Fantastiska Farbror Fri
Likes
302
Antal inlägg
1329
Följare
65
Medaljer
0
Om användaren
FRIHET ÄR MÅLET - SPARSAMHET ÄR NYCKELN! Jag heter egentligen Oskar Lindberg men bloggen drivs av mitt superhjälte alter ego Fantastiska Farbror Fri. Fantastiska Farbror Fri (FFF) är en ekonomisk superhjälte tillika familjeman med en fantastisk fru och tre underbara barn. FFF blev ekonomiskt fri (pensionär) strax innan sin 40-årsdag. Fantastiska Farbror Fri är utrustad med superkrafter utöver det vanliga inom sparsamt och enkelt leverne. Hans svaghet (för en sån har alla superhjältar) är en tumme som sitter mitt i handen någon som han tänker råda bot på under sina fria år. Den här bloggen handlar framförallt om hur man sparar ihop kapital och hur man får det att räcka länge genom sparsamt leverne och mer effektivt tänkande kring sitt liv och sin ekonomi vilket i förlängningen kan göra oss alla mer fria.
Kontakt email

RSS

RSS feed
26 februari

Spargrisens Söndagar (del 6 av 6) - Alternativa presenter...

Detta är den 6:e delen i en serie gästinlägg av Spargrisen. Tidigare inlägg hittar du här. Om du också skulle vilja gästblogga skicka gärna ett mail på frivid42@outlook.com

Läste Farbror Fris berättelse om när de var på Leklandet med barnen samt en kusin och insåg att här har jag massor att tycka till om. Jag har en viss aversion mot att gå och shoppa. Det är helt enkelt dödens trist! Men ibland kommer man inte undan, till exempel när de egna barnen fyller år eller ska på kalas hos en klasskompis. Och trots att jag har flera barn, med kusiner, så glömmer jag bort vad som var den ultimata listiga presenten till en femåring när det är dags för nästa några år senare. För att inte tala om tonåringar! Det blir svårare för varje år, tycker jag. 

Farbror Fri skrev att de hade gett en dag på Leklandet i present och där kände jag så väl igen mig. För några år sen, när äldsta barnet gick i mellanstadiet, så började vi ge bort aktiviteter när barnen gick på födelsedagskalas. Det började med en ganska nära vän till familjen, en familj som har det väldigt gott ställt. Barnet i fråga kan, och brukar, få precis det den önskar sig. Dessutom har vi väldigt olika intressen (det är det som gör att det är så trevligt att umgås med dem, vi får så mycket influenser av varandra). Så vad ska vi ha för present? Som uppskattas och inte glöms bort bland alla andra plastleksaker i högarna. Nåja, vi hade under vintern pratat om att åka på en dagsutflykt till Djurparken lite längre bort med vår familj. Det finns plats i bilen. Vi har nån rabattkupong, minns inte varifrån (ICA, Coop, korvbröd, nåt sånt) som ändå ska utnyttjas. Och, här kommer det viktiga: våra barn har en gemensam kompis med och då blir det mycket smidigare för oss vuxna. Inget tjafs eller bråk! Det har de ingen tanke på. Kompisen blev jätteglad. Vi också, det var en väldigt lyckad dag. 

Efter det så har barnen när de ska på kalas fått tillverka egna presentkort anpassade lite efter intresset hos den som ska få den. ”Du ska få följa med på museum xx” till den som gillar sånt eller ”vi ska paddla en hel dag i yy” för den som är nyfiken på det (vi är själva mycket ute i naturen, så det blir inte något större krångel). Reaktionen från födelsedagsbarnen är ofta att det var den allra bästa presenten! Från andra kalasdeltagare har det någon gång undsluppits ”det där skulle jag också vilja ha på min födelsedag i nästa vecka” (en önskan som uppfylldes). Från föräldrarna får vi vuxna reaktionen ”oj, att ni orkar och kan engagera er”. Vad de inte fattat är att det är sånt vi ändå skulle göra och att det blir extra kul för barnen om de har en kompis med. 

