Sommaren och semestern lider mot sitt slut - höjdpunkter.
Ännu en sommar, men inte en sådan som är och har varit likt alla andra. Det tål att upprepas, men den sommar – det år – som vi har haft är ett som kommer att gå till historieböckerna. Blir det året då världen slöt sig samman i kampen mot detta virus även känt som ”covid-19”? Året då människan, ännu en gång och föga förvånande, via sina gärningar visade sin brist på såväl insikt som ansvarstagande á la ”det gäller inte mig” och att ”men… nu får det väl ändå räcka? Det är sommar och då ska man, virus eller ej, hänga på uteserveringar och på stränder”? Året då vi blev påminda om att även om vi har en historia har vi en tendens att inte lyssna till den? Året då vi på allvar gick från en ”analog” tid till en digitaliserad?
Jag vet inte och säkert blir det likt ofta; en salig blandning. Det jag dock vet är att jag har eftersträvat att försöka att observera och lära mig så mycket som möjligt – inte bara om viruset, politik, sjukvård et cetera, utan om hur jag, vänner, bekanta och alla andra har reagerat. Varför gör X si och Y så? Varför kommer dessa tankar och vad grundar de sig på?
Självklart har reflektionerna berört såväl det vardagliga som det mer börsrelaterade livet och som jag ofta poängterar är det ingen skillnad. Ja, det är två olika ”världar” men vi – du, jag och alla andra – är desamma och således har vi samma mentala fallgropar i både den ena och den andra världen. Det är inte som så att system 1 och system 2 bara finns i börsvärlden.
Sommaren har varit extra lugn och inte bara för viruset, utan även på grund av den skada jag ådrog mig strax innan jag gick på semester. Således har mer tid än vad jag hade planerat för gått till bok- och rapportläsning (såväl bolagsrapporter som forskningsanknutna sådana). Det har även blivit en del film- och serietittande och ej att förglömma; poddlyssnande, varav en stor del har skett i Varamon (där hänsyn till covid-19 har tagits. I alla fall av mig).
Jag klagar inte, för det tjänar ingeting till. Visst hade det varit roligt att ha kunnat cykla, åka longboard, spela volleyboll et cetera, men det var/är bara att acceptera situationen som den är, för skadan skiter fullständigt i vad jag vill eller inte vill. Just detta – acceptans – är en förmåga som är extremt mäktig och någon jag gärna vill få andra att bli uppmärksamma på. Att sitta fast i bilköer, telefonköer, tråkiga och intetsägande möten et cetera är oftast att jämföra med en herkulesprövning, men det blir inte bättre av att klaga, utan genom att acceptera situationen som den är och förhålla sig till detta gör att det upplevs som lättare och mindre energi förslösas till att klaga/må skit/vara irriterad och arg. Det låter lätt, men i praktiken är det, i alla fall till en början, svårt. Likväl – vad är alternativet?
Denna sommar blev, som sagt, inte som någon hade tänkt sig. Själv hade jag verkligen sett fram emot ett VM, en resa samt lite annat och allt har kommit att skjutas upp och även om det är dryga 10 månader kvar är min längtan efter 2021 års sommar redan nu stark.
Jag ser en mycket spännande höst framför mig. Dels fortsätter jag med manus för min kommande bok, som beräknas släppas tidig vår 2021, dels har jag fått nya och intressanta arbetsuppgifter i min roll som förstelärare. Utöver detta har jag ett litet projekt som jag ännu inte kan och vill berätta om. Emellertid bottnar allt i hälsan – så länge tid och energi existerar finns inga direkta hinder, men jag kommer aldrig att pressa mig så hårt att den beryktade och avskydda ”väggen-gränsen” nås. Jag har ingen som står och hotar mig med ett vapen, utan det är jag som bestämmer såväl takt som tempo.
Vad har varit sommarens godbitar?
