PerPenning
Likes
252
Antal inlägg
561
Följare
54
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
3 dagar

Rynka pannan

 

Vi människor är mänskliga - vilket betyder att vi via evolution alltid prioriterat vår överlevnad vilket i sig inte är så konstigt. Att överleva är ju ganska väsentligt om vi ska kunna reproducera oss, vilket är vår faktiska evolutionära uppgift. Vi har ju varit ganska framgångsrika på det om vi tittar på vårt antal här i världen. Men just denna överlevnadsprioritet gör oss inte till rationella, beslutsfähiga, klocka och medvetna varelser utan vi är ganska lata, lättlurade, lättförledda och extremt påverkade av det sammanhang vi är i varje stund. Vi överskattar små sannolikheter och underskattar stora sannolikheter.

 

Enligt Daniel Kahneman, känd psykolog, har vi människor två olika system som verkar tillsammans - kallade system 1, det äldre, och system 2, det modernare.

 

System 1 är snabbt och agerar automatiskt utan med­veten kontroll. Dess viktigaste uppgift är att upprätthålla bilden av vad som är normalt. System 1 kan aldrig stängas av utan är ständigt på. Vi kan till exempel inte undvika att läsa ett välbekant ord när vi ser det, om vi inte tvingas ha uppmärksamheten någon helt annanstans. Vi har inga problem med att tugga tuggummi och gå samtidigt, prata och köra bil på en landsväg. Det sköter system 1 åt oss.

 

System 2 är långsamt och uppmärksammar när mentala aktiviteter krävs, till exempel komplicerade beräkningar eller när något oväntat händer. När system 2 slås på kräver det uppmärksamhet och störs när fokus försvinner. Om vi får frågan vad 17 gånger 24 är när vi är ute och går är sanno­likheten stor att vi måsta stanna medan system 2 löser uppgiften. Även självkontroll, att hålla ordning på ansiktsuttryck och kroppsspråk är uppgifter för system 2 - vi slutar med det ena för att göra det andra. Den ökade kognitiva ansträngningen gör att våra pupiller vidgas och pulsen ökar. Kognitivt utmanande uppgifter kräver uppmärksamhet, och gärna något blodsockerhöjande.

 

System 1 och 2 samspelar. System 1 är hela tiden i gång och förser system 2 med förslag som i sin tur blir beslut och bedömningar. När det dyker upp svårigheter som system 1 inte räcker till för, aktiveras det i vanliga fall vilande och näst intill sömniga system 2.

För det mesta fungerar det här bra, men det finns ett antal systemfel hos system 1 som får konsekvenser.

 

Vad vi ser är vad som finns, det är vad system 1 anser. System 1 konstruerar snabbt en historia av den tillgängliga informationen och bortser från det som inte syns eller hörs. Ju mindre informationsmängden är, desto lättare är det att skapa en historia eftersom det inte finns så många detaljer som kan motsäga den.

 

Ett sådant systemfel är lagen om små antal som alltid är aktiverat.Vi är mönstersökare av evolutionära skäl, eftersom allt som avviker är en signal om fara. Det betyder att vi gärna ser samband där det bara finns slump, och att vi drar långtgående slutsatser utifrån små urval. Men vi glömmer att extrema resultat lättare finns i små sampel. En viss fonds förvaltare kan exempelvis tillskrivas en stor betydelse för dess framgång men sannolikheten är större att det beror på tur, konjunkturcykel och slump. 

 

Ett annat problem för system 1 är stereotypa likheter som det älskar, men kan inte hantera frekvens, det vill säga andelen av företeelser i en grupp. Evolutionen har sannolikt lett till att det varit smart att tänka snabbt i stereotyper utifrån några få ledtrådar. Våra hjärnor är helt enkelt inte utvecklade för att räkna på frekvenser. Det innebär att vi, när vi får kunskap om egenskaper hos någon, går mer på stereotypi än frekvens. En socialt intresserad kvinna som på sin fritid hjälper utsatta ungdomar - är hon psykolog eller ingenjör? De flesta skulle automatiskt tänka psykolog, men glömmer att det finns betydligt fler ingenjörer än psykologer, så sannolikheten är större att hon är ingenjör.