OBS glöm inte två viktiga saker om ni ska ha aktivitetspresenter 1. Se till att den blir inlöst, påminn gärna barnen och tjata för att få till ett datum. 2. Gör aktiviteten med bara det barnet som gett presenten och dennes kompis, låt övriga syskon stanna hemma. 

Vad har ni andra för tips på presenter? Nödlösningen ”en biobiljett” funkar oftast, men jag är sån att det gärna ska vara en tanke eller liten twist med det vi ger bort! 

Taggar (blogg): 
19 februari

Spargrisens Söndagar (del 5 av 6) - Oj här finns ju en kapitalförsäkring...

Detta är den femte delen i en serie gästinlägg av Spargrisen. Tidigare inlägg hittar du här.

En dag när jag skulle betala mina räkningar så tittade jag lite mer noggrant på bankens sammanställning om mina tillgångar. Jag konstaterade att där finns ju en kapitalförsäkring och hur var det med den? Jag är inte en slösaktig person och väldigt passiv i mitt sparande (daytrading är DEFINITIVT inget för mig) och jag hade faktiskt glömt bort den! Det första jag fick fundera på var om den verkligen var min, på riktigt. Jag har nämligen lite olika saker jag investerat i åt barnen, men i mitt namn. 

Den var min! Trevligt. Sen tittade jag på kursutvecklingen… den var… inget vidare! Jag kan lugnt säga att det varit mycket bättre om jag lagt pengarna i aktier eller fonder under de här åren. Nåja, jag säger som Farbror Fri, det är en sak att läsa på och se det teoretiskt, en annan sak att praktiskt testa en funktion. Men i alla fall, jag har haft ett automatiskt månadssparande i 10 år och det ger en rejäl slant, eller hur? Som bara ligger där, under madrassen, och har inte runnit iväg i den allmänna dagliga/månatliga ekonomin. 

Nu ska jag fundera på den bästa ”investeringen”, för mig, om jag inte skaffar aktier och fonder för hela summan. En investering är ju något som ökar i värde, men frågan är då vad ett värde är? Det behöver ju inte vara i rena pengar, det kan vara tidsbesparing, välmående eller nåt annat. 

Ett drastiskt exempel kan ju vara att köpa en nyare bil än den skrothögen man har. Köpa bil är aldrig en investering, ekonomiskt (eller, kanske med en fin veteranbil), men om man har en äldre bruksbil som gärna hälsar på i verkstaden då och då, så kan det vara läge att titta på en nyare modell innan den gamla brakar ihop helt. Samma med vitvarorna hemma.  Men nu hade jag ju skaffat den här kapitalförsäkringen för min egen skull och inte för de allmänna utgifterna. Så den här gången går bil, tvättmaskin eller gräsklippare bort. 

Jag har några saker just nu som jag vill lägga pengar på, ganska mycket pengar. Och det är bara för MIG, inte familjen/huset/framtiden… Problemet är att de måste betalas innan jag får ut pengarna från kapitalförsäkringen. Nåväl, dryftade dilemmat för min partner under julledigheten och klok som denne är så kom svaret ”du har ju dina urgamla fonder, nån gång ska du ju använda den avkastningen också”. Så då blir det nog så. Jag ska sälja lite fonder för att bekosta de stora utgifterna under våren. Men jag har ju faktiskt inte löst vad/hur jag ska investera pengarna som kommer att komma ur kapitalförsäkringen. 

En stor fest, kanske? Nån som har ett annat klokt förslag?

Taggar (blogg): 
12 februari

Spargrisens Söndagar (del 4 av 6) - Ekosplaining!

Detta är den fjärde delen i en serie gästinlägg av Spargrisen. Tidigare inlägg hittar du här.

Ekosplaining. Ibland känner jag mig som på en främmande planet! Varför sitter den där människan där och förklarar de mest självklara saker för mig? Och varför lyssnar de inte på mina frågor och argument? Detta händer mig då och då i olika sammanhang. Ett modeord som kommit på senare tid är mansplaining, dvs när en man ska förklara en sak för en kvinna som hon kan och vet mycket bättre om. Det anses ingå i nån sorts härskarteknikstrukturer. Jag skulle vilja fundera lite på en specialvariant av detta, nämligen ekosplaining. Vad ska det vara bra för? Vilken sorts härskarteknik vill man dra nytta av när man vill förklara något självklart om ekonomi för någon som är duktigare i ämnet? 

