Fantastiska Farbror Fri
Likes
299
Antal inlägg
1309
Följare
65
Medaljer
0
Om användaren
FRIHET ÄR MÅLET - SPARSAMHET ÄR NYCKELN! Jag heter egentligen Oskar Lindberg men bloggen drivs av mitt superhjälte alter ego Fantastiska Farbror Fri. Fantastiska Farbror Fri (FFF) är en ekonomisk superhjälte tillika familjeman med en fantastisk fru och tre underbara barn. FFF blev ekonomiskt fri (pensionär) strax innan sin 40-årsdag. Fantastiska Farbror Fri är utrustad med superkrafter utöver det vanliga inom sparsamt och enkelt leverne. Hans svaghet (för en sån har alla superhjältar) är en tumme som sitter mitt i handen någon som han tänker råda bot på under sina fria år. Den här bloggen handlar framförallt om hur man sparar ihop kapital och hur man får det att räcka länge genom sparsamt leverne och mer effektivt tänkande kring sitt liv och sin ekonomi vilket i förlängningen kan göra oss alla mer fria.
Kontakt email

RSS

RSS feed
28 augusti

Fy faaaan vad dyrt det är att äta på McDonalds!

Om du är ny på bloggen föreslår jag att du börjar här med lite läs och lyssningstips!

"Pris är vad du betalar och värde är vad du får" säger  Warren Buffett (respekterad investerare, tidvis världens rikaste person...dock inget vidare utanför börsen då han varje morgon äter frukost på McDonalds...)

Detta tankesätt kan med fördel appliceras på det mesta även utanför aktiemarknaden, och vi fick några bra exempel med oss från vår semester alla relaterade till mat på restaurang...detta är historen om tre måltider och vad de kan lära oss. 

  • Högt pris - högre värde! Den första måltiden åt fru och farbror fri på sin brölloppsdag på en resturang i Leksand. Vi började med ett glas cava och började titta igenom menyn. Det som såg mest frestande ut var en äkta Italiensk pizza till mig och en "extra allt" hamburgare till frun. Till det valde hon en american pale ale (APA) och jag valde ett italienskt öl. Maten var kanske inte superlyxig men väldigt vällagad, serveringen var mycket trevlig och drycken passade utmärkt till. Efter maten flyttade vi från bordet till ett soffhörn och tog en öl till. Vi var där några timmar och njöt inte bara av maten och drycken utan även av lokalen och framförallt den ostörda tiden tillsammans vilket är en bristvara även för fria småbarnsföräldrar. Notan för denna kväll slutade på i runda slängar 1 000 kr och det var helt onödigt och ändå värt vart enda öre då värdet med råge översteg priset. 

 

  • Lågt pris - ännu lägre värde! Några veckor senare under vår resa till Skåne var vi på väg ut och titta på havet när barnen fick syn på en McDonalds restaurang och började skrika att de ville ha mat där. Vi hade ingen riktig plan och i ett svagt tillfälle så svarade vi "att på vägen hem kan vi äta där". Vi köpte tre happy meals och en stor meny till oss själva att dela på med en extra burgare. Barnen var ganska stirriga på restaurangen, det tog förvånansvärt lång tid att få maten med tanke på att det ska vara snabbmat. Det var hög ljudnivå och trots att det tidigare hade varit såååå viktigt att de skulle ha en leksak så var de nu ganska ointresserade av de plastleksaker som de fått.  Barnen tröttnade snabbt på maten och vi slängde snabbt i oss våra sladriga hamburgare... När vi senare på kvällen kom hem till lägenheten var alla vrålhungriga och vi fick äta mackor för att klara natten utan skrikande magar. Prislappen för middag för 5 var 240 kr, en låg prislapp för "ute mat" men inte ens det kunde kompensera för den dåliga upplevelsen. Långsamt, stressigt, dålig mat och ingen mättnad. 

