Få, om ens någon, har inte fått lyssna till berättelsen om de tre små grisarna och den stora stygga vargen. De tre bacongenererande önskar att bygga sig varsitt hus där de kan leva och verka ostört; precis som vilken vanlig gris som helst… Dock rimmar detta illa med vargens önskan om att få sig en härlig stek till söndagsmiddag och således ger han sig på den första av de tre grisarna. Den första grisens hus har förvisso en dörr med ett lås, men det har tyvärr även ett halmtak och eftersom vargen har lungor som skulle få Tarja Turonen att bli grön av avund spelar dörren med dess lås föga roll.
Grisen tar sin tillflykt den andra i ordningen och när vargen, nu ännu hungrigare, kommer dit upprepas samma handelskedja, men med den skillnad att det är ett tak av kvistar och grenar och inte halm.
Det är först hos den tredje grisen som vargen möter sitt överhus. Här har det inte byggts med halm, grenar eller annat ”nonsens”, utan här är det hederligt tegel. Således nödgas vargen att vara innovativ och med detta blir det en resa upp på taket och ned genom skorstenen, likt vore han jultomten.
Grisarna följer såklart händelseutvecklingen och sitter såklart beredda med en kokande kittel och när vargen glider ned är det det absolut sista som han gör i sitt liv. Den tredje grisens stabila bygge blev vargens överman/hus.
Det finns flera sensmoraler i denna fabel och det är främst en, utifrån två olika perspektiv, som jag kommer att tänka på.
Alla av oss investerar och eftersträvar att bygga oss en sådan stabil och pålitlig portfölj som möjligt. Vi vill att den ska vara vargsäker (dvs. stormsäker). Emellertid vet vi att det är många av oss som har drabbats, eller kommer att så göra, av tvivel, mindre kloka investeringar, motgångar eller dylikt och hur detta har fått portföljens (halm)tak att rasa in. Vid dessa situationer är det viktigt att acceptera faktum och inte komma med mindre underbyggda ursäkter eller bortförklaringar. Visst svider det att ha gjort mindre bra investeringar och visst är det hemskt att sälja till förlust, men vad är alternativet? Att bo kvar i ett hus vars tak är lika starkt som Dalashim i Street Fighter II?
Den mer belästa märker att vi kommer in på de psykologiska begreppen sunc cost fallacy, men även förlustaversion. Ständigt finns dessa där, lurandes och väntandes på att lura oss till mindre kloka förfaranden.
Samma sensmoral, men från ett annat perspektiv, är att leta efter bolagen med stabila ägare, ledning samt vallgravar. I den senaste Aktiespararen (september) skriver Christoffer Ahnemark om enkelhetens charm och i samma nummer intervjuas Wallenstams VD, Hans Wallenstam. Detta bolags aktie torde kunna ses som ett levande bevis på vad en långsiktig, stark och lyhörd ledning/VD/ägare kan göra för ett bolag (vars aktie du kan bli ägare till).
När kursgrafer för bolag som just Wallenstam, Castellum, Investor, Svolder, EVO med flera studeras framkommer att det vid flera tillfällen har funnits en varg som har försökt att blåsa, men dessa futtiga pustar endast har resulterat i några få, knappt synliga, hack.
Det är, för en börsnörd likt jag själv, alltid lika roligt att reflektera kring allt utifrån ett börsperspektiv. Lek själv med tanken utifrån sagor såsom De tre bockarna bruse, Guldlock et cetera. Vad får du för insikter? Har du följt den moral som vi fick oss "tilldelade" som barn och unga?
Ständigt ser, läser och hör vi hur profil X redogör för en modellportfölj, som densamma inte själv applicerar likväl ändå skapar. Lika ofta ser vi hur person Y ger råd om såhär skulle jag göra om jag började idag. Och ofta, om än kanske inte lika ofta, kan vi läsa inlägg såsom det Olle skrev om att utvecklas och vi har även sett samma från bloggkollegan Utdelningscyklisten. Jag tror att denna utvecklingsprocess är något som alla går igenom, oavsett om du från början var en renlärig utdelningsinvesterare, värdeinvesterare eller en mer tillväxtorienterad sådan. Lika ofta tror jag att alla, i alla fall någon gång, är/har alla av dessa strategier.
