Det är sällan jag kommer på mig själv att skriva mer "innehållslösa" inlägg, där det mer är fokus på att raljera än att faktiskt komma med något av värde. Dock händer det och antingen är det ett tecken på att jag börjar bli gammal , eller så beror det på att jag finner hela situationen så banal att jag inte kunde undvika att dryfta den. Ju mer jag nu, i efterhand, reflekterar över det undrar jag om inte även jag tillhör en sorts "maffia" som det nedan hänvisas till...
”What is truly Scandinavian?”. Ja, den frågan tror jag att vi alla, dagligen, går och reflekterar över, för genast var ICA-Stammis-maffian, du vet – de som höll på att bryta ihop inför envar kvällsblaska för ett par veckor sedan, då ICA gick ut med att de skulle göra om sitt bonussystem för stamkunder, ute och gormade. SAS svarade med att först ta bort den omtalade reklamfilmen för att sedan, under samma dag(!), lägga upp den igen. Detta om något visar vad som är skandinaviskt, eller i alla fall svenskt; först tycks de göra en pudel och sedan tar de tillbaka denna hund.
Förvisso är SAS inte ett helsvenskt bolag, då den danska staten och den norska banken står med bland toppen på ägarlistan (för att inte nämna några amerikanska investmentbolag), men att det ses som en svensk klenod är det nog få som motsätter sig. Således skulle det kanske ha varit mer tacksamt för den danska reklambyrån, som för övrigt blev bombhotad(!), att ha fokuserat på det svenska arvet till världen; politiker som kan ljuga, men inte gör det bra; avundsjukan aka. ”jantelagen”; kravet på att först kräva sin rättighet och först därefter (kanske) göra sin plikt; knyta näven i fickan och först efter mötet och då på hemmaplan inför andra, ej involverade i arbetsplatsmötet, berätta hur dåligt man tycker att något är.
Jag tänkte presentera en liten lista om två punkter på vad SAS skulle kunna ta med i sin iver att exportera det svenska.
Nummer ett på listan torde vara dåliga lögner tillika lika dåliga undanflykter/bortförklaringar. Exemplen står som spön i backen, men några bland de främsta är:
Ygemans förklaring om varför Löfven inte kunde bli informerad om IT-skandalen – ”Jag hade ingen lokal”
Mona Sahlins försvar angående Tobleroneskandalen. Plus avsaknad av inbetald TV-licens. Plus svartlön för dagmamma. Plus obetalda parkeringsböter - ”Jag tog ut ett förskott på lönen, och de kan väl de flesta göra”.
Stefan Löfvens förklaring till dagens gängkriminalitet – ”Alliansen lade grunden för ungdomsrånen”.
Nummer två, vilket också kommer bli det sista på listan för jag tror att du redan nu känner hur pinsamheten gör sig tillkänna, är dessa ständiga attacker på hur egenföretagare är onda, hemska och grymma kapitalister som inte drar sig för att utnyttja lagsystemet för att undkomma att betala sin beskärda del till den svenska statens kassa. Att dessa redan gör det samt arbetar halvt ihjäl sig för att de vill realisera en dröm om att bli egna har de vänsterradikala ingenting för. Ej heller tycks de inse att en högre skatt kommer att leda till att de små bolagen ömsom inte kommer ha råd att nyanställa om ens behålla personal, ömsom att stora bolag kommer att fly landet, då det inte är tillräckligt lönsamt att husera i det stolta, jämlika och underbara Sverige.
”Alla skall bidraga” – ja, det är en gyllene regel och jag skriver under den varje dag i veckan, men det skall vara rim och reson kring det och inte att en, eller några få, skall bidraga extra, extra, extra mycket bara för att de har lyckats. Kanske detat går att exportera?
Nu skall jag ej raljera mer, utan jag vill avsluta med den absolut bästa svenskexportorienterade reklamfilmen – ”Like a swede”. Hade den danska reklambyrån varit kloka hade de mer eller mindre kopierat denna rakt av. Dock hade nog även den retat gallfeber får ”Stammismaffian”…
En profil som hävdar att denne mest snackar goja men sällan är det detta som framkommer. Allt från brödbak, hamburgaretillagning till spel och annat brukar postas av denne, men främst är det ekonomi som diskuteras. Tidigare drev Twitters papegoja en blogg, men sedan en tid tillbaka har allas vår piratfågel valt att ha den vilandes. Således är det lite extra intressant att få denna möjlighet att ställa SnackarGoja mot väggen.
Tack, kära vän, för att du ställer upp. Jag tror att de flesta vet lite om dig, men säkert finns här många nya läsare. Således undrar jag om du kan berätta lite om dig själv? Ålder, yrke, utbildning, familj, studier, intressen et cetera?
Kul att få vara med!
Det allra viktigaste är MiniGojan, hon är min familj och det viktigaste jag har, vilket jag tror lyser igenom ganska ofta i mitt Twitterflöde! Men om vi ska gå in mer på mig så jag är en bit över trettio och är i grunden utbildad ingenjör. Jag har jobbat ett tag nu och de senaste fem åren har jag varit inriktad på projektledning. Tidigare var jag verksam inom Automotive, men jag har ganska nyligen bytt bransch och är nu projektledare inom IT på ett stort internationellt bolag.
Utöver aktier och finans i allmänhet, som är mitt största intresse, gillar jag naturen. Att ta en promenad i skogen, eller en dagstur med picknick eller att man slår upp ett litet dagläger. Har också ett stort intresse för datorer och främst spel, men det blir mer och mer sällan jag faktiskt har tid att spela, eller iaf prioriterar tiden till det. Det blir lätt en massa annat som går före, som tex Twitter! Sen som du också skriver så bakar jag ganska mycket också, men det är något som går i vågor. Är nöjd över att ha skapat hashtaggen #bakadkrona back in the days, det är kul att få fler att våga baka!
