- Recensioner och mediaframträdanden om "Livet, Börsen & Allting"
- Min bok: "MER Börspsykologi" - recensioner, utlåtanden, media etc.
- Min bok - "Börspsykologi - så blir du en bättre investerare"
- Portföljsutveckling
- Utdelningar & totalt kapital
- Dokumentärer och serier
- Sidor där jag finner underlag för aktier/investeringar
- Poddar
- Gaius Marius - Roms Tredje Grundare
Blog Archive
Kommer det med åldern att man för varje år som går börja tala samma fraser som ens föräldrar gjorde när man var mindre och som man varje gång kände: ”Snälla – ni säger detta varje år. Ni måste inte säga det i år igen”? Jag syftar såklart på att det dels snart är jul igen, dels hur snabbt tiden går. ”Det är inte klokt vad tiden går snabbt…”. Är detta ett ålderstecken? Ett bevis på att man är observerande och reflekterande om tiden och dess betydelse; dess slut? Kanske.
Beträffande just tid, perspektiv och reflektion finns mycket att säga, ty det skulle kunna skrivas – och har redan skrivits – spaltmeter efter spaltmeter om dessa ämnen. Jag tänker inte komma med någon revolutionerande insikt, men ska ändå försöka att ge lite exempel på hur jag har agerat och tänkt de senaste veckorna.
Låt mig börja med Nordnets nyhet om att de förkortar tiden det tar för sparare att få sin källskatt återbetald. Istället för tidigare tre år får man nu ett schablonbelopp tillbaka efter en månad. Detta är en enorm skillnad. Vidare skriver man om hur det kan bli något mindre återbetalat och att man som investerare får ett schablonbelopp (se bild).
Genast var det flera på framför allt twitter som basunerade att de direkt skulle lämna Avanza och flytta sitt kapital till Nordnet. Om de sedan gjorde slag i saken eller ej förtäljer ej (twitter)berättelsen, men oavsett bör man i dessa situationer stanna upp och reflektera.
”Okej – Nordnet inför detta. Avanza känner av konkurrensen och således torde de relativt snart komma med något liknande. Om de inte gör det inom X månader kan jag ta beslutsprocessen på allvar och verkligen reflektera om för- och nackdelar med att byta mäklare.”
Nu vet jag att det finns andra saker som skiljer de båda nätmäklarna åt och att allt inte är källskatt snabbt/långsamt. Nordnet har t.ex. möjliggjort för köp av brittiska aktier direkt via hemsidan, vilket Avanza ej har. Med mera med mera.
Där jag även tycker mig se ett mer snävt perspektiv är beträffande den ökade schablonskatten som kommer drabba alla oss ISK/KF-investerare nästa år. Ja, det blir 134,66 % högre skatt och ja, det kommer att kännas mer än vad det gjorde i år, men sätt detta i relation till din portföljs storlek (hög skatt = stort kapital och således råd att betala). Se det även i ett vidare perspektiv och att vi de senaste åren haft det mycket förmånligt. Ytterligare kan man också våga sig tänka att detta troligtvis är övergående och om tv-tre år kommer det vara mer ”humant”. Så länge du bedömer dig avkasta mer än 2,94 % under 2023 är ISK/KF fördelaktigt.
Jag säger inte att något ovan vare sig är Rätt eller Fel. Allt jag säger och önskar är att man först tänker och reflekterar innan man talar, inte tvärtom.
Utgå från dig och sätt allt i ett perspektiv samt en relation. Våga tillåta dig att verkligen tänka på saken och även tänka på hur du tänker (och varför), dvs. metakognitivitet. Agerande kontra pris kontra värde. Tillåt dig vända ut och in på ”allt” INNAN du agerar, precis som jag hoppas du gör när du investerar.
Transaktioner
Denna vecka har det skett två transaktioner. Idag, fredag, ökade jag i Intrum. Absolut är förtroendet skadat, men då jag ej bedömer dagens nyhet som kassaflödespåverkande, vilket bolaget själva skriver, samt är mycket, mycket långsiktig ökar jag på innehavet. Ökningen skedde vid lunchen och till en kurs om 133,8 kr/aktie.