Podd: Land of the Giants kom att bli den nya pod som jag aldrig tidigare hade hört talas om och säsong 1, som handlar om Amazon, plöjdes på en dag och just idag, tisdag den 4/8, släpptes sista avsnittet av årets säsong som handlar om Netflix.
Film: Jag älskar film och serier och har snart över 2500 ratings på imdb (skulle vara fler om jag betygsatte varje avsnitt i en serie, men enligt mig skall en serie ha ett betyg och inte olika avsnittsbetyg). Det är alltid svårt att välja ut några ”favoriter” och ännu svårare att bara välja ut en(!), men Jojo Rabbit måste verkligen ges scenljus och detta trots att detta var den andra gången som jag såg den (såg den på premiärdagen).
Serie: Billions samt Exit. Förvisso upplevs nuvarande säsong av Billions som den mer mindre bra, men jag hoppas och tror att det blir bättre. Exit kom som en blixt från klar himmel och kul att det blir en andra säsong.
Album: Först hade jag tänkt att skriva Ozzy Osbournes nya, men sedan kom Alanis Morisette med sitt Such Pretty Forks in the Road. Således var den saken utagerad.
Bok: Oj – här blir det extremt svårt. Jag har läst många och jag räknar aldrig antalet, men det bör ligga kring cirka 15 stycken och om jag ska ta ut en skönlitterär blir det Säg inget om Lydia (Ng, 2020) och inom fackgenren blir det jämt skägg mellan Irrational Exuberance (Shiller, 2016) samt Until the end of Time (Greene, 2020).
Tidskrift: Jag läser många tidskrifter men det är svårt att hinna hålla sig à jour med samtliga. Således är sommaren tacksam att ta igen från de som tyvärr inte hinns med under arbetssäsongen, såsom The Economist, Aktiespararen, Privata affärer, Axess, Populär Historia, Världens Historia, Språktidningen, PC Gamer et cetera, och således har det varit mycket roligt att plöja samtliga utgåvor sedan julen 2019 från Filter och National Geographic.
Brädsspel: Ticket to Ride går alltid hem och denna sommar har jag testat expansionen med Japan och Italien, som har varit mycket rolig.
TV-spel: I julas tog jag mig tid att spela igenom The Legend of Zelda: Link's Awakening och denna sommar har det blivit Luigis Mansion 3. Minimal ansträning tillsammans med "mysfaktor" var exakt vad jag eftersökta och Nintendo levereade.
Vad har varit dina favoriter i samtliga eller i valfritt urval av ovan nämnda kategorier? Kom ihåg att du bara får ta de som du har konsumerat mellan juni-augusti.
Det tredje (inlägg ett här och inlägg två här) inlägget om giganten bland javasektorn och sedan det senaste inlägget har mycket vatten hunnit flyta under ån. Bland annat har det visat sig att Luckin Coffee, som bedömdes vara Starbucks största konkurrent i framför allt Kina, ertappats med att, likt Wirecard, ha sockrat sina resultat med en sisådär $300 miljoner. Jag vill inte dra alla över en och samma kam, vilket man aldrig skall göra, men jag noterar att dokumentären The China Hustle fick mer vatten på sin kvar i och med detta.
Det kan inte komma som någon överraskning att ett bolag som Starbucks har drabbats lite mer än andra under detta år som kommer att gå till historien som då människan blev påmind om att hon är allt ifrån odödlig, men då så få tycks läsa och studera nämnda kommer detta snart, paradoxalt nog, vara en glömd historia (den Antoninska pesten mellan 165-180 e.kr, som dödade 5 miljoner; den Justinianska som dödade mellan 30-50 miljoner; Digerdöden, som sägs ha utplånat cirka 65 procent av Europas befolkning; Smittkopporna som upptäcksfarana tog med sig till Sydamerika i början av 1500-talet beräknas ha dödat 80 procent av urinvånarna; Pesten i London år 1665, som sägs ha bragt 75 000 – 100 000 människor livet; Kolerapandemier, som från 1854 och framåt har skördat miljontals offer; Gula febern, Spanska sjukan, Asiaten, Sars…).