 

Informationstillgänglighet är starkt avgörande för hur viktigt och riktigt vi bedömer att den är. Exempel från kategorier som lätt hämtas ur minnet blir bedömda som vanligare och viktigare. Personer eller händelser som är iögonenfallande, dramatiska eller personligt upplevda är lättare att framkalla. Vilket är dödligast – hajar eller potatis? Det är bara att påkalla minnet av ljudet i filmen Hajen så är svaret givet. Men sanningen är att potatisarna är betydligt farligare. Risken för att kvävas av en potatis i halsen är hundra gånger större än att ätas upp av en haj. Men tillgängligheten till bilder, verkliga eller i fantasin, av hungriga hajar gör att vi ställer större krav på åtgärder mot hajar än mot potatisar. Tillgängligheten spelar oss ett spratt också i ett betydligt lugnare sammanhang - i urvalsintervjuer. Den kandidat som med lätthet kan återge exempel från sitt arbetsliv bedöms per automatik som mer erfaren, utan att så behöver vara fallet.

 

Bekräftelsebias innebär att vi söker information som bekräftar det vi redan vet eller tror oss veta och bortser från sådant som motsäger det - det här ser vi överallt, inte minst bland politiker eller twittertroll. Ett besläktat fenomen är det som optimisten står för. Alla älskar en optimist som tror att allt är möjligt. Den kritiske pessimisten som söker fel och avvikelser är inte lika populär. Optimism leder till handling och inte till eftertanke och är vida spridd, envis och dyr. Övermod och optimism konkurrerar lätt ut risk.

 

Alla dessa systemfel står system 1 för som dock inte ska klandras - det har gjort att vi överlevt och blivit en framgångsrik art. Men hur tar vi oss ur denna svåra situation - kan vi förringa system 1 i vissa situationer och låta system 2 ta kommandot?

 

För vi fortsätter att tro på börsanalytikernas utsagor och vi betalar dyrt för kortsiktiga förutsägelser som egentligen bygger på slumpen och statistiska fenomen. Vi fortsätter att göra mekaniska bedömningar där intryck och känslor vägs ihop på oklara grunder. Vad kan vi då göra?

 

Jo, vi kan rynka våra pannor mer och le mindre när vi tänker på något komplext. Det triggar faktiskt ansträngningen i system 2 och minskar risken för både övermod och tillit till intuitionen. Utmana optimisten inom dig och bjud in djävulens advokat. Tänk basnivåer. Tänk långsamt.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

5 dagar

Värdegrund är dumheter

 

Det går bra för Sverige - hjulen snurrar på i fin takt. Det finns gott om arbeten därute -  åtminstone om du har en utbildning. Även ungdomsarbetslösheten minskar och är den lägsta på tio år men även här är utbildning ett problem då de utan gymnasieutbildning är den stora gruppen arbetslösa. Vikten av utbildning ska aldrig underskattas.

 

Men för oss med utbildning i endera riktningen har det ganska väl uppdukat. Arbetsgivarna har svårt att fylla vakanserna och det krävs en del fjäsk för att hitta rätt personer. I min bransch som är IT är det finfina tider. Och dagens kompetensunderskott tenderar att bli värre över tid och det gör inte mig något - arbetsgivarna får betala mig mer för att göra jobbet. Högre löner och fler fringisar, det är min melodi!

 

Jag har däremot ett bra tips till arbetsgivare som vill sticka ut från mängden och lyckas att attrahera de människor de så väl behöver - och då handlar det inte om TV-spel eller belöningskonferenser, inte om fester eller fruktkorgar. Nej, det handlar om något så enkelt som värdegrund.

 

släpp ut mig!

 

Vad är värdegrund för något? Jo, det är något som är oerhört populärt i svenska företag - alla ska ha ett värdegrundsarbete och det ena fånigare värdeordet än det andra plockas fram, något som man gärna skriver på väggarna, musmattorna och i alla interna dokument. Tanken är att en värdegrund ska stöpa alla medarbetare i samma form kring förhållningssätt, etik, bemötande och så vidare. Men jisses, ordet värdegrund finns bara i Sverige och det är väl för väl. För värdegrundsarbete - det är slöseri med tid och pengar.

 

magsyra..