Twiter kan ta en stor del av tiden och ibland för mycket. Upplever du att du har svårt med att inte öppna appen/surfa in på detta sociala medium? Tar det mer tid än vad du egentligen och innerst inne vill?
Ja, det är verkligen svårt att hålla sig borta från Twitter! Emellertid är det inte bara av ondo, tycker jag. Twitter har varit och är fortsatt en fantastisk källa till glädje för mig, än mer så än kunskapsgivande faktiskt. Genom finanstwitter har jag fått möjligheten att interagera med så många trevliga och intressanta människor som jag annars aldrig hade kunnat prata med och jag har träffat många av dem i verkliga livet också. Jag har fått vänner för livet genom Twitter och är otroligt tacksam för det positiva inflytandet som verktyget haft i mitt liv!
Sen är det såklart massvis med intressant kunskap, fakta och annat som delas också, det är en fin bonus.
Hur länge har du varit “aktiv” med dina aktie- och fondinvesteringar och vad var det som fick dig intresserad tillika engagerad i detta spörsmål?
Jag har alltid varit sparsam, men jag kom igång med börsen ganska sent. Visst, jag hade några Ericsson-aktier som låg och skvalpade på något konto som jag fick som barn, men det var inget jag tänkte på direkt. Istället var fokus på att tillsammans med min exfru spara ihop för att kunna köpa ett hus och eftersom tidshorisonten då var relativt kort låg nästan allt utanför börsen under denna tid. Vi hade lite fonder, men inte särskilt mycket.
Det stora sparandet kom istället igång efter vårt husköp, när vi faktiskt hade lite mer pengar att röra oss med. Vad skulle vi göra med dem? Det borde finnas ett bättre sätt att förvalta dem än på vanliga sparkonton (med nollränta!) tänkte jag och dök ner i finansvärlden. Jag har mycket att tacka Filip och Nicklas för att intresset tog fart då podden #pratapengar introducerade mig djupare till intresset. Det är även tack vare, eller pga, dem som jag skapade ett Twitterkonto för lite drygt tre år sedan.
Jag brukar räkna med att min resa inom investeringar började på allvar den 2:a januari 2017.
Podden #Pratapengar var en favorit hos mig också och jag ger än idag tips på den till de unga, vetgiriga och motiverade elever som kommer till mig och söker kunskap. Du nämner 2017 som startdatum - vad var din strategi då och vad är din strategi idag? Vad har ändrats? Hur, när och varför? Du nämner #pratapengar-podden och min tanke är då att du i alla fall inte började med daytrading…?
Min strategi förändrades mest under den första tiden, vilket jag tror är naturligt när man börjar med investeringar.
Om vi backar tillbaka till 2017 ville jag då naivt nog prova det mesta. Jag körde ett “Buy and hold”-konto (som inte blev BnH). Jag försökte testa swingtrading och insåg att jag var skitdålig på det. Jag testade en investmentbolagsportfölj (som lever kvar). Jag testade kvantitativa strategier och insåg till slut att det inte var för mig. Jag läste på om utdelningsstrategi, långsiktiga investeringar, kvant, trading och allt möjligt och sakta men säkert så landade jag i det som har varit min grund under senaste två åren och är i princip hela portföljen sedan ett drygt år tillbaka.
Idag är min största fokus “Buy and continuously evaluate”. Jag tror verkligen inte på Buy and Hold, då det är naivt att säga att man ska köpa något och hålla det i all oändlighet, oaktat förändringar som sker i både bolaget och världen.
Istället investerar jag i bolag jag tror långsiktigt på, men är beredd att ompröva mina case om något stort fundamentalt sker i bolaget eller makrobilden som påverkar det. Jag har också en större bas av fonder idag än jag hade ursprungligen, runt 25 % i breda fonder (oftast inte indexfonder, jag tror att det finns värde i en del aktivt förvaltade fonder) och 15% i en tillgångsallokeringsportfölj som jag fått inspiration till från Fondsmurfen och Fondmuppen. Fonderna och investmentbolagen ger mig en solid bas att stå på tycker jag och gör att jag känner mig väldigt lugn kring portföljen.
Precis som att jag tror case kan ändras över tid, tror jag man gör gott i att ifrågasätta sina egna val och sin strategi då och då, för att hitta eventuell förbättringspotential. Världen och börsen är inte statisk, så varför skulle investeringar då vara det?
Kloka ord och visdomen hos dem ekar än från min skärm. Jag blir nyfiken på din portfölj - skulle du kunna presentera dina just nu tre favoritinnehav och varför dessa är just dina “favoriter”?
Jag brukar inte dela mina innehav på Twitter, då jag inte tycker att vad en amatörinvesterare som jag investerar specifikt i är särskilt intressant. Jag vill inte heller att någon ska få för sig att rygga mina innehav, även om de nästan uteslutande är tråkiga large- och midcapbolag samt stora internationella bolag (främst i USA), utan jag vill att folk ska tänka själva. Men sektorer pratar jag gärna om, jag tror på digitalisering och teknik, det är sektorer jag har innehav inom. Även våra svenska investmentbolag ligger mig varmt om hjärtat.
"[...]Jag är också väldigt intresserad av gaming, även om jag inte spelar så ofta längre[...]"
Sektorer och megatrender är alltid intressant och viktigt. Digitalisering - ämnar du här streamingtjänster, finanstjänster, medicin- och läkemedel e.d.? Vilken sektor/sektorer tror du kommer att vara de mest kraftigt växande de närmaste 3-5 åren och hur/varför? Du nämner ditt intresse för gaming - jag tänker bolag såsom Blizzard, Ubisoft, Paradox etc.(?)
