problemet blir ju om man först under accumuleringsfasen betalar Svensk ganska hög skatt och sen när man blir fri flyttar till ett anant land där man på ett vis får betala för samma sak igen privat. Här måste ju var och en avgöra vad de tycker etiskt, det är oftast inte svart eller vitt utan snarare en gråskala dock tycker jag att ett betydligt mer tveksamt upplägg är alla de pensionärer som flyttar till Portugal för att få låg skatt mellan 55 och 70 för att sedan återkomma till Sverige och använda den Svenska välfärden när vårdbehoven kommer. Då bidrar man inte på något sätt monetärt eller på annat sätt till Sverige men man vill gärna komma hem och använda vården senare. 
• En tredje intressant fundering vad detta kring Frihet och vad frihet innebär. Jag har mer och mer insett att frihet är en sinnestämmning snarare än en siffra eller ett tillstånd. Ett kapital är bara en del i detta men det handlar lika mycket om att utöka sina kunskaper inom fler områden och kunna göra mer själv. Det finns också en frihet i att kunna leva på lite då man vet att om man skulle behöva fylla på med lite inkomst någon gång så räcker ganska små inkomster långt. På det viset tror jag att om vi haft högre utgifter men också ett motsvarande större kapital så skulle jag kännt mig minder fri. Som jag skrivit om tidigare så tror jag att de flesta vill ta sig ur ekorrhjulet även om det inte nödvändigtvis innebär att sluta arbeta..det kan vara att arbeta på andra sätt och med andra saker kanske mer flexibelt. Som Mr Money Mustache säger "Arbete är bättre när man inte behöver pengarna". 
• Det blev även en liten diskussion kring hippies och vänster/höger. Jag brukar lite skämtsamt kalla mig själv för hippiekapitalist och det kan vara en motsägelse då många hippies inte hade något kapital. Dock har vi det gemensamt att vi är liberala (alltså vänster i USA...men inte i en Europeisk kontext). Man ser frihet som ett (kanske det största) värdet i sig och vill inte leva in någon annas bojor. Däremot är man mycket öppen för frivilliga sammarbeten och bygger gärna grupper där man sammarbetar och delar. Generellt tror jag att den nivån i det Svenska samhället är ganska outvecklat det är "Individen och den närmaste famljen" och nästa nivå är "det allmänna". Det sociala kittet som finns i en by eller annan gemesamhet är delvis utsuddat och det gör också att många saker som tidigare löstes med tjänster och gentjänster idag löses med pengar...säg barnvakt, snöskottning, gräsklippning, kaffekokning. Det senare är marknadsekonomiskt rationellt för det som utförs mot betalning ger tillväxt. Men om den kopp kaffe som tidigare dracks på förstukvisten hos grannen idag har flyttat in på Starbucks så har egentligen inget verkligt värde skapats. 

Oj det här blev viss en ganska lång och delvis osorterad kommentar men det här avsnittet var verkligen bra och berörde mig mycket. Nu undrar jag förstås vad ni har för funderingar kring avsnittet?