 

Företag ska främja sunda värderingar - men det har inte med värdegrund att göra. Om ett företag har problem på ett eller annat sätt så bestämmer man sig gärna för att alla i företaget ska stå för vissa värderingar eller värdeord. Märkligt är att de gärna är tre till antalet i princip överallt.

 

Vi står för kompetens, ambition och professionalitet. Eller vi står för kundfokus, kunskap och målinriktning. Och så vidare - bla, bla, bla. Det roliga i sammanhanget är också att i princip alla företag har samma värdeord med en högst bristande variation. För vilka har ni? Här kommer några ytterligare klassiker: gott bemötande, stolthet, respekt, entreprenörskap, ansvar, glädje, kvalitet, frihet under ansvar och teamwork. Trötta mig!

 

urk..

 

Ett kul exempel är att det i Malmö kommuns värdegrund har ingått att man ska ha en positiv människosyn och känna arbetsglädje. Det låter jättebra, men det kanske är bättre att ha en realistisk och allsidig människosyn?

 

Värdegrund är verkligen värt att förlöjliga då det inte är där man ska leta efter de värderingar man önskar i sitt företag. För vi är alla människor och de dagar vi är på topp behövs inga värdeord alls för vi åstadkommer ändå allt det som företaget vill att vi ska göra -  vi är hjälpsamma, effektiva, kreativa och så vidare. Och de dagar som vi inte är det, då spelar inga värdeord någon roll alls - för då struntar vi i dem. För det går inte att pracka på människor goda värderingar via värdegrundsarbete eftersom alla människor redan har goda värderingar i grunden - när de mår bra. Ja, undantaget de hopplösa fallen, då, som ändå inget värdegrundsarbete biter på - de lättkränkta, regelfixerade, själviska, materialistiska, narcissistiska och psykopatiska.

 

jag spyr i min mun

 

Nej, det handlar om att arbetsgivaren ska lägga vikt om att människor trivs, ges de bästa förutsättningarna för att göra sitt jobb bra, utbilda, inspirera och motivera. En bra arbetsgivare förstår detta och kan kasta allt värdegrundsarbete och alla värdeord på sophögen. Och ur den goda arbetsgivarens verkliga arbete med arbetsplatsens förutsättningar kommer lojala, duktiga, uppoffrande, motiverade, hjälpsamma ambassadörer till anställda som bidrar långt bortom alla plattityder som kan hittas i värdeordssoppan.

 

Att inte kunna arbeta tillsammans om man inte delar samma värdegrund är ren dumhet. Det handlar om att respektera andra människor för deras värde som människor, att kunna samarbeta med människor med helt annorlunda värderingar, att kunna respektera andras värderingar - men att värderingar aldrig friskriver en från respektfullt bemötande eller beteende. Gränsen mellan värdering och åsikt är alldeles för tunn. Vore det inte bättre att respektera den personliga integriteten och istället bara prata om uppförandekod?

 

Man ska försök skapa en organisationskultur där folk tänker och kommunicerar så ärligt och precist som möjligt. Undvik ord med positiv värdeladdning. En bra övning är bullshit-bingo. När någon på en arbetsplats noterat tio typiska floskler i dokument, e-post eller kommunikation ropas Bullshit!. Noteringar kollas av och den som vunnit får en belöning. Man får på så sätt en vaccination mot den lallande positivistens enfald - och en känga mot dess anhängare.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

4 december

Alla pengar är lika

 

Att ekonomi, och i synnerhet privat sådan, styrs av märkliga mänskliga beteenden som rotats i oss under årtusenden är vetenskapligt bevisat. En viss Richard Thaler har tilldelats Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap kring just beteendeekonomi. Thaler har visat med sin forskning att människor agerar tvärtemot vad ekonomisk teori förutsätter.

 

Jag skrev om detta i min senaste månadsrapport att jag i familjen Pennings privatekonomi inte lägger pengar i olika lådor utan att alla slantar interagerar beroende av var behov uppstår. Detta är motsatsen till det som kallas Mental bokföring, den teori som syftar till att vi inte ser på alla pengar så som lika mycket värda. Ett exempel är att du kan känna dig nöjd med att de matvaror du köpte i butiken var prismedvetna val men att du sedan glatt kan köpa en dyr kaffe på stan.