Alla (nästan) branscher kan digitaliseras och vi är långt ifrån igenom denna resa - den har bara börjat! Tjänstifiering tror jag kommer att explodera framåt. Vi ser ju redan många sådana exempel, inte bara inom molnlösningar, utan med otyg som elsparkcyklar på stan! Jag är helt övertygad om att fler och fler företag kommer ställa om från att sälja produkter till att sälja tjänster. Det ser man redan kraftigt inom mjukvarubranschen med det nästan uttjatade uttrycket SaaS (Software as a service), men jag tror inte att det stannar där, utan kommer spridas brett.
Streamingtjänster som du nämner har ju totalt förändrat hur vi tittar på och konsumerar TV. Det är ett skifte inte bara i teknik, utan också i beteende. Nu måste vi ha alla serier direkt och gärna alla avsnitt på en gång. Sådana skiften kan man säkerligen tjäna pengar på om man ser dem komma tidigt. Jag missade själv att investera i Netflix m.fl., men är såklart kund. Det ska bli kul när Disney+ kommer till Sverige - det ser både jag och MiniGojan framemot!
Jag tror också att vi kan komma att se stora förändringar i finansiella flöden och gillar betalningslösningar som sektor, även om jag tycker att bank är en svår sektor att förstå rent generellt och jag har tex aldrig vågat mig in i nischbanker etc.
Jag är också väldigt intresserad av gaming, även om jag inte spelar så ofta längre. Diablo 2 var en stor del av barndomen, så Blizzard är ett bolag jag följer och jag kommer garanterat spela Diablo 4. Generellt ser man en trend kring gaming och e-sport som är starkt växande, men jag tror att det hittills varit svårare än man trott att monetarisera på det. Det är såklart min egen amatörmässiga analys men jag tror att det kommer bli en mer mogen marknad.
"[...]kanske gör jag mig ovän med folk nu, men jag tycker FIRE-snacket [...]
Följdfråga: Många pratar om MTG, men kommer inte de spelutvecklande/tillverkande bolagen själva att skapa, förädla och monetarisera på e-sport? Varför gå via mellanhanden i en bransch som byggs upp och där alla kan slåss om att vara den främsta bland likar? Eller är det som så att MTG redan nu sitter på en bra och eftertraktad infrastruktur? Vad är dina tankar - varför?
Jag får erkänna att jag är dålig på MTG’s modell så jag kan inte uttala mig om den specifikt. @johanstudt är en vän till mig som är duktig på e-sport och säkert kan svara på frågan bättre än jag! Generellt tror jag dock att du har rätt, jag tror absolut att jättarna kommer skapa egna ligor. Det ser vi redan kring ett stort antal spel, tex Overwatch och Hearthstone från Activision Blizzard. Jag tror andra bolag gör och/eller kommer göra likadant!
Du kom att skapa “#bakadkrona”, men hur är det med #sparadkrona och #sparkvot? Du är ensamstående med målet att… ja, vadå? Fire? Räknar du mynt, eller är det mer “jag siktar på att ca 40-50 % av lönen” skall gå till sparande och investeringar?
Jag lever överhuvudtaget inte efter #sparadkrona och kanske gör jag mig ovän med folk nu, men jag tycker FIRE-snacket på finanstwitter har börjat gå överstyr. Själv föredrar jag att använda sunt förnuft och sparar in på onödiga saker, men jag tvekar inte att spendera på saker jag vill ha. Jag lever en gång och jag tänker inte försaka all livskvalitet i nuet för att kunna gå i pension något år tidigare än annars. #bakadkrona handlar om livskvalitet - hembakat är fantastiskt gott, det är inget jag gör för att spara pengar!
Sparkvot är inget jag mäter heller, utan jag försöker räkna med en viss summa per månad direkt när lönen kommer. Ibland blir det mer, ibland mindre - inkomsterna är visserligen relativt jämna, men det sker ibland extra inflöden och ibland har man lite mer utgifter. På det stora har jag ett årsmål om att sätta in en viss summa totalt över året.
Mitt “mål” med investeringar är skittråkigt. Jag vill ha finansiell trygghet nu och i framtiden samt möjlighet att kunna göra som jag vill. Kanske vill jag sluta jobba vid 50-ish, kanske vill jag jobba deltid, kanske vill jag jobba ideellt, kanske pyssla med investeringar på heltid, ja jag vet inte idag. Jag har ingen plan på vad som händer om knappa två decennier. Livet har ändrats så fundamentalt de senaste 10 åren att jag VET att det är omöjligt att gissa så långt framåt. Det man kan göra är att lägga förutsättningarna för att när man väl är där, kunna välja utifrån den situation man då befinner sig i.
Kloka ord och härligt med denna, enligt mig, sundhet. Som du skriver har det blivit allt mer omtalat med FIRE och ofta kan det skönjas på kvällstidningarnas tabloider om “så går du i pension innan du hunnit fylla 10 år”. Finns det en fara med detta? Varför/varför inte?
Jag tror det. Jag tror att många har en alltför hög tilltro till att de “vet” hur livet ska se ut om 15-20 år. Min erfarenhet är att det är omöjligt att förutsäga och att då under många år, dessutom medan man är “ung”, leva som en asket tror jag är att försaka sig ett rikare liv. Med det sagt; man ska inte slösa pengar på onödiga saker såklart. Balans tror jag är viktigt!
Sen är en annan fara att många räknar med alldeles för små summor för att bli ekonomiskt fria och man ser skrämmande många i flödet som glömmer av att inflationsjustera sina kalkyler. Detta skriver jag inte för att vara elak - tvärtom. Jag hoppas fler och fler förstår att man behöver ha marginaler och att man måste tänka på att pengar tappar i värde över tid. Det går inte att tänka att man ska ha 5 miljoner om 20 år. Man behöver i så fall 5 miljoner i dagens penningvärde, justerat för 20 års inflation, om det är den summan man tror kommer att ge den livskvalitet man är ute efter. Slår ett slag för Stefan Thelenius’ sparkalkylator som kan hjälpa till om man är osäker på hur man ska räkna.