Jag har även tagit in VF Corp, bosatta på andra sidan pölen. Jag tycker såväl Seeking Alpha som Sure Dividend lyfter fram såväl bolaget som caset och att jag således inte behöver upprepa samma. Absolut tar bolaget stryk av svagare konsument, men jag är beredd att ta denna ”chans”post. Jag väljer att lita på ledning och att historiken kommer återupprepa sig. Investeringen görs främst i syfte att stärka portföljens totala kassaflöde i form av utdelningar. Någon rakettillväxt i aktien förväntar jag mig icke. Jag bedömer denna investering vara mer av den riskfyllda sorten.
Som alltid: detta är inga som helst rekommendationer och alla ska alltid göra sin egen analys och utgå från såväl sin livssituation som ekonomi.
I numer gamla inlägg har jag diskuterat människan, hennes önskan och sökning efter frihet, jakt på val och hennes ambivalens och aversion mot detsamma. Låter det konstigt? Ologiskt, eller kanske mer korrekt ”paradoxalt”? Det gör det för att det är det – paradoxalt. Vi vill ha friheten. Vi vill ha friheten att välja och vraka efter eget tyckande, men vi avskyr att göra just valet – att dels välja fram, dels välja bort. Här önskar den genomsnittliga, relativt oreflekterade och vardagsstressade, människan att någon gör valen åt henne. ”Vad ska jag äta ikväll”, frågar inte så få människor sina kollegor eller vänner dagligen, året runt, decennium efter decennium.
Låt mig börja med en kortfattade och på många sätt orättvis skildring om hur jakten på den fria viljan vuxit fram. Jag vet att jag kommer generalisera och hoppa över viktiga detaljer, men det är främst andemeningen jag här vill skildra.
Medeltiden
Romarriket föll och Europa, ”världen”, gick 1000 år tillbaka i utveckling och tid. Från vägar, teatrar, en sorts infrastruktur, handelnät, akvedukter och badanläggningar fick medeltidens människa krig, gyttja, ett kallt klimat, missväxt, fedoalstyre, pest och mycket mer. Kyrkan kom att vinna en enorm makt, då de dels var läs- och skrivkunniga, dels då de var guds röst på jorden – den gud som lovade himlen och paradiset så länge man levde och verkade gott. Såklart var kyrkan inte sena att utnyttja detta och kunde i takt med att man satt med trumf på hand överkomma än mer makt i form av gåvor, kyrkotiondet, avlatsbrev, skatteintäkter, skattefrihet gentemot staten och så vidare.
Man lärde ut om treståndsläran – de som bad, de som krigade och de som arbetade – alla hade fötts och satts på jorden för att göra just sin uppgift. ”Gör den och gör den väl så kommer du bli belönad”, var den melodi som sjöngs i Europas kyrkor. Mer eller mindre lärde man ut att människan föds med synder och att livet går ut på att göra bot och bättring. Sagt med andra ord – du börjar på minus och kommer alltid ligga på minus, för det kommer alltid vara något du gör som går emot ”den sanna läran”.
Förställ dig livet på landet. Kallt, ruggigt, missväxt, hunger, krig, hot från andra byar och ett feodalsystem som gjorde dig till livegen. ”Varför inte bara sticka kniven i sig och få det överstökat?”, torde ha varit en rimlig tanke – eller hur? Dock skulle det gå emot guds önskan och vilja – du var satt på jorden utifrån ett syfte och klarade du av detta skulle du bli belönad. Mer eller mindre kontrollerade dels kyrkan, dels adelsmannen/godsherren hela din vardag och alla dina beslut. På ett sätt tacksamt, eller hur? Följ John och du kommer nå himlen.
Renässansen och upplysningen
Efter de mörka åren, som senare forskning visar inte var fullt ut så mörka som den tidigare forskningen först visat, kom renässansen. Vetenskap, humanism och universalgeni blev den tidens ledord. Kyrkan började också här tappa makt. Ömsom berodde det på den snabbt växande vetenskapen, ömsom på alla brott de begått såsom simoni och avlatsbrev, för att inte glömma de misslyckade korstågen (om gud ville det – varför vann inte väst och de kristna?), den västliga schismen, brott mot celibatet samt det asketiska och spartanska levernet et cetera. Här kan såklart adderas Luther och översättningen av bibeln i samband med boktryckarkonstens tillkomst – vars existens och följder är att jämföra med detsamma för när internet såg dagens ljus.
