Nedan följer ett gästinlägg från Studenten A som ville berätta hur han på några år under studenttiden byggt upp ett fint sparkapital. Om du också gästblogga hör gärna av dig till mig på mail frivid42@outlook.com

En god ekonomi är inte ett privilegium för de som har vunnit det biologiska lotteriet 

Jag fick mitt ekonomiska uppvaknande för ungefär 2 år sedan. Hade precis fyllt 20 år och börjat studera på universitetet när två av mina nya klasskamrater hade nätbankens hemsidan uppe och pratade aktier, bolag och fonder. Jag frågade hur det gick till och att det såg intressant ut, de började förklara för mig vad de sysslade med och 2 veckor senare öppnade jag mitt konto hos nätmäklaren och då började starten på ett friare liv. Det är omöjligt att beskriva hur tacksam jag är idag för det ekonomiska uppvaknandet som jag fick och hur aktier och sparande skulle komma att bli ett av mina största fritidsintressen. 

Mina två klasskamrater, som idag är bland mina bästa vänner, gav mig värdefulla tips såsom indexfonder, långsiktighet och ränta-på-ränta effekten. De sa att om man inte är särskilt intresserad av börsen är det tidseffektivt och rationellt att månadsvis köpa indexfonder på över 10 års sikt. 

Min mamma hade sparat undan pengar till mig sedan dagen jag föddes, 100kr i månaden i en dyr bankfond (hemska 2%avgift), så jag hade ungefär 22 tusen kronor i den fonden som jag tog ut och satte in på konto hos nätmäklaren. Jag köpte indexfonder för hela den summan men började efter någon månad känna att mitt intresse för marknaden och företag hade fortsatt att växa så jag började köpa aktier istället. Under den här tiden började jag också att läsa aktiebloggar såsom miljonär innan 30, frivid42 (numera denna blogg Fantastiska Farbror Fri), Petrusko och många fler. Jag började att inse att jag som 20åring har en stor fördel med tiden som faktor om jag långsiktigt placerar pengar på börsen för att verkligen få igång ränta-på-ränta effekten. 

Idag två år senare har jag ca 156 000kr på mitt aktiekonto och ett buffertsparande vid sidan av det. Det är kanske inte särskilt imponerande jämfört med många andra i bloggosfären men med tanke på att jag har haft heltidsstudier på universitetsnivå samt egen hyreslägenhet är jag ändå personligen supernöjd över vad jag åstadkommit, utefter de förutsättningar jag haft. Det har varit möjligt med deltidsjobb vid sidan av studierna och stort fokus på att hålla nere dem fasta och rörliga kostnaderna. 

Nu har ni tillräckligt med bakgrundsinformation för att komma till själva budskapet av mitt inlägg. Man behöver inte ha rika föräldrar eller vara ett aktieproffs för att lyckas samla ihop en stor summa pengar när man är 40, 50 eller 60 år. Det är ett förändrat beteende, ihärdigt månadssparande på börsen över lång period (kortare period om du har högre sparkvot) som är svaret. 

Man har byggt upp ett språkligt bruk inom ekonomivärlden där det används avancerad terminologi som gör det nästintill omöjligt för gemene man att förstå, bara för att banker (läs: INTE internetbanker) ska kunna tjäna pengar på informationsövertaget. Ord såsom "placera i vår egen fond, 

Handelsbanken stabil, den har låg risk" används för att lura in privatpersoner i husbankernas egna dyra fonder. När man pratar med personer om sparande och investeringar brukar jag försöka förklara att det inte är raketforskning och att man endast behöver lägga ner ca 2–3 timmar per ÅR om man inte är intresserad överhuvudtaget i börsen. Alltså då månadsvis spara i diversifierade billiga indexfonder. 

Min storebror har sett min förändring och är imponerad av det jag har åstadkommit och en dag frågade han om jag inte kunde placera hans pengar eftersom "jag är så duktig". Jag har reflekterat över det här och just det här gör mig så FRUSTRERAD. Börsen är inte ett ställe för ett fåtal personer som har överlägsen förmåga att placera pengar och skapa avkastning. Det är som att han tror att pengarna jag sparat ihop beror på att jag är besitter någon slags övernaturlig förmåga att köpa aktier. Ungefär 20 % av mitt totala kapital kommer från kurstillväxt + utdelning, 8/10 eller 124 800kr är alltså egna insättningar. För mig som aldrig haft mer än 10 tusen kronor på kontot tycker detta är mycket pengar. Att ihärdigt sätta in den där summan månad ut och månad in, år efter år är det som gör skillnad, speciellt om du börjar med lågt startkapital (detta fungerar tyvärr inte för dig ChansarMest.;) (ChansarMest är en bloggare inom bloggosfären som sitter på en portfölj på mer än 9 miljoner kr, då spelar insättningar på några tusenlappar mindre roll eftersom det har sån liten påverkan på det totala värdet). 

Det är som att vissa personer bara ger upp och lever i sin skuldbubbla för de inbillar sig att det bara är ekonomiutbildade och proffs som kan tjäna pengar på börsen. Hur kan man få de människor som ännu inte fått sitt "ekonomiska uppvaknande"? 

Det är såklart en utmaning men bloggosfären gör självklart ett bra jobb fast det når nog främst de redan invigda. Offentliga personer som Günter Mårder och Nicklas Andersson är enastående förebilder och även poddar som exempelvis PrataPengar och gamla Sparpodden är riktigt högkvalitativa källor för detta uppvaknande jag pratar om. 

Det kan även vara så att människor placerar pengar på börsen av fel anledning. De vill tjäna pengar. Som min kompis så bra uttryckte det "istället ser jag snarare det ackumulerade kapitalet som ett resultat av en beteendeförändring". Att spara pengar är att våga leva för framtiden. Att spara pengar för framtiden betyder inte heller att man inte kan leva i nuet. Folk i allmänhet har någon slags villfarelse att man inte kan göra båda sakerna samtidigt. 

Läs gärna OnkelToms blogg för att få tips på hur man kan skapa ett förändrat beteende mot ekonomisk frihet. 

Slutligen hoppas jag min berättelse av mitt ekonomiska uppvaknande kan hjälpa andra att uppleva samma mentala lättnad som jag känner när jag har en god ekonomi!!

/ Studenten A 

Hej Farbror Fri igen...om du är intresserad av att själv komma igång med dina investeringar så har jag skrivit en guide till att komma igång här.