Men som sagt, jag tror att det är omöjligt att veta vad man tycker om 20 år…
Tack för att du delar med dig av dina tankar. Det är viktigt alla alla, såväl de som är för som de som är emot, får komma till tals och att allas åsikter skall respekteras. Man behöver ej hålla med i sakfrågan, men man skall respektera andras åsikter tillika perspektiv.
Ovan har du nämnt sektorer och megatrender - detta är på ett sätt ekvivalent med “makro”. Studerar du mycket makro och om - hur mycket väger denna del i ditt investringsbeslut? Varför/varför inte?
Ja och nej. Jag lyssnar på en hel del poddar och jag gillar dem som har ett bredare fokus. Då får man en bra syn på vad som händer i (finans)världen. Market Makers och Game of Stocks är mina två solklara favoritpoddar idag, så lyssna gärna in dem. Utöver det håller jag mig á jour genom Twitter och seriösa nyhetskonton. Däremot är det svårt att kvantifiera vad makrodata och megatrender betyder för enskilda bolag, så där försöker jag så gott det går använda mitt (förhoppningsvis) sunda förnuft.
Låter mycket klokt. Vi börjar närma oss en sorts avslutning, men innan jag får tacka dig för din tid kommer lite avslutande frågor:
Om du fick ge råd till en 20-åring som vill komma igång med sitt sparande och investerande - vilka skulle dessa vara?
Att våga komma igång - det är varken farligt eller svårt. Det är bättre att göra sina misstag tidigt än senare när portföljen blivit tyngre. Sen vill jag slå ett slag för att inte strunta i fonder, de är en bra bas för att få en bättre diversifiering!
Var är du och MiniGojan om 10 år?
Haha, vilken avslutande fråga! Som du kanske redan har gissat, så har jag ingen aning. Men jag hoppas att vi fortsatt är samma dream team som idag, trots att hon då är mitt i värsta tonåren...
Jag har nyligen avslutat ett arbetsområde med mina elever i kursen Historia 1b och fokus denna gång var att applicera de källkritiska aspekterna – tendens-, beroende-, tids-, och äkthetskriteriet, och likt alltid är det underbart att se hur kloka, vetgiriga och kunniga eleverna är. Att få se tillika vara en del av utvecklingen hos unga, mogna och mycket kompetenta, för att inte nämna trevliga, människor är för mig ett nöje som dagligen gör att jag går med ett leende till jobbet.
Just detta segment inom historieämnet är inte enbart hängivet nämnda, utan kan och skall alltid appliceras oavsett sfär och sektor. Jag har inte riktigt hunnit klart med boken The Big Boss - Så tog Stefan Persson H&M ut i världen och blev Sveriges rikaste person (Palm & Alsgren, 2019), då det ömsom har varit mycket jobb, ömsom arbete med det absolut sista med boken (observera – det är 99,9 % klart!). Dock har jag hunnit med cirka 3/4 av dess innehåll och kände att jag efter detta redan nu kan författa ett par rader med mina tankar.
Istället för att själv ge en kortfattad förklaring av tendenskriteriet låter jag Berggren på Lunds Universitet göra detta: ”Det är inte ovanligt att källor är färgade av värderingar av olika slag. Det kan röra sig om mer eller mindre tydliga och uttalade politiska eller ideologiska värderingar, men det kan också handla om att författaren lägger sammanhangen tillrätta på något annat sätt.” Som läsare är det således viktigt att alltid vara observant på ovan och när jag läser Palms och Alsgrens alster slås jag av hur de har ansträngt sig för att presentera H&M i sin absolut sämsta dager. Är det rättvist? Allt ligger i betraktarens öga, men författarna lämnar ytterst få öppningar för ett alternativt perspektiv, ej heller andra, mer, för H&M, ”positiva” källor.
Jag påstår inte att H&M är guds bästa företag eller att familjen Persson är guds gåva till mänskligheten. Likt många, många andra näringslivstoppar har de nog såväl ett som två skelett i garderoben och ja – de drivs av pengar. Detta är ett signum för den kapitalistiska världens förespråkare och har såväl för- som nackdelar, vilka jag ej ämnar dryfta i detta inlägg. Emellertid skall tilläggas att bolaget i alla fall gör något och det är bättre än inget (hur hemskt och desperat det låter).
Boken har inte blivit ”godkänd” av H&M samt Familjen och om det beror på svartmålningen av personen Erling Persson (grundare), Stefan Persson (förädlaren) eller Karl-Johan Persson (han som skulle fördärva, men inte gjorde det), eller om den ”sektmålning” (vilken sägs ha sin grund i Walmarts dito) som basuneras ut vet jag icke och detta gör i och för sig detsamma, då faktum är att ingen från det utmålande och granskade objektet har applåderat arbetet bakom boken och dess utgivning. H&M har tydligt uttryckt sin åsikt i Dagens PS.
"[...]Stefan Persson lyckades med att, mer eller mindre, skapad en skräddarsydd lag för sig själv och sina likar[...]"
I boken intervjuas anställda och tidigare anställda. Därtill finns en mullvad(!). Gamla intervjuer, skandaler, öppningar av viktiga butiker, inköpsproblem, produktion i låglöneländer är också rubriker som gås igenom och just sistnämnda är det som författarna lägger extra tyngd på. Även om jag är fullt medveten om att varje mynt har två sidor och att det ofta känns som att författarna blir lite väl ”to much”, kommer jag på mig själv med att vända blad med en iver av att avancera i skildringen.
Något som för mig blev extra intressant att få ta del av hur Stefan Persson lyckades med att, mer eller mindre, skapa en skräddarsydd lag för sig själv och sina likar, vilken undantog bolagsägare som ägde mer än 25 %, från förmögenhetsskatt, vilket bland annat Kapital tydligt presenterar (jmfr. Astrid Lindgrens Pomperipossa i Monismanien). Här skildrar författarna Persson som en egoist tillika en amoralisk person, som inte anser sig ha råd med det enorma skattetrycket medan dennes arbetare får slita än mer. Det är svartmålning, men med stil/klass – det vill jag ge författarna.