Jag har hamnat i diskussioner, eller snarare monologer, med folk som ska förklara för mig hur bra det är med fonder, IPS-konton eller nåt annat som har med ekonomi att göra. Inget avancerat alltså. Jag försöker flika in något klokt ibland, tex ”jo jag vet” eller ”det där har jag” eller ”för våra barn har vi fixat xxx”. Men det går inte in i öronen på dem. Det slutar med att jag tänker på annat och verkligen ser ointresserad ut. Vilket jag är! Men risken är stor att personen då tar i ännu mer, för här är någon man måste övertyga ordentligt. En Slösa. Någon som inte kan! 

Hur avväpnar man en ekosplainare? Kom gärna med förslag!

Taggar (blogg): 
5 februari

Spargrisens Söndagar (del 3 av 6) - Var går gränsen mellan att vara sparsam och snål?

Detta är den tredje delen i en serie gästinlägg av Spargrisen. Tidigare inlägg hittar du här.

Hej det är spargrisen igen! Idag tänkte jag lufta mina funderingar om sparsamhet kontra snålhet. 

Var går gränsen mellan att vara sparsam och att vara snål? Tja, det beror nog alldeles på en själv och vad man själv (och ens närmaste omgivning) tolererar. Men jag tänkte ta upp ett par exempel där det faktiskt har varit på väg att gå snett. Snett på det sättet att vissa av de inblandade kanske inte har mått så bra av resultatet. 

För det första så anser jag att om man ska vara sparsam på det sättet som familjen Fri är så måste alla (vuxna) familjemedlemmar vara med på det. Dessutom måste det förankras hos den närmaste familjen, dvs hos barnen. Resten av omgivningen som tex övrig släkt och grannar ska fullkomligt strunta i när, hur och varför man sköter sin ekonomi som man gör under förutsättning att det inte skadar eller på annat sätt påverkar någon. 

Första exemplet: Ett föräldrapar med numera vuxna barn har alltid velat pränta in i barnen det viktiga i att inte slösa bort sina pengar. Barnen skulle alltid tänka igenom om det de skaffade verkligen var nödvändigt eller kunde avvaras. Till saken hör att de vuxna (särskilt pappan) hade en dyr hobby som påverkade hela familjen både ekonomiskt men framförallt tidsmässigt. Nu i vuxen ålder kom det fram att barnen aldrig följde med på skolresor och sällan gick på kalas hos klasskamrater under sin uppväxt. Varför? Jo, för att när det skulle samlas in pengar till klasskassan så hade de inpräntat i sig att det var en ”onödig” utgift som man inte hade råd med eller att den kunde avvaras. Barnen hade dessutom alltid tackat nej till alla kalasinbjudningar från klasskamrater, eftersom det innebär att man måste ha med en present. Föräldrarna blev helt förskräckta när de insåg att barnen alltid trott att de varit fattiga under uppväxten! De som bara ville ge sina barn en sund inställning till ekonomi trots att de var ganska välbeställda och hade sin dyra hobby. 

Andra exemplet: Jag har en vän med fast arbete, bra ekonomi och släkt som gärna hjälper till när familjen behöver, särskilt när maken är ute på flerdagars tjänsteresa. Vi hade jämngamla barn och någon gång där i småbarnsåren kom det fram hur trevligt det vore att göra en weekendresa tillsammans. Hon uttryckte önskemål om att jag, som ofta fixar saker, skulle samla ihop ett gäng damer för en trevlig resa. Jag tyckte att det var en bra idé och satte igång att planera. Men alla förslag jag kom med var fel. Främst för att det skulle gå åt en eller ett par semesterdagar i samband med resan! För semesterdagar kan inte ”slösas” enligt hennes uttryck, de måste sparas till sommaren med familjen när familjen är hos släktingar på landet. När jag föreslog henne att antingen åka iväg senare än resten av oss eller åka hem tidigare så kom motargumentet att då blir transportbiljetterna mycket dyrare. Ja, det är oftast de alternativen du har: det kostar antingen tid eller pengar att göra något. 

