Blog Archive
Jag har tidigare skrivit att den främsta edge som du har är den psykologiska. Genom att känna och ”kunna” dig själv och veta att du inte måste agera på tankar och känslor är något du måste kunna bemästra för att lyckas nå långsiktig och hållbar avkastning. Det är skitsamma om du har en IQ på femhundrafemtioelva, eller kan bygga en tidsmaskin med tändstickor. Får du panik när börsen rasar spelar din intelligens föga roll.
En annan edge som gör underverk för portföljen i allmänhet, men psyket och det vardagliga livet i synnerhet är att ständigt se till att du har valmöjligheter. Detta begrepp är brett och kan appliceras på mycket i livet. Några axplock:
1. Ha tillräckligt med pengar för att kunna välja jobb. Nu menar jag ej FIRE-kapital, men i alla fall tillräckligt för att kunna säga ”nej” till en chef som kräver det orimliga. Du har "råd" att stå utan jobb i över 6 månader och vet att skaffa dig ett nytt kommer ej vara några större problem. Under tiden som du söker "lider" du inte.
2. Ha tillräckligt med pengar på kontot för att veta att även om bilen, kylen och espressomaskinen går sönder imorrn överlever jag. Visst, det svider att betala för nya, men det ”drabbar” mig inte som det hade gjort för den som inte hade ett korvöre på banken.
3. Ha minimal (gärna ingen, i alla fall mer långsiktigt) belåning i aktieportföljen. När skiten träffar fläkten, vilket den har gjort och så kommer fortsätta göra vill du inte sitta utan valmöjligheter. Tvärtom vill du ha dessa. Föreställ dig att sitta med en belånad portfölj mitt i en kris á la Coronakraschen och att banken ringer…
”Hej, det är Stefan från X. Vi måste tyvärr meddela att du måste sälja dina tillgångar.”
”Men jag vill inte.”
”Jag har full förståelse för detta och tro mig, jag vill verkligen inte genomföra detta samtal, men du har inget val. Antingen gör du det, eller så gör vi det. Det är ditt val.”
"Det är ta mig fan inget val - det är ju ren och skär utpressning."
"Tyvärr, men sådana är de regler du förbundit dig till. Allt detta fick du läsa om innan du accepterade belåning."
"Men vem i helvete kunde veta att vi skulle få en pandemi!?"
Ja, vem? Kanske just därför som den kom. Gå inte runt och tro att skiten aldrig kommer träffa fläkten, för den har just en tendens att göra det när man som minst anar det. Du ska ha en plan, men också en plan för att den ursprungliga planen inte håller. Med andra ord ska du ha en plan B och gärna en plan C. Benjamin Frankling fångar det mycket träffande: "By failing to prepare, you are prepairing to fail."
Om du har och vill ha belång, var då noga med att planera för hur du ska agera när X, Y och Z inträffar. Att ha belåning som hävstång kan ibland vara mycket lyckosamt och många har lyckats skapa en bra, extra överavkastning med detta verktyg. Dock är du inte dem. Således ska du alltid utgå från dig och din nattsömn tillika ditt vardagsliv. Vilka val vill du ha? Vill du äga valalternativen, eller ska de äga dig?
Valmöjligheter samt makt över hur du förhåller dig till tankar och känslor (ie. Psykologi) är det bästa lugnande medel du kan injicera. Se till att injicera rikliga doser!
De som har följt mig sedan ”the Jurassic era” vet att jag mer är att betrakta som en trygghetsnarkoman. Jag är inte (en man som heter) Ove, ej heller en Stig Helmer, likväl ser jag mer ofta än sällan till den eventuella (och alltid befintliga) nedsidan. Hellre fokus på den än den eventuella och ofta oändliga uppsidan. Alla har vi olika kynnen och det är viktigt att alltid utgå från sig själv, men att ignorera de risker som finns är att försätta sig i en kommande otacksam position.
Är jag en pessimist? Nej, utan tvärtom är jag en optimist. Emellertid är jag inte en naiv och obotlig optimist á la Candide. Bara för att jag tror på utveckling och att ljuset i tunneln inte är ett skenande tåg, som Kafka sade, är jag inte naiv nog att tro att vägen dit kommer vara som saga hämtad från disneysaga.