I takt med att kyrkan tappade sin makt och vetenskapens vinst av samma började allt fler tvivla på religionen, men man var fortfarande inte helt trygg och säker att våga bli sin egen.
Steget kom dock att tas under upplysningen, då rationalism, logik, empiri med mera blev det nya svarta. Tankar om ”frihet, jämlikhet och broderskap” skapade ringar på vattnet och frihet skulle ju gälla mot allt och alla, eller hur? Här började den sanna fria och egna viljan ta plats och form. Från att ha styrts likt en marionettdocka till att vara handen som håller dosan. Från att ha haft sin tid och hela sitt liv ägt till att själv äga det. En inte så liten förändring…
”To each man shall his own free actions bring both his suffering and his good fortune.” (Vergilius)
Nutid
Dock kom friheten att välja med en stor brasklapp. Insikten av att så fort något väljs – X, säger man samtidigt nej till alla andra alternativ (Z, Y, M etc.). Vad att välja? När? Hur och varför? Så många frågor och bara tanken på att ställas inför dessa val och kval skapar en ångest få vill kännas vid. ”Hjälp mig, för det är så jobbigt att bestämma sig om jag ska ha en Vesuivo eller en kebabpizza…”.
Besök vilken Svenssonfamilj som helst: Ömsom är det djupa diskussioner och kval om vad som ska lagas till middag ikväll, vilken skjorta som ska bäras tillsammans med de nya byxorna, vilken tesort man ska ta av alla de femtioelva man har i skåpet och så vidare. ”Tycker du jag ska köpa X?”, är nog en fråga många frågar sina närmaste…
Någon att skylla på
Att be om hjälp och råd är bra, men att göra slag av saken och sedan beskylla den som gav rådet om det visar sig vara ett dåligt sådant är att göra det lätt för sig, vilket hjärnan vill. Så tacksamt det är att kunna skylla ifrån sig; att lägga skulden på någon annan. Så lätt och tacksamt det är att skriva i en aktiegrupp på valfri sociala media och fråga vilket bolag man ska investera i och sedan följa det som de flesta säger. ”Om det går fel är det ju inte mitt fel. Jag gjorde ju bara som alla andra sade.” … …
Vi vill kunna välja, för vi hatar att vara suttna på, men vi avskyr att välja för det kostar energi – du vet, den råvara vi historiskt haft jävligt ont om. Hjärnan vill spara på energi., Hjärnan vill ta det lätta före det svåra. System 1 och system 2 et cetera. Det kostar också att erfara motgångar, för ett dåligt val med ett lika dåligt utfall får dig att känna dig totalt okunnig och värdelös. Detta är enbart en chimär, för faktum är att misstag är en perfekt utgångspunkt för lärande, utveckling och tillägnandet av kunskap. Du föddes väl inte simkunnig och du lärde dig väl inte cykla på blott det första försöket, eller hur?
Så när du nu sitter och klagar på att det är svårt att välja vilket bolag du ska investera i och ber till högre makter att de ska göra valet åt dig kan denna skildring om den tidigare ofria viljan till den därefter fria, likväl ack så krävande, dito vara tacksam. Gör jobbet, våga och orka ta den mentala kampen och belöningen i form av lugn, ro och tilltro till att DU har gjort jobbet. DU har läst på. DU har skapat dig DIN bild. DU har investerat i X utifrån DINA utgångspunkter och prognoser.
Du är och ska vara ytterst ansvarig och rätt förvaltat och med rätt förhållningssätt till när det går mindre bra kommer allt annat lika leda dig till framgång, nya erövringar och ackumulerande av kunskap. Läs, skriv och diskutera! Se ångesten, kvalen och de mentala barriärerna som eggande och lockande marker. Gå med vetskap om att om du bara ger dig den på att klara av dem kommer du bli belönad, om än nu så senare.
Hmm… kanske inte det bästa att säga och framför allt inte direkt i ett blogginlägg som ska handla om min kommande bok, Mentala Modeller – för investerare som vill slå aktiemarknaden, men jag har alltid trott på samt utgått från att transparens är det bästa för alla parter. Varför min ”sista” på bra länge? Jag kommer återkomma till det, men först – vänligen låt mig berätta om min nya bok.