 

  • Högt pris - lågt värde! Å inte blev vi smartare av det. Några dagar senare på väg till Grebbestad passerade vi Fjällbacka vilket vi hade hört var fint. Lite småhungriga och utan färdiga lunchplaner parkerar vi inne i centrum och börjar promenera runt. En resturang med utsikt över hamnen och havet skyltar med "lunch special/dagens" och vi tänker det låter ju bra. Barnen beställer från barnmenyn och får en superliten portion med snabbmakaroner och köttfärssås respektive korv med mos. Jag beställer en pizza (ser ni ett mönster) och frun beställer dagens vilket visar sig vara en mikroskopiskt liten fiskgratäng ...till detta ingår ingen dricka, inget bröd och inte tillstymmelse till någon grönsak finns på någon tallrik. Vi kan ju inte sitta och torka ut så vi får beställa varsin flaska mineralvatten och "kalaset" går på 750 kr. Ingen var riktigt mätt, maten var maximalt OK men knappt det. 

På bilden: Bröllopsdag, en kartong dålig och dyr mat, utsikt i Fjällbacka (det som var värt ett foto ) och så en klassisk "halva-priset" grill hemma hos famijen fri.

Varför berättar jag då detta? Vill jag visa hur korkade vi är som går på turistfällor? Vill jag att ni ska tycka synd om oss som lagt ut pengar på skit? Nej det är för att jag tyckte att dessa tre exempel så väl exemplifierar hur pris alltid måste ställas mot ett värde. Samma resonemang kan användas kring toa papper, en ost, en cykel, en öl, ett hus eller en bil. Det är inte nog med att titta på prislappen för att avgöra om något är dyrt, man måste också göra en bedömning av värdet. Man måste dock vara ganska ärlig med sig själv för att kunna avgöra det verkliga värdet av saker så att det inte bara blir "dyrare är bättre" vilket för det första inte alltid är sant men framförallt så är det kanske inte tillräckligt mycket bättre. 

Tror också att detta kan vara nyckeln till både stora besparingar men också större upplevelser. Att välja billigare alternativ eller helt avstå där man faktiskt inte uppskattar det dyra, medan någon eller några få saker får kosta lite pengar. 

I vilka sammahang tittar du på pris och värde? Var tycker du att det finns störst mismatch? Har du några exempel när du köpt något billigt som du ändå upplevt som dyrt? 

Taggar (blogg): 
14 februari

Matvecka #krossabudgeten 2 av 5 - Grundkurs - Restauranger säljer inte mat!

Detta är dag två av Matveckan #krossabudgeten och idag handlar det om restauranger och "ute-mat". Om den vanliga famljen gör av med 12 000 kr (eller mer) på mat så går cirka 5 000 av dessa till uteluncher, restaurangbesök och hämtmat. Detta är beräknat på två föräldrar som äter de flesta lunchen ute (2 * 1500 + någon finare "utemiddag" 1000 kr och 2-4 hämtmatstillfällen 1 000) = 5 000 totalt för den "vanliga" famljen. 

(Pizzan nedan med en läsk kostar 100 kr, kycklingpastan med broccoli (super favo för barnen) kostar 10 kronor inklusive dryck på restarang HEMMAKöket) 

Vi ser dock inte restaurang som en plats där man köper mat. Strikt skulle man nog kunna säga att vi äter för cirka 500 - 1 000 kr i månaden på restaurang men detta ingår i vår nöjesbudget för som väl känt så säljer inte restauranger mat utan de säljer upplevelser...och/eller bekvämlighet. Hade vi istället ätit de få måltider hemma så skulle det kanske kosta oss 50-100 kr extra på månadsbasis..inte ens tillräckligt för att vara synligt i budgeten.

För att undvika att äta på restaurang annat än vid särskilda tillfällen så lagar vi alltid extra mat så att det finns matlådor hemma. Vi har dessutom alltid lite enklare maträtter hemma, något pizza-kit (deg och sås), några färdiga köttbullar, några goda korvar...etc. Vår normala ambition är att laga allt från grunden men med tre barn i famljen och ett ganska aktivt liv på helgerna gäller det också att inse sina begränsningar. Att kunna svänga ihop en pizza på 15 minuter när man kommer hem från skidbacken en lördageftermiddag kan vara guld värt..och dessutom snabbare än hämtmat så då blir frestelsen att köpa dyrt och dåligt ute ännu lägre.  När man åker ut på bilresa eller till skidbackan så packar man med en matsäck bestådende av något att grilla eller mackor om man vill göra det enkelt. När man åker på resa med bil eller tåg så är det bra att i ryggsäcken ha en flaska fatten, en termos kaffe, några mackor en påse nötter och någon frukt eller dyligt. Det gör att man inte behöver vara hungrig eller köpa något dyrt och dåligt efter vägen. När man väl är på plats på sin destination så måste man ha hamnat på ett mycket konstigt ställe om det finns en eller flera restauranger men ingen livsmedelsbutik. 