 

Att göra en budget baserad på olika konton, riktiga eller mentala, så som matkontot, semesterkontot eller barnsparandet tenderar att förstärka effekterna av den mentala bokföringens baksidor. För en av anledningarna till att vi gör detta är att det kan anses hjälpa oss till självkontroll och att motstå frestelser. Vi människor faller nämligen ofta för kortsiktiga frestelser på bekostnad av mer långsiktiga åtaganden. Vi försöker att via mental bokföring tygla vår konsumtion.

 

Det här är dock förrädiska tankar. Vi baserar helt enkelt våra enskilda, ekonomiska beslut på vilken effekt de får för ett specifikt litet mentalt konto men inte på vad som händer med hela vår ekonomi. När man köper en ny diskmaskin så påverkar det bevisligen möjligheten att göra den där speciella semesterresan - alla pengar i din ekonomi är en helhet.

 

Till syvende och sist handlar det här om att kunna skapa sig en bättre privatekonomi - och den är holistisk. Alla konton som du skapar dig ska granskas lika kritiskt under lupp, varje kostnad ska räknas in i din totala ekonomi, du ska vara medveten, ha självkontroll och handla med disciplin.

 

Så slutsatsen är enkel - alla pengar är lika värda. Din lön, som du arbetar hårt för, är inte mer värd än vad dina investeringar, som du får gratis, avkastar. Arvet efter dina föräldrar är exakt lika mycket värda som de du själv har tjänat - krona för krona. Pengarna på dina barns sparkonto skiljer sig inte från de på ditt eget konto.

 

Därför påverkar också alla sorters utgifter din ekonomi på exakt samma sätt - din latte som du glatt pimplar på stan är i sig en kontantinsats till en lägenhet. Krona för krona.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

3 december

Lyckas i jul

 

Lön ger lycka, det är konstaterat. Mer lön ger mer lycka - men bara upp till runt femtiotusen per månad. Så det är nog inte där vi ska leta efter lyckan utan det kanske är de mindre utgifterna? Jag kan känna mig rätt lycklig när jag tittar på besparingarna.

 

Andra söker annorstädes vals. När lönen checkade in på kontot häromveckan, och för många långt mycket mindre än femtiotusen kronor, var det också Black Friday. Fem miljarder plus shoppades det loss på bland hemelektroniken och kläderna. Tydligen var det största fyndet en tv-apparat för drygt etthundratusen kronor, en Samsung QM98F vilket säger mig nada. Var tredje svensk shoppade på fredagen och i snitt 2 290 kronor spenderades.

 

Det var förresten Black Friday hela veckan - också kallad Black Week. Efter helgens baksmälla följde sedan Cyber Monday som signalerar start för julhandeln. Själv blir jag nervös för mindre.

 

Fast inför årets jul känner jag faktiskt en inre frid eftersom jag eller frun inte deltar i hetsen. Jag märkte det inte minst idag när jag promenerade genom varuhuset på stan. Där fanns det massor med varor att köpa till julklapp och människor ilade runt med den begynnande stressen i blick. Julmusik och frustration i en giftig kombination. Jag, däremot, mådde prima. För i år firar vi inte traditionsenlig jul - vi reser bort istället.

 

Ingen julafton. Ingen julmat. Inga julklappar. Ingen Kalle Anka. Ingen släkt. Endast ett härligt umgänge i kärnfamiljen och det långt, långt bort. Barnen får inga klappar och de är nöjda med det - de föredrar det här alternativet. Och det finns egentligen inget de önskar sig eller längtar efter - för så är det ställt med dagens barn och ungdomar: de har allt redan.

 

Österrikisk pojke på ett hem för föräldralösa barn 
får ett par nya skor av Röda Korset 1945.

Ärligt talat så finns det inte mycket fint kvar av julen som helt har genomkommersialiserats. Och även om man inte är kristen och inte ser på julen på sådant sätt så är det de delar med ljus, sång, stillhet och eftertanke som jag finner vackert. Äta lutfisk vill jag gärna och så en tallrik gröt. Efter ett mörkt november så blir december lite lättare att genomleva i ett mörkt, kallt Norden.