Jag har inga känslomässiga band till H&M och faktum är att jag sålde bolaget för över två år sedan (förlusten har jag tagit igen med bolag såsom Latour, Bure och Creades), men kanske är även jag färgad av att också ha sett, läst och upplevt H&M:s positiva insatser för hållbarhet och mer rättvisa löner/arbetstider et cetera(?). Det finns alltid mer att göra, men så dåligt som bolaget framställs håller jag inte som ”min” sanning av bolaget.
Boken är läsvärd och har du det minsta intresse för bolaget skall du verkligen se till att beta av dess sidor. Kanske har du redan gjort det? Vad är i sådana fall din åsikt? Om inte – kommer du att läsa den? Varför/varför inte?
Kellogg Frosties smakar great och väcker tigern i dig?
Jag tror att få av oss som är födda på 1980-talet, men även åren innan och åren in mot sent 1990-tal, inte har en relation till Tony Tiger, eller om du mer har vistats i USA – Toucan Sam. Dessa är Kellog’s främsta maskotar och har satt sig fast på otaliga människors näthinnor för resten av deras liv.
Kellogg Company är en amerikansk livsmedelsproducent. Fokus återfinns inom produktion av färdiga spannmålsprodukter och övriga konsumentvaror som kakor, snacks, barer, våfflor och grönsaker. Verksamhet återfinns på global nivå runtom Nordamerika, Europa och Asien via flertalet dotterbolag med vardera affärsinriktning. Bolaget grundades 1906 och har sitt huvudkontor i Battle Creek, Michigan.
Från att tidigare ha varit mycket fokuserade på frukostflingor, sockerrika sådana skall tilläggas, är fokus idag mer mot snacks e.d. Detta är inte konstigt, då det sedan sent 1990-tal kom att komma till allmänhetens kunskap att socker = mindre bra för kroppen. Därtill kom många, bara sådär och helt plötsligt, förstå att man faktiskt kan titta på innehållsförteckningen och själv se att det är 30 % socker per 100 gram flingor.
Om du likt jag då jag skriver detta inlägg tänker; USA + pengakära konsumenter + mycket ”konstiga” lagar = stämning för att bolaget har för mycket socker i sina produkter (likt McDonald’s blev stämda för att kaffet var för varmt – se gärna videon), tänker du helt rätt. Anno 2016 blev de stämda för vilseledande reklam om hur nyttig en viss sort av deras frukostflingor var och anno 2019 kom de till en förlikning om att betala $20 miljoner. Det finns mer att finna, men detta inlägg skall ej handla om antalet stämningar mot en av världens mest erkända frukostleverantörer.
Kelloggs välkända varumärken inkluderar Special K, Corn Flakes, Pop-Tarts, Eggo, Fruit Loops, Rice Krispies, Pringles, Cheez-It och Nutri-Grain. I april 2019 sålde företaget sina kak- och fruktsnackverksamheter, som stod för cirka 6 % av försäljningen, för att fördubbla investeringarna i företagets kärnmärken.
Enligt årsredovisningen för räkenskapsåret 2018 säljer Kellogg sina produkter främst till stora detaljhandlare, som Walmart, som stod för 19 % av försäljningen 2018. 64 % av företagets intäkter förra året gjordes i USA. Tillväxtmarknader svarar emellertid för cirka 20 % av Kelloggs intäkter och förväntas bli en viktig långsiktig tillväxtdrivare.
Företaget verkar genom sju huvudsegment: USA-snacks (22 % av försäljningen), US Morning Foods (20 %), US Speciality (9 %), North America Other (14 %), Europe (18 %), Latin America (7 %) och Asien och Stillahavsområdet (11 %). Cirka 30 % av de globala intäkterna kommer från spannmål.
Under ett sekel har Kellogg utvecklat en av de bästa portföljerna med spannmål och snacks med välkända varumärken. Företagets varumärkesstyrka, globala skala och förmågan att anpassa sig till förändrade konsumentpreferenser har kombinerats för att göra det möjligt för Kellogg att betala oavbruten utdelning sedan 1925 och sedan 1959 har de ej sänkt den. Dock är det många som ställer sig tveksam till att investera i bolaget enbart pga. utdelningen, vilket bland annat Kovacs skriver om på Seeking Alpha.
På ytan verkar produkter som frukostflingor vara ganska enkla för konkurrenter att replikera, då det inte kan vara alltför svårt för butiker såsom ICA och Axfood att skapa egna (besök gärna deras hyllor, så kommer ni se deras egna produkter) generiska variationer av majsflingor, kex, spannmålstänger och mer.
Vad få rivaler dock kan matcha är de miljarder dollar som Kellogg har spenderat på reklam för att skapa medvetenhet om och förtroende för sina produkter. Folk har historiskt varit aviga till att prova något de aldrig har hört talas om förut. Enligt tidigare årsredovisningar spenderar Kellogg ofta nära 1 miljard dollar per år i marknadsföring för att skydda sina varumärken.
Därtill måste det tas i beaktning att så länge Kellogg's produkter säljer bra har återförsäljare ett litet incitament att ge hyllplats till nya produkter. Många av företagets varumärken har varit i butiker i årtionden. Cornflakes introducerades 1906, Special K 1955 och Pop-Tarts 1964.
Kelloggs populära varumärken driver också trafiken till butiker som Walmart, Target och Kroger, vilket gör företaget till en viktig partner för dessa återförsäljare. Kelloggs relationer med återförsäljare och de hyllavgifter som de betalar säkerställer att deras produkter behåller en god hyllplanering.