Hon följde inte med på den resan, inte den jag ordnade något år senare efter ytterligare önskemål från hennes sida. Däremot var vi några andra som åkte iväg, bland annat hennes syster (som inte tyckte hon slösade bort en dag). Min erfarenhet av detta är att jag inte ens frågar henne längre om det ska hittas på något, det är inte värt det, för det kostar henne för mycket i ”bortslösad” semesterdag. Men jag undrar om hon också, som vi andra, skulle vilja minnas en trevlig resa med andra vuxna där under småbarnsåren. Eller om denna dag som inte fick ”slösas bort” tillsammans med oss är just den hon minns av alla de hon tillbringat med sina släktingar. 

Så vem är du? Sparsam till en sund nivå eller snål så att det går ut över din omgivning?

(Hör av er om ni också vill gästblogga på mailadress frivid42@outlook.com det är alltid intressant med nya röster)

Taggar (blogg): 
29 januari

Spargrisens Söndagar (del 2 av 6) - Vad menas med att åka på semester?

Detta är den andra delen i en serie gästinlägg av Spargrisen. Tidigare inlägg hittar du här. 

Hej igen! Jag nämnde i min kommentar till krönikan ”gyllene bojor” att det kan vara gott med tårta, men lite för mycket av det goda ibland. I det här fallet är tårtbitarna andelar i olika fritidshus som man av olika skäl har ett förhållande till. Titta gärna tillbaka via länken för en repetition om vad jag menade. 

När man då har sin tårtbit, dvs sin tid i den där lilla sommarstugan som delas med flera syskon/släktingar, så är det alltid saker att göra, ja eller oftast. Fastigheter, stora som små, behöver underhåll särskilt om man inte är där så ofta. Samtidigt händer det att alla möjliga vänner och bekanta gärna dyker upp. Ja, det ÄR jättetrevligt, men … När vännerna kommer så avbryts allt underhållsarbete, även så enkla saker som gräsklippning, och så är det meningen att man ska vara social, fixa middag och sovplatser till alla. (Och glöm inte att instruera att det är vattenbrist och även fast det finns dusch så föredras dopp i sjön en bit bort). Martin Ljungs rop ”Ester, vi är här nu, vi tog med oss lite smör” är tyvärr en vanlig bild som flimrar igenom skallen. Det gör att i alla fall min familj gärna undviker gäster när vi får utnyttja vår tårtbit. Vi hinner helt enkelt inte ta emot gästerna när det finns saker att göra på stugan och vi vill gärna slappa lite också när vi är där. 

Samtidigt kommer det varje försommar stora snyftreportage i alla möjliga tidningar om alla ensamstående, lågavlönade, deltidsarbetande, många-barns-mödrar till faderlösa barn (det låter alltid som att de är miljontals, men SÅ många tror jag inte att det kan vara här i landet) som ”inte har råd att åka på semester”. De som enligt reportagen ”sitter tysta vid fikabordet på jobbet när alla andra pratar om vad de ska göra”. 

Vad menas då med ”att åka på semester”? Har de verkligen inte råd att ens ta lokalbussen till ett utflyktsmål en dag? Med matsäck. Eller cykla nånstans? Här brukar jag mest bli förbannad! Vad är det för fel på lite eget initiativförmåga? Hitta på något! Det behöver inte vara så avancerat för att alla dina fem faderlösa barn ska bli nöjda. 

Har du någon gång nämnt för kollegan vid fikabordet att du gärna kan tänkas hjälpa till med något i den där stugan i skogen? Mot att få vara där en helg? Till exempel tömma hängrännorna på löv, stänga av vattnet på hösten eller slipa och måla om alla fönster. Jag lovar, det uppskattas, om du är en pålitlig och hyfsat händig kollega. Eller har du erbjudit din båtägarkollega att gå nattvakt på hans båtklubb nån gång? Många båtägare som har bryggplats i någon båtklubb måste nämligen gå nattvakt ett par gånger per år enligt ett uppgjort schema. Det är ganska ok i maj, mindre kul i snöblask och mörker. 