Jag har tidigare skrivit lite kort och väldigt diffust om min historia – det skadade knät, den misslyckade operationen, ”fotbollskarriären” et cetera. Inget av detta har varit lögn – tvärtom, men jag valde i min första bok – Börspsykologi – att inte berätta mer, då jag dels inte bedömde det passande, dels inte adekvat för boken och dess innehåll. Vidare var jag inte fullt ut klar över och säker på om jag verkligen borde och ville.
Faktum är att den fysiska skadan blev en psykologisk sådan. Vad, hur och varför kommer jag ej förtälja här, utan det kommer vävas in i min kommande bok. Nu undrar du säkert ”men skrivs det inte om aktier och investeringsprocessen i boken!?”. Mitt svar – SJÄLVKLART skrivs det om det ämne och den värld du och jag håller högt. Fokus är på mentala modeller att applicera under hela investeringsresan, med allt från kontakt med andra investerare till hur att analysera bolaget. ”Min berättelse” är med som ett vardagsnära exempel på hur de mentala modellerna också kan appliceras i det vardagliga livet, men också för att jag tror på att vara personlig – det ger mer tyngd och mer tillit läsare och författare emellan.
Detta är INTE en bok á ”såhär lyckades jag på börsen” eller ”10 steg till hur att bli miljonär”. Dessa finns det redan gott om och jag har inga ambitioner att sälla mig till den genren (inget ont om den, men jag kan ej se mig skriva en sådan).
Boken har testlästs av flera finansprofiler, däribland Ola Rollén, Mats Qviberg, Per-Håkan Börjesson, Andreas Brock samt Erik Selin. Samtliga har kommit med positiva utlåtanden, vilka jag framgent kommer återkomma till.
Denna bok påbörjades, om än ej i fysisk så i mental form, kring slutet av 2000-talet och har sedan dess vuxit. Jag har skrivit i och på den när tid, lust och energi funnits och jag har många gånger fått kämpa med mig själv när vissa rader har förtecknats. Då den är personlig på ett sätt ingen annan(?) finansbok är finns det mycket som upplevs jobbigt, men som jag är på det klara med måste sättas på pränt; måste få komma ut och således slås sönder och samman. Jag förstår om du tycker mig tala i tungor, men du kommer förstå om/när du läser boken.
Tillbaka till ”min ’sista’ bok”. Jag skriver ”sista” inom citationstecken då jag aldrig kan säga och veta att det är min sista. Troligtvis är det inte det, men jag kommer nu ta ett par, tre,+fyra år för att landa. Jag har fyra år i rad släppt en bok kring slutet av mars och det har varit bland det roligaste och mest surrealistiska jag upplevt. Sällan hade jag kunnat föreställa mig denna utveckling då jag skickade in mitt första manus 2019 och lika lite hade trodde jag på det enorma, positiva gensvar som kom. Du, kära läsare, har en lika stor del i mina böcker som jag. Jag hade, helt ärligt, inte klarat det utan dig kära läsare.
Att, bokstavligt talat, skriva en bok tar för mig inte lång tid (allt är relativt), utan det tuffaste och mest energi- och tidskrävande arbetet är hela processen innan tangentbordet bombas sönder och samman. Jag kan inte säga i exakta mått hur mycket tid som ligger bakom mina böcker (och då menar jag inte just skrivdelen, utan insamlandet av fakta, tid för reflektion, bollande av idéer, tvivel, tilltro, mer tvivel och så vidare), men det är många, många år.
Att läsa in, reflektera, bearbeta och upprepa den processen ett par och desto fler gånger tar sin tid och den får inte stressas på. Processen måste ske organiskt och ibland går det snabbt, ibland inte. Att pressa sig att skriva bara ”för att” tror jag inte på som modell – du måste ha något som du vill kommunicera och något som har en tyngd; något som, förhoppningsvis och sagt med all ödmjukhet, andra kan ha nytta av.
Jag ser med lika stora delar förtjusning som nervositet fram emot mars 2023, då boken är planerad att släppas. Den kommer under vintern komma upp på sidor såsom Adlibris och Bokus – när det sker kommer jag såklart återkomma om.