Virusets påverkan har tydligt synts under bolagets Q2 och Q3 (brutet räkenskapsår) och försäljningen minskade med 38% jämfört med året innan. Försäljningen på hemmaplan, dvs. i USA; minskade med 41 % och i Kina minskade densamma med 19 %, vilket ter sigh logiskt då bolaget hart haft fler öppna butiker i detta väldiga land. Idag är 97 % av bolagets samtliga (world wide) butiker öppna, men jag utgår från att det kommer vara att vissa stängs, återöppnas, stängs, återöppnas etc. kommande 6-12 månader.
I Q3 rapporterades en förlust på 0,58 USD per aktie, vilket var bättre än $0,64 till 0,79 förlust som företaget hade guidat för
Starbucks har under kvartalet fortsatt med sina investeringar mot mer digitala alternativ och dessa är de som har hjälpt till att rädda bolaget från en annars mycket större förlust. Nästan 90 % av försäljningsvolymen kom via drive-to och mobilorder, och mobilbetalningar stod för 22 % av försäljningen, en ökning med sex procentenheter från för ett år sedan. ”Starbucks Delivers”-beställningar tredubblades från det andra kvartalet.
Företaget hanterar fortfarande utmaningar som härrör från förändringar i konsumentbeteende, till exempel förlorade pendlare till/från skola och arbete, vilket påverkar försäljningen negativt. Emellertid har det har funnits optimistiska tecken, som till exempel en ökning med 25 % i genomsnittliga biljettkomponenter jämfört med förra året. Starbucks fortsätter att svänga för att möta den nya dynamiken med ytterligare fokus på nya försäljnings-, betalningsalternativ och butiksformat samt menyalternativ.
"We have future-proofed our business model and reinforced our balance sheet to enable us to play offense by accelerating key strategic initiatives that further differentiate Starbucks and reinforce the long-term sustainable growth opportunity ahead," (sagt av CEO, Kevin Johnson, under bolagets conf.call).
Mina tankar
Starbucks har lyckats etablera sig som ett varumärke; det anses idag (pre-corona) som ”hippt/rätt” att inte bara konsumera deras produkter, utan även att sitta där, studera, umgås, lyssna på musik eller att testa diverse olika te- eller/och kaffesorter. Trots de höga priserna är kunderna villiga att betala, då de upplever att de får kvalitet relativt pris (pris är vad du betalar, värde vad du får). Observera att jag inte skriver att jag anser att deras kaffe är värt summorna, utan att det finns (många) andra som så gör. En Latte för ca 3 dollar är förvisso inte svindyrt, likväl är nog deras Stora Frappuccino för ca fem dollar det.
Under detta år har de investerat $100 miljoner i ett nytt och eget rosteri i Kina, som inte bara kommer att förse Xi Jipings land med kaffe, utan stora delar av världen. Därtill har de börjat etablera små butiker mellan sina större caféer, vilka riktar sig till kunder som är på språng, medan caféerna är till för de som vill sitta ned, umgås, studera e.d.
Utöver detta finns en satsning på lojalitetsprogram, mobila beställningar med leveranser för att ej heller glömma att deras produkter säljs i affärer som ICA, Hemköp et cetera (samarbete med Netslé).
Ja, NU, under covid-19, tar bolag likt detta liksom McDonald’s, Restaurant Brands, Boston Pizza et cetera extra mycket stryk, men jag tror att de tre förstnämnda har förmåga att komma ur än starkare. Just om nuvarande situation, men även post-corona diskuterar bolagets VD med Jim Cramer om i detta poddavsnitt.
När detta inlägg publiceras äger jag 51 stycken aktier.
Vad tror du om såväl branschen som Starbucks? Koffeinberoendet segrar alltid?
”Fokusera på bolagen och låt makro sköta sig själv.” Detta är något jag har fått mig berättat från min första dag som hobbyinvesterare och jag håller det sagda för sant, men med tillägget att jag tror att det finns visa små förtjänster att vinna på att ändå ta med makro i sina tankar, framför allt då det gäller till att förstå hur eventuella köplägen kan komma att infinna sig.
