Fredagen den 3:e mars anno 2017 kom jag att publicera en mycket intressant intervju med Luppen från Lund, dvs. Lundaluppen. Sedan dess har mycket vatten flutit under ån och aktiviteten på lundabons blogg har varit ömsom hög, ömsom låg. Hur är situationen får denne högst uppskattade bloggare nu? Vad gör han? Vad investerar han i? Likt tidigare publicerade intervjuer var denna mycket intressant att dels göra, dels att sedan få läsa. Mycket nöje!
Kan du börja med att berätta lite övergripande om din livssituation just nu? Vad gör du? Jobbar du och med vad? Om inte – vad förgyller dina dagar?
Jag jobbar i egna bolag precis som tidigare. Mina dagar är splittrade över lite fler bolag och engagemang, men det finns definitivt en heltid eller två att göra i bolagen. Jag har även lite styrelseuppdrag utanför mina egna bolag. Med "egna" menar jag bolag där jag är en av huvudägarna, jag äger sällan 100 %. Ibland innebär detta en fantastiskt fri tillvaro och ibland brinner det i varje hörn av huset, men jag trivs med att vara min egen chef, och börjar nog bli ganska svår att anställa om jag ska vara ärlig.
Din portfölj är alltid intressant att återkomma till och under de senaste åren har antalet ”illikvida innehav” ökat. Jag förstår att du inte vill delge oss vilka dessa är, men varför hardet blivit mindre Large Cap och nu mer från de mindre listorna? Går det inte emot den del av din strategi som berör börsvärde?
Antalet illikvida bolag har inte gått upp så mycket som andelen illikvida innehav i portföljen. Under en period var bloggen så stor att jag var rädd att skapa kursrörelser. Om man tittar på hur passiv bloggen är nu och hur liten påverkan jag har så skulle jag nog kunna avslöja hälften av innehaven utan risk.
Att andelen stigit har både berott på tilläggsinvesteringar i innehaven och i vissa fall i extremt stora kursrörelser (uppåt turligt nog) hos några innehav. Detta är lite frustrerande, jag skulle ur ett rent blogghänseende gärna se att andelen låg under 10 %, som det är idag är det svårt för mina läsare att spegla min avkastning, något jag alltid tyckt varit ett värde med bloggen.
Du har rätt i att börsvärdena i några fall är under mina riktlinjer. Men i andra fall är de inte det. Likviditet är inte alltid kopplat till storlek/värde utan bara att de är tunt handlade helt enkelt.
Du gjorde en comeback, men nu är bloggen, som du skriver, mer passiv - är detta medvetet, eller finns inte samma skrivarlust som tidigare? Eller beror det på tidproblem?
Jag har definitivt tappat mycket av min skrivarlust på sistone och dessutom har intresset för börsen svalnat kraftigt efterhand som jag tycker köplägena minskat i antal. Man kan på goda grunder argumentera att det alltid finns lägen, så kanske borde jag säga att min lust att söka och gräva har försvunnit.
Men om historien är någon ledtråd kommer jag garanterat att hitta lusten igen och sätta mer fart på bloggen. Jag avskyr dock att upprepa mig, något som är nödvändigt professionellt, men outhärdligt privat så jag måste vänta till jag glömt vad jag skrivit tidigare. På så sätt kan det sägas med ett nytt och förhoppningsvis fräschare perspektiv.
Jag har alltid upplevt dig som konservativ, jordnära, klok och återhållsam. Du är trogen de teorier du finner tillit i, men kan du nu, i efterhand, känna att du kanske valde fel investeringsväg att gå? Förstå mig rätt, för det är alltid lätt att vara efterklok, men känner du innerst inne att Graham var “det bästa” för dig?
Tack det var mycket vänligt sagt. Jag tycker att mitt falnande intresse på sistone är exakt det jag förutspådde: jag kommer inte klara av att hålla bevakningen på topp på bolagen och behöver bolag jag inte tycker mig behöva bevaka från dag till dag. Då passar Graham utmärkt i mina ögon. Mina mer aktiva och dynamiska investeringsbeslut sker istället i onoterade bolag (mina “egna” bolag som jag nämnde ovan).
Jag tycker också att avkastningen varit minst sagt rimlig ställt mot den risk jag ansett mig tagit, så det ger inte heller något skäl för ånger.
Det kan såväl vara en fördel som en nackdel att ha detta mer “svalnande intresse” och givet hur du reflekterar relativt din portfölj tycker jag att det låter klokt och sunt. Jag lyssnade för ett tag sedan på Börssnack med Hansén och Olavi, där Alexander Bard intervjuades. Denna fick besvara frågan: “vad vet du idag som du ångrar att du inte såg/insåg/”visste” för tio år sedan?” och nu ämnar jag ställa densamma till dig.