Så… summan av kardemumman: ny bok. Min ”sista” på bra länge. Fortsatt fokus på de mer mjuka, viktiga sidorna av investeringar samt ett fokus på pedagogik och tydlighet. Sistnämnda är viktigt och något jag var mycket noga med i mina två första böcker. I #MM (som får bli dess ”ticker”/tag) kommer det inte vara mallen från Börspsykologi och MER Börspsykologi som förbehållslöst appliceras - således inga Nicklas och Kajsa, men samma språk och samma sätt att förklara kommer vara detsamma. Du som läst nyss nämnda bok/böcker kommer således känna igen dig i språk, ton och framställning.
Hur avslutar jag ett inlägg likt detta? Hur många gånger har jag inte skrivit: ”jag saknar ord” e.d.? Tyvärr måste jag återanvända dem, för jag saknar verkligen ord. Hur kan jag sätta ord på känslan av +tio års kamp? På allt jag sett, läst, hört och diskuterat? På all den fina uppslutning jag sett och fått uppleva? Hur tacksam jag är för all stöttning och alla härliga tillrop? På all kärlek som visats mig?
Jag väljer att avsluta på detta sätt: TACK! Till dig för att du delar, vill lära dig men också lära andra. Till dig som vill något mer och som alltid vill nå ett steg högre; till dig som skapar dig ett liv, inte förbehållslöst kräver ett sådant.
Rapportsäsongen går mot sitt slut och vi har fått ta del av såväl bra som dåliga rapporter; utdelningshöjningar och utdelningssänkningar. Vad gäller det sistnämnda är det hos många i allmänhet men hos utdelningsinvesterare i synnerhet likställt med oro, ångest och bekymmer. En sänkt utdelning kan bero på många orsaker, såsom att ett bolags vinst sjunkit, att bolaget ämnar expandera eller att man ämnar investera. Det kan också handla om att bolaget vill sänka sin skuld/belåning, om det nu har en sådan. Det sistnämnda gäller bland annat Industrivärden, som, med Lundberg i spetsen, sänkte sin utdelning med drygt 20 %. Detta fick många investerare att dra öronen åt sig och av de bloggar jag ögnat igenom är det många som valt att minska därtill sälja av hela innehavet. Om detta tillvägagångssätt är det rätta att göra låter jag förbli osagt, då vi alla investerar utifrån våra egna kriterier, mål, tidshorisonter et cetera. Dock vill jag säga mitt i denna diskussion och det är att man bör se längre än bara 1 år. Ämnar man bygga en pengamaskin och ha innehavet tills "death do you apart" måste man räkna med såväl utdelningssänkningar, korrektionen, sättningar som höjningar, race och uppgångar.
"Triremen ökade farten och innan det persiska fartyget hunnit gira stötte den bronsklädda ramen in i dess sida och orsakade ett förödande kaos. Överallt trängde vatten in och de fastkedjade roddarna försökte i panik att slita sig loss från de kedjor som höll dem fast. Mitt i detta kaos regnade pilar ned över däcket och beseglade de, i upplösningstillstånd befunna, persiska krigarna. I den kaskad av blod som prydde rökluften och skriken kunde jubelrop och okvädningsord höras från de grekiska hopliterna, som kände sig segerrusiga."
År 480 f. kr. hotade det persiska riket, som leddes av den omtalade och ryktade kung Xerxes, de grekiska statsstaterna i allmänhet men Aten i synnerhet. Under sin tid på tronen hade den persiska kungen byggt upp en armé av sällan skådat slag och expanderat sitt lands gränser till en volym som först skulle överträffas av Alexander den store. Näst på tur stod de filosofi- och (sken)demokratiälskade, för att använda kung Leonidas val av begrepp, "boylovers" i Aten.
Förvisso var Aten en stark stat men i jämförelse med Persien framstod deras armé som en David. För att klara av motståndet, som statens styrande insåg gällde alla grekiska stater, bad man om hjälp, bland annat från Sparta. Hjälpen bistods och den karismatiske Leonidas tog sina 300 spartaner (samtliga väl insmorda i kroppsolja och minimalt klädda) och traskade iväg på en utflykt till Thermopyle, där de gjorde livet surt för otaliga bestialiska persier. De inoljade kropparna och minimala kläderna till trots räckte det inte hela vägen, utan samtliga spartaners liv blev slutligen beseglade.
