Blog Archive
Kanske har du läst Talebs bok Antifragile: Things that gain order from disorder? Kanske har du stött på begreppet, men aldrig mer än så? Kanske har du aldrig ens hört talas om det? Och hur detta fenomen existerar på såväl börsen som i våra vardagliga liv?
När vi tränar bryter vi ned våra muskler. En sannerligen destruktiv process om det inte vore för att vi därefter ser till att vila samt äta bra och passande föda. Genom detta låter vi musklerna byggas upp, starkare än tidigare. På pappret låter det som en härlig och smärtfri process, men alla som har tränat vet att milen i spåret en kall höstkväll eller spinningpasset en tidig onsdagsmorgon sällan är en ”alldeles, alldeles underbar upplevelse”. Det ska erkännas att jag själv älskar just känslan av att ta ut mig, känna blodsmaken i munnen och hur kroppen knappt orkar bära sin egen tyngd. Dock är det jag och många andra delar inte denna känsla.
Ett träningspass kan, rent ut sagt (and pardon my french), vara förjävligt. Tråkigt, hemskt, utmanande och allt annat än just ”underbart”. Det känns, såväl psykiskt som fysiskt, och många frågar sig om det är värt det, egentligen. Svaret är ”ja”, men det är inte lätt att övertyga sig om det när det känns som mest. När blodsmaken fyller gommen. När svetten forsar likt Niagarafallen. När musklerna smärtar som vore de den spanska inkvisitionens skruvstäd.
Att börsen går ned är normalt. Läs det gärna igen – det är N.O.R.M.A.L.T. Snittet för det breda index, som alla inklusive jag själv ständigt tjatar om, är ca +7 % per år. Vissa år är det + 79 %, andra -56 %. Snittet av alla positiva och negativa börsår är dock just 7 %. Att klara av att härda ut nedgångar, att vara motståndskraftig men även samtidigt öppen för att förändra, adaptera och utvecklas är den kostnad som vi alla måste betala - antifragilitet. På engelska benämns detta oftast som ”cost of admission” och ska vi översätta till svenska landar vi kring en sorts ”inträdesavgift”, vilket inte blir fullt ut korrekt korrekt. Kostnaden är mer av en sorts aas-model. Låt oss kalla det ”FoDaaS”, vilket står för Feelings of Discomfort as a Service. Inte så lockande, eller hur?
” Där… där fick du ingredienserna till den hemliga såsen.”
Ja, idag och just nu känns det förjävligt att betala den dagliga avgiften, för vi får ju bara skitserier och skitfilmer för den. Om du dock äger stabila och finansiellt starka bolag som verkar inom en växande sektor är sannolikheten stor att du om 1 månad, 6 månader, 12 månader, 18, 24, 36 och så vidare kommer känna att detta träningspass (som kommer att följas av flera, vissa lättare, andra mycket mer utmanande) var värt det. Gånger två. Ja, kanske till och med gånger tre.
Det handlar, som så ofta, om psykologi och rätt mindset. Om mentala modeller och förhållningssätt. Om att aldrig investera med pengar som du ej har råd att vara utan i minst 5 år. Det handlar om att känna sig själv, sina styrkor och svagheter. Du är såväl din egen bästa lärare som bästa elev. Genom att investera i dig själv – verkligen våga erkänna dina (tillfälliga) ”brister” och tillkortakommanden, men även styrkor, kan du utvecklas. Växa. Bli starkare. Precis som dina muskler växer om du följer ett tränings-, kost- och viloschema. Ihärdighet. Fokus. Motivation och ett dynamiskt mindset. Där… där fick du ingredienserna till den hemliga såsen.
Vi står oss själva närmast är ju ett uttryck som är lika självklart som att Socialdemokraterna tar varje tillfälle att skylla på de borgerligas tidigare styre (detta trots att just Socialdemokraterna suttit på makten mest av alla partier sedan tidigt 1900-tal…). Uttrycket till trots är det (nog?) ofta vi kommer på oss själva att tappa fokus från vårt mål, våra ambitioner, vår egen livs- och ekonomiska situation. För att inte nämna hur vårt sociala liv ser ut.