Som ung låg jag ofta och grubblade på sådant på kvällarna: vad borde jag sagt, vad skulle jag gjort, hur borde jag gjort istället? Då handlade det kanske mest om vänner, flickor och relationer i allmänhet. Som äldre har jag minskat mitt grubblande om vad som varit och funderar mer på vad som kommer. När jag hör din fråga blir jag därför ganska blank, så detta blir lite spontant.
För tio år sedan drev jag bolag, hade små barn och hade börjat börsinvestera och fått mina första - och högst välförtjänta - smällar av börsen. Jag skulle kunna ge mig själv lite genvägar om jag fick resa tillbaka: “investera i bolag X/Y, börja blogga nu direkt, inte om ett år, etc.” men min personliga utveckling de senaste tio åren är inte något jag skulle kunna förmedla med några ord eller meningar. “Ägna mer tid åt din fru” är nog det mest konkreta jag skulle vilja säga till mig själv. Tyvärr skulle jag ibland behöva det tipset från 2029 års Lupp.
Var bloggen så viktig för dig? Är detta ett råd du skulle vilja ge fler; att börja blogga, eller i alla fall börja föra dagbok över investeringarna? Varför är detta viktigt?
Ja bloggen har varit väldigt viktig för mig, då den har tvingat fram ett strukturerat sätt att tänka kring börsinvesteringar; om man inte kan förklara det för en bloggläsare har man inte förstått problemet, som Einstein skulle sagt om han levde idag.
Till alla investeringsintresserade som gillar att skriva skulle jag säga att en blogg är en riktigt bra väg att gå. Sedan måste inte livslängden på en blogg vara decennier, utan börja och se om det passar dig.
Även om du inte har samma brinnande intresse för investeringar likt tidigare undrar jag om du ändå läser och håller dig uppdaterad? Vilka tidskrifter, källor et cetera är det som du premierar och varför?
Ärligt talat är jag inte lika uppdaterad. De kanaler som ändå överlevt är Dagens Industri, papperstidningen, Twitter där jag lyssnar mer än skriver nuförtiden, samt bolagens egna rapporter. Jag har inte hittat några nya noterade innehav eller kandidater på länge. Onoterat kommer som alltid genom kontakter.
"[...]Jag tycker H&M behöver visa en marginalkontroll och lagerkontroll samt visa en tydlig förbättring[...]"
Intressanta svar och frågan är om dessa kanaler inte räcker? Själv håller jag Dagens Industri (papperstidningen), rapporterna och twitter framför övriga beträffande att få information, men absolut ser jag över vad våra gemensamma bloggkollegor, Seeking Alpha, Motley Fool et cetera skriver. Med detta svalnande intresse - låter du då dina likvider ligga, eller återinvesteras de i befintliga innehav? I ett av dina senaste inlägg skrev du att du köpte SHB - på vilka grunder? Bankerna spås den långsamma döden, likt H&M för ett par år sedan. Beträffande sistnämnda sålde du - här agerar du annorlunda? Jag förstår att det blir lite “äpplen och päron”, men varför tror du så hårt på SHB?
Detta tror jag borde förtydligas: när jag köper något i befintliga, likvida innehav skriver jag om det. Med andra ord har jag inte gjort några inköp i likvida aktier på ett tag. Bloggen är inte helt död.
När jag köper är det på samma grunder som alltid, ett bolag som passerat mina kvalitetskriterier och som är rimligt prissatt enligt bevakningslistan. Om banker inte spåtts en långsam död skulle de inte vara billiga. Jag bettar alltså på att siarna har någorlunda fel. H&M har fått en rejäl omvärdering, men jag har inte riktigt sett det ljus som marknaden ser, så där är jag inte inne igen.
Varför tror jag på banker? Därför att någon måste bära kreditrisk. Jag tror P2P-lån är tveksamma eftersom “P” är beredda att bortse från kreditrisk, inte bära den. När kreditrisker blir kreditförluster kommer minst ett av dessa “P” dra sig ur. Om gammelbankerna blir vinnare, eller om nischbankerna blir det är väl något alla får ha en åsikt om, men var vinsterna ligger tror jag är rätt tydligt och idag behövs inte så många bloss av dessa cigarrfimpar för att motivera priset.
Inte för att framstå som “hård”, ty jag går med förvissningen om att det är sådant som du, likt jag, uppskattar och bland annat har bloggen till för; Du såg inte riktigt de faror som bolaget hade och följde med under nedgången. Förstår mig rätt, men tror du att det kan vara som så att du har kvar dina “gamla glasögon” då du studerar H&M?