 

Julen behöver inte vara konsumtionshets, julbordsplåga eller släktfejder. Det finns ingen lycka i det. Lyckoforskningen har visat att det är helt andra saker än ett överflöd av konsumtion som leder till verklig lycka.Två faktorer som däremot otvetydigt leder till lycka är tacksamhet, som har att göra med att glädjas över det lilla, och att få göra gott för andra.

 

Barns klagomål gäller sällan att de har fått för lite julklappar. Snarare är det att man inte fick just det man önskade sig mest. För små barn är det viktigare att få leka. Att låta dem sitta i timmar och öppna paket i stället för att få leka med sakerna är att bortse ifrån barnets behov och istället låta det uppfylla de vuxnas förväntningar.

 

Så mycket bättre är det att om du vill ge mycket - så ge bort en gåva till välgörande ändamål. Ge sedan barnen EN fin och genomtänkt julklapp som de längtat efter. Och slutligen det viktigaste: bjud på din tid - ta ut övertid som ledighet och var tillsammans med familjen.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

2 december

Månadssummering 2017 november

 

November är inte min tekopp och jag är nöjd med att den är över. I framtiden så ser jag framför mig en tillvaro någon annanstans än Sverige denna period av året. En avkopplande stund under ett parasoll eller möjligen riktigt långt norrut där det är riktig vinter tidigt. Men inte detta år och inte på ett tag. Jag köpte en varm jacka att gömma mig i.

 

Bokslut för november är en många sätt otäck historia. Guldhönan, som visserligen har fått se sig diversifierad utanför hönshuset, tappade 2,4% i vikt under månaden. Räknar vi in alla hönsen så stannar dock tappet på 0,3%.

 

Andelen av sparandet blev väldigt dåligt. Endast 28 procent av inkomsterna hamnade i denna härad. Vi skulle kunnat nå 33 procent men detta extra belopp får av bokföringstekniska skäl hamna i december.

 

Omfördelningar mellan tillgångar och skulder gav ett par olika procentsatser - tillgångarna sjönk med 22 % vilket ter sig mycket. Av dessa är dock 18 % semesterpengar eftersom jag inte separerar några pengar från varandra i budgeten. Det är ju faktiskt så att en semesterresa får stå tillbaka för andra omedelbara behov så som en trasig värmepump. Vissa människor gör inte sådana val utan gör båda, kanske med låne eller kredit. Själv anser jag att alla pengar som jag kan påverka är samma pengar i firma Penning. Vi har en penninghög och vi lägger alla nya slantar överst i den.

 

Skulderna sjönk med drygt 1 procent vilket är en lite högre marschtakt än normalt.

 

I övrigt finns här inte mycket mer jag vill prata om. Jag siktar på decembers bokslut och har påbörjat nästa års mål och våndor.

 

Nu dags för en skön promenad och med ekonomiekot i örat. Må väl!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
1 december

Längtan

 

Det finns kvar där någonstans i mina digitala gömmor. I en mapp skulle jag kunna tro, kanske med namnet Kalkyler 1992 eller snarlikt. Ett ark av rutor indelade i ett nät av bokstäver och siffror som hyser historiska drömmar. Förrädiska, historiska drömmar av köplust och längtan av att äga.

 

En kolumn består av en månadsföljd, en annan av ett blygsamt belopp och en tredje summerar den förra. Det finns många rader då den kvantitet av pengar som behöver nås är svår att nå. Jag och min dröm som aldrig nåddes.

 

Det handlade om att jag och frun, som vid denna tid var sambo, behövde en bil där jycken också kunde få plats. Vi suktade efter en begagnad Opel Kadett Karavan. I den fanns det bra med utrymme i skuffen.

 

 

Det blev aldrig en sådan och det var nog lika bra det. En äkta rostburk och få levde några längre liv. Men idag kör jag en modern Opel med massor av teknik, finess och lull-lull. Vi köpte den kontant dessutom. Men vad som skiljer sig från förr är att drömmen inte finns där. Att köpa något, exempelvis en bil, ger mig inga kickar eller någon glädje längre. Ibland sörjer jag den härliga känslan. Men den går inte att nå.

 

Jag köper saker, det gör jag. Av praktiska skäl eller i syften. Däremot minns jag knappt när jag inhandlade något som gav puls eller glädje. Det finns på sin höjd belåtenhet och tillfredsställelse. Men det gör det med en skogspromenad också. Eller en kopp het java.