Efter att ha använt mer än 100 år och tiotals miljarder dollar på att bygga en global leverans-, distribution- och tillverkningskedja har Kellogg stordriftsfördelar som sänker kostnaderna och skapar ytterligare ett hinder för att konkurrera med företagets etablerade varumärken. Få livsmedelsproducenter kan kostnadseffektivt växa sina företag globalt som Kellogg kan.
En annan viktig fördel har varit företagets förmåga att anpassa sig till förändringar i konsumenternas smak. När spannmål började falla ur modet till förmån för färdiga ”frukost-att-ta-med-och-äta-på-vägen”-produkter, skiftade företaget sitt fokus till att skaffa och lansera mellanmålsprodukter, som åtnjöt en stark tillväxt just då.
Kellogg kommer dock att behöva anpassa sig igen när människor vänder sig från snacks med högt kaloriinnehåll och mot hälsosammare alternativ. Konsumtion av spannmål (Kellogg’s kärnprodukt) fortsätter också att minska. Dessa trender har kombinerats för att bidra till en senare nedgång i försäljningstillväxten hos bolaget.
Lyckligtvis kan Kellogg investera betydande mängder pengar i att utveckla och förvärva nya produkter för att tillgodose behoven hos hälsomedvetna kunder och diversifiera sig bort från spannmål. Få konkurrenter har den ekonomiska styrkan att investera de över 140 miljoner dollar i forskning och utveckling som Kellogg har under vart och ett av de senaste tre åren.
Dessutom avser Kellogg att bygga vidare på sin närvaro på tillväxtmarknader (cirka 20 % av intäkterna), där företaget har haft en stark försäljningstillväxt. Ett växande antal konsumenter i utvecklingsländerna har diskretionära inkomster för att köpa snacks, men de är i allmänhet inte tillräckligt bra för att köpa in samma hälsosamma ”ättrender” som konsumenter i rikare delar av världen.
I slutändan tror företaget att det kan fortsätta att öka försäljningen och vinsterna på lång sikt genom att återuppliva sina kärnmärken genom uppfinningsrika marknadsföringskampanjer, skapa nya produkter för att möta dagens konsumenters smak och fortsätta utvidga utomlands.
Risker
Kelloggs intäkter är fortfarande cirka 7 % under toppen från anno 2013, vilket understryker de svårigheter företaget har haft för att uppnå en hållbar, långsiktig tillväxt inför de skiftande konsumenternas preferenser.
Frukostflingor, som utgör ungefär en tredjedel av Kelloggs portfölj och fortfarande är företagets högsta kassaflödesgenereande produkt, har fallit något till fördel hos konsumenter som i allt högre grad föredrar att äta i hast samt då de är på språng, och vad de anser som mer naturligt, fräschare och mindre halvfabrikat. Som ett resultat av detta har försäljningen av spannmål inte haft någon tillväxt under det senaste decenniet. För att hjälpa till att bekämpa bristen på försäljningstillväxt fokuserar Kellogg mer på sina hälsosamma erbjudanden, särskilt Kashi och MorningStar Farms.
En del av denna strategi involverar dock pågående förvärv av små och snabbt växande friska varumärken. Dock gäller devisen att smakar det, kostar det, vilket har gjort att Kellogg har varit tvunget att ta på sig skulder, över deras årliga genomsnitt, för att finansiera sina investeringar.
Under 2017 betalade Kellogg till exempel 600 miljoner dollar för att förvärva RXBAR, en snabbt växande tillverkare av proteinbarer. RXBAR hade bara 75 anställda och beräknades generera 100 miljoner dollar i årlig försäljning samma år, vilket representerade ett P/S x6 för affären och illustrerar ledningens (desperata?) begär för att diversifiera.
Företaget upprätthåller fortfarande ett BBB-kreditvärderingsgrad från Standard & Poor's och åtnjuter relativt låga lånekostnader, men Kellogg’s potential för utdelningstillväxt kommer att minskas tills ledningen betalar en del av sina skulder. Kelloggs utdelningsökning 2019 uppgick till 3,2 %, vilket i och för sig inte är dåligt, men ändå i de lägre trakterna. Nedan är statistisk om utdelningstillväxt de senaste 10 åren. Data är hämtat från Börsdata (OBS: denna analys påbörjades innan presentation av Q4 2019, som kom den 6/2. I denna sjönk omsättning medan VPA stod still YoY).
|
12 månader |
3 år |
5 år |
7 år |
10 år |
|
3,21 % |
3,32 % |
3,44 % |
3,74 % |
4,64 % |
Dessutom finns det ingen garanti för att Kellogg kan anpassa sin portfölj till friska och levande trender utan att hämma sin fortfarande stora kärngrupp av kunder som tycker om smaken på produkter som Frosted Flakes och Pop-Tarts.
Faktum är att det är allt annat än lätt att ”bara ta bort en sked socker” under produktionen (då skulle ju alla redan ha gjort det). Läs gärna denna artikel från Wall Street Journal om detta problem. Att även ta i beaktande gällande denna problematik i allmänhet, man Kellogg’s och dess lednings kapacitet att lyckas anpassa sig i synnerhet är att bolaget inte har lyckats under de senaste åren.
Det är värt att nämna att Kellog’s kortsiktiga resultat kan påverkas av valutakursförändringar (36 % av försäljningen kommer från utomeuropeiska marknader), råvaruprisvolatilitet (även om Kellogg upprätthåller långsiktiga kontrakt för viktiga jordbruksinsatser) och att ökande transporter kostar. Emellertid verkar ingen av dessa problem påverka Kelloggs långsiktiga inkomstkraft.
Min förhoppning inför analysen var att detta skulle vara ett bolag som under 2019 gjort sin turnaround och att nu kunde vara en bra tid att investera i det. Dock är jag mycket kluven efter att ha läst på. Visst finns det lite tankar om att investera i ”barndomsminnen” e.d., men dessa låter jag inte påverka i någon som helst grad. Bolaget hamnar på bevakningslistan och ett nytt återbesök får göras inom 6-12 månader.