Jag tror att varje investerare bör balansera mellan en a) konservativ syn på marknad och bolag där intet är nytt under solen, och b) en vilja att hela tiden lära sig nytt och ta till sig nya intryck och tankegångar. Utan den första förankringen riskerar du att gå på varje ny våg av optimism eller pessimism. Och tro mig, de kommer, kanske marknadens enda konstant. Men utan det andra sättet att se på saker riskerar du att sakta driva iväg till irrelevans.
Jag tycker H&M behöver visa en marginalkontroll och lagerkontroll samt visa en tydlig förbättring, inte bara minska blodflödet. Jag är inte så övertygad om en varaktig ändring till en nivå som motiverar dagens värdering. En fortsatt varaktigt låg ränta och billigt kapital för uppstickare på alla marknader och kanaler kommer fortsätta pressa bolaget i mina ögon.
Jag har nog sällan sett dig aktiv på twitter när diskussionerna gått varma kring #sparkvot och #sparadkrona. I dina yngre år - var detta något som du ägnade dig åt? I dag ser jag många unga, knappt komna från universitetet och som inte ens har hunnit sätta sin fot på sitt första, vilka inte har en större önskan tillika drivkraft att lämna nämnda innan de trettio fyllda. Vad är din åsikt i denna fråga? Har det blivit “too much” om detta? På löpsedlar ser vi allt fler exempel på unga som gör “exit” och senast var det “Miljonärsmamman”...
Min devis när jag började jobba var att alltid leva på en kostnadsnivå som låg några år bakåt i tiden och det har hållit i sig. Det har aldrig handlat om sparkvot, även om en sådan såklart alltid kan beräknas och den låg säkert på 10-40 % under hela min jobbkarriär. Mitt mål var aldrig att sluta jobba. Idag har jag inget “vanligt” jobb och har slutat att spara i vanlig mening. Det jag inte lever upp ackumuleras främst i mina bolag, men det är inte sparande som tagit mig hit, utan företagande.
Att ackumulera i egna bolag så att du kan styra ditt löneuttag och helt välja om/när du går i pension, återinvestera utan skatteavbränning från onoterade innehav etc. är en lite mer avancerad form av sparande som få nämner, eftersom det är mer otillgängligt. Emellertid är är väldigt effektivt - om dina bolag är kassaflödespositiva.
När det gäller #sparkvot och #sparadkrona finns det en halv väckelserörelse därute som i sak är väldigt positiv, men i form stryker mig mothårs och därför ser du mig sällan i de diskussionerna. Jag har inga extrema eller roliga tips att komma med, “Miljonär innan 30” har i mina ögon sagt allt intressant som finns att säga på det området.
Utöver investerande vet jag att du, jag och många andra delar ett intresse för tv-spel i allmänhet, men Zelda i synnerhet. Vad är det som lockar dig med denna aktivitet och har den alltid funnits där? Själv har jag inte öppnat min utgåva av Link’s Awakening, utan vill vänta till jag har mer tid, vilket inte ser ut att finnas förrän till sommaren...
När jag var ung var det Commodore 64 som dominerade. Jag var den typen som spelade spelen, inte typen som skrev olika demos. När jag började med utveckling var jag kanske inte den sylvassaste programmeraren men en stark felsökare, några år med spel på bandspelare gjorde mig van att läsa felmeddelanden… Jag spelar fortfarande en del på lediga stunder. Gärna Zelda som jag faktiskt upptäckte genom barnen, de första spelen kom ut på den tiden jag arbetade med att torrlägga Lunds nationer. Mest spelar jag dock saker som Skyrim och Fallout, som tyvärr tar rejält med tid. Semestertider funkar med andra ord bäst.
Sedär - Skyrim! Själv vågar jag mig ej på spel som är “oändliga”, förutom Diablo… Om nu detta intresse finns, finns samma intresse kring att investera i bolag likt Paradox, Ubisoft, Embracer Group? Vår bloggranne - Finanstankar - är en av de “gamla bloggarna” som gjort detta och mig veterligen blivit rikligt belönad.
Om jag skulle ge mig in på dataspelbranschen skulle jag nog lämna stockpickingen åt sidan och göra en bred investering över många bolag. Lite likt den teknikportfölj jag en gång hade på bloggen. Det finns stora skillnader i affärsmodeller, vilket skulle kunna tala för stockpicking, men samtidigt är det svårt att förutse vilket eller vilka bolag som har nästa stora hit. Som helhet tror jag dataspelskonsumtionen kommer fortsätta uppåt och sannolikt även dess share of wallet hos konsumenterna.
Ett spel som Skyrim kostar 500-600 kronor (plus hårdvara som man redan har) när det är nytt, är fortfarande relevant idag åtta år senare och om jag summerar mitt antal spelade timmar så är det inte många öre per timme… Självklart kan branschen monetarisera bättre på detta framgent och jag tror alltfler spel går mot subscriptionmodeller etc. Paradox modell med ständiga DLC är en annan modell som säkert kommer fortsätta flyga. Mina barn har för övrigt Activision Blizzard och Electronic Arts i sina portföljer, så helt inaktiv har jag inte varit, även om de inte letat sig in i Luppenportföljen.