 

Sensmoralen? Det finns ingen. Mer än att jag antagligen blivit gammal. Eller om jag tänker positivt: jag har nått en ny nivå av mognad?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

26 november

Färglös

 

Jag var på en kurs via jobbet kring organisationsutveckling i somras. Och sådant är intressant - inte minst eftersom jag har en stor skepsis mot dylika tilltag. Syftet är dock gott och handlar om att vi människor bättre ska kunna förstå varandra och arbeta tillsammans. Men när metoder eller tekniker kommer på tal för att analysera oss människor och katagorisera oss att vara än den ena eller det andra, då rynkar jag hela ansiktet.

 

I den här kursen gjorde vi en så kallad DISC-analys som bygger på beteendeforskning från 1920-talet. Enligt den metoden, som inte att förglömma blott är en teori, så kan våra beteenden beskrivas i fyra olika färger. Du kan vara blå, röd, grön och gul - de sammanfattas så som att vara analytisk, dominant, influerande och stabil. Analysen i sig ger dig en profil där du är dessa olika färger med olika inbördes vikt. Genom att på detta sätt kategorisera människor så menar förespråkarna för DISC att man kan lösa många saker så som ledarskap, kommunikation, affärsskap och teamsammansättningar. Finfint - jag säger inte emot dessa påståenden utan jag tror att det säkerligen påverkar. Men jag gillar inte att kategoriseras!

 

Tjugoåtta frågor på femton minuter ger inte alla svar. Det är för enkelt. Och farligt. För människor tycks lita på resultatet. De ser beteenden de känner igen och uppfattar dessa som sanningar. Jag är hård och vill hävda att analyser likt DISC är till delar likt ett horoskop. Människor känner trygghet i de enkla svaren som ges. Så skönt, nu förstår jag varför jag är blå och grön och gul men inte röd! Nu kan jag fortsätta att vara just det. Det är förrädiska saker, det här. Inte minst för att det finns stora pengar i den här verksamheten.

 

Motivational Poster

Bara för att något är säljbart och attraktivt betyder det inte att det är bra eller vetenskapligt etablerat. Jaha, så du är grön? Det här är grova simplifieringar och nästan förolämpande för varje människa. Vad var och en tänker i varje enskild stund är inget laboratorieexperiment baserat på tjugoåtta frågor.

 

För om du verkligen vill förstå hur människor kommer att agera så måste du först ta reda på vad de verkligen vill ha och sedan anta att de kommer att försöka att tillfredsställa sina önskningar och behov genom sina handlingar. Att exempelvis tolka en annan människas beteende som på ytan kan framstå som exempelvis dominant och därmed dra slutsatsen att det beror på ett maktbehov är en helt felaktig slutsats. Ett beteende kan bero på så många olika faktorer och om vi dessutom lägger till aspekten att vi tolkar en annan persons beteende utifrån vad vi själva tycker är viktigt - då börjar det bli riktigt komplicerat.

 

 

Om vi dessutom lägger på frågan kring motivation kopplat till medarbetarengagemang finns det en skrämmande uppsjö av medarbetare som har lågt engagemang - det vill säga motivation - till sitt arbete. Att försöka förstå vad som driver en människa är essensen. En organisationskarta kan man mickla med, arbetsgrupper kan ändras - men det går inte att göra med en människas inre drivkrafter.

 

 

Jag vill påstå att den arbetsgivare som verkligen vill bli framgångsrik, behålla sina duktiga medarbetare och vara attraktiv för fler måste kasta dessa tester överbord och börja agera utifrån mänskliga aspekter - att verkligen fråga vad människor vill ha och sedan hjälpa dem att nå fram till dessa mål.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

25 november

I galenskapens värld

 

Jag vet att är enfaldigt av mig men inte helt sällan går jag in i politisk polemik med allt och alla på Twitter - denna pöl av påståenden, förolämpningar och enfald. Och jag skäms för jag blir en del av den. Samtidigt fascineras jag av Twitter då det finns en närhet till politiker som jag inte skönjar någon annanstans. Då blir det också svårt att hålla fingrarna i styr.