Vad tror du om detta anrika och sockerrika bolag? Är det värt att ha överseende för att det tycks ta lång tid för dem att acklimatisera sig? Är hotet mot sockrade produkter överdrivet? Tänker jag fel?
“Stockpicking is both an art & a science, but too much of either is a dangerous thing.” Detta är kloka ord och sägs vara myntat av den legendariska Peter Lynch. Oavsett vem som var först med uttalandet kvarstår faktum om betydelsens relevans. En profil som har det som beskrivning på sin twitter är Professor Kalkyl, som sedan 2017 finns på twitter och vars blogg började anno 2019. Med bolag såsom ChemoMetec, Insplorion, Match Group, Evolution Gaming med flera sitter han beredd att ta sig an Mr. MArket detta räkenskapsår. Självklart har intresset hos mig, och säker många andra av hans cirka 8500 följare, vuxit.
Tack att du ställer upp, “professorn”. Jag tänkte börja med att fråga om du kan berätta lite om dig själv, såsom ålder, utbildning, arbete, fritidsintressen et cetera?
För att ändå spara lite på mystiken ska jag hålla det om privatlivet kort. Men jag jobbar som hantverkare i en mindre stad på västkusten och är född samma år som Oasis släppte “..Morning Glory”, alltså 1995. Yrket och åldern är det som förvånat folk mest på Twitter. Alltså att jag inte studerat ekonomi på universitet och sådär, vilket är lite kul. Andra intressen jag har är: min flickvän (om hon får räknas som ett intresse, jag är inte helt säker), film, musik, böcker, kaffe & träning, som innefattar gym och löpning.
Kaffe? Kan du utveckla, för även jag har ett enormt stort intresse av detta, vilket jag vet är gällande många läsare tillika bloggare, såsom Utdelningscyklisten, Chansar Mest och Dividend Bomber.
Haha! Jag är väl ingen barista-galning per se, men dricker mycket kaffe. Inte minst sedan jag köpte en ENA Micro 9 (helautomatisk espressomaskin) från schweiziska tillverkaren Jura - en av mina bästa investeringar någonsin, hög direktavkastning! Nästa steg är väl en halvautomatisk ‘riktig’ espressomaskin, men det får bli i ett större boende.
Okej - själv har jag haft ett flertalet maskiner, såväl hel- som halvautomatiserade. Lärdomen och konstaterande är; du får exakt vad du betalar för och bra “skit” håller länge. Länge!
Du är bland de yngsta (den yngsta?) av de bloggar och profiler som jag följer. Dock skall vi ej diskutera ålder, eller gamla minnen från 1990-talet, även om sådant alltid är roligt. Nej, nu skall fokus vara på sparande, börs och investeringar. Hur skulle du förklara din investeringsfilosofi tillika strategi? Var kommer den ifrån och hur har den vuxit fram?
Jag tror det krävs många år till innan jag kan formulera en strategi som jag kallar min filosofi. Idag försöker jag leta efter bolag som har något av följande attribut: större trend i ryggen (klyschigt? so be it), dominant marknadsposition, hög konkurrenskraft via varumärke och/eller överlägsen teknik/storlek, nätverkseffekt eller inlåsningseffekt, hög innovationsförmåga, duktigt management och en skalbar eller uthålligt lönsam affärsmodell. Jag har tre huvudteman i portföljen idag: digitalisering, hälsa och konsumtion.
Det låter klokt och påminner till stor del av Core Ny Teknik, med Erik och Carl som kaptener. Du nämner konsumtion - kan du utveckla det, då det är ett mycket brett spektrum; lyxkonsumtion (LVMH), vardagsplagg (H&M), alkohol- och matkonsumtion (Kopparbergs, ICA och Axfood) et cetera.
Ja, det mesta av sakerna jag letar efter låter ju som "förvaltarfloskler", men jag tycker det är bevisat att dessa attribut viktiga - ju fler desto bättre. Erik och Carl är fantastiska, speciellt i sin kommunikation.
Konsumtion låter lite osexigt, men där placerar jag t.ex: e-handel, streaming (Spotify), lyx/starka varumärken (Moncler), igaming (Evolution Gaming), gaming osv. Så det är oftast digitala branscher, men som drivs av konsumtion snarare än digitaliseringen i sig.
När du nämner hälsa - är det något specifikt tema/område som du försöker att läsa in dig på? Även här finns ett brett spektra och kan du precisera?
Nej, inte direkt. Gillar allt som har en bra affärsmodell, ökande efterfrågan och en produkt som stänger ute konkurrens på något sätt. Låter för det mesta siffrorna tala, då jag tror min tid är för begränsad idag för att ha en edge på produktnivå. Försöker även undvika för binära case, där allt hänger på att en produkt/preparat blir godkänd. Köper i så fall hellre när affären är up and running.
Det låter klokt och logiskt. Med tanke på att du är relativt ung - hur länge har du hållit på med investeringar? Hur länge har detta intresse funnits och var kommer det ifrån?
Jag tror att jag var 19 år när jag köpte mina första Fingerprint, efter att en kompis hört på jobbet att - “Såhär billig har den inte varit på länge”, det var en chans man inte fick missa. Och efter en lyckad första affär på +20 % var jag hooked, och har sedan dess lagt mer och mer tid på börsen. Så intresset kommer inte från någon familjemedlem, utan var mer av en slump.
Många siktar på FIRE - är detta gällande även hos dig, eller vad är målet och varför/hur kom det att det blev detta?
Nej, det är inget jag aktivt strävar efter. Det vore såklart kul att sluta jobba och istället hålla på med investeringar på heltid, men om det räknas som FIRE eller inte, det vet jag inte. Och att vara ledig är inget jag är speciellt bra på - jag behöver vara sysselsatt fysiskt för att inte tappa humöret. Så målet är väl just nu att bli så duktig som möjligt bara, köra på så länge det är roligt.