Något klichéartad fråga, likväl intressant - var är du om tio år? Var bor du? Vad ägnar du dagar åt?
Om tio år bor jag i Lund, reser en hel del precis som vi alltid gjort och ägnar mina dagar åt investeringar. Mina operativa inhopp blir nog allt färre och glesare, men förhoppningsvis är jag fortfarande relevant i styrelsesammanhang och en bra ägare för mina bolag. Jag är en otroligt tråkig människa på många sätt, som du hör. Drömmer liksom om morgonkaffet. Det är inte synd om mig.
Jag har de senaste veckorna haft nöjet att läsa Anders Borgs nyutkomna bok Finansministern. Först hade jag inga planer på att läsa den, men efter att ha läst flertalet ledare på Dagens Industri, såsom Samhällsarkitekten och reformatorn (läs gärna denna artikel), var min nyfikenhet väckt.
Även om jag alltid utgår från att envar författare alltid är speglad av sin egen världsbild, s.k. fenomenografi, tycker jag att det finns en relativt hög grad av självdistans i boken, om än ej perfekt. Steg för steg tar Borg med sig läsaren på en resa genom finanskrisen anno 2008 och åren som följde. Tydligt framgår hur han och många andra av världens centralbanker såg krisen komma, men detta till trots inte (hann?) reagera innan skiten träffade fläkten.
Extra intressant finner jag kapitlen ”bankkollaps” samt ”operation Lettland” var de som var mest intressanta och tydligt framkommer hur Borg, med medarbetare, lyckades rädda Sverige från en kris som troligtvis hade slagit oss sönder och samman, eller, för den mer komiskt lagda; gula och blå…
Intressant är också att få ta del av nämndas redogörelser om hur det var att vara ansvarig för ett rikes finanser under en krasch; sällan sänggående innan 24:00 och lika sällan ligga längre än 04-05:00, då Borg var nödgad att vara uppe, läsa nyheter från Asien och hur marknaderna där utvecklades. Borg skriver även om hur han led av att vara såväl fysiskt, men framför allt psykiskt, frånvarande från barn och fru. Semester på lantstället var förvisso skönt, men ständigt var hjärnan och tankarna på krisen, utvecklingen, riskerna et cetera.
Det blir aldrig för mycket finanslingo, eller för krångligt, men visst erfordras en viss sorts baskunskap samt ett genuint intresse av dels personen Borg, dels ekonomi, finanskrisen och Sveriges politik, då en stor del av boken berör hur "nya Moderaterena" kom att förlora makten. Beträffande det sistnämnda blir det intressant att få ta del av Borgs egna tankar kring vad som gick fel och vad andra gjorde rätt; hur det svenska folket vilseleddes (beroende på vilket perspektiv som intas). Det framkommer ej tydligt, men implicit kan en tydlig kritik mot dagens styre och dagens samhällssituation i detta avlånga mellanmjölksland vi väljer att kalla för "Sverige" skönjas. Givet dagens situation och det vi dagligen kan läsa om i valfri blaska är empirin för Borgs ställningstagade tydlig.
Efter att ha läst boken har jag även ägnat mig åt att läsa diverse recensioner från svenska blaskor, såsom Expressen (huga!), som lyfter fram den implicita kritik som Borg ger vår nuvarande finansminister, Magdalena Andersson aka. ”Maggan”; ” Hon har inga egentliga ambitioner att förändra samhället. Det är skillnaden mellan en social ingenjör och en teknokrat.”
Beträffande språk har Borg mer kunskap än många av hans fränder och det är sällan som jag finner det omständligt eller mindre passande. Visst finns slarvfel, likt i min egen (och säkert i kommande) bok, men det blir aldrig att läsningen och behållningen tar skada.
Är boken ett givet köp? Njae… visst är den bra, ty om den slutsatsen är det nog få ekonomiintresserade som väljer att höja sin röst. Dock är det mer ”låna på biblioteket”-status än ”köööööp”. Dagens industri rekomenderar att Borgs bok läses samtidigt, eller innan/efter Carl Bilds nya bok Oredans Tid. Jag har ej läst denna, men av det som jag har läst om den upplever jag att den kan vara givande.
Har du läst Svea Rikes före detta finansministers alster och vad är din åsikt tillika recension?