Vad sägs om att vara husvakt? Jag har en bekant som skulle gå på tvåveckorskurs i Stockholm i juli ett år. Det var i och för sig före Air bnb-tiden, men hon hittade ett boende som var uthyrningsdel i en villa i ett av de mer välbärgade områdena utanför tullarna. Det ingick schysst trädgård och pool. Samt gräsklippning och att vakta huset eftersom ägarna själva var bortresta. Vad det kostade? Jag sa just det: att klippa gräset och se till att huset såg bebott ut. 

Fast om du bara vill lata dig så beställ en All-inclusiveresa istället. Men kom inte med nya snyftreportage om att INTE HA RÅD!

(Hör av er om ni också vill gästblogga på mailadress frivid42@outlook.com det är alltid intressant med nya röster)

Taggar (blogg): 
22 januari

Spargrisens Söndagar - Introduktion del 1 av 6

En person som ofta har kommentarat här på bloggen kallar sig för Spargrisen och efter en lång kommentar i höstas så frågade jag henne om hon ville skriva ett eller ett par gästinlägg. Nu har Spargrisen återkommit med sina tankar och idag och ytterligare 5 söndagar framöver blir det Spargrisens Söndagar! 

Farbror Fri har bett mig om några gästinlägg. Det verkar som att han gillar det jag skrev i kommentaren till inlägget ”Gyllene bojor” (även om jag håller med om att det var lite långt). Då så, let´s go: 

Jag är en person i mina bästa år med ganska lång tid kvar till den ”riktiga” pensionen, när nu den blir, endast politikerna vet. Jag har barn i skolåldern. Vi har en bostad vi trivs med strax utanför en större stad och vi har bra kommunikationer till stan och andra närliggande nödvändigheter. Bil finns och används mest för skjuts till barnens fritidsaktiviteter, storhandla mat och resor inom landet. Jag arbetar på en större arbetsplats där jag inte riskerar att vara bland de första som måste gå om det blir nerdragningar. Arbetsuppgifterna kan bli både roliga, monotona, utmanande och frustrerande ibland. Det är väl mycket därför som jag funderar på vad jag vill göra och hur jag ska hinna med allt jag vill innan jag blir för skruttig och krasslig. 

Min största farhåga med att göra som Farbror Fri och sluta arbetslivet långt i förtid är att jag skulle bli ganska ensam. Jag är väldigt social av mig och tyckte att det var döden trist när jag var föräldraledig, eftersom ingen jag kände var ledig samtidigt (och lattemammorna i mitt grannskap bjöd inte direkt in nya bekantskaper). Jag har en hel del åsikter om olika saker, här i Farbror Fris blogg kommer jag att fokusera på vad jag menar med rikedom i tid, pengar och prylar. Och kanske annat som dyker upp i skallen. 

Jag har alltid haft koll på min ekonomi, är definitivt ingen slarver och kan fundera länge innan jag slår till. Trots mitt i övrigt extroverta sinne så är ekonomin inget jag brukar prata med andra om. Jag kan fundera länge innan jag slår till på något, då blir omgivningen överraskad ”varför kom du på det här så plötsligt”. Plötsligt för alla utom mig (och min närmaste). 

Nu på senare tid har jag tänkt mer och mer på att göra som Farbror Fri – casha in arbetslivet och göra allt det andra roliga som jag vill. Vet ni vad jag har lagt märke till då? Att precis som när man är gravid och ser andra gravida, läser om gravida och hör om graviditet överallt, så är det samma med ekonomin: jag lägger märke till andra Spargrisar och andra Farbröder Fri på alla möjliga och omöjliga ställen. Det tycker jag är kul!

(Hör av er om ni också vill gästblogga på mailadress frivid42@outlook.com det är alltid intressant med nya röster)

Taggar (blogg): 

Blog Archive

Blog Archive
2017 (216)
Nov (3)

Taggar