Vi är alla värda att må gott precis varje dag. Och vi borde uppskatta alla dagar oavsett om vi släcker bränder eller sitter fast i en bilkö, oavsett om tiden ter sig god eller svår. Är det möjligt?

Seneca skrev en gång att en människa som känner att hon lever också har ser varje morgon när hon slår upp ögonen som en bonus i livet. Sådana tankar kan vara svåra att ta till sig, ibland känns det ju som om dagen är slut innan vi ens hunnit förbereda oss för den. Men alla har vi tillfällen som är just sådana - bara vi tänker efter.

Minns du kanske när din semester tedde sig längre än vad den var? Eller när det där mötet du gruvat dig för ställdes in i sista minuten? Kommer du ihåg hur det kändes? Troligen i ett ord: bättre.

Du kände dig nog lättare. Kanske behagligare? Du kände uppskattning. Du kände kanske närvaro. All oro försvann och i den sekunden insåg du hur lite oron betydde.

Så borde vi leva våra liv. Att gå till sängs efter att fullt ut levat under dagen och känna att det är ett privilegium om vi vaknar upp till en ny dag imorgon. Och om vi sedan vaknar, vilken man så klart hoppas på, kommer det att vara svårt att inte se den dagen som en bonus. 

Som en förlängd semester. 

Som en date med döden som sköts upp ytterligare en dag.