Tandläkare. Ömsom uppskattar man dem, ömsom skapar de ett obehag som skulle få Judas' straff i den nionde kretsens att framstå som en spavistelse. Oavsett vad du, jag och övriga kunder anser och tycker är det ett nödvändigt ont och säkert kommer även denna bransch att bli mer robotiserad, likt kirurgin et cetera, men till dess är det fortfarande, såväl bildligt som bokstavligt, ett hantverk som utförs.
Ett bolag som jag har tittat på är Patterson Companies, som är en distributör av produkter och tjänster för tand- veterinärvården. Bolaget tillhandahåller produkter, utrustning, programvaror samt övriga digitala lösningar inom nämnt arbetsområde. Utöver erbjuds finansiella - och juridiska lösningar. Produkterna används bland tandläkare, veterinärer samt bland större rehabiliteringscentrum runtom den nordamerikanska marknaden.
Bolaget har inte haft sin bästa tid under de senaste tre åren, då kursen är ned med cirka 50 % då detta inlägg skrivs. Liknade var det då jag skrev om Pedmed Express, som sedan dess har tagit en viss revansch. Kan det bli samma i detta fall? Jag tror på (mega?)trenden om husdjurs och djurs hälsa i allmänhet, men om tandvård och dess framväxt i synnerhet. Allt fler går in i arbetarklassen och i takt med detta kommer fler få åtkomst därtill råd med denna tjänst. Att hackor- och spadförsäljarna inom nämnda bransch även mer och mer övergår till att sälja system e.d., så kallad ”SaaS”-modell, tror jag kan bli en marginalhöjande tillgång.
Varför har bolaget lidit av en sådan nedgång? Svaret är tydligt men innan jag går in på siffror brukar en bild säga mer än tusen ord.
I sin senaste årsredovisning (2019) skriver bolaget, gällande avdelningen för ”Animal health”, att: "våra finansiella resultat för 2019 visade starka resultat i både Companion Animal och Production Animal-bolagen, vilket återspeglar det värderade partnerskap som Patterson erbjudanden till veterinärer och boskapsproducenter. Vi gjorde investeringar i nya produkter, tjänster och tekniker till att stödja våra kunders utvecklande behov inom områdena mjukvara och företagsledning. Vi fortsätter också att se en stark efterfrågan på företagstjänster som fokuserar på att hjälpa våra kunder att uppnå sina verksamhetsmål. Patterson förblir väl positionerad för att hävda sig över hela världen beträffande marknaden kring djurhälsa och vi förväntar oss att vår verksamhet kommer att fortsätta växa iunder räkenskapsåret 2020."
Beträffande avdelningen för ”dental” står följande att läsa:
"Att stabilisera vårt tandläkessegment var ett viktigt mål för det finansiella räkenskapsåret 2019 och vi är nöjda med de framsteg vi har gjort. Under andra halvåret av budgetåret 2019 lyckades vi få Dental-segment att vända till en omsättningstillväxt, istället för tidigare stiltje, YoY. Människors vetskap och behov av bra tandvårdsprodukter samt förbrukningsmaterial för tandvård fortsätter att förbättras och att driva ökad försäljning av dessa produkter är ett centralt fokus för oss framåt. Vår ledande position inom det digitala utrustningskategori gjorde det möjligt för oss att möta det växande efterfrågan på digitala lösningar och vår försäljning av utrustning och mjukvara ökade med 13 % under det fjärde kvartalet jämfört med samma period föregående år."
Jag har plöjt diverse artiklar på Motley Fool och Seeking Alpha och majoriteten är mer negativa än dess antonym, men den som har verkat mer än ett år på börsen vet att det snabbt kan vända och även om det är för tidigt att ropa ”hej” är H&M just nu det mest talande exemplet.
För att återgå till den första bilden över bolagets utveckling framkommer i den att vinsten har varit i en fallande trend sedan 2011, även om nedgången ej har varit spikrak. Under samma tid har även vinstmarginalen fått lida pin, likt en patient hos tandläkaren… … … Omsättningen har förvisso ökat men har de senaste 3-4 åren varit linjär. Således framkommer att nedgången och därmed den lägre värderingen inte har skett utan en orsak.
Som framkommer från bilderna från den underbara tjänsten Börsdata är att det inte är ett bolag utan problem. Skulden är i en stigande trend, kassaflödet är mer sjunkande än stigande samt minskar avkastning på eget kapital, bara för att nämna några nyckeltal av flera. Eller... jag kan nämna lite mer. Bruttomarginalen har de senaste åren minskat med en takt om 4,4 %, ROIC har under samma mätperiod minskat med ett genomsnitt om 8,8 % och ROC med 11,1 %. Den viktiga rörelsemarginalen, dvs. andelen av omsättningen som är kvar efter alla verksamhetskostnader innan finansiella kostnader och skatt, har minskat med ett snitt om 13,1 %.