Min strategi är att fokus – huvuddelen av portföljen – är på utdelningsvänliga bolag, men jag har också mer och mer kommit att förstå vikten av att även få in de mer (snabb)växande bolagen, såsom Facebook, Prosus, ChemoMetec och StoneCo, men även det senaste tillskottet Sofina S.A. Innan jag ens kom in på utdelning var jag den som mer jagade värde och här lärde jag mig mycket via den numera nedlagda tidskriften Värdepappret.
Min portfölj består idag av dryga 50 bolag och det säger sig självt att det är omöjligt att hålla bra och full översyn på samtliga. Detta speciellt om du även har ett arbete som du dagligen går till. Emellertid har jag vissa bolag som jag inte bedömer kräver så mycket översyn, såsom Investor, Latour, Svolder, Sampo et cetera, vilket absolut skall problematiseras. Likväl kvarstår faktum.
Lösa tankar har börjat växa och dessa säger följande: Sälj av många av dina bolag, behåll vissa och bygg en portfölj likt nedan, där du ömsom får den mer ”snabba” och ”kraftiga” tillväxten, dels utdelningarna därjämte ”stabilitet”. Samtliga utom Xact Högutdelande, Vanguard FTSE All-World High DIV Yield därtill Invesco S&P 500 High Div Low VOl UCIT finns just nu i portföljen.
Investor (tillväxt + utdelning)
Latour (tillväxt + utdelning)
Svolder (tillväxt + utdelning)
Öresund (tillväxt + utdelning)
Creades (tillväxt + utdelning)
Industrivärden (tillväxt? + utdelning)
Wendel (tillväxt + utdelning)
GBL (tillväxt + utdelning)
Sofina S.A. (tillväxt)
Apax Global (tillväxt + utdelning)
Castellum (tillväxt + utdelning)
Bank of Nova Scotia (tillväxt? + utdelning)
Omega Healthcare Investors (marginell tillväxt + hög utdelning)
National Health Investors (marginell tillväxt + hög utdelning)
Brookfield Renewables (lite tillväxt + hög utdelning)
Softronic (marginell tillväxt + hög utdelning)
SJR (marginell tillväxt + hög utdelning)
UPM (marginell tillväxt + hög utdelning)
Sampo (marginell tillväxt + hög utdelning)
Tellus (marginell tillväxt + hög utdelning)
Altria Group Inc. (marginell tillväxt + hög utdelning)
ChemoMetec (tillväxt)
StoneCo (tillväxt)
Prosus (tillväxt)
Xact Högutdelande (marginell tillväxt + utdelning)
Vanguard FTSE All-World High DIV Yield (marginell tillväxt + hög utdelning)
Invesco S&P 500 High Div Low VOl UCIT (marginell tillväxt + utdelning)
Förvisso fortfarande många bolag men jag upplever att investmentbolag inte behöver lika mycket översyn som andra. Jag kan med detta också öka mer, och med fokusera, i de tillväxtbolag som jag äger, såsom ChemoMetec, StoneCo och Prosus. Det blir något mer ”passivt”, men jag behåller en stark spridning mot såväl branscher som geografier och valutor. Jag vet att jag kan ta in Spiltans Aktiefond Investmentbolag istället för mina svenska investmentbolag, men jag vill själv kunna bestämma var, hur och när att fördela de utdelningar som kommer.
Nedan är ett exempel/förslag på hur denna portfölj i sin helhet skulle kunna se ut.
För att sätta samman en portfölj är det många frågor som måste besvaras och den allra viktigaste torde vara: Vad är syftet med min portfölj?