Vi ser och läser om vad alla andra gör och då vi ständigt bombas med nya ”data” (Lisa gör si, Hans så och Greta gör något annat. Allt detta med Nicklas gör Y och Hedvig berättar om Z et cetera). Vi blir fast i ett brus bestående av så mycket ”oviktiga” ting att vi lurar oss att tro att allt detta har en viktig och essentiell påverkan i och på våra liv, medan fallet mer ofta än sällan är det motsatta.
Brus finns i alla former. Vi kan prata om nyhetsbrus, känslobrus med mera och visst kan det vara bra att vi har definitioner och begrepp på dem, likväl ändrar det inte faktum att det de alla har gemensamt är att de är just det, brus.
På finanstwitter, finansfacebook och alla andra ”finans”-sociala kanaler kan detta brus störa oss från att hålla fokus på vår väg. På våra mål. Det är lätt hänt att man har en bra strategi och plan, men i ett svagt ögonblick tillåter man stundens hetta, som är beroende av tillfälliga känslor och tankar, vinna över system 2 – den del av hjärnan som är mer reflekterande, långsiktig och kalkylerande. Förvisso går många av dessa ”tillfälligheter” att justera, men ibland vill det sig illa. Riktigt illa.
Visst är det bra att exponera sig mot andra duktiga investerare och dra lärdom av dem. Det är ju just så som vi kan utvecklas och därmed utveckla vår egen strategi. Dock ska justeringar inte göras för ofta och för tätt. För att kunna värdera strategi X krävs tid och ger du dig själv aldrig denna kommer du aldrig veta vad som gjort gott och vad som gjort ont. Istället kommer du stå villrådig, utlämnad till att alltid ta rygg på alla och envar som du bedömer har mer än en pommes frites på tallriken.
För att undvika att drabbas av bruset och den delen av hjärnan (system 1) som vill haka på det tåg som alla andra redan tycks sitta på ska du börja att skriva. Skriv ned om
- Din livssituation (jobb, ekonomi, familj, nöjen et cetera)
- Vad är ditt mål och ambition med dina investeringar?
- Vad är din placeringshorisont?
- Hur mycket vikt mot aktier, fonder och andra tillgångsslag vill du ha? Vad passar just dig?
- Alla har vi svaga punkter. Vissa är mindre duktiga på att räkna, medan andra är mer utsatta för mentala fallgropar. Identifiera vad dina svaga sidor är och lägg fokus, energi och tid på att utveckla dessa så att de istället för att vara svagheter blir styrkor.
- Följ upp med jämna mellanrum, vilket kan vara allt från en gång i veckan till en gång i månaden. Hur går det för dig, dina investeringar et cetera. För du dagbok över detta kommer du snabbt kunna se var att fördela mest fokus och energi. Hitta ditt 80/20, dvs. Paretoprincipen.
Förlåt min franska, men SKIT i alla andra. Dina vänner finns där och de slutar INTE vara dina vänner bara för att du väljer att avstå en investering i Gamestop eller Zordix. Och gör de det är de nog inte dina vänner… Det handlar om dig. Dina pengar. Ditt liv. Din familj. Där ska fokus vara. Glöm inte det mitt i allt detta ständiga brus.
Vi står oss själva närmast och varför då också inte ta hand om sig? Det handlar om dig!
Jag äger sedan tidigare såväl Omega Healthcare Investors som NorthWest Healtcare Properties och National Health Investors. Samtliga av dessa är REIT:s och har således krav på sig att betala ut 90 procent av resultatet (skatteregler). Ytterligare en REIT i sektorn som jag snubblat över är Medical Properties Trust. Vad som lockar mig med detta bolag är dels sektorn, dels deras geografiska spridning. Och, såklart, självklart deras stigande utdelningar.
Hälsovård är en sektor som enbart kommer öka. Det främsta drivmedlet för detta är demografifiska förändringar, men även tillkomst av nya virus och därmed sjukdomar. Vi lever allt längre, men ju äldre vi blir, desto mer skära och porösa blir vi. Hur många av alla er som läser detta vill ha er gamla far och mor boende hemma hos er när de är +90 år och behöver allt från blöja till hjälp med hygien och mat? För att inte nämna kontroll och hjälp med mediciner?