I sina rapporter trycker styrelsen på att de anser utdelningen vara viktig och denna har varit stigande sedan den sjösattes 2010. Utdelningstillväxten har, till skillnad från många andra nyckeltal, varit stigande, vilket syns i nedan tabell om bolagets utdelningstillväxt.
|
12 månader |
3 år |
5 år |
7 år |
10 år |
|
0 % |
2 % |
4,87 % |
8,7 % |
26,39 % |
Med en direktavkastning om cirka 5,3 och med vetskap om att bolaget inte just nu figurerar i sin bästa form bör det studeras hur mycket av vinsten samt det fria kassaflödet som delas ut och här framkommer att utdelningsandelen är 86 % och utdelning/FCF ligger på 43, 7 %. Följaktligen inte superdåligt, likväl mindre bra med cirka 86 %.
Tror man att ledningen och VD kan göra verkstad av snacket om att de står inför en tillväxt och att de satsningar som görs kommer att bära frukt kan detta bolag vara värt att hålla koll på. Själv säger jag just nu ”tack, men nej tack”. Jag gillar branschen och tror på den, men just nu är detta inte det bolag som jag vill få marknadsexponering med. Jag har även, mer övergripande, tittat på några konkurrenter, såsom Dentsply Sirona, Inc., Henry Schein samt 3D Systems, vilka samtliga har haft det motigt under de senaste åren. Detta väcker verkligen mitt intresse - finns här en marknad som, likt spelbranschen, just nu är mer omtyckt än vice versa och att det går att hitta "guldklimpar"? Jag kommer fortsätta att läsa, men tar tacksamt emot råd och reflektioner. En bra artiklel att utgå från är denna - "7 Dental Stocks to Buy That Will Make You Smile".
Vad tror du dels om branschen i allmänhet, men Patterson Companies i synnerhet?
Den sjätte januari 2017 intervjuade jag Magnus Andersson, som dels skriver på Fundamentalanalys, dels på Tradingportalen. Sedan dess har, för den med matematiska gener, cirka 2 år passerat och jag fann det intressant att ta reda på hur situationen är för denne mycket omtalade och duktiga investerare. Således kommer här en uppföljning på mannen som mer eller mindre associeras med sina lyckade investeringar i Apple och Evolution Gaming, för att nämna några.
Tack Magnus att du ånyo tar dig tid att ställa upp på en intervju. Det har gått cirka två år sedan vår senaste ordväxling och sedan dess har jag följt dig med intresse. Apple, LVMH, Evolution Gaming, Hernö med flera har verkligen fortsatt sin kursuppgång och jag antar att du känner dig nöjd tillika stolt över din analysförmåga(?).
Jag är absolut nöjd med utvecklingen det senaste året för de aktierna, men samtidigt så finns det ju andra bolag som har gått sämre på börsen, framför allt Aspire Global, som jag äger. Evolution Gaming och LVMH är mina utan konkurrens största innehav idag och jag misstänker att det kommer att förbli så de närmaste åren, eftersom bolagen levererar helt enastående sedan länge.
Du har varit ”fri” i lite mer än tre år, om jag räknar rätt. Kan du delge oss med om vad du fyller dina dagar med? Hur sysselsätter du dig och är livet som ”fri” så som du hade planerat det?
Nja jag antar att du med ”fri” menar att jag inte skulle jobba och ha en tillvaro liknande de religiösa FIRE-fanatiker som verkar gå och drälla och leva strax över existensminimum på utdelningar från sina innehav. Jag har aldrig lockats av något sånt, utan är egenföretagare och investerare och kan absolut se mig själv vara anställd av någon igen en vacker dag. En fördel med att arbeta i egen regi är förstås att man kan planera sin tid väldigt fritt, vilket hjälper till när man har barn och många järn i elden på olika håll. Denna frihet har gjort att jag har kunnat besöka företag när det har passat dem både i Sverige och i utlandet som nu senast när jag var några dagar på Malta. Detta går ju inte om man har ett vanligt arbete utanför finansbranschen.
När du skriver om de som har valt FIRE på “existensminimum” utgår jag från att du anser att det är en mindre klok sak? Ofta ser jag dig i diskussionstrådar på twitter om “FIRE” och “SparadKrona” e.d., där du tar en ställning emot denna filosofi. Känner du dig “tvingad” att säga din sak i saken, eller finns det något annat som gör att du väljer och orkar ta fighten? Jag tänker på den senaste incidenten som jag såg; den gällande diskussionen angående köpt/hemmagjord is till Gin.
Inte alls, men jag stör mig på bärande delar av det där skraltiga bygget. Det har uppenbarligen blivit en religion för vissa, vilket märks på den kaskad av kommentarer som kommer när någon ifrågasätter något. Det är som FING-hysterin all over again.