Vad vet vi om hösten? Vi vet att vi riskerar en andravåg av covid-19. Vi vet att det kommer att vara ett val i USA och vi vet att det kommer att vara komplicerade relationer mellan UK och EU samt inom EU iom. bidrag/lån-problematiken.
Om vi börjar med det första – covid-19. Jag tror inte att något land kommer att repetera den nedstängning som de gjorde under mars-juni, utan istället kommer begränsade områden att stängas under en kortare tid, precis som vi kan se hända i t.ex. Barcelona idag. Kostnaderna att stänga ned är för stora relativt att inte stänga ned och frågan om mänskliga liv kontra pengar är således mycket central. Vad är rätt och vad är fel? Här är vi alla utlämnade till oss själva. Det vi dock vet är att för varje dag närmar vi oss ett vaccin. Den genomsnittliga tiden för framställandet av ett sådant är vid ”vanliga fall” cirka tre år, men jag tror att det kommer att gå mycket snabbare denna gång, då världens regeringar öser ut pengar över bolag verksamma inom berörda bransch. Därtill sker samarbeten av aldrig tidigare skådade slag och har vi tur kan vi ha ett fungerande och ”riskfritt” vaccin under Q2-Q3 2021. Vi får bara hoppas att inget land gör ”en Sverige”, då den skada som kom med vaccinationen mot svininfluensan är en skam och gällande de som idag är drabbade av narkolepsi är det hemskt att få läsa om hur de nekas bidrag, hjälp et cetera och hur de liksom måste ”hävda sin rätt” till dessa.
Världen kommer inte att bli exakt densamma efter covid-19, men mycket kommer att så vara. Historien har en tendens att om inte upprepa sig, så åtminstone härmas.
Beträffande valet i USA vet vi att Trump skjuter såväl rakt som snett, precis som ett hagelgevär, och att han tar varje möjlighet som kommer. Om ingen finns, försöker han att skapa sig en sådan. Hur ska han få bort fokus på hur illa han har skött bekämpningen mot viruset i USA? Jo, genom att skylla på Kina och lägga fokus på dem. Det är inte en tillfällighet att det nu börjas med nedstängda konsulat och hot om handel et cetera. Det hela stavas politik och detta är Trumps försök att vinna väljare, eller att få kritiska väljare att ”glömma bort” hur illa nämnda har skött stora delar av sitt ämbete. Jag är fullkomligt övertygad att vi kommer att få se mycket, mycket mer mellan USA och Kina fram till valet. Är marknaden inställd på detta? Ja, i alla fall till en viss del. Vi har lärt oss hur jargongen går, men var går gränsen? Det kommer att vara höstens epicentrum.
Gällande EU samt Brexit är det för svårt att just nu förstå vidden av. För tillfället har kompisband knutits allt starkare inom EU, men det tragikomiska är att många länder inte ser sig som just ”kompisar”. Detta kommer att återspeglas de kommande åren och jag är rädd för att vi, men framför allt den generation som idag är cirka 10-15 år, kommer att få dra det stora lasset. Pengar som nu både ges bort och lånas ut är pengar som på något sätt skall tillbaka och ingen vet exakt hur detta skall gå till mer än att "någon" ska stå för notan. Det vi vet är det kommer att bli problem och här är jag tveksam till om samarbetet är så starkt som vi tror, för var går gränsen för vad svenskar, tyskar, holländare, belgare et cetera kan tolerera?
Det är och fortsätter vara lika skrämmande som intressanta tider och allt vi kan göra är att anpassa oss, ty det vet vi är sant: ”As many more individuals of each species are born than can possibly survive; and as, consequently, there is a frequently recurring struggle for existence, it follows that any being, if it vary however slightly in any manner profitable to itself, under the complex and sometimes varying conditions of life, will have a better chance of surviving, and thus be naturally selected. From the strong principle of inheritance, any selected variety will tend to propagate its new and modified form.”