Mitt syfte är att skapa mig en ekonomisk trygghet. Jag siktar inte på att nå FIRE igår, utan mer att skapa mig den tryggheten att jag kan vara och verka utan att behöva ”oroa mig”. Skulle tvättmaskinen gå sönder dagen innan jag skall på en charter så är det ”lugnt”. Vill jag ta tjänstledig för att åka på en backpacker-resa så är det ”lugnt”.
Troligtvis kommer jag nå en portfölj som kommer att ge mig möjligheten att lämna yrkeslivet mycket tidigare än vid ca 65 års ålder och kanske kommer jag att göra det, men i dagsläget har jag inga planer på att sluta arbeta – det är helt enkelt för roligt, utvecklande och för givande.
Utdelningar är viktigt för jag vill ha dessa som mitt kassaflöde. Med vetskap om att det är äpplen och äpplne, ohc inte äpplen och päron, har jag hellre kassaflöde i form av utdelningar än att applicera fyraprocentsregeln.
Status/situation i livet
Jag älskar att läsa om och på om bolag. Jag älskar att analysera och jag älskar att diskutera den värld som finns inom värdepapper. Emellertid ser och litar jag på den forskning som säger att om du ej har den tid som krävs är det mer bra än dåligt att fokusera på investmentbolag, fonder och ETF:er. Därtill finns min önskan att få en sådan ”passiv” förvaltning som möjligt.
Jag är en trygghetsnarkoman och ser ofta till att inte bara ha hängslen, utan även flytväst, hjälm, fallskärm, knä och armbågsskydd samt ett bälte. Detta har såväl sina för- som nackdelar, men dessa behöver inte diskuteras i detta inlägg.
Som sagt är ovan än så länge bara lösa tankar och det kan mycket väl bli som så att det inte blir verkstad av snacket. Här kommer min fråga till dig - vad är dina tankar/åsikter i frågan?
För ett par veckor sedan postade jag ett inlägg om min sommar, i vilket jag även kom in på vikten av acceptans. Efter detta kom jag att få ett mycket trevligt meddelande från en twitterprofil, som delgav sin berättelse tillika resa och jag frågade då om personen kunde tänka sig att skriva en rad, eller två, till bloggen och detta togs emot i god jord. Nedan text är skriven av twitterprofilen "Ordförrådet" och jag har enbart läst igenom för att strukturera efter bloggens formalia.
Hej!
Mitt namn är Mathias och jag har haft huvudvärk i 27 år.
Det här är kanske inte är den inledning du hade väntat dig på en blogg om trading och investeringar. Vad har smärta och trading med varandra att göra? Ganska mycket faktiskt. Låt mig förklara.
När jag var 21 år gammal var jag med om en svår bilolycka. Jag skadades ganska illa även om jag utåt sett verkade helt oskadd. För att göra en lång historia kort hade två diskar i nacken spruckit, nerver slitits av och mjukdelar skadats. Dessutom tog hjärnbarken stryk, vilket resulterat i att min energinivå ungefär halverats. Men inget av detta visste jag då och åren som följde var minst sagt tuffa. Smärtan i nacken och huvudet var överjävlig. Jag har inget bättre sätt att beskriva den och det tog lång tid innan sjukvården tog mig på allvar. I kontakten med vården fick jag alltid svaret att ”Du är ju ung och ser så frisk ut”. På den här tiden, 1990-tal, var praxis att man skulle träna bort smärta i nacken. Nu vet man bättre. Jag fick intensivträna nacken med stretchövningar och styrkelyft. Resultatet var att flera av skadorna blev permanenta. Jag blev långtidssjukskriven från mitt arbete och jag kunde varken sova, läsa eller fungera normalt.
Så här fortsatte det i flera år och jag gjorde allt jag kunde för att bli fri från smärtan med nedslående resultat.