De tar något i grunden bra- sparsamhet och att planera för framtiden- och skapar ett monster; 25-åringar som istället för att söka sig mot jobb som de skulle kunna älska att gå till drömmer om att sluta jobba helt och drälla runt. Det är så otroligt naivt att tro att detta kommer att ge dem ett lyckligt liv, likaså att tro att intressanta arbetsgivare skulle vilja anställa dig efter några års svårförklarad frånvaro från arbetsmarknaden eller för den delen att tro att det skulle lira särskilt väl med ens barn eller omgivning.
Unga människors drömmar bör handla om att skapa någonting- karriär, familj, företag, produkter. Att göra ett avtryck man kan vara stolt över. Inte att ha evigt sommarlov finansierat av utdelningar som kan ställas in. Det är inte frihet utan ett liv på nåder från bolagsstyrelser som närsomhelst kan sätta ned foten som i Swedbank nyligen.
Bara det faktum att tron på FIRE avtar i direkt korrelation med ålder och erfarenhet borde stämma till eftertanke men vi lever ju inte i en värld där dessa egenskaper hyllas, snarare tvärtom. Det är något vissa 25-35-åringar tror på och 45-åringar skämtar om.
Mycket kloka reflektioner. Din portfölj är ofta någon jag återkommande inspekterar och jag tror inte att jag är ensam om detta. Jag ämnar inte att strö salt i några sår e.d., men är det okej med dig om vi börjar med att diskutera Leo Vegas. Du har öppet och ärligt skrivit om dina erfarenheter om din resa i det bolaget, men jag undrar om du nu, efter en ytterligare tid, har kommit till nya insikter och reflektioner? Du självrannsakar dig bra på din blogg, men har det blivit något mer av detta?
Jag liksom många andra, ja marknaden som helhet, drogs med i ruset vid LEO:s uppgång. Som jag skrev på Tradingportalen borde jag ha insett att allt för mycket var intecknat i kursen redan. Med detta sagt tror jag att LEO mycket väl kan komma tillbaka och stiga från nuvarande kurs, men jag äger inte aktien längre. Det är ett mycket kompetent bolag.
Det är viktigt att man i efterhand är nykter i sin analys om någonting har gått dåligt. Hade man otur eller borde man ha gjort på ett annat sätt, varför gjorde man inte det osv? Ibland kan man ju ha gjort rätt, men resultatet blev dåligt pga. någonting som inträffat som var svårt att förutse eller liknande. Om man är en erfaren investerare kan man ju ofta se var det gick fel och förstå varför. Lär man sig av detta så kommer man förstås att lyckas över tid för misstag begår alla men bara en del lyckas lära sig av dem och sluta begå samma fel gång på gång.
Du har utvecklats mycket under de gångna åren och som återkommande läsare har det varit intressant att få vara en del av din resa, vilken jag vill gratulera dig till. Om du ser tillbaka på denna resa från dess start och fram till idag – vilka är de tre viktigaste lärdomarna som du har tagit med dig? Kan du utveckla ditt svar om varför du anser dessa vara de främsta jämte andra?
Att man är sin egen värsta fiende är en väldigt viktig insikt som jag har fått. Inom detta rymmer sig många saker. Man kan lära sig hur mycket som helst om börsen, vad som gör vissa bolag bättre och allt annat. Klarar man emellertid inte att styra över sina känslor och medfödda instinkter, t.ex. rädslan för förluster, otålighet, girighet, följa John osv. blir man inte en framgångsrik investerare.
- Man måste lägga ner den tid som krävs, genvägarna är få. Lägga en tiondel av den tid på en aktie jämfört med vad man skulle lägga på att läsa på om en ny tv man ska köpa är nog inget vinnande koncept. Man ska kunna bolaget utan och innan, branschen likaså. Minns att jag läste en av dessa scamvarningspersoner (nej inte den Blonda denna gång) som plötsligt dykt upp som självutnämnt aktieorakel i någon tidning. Hon svarade att hon lade ett par timmar i månaden på sina placeringar. Denna slappa attityd ansåg hon gjorde henne till en seriös och långsiktig placerare som minsann inte höll på och petade för mycket i portföljen…
- Ens innehav bör vara få och väl genomtänkta och kraftigt fokuserade mot de bolag man på goda grunder tror har bäst potential. Att lägga lika vikt på det mest lovande och som ens åttonde bästa är fullständigt irrationellt.
Även om det är makro, skulle jag och även läsare, vara intresserade av dina tankar kring minusräntor. Buffett har sagt att om minusräntor är här för att stanna, är dagens börs mycket attraktivt värderade. Detta medan andra s.k. ”experter” säger att börsen är högt värderad. Dina reflektioner?