Jag älskar mina föräldrar och vill att de ska ha en bra och behaglig ålderdom och det kommer de inte ha om de bor hemma hos mig, som även ska jobba och betala skatt. Istället vill jag se dem på ett bra, kvalitativt ålderdomshem där det finns personal som tar hand om dem. Där de anställdas primära (och enda) jobb är att ta hand om dem. Det är deras främsta prioritering. Jag, som är lärare, kommer stressa varje vaken minut för att dels klara av arbetet, dels ta hand om mina föräldrar…
Mycket data, framför allt från västvärlden, men även Kina(!), visar att allt färre barn föds. Det betyder att färre kommer att generera skatter för välfärden, dit bland annat sjukvård tillhör. Färre skatteintäkter betyder mindre resurser vilket torde betyda sämre kvalitet. Således kommer allt mer att privatiseras och dessa bolag som tar över behöver faciliteter och här kommer ovan nämnda bolag in i leken.
Nya virus och sjukdomar kräver allt från akut inläggning till mer vanlig primärvård. Emellertid finns samma fråga här som i stycket ovan – vården, men även skola, polisväsende mm. kommer att få allt mindre resurser. Nuvarande välfärdssystem håller ej, utan är byggt för en svunnen tid. Kanske kommer det göras om och bli ”perfekt”, men jag har svårt att tro samt föreställa mig detta.
Medial Properties Trust bildades 2003 och har sedan dess vuxit och det rejält. Av sina ca 425 fastigheter finns 52 procent i USA, med 45 procent i Europa. Resterande finns på platser i Australien och Sydamerika.
Hyresgästerna är inlåsta i långsiktiga hyresavtal, vilka också är inflationsjusterade. De flesta av bolagets fastigheter har hyresavtal som löper ut efter 2030. Dessa representerar 87 procent av bolagets fastigheter samt inkomna hyror. Förra året ökade Medical Properties Trusts intäkter med cirka 46 procent till 1,2 miljarder dollar, och de hade en ökning om 42 procent av justerade medel från verksamheten (AFFO - ett nyckeltal för REITs eftersom den mäter kontantintäkter utan de bokföringsförvrängningar som är förknippade med fastigheter äganderätt). Företaget följde upp detta med ett starkt första kvartal 2021. Intäkterna ökade med över 23 procent till 362,8 miljoner dollar och AFFO var nästan 25 procent högre.
Även det andra kvartalet (länk till rapporter) visade ökning i såväl omsättning som vinst. Även det egna kapitalet ökade. Beträffande kassaflödet var det något, något lägre än i Q1 (se nedan bilder från Börsdata). Emellertid fokuserar jag på att studera de mer långtgående trenderna och här finner jag det mesta som jag fokuserar på när jag läser in mig i detta bolag tilltalande. Någon kursraket kommer det nog aldrig bli, men som kassako i form av utdelningar tror jag det kan bli ett passande tillskott.
Jag är ännu inte klar med min inläsning men hittills har bolaget fångat mitt intresse. Äger du dem? Tankar om såväl bolaget som sektorn?
Jag brukar ofta få såväl meddelanden som mail och jag gör så gott jag kan för att hinna med att svara på samtliga. Ibland är frågorna mer av ”jag har läst din bok och vill bara berätta hur mycket den har hjälpt mig” och ibland är de mer utmanande i form att de kräver mycket reflektion. Just en mer utmanande fick jag tidigare i veckan från en mycket trevlig, ung kvinna som just nu studerar sitt andra år på Handelshögskolan. Frågan löd: ”Vad bedömer du vara den största lärdomen av allt som du läst och upplevt?”.