Vändningen kom efter elva år när jag till slut kunde sluta fred med min smärta och förstå att den aldrig skulle försvinna. Att inse att man aldrig kommer bli smärtfri är inte lätt och faktiskt är det inte själva smärtan som är den största utmaningen, utan i att kunna se situationen för vad den är och göra det bästa av den. Ordet acceptans är oerhört laddat, för många betyder det en kapitulation, att besegras, i det här fallet av smärtan. Istället ser jag på det så här: Du behöver inte acceptera, det räcker med att förhålla sig till den. Undvika saker som förvärrar men samtidigt göra saker du kan och mår bra av. Jag är ett stort fan av att unna sig; med andra ord att belöna sig när man gjort något bra.
En annan viktig del är att sluta jämföra sig med andra. Jag var länge arg för saker jag inte kunde göra. Jag kunde inte hoppa fallskärm, fridyka eller köra rallycross och var bitter för allt som jag missade. Det var först när jag erkände för mig själv att jag troligtvis inte ändå hade gjort dessa saker som oskadad som jag kunde gå vidare.
Ok, tillbaka till vad jag tagit med mig från min smärthantering in i mitt investerande. En läkare förklarade för mig om ett samband mellan smärta och ångest som var en riktig aha-upplevelse. Enkelt uttryckt gör hjärnan ingen skillnad på en smärt- eller ångestsignal. Det innebär i praktiken att din hjärna struntar i om du bränner dig på spisplattan eller ser din Apple aktie rasa 15 procent - den reagerar på samma sätt. I detta fall med panik. Det är i förlängningen det som gör att man nu för tiden ofta använder anti-depressiva läkemedel för att lindra långvarig smärta.
Innebär det att alla fondförvaltare och bankanställda borde käka prozac? Givetvis inte, men när man ställer smärta och ångest jämte varandra blir det lättare att förstå sitt eget beteende och att den ångest du känner när dina investeringar sjunker är högst verklig och går tillbaka till urminnes tider. (Som läsare av Cristofer blogg känner ni säkert redan till system ett och två.) Det är därför det är så viktigt att har en plan innan man köper en specifik aktie och bildar sig en egen uppfattning av vad den är värd. På så sätt kan du i stridens hetta enklare hantera dina känslor.
Hitta ”rätt” bolag!
Smärthantering handlar mycket om resursfördelning. Jag måste väga in vad en aktivitet ”kostar” mig för att se om den är värd att göra, dvs. kostnad relativt beräknad avkastning. Detta görs automatiskt, men en lärdom man kan dra är att du kan spara mycket energi om du redan har kunskap inom ämnet genom att satsa på aktier i en bransch du är intresserad av. Det gör det mycket enklare att förstå vad som gör att en aktie går upp eller ner. Är du en gamer vet du kanske hur en framflyttad release förväntas tas emot, eller hur ett köp av en spelstudio kan påverka kursen för det förvärvande företaget.
Gillar du mode? Då kanske HM är rätt för dig? Bilintresserad? Varför inte kolla in Tesla eller Volvo? Svårare behöver det inte vara att hitta bolag att spana in.
Läs, lyssna och planera
Efter olycka kunde jag inte längre läsa som jag gjort innan. Skadorna har gett mig en slags dyslexi och man kan säga att jag fick lära mig läsa på nytt. För mig fungerar läsning som ett sätt att stänga ute smärtan under kortare stunder - som en panodil i bokform. Det var genom läsningen som mitt intresse för aktier växte fram. Av en händelse laddade jag ner ett par populärvetenskapliga böcker i ämnet och sen var jag fast. Jag började lyssna på poddar och idag kan jag inte vara utan mina doser av Börspodden, Fill or Kill eller Market Makers. Det viktiga är att man läser på och vet vad man investerar i. Att ha en plan eller strategi är nödvändig och den tid du lägger ner innan gör att du kan ta bättre beslut längre fram.