Börsen är mycket lågt värderad, framförallt de mest lönsamma bolagen, när man tar hänsyn till räntan. Att prata om att PE 20 är ”högt” när pengar är nästan gratis är galet om man inte tror på snabbt stigande räntor. Vi har hört att ”snart” kommer räntan att stiga till ”normala nivåer” i minst 20 år. Jag minns när 6 % bostadsränta ansågs galet lågt… Detta är det nya normala. Jag ser inget som skulle kunna driva räntor förutom en global katastrof eller liknande.
Då vi diskuterar minusräntor - applicerar du belåning i din portfölj? Varför/varför inte?
Ja det finns ingen anledning att inte använda rimlig belåning som jag ser det. Det ökar förstås risken dock, men det är det värt tycker jag.
Vad anser du idag vara din största svaghet/nackdel som investerare?
Att jag ibland av rädsla/girighet minskar i innehav som sedan fortsätter att rusa.
Vad bottnar sig rädslan i? Du skriver i ett tidigare svar att det är viktigt att kunna såväl branschen som bolaget utan och innan. Är det tveksamheter kring dina kunskaper och tolkningar, eller på något annat, såsom Mr. Market?
Det gamla vanliga. En aktie har stigit, fin vinst på pappret osv. men, börjar gå ned kan göra att jag lockas att minska. Inte alltför ofta tack och lov.
Var är du om 10 år och vad gör du då?
Samma sak men förhoppningsvis på en sydligare breddgrad större delen av året.
Förvisso är jag bara 33 år, men enligt Dante är jag till mitten hunnen och således torde jag ha mer mogna, reflekterande och filosofiska tankar än en person söder om 30. Emellertid kan det adderas att den genomsnittliga livslängden har ökat sedan medeltiden…
Av alla de år som jag har vandrat på moder jord är det mycket som jag är tacksam för. Oroa dig icke, ty jag ämnar inte redogöra för dem alla här, utan istället vill jag lyfta fram en egenskap/superkraft som jag håller lite extra kärt om – min insikt om att jag ljuger för mig själv.
Förstå mig rätt; en mer korrekt formulering torde vara att jag vet att allt som mina tankar säger inte är en sanning och att jag kan välja vilka jag vill lyssna på. Precis som känslor är tankar inget annat än… ja, tankar. De finns ständigt med oss och de kommunicerar med oss under alla våra vakna timmar. Ömsom är de roliga och behagliga att ha i ryggsäcken, ömsom dess antonym.
De finns med oss i livet i allmänhet och i investeringar i synnerhet – "tänk om"… "jag tänker att det kan"… "en tanke vore om bolaget"… "min tanke är att öka när"… "jag tänker att detta är en farlig investering" et cetera. Förvisso finns det mer ofta än sällan fog för tankarna, men detta gör dem inte per automatik till enhälliga och suveräna sanningar.
Att du har positiva tankar om ett bolag betyder inte att det är en sanning. Jag tror att det var många som hade positiva tankar om bolag såsom Kodak, Oscar properties, Anoto et cetera, men som istället har visat sig att faktiskt vara en tankefälla.
"[...]äter du äpplet kommer du bli tjock[...]"
Att veta och förstå varför vissa tankar kommer och varför vissa mer ofta än sällan har mer makt är en egenskap jag önskar att alla kunde utveckla och förädla. Genom att bli mer distanstagande till såväl känslor som tankar blir du förvisso mer av en android, men du blir också mer rationell och kan i och med detta klara av att fatta beslut som är mindre drivna av olika bias.
Jag har en vän som tidigare har lidit av en ätstörning och jag ämnar inte förringa eller förenkla den komplexitet som anorexi (och liknande ätstörningar) har, men det är ett mycket passande exempel att ta om tankar. I min väns huvud fanns alltid tankar som sade att ”äter du äpplet kommer du bli tjock”. I huvudet var denna tanke enormt stark och var inget annat än en sanning. När vännen, av sin psykolog, blev ombedd att skriva ned tanken på ett papper och läsa högt med olika röster (en rolig, an allvarlig, en lättsam et cetera) kom denna att uppleva hur löjligt och konstigt det var. Plötsligt var tanken inte lika stark, utan rent av löjeväckande.
Kan samma metodik göras inom investeringar? Ja! Har du tankar och känslor om en viss investering är mitt råd, vilket jag återkommer till i min kommande bok om börspsykologi, att skriva ned dem. Skriv ned dem, läs dem och värdera dem. Är de logiska? Är de ”sanna”? Varför har du dem och var kommer de ifrån?
Investeringar är inte enbart siffror och nyckeltal, ty då skulle många, många fler ha miljarder på sina konton. Nej, psykologi är minst lika viktigt och har du ej ett psyke starkt nog att klara marknadens utmaningar och hjärnans fällor är risken stor att du kommer stå som en förlorare.