Eftersom jag har passerat det som Dante Alighieri benämner ”till mitten hunnen” vet jag inte om jag skall anse mig tillhöra det unga eller gamla gardet, likväl ändrar det ej faktum att vi har, sedan de senaste 7-10 åren, verkligen gått från en ekonomi till en annan – den nya. Med det menar jag inte att pengar har gått från fysisk form till att bli virtuella, eller att vi idag har kryptovalutor och blockchain, utan att det är en ny ekonomi. Platon nämner att vi lever i en skuggvärld och även om jag inte vill hävda att han redan 350 f.kr. kunde förutse att vi till stor del gör det är hans tes skrämmande… ja, passande.
Det vi ser, hör och upplever har förflyttats från ”verkligheten” till att istället hamna i den virtuella dito. Förr var du nödgad att besöka banken och träffa din tjänsteman där och först efter att denna tillsammans med sina kollegor analyserat din ekonomiska situation kunde du få ett besked. Detta tog dels tid, dels var det omständligt (för alla parter). Idag är vi, på gott och ont, mycket mer nyttofixerade och förhoppningsvis nyttomaximerade. Tiden det tar att dels ta ledigt från jobbet för att besöka banken och sedan sitta där och svarar på än det ena, än det andra och därefter vänta på ett beslut är till mångt och mycket automatiserad.
Jag har den senaste tiden läst nyttiga inlägg från b.la. Aktieingenjören och Magnus Andersson och de sätter ord på det jag själv har upplevt ju fler månader som har passerats sedan Nintendo släppte sin 8-bitskonsol. Det handlar inte bara om att de ”gamla” bolagen även skall skapa sig en virtuell version, utan vinnarna är de som skapar och erbjuder de legobitar som krävs för att klara av skapandet av denna virtuella klon. Här tycker jag att Eric Vishria, som intervjuades i poden ”Invest Like The Best” avsnitt den 21/7, presenterar det hela bra att bolagen som kommer att vara ännu större de kommande åren är de som skapar legobitarna som de andra, idag ”stora”, måste ha för att bygga sin virtuella version av sig själva. Framtidens bolag använder inte bara mjukvara – de skapar och är denna!
När jag började skriva detta inlägg kom jag över en artikel av Jay Creps, VD på Confluent, som skriver om just morgondagens bolag – Every Company is Becoming a Software Company. Jag rekommenderar var att läa denna, då han på ett pedagogiskt, likväl ingående, sätt redogör för hur vi enbart är i början på vår kära Platos sanna värld – den bortom skuggvärlden.
De som har läst min bok vet att jag skriver om hur människan till sin natur är slö och då menar jag slö. Vi önskar oss högsta, bästa möjliga avkastning mot minsta lilla insats, då energi har varit en bristvara, vilket det inte är idag. Emellertid tror fortfarande vår hjärna det och där står vi. Eller mer korrekt; där sitter vi. Med en Big Mac i ena handen och en milkshake i andra.
Även om det är skrämmande är min tro att vi mer och mer går mot den värld som gestaltas i Pixar’s Wall-E (f.ö. en mycket välgjord och bra film), där människor sitter på en sorts flygande stol som tar dem dit de vill och det mesta upplevs även via VR-glasögon. Visst kommer det alltid finnas subkulturer, med allt från de som tränar och äter ”nyttigt” et cetera, men massan är de som bestämmer och om vi studerar historien kan vi se att det finns många tillfällen då den inte har agerat bra (och såklart finns exempel på motsatsen, ty jag sitter ju här och skriver och du här och läser).
Vad vill jag säga med detta inlägg? Visst kommer många av de bolag vi idag ser som ”de stora” vara kvar, då deras produkter är förutsättningar för vissa av de ”virtuella” dito ska kunna existera. Emellertid gäller inte detta alla och jag tror att när de trettio inom OMX studeras om 10 år kommer vi se flera nya bolag där, såsom just Evolution Gaming.