Inspireras, men jämför inte
Finanstwitter är en fantastisk plats! Ingenstans på nätet har jag hittat så många trevliga och kunniga personer på ett och samma ställe. Givetvis måste man ibland sortera bort ett visst brus, men många investeringsidéer är sprungna ur tweets som jag har äst. Initialt kan finanstwitter kanske kännas överväldigande, men precis som jag skrev innan är det viktigt att inte jämföra sig med andra. Bilder på hur mycket någon tjänat eller vilken sportbil de köpt kommer alltid poppa upp. Ju mindre tid du lägger på att jämföra dig med dem desto bättre. Och se upp för de så kallade ”raketjägarna”. Det är oftast grupper med en vansinnig övertygelse om att en viss aktie kommer gå till skyarna. Ofta får de småsparare att investera i en viss aktie med löftet om garanterad avkastning. Risken att du förlorar hela ditt kapital är stor och är något för bra för att vara sant så är det oftast just det.
Mycket av det jag skrivit kan framstå som självklarheter, men om jag får lämna er med en sista tanke är det att fundera på hur mycket dina känslor styr ditt investerande. Att förstå och hantera dem kan göra stor skillnad.
Mathias Löf
Få är vi som ju större portföljen växer och ju klokare (läs: äldre) vi blir mer och mer börjar att inte bara känna och uppleva en önskan om mer passivitet i vår portfölj, utan som dessutom också tar steget. Med passivitet menar jag främst investmentbolag och (index)fonder. Jag har länge varit förespråkare för investmentbolag som grupp, men viktigt är att inte dra alla över en och samma kam, för det finns också de som inte har presterat i paritet med sina likar.
Att öka i Investor, Svolder, Öresund, Creades, Industrivärden eller Latour nu känns mindre lockande, även om fakta säger att Wallenbergssfärens pärla handlas till en rabatt om cirka 13 % och Lundbergs dito till 9,5 %, men jag är ändå inte beredd att öka. Beträffande övriga handlas de till en premie, med Öresund och Svolder kring dryga 5 % och Latour samt Creades till 45 % respektive 60 %(!). Detta lockar inte.
I Europa finns ytterligare ett par inom nämnda sektor och här äger jag Wendel, Prosus samt GBL. Utöver detta har jag ett private equitybolag – Apax Global - på de brittiska öarna. Samtliga av nämnda, exklusive drottning Elisabeth, handlas till rabatt (oj, det där blev verkligen inte PK…), men jag är även här avig att öka. Nej, jag är inte förblindad av mitt GAV och det ”jobbiga” med att handla över det, för likt livet utvecklas, utvecklas även substansen, dvs. de underliggande värdena, utan jag vill inte handla för mycket för tätt inpå senaste köp/ökning.
Ett bolag som jag följt lite mer noga sedan våren 2020 är det belgiska bolaget Sofina S.A, som jag blev uppmärksammad om när jag talade med Karl Lans, som är analytiker på Placera. Jag kom strax efter detta trevliga samtal att skriva ett fåtal rader om våfflan till bolag, men har sedan dess inte skrivit mer.
Sofina är ett holdingbolag, men/och verkar som ett investmentbolag. De är inriktade mot att äga, förvalta och vidareutveckla olika tillväxtbolag runtom den globala marknaden. Visionen är att bistå med specialistkompetens och strategisk rådgivning för vardera bolag, med målet att utveckla dessa och frambringa ökat aktieägarvärde. Investeringarna görs inom ett flertal sektorer, men fokus är på hälsa och konsumtion (med en touch av utbildning), vilket nedan bild demonstrerar. Detta är inte något nystartat bolag, utan de har en historik om 120 år, vilket enbart bevisar att de är agila, dynamiska och öppna för vad världen vill och vart den är på väg. Jag rekommenderar varmt att följa den tidslinje som de har på sin hemsida.
När CEO, Harold Boel, får frågan om Sofinas strategi är svaret: ”Our strategy is simple. Wherever strong relationships can be created with like-minded partners as interested as we are by what makes companies grow, we will be present.”
Ägare av kött och blod är något som ofta lyfts fram som styrkor i allmänhet, men inom investmentbolag i synnerhet. Gällande Sofina SA ägs 54,5 % av kapitalet av familjen Boel och på andra plats respektive tredje plats finns Brederode SA (3,59) samt Sofina Societe Anonyme (1,.72 %). Den klarögda ser alltså att Sofina SA, lika paradoxalt likt en Christofer Nolan-film) är den tredje största ägaren av de utomstående aktierna för sitt eget bolag.