Kanske på sikt att jag hade velat jobba med något börsrelaterat, men samtidigt är jag inte så pigg på att sätta mig i skolbänken. Vi får se!
"[...]Jag köpte ett par aktier i blindo som nybörjare, lyckades rida ut 20 %[...]"
På din blogg skrev du kortfattat om de bolag som du just nu har i portföljen och jag får det till 30 stycken. Detta är relativt många bolag för en portfölj som inte är skapad med utdelningsfokus - är syftet att mer bevara, eller att få kapitalet att växa? Därtill är många av dessa bolag mycket högt värderade. Visst - de växer och sedan skall ej dagens ränteläge negligeras, likväl kvarstår faktum. Hur går dina tankar här?
Jag har gått från en väldigt spretig portfölj (70-80 bolag som värst) mot en mer koncentrerad dito, men har en bit kvar. Jag tycker sållandet är svårt. Målet är väl 10-15 st, men redan idag står faktiskt största 10 för ~60%. Dessutom har jag sålt av 3-5 st sedan bloggposten faktiskt, bl.a Shopify på tal om höga värderingar, som jag hoppas kunna köpa tillbaka till en lägre prislapp.
Det är väldigt svårt att hitta kvalitetsbolag till behaglig prislapp i dagens marknad, så jag kan bara hålla med. Värderingen är hög i många bolag. Dock är min placeringshorisont lång, och jag kommer ha möjlighet att fylla på portföljen under många år, förhoppningsvis till lägre multiplar också tids nog.
Hur ser du på skuldsättning? Använder du lånade medel för att investera och därmed få en hävstång (vilket också kan ge motsatt effekt)? Varför/varför inte?
Jag har inget emot belåning om man vet vad man sysslar med, men det är inget jag börjat med än. Nybörjare bör vara försiktiga med det i alla fall, annars har jag nog inga direkta åsikter om det.
Mitt intresse att du har varit en av Fingersekten väcktes tidigare - kan du berätta lite om den resan? Var du en av de som drabbades mycket hårt? Haha, nej nej. Jag var aldrig direkt intresserad av bolaget. Jag köpte ett par aktier i blindo som nybörjare, lyckades rida ut 20 % och sedan släppte jag Fing. Var in och ut i allt möjligt skräp under drygt ett års tid, som väl alla är i början. Låg back en relativt stor summa innan jag började fatta vad det handlade om.
"[...]Men Latour, Microsoft & Estée Lauder kanske skulle gå ännu bättre[...]"
Jag tror vi är många som kan skriva under på det… “You better learn from your mistakes, because you’d paid for them”. Du nämnde vid förbifarten att du har mötts av en sorts… skepticism(?) angående din unga ålder och att folk inte bemöter dig med respekt(?).
Nej då, tvärtom nästan. Dock har många blivit förvånade över min unga ålder och att jag inte sysslar med något liknande i arbetslivet. Folk har väl förutfattade meningar om hantverkare, kanske? Och jag förstår dem väl i så fall, det är nog jag som sticker ut. Fått väldigt mycket bra respons från nästan alla på Twitter, det är överlag ett väldigt trevligt community.
Hur fungerar ekonomin i ditt och din sambos förhållande? Delar nia samma intressen kring sparande och investeringar? Har ni gemensam ekonomi, eller hur strukturerar ni detta?
Hon studerar på universitet, så det är av logiska skäl lite uppdelat just nu. Och nej, börsen är hon faktiskt väldigt ointresserad av… Men det kanske blir bättre när hon pluggat klart och får en större inkomst - det får vi hoppas i alla fall!
Om du fick välja ut tre bolag just nu som du antingen äger, eller vill äga, och sedan hålla dem i 20 år - vilka skulle det vara och varför?
Med en 20-årig tidshorisont och så få bolag tvingas man ju safe:a med väldiversifierade verksamheter för att vara bekväm. Idag skulle jag nog säga Lifco, Alphabet & Roper Technologies. Men Latour, Microsoft & Estée Lauder kanske skulle gå ännu bättre. Temat är ju helt enkelt: stora bolag med flera ben att stå på, som levererat i långa perioder redan och inte befinner sig i utdöende branscher.
Makro är hos vissa ett skällsord, medan det hos andra inte riktigt fullt ut är detta. Hur mycket makro läser och tar du hänsyn till i dina investeringar och varför/varför inte? Därtill - vilka källor använder du för att förkovra dig i denna fantastiska ekonomisfär som börsen är?
Jag respekterar folk som framgångsrikt kan använda invecklade makroanalyser i sitt placeringstänk, men jag tror det är relativt sällsynt - och verkligen inget för en amatör som jag. Jag har fullt upp med att hitta rätt bolag att stoppa i portföljen, och kunde inte bry mig mindre om kinesiska inflationssiffror och tyska inköpschefsindex. Tyvärr, kanske.
Jag lyssnar väldigt mycket på podcasts, läser böcker och försöker följa/samtala med duktiga personer på internet, främst Twitter. Men det viktigaste är kanske att vara uppmärksam och nyfiken överlag - att googla mycket. Många bolag har jag hittat av ren slump på internet, andra har jag sett i verkligheten och googlat fram moderbolaget till. Googla allt! Och verktygen för analys är väl i huvudsak Excel, Börsdata och bolagens egna IR-sidor.
Kloka ord! Vi börjar närma oss slutet och ännu en gång vill jag tacka för din tid. Innan du får tillåtelse att lämna denna härliga intervju; var är du om 10 år?
Tack själv!
Bra fråga.. Några saker jag hoppas på är väl:
*Att jag jobbar med något jag trivs med.
*Att en investeringsfilosofi har satt sig.
*Att jag köpt ett stort hus, här på västkusten.
*Hälsa och välmående för mig + nära & kära.