Jag skrev en analys om Nintendo den 11/5 2020 och sedan dess har vissa händelser inträffat. Den största är det faktum att bolaget ämnar skära ned på sin närvaro på mobilmarknaden/spel för mobil – en marknad som de knappt börjat att angripa. Detta såg jag först som mycket besynnerligt, för när data studeras framkommer att just handhållna konsoler, vilket dagens mobiler kan anses vara, är det nya svarta. Nedan bild, tagen från Statista, visar att antalet användare förvisso stiger, men i en allt långsammare takt. Därtill kan det på samma länk ses att estimaten för ökad vinst på denna marknad går mot en tillväxt på låga, ensiffriga procenttal. Detsamma kan inte sägas om ARPU (Avarage Revenue Per User), som spås sjunka(!).
I Europa är trenden den liknande, men här hamnar ARPU på en mer flat linje än i en negativ sådan och i USA är trenden lite mer positiv. Om en generalisering skall tas, vilket alltid bör göras varsamt och aldrig sedan tas som en vedertagen sanning, är att den mobila marknaden tycks vara någorlunda mättad i Asien, där ”den nya/unga generationen” redan har ersatt den tidigare mogna dito.
I väst, dvs. Europa och Amerika, har konsumenten mer ofta än sällan önskat spela via PC och/eller konsol och här är det min tro att vi kommer att få se en ökad penetration på just mobilmarknaden och allt fler av de västerländska bolagen tycks ha förstått det. Blizzard är här smarta och via, det just nu förvisso hatade, Diablo Immortal kommer de inte bara att öppna en port för IP:t på den asiatiska marknaden, utan även få västs konsumenter att bli medvetna om mobilens kraft som speldosa.
Varför ökar då inte Nintendo sin närvaro? Som jag skrev i mitt tidigare inlägg har de IP:n såsom Mario Kart, Smash Bros, Luigis Mansion, Animal Crossing, Pokemon et cetera, vilka är värde sin vikt i guld och vissa av dessa finns på mobil, men ändå väljer de att ta ett steg tillbaka. Beror det på att de bedömer ROIC på detta segment inte är förmånligt? Är det för att de anser att Switch, som kan spelas via såväl TV som i handen, likt en mobil, redan har fångat de som fångas kan?
Svaret är en blandning. Dels bedömer bolaget att deras produkter inte kan göras rättvisa på mobiler, dels har Switch sålt så bra och de tar då risken(?) att inte ta in ytterligare ett segment. Detta kan i korta loppet bedömas som klokt, men i det långa dito? Ja, det är svårt att säga, för Nintendo har inte lyckats träffa mitt i prick med samtliga av sina konsoler, vilket visade sig med Wii U. Hur kommer Switch att stå sig när Sony och Microsoft nu kommer med den femte generationens konsol? I sin senaste rapport skriver de att kommande räkenskapsårs nettovinst kommer att minska med cirka 23 %, vilket inte är så lite.
Nintendo har funnits sedan 1889 och har således klarat det mesta som ett företag kan ställas mot och från att ha varit en producent av spelkort är de idag än jätte inom digitaliserad underhållning. Historik är inte en garant för framtiden, men kanske kan man bedöma sannolikheten för att bolaget finns kvar även i morgon givet denna? Jag tror inte de kommer att göra en Kodak, men det trodde just de troende om nämnda…
Intressant är att TIN Fonder, med Armfelt och Sprinchorn, har tagit in Nintendo i sin nya fond, som de har tillsammans med Avanza. Här utgör bolaget hela 4,3 % av portföljen
Jag lockas av Nintendo, men jag känner mig ännu inte övertygad om att investera i dem och således får de ligga kvar på min bevakningslista.
När detta inlägg skrivs äger jag ej aktier bolaget, men för transparensen skull erkänner jag att jag har ett Nintendo Switch.
Äger du Nintendo?