Den 3 september kom bolaget med sin halvårsrapport och för de som inte har följt bolaget och dess aktie kan det tilläggas att fallet ofta är som sådant att marknaden och de s.k. ”experterna” ofta har (mycket) höga prognoser och mer ofta än sällan infrias ej dessa. Således växer inte Sofina? Tvärtom, är svaret – de växer mycket bra. Det är mer som fallet är med Evolution Gaming, där det oavsett hur bra bolaget rapporterar blir en negativ dag för aktien.
Nackdelen med Sofinas rapporter är att de skrivs på flamländska och visst finns det olika översättningsverktyg, men man måste vara vaksam och medveten om att dessa inte alltid översätter likt originaltexten gör gällande.
Precis som för många bolag har covid-19 påverkat bolaget, men då de är mer exponerade mot bolag verksamma online/i det virtuella har det varit något mer mildare än för andra. Att läsa och utgå från denna rapport finner jag förvisso intressant, men inte fullt så givande iom. att covid-19 och dess påverkan fortfarande är för ungt att utvärdera om det kommer att få långa påverkningar för världens samhällen tillika konsumenter. Således lockar mer den senaste årsrapporten för räkenskapsåret 2019, vilket tog slut sista mars i år.
Likt de senaste åren visar bolaget att är duktiga kapitalförvaltare och totalavkastningen till aktieägarna för året landade på 18,4 %. Förutom att de olika innehaven utvecklas väl (ökad omsättning, EK/A, VPA et cetera) stärks Sofiaägarnas utveckling av det faktum att bolaget är mycket frekventa med återköp och så sent som den 8-15 september återköpte de 10 419 aktier till en totalsumma om €2 363 994. Beträffande återköp finns mer fakta om dessa på denna länk.
Vilka bolag finns under familjen Boels paraply? Nedan bild ger dels svar på frågan, dels visar inom vilka sektorer som de är verksamma inom. På den efterföljande bilden står att läsa om hur stort ägande bolaget har i de tio största innehaven.
Jag är själv kund i b.la. TheHutGroup, då jag då och då, när jag blir trött på mitt egengjorda, beställer cashewsmör från MyProtein. Utöver dessa är det främst bolag som jag enbart hart hört talas/läst om och efter att ha läst på finner jag dem samtliga intressanta.
Medgenome är ett av de som jag fastnar lite extra för. På sin hemsida beskiver de sig enligt: "MedGenome Inc. is a global leader in personalized medicine with unique genomic solutions in immuno-oncology, diabetes, ophthalmology, cardiology and other rare diseases." Få, om ens någon, kan påstå att detta inte är något som, tyvärr, är essentiellt i dagens värld.
Förvisso är jag minst imponerad av DailyHunt, men smaken är som baken och då jag inte besitter en bakdel att tala om får jag här lite blint på Boel med familj. Om du inte visste vad DailyHunt är för några är det " [...] India’s #1 local language content application offering digital content every day in 14 languages . We are headquartered in Bengaluru, with offices in Delhi, Mumbai and teams across multiple towns and cities in India."
Biotech Dental är ett bolag som jag finner mycket intressant och likt många tror jag att tandvård dels är ocykliskt (exk. covid-19), dels är något som enbart växer. Detta inte bara för att tekniken utvecklas, utan även för att allt fler männsikor i världen uppnår låg arbetarklass/medelklass och med den ökade inkomsten kommer en del av den att läggas på hälsa, där bland annat tandhygién är essentiellt.
På nedan bild, från en välskriven artikel på Seeking Alpha, kan det beskådas hur den historiska substansrabatten har utvecklats och till en kurs om ca €239 ligger den just nu kirng 10 %.