Samtidigt som perserna anföll landsvägen via Thermopyle skickade de också en invasionsflotta mot Salamis, där de ämnade invadera. Ett par år tidigare, 483 f. kr., hade en ledande politiker i Aten, Themistokles, lyckats med bedriften att övertala övriga statsmän att frysa den årliga utdelningen från de väldiga attiska silvergruvorna och istället spendera dessa på att bygga upp en flotta att klara av det annalkande hotet från Persien. Med andra ord kan man påstå att Themistokles var framsynt och om han satt på insiderinformation från Oraklet i Delphi kan vi endast sia om, då mig veterligen ingen av hans motståndare lät koppla in finansinspektionen.
Tre år gick med en rasande takt och Ferdinand blev större och... förlåt, fel inlägg. Åren gick och när 480 f. kr. infann sig hade Atenarna lyckats bygga upp en stor flotta, om än hästlängder från den persiska dito. Dock lyckades man att, med hjälp av strategi, taktik och lite fula metoder såsom att sprida falska rykten om flottans position och ändamål till Xerxes, besegra de koriander- och saffransälskade fienderna vid Salamis.
Xerxes stod ordlös på sitt väldiga skepp, tagen av den syn som mötte honom när de grekiska statsstaternas skepp krossade hans väldiga flotta. Han hade inget val än att beordra reträtt och fly hela vägen hem till sitt palats, där hans konkubiner fick ägna otaliga dagar till att trösta honom.
Grekland utnyttjade sitt nyskapade övertag och kom att bilda ett sjöfartsförbund, som gick under namnet "Attiska Sjöfartsförbundet", till vilket alla joniska städer och öar anslöts. Innan Xerxes hunnit med att färdigställa sina planer på ett nytt erövringsförsök hade den grekiska alliansen vuxit sig till en stormakt, kraftig nog att få den persiske kungen på andra tankar. Alla var lyckliga och i Aten rådde ännu en gång glädje och välstånd (t.o.m. jag, Sofokles, var med på segerfesten som korggosse), även bland de mest giriga Krösus-wannabe:s, som nu åter igen fick ta del av sin utdelning från de rika silvergruvorna...
Många av dessa sorkar försökte i efterhand att framställa sig som att de hade varit välmeniga till den frysning av utdelning som genomförts och att de visste, att de i längden skulle bli mer än väl belönade. Dock visste de med mer än bara bark i huvudet bättre, men valde att inte öppna sina munnar; ty det fanns ingen vinning i att käbbla om vem som hade sagt si eller så. Lundberg... förlåt ännu en gång; Themistokles' framsynthet hade räddat dem!
 |
| Themistokles - en antikens Lundberg? |
Undertecknads erkännande/tillägg: Även om denna berättelse slutade väl tar den ej slut där, utan likt alltid är vår historia oändlig; ständigt skrivande. Tyvärr blev Themistokles landsförvisad 470 f. kr. genom ostracism och begav sig till Susa, där han blev konsult till sin tidigare fiende - perserna(!). Slutligen föll också det attiska sjöfartsförbundet, romarna invaderade och dessa blev i sin tur besegrade av goterna, som i sin tur..ja, ni förstår nog men... hey, grekerna hade ju i alla fall en något sånär tid med välstånd, lycka och utdelningar =)
OBS - just nu har PUG Förlag sin "Black Week"-REA. Här finner du mina, sagt med största ödmjukhet, och många andra intressanta och spännande böcker.
Att ha rubriken ”fredag (suck)” är lite som att skriva ”jag har egentligen ingenting att skriva, men vill enbart skriva av mig.” Till viss del finns den känslan hos mig, men det finns även lite andra tankar jag vill ta upp.
Under veckan har det varit flera som skrivit att de väntar på att kunna köpa lågt värderade amerikanska bolag så fort dollarkursen relativt den svenska kronan - USD/SEK - minskat och är tillbaka på de historiskt normala nivåerna (anchoring). Kanske är det dit som dollarkursen är på väg, kanske inte. Dock tror jag inte på den utopiska skildringen att man väl där och då kan köpa lågt värderade kvalitetsbolag. Snarare tror jag att de tidigare låga värderingarna då kommer vara medel, men mer sannolikt höga. Jag har tidigare skrivit om hur jag valt att förhålla mig till den höga valutakursen och har ej ändrat på det. Jag tror det är större sannolikhet att ett bolag såsom T Rowe Price Groups aktiekurs slår dollarns utveckling/avveckling under en lång tid. Jag kan absolut ha fel, men detta är hur jag har valt att agera sedan den första januari 2022.