Att välja ut en enda lärdom som jag håller högre än övriga är för mig en Herkulesuppgift, för olika lärdomar och därmed kunskaper har sin egen unicitet och sin egen ”edge”. I vissa situationer kan en lärdom vara den absolut bästa, medan den i en annan händelse inte alls är lika ”viktig”. Emellertid är det en lärdom som jag har kommit att hålla något högre än andra och det är att jag aldrig kan eller kommer sitta på en absolut kunskap. Ständigt luras jag såväl medvetet som omedvetet. Ständigt finns det biases och andra fysiska samt psykiska barriärer som hindrar mig från en klar vy.
"I'm the king of the world!"
Jag citerar ofta Shakespeare och dennes ”A fool thinks himself to be wise but a wise man knows himself to be a fool” och jag kan inte med ord betona hur viktig denna insikt och lärdom har varit för mig. Och förhoppningsvis även för många andra. Alla har vi perioder då det går bra, riktigt bra. Innehaven flyger likt vore de Ikaros (men utan vaxvingarna), vardagslivet lunkar på och trots att arbetet är krävande lullar det på och ens insatser möts av beröm. Ja, så mycket att vi erbjuds en liten högre tjänst och lite mer i plånboken. Vi är ju trots allt duktiga, kunniga och en av de bästa på arbetet.
Hybrisen börjar växa, likt en maskros på den annars så fina och vårdade gräsplätten. Vi märker det inte, utan fortsätter gå runt som vore vi Xerxes och därmed Gud personifierad. Även om vi inte ställer oss i personalrummet, där alla sitter med den blaskiga ursäkten till kaffe som skulle få surrogatkaffet under WW2 att framstå som rena rama lyxen, och skriker likt Leo DiCaprio i Titanic ”I’m the king of the world”, så är det just så vi ser och tänker om oss själva.
Mer vatten på den oönskade växten. Den växer och den börjar sprida sig, likt ett virus och även om vi fortfarande går omkring och tror oss inte bara vara förmer, utan förmer deluxe, märker vi ännu inte av svulsten. Således fortsätter vi på samma arroganta och icke-ödmjuka sätt. Omedvetet mot oss själva, men även mot andra. Några innehav går ned och trots att även vi finner senaste kommunikationen oroande så ökar vi. För vi kan ju inte ha fel. Nej, inte vi som lyckats så bra det senaste året och där varje investeringar har betalat tillbaka sig om inte det dubbla, så åtminstone däromkring. Chefen kallar in oss och frågar om den senaste rapporten vi skrev. Några frågor lyfts också då det tidigare i veckan kommit in klagomål från en nuvarande klient. ”De säger att du inte tycks gå in för uppgiften. Som att du… hmm, ’glider’. Det kan väl inte stämma?”. ”Nej då och gällande rapporten är det Annika du ska gå på. Det var hennes del och även om jag har det yttersta ansvaret så bör du ändå fråga henne.”
Ursäkter. Undanflykter. Tillfälliga respiter. Fortfarande sitter vi i elfenbenstornet och trots att dess fundament börjar ruckas låtsats vi inte om det. Inte vi. Inte Xerxes. Inte Ludvig XIV som bestämt hävdade att han var staten; Gud.
Vi bli oaktsamma. Naiva. Enfaldiga och aningslösa. Vi ignorerar allt som talar emot oss. Allt som ens vågar andas ett ”hot” mot fåra ståndpunkter eller övertygelser. Vi förmår inte att tänka relativt, eller att inse att vi är bundna till våra känslor och tankar i stundens hetta. Vi tror oss vara den visa – hen som vet och kan precis allting och som aldrig har fel. På jobbet. På börsen. I hemmet. Och för varje dag som går kommer vi lite närmare solen, lite närmare den temperatur som kommer göra att våra vingar smälter, för det är nämligen som så att de är gjorda av vax.
Så… vad är min största lärdom? Känn dig själv – know thyself, som står att läsa ovanför templet i Delfi. Vet dina styrkor, men också dina tillkortakommanden och svagheter. Utveckla såväl de först- som sistnämnda men gå aldrig med den falska övertygelsen att du på något sätt är störst, bäst och vackrast. Var ödmjuk och inse att under varje kunskapssten du lyfter finns ytterligare två, likt en Hydras huvud växer. Acceptera och omfamna Sokrates kunskapsparadox och tillåt dig själv att söka stöttning, hjälp och support.