Ägare av kött och blod, intressanta bolag som inte bara är en produkt av sin samtid, utan som även spås spela en än signifikantare sådan under de kommande åren, stabil historik. Som framkommer finns mycket som jag finner attraktivt. Finansiellt står bolaget lika stadigt som Olympos när titanerna gjorde ett försök att storma det. Nedan bilder från Börsdata visar ett bolag som mår och verkar bra och som, med sin finansiella styrka tillika breda geografiska exponering samt sektorsspridning, har alla förutsättningar att fortsätta leverera aktieägarvärde. Viktigt är dock att betona det faktum att vissa siffor blir missvisande iom. att det är ett investmentbolag. Att studera P/E är lönlöst och detta kan sägas om många andra nyckeltal.
Utdelningar är något jag prioriterar, men jag har också avsatt cirka 10 % av min totala portfölj för bolag som har ingen, eller nästintill ingen, sådan. Förvisso delar Sofina ut och visst är utdelningen i en stigande trend, men jag ser inte just utdelningar som det primära i mitt ägande. De får mer än gärna behålla den summa som idag motsvarar en direktavkastning om ca 1,25 %. Lägg därtill 35 % källskatt (som förvisso återbetalas) så… ja – jag ser detta som jag gör med mitt ägande i Prosus – tillväxt. Då jag inte bedömer mig tillräckligt insatt eller kunnig att exponera mig mot alla ”hypade” bolag därute bedömer jag Sofina och Prosus mer än väl svara på det som jag eftersöker.
Jag letar, som ovan har kommunicerats, bolag som mer är att betrakta som fonder, men där det finns ägare av kött och blod, en stark historik samt där förvaltningsavgiften inte är absurd. Mot dessa svarar Sofina och med en substanstillväxt per år om 9,5 % de senaste 15 åren blir jag inget annat än imponerad. Jag vill akta mig för att jämföra äpplen med päron (”Steffe” klarar det bättre än jag), men jag ser ett sorts belgiskt Kinnevik gällande innehav/fokus i detta bolag (eller om det borde vara tvärtom?) och ett sorts Lundbergs gällande ägandebilden, långsiktigheten, det återhållsamma och better safe the sorry-reflekterandet.
Jag har tagit en första position och jag kom verkligen inte in billigt, men då jag ämnar fortsätta öka mitt innehav kanske jag får möjligheten att handla till ett än mer attraktivt pris.
Vad tror du om detta bolag – går jag över ån efter vatten? Ligger de rätt i tiden?
Nyss hemkommen från jobbet och med en dubbel espresso vid min sida ska jag ta denna onsdag, en s.k. lillördag, att ”bara vara”. De senaste veckorna har varit mycket ansträngande, roliga och givande, likväl ansträngande. Jag försöker vara, i rimlig mån, aktiv på twitter med att svara på meddelanden och lämna feedback, men likt allt går i vågor har min tid även här nödgats minska. Jag upplever inte någon sorts press att vara aktiv och alltid anträffbar, eller att tweeta om såväl Mind Capital (bra sammanfattat av Aktiepappa) som om Simon Blechers deltagande i senaste Penderpodden. Precis som med 99 % av allt i livet har jag, du samt alla och envar ett val och när detta är taget betyder det att andra saker tyvärr måste strykas. Att säga ”ja” till något är att samtidigt säga ”nej” till alla andra alternativ. För mig är jobbet fokus och därefter mitt manusskrivande. Självklart vill jag blogga mer och vara mer involverad i twittertrådar med allt från recept till att ifrågasätta profiler som inte bara säljer kurser där det erbjuds energibars vars datum sedan länge passerat gå, utan som dessutom tycks äga alla bolags vars aktier agerar draglok än vice versa.
Nåväl… anledningen att jag tar mig denna tid att skriva detta inlägg (har bedömningsarbete på +15 timmar samt manus, men att sitta 24/7 med bedömning fungerar inte. Hjärnan måste vila och elevernas rättssäkerhet tillika rättighet till likvärdig bedömning är essentiellt) är att jag såg att det, om än inte på datumet, så åtminstone på dagen är 6 månader sedan Börspsykologi släpptes. Onsdagen den 18/3 kom den att sippra ut, även om det officiella datumet var satt till den 25:e.