 

Vad jag lärt mig genom åren är att politiker i gemen inte är mer begåvade än genomsnittet i samhället. Däremot så vill de vara gällande och oftast har de starka åsikter som inte nödvändigtvis är underbyggda av fakta. Ideologi är ett av de viktigaste mantra jag ser. Tyvärr så är det snarlikt över i princip hela partilängden - för hur lätt är det egentligen att välja ut ett parti som känns så som mitt?

 

För de nya, nya moderaterna är ju ett arbetarparti numera, liberalerna är inga liberaler längre, centern pratar inte längre bönders språk så ingen vet vad de vill, kristdemokraterna försöker hitta en sakfråga att enas kring och sverigedemokraterna har blivit de gamla, nya moderaterna.

 

Fast det finns ju lite hopp om stringens. För socialdemokrater är partibok fortsatt viktigare än ärlighet, vänsterpartister är ännu äkta kommunister och miljöpartiet är.. ..ja, vem vet? Så när mitt äldsta barn, som ska få rösta i nästa val, frågar mig om vad jag ska rösta på och hur man väljer klokt kan jag bara svara ingen aning.

 

De klokaste människorna på Twitter är inte politiker utan vanligt folk. Många är starkt kritiska till hur vårt samhälle utvecklar sig samtidigt som politiskt käbbel på låg nivå är kutym. Men det finns både argument, fakta och slutledningsförmåga i väljarkåren - vi är inte en pöbel som längre går att manipulera. Eller kan vi det? Är vi tillräckligt många som egentligen engagerar oss utanför den egna plånboken eller våra egna små bekymmer? Jag hoppas det. Det är min förtröstan.

 

Ibland får jag kritik för att jag twittrar anonymt och att jag därför inte står för det jag skriver. Jag kan förstå debattörers frustration att de inte kan hitta mig och därmed etikettera mig och förkasta mina åsikter. Men är det egentligen ett problem? Jag vill inte vara offentlig och det är ett val jag gjort. Och det ska inte behövas någon sådan för att få vädra sina tankar. Samtidigt så har jag ett ansvar att inte nyttja denna anonymitet likt ett nättroll - jag bedriver inte propaganda eller försöker skapa ett drev utan jag bara tycker och bemöter och pekar - ibland med viss vasshet.

 

Att engagera sig via Twitter är inte ofarligt för någon. Däremot finns det inga bättre alternativ ännu. Twitter är helt galet.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
22 november

Sammanhang

 

Så som person är jag mer introvert än tvärtom - det kostar mig mycket energi att umgås med många samtidigt eller att prata mycket och länge. Jag har alltid värdesatt orden och anser att de ska innehålla något av vikt och inte bara skval. Det syns tydligt på jobbet, exempelvis, vilka som får sin näring från bekräftelse, att vara i centrum och att ta plats med mycket prat. Inget fel i det - vi är alla olika. Men när blev eftertanke och analys omodernt? Numera värdesätts det mer att folk tror något tillräckligt högljutt för att det ska bli en sanning.

 

Idag har jag arbetat hemifrån. Det är ganska behagligt att göra det då jag får mycket gjort. Men inte för ofta, har jag insett. Att sitta hemma vid mitt skrivbord och arbeta påminner mig om den tid då jag var arbetslös. Att vara ensam är att vara utan ett sammanhang. Introvert eller ej så är vi ett flockdjur sedan urminnes tider. Det är snarare så att extroverta människor är mer naturliga ledare som tar täten och tar stryk i kampen mot bestarna. Vi har alla våra roller att spela annars hade vi varit utrotade.

 

Som sagt, att arbeta hemma alltid hade inte fungerat för mig. Därför är heller inte tradingjobbet lämpat för en sådan som jag. Jag har två vänner som gör just detta - sitter hemma och tradar aktier på sin egna kammare. Jag hoppas att de är nöjda med det.

 

Och eftersom jag hellre jobbar tillsammans med andra så är inte en tidig pension något för mig. Äsch, det är ändå redan försent. Jag läste om en ung man på 34 år som gjort sig ekonomiskt oberoende. Jag gillade hans ansats - att spara mycket för att bli fri från åtta till fem och psykopat-chefer men också att han valde att spara enkelt i diversifierade indexfonder med låga avgifter. Få är kallade att bli riktigt duktiga i att investera - precis som i alla elitsporter.