Mat är nödvändigt men att äta ute är inte nödvändigt, genom att flytta det lilla av uteätande som ändå blir kvar ut från matbudgeten så tydliggör man vad det är fråga om. Om det finns en god anledning att gå ut och äta för att träffa någon eller för ett speciellt tillfälle så är vi inte främmande för detta men vi kallar det inte för mat..utan för nöje..vilket jag tycker är mer korrekt. Detta förtar inte upplevelsen med att gå ut och äta ibland..snarare förhöjer det den eftersom det inte är slentrian. 

Nu har vi alltså sänkt matkostnaden för den "vanliga" familjen från 12 000 kr ner till 7 000 kr bara genom att inse att restauranger inte säljer mat....detta är grundkurs och så här stora besparingar finns inte på något annat område. Nu krävs ett kapital på 7 000 * 300 = 2,1 Miljoner för att kunna betala för maten i all evighet...fortfarande mycket pengar men 1,5 Miljoner mindre än igår.  

Så då var grundkursen avklarad, upprepa efter mig "RESTAURANGER SÄLJER INTE MAT"! Imorgon kommer fortsättningskursen då sänker vi matkostnaden med ytterligare 2000 kronor! Häng med! 

Pengarna som du sparar tycker jag att du mer fördel kan välja att placera hos en nätmäklare med låga avgifter. Själv använder jag Nordnet som jag har ett affiliate sammarbete med. Om du också vill starta en depå gör det gärna genom att använda min länk så får jag en liten summa för att fortsätta driva denna blogg. 

Taggar (blogg): 
14 november 2016

Hellre EN bra middag för 1 000 kr...

För en tid sedan kom en diskussion igång på twitter kring vad det kostar att äta och hur vissa av slentrian utan problem kan bränna 1 000 kr på en restaurangmiddag. På andra sidan finns dem som aldrig skulle köpa mat ute och än mindre en måltid för 1 000 kronor. 

Som vanligt ställer jag mig någonstans mitt emellan. Det jag framförallt skyr som pesten är slentrianutgifter. Att dag efter dag äta lunch på "krogen" för 80-100 kr är hemskt slöseri i min bok. Det är halvbra(dålig) mat och på tok för dyrt att ägna sig åt dag ut och dag in. Däremot kan jag uppskatta riktigt bra mat på en trevlig restaurang då och då. Med små bar i huset så blir det inte så ofta men om vi hade full frihet kanske jag faktiskt skulle kunna tänka mig att gå ut och ta en "braknota" någon gång i månaden. Nu blir det snarare någon gång i halvåret men å andra sidan lägger man ju pengar på annat med små barn i huset. 

Trots min snålhet så är jag inte en sådan som läser menyer från höger till vänster (dvs börjar med att kolla priset innan jag bestämmer vad jag vill ha) däremot så kan jag när jag väl har kommit ner till några olika alternativ kolla om det är någon prisskilnad. Om jag väljer mellan två i mina ögon likvärdiga alternativ och det skiljer 50 kr så varför ta det dyrare? Generellt sett så skulle jag dock säga att jag är ganska prisokänslig när jag väl går på restaurang. Var syftet att spara pengar så hade jag stannat hemma. 

Hur ser du på restauranger? Är du en lunchätare för 100 kr per dag eller en festätare med några få riktigt speciella tillfällen? Eller tycker du kanske att restaurang aldrig är värt priset? 

Taggar (blogg): 

Blog Archive

Blog Archive
2017 (210)
Oct (16)

Taggar