Var inte narren som tror sig vara vis. Var istället den vise som vet sig vara en narr.
I måndags fick jag äran att gästa Unga Aktiesparares podd Nånting om Aktier. Det blev prat om investeringar i allmänhet, men om börspsykologi i synnerhet. I samtalet kom jag även in på berättelsens makt och hur den har och fortsätter att forma oss.
Innan människan utvecklade ett skriftsystem var vi bundna till det muntliga berättandet. Det var via det som vi ömsom samlades och fick ”spännande” berättelser berättade för oss (de skapade och gav oss en gemenskap), ömsom fick kunskap. En berättelse kan ha en enorm påverkan och därmed makt över människor. Ju mer engagerade som berättelsen är, desto mer och kraftigare rycks vi med. Och, och detta är viktigt, desto mer makt har berättelsen över oss. Ta flera av Disneys alster och observera hur t.ex. unga liksom ”fastnar” i berättelsen. ”Alla” kan rapa filmen Frost utantill och många unga flickor vill vara karaktären Elsa. När barn träffas och leker är det ofta med en berättelse som fundament – en som de själva har kommit på, eller en som de har sett och finner engagerande. Observera här hur berättelsen binder samman två eller flera människor.
Det gäller inte bara barn och ungdomar. Besök Comic Con eller 501st Legion och du kommer i förstnämnda att få se och träffa MÅNGA som lever sig in i olika berättelser och delar den glädjen med andra likartade. I sistnämnda kommer du få vara och umgås med Star Wars-fans, vilka finner en mening i att klä ut sig som Storm Troopers och diskutera allt från minsta vapendetalj till när kejsaren beordrar ”Order 66”.
Ytterligare exempel på berättelser och dess makt kan vi se i allt från konspirationsteorier till att vi samlas kring ett spel, ett fotbollslag. Alltid finns en berättelse där och om den tilltalar oss vill vi bli en del av den. I podden exemplifierar jag detta med Tesla och hur många investerare har lockats till det bolaget.
Via berättande ger vi också kunskap och ju yngre vi är, desto mer fokus på berättelsens i kunskapsöverförandet. Ett passande exempel är berättelsen om Den Fula Ankungen. Syftet här är främst att lära åhörarna (och sedan läsarna) att mobbning är något fult och ont samt att det är insidan som räknas (värderingar, kärlek, sympati, vänskap etc.). Emellertid är begreppet ”mobbning” för svårt – för abstrakt – för små barn att ta åt sig och förstå. Således berättar vi en berättelse där budskapet gestaltas med fiktiva karaktärer. Berättelsen är engagerande och den berör, vilket gör att många, om än ej alla, tar åt sig och införlivar kunskapen och budskapet. De tänker inte direkt ”mobbning”, utan mer ”jag vill inte vara den fula ankungen och jag vill inte heller vara den som trycker ned någon annan, för det är dåligt.”
Berättelsen om FIRE kan locka många och blir man trollbunden kommer man själv vilja ikläda sig en roll, vara aktiv och en i gänget. Man vill vara en del av helheten – lyssna, diskutera och bidraga. Berättelsen är så fin, så vacker. Är den sann? För vissa, absolut. För andra, kanske inte. Viktigt är att reflektera varför man tilltalas av en berättelse och varför man blir berörd. Ta sedan ett steg tillbaka – applicera din metakognitivitet – och reflektera samt värdera; stämmer detta och stämmer det på mig?
Som investerare kan man investera mer utifrån siffror (numbers) och främst se till det fundamentala. Jag tror det var få som gjorde det när t.ex. Tesla noterades, för siffrorna var allt annat än… tilltalande. Istället tror jag att många investerade med berättelsens (story) som grund. En grön, miljövänlig värld där Tesla tar taktpinnen. Vem vill inte vara med på den resan och kunna säga till sina barn och barnbarn att man var med på tåget? Att man tog ”ett ansvar”? Att man kämpade för miljön?
The power of storytelling är sannerligen imponerande.