Sedan tidernas begynnelse har det presenterats allt från EM- till VM-elvor och det kan diskuteras om det är bra, eller mindre bra, att så göra. För vem är denna EM-elva passande? Inom vilken tidshorisont är elvan tänkt att vara spelbar? Med mera med mera. Därtill kan den också riskeras att tanklöst kopieras av läsare som inte orkar, förmår eller ens vill göra sin egen analys och när/om skiten träffar fläkten står de där, tveksamma på om det ska göras några byten eller ändras i Söderbergs taktikpärm.  

Med detta sagt; detta är en EM-elva som ja har tagit fram utifrån bolag som finns i min portfölj. Dessa passar mig, mitt kynne och min strategi. Detta betyder inte att den passar/är passande till dig. Kom alltid ihåg att vi alla är unika och således måste skapa en egen bas att stå på, för annars kommer det torn du bygger att få tornet i Pisa att framstå som spikrakt när det stormar. Portföljen består mest av s.k. "gamla goá gubbar" och även om de säkert aldrig kommer vinna guld att byta om snabbast, eller ha flest sponsorkontrakt med allt från Calvin Kleins kalsonger till Head & Shoulders mjällschampo, är det min övertygelse att få kommer klara av att, som grupp, slå dem på 10-15 år.

En stabil målvakt som är erfaren och mogen. En Buffon. Här finner jag Investor vara passande. Oavsett vem som anfaller och skjuter har de stått, och fortsätter så göra, pall. Erfaren ledning, stabil finansiell ställning och en bred, diversifierad portfölj med såväl noterade som onoterade innehav.

En backlinje ska dels ha smidiga och snabba, dels starka och fysiskt spelande spelare. Jag tänker mig Svolder, Latour, LVMH samt Sampo. Bredden i denna linje; detta bastanta block kommer att kräva sin Messi för att lyckas komma igenom. Ständigt har de bevisat att de kan stå såväl finansstormar som virus bi. Ja, jag tappar lite av snabbheten som bör finnas hos ytterbackarna, men det är en ”kostnad” jag är beredd att ta.

Mittfältet. Här vill jag del ha spelare som är likt Claes Ingesson, Stefan Swartz och Håkan Mild. Inget jävla dryftande och snyftande. Det är fotboll, ben som knäcks, blod som rinner och svett som droppar. Jag vill ha spelare som är á la ”Tunnlar du mig igen slår jag in näsbenet på dig”, som Ingesson ska ha sagt när hans lag mötte Manuels Rui Costas Fiorentina.

Sedan vill jag även ha en innermittfältare som kan agera som spelfördelare – en Kevin De Bruyne eller Verratti, om än att sistnämnda är lite mer defensiv. På kanterna vill jag sedan ha snabba, lättrörliga och hårt arbetande ”spjut”. De ska orka och ha en kondition som får löparna i Monty Phytons ”Maraton för män med små blåsor” att framstå som kortdistanslöpare.

En mittlinje som bildas i mitt huvud är således belgiska Sofina S.A., som förmår att spela bollen i exakt rätt tillfällen och till rätt spelare, en given innermittfältare. Franska Wendel måste ses som min Verratti, defensiv men mycket alert och som ofta överraskar med snabba utspel. Svenska Öresund samt schweiziska BB Biotech sätts på kanterna. Lite aktivitet som stöds med lite droger mm. från schweizergardet. Förvisso inte de snabbaste, men de orkar och är aktiva; de håller sig ofta i framkant…

Som anfall vill jag ha två snabbfotade och hungriga spelare – två som är beredda att springa likt skållade råttor. De ska vara ettriga, ständigt ”på” och alltid hungriga – Pinterest samt Unity. Båda är ”små” relativt många av sina peers. Dock har de en edge – något eget som övriga ej har. Min tro är att dagens Pinterest är vad Zlatan var i början av sin tid i Ajax, innan han verkligen blommade ut.

Att investera i aktier, fonder, räntor, kryptovalutor med mera är något som många gör och läser du denna blogg är du troligtvis en av dessa. Vissa följer devisen om att enbart investera i breda (gratis/billiga) indexfonder, medan andra fokuserar på utdelningar från + 50 bolag. Andra väljer att vara mer fokuserade och följer således 2–5 bolag noggrant. Mycket noggrant. Vad som är rätt och vad som är fel kan ingen säga, för alla är vi olika, med olika preferenser, strategier, livssituationer, ekonomi et cetera. Jag hoppas bara att alla utgår från sig och inte följer/ryggar andra mer ”framgångsrika” med förhoppningen att det kommer att passa dem själva.

Det finns vissa kostnader som tillkommer alla oss som investerar i bolag i stället för breda indexfonder. Nej, det är inte courtagekostnader och växlingsavgifter jag syftar på, utan de mer mjuka: sökkostnader och alternativkostnader. I detta inlägg tänker jag fokusera på förstnämnda.

Att söka och leta i höstacken efter den där nålen, eller de där nålarna, är inte något som görs på en kaffekvart. Gör man det ordentligt, vilket man ska, är en analys av ett bolag något som tar tid. Inte bara tid att läsa på om bolaget, utan även att reflektera, skriva, jämföra, prognostisera et cetera. Vissa gör en DCF, medan andra räknar på andra parametrar. Vad man väljer är, som ovan, individuellt.

Att söka och leta efter bolag är, för det mesta, roligt och mycket givande, inte bara för att man kan hitta det bolaget, utan även för att det ger kunskaper att använda i andra sammanhang och i andra analyser. Emellertid måste man alltid ställa sig frågan hur mycket tid man har till förfogande och hur mycket av denna man kan samt har råd att lägga på all analys. Detta kan vi kalla för sökkostnad. Jag skriver inte detta med en negativ klang på stavelserna, utan konstaterar bara att tid är en ändlig valuta och således vil(?) vi maximera den. Att ständigt ställa sig frågan vad kostnaden i tid är när du söker nya bolag relativt att göra annat, såsom att följa upp dina redan ägda aktier/bolag, eller på att fördjupa dig inom finansmarknaden på något annat sätt är essentiell.

Jag äger själv relativt många bolag och sitter ofta och letar samt följer upp. Den tid jag lägger på detta är en sådan jag aldrig kan få igen. Hade jag i stället valt att bara investera i indexfonder hade min tid kunnat ägnats till annat. Därtill kan mitt letande i en sorts ”oändlighet” kanske bara leda till en avkastning som inte höjer sig över Avanza Zero e.d. – har då kostnaden varit dubbel? Det vill säga har jag dels ”slösat på tid”, dels inte förmått att förränta denna? Visst kan jag ha lärt mig mycket om bolagen, men syftet har nog främst varit att profitera.

Sökkostnad. Det tål att tänkas på.

Vad kostar det mig att leta och är jag beredd att ta denna med vetskapen om att möjligheten för mig att finna det bolaget är X procent? Har jag det som krävs för att lyckas? Om inte, torde jag då inte lägga tid på att utveckla mina analysfärdigheter innan jag fokuserar på bolagsanalyser? Dessa två går förvisso in i varandra, men jag hoppas att du, kära läsare, förstår hur jag menar. Man kanske först ska läsa The Intelligent Investor eller dylikt innan man ger sig an att analysera och fram till dess investera i ETF:er och/eller indexfonder? Att säga "ja" till X betyder också att du, i stunden, säger "nej" till allt annat.