 

Jag har tjänat pengar genom åren men alltid i efterhand insett att det varit mer tur än skicklighet. Så över tid har jag alltmer övergått från att investera i aktier till att spara i lämpliga fonder. Jag erkänner att jag inte kan koppla av på ett sätt så som jag önskar när jag ständigt ska titta eller peta i portföljen. Och så som jag alltid har haft som ledstjärna - tiden är begränsad så fyll den med det som ger dig värde. Och jag är inte funtad så som exempelvis Nicklas Andersson i podden Prata Pengar som verkligen lever för sina investeringar - för mig är de blott medel för något annat.

 

En del av mina investerade slantar lever nu sina egna liv utan min inblandning - det har flyttat hemifrån, helt enkelt. Men de fortsätter att betala hem! Lysa tar nu hand om slantar på ett föredömligt och dessutom billigt tillvägagångssätt. De är helt enkelt bäst i klassen.

 

Pengar kan man aldrig bli bundis med - högst någon man tar en öl med på stan efter jobbet.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
19 november

Inga nya trender

 

Det är intressant med investeringsstrategier. Det finns många sådana - mer eller mindre genomtänkta. Faktorer som påverkar är tid och intresse men också otålighet och girighet. Dessa dagar är veteraninvesteraren Kavastu i ropet med sin hemliga strategi HSI och människor flockas kring honom på Twitter. Han intervjuas i websändningar och i tidningar. Och begåvad som han är slår han mynt av detta uppblossande intresse med att inbjuda till kurser i våra storstäder. Han gör naturligtvis helt rätt - aktieintresset är stort och investeringsviljan het.

 

För några år sedan var det Tobbe Rosén som var i ropet och även han höll kurser i ämnet att investera. Jag var själv på en av dessa och den var utmärkt. Samtidigt så är det inga djupt fördolda hemligheter som dväljs i någon sorts vishetens brunn. Både Tobbe och Kavastu talar om vikten av att följa övergripande trender och inte försöka att simma mot strömmen. Men människans sinne är svagt och sökandet efter de enkla lösningarna tar inte slut. Att betala en avgift för en kurs är i sig en enkel lösning.

 

Kavastu är klok. Han säger ju sanningen. Att var och en måste skapa sin egna investeringsstrategi baserat på tidshorisont, risk och intresse. Men nu vill ju flockvis men människor tjäna pengar på de höga nivåer vi har nu. Så vad händer när konjunkturen vänder nedåt och Kavastu gör så som han lär - att gå ur marknaden och låta slantarna vila? Vad gör alla hans elever som fortsatt vill tjäna pengar? Det är en intressant fråga. Tålamod, finns det?

 

För Kavastu ger goda råd liksom många med honom. Han är inte ensam om att kunna investera men gemensamt för alla av dem är att de är långsiktiga, riskaverta och pålästa. Inga av råden är hans påfund utan har funnits med under långa tider. Men det finns inget fel i att hålla kurser för hågade, absolut inte. Men en kurs i en uppåtgående trend gör dig inte till en duglig investerare. För hur många har inte skapat sina kunskaper med erfarenheter från en riktigt jobbig nedförlut?

 

Jag minns när Framtidsfabriken och Jonas Birgersson var i sitt esse och påståendena om den nya ekonomin. Den nya ekonomin var en term för att förklara hur marknaden kunde värdera företag. I den gamla ekonomin hade företag värderats efter sin intjänandeförmåga. Ett företag som gjorde bra vinster och hade en lovande framtid värderades då högt. I den nya ekonomin kunde plötsligt företag med en förlust på miljarder och en omsättning på  miljoner värderas till många miljarder av marknaden.

 

Istället för att inse det orimliga och kortsiktiga i värderingen försökte man hitta nya modeller som skulle förklara den. Att värdera företag genom att räkna antalet anställda var ett sätt. Företagen noterade det och rekrytering blev ett högt prioriterat mål. De flesta anställda hade faktiskt arbetsuppgifter att utföra, till trots. Men den gamla ekonomin visar sig trots allt vara ganska sund. Vinster är det som räknas.

 

Och så lär det förbli. Det finns inga nya trender utan de gamla består. Det finns inga trender som är Kavastus.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (136)
Dec (6)

Taggar