Morgan Housel har ett bra exempel om detta, som han b.la. lyfter i ett av alla de poddavsnitt han spelat in, och nämner att Bill Gates på 1970 förutsåg att alla i hela världen inom 20–30 år skulle ha en PC i sitt hem. Detta såg och visste han då han startade Microsoft i sitt garage. Bara att ha den övertygelsen är beundransvärt, men att investera och satsa så hårt som han gjorde är inget annat än beundransvärt.
Gick Gates ”all in” med allt sitt kapital, likt Elon Musk som bara var minuter från att sätta såväl sig själv som familjen bankrutt? Nej, utan han hade alltid 12 månaders utgifter för bolaget på sitt bankkonto. Detta för att dels kunna betala ut löner och andra omkostnader, dels för att ha torrt krut för oförutsedda utgifter. Han visste att oavsett hur mycket han än trodde på sin idé var det inget annat än ren och skär idioti att gå ”all in”, för om skiten skulle träffa fläkten skulle allt, precis allt, raseras.
Vi som analyserar bolag vet vikten av ROE och ROIC och pengar som ej arbetar är att betrakta som slöseri. Detta var Gates fullt medveten om, men relativt att riskera hela bolagets överlevnad valde han att ta ”kostnaden” genom att ha vissa pengar som fick ha semester. Han var optimist i långa loppet, men mer ”pessimist” i det mer korta dito.
Jag applicerar samma. Jag skulle – och borde rent rationellt(?) – belåna väskan lite, även om börsen är kring ATH. Detta då jag är obelånad i livet som helhet samt har fast tjänst. Dock vet jag inte vad framtiden bär i sitt sköte och hellre har jag medel att möta morgondagen än att tvingas till aktioner jag egentligen ej vill göra, såsom margin calls e.d.
Corona, terroristattacker, fula subprimelån från giriga banker… listan på plötsliga händelser som kan blossa upp och skapa enorma svallvågor är många och att då sitta med belåning kommer att kosta, såväl bildligt som bokstavligt. För att inte nämna den oro man kommer att känna.
Hellre än att lockas till de där ytterligare (och sista á la girighet) procentenheterna tar jag hellre det mer säkre för det osäkra. Om det kostar mig några procentenheter må så vara. Hellre det och att jag kan och får sova gott, verka i min vardag samt kunna vara närvarande med såväl vänner som familj och elever.
Att belåna sig behöver inte vara något dåligt, men man ska vara medveten om alla de risker som kommer med i paketet. Som bekant har ett mynt två sidor.
Jag investerar som en optimist – jag tror på en värld med dess bolag som utvecklas. Jag tror att morgondagen kommer med mer mervärde. Emellertid sparar och tänker jag mer som en pessimist i det korta perspektivet.
"Vem beger sig ut på en tusenmilaresa utan en Första Hjälpen-låda?"
Låt oss ta ett vardaligt exempel - du tror att du kommer leva ett rikare, lyckligare och mer tryggare liv om 1, 2, 3 och 5 år. Du "vet" detta. Detta då du tror på dig och dina förmågor. Dock vet(!) du att alla dagar fram till det tioende året inte kommer vara solskenshistorier. Således förbereder du dig såväl mentalt som fysiskt på detta. I mitt läraryrke tror jag alltid på att kommande dag, vecka, månad et cetera kommer bli mycket bra och berikande, men jag vet att det kommer inträffa plötsliga händelser som kommer att skapa utmaningar och som kommer att kräva mycket av mig. Jag inbillar mig att jag kommer utvecklas till att bli en bättre lärare i takt med att åren går, men kommer resan att ske problemfritt? Nej! Således ser jag till att vara förberedd - jag har en långsiktig optimistisk tro men är mer pessimistisk i det mycket korta perspektivet. Vem beger sig ut på en tusenmilaresa utan en Första Hjälpen-låda? Jag är medveten om att metaforen har sina b rister, likväl hoppas jag att poängen levereras.
Kanske är jag att betrakta som ”dum” och de som anser har jag full förståelse för, men jag vill leva ett liv där jag minimerar antalet mindre tacksamma situationer och kan jag laga för att dessa ej inträffar, kommer jag göra det.
Hur reflekterar du kring att investera som en optimist, men spara som en pessimist? Nyttjar du lån? Hur tänker du kring dessa?