Innan jag fortsätter vill jag betona att jag ständigt reflekterar över att inte vara den som ständigt skriver om sin bok, eller tweetar reklam om den och att den finns att köpa. Jag vill inte vara den som är den jobbiga i rummet och som alla önskar skall lämna festen innan den ens har börjat. Emellertid vill jag denna dag fokusera på just boken.
Jag hade inte räknat med det fina och positiva mottagande tillika medieuppslag som den har fått och jag tror fortfarande inte att jag har förstått det. I flikarna till vänster har jag samlat recensioner, poddavsnitt et cetera och när jag själv besöker denna flik känner jag… jag vet inte. Är det stolthet? Glädje? En känsla av ångesten som släpper från axlarna? Jag kan helt ärligt inte svara tydligt på denna fråga, för jag är fortfarande inne i en status om ett sorts kaos – otaliga känslor slåss om att få företräde.
Redan i juni skrev bolaget och berättade en rolig nyhet – de önskade mig skriva en uppföljare och denna bearbetas just nu och jag har just nu kontakt med ett par av Sveriges främsta investerare, vilka läser och kommer med feedback. Att verka med dessa är inget annat än magiskt. Beräknad release på bok nummer två är Q1 2021 och jag räknar med att det blir under mars, som fallet var med den första boken. Jag hade inte räknat med kontrakt på en uppföljare, utan var helt inne på att återgå till min själsfrände – Marius. Emellertid berättade han att han absolut kunde vänta lite till. Det är ju liksom inte som så att han går någonstans (stackarn har ju legat begravd i ca 2070 år…).
Vad som även nådde mig i juni var att den första upplagan sålt slut och att manus skickats på ett andra tryck. DEN känslan är verkligen grym – tack alla som har köpt/köper. Jag vill betona att det för mig inte handlar om de futtiga kronor som jag får för varje såld bok, utan för mig handlar det om, vilket jag ofta återkommer till i poddar, att hjälpa andra att utvecklas till det bättre. Kan min bok hjälpa Stina i Åmål att bli mer säker på sig själv och sin aktiehandel då är jag mer än nöjd. Det är, för att dra sig med engelska uttryck, ” mission accomplished”. Känslan att hjälpa andra att utvecklas; att hjälpa andra att bli bättre versioner av sig själva… det är min mening med livet.
Jag såg igår att Kavsatu skrev att hans bok fanns på 23 bibliotek och valde då att själv se hur det var för min. 53 stycken. Det är även det något jag aldrig hade kunnat föreställa mig.
Vad vill jag då säga med detta inlägg? Jag skrev tidigare att jag inte kan säga vad känslan/känslorna är, men nu, precis när jag skriver dessa rader kl 16:16 denna onsdag den 16 september 2020, känner jag att det är inget annat än lycka. Du, som läser denna text, har en lika stor del i denna som jag. Jag hade inte kunnat göra det utan alla som har stöttat mig. Många av dessa är synliga på twitter och bland bloggar, medan andra är mer att betrakta som ubåtar, men tillsammans har ni gemensamt den uppskattade stöttningen.
Hösten kommer vara mycket fingerarbete för mig och absolut kommer jag vara lite mer ”off” än vanligt, men jag hoppas att ni alla vill fortsätta att följa resan mot inte bara ekonomisk frihet (även om jag inte ser mig själv sluta läraryrket – världens mest underbara sådana, så är det inte långt kvar innan en gräns har nåtts), utan även mot färdigställandet av Börspsykologi nummer 2.
Tack. Tack för allt. Njut nu av denna underbara lillördag och kom ihåg; känslor är känslor och tankar tankar. De är inte sanningar och den makt som de har är den som du ger dem. Du är herre/kvinna över dem – inte vice versa!