En annan fundering som kommit till mig under dessa tider är om det är flera profiler på valfri media som ”försvunnit” i samma takt som börsen backat och om de nu kommer att mirakulöst återuppstå? Det har varit kul och givande att se de som jag följer, och har följt under en lång tid, har stått pall och varit, skrivit samt agerat som de brukar – en sorts transparens, så att säga. Kanske blir det nästa björnvarning – när nya eller gamla bekanta ”jag kan allt och vet bäst” börjar återkomma och leverera bombsäkra case på case (Parans, Fingerprint et cetera).
Nåväl. I veckan tangerade jag en ny, härlig utdelningsnivå. För fyra år sedan nådde jag gränsen ”FIRE” med extra betoning på havregrynsgröt, Eldorado bryggkaffe, knäckebröd varvat med barkbröd (med Chansar mest recept). Sedan dess har utvecklingen, exklusive 2020 (Corona), varit… monstruös. Ännu återstår 1,5 månader av 2022, men som det ser ut landar portföljningen totala utdelningstillväxt med 25 %. Betyder detta ”lyxigare FIRE” och ”tack och adjö underbara lärarjobb”? Nej, utan jag fortsätter jobba precis som vanligt, då jag just nu arbetar med något jag älskar och således är det inte ”jobb”. Absolut har läraryrket sina avigsidor och lika absolut är inte alla dagar solskenshistorier, men mer ofta än sällan är det glädje som känns, ges och emottages.
Jag fortsätter månadsspara av lönen samt återinvesterar mottagna utdelningar. En dag kommer sistnämnda vara mer och högre än förstnämnda, men ännu är jag ej där. Inte heller skyndar jag på ett sätt som är för riskabelt – varför stressa och byta strategi när den nuvarande bevisat sig så passande?
I och med torsdagens rejäla uppgång uppnåddes ett nytt ATH för hushållets totala ekonomi. Kul, men inget jag firar då det kommer vara högre om XX dagar. Visst kan jag le lite extra åt milstolpar, men mer ofta än sällan gör jag mest en notering och inget mer.
Efter mycket reflektioner, skrivande och kommunikation med djävlar till advokater har jag valt att ta in OEM, vilket gjordes för en vecka sedan – fredagen den 4/11. Innehavet är fortfarande litet, i alla fall relativt många andra innehav. Jag kommer fortsätta följa och skala in mig om och när tillfälle ges. Detta förutsätter såklart att bolaget fortsätter vara det kvalitetsbolag jag finner det vara.
Jag har också, under de senaste två veckorna, fortsatt öka i flera befintliga innehav, såsom Inwido, NCC, Thule samt AOJ. Trots de senaste uppgångarna bedömer jag samtliga, exklusive Thule som har mer tuffa tider framför sig, vara på riktigt attraktiva nivåer (OBS – som alltid är detta inga rekommendationer – gör din egen analys). Rätt eller fel? Det får vi se framgent i allmänhet, men om 3-5 år i synnerhet.
Förvaltarintervjuer
Som en sista del av detta inlägg vill jag även lyfta fram flera förvaltarintervjuer jag haft äran att genomför på senare tid. Det är lika roligt som givande att få ta del av dessa erfarnas tankar, reflektioner och inte minst – erfarenhet och kunskap. Att de trots välfyllda dagar tar sig tid är hedrande och jag riktar ännu en stort ”tack” till dem.
Intervju med Carneige Sverigefond A (Mattias Sjölin och Simon Blecher).
Kavaljer Quality Focus ( Peter Lindvall och Håkan Telander).
TIN Fonder (Erik Sprinchorn och Carl Armfelt)
Coeli Global (Henrik Milton och Andreas Brock).
Lucy Globalfond (Therése Nyren och Kim Hanson).
AMF Småbolag (Angelica Hanson)
Jag kommer snart att återkomma med en annan rolig nyhet – en som känns… ja, lika magisk som lättande. Stort tack till dig för att du stöttar och bidrar – du är en del av det fantastiska med finanstwitter och (finans)bloggosfären.